När de döda får liv igen!
”Jesus sade till henne: ’Jag är uppståndelsen och livet. Den som utövar tro på mig, han skall få liv, även om han dör; och var och en som lever och utövar tro på mig, han skall aldrig någonsin dö.’” — JOHANNES 11:25, 26.
1. a) Vad krävs av vem det vara må som här på jorden kommer med det påståendet att han är ”uppståndelsen och livet”? b) På vilken grundval kan den som gör detta påstående tjäna i överensstämmelse med det?
DET krävs helt visst stor dristighet av vilken människa det vara må att komma med påståendet: ”Jag är uppståndelsen och livet.” Men detta är exakt vad den historiska personen Jesus Kristus sade om sig själv för mer än 1.900 år sedan. En av hans apostlar, Johannes, hörde honom säga detta och skrev ner det till nytta för oss i vår tid. (Johannes 11:25) Jesus menade att han hade denna uppgift till gagn för döda och döende och för människor som redan begravts. Han fick själv lida en brutal död på en avrättningspåle utanför Jerusalems murar, och då måste naturligtvis hans Fader, Jehova Gud, fungera som ”uppståndelsen och livet” för honom. På tredje dagen efter Jesu död uppreste Gud, den Allsmäktige, honom från de döda och iklädde honom odödligt liv i andevärlden. Jesus iklädde sig på ett mirakulöst sätt en köttslig kropp, lik den han hade då han dog, och uppenbarade sig för sina ängsliga lärjungar, som vid ett tillfälle uppgick till mer än 500 stycken. (1 Korintierna, kapitel 15) På så sätt kunde han verkligen bli uppståndelsen och livet för människosläktet som han dog för.
2. Varför kan ingen i vår tid med en axelryckning avfärda Jesu Kristi uppståndelse som en saga från första århundradet v.t.?
2 Ingen nu levande människa kan skratta åt och med en axelryckning avfärda denna bevisligen autentiska händelse, då den på pålen dödade Jesus Kristus uppväcktes från de döda, som en saga som fick en omfattande spridning under det första århundradet enligt den vanliga tideräkningen. Sånär som på läkaren Lukas, som skrev bibelböckerna Lukas och Apostlagärningarna, var alla skribenterna av de 25 andra böckerna i det så kallade Nya testamentet ögonvittnen till att Guds Son uppstått från de döda. En av de mera framträdande bland vittnena var en som tidigare förföljde de kristna, Saulus från staden Tarsus, men som senare blev den kristne aposteln Paulus och skrev 14 av böckerna i ”Nya testamentet” på den form av grekiska som talades allmänt på den tiden.
3, 4. Vad sade aposteln Paulus på Areskullen till atenarna om Guds domens dag och uppståndelsen?
3 Vid ett tillfälle då Paulus befann sig i den mycket kulturella och mycket intellektuella staden Aten, den mest bemärkta staden i Grekland, drogs han inför Högsta domstolens medlemmar som satt församlade på Areskullen eller Areopagen.
4 Paulus vände sig med tillbörlig respekt till dessa intellektuella som vår församlade på Areskullen. När han sedan fortsatte sitt tal och förde sitt vittnesbörd och försvar till en verklig klimax, var det inte hans syfte att tala nedsättande om sin världsligt visa åhörarskaras höga utbildning. Han sade:
”Visst har Gud haft överseende med en sådan okunnighets tider, men nu underrättar han människorna om att de alla överallt bör ändra sinne, eftersom han har fastställt en dag på vilken han har för avsikt att döma den bebodda jorden i rättfärdighet genom en man som han har förordnat; och han har försett alla med en garanti, i det att han har uppväckt honom från de döda.” — Apostlagärningarna 17:30, 31.
5. Hur blev reaktionen bland dessa atenare, och beträffande vilka uppstår det därför nu en fråga?
5 Hur reagerade dessa greker, som trodde på människosjälens odödlighet, på denna märkliga lära om de dödas uppståndelse? ”När de nu fick höra om de dödas uppståndelse, började somliga driva gäck, medan andra sade: ’Vi vill höra dig tala om detta igen en annan gång.’” De ansåg fortfarande att han var en ”förkunnare av främmande gudomligheter”. Men Dionysius, en medlem av Areopagens domstol, förstod vad Paulus sade om en kommande domens dag för hela mänskligheten, och han tog orden till hjärtat. En kvinna vid namn Damaris gjorde också det. (Apostlagärningarna 17:18, 32—34) Men hur reagerar vi i vår tid, i denna så avancerade, vetenskapliga tidsålder? Detta ämne är ingenting att skratta åt!
6. Var Jesus den förste som fick uppstå från de döda? Vilken möjlighet kommer att öppnas för dem som Jesus i framtiden skall uppväcka?
6 Jesus Kristus var naturligtvis inte den första människa som uppstått från de döda till ett intelligent liv. Enligt bibelns skildring hade människor dessförinnan uppstått från de döda, exempelvis Lasarus, som Jesus själv uppväckte fyra dagar efter det att han dött och lagts i en grav. (Johannes 11:1—44) Men Jesu uppståndelse var den viktigaste och betydelsefullaste för hela människosläktet. Han dog inte igen som de andra gjorde; utan nu kan han i sitt uppståndna, odödliga tillstånd vara ”uppståndelsen och livet” för människor, så att de kan få ett evigt, ändlöst liv i fullkomlighet, ett liv fritt från dödens fördömelse, ett liv under Guds universella suveränitet.
7, 8. a) Hur är Adams och Metuselas ålder ett bevis för att människor som gjorts fullkomliga har möjlighet att leva för evigt? b) Vad kan sägas om hur länge Melkisedek levde, och vad säger detta oss om hur länge den som han förebildade skulle leva?
7 Att människor har möjlighet att leva för evigt här på jorden, då det lydiga människosläktet återställts från synd och död (som det ärvt av den förste mannen Adam), bevisas genom det faktum att Adam levde i 930 år, trots att han hade syndat mot Gud, och levde största delen av den tiden utanför Edens fullkomliga lustgård. En av hans avkomlingar, Metusela, levde i 969 år. (1 Moseboken 5:5, 27) Metusela dog år 2370 f.v.t., samma år som den globala floden på Noas tid utplånade alla människor och alla djur utanför arken som Noa och hans familj tog sin tillflykt till. Flera hundra år senare, senast år 1933 f.v.t., framträdde en präst på den jordiska skådebanan. Denne präst var Melkisedek, som välsignade patriarken Abraham och hade Guds godkännande. När han föddes och när han dog anges inte.
8 Hans prästadöme i Salem, där han tjänade som både kung och präst, tycks alltså vara tidlöst, evigt. (1 Moseboken 14:18—20) Den möjlighet till liv som den uppståndne Jesus Kristus har liknas vid den som kungen och prästen Melkisedek hade, för i Hebréerna 7:15—17 får vi veta att den förhärligade Jesus Kristus nu har ”ett oförstörbart livs kraft, ty som vittnesbörd sägs det: ’Du är präst för alltid efter Melkisedeks sätt.’” (Se även Psalm 110:1—4.) Jesus Kristus, som förlänats odödlighet, har således ända sedan han förhärligades i himmelen år 33 v.t. tjänat som överstepräst för medlemmar av den mänskliga familjen, för vars skull han offrade sig som ett fullkomligt mänskligt offer. Följaktligen kan han verka som en andre Adam för den av döden hemsökta mänskliga familjen. När sedan tiden är inne för honom att uppväcka människor till liv på jorden igen, får dessa möjlighet att vinna evigt liv i mänsklig fullkomlighet i ett paradis som omfattar hela jorden. Till skillnad från den förste Adam kommer den självuppoffrande Jesus Kristus inte att misslyckas i fråga om sitt ansvar gentemot den mänskliga familjen som han utgöt sitt fullkomliga livsblod för. — 1 Korintierna 15:22—45.
Utsikter att här på jorden återigen få träffa dem som dött
9. Hur har Gud, enligt 1 Korintierna 15:21 och Romarna 5:12, återställt förhållandena så att Adams och Evas avkomlingar kan få uppstå från de döda?
9 Privilegiet att få leva här på jorden under Guds utlovade rikes styre med Kristus som kung är för de allra flesta människor, som vandrat på denna jord, helt beroende av en uppståndelse från de döda. För att bevisa Guds förmåga och möjlighet att återställa förhållandena på ett rättvist och fullkomligt sätt skrev aposteln Paulus, som var vittne till att Jesus Kristus hade uppstått: ”Eftersom döden är genom en människa, är också de dödas uppståndelse genom en människa.” (1 Korintierna 15:21) Paulus skrev följande i sitt brev till de kristna i Rom, vilket var i samklang med det han skrev i sitt brev till de kristna i Korint: ”Synden kom in i världen genom en enda människa, och döden genom synden, och döden på så sätt spred sig till alla människor därför att de alla hade syndat.” (Romarna 5:12) Jehova Gud kunde med tanke på detta göra en sådan anordning att Adams och Evas avkomlingar blir återlösta genom den enda människa som bevisat sig vara undantaget från regeln i Romarna 5:12.
10. På vilken grundval kunde Jesus Kristus erbjuda sitt mänskliga liv som en ersättning för Adams mänskliga liv och därigenom bli Evig fader för Adams avkomlingar?
10 Detta undantag var Jesus, som Gud lät födas på ett mirakulöst sätt genom den judiska jungfrun Maria, dotter till Eli som tillhörde den kungliga stammen Juda. (Lukas 3:23—38) Hans fullkomliga mänskliga liv kunde, som ett offer, ersätta det fullkomliga mänskliga liv som Adam hade förverkat rätten till för alla sina naturliga avkomlingar genom att avsiktligt synda mot sin Skapare i Edens lustgård. Den uppståndne Jesus Kristus kunde i överensstämmelse med detta tjäna som ”Evig fader” för alla dem som den förste Adam hade gjort sig till en syndfull fader till. Detta gör att Guds Son kan bli deras Evige fader. — Jesaja 9:6.
11. Vad kan man med tanke på att Jesus Kristus och hans apostlar kunde uppväcka människor medan de var på jorden säga om den förmåga och möjlighet Jesus haft i detta avseende sedan han själv blev uppväckt?
11 När Jesus Kristus och hans apostlar uppväckte människor från de döda, blev dessa inte befriade från verkningarna av dödens fördömelse, som de hade ärvt från den förste Adam. Följaktligen dog även Jesu mycket älskade vän Lasarus igen och blev i behov av den slutliga uppståndelsen under Guds upprättade rike. Men detta erbjuder inga problem. Om Jesus, medan han var här på jorden som fullkomlig människa, hade makt att uppväcka döda i syfte att förnya och förlänga deras jordiska liv, åtminstone för en tid under denna nuvarande tingens ordning, kommer han då inte i mycket högre grad att vara i stånd att uppväcka människor från de döda då Guds tid är inne för detta, nu när han återigen är en andlig Son till Gud? Jo, verkligen! All myndighet i himmelen och på jorden gavs ju åt honom då han blev uppväckt och fick återvända till sin himmelske Fader.
12. Blev Jesu Kristi nära förhållande till den mänskliga familjen avskuret i och med att han uppväcktes från de döda, och hur kommer han att fullborda uppsåtet med sitt mänskliga offer?
12 När en av Kristi lärjungar, aposteln Paulus, talade om uppståndelsen i sitt brev till de kristna i Korint, sade han: ”Det står också så skrivet: ’Den första människan, Adam, blev till en levande själ.’ Den siste Adam blev till en livgivande ande.” (1 Korintierna 15:45) Det faktum att Jesus omtalas som den siste Adam antyder att han fortfarande står i ett visst familjeförhållande till människosläktet. Att han nu är en övermänsklig andevarelse har ingen betydelse. (Psalm 8:5, 6; Hebréerna 2:5—9) Under den kommande domens dag på ett tusen år kommer han att fullborda uppsåtet med sitt fullkomliga mänskliga offer genom att återföra människor till liv från döden med möjlighet att lyftas upp till fullkomlighet på en paradisisk jord och få honom som sin Evige fader och Fridsfurste. På så sätt kommer han att utplåna verkningarna av det som Adam gjorde mot dem.
13. Vad sade Jesus, innan han uppväckte Lasarus från de döda, till Marta om de döda som visat tro på honom och de levande som trodde?
13 Innan Jesus uppväckte sin älskade vän Lasarus från Betania från de döda, sade han till Marta, Lasarus’ syster: ”Din bror skall uppstå.” Marta trodde att Jesus åsyftade den uppståndelse som skulle ske långt fram i tiden och svarade därför: ”Jag vet att han skall uppstå i uppståndelsen på den yttersta dagen.” Det var då som Jesus tog tillfället i akt och gjorde följande märkliga uttalande: ”Jag är uppståndelsen och livet. Den som utövar tro på mig, han skall få liv, även om han dör; och var och en som lever och utövar tro på mig, han skall aldrig någonsin dö.” — Johannes 11:23—26.
14. a) Vad är det första som krävs av en människa för att hon skall kunna utöva tro på Jesus? b) Om Gud utväljer någon som uppfyller detta krav till att få det himmelska arvet, vad måste då ske, trots att detta innebär att den personen måste dö?
14 För att en människa skall kunna utöva tro på Jesus Kristus måste hon leva och dessutom höra eller inhämta kunskap om honom. Hon kan sedan överlämna sitt liv åt Gud genom Kristus och symbolisera detta avgörande steg genom dop i vatten. Om Jesu Kristi himmelske Fader väljer att kalla denne hans Sons överlämnade, döpte lärjunge till att få det himmelska arvet tillsammans med Jesus, kommer han att låta denne pånyttfödas av Guds ande. Detta innebär att denne av anden pånyttfödde lärjunge till sist måste dö som människa. Men Jesus sade: ”Han skall få liv, även om han dör.” I hans fall innebär det att han får uppstå till liv som andevarelse i himmelen tillsammans med Jesus.
15. I vilken ställning kommer den som dött och som under sitt liv utövat den rätta tron, men inte pånyttfötts av Guds ande, att befinna sig då han uppstår?
15 Men vad händer då om en överlämnad, döpt lärjunge som inte pånyttfötts av Jehova Gud till att få det himmelska arvet tillsammans med Kristus skulle dö nu, som så många har gjort sedan Kristi ”andra får” började församlas? (Johannes 10:16) På grund av att en sådan individ har utövat tro på den som är ”uppståndelsen och livet”, kommer han att vara i en bättre ställning med avseende på den nya tingens ordning redan då han uppstår till liv här på jorden, troligen redan i början av den jordiska uppståndelsen. (Hebréerna 11:35) Han kommer då redan tidigt att vara tillgänglig för särskilda tjänsteprivilegier under det himmelska riket. Uppståndelsehoppet, i vilket han dog, kommer att förverkligas på detta sätt till Guds ära!
16, 17. a) När det gäller uppståndelsen, hur förhåller det sig med dem som levde före Kristi tid och som enbart såg fram emot Guds ”kvinnas” ”säds” ankomst? b) Vad sade Jesus som försäkrar oss om att de får uppstå?
16 Det är inte bara de som satt tro till Jesus Kristus sedan hans första ankomst som får del av anordningen med uppståndelsen, utan det får också de som levde före Kristi tid, de som i tro på Jehova Gud såg fram emot Guds symboliska ”kvinnas” ”säds” ankomst, vilken förutsagts av Gud i 1 Moseboken 3:15. Denna ”säd” visade sig vara den som senare kallades Abrahams säd. (1 Moseboken 12:1—3; Galaterna 3:16) Patriarken Abraham och hans son Isak och hans sonson Jakob eller Israel hörde naturligtvis till dem som såg fram emot att denna den större Abrahams, Jehova Guds, ”säd” skulle komma. För att bekräfta att dessa män helt säkert skall få uppstå sade Jesus Kristus, Abrahams säd:
17 ”Vad nu de dödas uppståndelse beträffar, har ni inte läst vad som uttalades till er av Gud, som sade: ’Jag är Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud’? Han är inte de dödas Gud utan de levandes.” (Matteus 22:31, 32) ”Men vad de döda beträffar, att de blir uppväckta, har ni inte läst i Mose bok, i berättelsen om törnbusken, hur Gud sade till honom: ’Jag är Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud’? Han är inte de dödas Gud utan de levandes.” (Markus 12:26, 27) ”För honom lever de nämligen alla.” (Lukas 20:37, 38) Jehova Gud har på detta indirekta sätt försäkrat oss om att människor som dött skall få uppstå.
18. Vem var Guds vän Abraham en bild av med tanke på den utlovade sädens natur?
18 Gud hade själv lovat sin vän Abraham att alla släkter på jorden skulle ”välsigna sig” förmedelst hans ”säd”. (Jakob 2:23; 1 Moseboken 12:1—3, NW; 22:15—18) Eftersom denna ”säd” har blivit en andevarelse, var människan Abraham en bild av Jehova Gud, för det var bara Gud som kunde bli Fader till den andliga ”säden”, som nu är den förhärligade Jesus Kristus i himlarna.
19. Av vad finner vi en profetisk bild i Uppenbarelseboken 20:11—14?
19 Vi har fått en profetisk bild av den kommande uppståndelsen av dessa döda släkter på jorden. I Uppenbarelseboken 20:11—14 ges en beskrivning av denna — med några symboliska framställningar. Det heter där: ”Och jag [aposteln Johannes] såg en stor vit tron och honom som satt på den. För hans ansikte flydde jorden och himmelen, och där fanns ingen plats för dem. Och jag såg de döda, de stora och de små, stå inför tronen, och skriftrullar öppnades. Men en annan skriftrulle öppnades; det är livets skriftrulle. Och de döda blev dömda efter vad som stod skrivet i skriftrullarna, enligt sina gärningar. Och havet gav igen de döda som var i det, och döden och hades gav igen de döda som var i dem, och de blev dömda individuellt enligt sina gärningar. Och döden och hades slungades i eldsjön. Detta betyder den andra döden, eldsjön.”
20. Vad kommer att ske vid slutet av den ett tusen år långa domens dag med de människor som fått sina namn inskrivna i livets bok och med dem som inte fått det?
20 Under den ett tusen år långa ”dagen”, som Gud har ”fastställt” och på vilken ”han har för avsikt att döma den bebodda jorden i rättfärdighet genom en man som han har förordnat”, behöver de uppståndna människorna dra nytta av alla de föranstaltningar Gud har gjort för deras eviga frälsning. (Apostlagärningarna 17:31) Det är i denna bemärkelse som de måste ”välsigna sig”. De kommer att få belöningen evigt liv i ett världsomfattande paradis, om de i fullkomlighet klarar det slutliga provet som gäller deras ostrafflighet. Vad händer annars? De drabbas av ”den andra döden”, från vilken det inte finns någon uppståndelse. (Uppenbarelseboken 20:14) Detta sker i överensstämmelse med orden i Uppenbarelseboken 20:15: ”Och vemhelst som inte fanns skriven i livets bok slungades i eldsjön.”
Kan du påminna dig —
□ Varför ingen i vår tid med en axelryckning kan avfärda Jesu Kristi uppståndelse som en saga?
□ På vilken grundval Jesus kan bli Evig fader till Adams avkomlingar?
□ Vilken ställning en individ som bevisat sig trogen, men som före sin död inte pånyttfötts av Guds ande, kommer att befinna sig i då han uppstår?
□ Vad den profetiska bild som vi finner i Uppenbarelseboken 20:11—14 gäller?
[Bild på sidan 11]
Glädjen kommer att vara stor när de som nu är döda får liv igen