Renade och nitiska i fråga om förträffliga gärningar
”Kristus Jesus ... gav sig själv för ... att ... rena åt sig ett folk som är helt hans eget, nitiskt i fråga om förträffliga gärningar.” — TITUS 2:13, 14.
1. Varför måste vittnen för Jehova vara rena och nitiska?
JEHOVA är helig, god och rättrådig. Han och hans Son utför också ett enastående arbete med nitälskan. (3 Moseboken 19:2; Psalm 25:8, NW; Johannes 5:17) Därför måste alla Jehovas vittnen vara rena och nitiska i fråga om förträffliga gärningar.
2. a) Hur kopplade Paulus ihop renhet med nitälskan? b) Vilka frågor skall vi nu begrunda?
2 Aposteln Paulus nämnde både renhet och nitälskan, när han skrev att Jesus genom Guds oförtjänta omtanke ”gav sig själv för oss för att kunna befria oss från varje slag av laglöshet och kunna rena åt sig ett folk som är helt hans eget, nitiskt i fråga om förträffliga gärningar”. (Titus 2:11—14) Vad krävs av dem som Jesus har renat? Vilka förträffliga gärningar skall vi vara nitiska i fråga om? Och vilka välsignelser åtnjuter renade och nitiska Jehovas vittnen?
Andlig renhet absolut nödvändig
3. a) Vilken standard i fråga om renhet måste Jehovas tjänare upprätthålla? b) Hur framhölls behovet av renhet, när landsförvista judar befriades ur Babylon?
3 Jehovas tjänare måste upprätthålla en hög standard i fråga om fysisk, moralisk och andlig renhet. (2 Moseboken 30:17—21; 5 Moseboken 23:12—14; Efesierna 5:25—27; 2 Korintierna 7:1) Denna grundläggande sak betonades på 500-talet f.v.t., när landsförvista judar befriades från Babylon. (Esra 1:1—4) De skulle snart styra kosan mot sitt hemland och till sin glädje bära med sig de heliga kärl som kung Nebukadnessar hade tagit ur Guds tempel i Jerusalem. Det var mycket viktigt att dessa saker till helgedomen endast bars av rena Jehovas tillbedjare! Det var därför på sin plats att de fick uppmaningen: ”Bege er bort, bege er bort, gå ut därifrån, rör inte vid något orent; gå ut ifrån henne, bevara er rena, ni som bär Jehovas kärl.” (Jesaja 52:11, NW) Dessa bärare måste vara renade från allt det av Babylons religiösa och moraliska orenhet som kunde ha orenat dem.
4. Vad krävs enligt 2 Korintierna 6:14—17 av alla Jehovas vittnen?
4 Aposteln Paulus tillämpade detta krav på renhet på smorda kristna som lämnar det stora Babylon, världsväldet av falsk religion. Han skrev: ”Bli inte ojämnt sammanokade med icke troende. För vilken gemenskap har rättfärdighet och laglöshet? ... ’Därför, gå ut ifrån dem och avskilj er’, säger Jehova, ’och sluta upp med att röra vid det orena.’” (2 Korintierna 6:14—17; Uppenbarelseboken 18:4, 5; Jeremia 51:45) Ja, Jehova kräver verkligen andlig renhet av Jesu smorda efterföljare och deras följeslagare, den ”stora skaran”. — Uppenbarelseboken 7:4—9.
”Att säga nej till ogudaktigheten och de världsliga begären”
5. Vad bör enligt 2 Korintierna 4:2 kunna sägas om vår tjänst?
5 De som tjänar som andligen rena Jehovas vittnen har bland annat uppmanats att ”säga nej till ogudaktigheten och de världsliga begären”. (Titus 2:11, 12) Som Paulus sade på ett annat ställe: ”Vi har frånsagt oss de ting man gör i smyg och bör skämmas för, då vi inte vandrar i slughet och inte heller förfalskar Guds ord, utan genom att göra sanningen uppenbar anbefaller oss själva hos varje människas samvete inför Gud.” (2 Korintierna 4:2) Precis som aposteln måste nutida kristna bevisa sig vara klanderfria i sin tjänst, inte rättmätigt anklagade för att handla korrumperat eller svekfullt och oärligt. (2 Korintierna 8:20, 21; Psalm 101:1—8) De får inte låta sig vägledas av världens vishet och dess själviska syndfulla ande eller pådrivande kraft. — 1 Korintierna 1:21; 2:12; 3:19; Efesierna 2:1, 2.
6. Vad kan vi göra, om vi kämpar emot sådant som en böjelse för svek och oärlighet eller orätta köttsliga begär?
6 Människor som har en världslig ande tillgriper ofta oärliga metoder för att nå sina mål. Men om någon som bekänner sig vara kristen gör detta, har han inte sagt ”nej till ogudaktigheten”, och han har inget förtroligt umgänge med Jehova. (Ordspråksboken 3:31, 32, NW) Och om någon behärskas av orena köttsliga begär, har han inte sagt nej till ”de världsliga begären”. (Galaterna 5:19—21; 1 Johannes 2:15—17) Men anta att vi kämpar emot sådana oskriftenliga ting som en böjelse för svekfullhet och oärlighet eller orätta köttsliga begär? Då skulle det vara passande att be som David gjorde, när han sade: ”Skapa i mig även ett rent hjärta, o Gud, och ge mig en ny, en orubblig ande. Kasta mig inte bort från ditt ansikte; och din heliga ande, o, ta inte ifrån mig.” (Psalm 51:12, 13, NW; Johannes 15:19) Om vi ber på ett sådant sätt och till fullo utnyttjar den hjälp som finns att få genom Guds ord, ande och organisation, kommer vi att kunna rätta till vårt tänkande, och vi kan tjäna troget som Jehovas rena tillbedjare.
7. Varför måste förhärdade syndare uteslutas?
7 Om några bland oss förhärdat fortsätter på en kurs som är svårt oren, måste de uteslutas, så att Jehovas namn inte vanhelgas och så att hans organisation bevaras ren och hans trogna tjänare skyddas och får inskärpt i sig hur allvarliga svåra synder är. (3 Moseboken 22:31—33, NW; 5 Moseboken 13:6—11) Guds folk insåg för länge sedan att en förhärdad syndare inte längre förtjänade att vara innesluten i deras gemenskap. År 1904 skrev till exempel Sällskapet Vakttornets förste president, Charles Taze Russell: ”Församlingen skall ... undandraga honom sin gemenskap och alla tecken eller uttryck för brödraskap.” (Den nya skapelsen, sidan 343) Jehovas folk följer också nu bibelns råd att ”avlägsna den onde mannen” ur sin krets. — 1 Korintierna 5:9—13.
8. Hur berör det som sägs i Lukas 3:8 och Galaterna 6:1 det sätt varpå äldste behandlar sådana som syndar?
8 Det är mycket viktigt för förordnade äldste att hålla Jehovas organisation ren. De måste naturligtvis vara barmhärtiga, då det finns ”frukter som svarar mot sinnesändringen”, precis som Jehova visar barmhärtighet, när det är på sin plats att göra det. (Lukas 3:8; Psalm 86:15; 130:3, 4) Och om en medtroende innan han förstår vad han gör begår ett felsteg, så måste de som har andliga förutsättningar söka föra honom till rätta igen ”i en ande av mildhet”. — Galaterna 6:1.
Hur äldste kan hjälpa
9. På vilka två sätt kan äldste bland annat hjälpa andra kristna andligen?
9 Hur kan tillsyningsmän hjälpa andra kristna att hålla sig andligen rena? Ett sätt är att hålla uppbyggande tal. Ett annat är personliga samtal och herdebesök. (1 Petrus 5:1—4) Vid sådana tillfällen är det på sin plats att de äldste använder bibeln för att undervisa, påminna och förmana och även för att tillrättavisa medtroende.
10. a) Vilken inställning bör äldste ha till att tala offentligt? b) Varför bör andliga herdar nitiskt studera bibeln?
10 Behovet av att undervisa betonades, när Paulus uppmanade sin medarbetare Titus att fortsätta ”att tala vad som är passande för sund undervisning”. (Titus 2:1) Ödmjuka kristna äldste söker inte ära som offentliga talare, utan är angelägna om att använda bibeln på rätt sätt till att undervisa. (Ordspråksboken 25:27, NW) Det är intressant att se vad en tidigare president i Förenta staterna, Quincy Adams, sade: ”Jag har i många år haft för vana att läsa igenom bibeln en gång om året.” Alla kungar i Israel skulle ta en avskrift av Guds lag och ”läsa i den i alla sina livsdagar”. Josua följde liknande anvisningar. (5 Moseboken 17:14—20; Josua 1:7, 8) Hur skulle sådana män i det forntida Israel ha kunnat handla vist eller hjälpt andra andligen utan den kunskap de på så sätt inhämtade? Har du därför, om du är en förordnad äldste, läst igenom hela bibeln kanske inte bara en, utan många gånger? Detta skulle utan tvivel komma att förbättra din förmåga att ge andra råd, däribland överlämnade kristna som kanske själva har läst igenom bibeln många gånger. De som tjänar som andliga herdar måste nitiskt studera Guds ord, grundvalen för ”sund undervisning”.
11. a) Vilka bibliska påminnelser behövde de kristna på Kreta få under det första århundradet? b) Vad bör förordnade äldste vara kvalificerade att göra, när det gäller bibliska påminnelser?
11 Paulus sade också till Titus: ”Fortsätt att påminna dem om att underordna sig och att lyda regeringar och myndigheter såsom härskare, att vara redo till allt gott verk, att inte bespotta någon, att inte vara stridslystna, att vara resonliga och lägga i dagen all mildhet mot alla människor.” (Titus 3:1, 2) De första kristna på ön Kreta behövde få dessa speciella påminnelser. När ett problem uppstår i våra dagar bör likaså de äldste kunna peka på lämpliga bibliska påminnelser. Och må vi alltid vara tacksamma, när vi får vår uppmärksamhet riktad på Jehovas påminnelser. — Psalm 119:99, 129, NW.
12. a) Vad betyder det att förmana? b) Med vilken inställning bör förmaningar ges?
12 Titus fick också uppmaningen: ”Fortsätt ... att förmana yngre männen att vara sunda i sinnet.” (Titus 2:6) Att förmana betyder ”att uppmana kraftigt; att råda eller varna allvarligt”. (The World Book Dictionary) Paulus’ äkta kärlek och omtanke fick honom att inte hålla inne med behövlig förmaning. Han kunde faktiskt säga till de äldste i Efesus: ”Håll er ... vakna och ha i minnet att jag i tre års tid, natt och dag, inte upphörde med att allvarligt förmana var och en under tårar.” (Apostlagärningarna 20:31) Äldste i våra dagar som visar samma inställning och som ger passande förmaningar är verkligen en välsignelse för församlingen!
13. a) Vad innebär det att tillrättavisa? b) Med vilken inställning bör äldste ge tillrättavisning?
13 Paulus nämnde också tillrättavisning och uppmanade Titus: ”Fortsätt ... att tillrättavisa dem med stränghet, så att de kan vara sunda i tron och inte ägnar uppmärksamhet åt judiska fabler och bud givna av människor som vänder sig bort från sanningen.” (Titus 1:13, 14) Att tillrättavisa är ”att rikta uppmärksamhet på försumlighet, vanligtvis med en välvillig avsikt att korrigera eller hjälpa” eller ”att uttrycka ogillande av” en person för hans ord eller handlingar. (Webster’s New Collegiate Dictionary) Paulus talade om att tillrättavisa, men med ett ädelt syfte — ”så att de kan vara sunda i tron”. Äldste i våra dagar undviker också okristen hårdhet och stränghet. Till skillnad från knotande avfällingar försöker inte sanna kristna äldste vara ”herrar” över medtroendes tro och liv, utan de tjänar som förvaltare och medarbetare till deras glädje och hjälper dem att stå fasta i sin tro. — 2 Korintierna 1:24; 1 Korintierna 4:1, 2.
14. Vad kommer att hjälpa oss att förbli andligen rena?
14 Att vi lyssnar till och bryr oss om biblisk undervisning, bibliska påminnelser, förmaningar och tillrättavisningar kommer att hjälpa oss att förbli andligen rena. Detta gör oss lämpade för Guds heliga tjänst. Men i vilken anda bör vi utföra den tjänsten?
Ha nitälskan ”i fråga om förträffliga gärningar”
15. a) Hur kan nitälskan definieras? b) Vad är den förträffligaste gärning en kristen kan utföra?
15 Som en organiserad skara av överlämnade kristna är Jehovas vittnen nitiska ”i fråga om förträffliga gärningar”. Nitälskan är ”iver och ett varmt intresse i strävan efter något”. (Webster’s New Collegiate Dictionary) Enligt Paulus’ brev till Titus måste alla kristna utföra ”förträffliga gärningar” inom ett vidsträckt område. Yngre kvinnor skulle till exempel vara kyska, husliga och underordna sig sina män. Titus skulle vara ”ett exempel i fråga om förträffliga gärningar” och lägga i dagen ofördärvlighet i sin undervisning och använda sunt tal osv. (Titus 2:1—14) Den förträffligaste gärning en kristen kan utföra är naturligtvis den att hjälpa andra att få höra om Gud och att tjäna honom. Om du är ett Jehovas vittne, är du då verkligen nitisk i fråga om att utföra denna förträffliga gärning? De kristna under det första århundradet visade nitälskan för att sprida evangeliet till och med när de var förföljda. — Apostlagärningarna 11:19—21.
16. a) Vad är en av huvudorsakerna till att den kristna församlingen finns? b) Vad har sagts om Jehovas vittnens evangeliseringsverksamhet?
16 Trots att Jehovas vittnen i våra dagar blir förföljda driver Guds ande dem till att utföra uppdraget att predika om Riket — en av huvudorsakerna till att det finns en kristen församling. (Matteus 24:14; 28:19, 20; Jesaja 61:1, 2) Likt de första kristna utför de nitiskt den förträffliga gärningen att förkunna de ”goda nyheterna” från hus till hus och på annat sätt. (Apostlagärningarna 5:41, 42; 20:20, 21) I sin bok Evangelism Inc. tar G. W. Target upp vittnenas metoder, däribland ”att förkunna evangelium vid dörrtröskeln”, och påpekar att ”somliga till och med skulle kalla detta den vanligaste metoden — särskilt efter det senaste besöket av Jehovas vittnen. ... Andra tar snabbt efter, men Jehovas vittnen leder fältet.” Angående användandet av biblisk litteratur medger Target: ”Än en gång leder Jehovas vittnen fältet. ... Det är jämförelsevis ... mycket få religiösa sekter som egentligen ger ut evangeliserande material.” Kristen litteratur framställd med hjälp av Guds heliga ande och som mot bidrag kan anskaffas från Jehovas vittnen hjälper fårlika människor jorden runt att lära känna och göra Guds vilja.
17. Hur kan det bevisas att Gud har gett Jehovas vittnens predikoarbete framgång?
17 Jehova gav de första kristna framgång i deras predikoarbete. Därför bildades det församlingar på den ena orten efter den andra — i Rom, Korint, Efesus, Filippi, Kolosse, Tessalonika och på andra håll. Jehova ger på liknande sätt sina nutida tjänare framgång i deras predikoverksamhet, så mycket att det nu finns mer än 46.000 församlingar av Jehovas vittnen runt jorden. Det är Gud som skall ha äran för en sådan fantastisk tillväxt. — Jesaja 60:22; 1 Korintierna 3:6, 7.
Alla våra välsignelser
18—20. Vad är några av de välsignelser som vi som Guds tjänare åtnjuter?
18 Jehovas nutida folk får verkligen många välsignelser och fördelar av sin rena och nitiska tjänst. (Ordspråksboken 10:22) Som Guds renade tjänare har vi till exempel tillfredsställelsen att behaga honom. (1 Petrus 1:13—16) Guds sanning har befriat oss från det stora Babylon, världsväldet av falsk religion. (Uppenbarelseboken 18:4, 5) Vi faller inte offer för vidskepelse, fruktan för de döda och liknande. (Predikaren 9:5, 10; Johannes 8:32) ”Guds frid” skyddar våra ”hjärtan” och ”tankeförmågor”. (Filipperna 4:6, 7, 13) Att regelbundet komma tillsammans med rena tillbedjare ger oss en känsla av trygghet, lik den trygghet ”en fårflock i fållan” känner. (Mika 2:12, NW) Att vi har Guds heliga ande gör att vi kan visa dess frukt i form av kärlek, glädje, frid, långmodighet, omtänksamhet, godhet, tro, mildhet och självbehärskning. (Galaterna 5:22, 23) Allt detta bör verkligen få oss att glädja oss!
19 Som nitiska förkunnare av Riket tjänar vi den universelle Suveränen — det finaste privilegium någon människa kan ha. Vi har ”det heliga arbetet med Guds goda nyheter”. Ja, det finns ingen annan jordisk strävan som skänker så stor glädje som att förkunna budskapet om ”den lycklige Guden” och att hjälpa andra att få kunskap om honom! — Romarna 15:16; 1 Timoteus 1:11.
20 Att få stå i ett nära förhållande till Gud är en annan av våra välsignelser. Vi kan be till honom med den tillförsikten att han hör oss. (1 Johannes 5:14, 15) Det är underbart att få vara så nära Jehova! Som psalmisten uttryckte det: ”Men vad mig beträffar, är det gott för mig att nalkas Gud. Till den suveräne Herren Jehova har jag tagit min tillflykt för att förkunna alla dina verk.” — Psalm 73:28, NW.
21. Vad bör vara vårt beslut som Jehovas renade och nitiska folk?
21 Låt oss därför med tanke på alla våra välsignelser som Guds renade och nitiska folk vara beslutna att förbli andligen rena och glödande med gudaktig nitälskan. Om vi förblir detta, kan vi vara övertygade om att Jehova kommer att uppehålla oss och leda oss som sina vittnen. Dessutom kommer renhet och nitälskan i Guds heliga tjänst i dessa yttersta dagar att genom hans oförtjänta omtanke öppna vägen för oss att få använda evigheten till att utföra rena, nitiska gärningar till Jehovas pris.
Vad skulle du svara?
□ Vad krävs det för att få tillhöra Jehovas renade folk?
□ Hur kan förordnade äldste hjälpa andra att hålla sig andligen rena?
□ För vilken förträfflig gärning bör Jehovas folk framför allt visa nitälskan?
□ Vad är några av de välsignelser Jehovas renade och nitiska vittnen åtnjuter?
[Bild på sidan 17]
Äldste bör flitigt studera bibeln, och de bör använda den för att undervisa, påminna och förmana och även för att tillrättavisa andra