Välsignelser från Guds nya förbund sträcker sig ut över hela världen

 1. Jämför Mose och Jesus Kristus med avseende på deras förmåga att tjäna såsom medlare.

HELA ”Guds [andliga] Israel” godtar aposteln Paulus’ ord i 1 Timoteus 2:5, 6 (NW): ”Det finnes en Gud, och en medlare mellan Gud och människor, en människa, Kristus Jesus, som gav sig själv till en motsvarande lösen för alla.” Profeten Mose har nu varit död i mer än tre tusen fyra hundra år och kan inte längre tjäna såsom medlare mellan Gud och judar. Men hur förhåller det sig med Människosonen, Kristus Jesus? Sedan han hade dött såsom en ”motsvarande lösen”, blev han uppväckt från de döda och blev belönad med odödligt liv i himmelen tillsammans med Jehova Gud. Han har alltså fortsatt att tjäna såsom ”en medlare mellan Gud och människor”.

 2. För vilket förbund är Jesus Kristus medlare, enligt Hebréerna 8:6—12, och mellan vilka är han då medlare?

² Han är medlare för det nya förbundet mellan Gud och ”Guds [andliga] Israel”. Orden i det inspirerade brevet till de till kristendomen omvända hebréerna (8:6—12, NW) ger belägg för detta. Vi läser där: ”Nu har Jesus erhållit en förträffligare offentlig tjänst, så att han också är medlare för ett i motsvarande grad bättre förbund, vilket har blivit lagligen stadfäst på bättre löften. Ty om detta första förbund hade varit klanderfritt, skulle ingen plats hava sökts för ett andra; men han klandrar ju folket, när han säger: ’”Se, dagar skola komma”, säger Jehova, ”och jag skall med Israels hus och med Juda hus sluta ett nytt förbund; icke enligt det förbund som jag slöt med deras förfäder på den dag då jag tog dem vid handen till att föra dem ut ur Egyptens land; ty de förblevo icke i mitt förbund, så att jag slutade upp med att fråga efter dem”, säger Jehova.’ ’”Ty detta är det förbund som jag skall sluta med Israels hus efter de dagarna”, säger Jehova.’” Den som skrev Hebréerbrevet återger därpå Guds förklaring av det nya förbundets innebörd såsom den ges i Jeremia 31:31—34.

 3. Vad kan man säga om det nya förbundet i jämförelse med det gamla? Förklara.

³ Att det nya förbundet är bättre än det gamla lagförbundet med Israel efter köttet påvisar brevskrivaren därefter med orden: ”Hur mycket mera skall då icke Kristi blod, hans som genom en evig ande frambar sig själv utan vank och brist åt Gud, rena våra samveten från döda gärningar, så att vi kunna ägna helig tjänst åt den levande Guden? Alltså är det därför han är en medlare för ett nytt förbund.” — Hebr. 9:14, 15, NW.

 4. Vad hade alltså dessa hebréer, som blivit kristna, närmat sig, enligt Hebréerna 12:18—24 och 13:20, 21, och vilket blod var de intresserade av?

⁴ Längre fram i sitt brev påpekar skrivaren för dessa kristna att fastän de är hebréer, så har de inte närmat sig berget Sinai i Arabien, där Mose tjänade såsom medlare. Nej, utan såsom andliga israeliter har de närmat sig ”ett berg som heter Sion och en den levande Gudens stad, det himmelska Jerusalem, och myriader änglar i allmän sammankomst och församlingen av de förstfödda, som hava blivit uppskrivna i himlarna, och Gud, allas Domare, och de fullkomliggjorda rättfärdigas andliga liv och Jesus, ett nytt förbunds medlare”, och ett ”stänkelseblod”. ”Må nu fridens Gud, som från de döda förde upp den store herden för fåren med ett evigt förbunds blod, vår Herre Jesus, utrusta eder med alla goda ting till att göra hans vilja.” — Hebr. 12:18—24; 13:20, 21; NW.

 5. Hur stor del av mänskligheten förs in i Guds nya förbund förmedelst Kristus, enligt vad som framgår av Uppenbarelseboken?

⁵ I Uppenbarelseboken 7:4—8 räknar aposteln Johannes upp det andliga Israels ”tolv stammar” och anger antalet av alla dessa andliga israeliter vara 144.000, dvs. 12.000 i var och en av de ”tolv stammarna”. I Uppenbarelseboken 14:1—5 framställs en bild av hur hela ”Guds [andliga] Israel” står på det himmelska Sions berg tillsammans med ”Lammet”, Guds lamm, deras medlare, Jesus Kristus. Det sägs inte att dessa 144.000 har blivit friköpta eller räddade från det forntida Egypten utan att de har blivit ”friköpta ifrån människorna till en förstling åt Gud och Lammet”. De köttsliga, omskurna judarna uppgår i våra dagar till 12.867.000, och den icke-judiska återstoden av mänskligheten uppgår till mer än tre milliarder. Härav förstår vi att jämförelsevis få människor blir av Gud upptagna i hans nya förbund med Jesus Kristus som medlare.

 6. Hur många människor, som befinner sig i det nya förbundet, kan det finnas i våra dagar, och hur ger de varje år till känna vilka de är?

⁶ I våra dagar kan det bara vara några få människor som befinner sig i detta nya förbund såsom andliga israeliter. Dessa känns igen på att de firar Herrens aftonmåltid (nattvard) varje år på årsdagen av dess instiftande, nämligen på kvällen den 14 Nisan (bibliska kalendern), då de tar del av emblemen, bröd och vin. Rapporter som inflöt från hela världen år 1965 gav vid handen att omkring 11.500 det året tog del av emblemen och därmed bekände att de är delaktiga i det nya förbundet med Jehova Gud såsom andliga israeliter.

 7. a) Hur många människor är det alltså som direkt röner välsignelser från det nya förbundet? b) Men hur många därutöver här på jorden röner likväl också välsignelser nu i vår tid från det nya förbundet, och hur många kan komma att göra detta i framtiden?

⁷ Eftersom så få människor upptas i det nya förbundet, som förutsades i Jeremia 31:31—34, och eftersom de alla skall överföras till det himmelska Sions berg, är det sannerligen mycket få människor som direkt röner välsignelser från det nya förbundet. Likväl kan hela människovärlden få välsignelser från detta nya förbund. Ja, i denna tid är det inte bara de omkring 11.500 andliga israeliterna, vilka tar del av emblemen vid Herrens aftonmåltid, som åtnjuter detta nya förbunds välsignelser. Välsignelserna från det sträcker sig redan ut över hela världen. Särskilda välsignelser röner de mer än en million tillbedjare av Jehova Gud, som är direkt förbundna med denna lilla kvarleva av ”Guds [andliga] Israel”. Hur det förhåller sig härmed och hur hela mänskligheten, de levande och de döda, har utsikt att röna välsignelser från det nya förbundet är något som vi kan förstå genom att vi lär känna Guds uppsåt som är förknippat med hans nya förbund.

Guds uppsåt

 8, 9. a) Varav framgår det vad som var syftet med det nya förbundet? b) Vad var det Guds uppsåt att lagförbundet skulle frambringa, enligt vad Gud sade vid Sinai berg?

⁸ Det nya förbundet tar det gamla lagförbundets plats, det förbunds som ingicks med det köttsliga Israel. Vad som var uppsåtet med det nya förbundet framgår fördenskull av uppsåtet med det gamla. När Gud vid Sinai berg i Arabien talade om att han ville föra Israels nation in i ett förbund med sig genom medlaren Mose, sade han: ”Ni hava själva sett vad jag gjorde mot egyptierna, för att jag skulle kunna bära eder på örnvingar och föra eder till mig. Och nu, om ni noggrant vilja lyda min röst och verkligen hålla mitt förbund, så skola ni förvisso bliva min särskilda egendom ut ur alla andra folk, ty hela jorden tillhör mig. Och ni själva skola bliva mig ett rike av präster och en helig nation.” — 2 Mos. 19:4—6, NW.

⁹ Lägg märke till orden ”min särskilda egendom” och ”ett rike av präster och en helig nation”. Genom att noggrant hålla sin del av detta förbund med Gud skulle det köttsliga Israels nation bli någonting. Vad då? Guds förblivande ”särskilda egendom ut ur alla andra folk”. De skulle också bli en helig nation, men inte en nation, av vars medlemmar bara några få skulle tjäna såsom präster och ett fåtal andra såsom konungar. Nej, de skulle bli en ”helig nation”, vilken som helhet tagen skulle vara ett ”rike av präster”. Varje medlem av denna ”heliga nation” skulle alltså vara en konungslig präst. Hela denna ”heliga nation” skulle tjäna Gud såsom ett konungsligt prästerskap.

10, 11. a) Fullgjorde lagförbundet det som var syftet med det, och hur antydde Jeremia svaret på denna fråga? b) Skall det nya förbundet inte fullgöra det som är syftet med det? Nämn några för det nya förbundet gynnsamma faktorer.

¹⁰ Det var detta Gud avsåg, men skulle han få en sådan nation enbart från det köttsliga, omskurna Israel? Om det köttsliga Israel skulle dra nytta av denna möjlighet och bli ett ”rike av präster”, vilka välsignelser skulle inte då genom dem tillföras alla de övriga människorna, från vilkas krets Gud tog dem för att de skulle utgöra en ”särskild egendom” åt honom, en ”helig nation”!

¹¹ Mer än åtta hundra år efter Mose dagar inspirerade Jehova Gud sin profet Jeremia att förutsäga ett nytt förbund, och därigenom påvisades det att Israels nation underlät att fullgöra det som var Guds uppsåt. Såsom en nation skulle Israel inte bli hans ”särskilda egendom”, hans ”heliga nation”, hans ”rike av präster”. Mer än sex hundra år senare kom medlaren för det utlovade nya förbundet, nämligen Jesus Kristus, Guds Son från himmelen. Eftersom han var syndfri, fullkomlig såsom människa, kunde han frambära det behövliga offret, varigenom det blod anskaffades, som kunde ge gällande kraft åt det nya förbundet mellan Gud och det andliga Israel. Vad var syftet med det? Ingenting mindre än syftet med den mosaiska lagens gamla förbund. Det gamla förbundet fullgjorde inte det som var syftet med det, att frambringa ett ”rike av präster”. Skulle inte heller det nya förbundet göra detta? Jo! Ty ”förbundets blod” är bättre än det djurblod, som Mose stänkte på lagboken och på israeliterna. Det finns också en bättre medlare, en som inte dör såsom Mose gjorde. Därför läser vi:

12, 13. Vilka möjligheter har Guds överstepräst, som kan vara till gagn för dem som blir upptagna i det nya förbundet, eftersom han förblir vid liv för evigt?

¹² ”Emedan han förblir vid liv för evigt, har han sitt prästadöme utan några efterträdare. Följaktligen är han i stånd till att också fullständigt frälsa dem som nalkas Gud genom honom, ty han är alltid vid liv för att föra deras talan. Ty en sådan överstepräst som denne var lämplig för oss, lojal, sveklös, obesudlad, skild från syndarna och bliven högre än himlarna.” — Hebr. 7:24—27, NW.

¹³ Eftersom Guds överstepräst, Jesus Kristus, äger denna mycket betydelsefulla egenskap, kan han fullständigt frälsa sina 144.000 trogna efterföljare, ”Guds [andliga] Israels” ”tolv stammar”, på det att de må bli Guds ”heliga nation”, hans ”särskilda egendom ut ur alla andra folk”, hans ”rike av präster”. Just dessa ord och uttryck använder aposteln Petrus om de kristna, som han kallar ”de tillfälligt bosatta, som äro kringspridda”, ”dem som äro utvalda enligt Guds, Faderns, förutvetande, med helgelse genom anden, för det syftet att de skulle vara lydiga och bliva bestänkta med Jesu Kristi blod”. — 1 Petr. 1:1, 2, NW.

14. Vad blir de kristna i det nya förbundet, enligt vad Petrus säger, till skillnad från de judar som förkastade Kristus?

¹⁴ Den judekristne aposteln Petrus talar om skillnaden mellan dem och de köttsliga, omskurna judarna, vilka förkastade Herren Jesus Kristus, och säger: ”Just för detta blevo de också bestämda. Men ni äro ’ett utvalt släkte, ett konungsligt prästerskap, en helig nation, ett folk för särskild besittning, för att ni skola vitt och brett kungöra de härliga egenskaperna’ hos honom, som kallade eder ut ur mörkret in i sitt underbara ljus. Ty en gång voro ni icke något folk, men äro nu Guds folk; ni voro de som icke hade fått röna barmhärtighet, men äro nu de som hava fått röna barmhärtighet.” — 1 Petr. 2:8—10, NW.

15. Hur påvisar Johannes i Uppenbarelseboken att de andliga israeliterna i det nya förbundet inte underlåter att fullgöra det som är syftet med detta förbund?

¹⁵ De andliga israeliterna i det nya förbundet underlåter inte att fullgöra det som är syftet med detta förbund, nämligen att de skall bli ett ”rike av präster”. Aposteln Johannes bekräftar att det förhåller sig så, då han framhåller att detta beror på medlaren, Jesus Kristus, i det han säger: ”Honom som älskar oss och som löste oss från våra synder medelst sitt eget blod — och han gjorde oss till att vara ett rike, präster åt hans Gud och Fader, — ja, honom må härligheten och makten tillhöra för evigt. Amen.” (Upp. 1:5, 6, NW) I den här uppenbarelsen, som gavs Johannes, ser denne också att de symboliska tjugofyra äldre personerna ger vederbörligt erkännande åt ”Lammet”, Jesus Kristus, och säger: ”Du blev slaktad, och med ditt blod köpte du människor åt Gud av varje stam och tungomål och folk och nation, och du gjorde dem till att vara ett konungadöme och präster åt vår Gud, och de skola härska som konungar över jorden.” — Upp. 5:8—10, NW.

16, 17. Hur får Johannes i sin syn, som han beskriver i Uppenbarelseboken 20, se att det nya förbundet inte misslyckas i fråga om att frambringa det som är syftet med det?

¹⁶ Att det nya förbundet inte misslyckas i att frambringa detta ”rike av präster”, det får aposteln Johannes se senare i den uppenbarelse som ges honom. Sedan Johannes har beskrivit att han sett att Satan, djävulen, blir bunden och fängslad i avgrunden för de tusen år, då Kristus härskar som konung, säger han:

¹⁷ ”Och jag såg troner, och där voro några som satte sig på dem, och makt att döma blev given åt dem. Ja, jag såg deras själar, som hade blivit avrättade med yxa för det vittnesbörd de hade burit om Jesus och för att de hade talat om Gud, och dem som varken hade tillbett vilddjuret eller dess bild och som icke hade tagit emot märket på sin panna och på sin hand. Och de kommo till liv och härskade som konungar med Kristus i tusen år. ... Detta är den första uppståndelsen. Lycklig och helig är var och en som har del i den första uppståndelsen; över dessa har den andra döden ingen myndighet, utan de skola vara Guds och Kristi präster och skola härska som konungar med honom de tusen åren.” — Upp. 20:4—6, NW.

18. Vilken skillnad är det mellan det andliga Israels nation och det forntida Israels prästerskap?

¹⁸ Hela det andliga Israels nation blir alltså ett ”rike av präster” jämte Guds överstepräst, Jesus Kristus. I det forntida Israel var det bara Arons familj som förordnades att vara ett prästerskap under Aron såsom den förste översteprästen. De var inte konungsliga präster, inte ett ”rike av präster” som härskade över det övriga Israel.

19. Vem eller vilka i hela Israel fick slutligen kunglig makt sig given, och vilket förbund ingicks, som hade avseende på detta privilegium?

¹⁹ Några hundra år senare, när Jehova Gud gav Israels nation en mänsklig konung, uppreste han David från Betlehem till att bli den andre konungen över hela Israel, utan att fördenskull ge honom prästerliga befogenheter. Eftersom David med hela sitt hjärta ägnade sig åt att dyrka Gud, ingick Jehova Gud självmant ett förbund med David om ett evigt rike, som gällde hans familj.

Rikesförbundet med David

20. Vilket förbund om riket ingicks inom vilket annat förbunds ram, och hur kom den förblivande arvingens rike att inte längre stå under detta andra förbund?

²⁰ Detta förbund om riket ingicks med en man som befann sig under det gamla lagförbundet, och det slöts fördenskull inom lagförbundets ram. (2 Sam. 7:8—17; 5 Mos. 17:14—20) Den man, som visade sig vara den förblivande arvingen till detta förbund om riket, var en man som var född under lagförbundet, nämligen Jesus, Davids ättling. (Gal. 4:4) Men Jesus fullgjorde det gamla förbundets lag ända därhän att han dog såsom ett mänskligt offer åt Gud, och därigenom kom han inte längre att stå under detta lagförbund. Hans rike är följaktligen inte underställt detta lagförbund. — Rom. 7:1—6; Matt. 5:17—19; Ef. 2:13—15; Kol. 2:13, 14.

21. a) Vem var Melkisedek, och blev David hans efterträdare? b) Vilken ed svor Jehova emellertid, enligt Psalm 110:1—6, en ed som hade med Melkisedek att göra?

²¹ Det är riktigt att Jehova Gud hade en tidigare konung på jorden, nämligen Melkisedek, som var konung i Salem. Han var också ”präst åt Gud den Högste”, och som sådan tog han emot religiöst tionde från patriarken Abraham, som han i egenskap av präst välsignade. (1 Mos. 14:18—20) Melkisedek härskade under någon tid i det land, som längre fram gavs åt Israels nation, men han stod aldrig under lagförbundet. Konung David i Israel var inte någon efterträdare till konung Melkisedek, och inte var han heller lik Melkisedek. Men i Psalm 110:1—6 talar konung David likväl om att Jehova Gud hade svurit att det skulle komma en präst till evig tid lik Melkisedek och att denne präst skulle sitta på en kunglig tron, ja, på Guds högra sida i himmelen. Konung David erkände att denne kommande himmelske konung och präst skulle vara hans ”herre”.

22. a) Var Guds svurna ed, som gällde Melkisedek, någon del av det gamla lagförbundet, och gavs denna ed åt de 144.000 andliga israeliterna i det nya förbundet? b) När var det som Gud på detta sätt svor en ed, varigenom Psalm 110:4 uppfylldes?

²² Jehova Gud svor en ed beträffande denne ”präst till obestämd tid efter Melkisedeks sätt” (NW). Denna svurna ed hade ingenting att göra med det gamla lagförbundet med Israels nation. Den var inte någon del av detta förbund, och den hade inte heller avlagts inom dess ram, liksom konung Melkisedek inte någonsin befunnit sig i Israels lagförbund. Det var Jesus Kristus som Jehova Gud svor en ed att han skulle bli en präst till evig tid lik konung Melkisedek. (Hebr. 5:5—10) Men en sådan ed ger Gud inte de 144.000 andliga israeliterna, vilka följer Jesus och är upptagna i det nya förbundet. Guds ed, som gäller det konungsliga prästadömet likt Melkisedeks, är alltså ett personligt förbund. Detta förbund ingick Gud enbart med Jesus Kristus. När gav Gud honom denna ed? Det skedde när Gud smorde Jesus med helig ande, efter det att Jesus hade blivit döpt i vatten. Förmedelst Guds ed och smörjelse blev Jesus kvalificerad att bli präst, medlaren för det nya förbundet. — Hebr. 5:4—10.

23, 24. a) Är det nya förbundet ett personligt förbund? b) Vad är det som Jesus Kristus ingår förbund om med dem som befinner sig i det nya förbundet, och vilket förbund ingår Gud först med Jesus Kristus?

²³ Men vad det nya förbundet beträffar, så är det inte ett personligt förbund. Det är ett förbund som Gud genom en medlare ingår med ett folk, en hel nation, i det syftet att de allesammans skall utgöra ett rike av präster. Men tillsammans med vem skall denna nation i det nya förbundet utgöra ett ”rike av präster”, ett ”konungsligt prästerskap”? Detta angavs av medlaren för det nya förbundet den natt, då han instiftade Herrens aftonmåltid och nämnde det nya förbundet. Litet senare, när hans trogna apostlar började tala om ”vilken av dem som skulle räknas för den störste”, sade Jesus: ”Ni äro ... de som hava förblivit hos mig i mina prövningar; och jag sluter ett förbund med eder, alldeles såsom min Fader har slutit ett förbund med mig, om ett rike, på det att ni må äta och dricka vid mitt bord i mitt rike och sitta på troner för att döma Israels tolv stammar.” — Luk. 22:24—30; v. 28—30 enl. NW; jfr Rotherham.

²⁴ Lägg märke till att Jesus Kristus här talar om något som han kallar ”mitt rike”. Det är han som ingår förbundet med sina lärjungar om ett rike, inbjuder dem att vara med honom i hans rike. Men först ingår Jehova Gud sitt eget förbund om Riket med denne ende, Jesus Kristus. Därefter för Jesus Kristus sina 144.000 lärjungar in i sitt rike tillsammans med sig. För att kunna göra detta uppträder han såsom medlare för det nya förbundet mellan Gud och sina 144.000 lärjungar, och det är detta nya förbund som inbegriper ett prästadöme, ett ämbete som Jesus inte nämnde något om, då han talade om att sluta ett förbund med sina lärjungar om ett rike. Såsom en präst lik Melkisedek härskar Jesus i himmelen.a

Ett ”rike av präster”

25. Vilka är det enbart som det nya förbundet gäller, vilka kommer likväl att få röna gagn och välsignelser från det, och i synnerhet vid vilken tid?

²⁵ Det nya förbundet gäller endast den ”heliga nationen” om 144.000 andliga israeliter. Men de välsignelser, som detta förbund för med sig, kommer att sträcka sig ut över hela världen. Hur så? Jo, därför att det frambringar ett ”rike av präster”, ett ”konungsligt prästerskap”, som skall tjäna under den konungslige översteprästen, Jesus Kristus, konungen och prästen lik Melkisedek. Genom det nya förbundet frambringar Gud ett ”konungsligt prästerskap” under Jesus Kristus till gagn för hela världen. Välsignelserna från detta ”rike av präster”, som det nya förbundet frambringar, kommer i synnerhet att bli märkbara under de tusen åren, när de ”skola vara Guds och Kristi präster och skola härska som konungar med honom”. — Upp. 20:4—6, NW.

26. För vilka var Paulus och Timoteus på sin tid till gagn och välsignelse såsom ”tjänare åt ett nytt förbund”, och vilka är kvarlevan av denna tjänarskara till gagn och välsignelse för i våra dagar?

²⁶ Men det nya förbundets välsignelser har redan börjat sträcka sig ut över hela världen. För nitton hundra år sedan skrev aposteln Paulus till andliga israeliter i staden Korint i Grekland och sade: ”Att vi äro tillräckligt kvalificerade kommer från Gud, som förvisso har gjort oss tillräckligt kvalificerade att vara tjänare åt ett nytt förbund, icke av en skriven lagsamling, utan av ande; ty den skrivna lagsamlingen [genom Mose] dömer till döden, men anden gör levande.” (2 Kor. 3:5, 6, NW) Då på den tiden verkade Paulus och hans följeslagare Timoteus såsom ”tjänare åt ett nytt förbund”. De var till gagn och välsignelse endast för de andliga israeliter, vilka hade förts in i det nya förbundet till följd av Paulus’ och Timoteus’ förkunnarverksamhet. Men i våra dagar verkar kvarlevan av dessa ”tjänare åt ett nytt förbund” också till gagn och välsignelse för människosläktet i allmänhet.

[Fotnot]

[Bild på sidan 300]

Gud ingår förbund om att Jesus skall bli en konung och präst lik Melkisedek