De ytterligare plikter som tillsyningsmannen måste axla
”Var herdar för Guds hjord, som ni hava i eder vård, ... med iver; ... så att ni bliva föredömen för hjorden.” — 1 Petr. 5:2, 3, NW.
1. a) Vilka ytterligare plikter har Gud gjort föranstaltning för? b) Vad är det som förmår en del kristna att trakta efter dessa ytterligare plikter?
I DEN föregående artikeln konstaterade vi att alla kristna har fått olika plikter att fullgöra. Alla har de plikter mot Gud, eftersom de står i skuld hos Gud som en följd av sitt överlåtelselöfte och på grund av Guds bud eller lagar som gäller för den kristna tingens ordning. Utöver de främsta plikterna, som vilar på alla kristna, har Gud gjort föranstaltningar för att de kristna skall kunna trakta efter och axla ytterligare plikter såsom tillsyningsmän över en församling, en krets eller ett område, såsom heltidsförkunnare i pionjärtjänsten, såsom missionärer eller medlemmar av något av Sällskapet Vakttornets Betelhem. Vad är det som förmår några till att trakta efter ytterligare plikter? Det är deras åstundan att uträtta mera. ”Om någon man traktar efter ett ämbete som tillsyningsman, åstundar han ett förträffligt arbete.” (1 Tim. 3:1, NW) Denna åstundan är helt och hållet frivillig, men den härrör från en pliktkänsla gentemot Gud. Djupet hos en människas kärlek och hängivenhet och graden av hennes uppskattning och tacksamhet gentemot Gud i överensstämmelse med hennes fulla medvetande om den skuld hon står i hos Gud, allt detta får henne att inse i vilken utsträckning hon är pliktig att utnyttja sin tid och sina förmågor så mycket hon möjligtvis kan i Jehovas tjänst. — Kol. 1:9—11.
2, 3. a) Vilka skriftställen anger att en kristen bör önska öka sin tjänst? b) Hur visade Jesus att andra bör ta på sig de plikter som följer med herdetjänst?
2 Vårt överlämnande förpliktar oss att söka ägna oss åt ett arbete av det rätta slaget. Guds oförtjänta godhet förpliktar en mogen kristen att ägna sig åt mera arbete som är gott. ”På grund av denna oförtjänta godhet hava ni i sanning blivit frälsta genom tron, ... det är Guds gåva. ... Ty vi äro en produkt av hans verksamhet och blevo skapade i förening med Kristus Jesus till goda gärningar, vilka Gud i förväg beredde för att vi skulle vandra i dem.” (Ef. 2:8—10, NW; Kol. 1:28, 29) Och för att kunna ”göras starka” och ”bliva uppfyllda med all den fullhet som Gud giver” måste man växa, så att ens förmågor blir större och man kan ta på sig större ansvar. (Ef. 3:16, 19, NW) Liksom de som kallas ”människor såsom gåvor” skulle vara till hjälp för församlingen, på det att den skulle bli en ”fullvuxen man” och nå fram till det mått av växt som tillhör Kristi fullhet, så skall dessa ”gåvor” hjälpa den enskilde kristne att öka sina förmågor, när det gäller tjänsten, och att såsom individ ta på sig flera förpliktelser. — Ef. 4:8, 11—13, NW.
3 Kristus är vårt föredöme; han var en god herde, och han drog sig aldrig undan ytterligare förpliktelser. Han övade sina apostlar att axla plikter såsom herdar och framhöll för dem vad som fordrades. ”Den som vill bliva störst bland eder, han vare de andras tjänare.” (Matt. 20:25, 26) Han gav dem befallningen att vara herdar: ”Var en herde för mina små får.” (Joh. 21:15—17, NW) Inte enbart apostlarna utan också andra skulle behöva ta på sig plikter som herdar, om de skulle kunna göra lärjungar av folk av alla nationer. (Matt. 28:19, 20; Apg. 14:21—23; 20:18, 28) En kristen som har förmågor och kvalifikationer är följaktligen pliktig att trakta efter ytterligare tjänsteprivilegier, och hans kärlek till Gud bör driva honom till att villigt ta på sig dessa plikter. — 1 Petr. 5:2.
4. a) Vilka kvalifikationer bör man ha för att kunna bli tillsyningsman? b) Nämn några av en tillsyningsmans plikter som framhålls i Skriften.
4 Vad är det då som fordras av en tillsyningsman? Vilka plikter måste han ta på sig? Hur rustar han sig, så att han kan användas till detta arbete av det rätta slaget? Han måste äga de nödvändiga andliga kvalifikationerna såväl som vissa naturliga förmågor. Han måste ha prövat på att tjäna Jehova och ha haft tillfälle att erfara hur Jehova handlar med dem som följer hans ord, och han måste ha utvecklat ett visst mått av förtröstan på Jehova. Och han måste vara villig. På tillsyningsmännen vilar förpliktelsen att vara ”herdar för Guds hjord” och att bli ”föredömen för hjorden”. (1 Petr. 5:2, 3, NW) Var och en måste ägna uppmärksamhet åt sin undervisning. (1 Tim. 4:6, 11—16; Tit. 1:9) Han måste predika Guds ord. (2 Tim. 4:2) Och han måste öva andra till att bli predikare. (2 Tim. 2:2) Såsom herde måste han kunna ge dem andlig föda och leda dem på olika sätt. Förutom att han tar initiativet till rätta gärningar är det hans plikt att inspektera och rätta till saker och ting. Såsom herde måste han skydda fåren för skada, och detta innefattar att han måste tillrättavisa dem som handlar orätt och rensa bort ogärningsmän, då detta visar sig nödvändigt. (1 Tim. 5:20, 21) Den lilla bok med anvisningar, som förklarar hur församlingen fungerar och som alla åt Gud överlämnade kristna vittnen får ett exemplar av, säger härom: ”Församlingstjänarens plikter är många, men de kan sammanfattas så här: han har tillsyn över allt i församlingen och bör själv föregå med det rätta exemplet i fråga om ledning och nitälskan.”
5, 6. a) Redogör för tillsyningsmannens plikter i församlingen i våra dagar. b) Hur är det möjligt för tillsyningsmannen att sköta alla dessa plikter?
5 Man skulle alltså kunna säga att hans plikter är de följande: Först av allt måste han fullgöra den främsta plikten, som vilar på alla kristna och som vi har talat om i den föregående artikeln. Han måste vara en predikare av de goda nyheterna och måste på rätt sätt sörja för sin hustru och sin familj, andligt såväl som materiellt, och han måste i alla avseenden leva ett rättskaffens, ärligt och moraliskt rent liv. Därtill måste han gå i spetsen i fråga om att öva och undervisa andra i predikoverket; han är pliktig att organisera församlingen och tillse att dess behov blir fyllda med avseende på predikandet, övningen av andra, en effektiv genomgång av distriktet med predikningar, varefter man lagar så att kontakten fortsätter med de intresserade som påträffas under alla vittnesverkets olika kampanjer. Han gör föranstaltningar för de fem olika väl förberedda mötena, vid vilka hela församlingen får anvisningar om hur den bibliska undervisningen skall bedrivas och får praktiska råd beträffande predikandet, varvid han ser till att alla som har del i att meddela undervisning är väl förberedda, kvalificerade att undervisa.
6 Hans plikter som herde innebär att han måste tänka på de andliga behoven, hela församlingens behov såväl som de enskilda individernas, och därför hälsar han på hos olika församlingsmedlemmar och ger dem hjälp och råd alltefter deras individuella behov. Han kommer att vara beredd att hjälpa människor att undgå att hemfalla åt ett ont beteende genom att ge dem allvarliga råd och förmaningar i rätt tid. (Gal. 6:1) Allt detta inbegriper mångt och mycket: han måste öva tillsyn över sina många biträdens arbete, se till att statistiken över den verksamhet som församlingens medlemmar bedriver förs på tillbörligt sätt, att det finns ett tillräckligt förråd av bibliska publikationer, tidskrifter och erforderligt material för att man skall kunna bekantgöra de offentliga föredragen, att alla talarna får sina uppgifter i god tid, att genomgången av distriktet i predikoarbetet från hus till hus är rätt organiserat och att Rikets sal hålls i presentabelt skick och är en passande plats där undervisning kan meddelas. Tillsyningsmannen har många plikter, och han kan fullgöra dem som han bör endast om alla i församlingen samarbetar helt och fullt med honom och ger honom sitt stöd.
7. Vilka plikter har det blivit ännu nödvändigare för tillsyningsmannen att sköta väl, och hur påvisade Jesus detta?
7 Dessa plikter är av mycket stor betydelse, eftersom många människors liv kan bero av om han på ett tillbörligt sätt sörjer för deras andliga behov. Men hur betydelsefulla de än må vara blir inte tillsyningsmannen genom att fullgöra dem fri från sin främsta plikt, dvs. att predika, och från åliggandet att sköta sina plikter mot familjen och leva ett rent liv. (Luk. 11:42) Ja, eftersom han är tillsyningsman, är det rentav ännu nödvändigare att han sköter dessa främsta plikter väl, ty han är ju det föredöme eller exempel som andra kommer att efterlikna. ”Envar åt vilken mycket har blivit givet, av honom skall mycket krävas; och den vilken människor sätta över mycket, av honom skola de kräva mer än vanligt.” — Luk. 12:48, NW.
8. Vilken inställning kommer tillsyningsmannen alltid att visa när han har med andra att göra?
8 Men trots de många betydelsefulla plikter, som vilar på tillsyningsmannen, kommer han aldrig att vara häftig eller högmodig. Han tänker ständigt på att han bara är en Jehovas slav, som gör det han bör göra. (Luk. 17:10) Han tänker på att hjorden eller församlingen inte är hans utan Jehovas och befinner sig i den ”förträfflige herdens”, Kristi Jesu, vård. (1 Petr. 5:3, 4) Han förblir ödmjuk och blygsam och tillämpar de metoder Jehova använder, då han har med sina ”får” att göra: ”Han [Jehova] för sin hjord i bet såsom en herde, han samlar lammen i sin famn och bär dem i sitt sköte, och sakta för han moderfåren fram.” — Jes. 40:11.
9. a) Nämn andra plikter som vilar på några i församlingen. b) Vilken princip måste varje biträdande tjänare ständigt tänka på?
9 Vad biträdande församlingstjänaren, bibelstudietjänaren och de andra biträdande tjänarna angår, så vilar på dem alla de främsta förpliktelserna som nämnts i den föregående artikeln. (1 Tim. 3:8—13) Dessutom måste de ta ledningen, när det gäller att undervisa andra från hus till hus, vid återbesök och bibelstudier. Och för var och en gäller att han måste ägna omsorg åt alla detaljer i förbindelse med det särskilda uppdrag han har fått, antingen det är fråga om att organisera och öva tillsyn över genomgången av distriktet, tillse att det i församlingen finns ett tillräckligt förråd av bibliska publikationer och tidskrifter, att statistiken över verksamheten i tjänsten på fältet förs korrekt eller att räkenskaperna är riktigt skötta eller det är fråga om att leda ett eller annat av de instruktiva mötena. Varje tjänare kommer att vara angelägen att sätta sig väl in i sitt speciella arbete och fullgöra det troget. ”Vad man ... söker hos förvaltare är, att en sådan må befinnas vara trogen.” — 1 Kor. 4:2.
10. Vilka plikter har de resande tillsyningsmännen påtagit sig, och vad måste de likväl ständigt tänka på?
10 Så kommer vi till de resande tillsyningsmännen, krets- och områdestjänarna. Också de måste axla alla en kristens främsta plikter, och de måste ta ledningen i att undervisa andra i alla vittnandets olika grenar. Dessa män har ansvar för att granska församlingsorganisationen och hjälpa alla dem som befinner sig i ansvarig ställning till rätta med alla sina plikter. Därtill har de vissa plikter i förbindelse med organiserandet av de två gånger om året förekommande kretssammankomsterna och andra större sammankomster såväl som plikter i förbindelse med programmet vid dessa. Men fastän dessa plikter är så betydelsefulla och vittomfattande, är dessa tillsyningsmän inte fritagna från de främsta plikterna: att predika, att studera och att sörja för hustrun, om de är gifta, såväl som att föra ett rent, moraliskt liv.
11. a) Vilka plikter har heltidsförkunnarna, pionjärer och missionärer, villigt axlat? b) Vilka bibliska principer måste dessa tänka på, och vilka andra bör låta sig vägledas av dessa principer?
11 Hur förhåller det sig då med heltidsförkunnarna, de reguljära pionjärerna, pionjärerna med särskilt uppdrag och missionärerna? Också dessa måste fullgöra alla de främsta plikterna, att predika de goda nyheterna och föra ett exemplariskt kristet liv. Men de har därtill axlat ytterligare plikter, ty de måste predika ett visst antal timmar varje månad. Och de har förpliktat sig att i viss mån vidta förändringar i livet och att inte tänka så mycket på sina personliga tycken för att kunna göra bättre nytta på sitt distrikt; särskilt missionärerna påtar sig sådana förpliktelser. Bibelns princip i detta avseende lyder: ”Jag [har] gjort mig till allas slav, för att jag måtte vinna de flesta. ... Jag har blivit allting för människor av alla slag, så att jag i alla händelser måtte frälsa några. Men jag gör allt för de goda nyheternas skull, så att jag må få dela dem med andra.” (1 Kor. 9:19—23, NW) Ja, människornas sätt att leva, deras vanor och deras tänkesätt innebär att det kommer att vila definitiva plikter på de förkunnare som skall hjälpa dem; de måste anpassa sig efter dem, vara tålmodiga och villigt göra sig en hel del omak utan att klaga, då de hjälper dessa människor in på livets väg. De som tjänar där behovet är stort såväl som de som funderar på att kunna göra detta har nytta av att tänka på denna princip för missionärsverksamhet som vi finner i 1 Korintierna 9:19.
12. Vilka plikter vilar på dem som tjänar vid ett av Sällskapets Betelhem, på kontoret eller i tryckeriet i anslutning till det?
12 De som tjänar vid någon av Sällskapets expeditioner, till vilka hör ett Betelhem och varifrån böcker och tidskrifter sänds ut till församlingarna, måste också fullgöra de främsta kristna plikterna. Genom att ansöka om och bli antagen till tjänst vid ett Betelhem har dessa därtill tagit på sig den förpliktelsen att samverka med de andra i hemmet enligt föreskrifterna och anvisningarna för livet och verksamheten där, att vara trogna och pålitliga och sköta sina anförtrodda uppgifter med största omsorg. De är pliktiga att söka uträtta sitt arbete bättre och bättre och att öka sin produktivitet. Till deras plikter hör att samvetsgrant ta vård om den utrustning och de material som blivit dem anförtrodda. De som fått i uppdrag att sköta korrespondensen är pliktiga att visa flit, vara tjänstvilliga, beredvilliga och ge goda, på bibeln grundade råd, och detta måste de göra fyllda av en uppriktig åstundan att få hjälpa, i det att de ådagalägger kärlek, vänlighet och hjälpsamhet.
Hur man gör sig kvalificerad att axla en tillsyningsmans plikter
13. a) Vilka skriftenliga kvalifikationer måste en tillsyningsman ha? b) Vilka skriftenliga principer måste följas, då det gäller att avgöra om någon kan rekommenderas, och hur kan man rusta sig för sådan tjänst?
13 Om någon är tillsyningsman eller traktar efter det förträffliga arbetet som tillsyningsman, så är det nyttigt för honom att exakt känna till vilka kvalifikationer han behöver ha. Först har vi de av Skriften fastställda kvalifikationerna som är omnämnda i 1 Timoteus 3:1—10 och Titus 1:1—9. Han måste äga andens frukter. (Gal. 5:22, 23) Han måste vara en mogen, välbalanserad kristen, som är fast befäst i Skriften och i den närvarande sanningen. Dessa kvalifikationer måste han ha, innan han kan bli förordnad till tillsyningsman. ”Må dessa också först prövas beträffande sin lämplighet, och må de sedan fungera som tjänare, då de äro fria från anklagelse.” (1 Tim. 3:10, NW; 2 Mos. 18:21) Vissa naturliga kvalifikationer eller förmågor är också nödvändiga, när det gäller att sköta dessa plikter, och dem kan man utveckla genom ivriga bemödanden, genom studium och övning. Genom att äga kännedom om dessa kan den som tar på sig en tillsyningsmans plikter veta hur han skall kunna rusta sig och klart inse på vilka punkter han bör söka skrida framåt.
14, 15. a) Vilka färdigheter i synnerhet bör en tillsyningsman utveckla, så att han på tillbörligt sätt kan sköta sin uppgift? b) Varför är dessa så betydelsefulla?
14 En del av dessa kvalifikationer har med kunnigheten, med vissa färdigheter, att göra. Tillsyningsmannen måste till exempel vara duktig i undervisningens konst. (1 Tim. 3:2; 4:13, 16; 2 Tim. 2:2, 15, 24; 4:2; Tit. 1:9) Han måste kunna lära ut rätta, sunda läror från bibeln, förklara profetiorna klart och tydligt och ge råd i frågor som gäller ett liv i överensstämmelse med bibelns principer. Han måste kunna undervisa så att de som hör honom förstår och uppfylls av en önskan att göra bruk av kunskapen. Tillsyningsmannen måste också vara skicklig i att undervisa andra i hur de i sin tur skall undervisa, skicklig i att sätta sina medarbetare in i deras plikter, skicklig i att planlägga de instruktiva mötena, så att det blir omväxling i de effektiva undervisningsmetoder som kommer till användning: anföranden, samtal, frågor och svar och demonstrationer eller verklighetsbetonade scener. Om tillsyningsmannen gör bruk av boken Kvalificerade att vara tjänare och lägger märke till de undervisningsmetoder som används i Sällskapets publikationer och vid sammankomsterna, kommer han att ha många idéer att omsätta i praktiken.
15 Han måste äga vissa färdigheter i att fatta innebörden i det han läser och hör, kunna urskilja huvudpunkterna och reda ut sammanhanget, så att han kan förklara sådana ting för andra. Han måste äga en viss skicklighet i att tala, så att han kan ge fast form åt sina tankar och ge uttryck åt dem klart och sammanhängande. (Ef. 3:18—21) En annan färdighet är konsten att lyssna. Det är mycket viktigt att tillsyningsmannen lär sig att vara en god lyssnare, att uppfatta vad den andre verkligen säger, inte bara vad han tror att denne säger. Endast på det sättet kan han i sanning hjälpa människor som är i behov av andliga råd. Endast genom att vara en god lyssnare kan han verkligen praktiskt tillämpa de behövliga råd han har fått. Han måste lära sig att komma ihåg de muntliga föreskrifterna exakt. Han behöver äga en viss färdighet i att skriva, kunna framlägga lämpligt formulerade frågor för Sällskapet och sända in meddelanden beträffande vissa förhållanden. Hans meddelanden måste vara fullständiga, klara och tydliga samt utförliga, inte oklara och tvetydiga.
16. Vilket slag av kunskap bör tillsyningsmannen sträva efter att vinna?
16 Ett annat slag av kvalifikationer skulle vi kunna rubricera som kunskap, kunskap i bibelns läror och profetior, i biblisk historia såväl som i bibliska principer. Ja, insikt i allt det vetande som vi brukar kalla ”sanningen”. ”Fortsätt att till ett mönster behålla de hälsosamma ord, som du har hört av mig.” (2 Tim. 1:13, NW) Så har vi kunskap om Jehovas vittnens organisation, dess historia och dess funktion samt dess inställning och handlingssätt. Därtill kommer kunskap av en särskild art, som har med församlingen att göra: förandet av statistik, skötseln av räkenskaperna och kunskap i olika praktiska ting som gäller vården av en Rikets sal. All sådan kunskap kan man inhämta.
17. a) Vilka vanor bör en tillsyningsman utbilda? b) Hur kan hans vanor påverka andra?
17 Vanorna är också ett kvalifikationernas område, inom vilket tillsyningsmannen kan göra framsteg. Han kommer att önska utbilda nyttiga och uppbyggande vanor. Det är nyttigt att man ingående prövar sig själv då och då. Vanor som inte är uppbyggande bör man göra sig av med, ty vanorna kan bli en del av ens tänkesätt. Undvik sådant umgänge som fördärvar nyttiga vanor. (1 Kor. 15:33) Utbilda goda studievanor, vanan att regelbundet vara med vid mötena och regelbundet ta del i predikandet. Utbilda den nyttiga vanan att i god tid ta itu med ett uppdrag, antingen det är fråga om ett kort övningstal, en tjänstemötespunkt eller ett entimmesföredrag. Goda vanor, när det gäller vardagsspråket, klädseln och hållningen, är nyttiga för tillsyningsmannen, ty andra kommer att vara benägna för att söka efterlikna honom. Och samma saker gäller hans matvanor, hans dryckesvanor och hans sätt att skaffa sig avkoppling; i samtliga fall gäller det att vara måttlig. — 1 Tim. 3:3; Tit. 2:2.
18. Vilken inställning bör tillsyningsmannen utveckla, och vad är det som är särskilt viktigt?
18 Det fjärde av kvalifikationernas områden är inställningen. Denna bör vara positiv, präglas av beredvillighet att med all makt söka göra det man kan göra, och man måste ha en glättig inställning. ”Fröjda eder i Herren alltid. Ännu en gång säger jag: Fröjda eder!” (Fil. 4:4, NW; 1 Tess. 5:16) Gör allt du kan för att vara hjälpsam mot andra och visa dem omtanke och hänsyn. Var villig att tillstå dina egna fel och lär av dem. Visa respekt för Guds synliga organisation, var samarbetsvillig och snabb att lyda teokratiska föreskrifter och var villig att ta emot råd.
19. a) Hur känner somliga det vid tanken på att axla ytterligare plikter såsom tillsyningsmän? b) Vilken hjälp hade Paulus, en hjälp som står alla kristna till buds?
19 Genom att man är vaken för dessa olika områden, som omfattar naturliga kvalifikationer eller färdigheter, vilka är nyttiga vid fullgörandet av en tillsyningsmans plikter, kan man bättre göra klart för sig på vilka punkter man bör söka åstadkomma en förbättring. Några anser emellertid att de inte kan ta på sig flera förpliktelser än de redan har i förbindelse med att sörja för familjen och predika de goda nyheterna. Andra, som har varit tillsyningsmän, har givit tappt; de har inte kunnat bära ansvarsbördan. Men hur kommer det sig? Beror det på att bördorna var för stora? Är det endast några få, mycket dugliga personer som kan bära dem? Skrev inte aposteln Paulus så här: ”För allt har jag styrka tack vare honom som förlänar mig kraft”? (Fil. 4:13, NW) Är Jehovas arm för kort? Nej, visst inte.
20, 21. a) Nämn några orsaker till att bördan skulle kunna bli för stor för en tillsyningsman. b) Vilka bibliska principer måste tillsyningsmannen lära sig, om han skall kunna axla dessa plikter?
20 De som anser att deras förvärvsarbete och familjen är en så stor börda att de inte har andlig kraft och styrka att bära mera kan växa till andligen. Kanske det också har en del med inställningen att göra! Välkomnar man glatt de ytterligare bördorna, i det man gläder sig Över dem, eller känner man förtrytelse inför dem? Ämbetsbördan kommer inte att bli för stor, om man bevarar sin andliga hälsa och sin lyckliga sinnesinställning. Jehova kommer att förläna kraft åt en sådan tillsyningsman. Men förtrytelse tär på kraften, så att den ebbar ut. Den som kände sig nödgad att ge tappt kanske underlät att sträva framåt på de naturliga nödvändiga kvalifikationernas område eller också misslyckades han kanske i fråga om de andliga kvalifikationerna. Kanske tillsyningsmannen inte lärde sig hur han skulle kasta sina bekymmer på Jehova. ”Ödmjuka eder därför under Guds mäktiga hand, ... medan ni kasta allt edert bekymmer på honom, ty han vårdar sig om eder.” (1 Petr. 5:6, 7, NW) Har du lärt dig att kasta dina bekymmer på Jehova? Detta kräver att du är villig att vänta på Jehova i stället för att yrka på att det skall bli såsom du vill. Men det är just detta, att man hoppas på Jehova och väntar på honom, som ger styrka och kraft. (Jes. 40:31) Bekymmer kan bli en börda, om en tillsyningsmän söker vara fullkomlig, i det att han kräver för mycket av andra såväl som av sig själv. Tillsyningsmannen kan bli missmodig, därför att han tycker att han inte har tillräckligt med dugliga medarbetare, men han måste lära sig att samarbeta med dem som står till hans disposition och hjälpa dem att växa till, liksom han har fått sådan hjälp.
21 Naturligtvis kan en viss press härröra från bekymmer över andra saker, missnöje med förvärvsarbetet, oro över materiella ting, åstundan efter ting i den här världen som man inte behöver. ”Sluta upp med att bekymra eder för edra själar, med avseende på vad ni skola äta eller vad ni skola dricka, eller för edra kroppar, med avseende på vad ni skola kläda eder med.” (Matt. 6:25—33, NW; 1 Tim. 6:1—10) Dessa råd är mycket nyttiga och kommer från en som hade många bördor att bära. Och en mycket viktig sak: ”Bekymra eder icke över något, utan låt i allting, genom bön och åkallan jämte tacksägelse, det som ni begära bliva kunnigt inför Gud; och Guds frid, som överträffar all tanke, kommer att bevara edra hjärtan och edert sinnes förmågor förmedelst Kristus Jesus.” (Fil. 4:6, 7, NW) Detta är mycket betydelsefulla råd för varje tillsyningsman som önskar lyckas i sin uppgift, och han måste ta dem till hjärtat.
22, 23. a) Hur visar man sig villig att ta på sig en tillsyningsmans förpliktelser? b) Vilka skriftenliga principer kommer att hjälpa honom att lyckas?
22 Hur visar man sig villig att ta på sig de förpliktelser som följer med att vara tillsyningsman? Inte genom att armbåga sig fram, ställa sig in hos en tillsyningsman eller framhålla sina egna överlägsna kvalifikationer för uppdraget. Det sker inte heller genom att man försöker påverka stämningen i församlingen och få stöd hos andra genom att kritisera de nuvarande tjänarna efter Absaloms sätt. (2 Sam. 15:2—6) Nej, det går i stället så till, att man först på tillbörligt sätt fullgör alla de främsta plikterna, som en kristen måste axla och som vi talade om i den föregående artikeln. Man måste göra framsteg i att utveckla andens frukter. Visa sedan nitälskan och flit och ge regelbundet ditt stöd åt alla församlingens möten och åt tjänsten på fältet. Tag del i övningsprogrammet, visa dig villig att hjälpa andra osv. Detta lägger andra märke till. Det var på det sättet som Timoteus visade att han var redo att ta på sig ytterligare förpliktelser. ”Han var väl omtalad bland bröderna.” (Apg. 16:2, NW; 1 Tim. 4:12—16) Det är också mycket nödvändigt att man troget fullgör alla förpliktelser, oavsett hur ringa eller obetydliga de kan förefalla att vara. ”Den som är trogen i det minsta är trogen också i mycket.” — Luk. 16:10, NW.
23 Alla ni som kan: trakta efter ytterligare plikter, efter det förträffliga arbetet att vara tillsyningsman. Och ni som är tillsyningsmän, axla edra ytterligare plikter. ”Var herdar för Guds hjord, som ni hava i eder vård, icke på grund av tvång, utan frivilligt; icke heller av kärlek till ohederlig vinning, utan med iver; icke heller så, att ni spela herrar över dem som äro Guds arvedel, utan så att ni bliva föredömen för hjorden.” — 1 Petr. 5:2, 3, NW.