Trofasthet — ett levnadssätt

”Vad man ... söker hos förvaltare är, att en sådan må befinnas vara trogen.” — 1 Kor. 4:2.

1, 2. a) Vad är ”Gamle trofast”, och hur har den fått sitt namn? b) Vad beundras ännu mer än regelbundenheten hos en gejser?

”GAMLE TROFAST” är namnet på en av de många gejsrarna i Yellowstones nationalpark i Förenta staterna. Den fick sitt namn av att den under 1920- och 1930-talen hade utbrott mer eller mindre regelbundet var sextiofemte minut. Tack vare detta blev den berömd som en turistattraktion.

² Människor beundrar trofasthet, inte bara hos en gejser som regelbundet skickar upp 40.000 liter ånga och hett vatten till en höjd av 30 till 45 meter, utan särskilt hos människor som har ett levnadssätt som gör dem pålitliga och trovärdiga. Också i affärsvärlden är det trofasthet man söker hos en person som är betrodd med ansvar. Det var förmodligen av detta skäl som Förenta staternas marinkår valde som sitt motto Semper fidelis, ”alltid trogen”. — Jämför 1 Korintierna 4:2.

3, 4. Vem är det största exemplet på trofasthet, och vad är passande symboler av pålitligheten i hans uppsåt?

³ Men när det gäller att visa trofasthet i överlägsen grad, vem är det då du särskilt tänker på? Det borde inte vara någon annan än Jehova Gud, himlarnas och jordens ”trofaste Skapare”. (1 Petr. 4:19) En gejser kan vara en passande symbol av trofasthet hos människor, men den skulle helt visst vara en klen bild av Jehovas oföränderliga trofasthet. Alla gejsrar blir med tiden oregelbundna eller overksamma. Så är det inte med Jehova. Följaktligen är solen och månen — som är bestående — lämpligare symboler av oföränderligheten i hans uppsåt, hans trovärdighet och obesudlade pålitlighet. — Ps. 89:37, 38; 104:19.

⁴ Människan kan planera och arbeta förtröstansfullt och lita på att Skaparens gärningar är stabila, vare sig hon skall göra i ordning en köksträdgård eller konstruera en dator som skall leda henne till månen och tillbaka. Det faller av sig självt att människan också kan lära sig oändligt mycket av en trofast Gud, som har bevisat sig så pålitlig, inte bara i det han har sagt, utan också i det han har gjort. Om denne trofaste Gud läser vi: ”Må ni tillskriva vår Gud storhet! Klippan — fullkomlig är hans verksamhet, ty alla hans vägar är rättvisans vägar. En Gud av trofasthet, hos vilken ingen orättvisa finns; rättfärdig och rättrådig är han.” — 5 Mos. 32:3, 4, NW.

5. Vilken egenskap förväntas hos dem som tillber Gud, och vad är det han lägger märke till?

⁵ Man bör förvänta att denne ”Gud av trofasthet” skall söka just denna egenskap bland dem som tillber honom. Han är i själva verket Gud och Frälsare ”i synnerhet för dem som är trogna”. (1 Tim. 4:10, NW) Med sin fullständiga iakttagelseförmåga urskiljer den levande Guden, Jehova, exakt deras uppriktiga ansträngningar som strävar efter att tjäna honom. Hans ögon är öppna för att se människobarnens alla vägar, och det är inför honom som man måste göra räkenskap. (Jer. 32:19; Hebr. 4:13) Det är som det heter i ordspråket: ”HERRENS [Jehovas] ögon äro överallt; de giva akt på både onda och goda.” — Ords. 15:3.

6. Vilka frågor bör vi fördenskull ställa oss själva?

⁶ Jehovas kärleksfulla omsorg och vaksamhet när det gäller hans folks väl är synnerligen framträdande. När man inser detta, att den kärleksfulle Skaparen är helt och fullt uppmärksam på de goda såväl som på de onda och att han ser vad var och en gör, är det bra att man frågar sig själv: ”Om Jehova söker trofasthet hos sitt folk, betraktar han då mig som en sådan tillbedjare? Är mitt levnadssätt kännetecknat av trofasthet? Hur skall jag få veta om han godkänner mig?”

En norm för trofasthet

7. Vilken lagsamling eller norm har Jehova gjort tillgänglig för människor i allmänhet?

⁷ Är det inte rimligt att mena att trofasthetens Gud skulle ha en lagsamling eller en norm som preciserar för hans tillbedjare vad som är rätt och vad som är orätt, gott och ont, sant och falskt? Jo, det är det. Och mer än så — ordningens och fridens Gud har sörjt för just en sådan gudomlig norm, bibeln, till undervisning och vägledning för alla människor. Ingen annan bok med undervisning har fått en sådan världsvid spridning eller gjorts tillgänglig för det stora flertalet människor. — 1 Kor. 14:33.

8, 9. Varför är det inte alltid lätt att troget hålla fast vid Guds ord?

⁸ Hurudant är då ditt levnadssätt i jämförelse med det som är godkänt i bibeln? I din ofullkomlighet behöver du inte bli modfälld, när du ger akt på de fullkomliga normer som är uttryckta i Guds ord. De lugnande orden i Psalm 103:14 lyder: ”Ty han vet, vad för ett verk vi äro, han tänker därpå att vi äro stoft.” Jehova förstår våra nedärvda ofullkomligheter. Hans krav går aldrig utöver gränserna för vad vi kan utföra.

⁹ Likväl är det inte alltid lätt att hålla fast vid en trofast kurs; i synnerhet är det så i vår tid, när det är populärt att göra det som är rätt i ens egna ögon och att följa världens väg. Enkel, helhjärtad trofasthet uppmuntras emellertid, oberoende av hur svårt provet är.

10, 11. a) Behöver vi nödvändigtvis genomgå stora provsättningar och svårigheter för att bevisa vår trofasthet? Belys detta. b) Hur kan vi i vårt dagliga liv tillämpa den av Jesus uttryckta principen om trofasthet, och vilka gagneliga resultat får vi?

¹⁰ Å andra sidan krävs det inte alltid att vi skall göra någonting stort för att bevisa vår trofasthet eller för att vi skall få Jehovas välsignelse och godkännande. Det var inte något stort prov som Jehova satte Adam och Eva på i Edens lustgård. Enkelheten i detta prov, som gällde det första människoparet, tjänar som en utomordentlig illustration till den princip som mer än fyra tusen år senare framhölls av Guds egen Son, nämligen: ”Den som är trogen i det minsta, han är ock trogen i vad mer är, och den som är orättrådig i det minsta, han är ock orättrådig i vad mer är.” — Luk. 16:10.

¹¹ I vår tid, omkring nitton hundra år efter det att dessa ord uttalades, klingar de fortfarande lika sanna som någonsin, och samma princip är tillämplig i varje del av livet bland dem som är sanna tillbedjare av Jehova Gud. Du lägger ofta märke till det i de små ting man gör dag efter dag, de ting som återspeglar godheten i ett hjärta som är lojalt och troget mot Jehova. Det kanske aldrig blir så att det krävs att du skall inta någon ståndpunkt som visar vad iakttagare kan kalla enastående trofasthet. Men din ståndaktighet i att göra det som är rätt, din regelbundenhet och pålitlighet i små ting, kommer att ge ett gott vittnesbörd och vara bevis på din djupa uppskattning av Guds normer för vad som är sant och troget. Det är dem som är trogna också i små ting som ”Jehová bevarar”. — Ps. 31:24, Åk.

12. Beskriv hur tid och omständigheter är förbundna med denna fråga om trofasthet.

¹² Man behöver således inte inneha en framträdande ställning i den kristna församlingen för att åtnjuta Jehovas välsignelse, den som han utgjuter över dem som är trogna. I din dagliga verksamhet — vare sig det är fråga om arbete eller avkoppling, vare sig du är tillsammans med andra eller för dig själv — kommer trofasthet och ostrafflighet som du visar att återspegla den Gud som är rättfärdig och trofast. Alldeles som det krävs tid när man skall visa uthärdande, krävs det också tid när man skall bevisa sin trofasthet. Det betyder att du praktiserar sanningen dag efter dag och gör lydnaden för bibelns lagar och principer till ditt levnadssätt. I sin tur välsignar då Jehova dig, alldeles som det är skrivet: ”En man av trofasta gärningar skall få många välsignelser.” — Ords. 28:20, NW.

13, 14. a) Efter vad bör vi mäta graden av vår trofasthet? b) Nämn några av de områden på vilka vi kan bedöma värdet av vår trofasthet mot Jehova.

¹³ När du blickar tillbaka ett ögonblick, menar du kanske att ingenting av verkligt stor betydelse har inträffat i ditt liv. När man dömer efter världens normer för prestationer och framgångar, har du kanske inte uträttat något särskilt stort. Men vems vägar försöker du efterlikna? Vems normer har du försökt nå upp till? Om du har byggt upp ett livsmönster för att behaga Jehova, kommer det inte att snart vara glömt av denne trofasthetens Gud.

¹⁴ Stanna till och tänk efter. Hur betraktar andra dig? Hurudant är ditt anseende bland dina jämnåriga och umgängesvänner? Märker de att du är noga med att hålla ord? Är du känd för att betala dina skulder och vara snabb med att göra allting? Det kan hända att det är fråga om att vara regelbunden i tjänsten för Riket och vid mötena för tillbedjan. Detta kan tyckas vara små ting, men de kan göra att andra finner att du är trogen. Om nu andra har lagt märke till på vilket sätt du har förvaltat ditt liv, har då inte också din Fader i himlarna sett det och lagt märke till det?

Spelar naturlig förmåga någon roll?

15, 16. a) Hur kan förmåga definieras, och har denna egenskap något samband med utväljandet av äldste i församlingen? b) Vilka viktigare kvalifikationer måste förordnade äldste ha förutom naturliga förmågor?

¹⁵ Förmåga sägs vara den kraft man har att uträtta något. Det råder inget tvivel om att naturlig skicklighet kan vara en stor välsignelse. Men är naturlig förmåga det viktigaste som Gud söker hos sitt folk?

¹⁶ Det är sant att man ägnar uppmärksamhet åt förmågan, när man utväljer äldste i församlingen. Somliga kan vara rikt utrustade på särskilda sätt. För att vara äldste måste man till exempel vara ”kvalificerad att undervisa”. (1 Tim. 3:2, NW) Men detta inbegriper mera än naturlig förmåga. En kvalificerad undervisare i församlingen behöver ha exakt kunskap. Han måste känna till skälen och orsakerna och ha djup insikt i de heliga skrifterna. Och förutom att han har kunskap, måste han vara taktfull, tålmodig och intresserad av andra människor för att han skall kunna vara en effektiv undervisare. Aposteln Paulus instruerade Titus att förordna äldre män, och han sade att en tillsyningsman måste hålla fast ”vid det trovärdiga ordet vad hans undervisningskonst beträffar, så att han kan vara i stånd till att både förmana genom den lära som är hälsosam och tillrättavisa dem som säger emot”. (Tit. 1:9, NW) Sådana betrodda män förtröstar inte på sina naturliga förmågor, utan blickar upp till sin store lärare för att få vägledning när de bistår andra i församlingen.

17. Mot vad måste de som har naturliga förmågor och särskilda talanger vara på sin vakt?

¹⁷ Det krävs ofta ett visst mått av förmåga för att utföra vissa andra slag av arbete i församlingen. Men de resultat som uppnås bör inte enbart tillskrivas personlig förmåga eller talang. I själva verket behöver de som har välsignats med naturliga förmågor vara noggranna, så att de inte förtröstar på sitt eget förstånd, utan i stället förlitar sig på Jehova och ber honom leda deras steg. (Ords. 3:5, 6) Om vi ger akt på det, kommer det att visa sig att de som tjänar bland oss som äldste, liksom andra som arbetar hårt, kvalificerar sig genom flitigt studium och tillämpning av det de lär sig. Under en längre tid har de ägnat noggrann uppmärksamhet åt sig själva och åt sin undervisning, i det de lyssnat på Guds undervisning. De har önskat utföra hans verk så som han vill ha det utfört, och de är värda beröm då de låter Jehova göra bruk av deras tid och deras talanger på olika sätt för att främja hans tillbedjan.

18. Betraktar Gud äldste och biträdande tjänare som män av större trofasthet i församlingen? Förklara.

¹⁸ Hur betraktar då Gud dem som tjänar som förordnade tillsyningsmän? Menar han att de är dyrbarare än andra? Trognare än andra? Nej, det är gott att se saker och ting i tillbörligt perspektiv. De som är utvalda till att öva tillsyn befinner sig i själva verket där för att tjäna som slavar eller tjänare, och som sådana måste de helhjärtat använda sina förmågor och talanger i full utsträckning för att bevisa sin trofasthet. Det är inte i första hand på grund av vad eller vilka de är som de åtnjuter sina privilegier. I stället intar de sina respektive ställningar på grund av ett behov som skapats av dem som förkunnar Riket. I det de följer Jesu råd betjänar de dem i församlingen för vilka de är slavar. (Luk. 22:26; Gal. 5:13) Trogna tillsyningsmän inser att deras arbete utförs i förbindelse med deras medförkunnare av de goda nyheterna, vilka alla är dyrbara i Guds ögon, när de visar trofasthet.

19. Vad söker man då hos förordnade tillsyningsmän i den kristna församlingen?

¹⁹ En förvaltares ansvar och administrativa plikter illustrerar passande en kristen tillsyningsmans tjänst. Det krävs avgjort trofasthet av dem, vilket betonades av vad aposteln Paulus skrev till korintierna: ”Vad man ... söker hos förvaltare är, att en sådan må befinnas vara trogen.” (1 Kor. 4:2) Samme apostel skrev till Titus och sade: ”Ty en tillsyningsman måste vara fri från anklagelse såsom Guds förvaltare, ... gästfri, en som älskar godhet, sund till sinnes, rättfärdig, lojal, en som utövar självbehärskning.” (Tit. 1:7, 8, NW) Av detta följer då att vilken som helst förmåga som en förvaltare kan ha, naturlig eller förvärvad, måste vara sammanlänkad med den utomordentliga egenskapen trofasthet, om den skall vara av verkligt värde för Gud. Också David, som var en förebild till Kristus Jesus, sade: ”Mina ögon se efter de trogna i landet, för att de må bo hos mig; den som vandrar på ostrafflighetens väg, han får vara min tjänare.” — Ps. 101:6.

20. Varför är trofasthet och inte förmåga det som Jehova söker hos dem han godkänner?

²⁰ Förmåga är någonting som man kan få från Jehova som en gåva. I Andra Moseboken läser vi till exempel om hur Jehova gav vishet, förstånd och kunskap åt vissa män som arbetade med att bygga det sköna tabernaklet där i öknen. (Se 2 Moseboken 35:30—36:1.) Men trofasthet är inte någonting som Gud ger åt en människa. Det är inte heller någonting som ärvs eller automatiskt tas emot vid dopet. Man måste arbeta med detta, utveckla det. Det krävs tid, ansträngning och uthärdande för att bygga upp ett namn och rykte som vittnar om ens levnadssätt. Det är gudsdyrkaren själv som får visa detta medan han utför sitt arbete, fullgör sitt förvaltarskap i trofasthet. — 1 Petr. 4:10.

Den roll blygsamhet spelar

21. Vilket råd ger bibeln, när det gäller att berömma sig själv?

²¹ När det gäller ett tillbörligt omdöme om en själv, ger Jehova detta förträffliga råd: ”Vishet är hos de blygsamma.” (Ords. 11:2, NW) Den som vandrar blygsamt med Gud inser att han inte har någonting att skryta över för egen del, oberoende av sin förmåga eller sina prestationer. Om han vill berömma sig, må han då berömma sig av den underbare Gud han tjänar. Detta är vad bibeln uppmanar till, när den säger att man inte skall skryta över sig själv på grund av sin styrka eller sina rikedomar. I stället bör man berömma sig av att man känner Jehova som en Gud av kärleksfull godhet, rättvisa och barmhärtighet. — Jer. 9:23, 24.

22, 23. a) Hur bör vi se på de materiella ägodelar vi kan ha? b) Hur bör vi likväl betrakta oss själva, när vi har gjort allt vad vi förmår? c) Vad kommer att hjälpa en att inte bli uttråkad och modfälld?

²² Somliga kan ha litet mer av denna världens goda än andra. Andra kan till synes ha en bättre ställning i livet. Men vi får den mycket rättframma föreskriften att den kristne inte får vara alltför tillitsfull, förtrösta på de ting han äger, utan i stället måste med fruktan och bävan arbeta på sin egen frälsning. (Luk. 12:15; Fil. 2:12) Denna anbefallda levnadsväg betyder att man förblir helt och hållet engagerad i den rena tillbedjan, är rik på goda gärningar. — 1 Tim. 6:17—19.

²³ Vilka som helst resurser eller talanger, som någon har, bör han betrakta som en skatt som blivit honom anförtrodd, en skatt som skall användas till ära och härlighet för Gud. På detta sätt kommer han att få skydd mot att bli uppblåst på grund av det han uträttar i tjänsten för Jehova. En utmärkt inställning som var och en bör uppodla, sedan han gjort det han blivit anvisad, är: ”Vi är odugliga slavar, vi har gjort vad vi var skyldiga att göra!” (Luk. 17:10, enligt I. Harries översättning) Att vi tjänar så som Gud ger anvisning om, i det vi gör detta med glädje och villigt och pålitligt, vare sig vi har en framträdande ställning eller inte, är någonting som han finner behag i. Men ingen bör känna sig missräknad eller onyttig, även om rutinen i det arbete han utför kan vara enformig eller monoton. Kom ihåg att det Jehova fortsätter att söka hos sina tjänare är att de alltid befinns vara trogna i vad det vara må han ger dem att göra.

24. Till vilken nytta är rådet i Romarna 12:16 för dem som är trogna mot Jehova?

²⁴ Exakt kunskap om Jehovas vägar hjälper en att bevara sig ödmjuk och hindrar en att fästa sinnet vid vad högt är. (Rom. 12:16) Det skyddar en, så att man inte berömmer sig av vad man har gjort, och hjälper en att troget rikta uppmärksamheten på källan till godhet och storhet. Om man har en framträdande ställning, må det då vara på grund av lojal tjänst för den sanne Guden och på grund av att man osjälviskt ger av sig själv för andras skull. Ett gott namn inför Jehova, ett anseende för trofasthet, är vad man bör önska — detta är det levnadssätt Gud godkänner. — Pred. 7:2.

Att ha ett gott namn inför Jehova

25. Vilken försäkran har vi för tiden efter pingsten är 33 v.t. om att de tolv apostlarna alla var trogna intill sin död?

²⁵ Även om bibeln inte nämner flertalet av de tolv apostlarna efter pingsten år 33 v.t., och även om det inte finns någon biblisk redogörelse för hur de dog, utom när det gäller Jakob och ett profetiskt tillkännagivande om Petrus, tyder vittnesbörden på att de alla bevarade sin trofasthet intill döden. Vi kan vara säkra på att de använde sitt ”allt” i helig tjänst för den levande Guden. Och vi kan vara säkra på att Jehova inte heller glömde någon av dem. Som ett varaktigt vittnesbörd om deras trofasthet står deras namn inskrivna på det nya Jerusalems grundvalar. — Upp. 21:14.

26. Vilken uppmuntran kan ”veteraner” ge sina yngre bröder och systrar?

²⁶ I denna tid har vi många ”veteraner” förbundna med de kristna församlingarna, vänner som i många år har förblivit orubbligt trogna mot Jehova trots många hinder. Nu håller de på att bli gamla och skröpliga, och många av dem kan inte ta på sig krävande ansvarsuppgifter i församlingen. Men vilken välsignelse är det inte att ha dem bland oss! Deras kärlek och nitälskan är en sporre för medförkunnare att sträva framåt i Herrens verk. Somliga av dem har ganska nedsatta fysiska krafter, men det är uppmuntrande att se dem avsätta en viss mängd energi för de kristna mötena och tjänsten på fältet.

27, 28. a) Vilken värdefull tjänst utför systrarna i församlingarna? b) Beskriv hur människokroppen är ett gott mönster för den kristna församlingen.

²⁷ Dessutom finns det många kvinnor i församlingarna, och de är inte kvalificerade att vara äldste eller biträdande tjänare. Också de behövs i hög grad och är till stor hjälp när det gäller att få ”de goda nyheterna” om Riket predikade i hela världen innan slutet kommer. Man blir påmind om Psalm 68:11, 12 (NW): ”Jehova själv ger utsagan; kvinnorna som förtäljer de goda nyheterna är en stor här. ... Vad henne angår, som vistas där hemma, så får hon del i bytet.”

²⁸ Det är många uppgifter som skall utföras av olika organ i människokroppen. I den kristna församlingen är det likaså skilda plikter som olika personer kan utföra. Ingen bör känna sig ovälkommen eller säga till någon annan: ”Jag behöver dig icke.” Hela församlingsanordningen tjänar till att frambringa mogna kristna till ära för Gud. — 1 Kor. 12:4—7, 21, 22.

29. Vad blir uträttat när alla i församlingen arbetar tillsammans i frid och endräkt? Ge exempel.

²⁹ Storslagna resultat uppnås när gamla och unga flitigt arbetar tillsammans för att fullgöra sitt uppdrag att predika ordet. Du kan ge upphov åt en gnista av intresse genom att uppmuntra någon att läsa ett hjälpmedel för bibelstudium. Tiden går, och någon annan kan vattna säden av intresse. Ytterligare en annan kan utföra odlingsarbete då och då, och Gud fortfar att göra så att det växer. (1 Kor. 3:6) Senare, kanske flera år längre fram, kan du vid en sammankomst bli presenterad för just den här personen — som nu är din andlige broder eller din andliga syster! Så även om det tar tid innan vi ser resultat av vårt predikande, bör vi inte låta detta avskräcka oss från att tala med var och en vi träffar, i det vi gör detta ur ett hjärta som är fyllt av kärlek till Jehova. (Rom. 10:10) Du kan också vinna grannar och vänner för budskapet om vår Gud, Jehova, genom att låta dem ge akt på ditt rena kristna uppförande. — 2 Petr. 3:11, 12.

30. Vad bör vi vara beslutna att göra, nu då vi står på tröskeln till Harmageddon?

³⁰ Det är underbart att se så många vända sig till rättfärdighet och till tjänsten för vår Gud och överlämna sig åt att göra Guds vilja i dessa ”yttersta dagar”. Snart ser vi hur de i sin tur hjälper andra att uppodla kärlek till Jehova. Det ligger stor glädje i att ha någon del, till och med en mycket liten del, i detta insamlande verk, som nu äger rum överallt på jorden. När vi står på tröskeln till Harmageddon och ser de ojämförliga välsignelser som snart skall följa, är det alls inte tid att blicka tillbaka med ledsnad. Det är nu tid att bygga upp ett gott anseende för trofasthet, eftersom detta är vad Gud söker hos dem som har beslutat sig för att tillbedja honom av hela sitt hjärta.

31. Vad bör man åstunda mer än materiella rikedomar, och hur kan man vinna det?

³¹ Alla de rikedomar man skulle kunna samla kan inte jämföras med det namn och anseende man skaffar sig inför sin Skapare, den store livgivaren. ”Ett gott namn är mer värt än stor rikedom.” (Ords. 22:1) När vi har bibelns norm till hjälp för oss att skilja rätt från orätt, bör vi vara flitiga i fråga om att följa ett levnadssätt som Gud godkänner, ett levnadssätt som kännetecknas av trofasthet.

[Bild på sidan 31]

Eftersom Jehova visar trofasthet i överlägsen grad, är solen och månen passande symboler av oföränderligheten i hans uppsåt