Det enda sanna templet att tillbedja i
”Och Guds tempelhelgedom, som är i himmelen, öppnades, och hans förbunds ark syntes i hans tempelhelgedom.” — Upp. 11:19, NW.
1. Hur blir världens angelägenheter omtalade i denna tid?
NYHETERNA nu för tiden väller in från alla håll på jordklotet i sådan mängd att vi vanliga människor inte kan följa med. Och de är så skiftande att vi blir förvirrade av det. Världens angelägenheter här på jorden omtalas av alla nyhetsmedier, såsom tidskrifter, dagstidningar, telegraf, telefon, radio och television.
2. Vilken nyhet av allvarlig betydelse har regelbundet förbisetts av dessa moderna meddelelsemedel?
2 Det finns emellertid en synnerligen viktig nyhet som regelbundet förbises och lämnas åt sidan av alla dessa meddelelsemedel. Och denna nyhet förtjänar vår synnerligen allvarliga uppmärksamhet. Den har intagit sin plats i den händelsernas kavalkad som passerat revy inför mänskligheten under denna era av internationella krig och förändringar i fråga om de politiska styrelserna alltsedan det nyhetsdigra året 1914 enligt vår vanliga tideräkning. Denna enastående nyhet var på förhand bestämd till vår tid, det tjugonde århundradet. I en inspirerad historieskildring som skrevs på förhand, dvs. i de gudomliga profetiorna, blev den förutsagd och beskriven för oss för nära nitton hundra år sedan. När vi nu läser denna profetiska skildring, kan vi se vilken förbindelse denna nyhet har med vad som ägt rum i världshändelserna.
3. Varifrån gräver vi fram denna nyhet, och vad går den ut på?
3 Vi gräver fram denna nyhet ur den sista boken i den heliga bibeln, vilken kallas Uppenbarelseboken eller Apokalypsen, Upp. kapitel 11, verserna 15—19. Den lyder (NW): ”Och den sjunde ängeln stötte i sin basun. Och starka röster hördes i himmelen, och de sade: ’Världens rike har blivit vår Herres och hans Smordes rike, och han skall härska som konung alltid och evinnerligen.’ Och de tjugofyra äldre personerna, som satt inför Gud på sina troner, föll ned på sina ansikten och tillbad Gud och sade: ’Vi tackar dig, Jehova Gud, den Allsmäktige, den som är och som var, därför att du har tagit din stora makt och börjat härska som konung. Men nationerna blev vreda, och din egen vrede kom och den fastställda tiden för de döda att bli dömda och för att ge belöningen åt dina slavar profeterna och åt de heliga och åt dem som fruktar ditt namn, de små och de stora, och för att störta dem i fördärvet som fördärvar jorden.’ Och Guds tempelhelgedom, som är i himmelen, öppnades, och hans förbunds ark syntes i hans tempelhelgedom. Och det kom blixtar och röster och åskdunder och en jordbävning och starkt hagel.”
4. a) Vad måste man, när man talar om denna nyhet, säga om Rikets styre över världen? b) Vad representeras genom ”hans förbunds ark”, som finns i tempelhelgedomen?
4 Nåväl, vilken kommentar förtjänar att göras till den profetiska nyheten i dag? Jo, denna: Oavsett den kamp som sedan året 1914 pågått mellan det demokratiska maktblocket och det diktatoriska maktblocket om herraväldet över människovärlden, så är det den evigt förblivande Jehova Gud, den Allsmäktige, som har tagit sin stora makt och börjat härska som konung alltsedan år 1914. Det året blev ”världens rike ... vår Herres [Guds] och hans Smordes rike”, dvs. Jesu Kristi, Guds Sons, rike. Jehova Gud, den Allsmäktige, han som nu råder över ”världens rike”, har kommit till sin tempelhelgedom. Hans närvaro på denna heliga plats visades symboliskt genom det helgade föremål som kallades ”hans förbunds ark”. Hur stor denna ”ark” var och vilken form den hade beskrivs inte för oss av åskådaren, den kristne aposteln Johannes; men den representerade Herren Guds närvaro, hans som det är omöjligt för oss att se och att helt och fullt beskriva med människoord. Denna symboliska ”ark” är det ”nya förbundets” ark, det förbunds som Gud ingått med människor och som varit i kraft alltsedan år 33 v.t.
5. Vad är ett tempel, historiskt sett, och i vilket tempel måste alla nationer tillbedja för att vinna ändlöst liv?
5 De historiska skildringarna visar att ett tempel är en byggnad eller en plats som är överlämnad åt dyrkan och tillbedjan av en gudomlighet eller gudomligheter. När det gäller den symboliska ark som kallas ”hans förbunds ark”, är det fråga om Jehova Guds, den Allsmäktiges, tempelhelgedom. Det är till detta gudomliga tempel som alla nationer ännu måste komma för att förenat utöva sin gudsdyrkan, även om det är nödvändigt att föra alla nationernas folk tillbaka från de döda genom den utlovade uppståndelsen för de rättfärdiga och de orättfärdiga. (Upp. 11:18; Apg. 24:15) Det är det enda sätt varpå folken ur alla nationer kan vinna ändlöst liv på vår jord, som skall bli tillbörligt omdanad till ett hela planeten omfattande paradis. De måste alla erkänna och dyrka och tjäna den gudomlige innehavaren av ”världens rike”, som skall härska som konung i sin tempelhelgedom till evärdlig tid. — Upp. 11:15, NW.
6, 7. Vilken fråga uppstår med avseende på tillbedjan i detta tempel, tillbedjan som utövas av invånare i paradiset? Vad sade Salomo beträffande att Gud bor i en tempelbyggnad?
6 Skall denna gudsdyrkan, som utövas på en paradisisk jord, betyda att folken i nationerna inte skall komma till himmelen? Om de inte gör det, hur kan de då komma till Guds tempel, eftersom Uppenbarelseboken 11:19 talar om det som ”Guds tempelhelgedom, som är i himmelen”? (NW) Det är en lämplig fråga här, men är det därför att vi menar att Guds tempelhelgedom är en byggnad som är uppförd i de osynliga himlarna och har väggar och en ingång? Nåväl, låt oss påminna oss vad en framträdande tempelbyggare i det elfte århundradet före den vanliga tideräkningen yttrade, då han överlämnade templet till Guds tjänst. Det var den vise kung Salomo som byggde det första templet av detta slag på Moria berg i Jerusalem. I bön till Gud sade Salomo:
7 ”Men kan då Gud verkligen bo på jorden? Himlarna och himlarnas himmel rymma dig ju icke; huru mycket mindre då detta hus, som jag har byggt!” — 1 Kon. 8:27.
8. Var fanns förbundsarken, vad representerade den, och vad representerade därför det allraheligaste i templet?
8 I den tempelhelgedom som kung Salomo byggde kallades det innersta rummet det allraheligaste, och det var en fullkomlig kub, tjugo alnar i längd, bredd och höjd. Det var förvisso stort nog att hysa den jordiska, materiella ”Jehovas förbunds ark” (NW), den som innehöll de två stentavlorna på vilka Guds finger hade skrivit de tio budorden. (1 Kon. 6:19, 20; 8:6—9; 2 Mos. 34:1, 27, 28; 40:20) Men detta innersta rum eller det allraheligaste i templet var inte stort nog att rymma Jehova Guds, Skaparens av himmel och jord, personliga närvaro. Förbundsarken var det heliga föremål mot vilket Guds överstepräst stänkte blodet av de syndförsonande offren på den årliga försoningsdagen. På det sättet representerade arken Jehova Guds tron i himlarna. Och i överensstämmelse härmed föreställde det allraheligaste i templet, där arken fanns, den del av de oändliga himlarna där Gud har sitt heliga residens. Den platsen är stor nog att rymma honom.
”Tältet” eller ”tabernaklet”
9. Med vilken byggnad som mönster blev Salomos tempel uppfört, och vilka var det som trädde in i dess olika avdelningar?
9 Den tempelhelgedom som kung Salomo byggde var uppförd efter mönstret av det heliga tält eller tabernakel som profeten Mose byggde i öknen vid berget Sinai i Arabien. Det tältet hade två avdelningar eller rum, vilka var skilda från varandra av en inre förlåt. Den första avdelningen, vari prästerna trädde in genom att passera den yttre förlåten som vette åt förgården, kallades det heliga. Den innersta avdelningen, dit översteprästen gick in genom att passera den inre förlåten, kallades det allraheligaste. När översteprästen trädde in i det allraheligaste, förde han med sig ett rökelsekar för att fylla det allraheligaste med rökelse. Detta skedde för att bereda situationen för översteprästen att stänka blodet av försoningsdagens offer framför den gyllene förbundsarken. Den kristne aposteln Paulus beskriver detta i Hebréerna 9:2—10 (NW), där han säger:
10. Vilka ting fanns, enligt Hebréerna 9:2—10, i dessa avdelningar? Vilka trädde in där, och när gjorde de det?
10 ”Där byggdes en första tältavdelning, i vilken lampställningen fanns och även bordet och de framlagda brödkakorna; och den kallas ’det heliga rummet’. Men bakom den andra förlåten var den tältavdelning som kallas ’det allraheligaste’. Denna hade ett gyllene rökelsekar och förbundets ark, som på alla sidor var överdragen med guld och i vilken förvarades den gyllene krukan med mannat och [översteprästen] Arons stav som knoppades och förbundets tavlor; men ovantill på den var de härliga keruberna, som överskyggade försoningslocket. Men det är nu inte tid till att tala ingående om dessa ting. Sedan dessa ting hade uppförts på detta sätt, går prästerna vid alla tillfällen in i den första tältavdelningen för att fullgöra de heliga tjänsterna; men i den andra avdelningen går översteprästen ensam in en gång om året, inte utan blod, som han offrar för sig själv och för folkets okunnighetssynder. Sålunda gör den heliga anden det tydligt att vägen in i det heliga rummet ännu inte hade gjorts uppenbar så länge det första tältet bestod. Just detta tält är en illustration för den fastställda tid, som nu är inne, ... den fastställda tiden då det skall bringas ordning i tingen.”
11. Var detta ”tält” en illustration av någonting som varit eller av någonting som hörde framtiden till?
11 Låt oss lägga märke till att den som skriver detta säger att det heliga tältet, som byggdes av profeten Mose, var ”en illustration för den fastställda tid, som nu är inne”. Den tid ”som nu är inne” var för skribentens del omkring år 61 v.t. eller nio år innan templet i Jerusalem förstördes av de romerska härarna år 70 v.t. Det var också tjugoåtta år efter Jesu Kristi död och uppståndelse och himmelsfärd. Det tält som Mose byggde var alltså en ”illustration” av något framtida och inte av någonting före profeten Mose dagar. I översteprästen Elis dagar kom detta ”tält”, som var en illustration, att bli kallat ”ett tempel”. (1 Sam. 1:9; 3:3; lägg också märke till 2 Samuelsboken 22:7; Psalm 18:7; 27:4; NW.) Det tält eller tempel som Mose byggde var alltså inte någon illustration av ett tempel som existerat före Mose tid.
12. Hade trogna vittnen för Jehova före Mose tid byggt tempel på jorden, och hade Jehova själv ett tempel i himmelen vid den tiden?
12 När vi ser tillbaka på tiden före Mose, finner vi inte något omnämnande av ett tempel som byggdes på jorden av någon trogen tillbedjare av Jehova Gud, inte ens av mannen Melkisedek, som var ”konung i Salem och präst åt Gud, den Högste”. (Hebr. 7:1; 1 Mos. 14:18—20) Fastän trogna vittnen för Jehova Gud, sådana som Abel, Noa, Abraham, Isak, Jakob och Job, frambar offer åt Gud, så byggde de inget tempel åt honom. Nåväl, hade Jehova Gud då ett tempel i himmelen, fastän han inte hade något materiellt tempel på jorden? Nej! Det vill säga inte ett tempel sådant som det som illustrerades genom tältet som Mose byggde eller templet som kung Salomo byggde.
13. Varför fanns det inget behov av ett tempel vid slutet av den sjätte dagen av Guds skapande verksamhet, och hur skall man förstå omnämnanden av Jehovas tempel i profetiska uppteckningar?
13 Då Jehova Gud skapade Adam och Eva i mänsklig fullkomning i Edens lustgård fanns det förvisso inget behov av ett sådant tempel i himmelen. Varför inte? Därför att vid den tiden, efter den fullkomlige mannens och den fullkomliga kvinnans skapelse vid slutet av den sjätte skapelsedagen, då ”Gud såg på allt som han hade gjort, och se, det var mycket gott”, så fanns det ingen synd i hela skapelsen, varken i himmelen eller på jorden. Det fanns inget behov för Gud att ha en överstepräst som frambar syndförsonande offer, och inte heller behövdes det ett altare i en tempelförgård, där syndoffer skulle kunna frambäras. (1 Mos. 1:26—31; 2:7—24) Sådana omnämnanden av ett tempel som vi finner till exempel i Psalm 11:4, Mika 1:2 och Habackuk 2:20 var profetiska och skrevs efter det att Mose hade byggt tältet eller Salomo byggt templet i Jerusalem. Dessa illustrerade eller var förebilder till ett andligt tempel som ännu inte hade blivit till.
14. Varför frågar vi om Jehovas verkliga tempel blev till på pingstdagen år 33 v.t.?
14 När blev då det verkliga templet till, det som det tält som Mose byggde och det tempel som Salomo byggde var illustrationer av? Skedde det på pingstdagen år 33 v.t., då den kristna församlingen eller kyrkan grundades? Orsaken till att vi frågar detta är den att aposteln Paulus skrev till den kristna församlingen på hans tid: ”Vet ni inte att ni är Guds tempel och att Guds ande bor i er? Om någon förstör Guds tempel, skall Gud förgöra honom, ty Guds tempel är heligt, och det templet är ni.” (1 Kor. 3:16, 17, NW) Av dessa ord kan man få den tanken att det tält som Mose byggde och templen som byggdes i Jerusalem av kung Salomo och ståthållaren Serubbabel och kung Herodes den store var bilder av eller förebildade den kristna församlingen som ett bildligt tempel. Men förhåller det sig så? Vad svarar Paulus själv på den frågan?
15. Vad har Hebréerna 9:11, 12 att säga om Jesus Kristus som överstepräst?
15 Vi går nu tillbaka till Hebréerna, kapitel 9, där vi avbröt läsningen, och fortsätter att läsa dessa förklarande ord av Paulus: ”Men när Kristus kom såsom överstepräst för de goda ting, som har blivit verklighet genom det större och fullkomligare tält som inte är gjort med händer, det vill säga inte är av denna skapelse, gick han, nej, inte med blodet av bockar och av unga tjurar, utan med sitt eget blod, en gång för alla in i det heliga rummet och vann en evig befrielse för oss.” — Hebr. 9:11, 12, NW.
16. Gick Jesus på den judiska försoningsdagen med sitt eget blod in i det allraheligaste i templet i Jerusalem, eller var det den kristna församlingen såsom ett tempel som han gick in i?
16 Jesus Kristus dog inte offerdöden på den judiska försoningsdagen (den 10 Tischri) och gick inte med sitt eget blod in i det allraheligaste i Herodes’ tempel i Jerusalem. Han kunde aldrig ha gjort det. Han var inte någon levitisk överstepräst. Den judiske översteprästen var den gången Kaifas, och han gick med blodet av en ung tjur och av en bock in i det allraheligaste i Jerusalems tempel på försoningsdagen. Men så gjorde inte Jesus Kristus. Men i vilket ”heligt rum” gick han då in med sitt eget blod? Inte in i den kristna församlingen, ty den var ännu inte grundad den dag då Jesus uppstod och inte heller den dag då han for upp till himmelen, tio dagar före pingstdagen år 33 v.t. Vilket var då det ”heliga rum” dit Jesus Kristus gick in före den pingstdagen? Återigen vänder vi oss till Hebréerna, kapitel 9, och låter Paulus ge svaret:
17. Var någonstans var det Jesus såsom överstepräst gick in, enligt Hebréerna 9:23, 24?
17 Han säger: ”Därför var det nödvändigt att de förebildliga modellerna av de ting som är i himlarna skulle renas genom dessa medel, men de himmelska tingen själva med offer som är bättre än sådana offer. Ty Kristus gick inte in i ett heligt rum gjort med händer, som är en kopia av verkligheten, utan in i själva himmelen, nu för att träda fram inför Guds person för oss.” — Hebr. 9:23, 24, NW.
Det verkliga templet blir till
18, 19. a) Hur bor Gud i detta verkliga allraheligaste, som Jesus Kristus gick in i? b) Vilken barriär måste Jesus Kristus passera för att gå in dit, och hur var den visad i bild enligt Hebréerna 6:18—20?
18 Tack så mycket, Paulus! Det gläder oss att få veta att det heliga rummet, dit den uppreste Jesus Kristus gick in med värdet av sitt eget offerblod, inte var något heligt rum på jorden, där hans få lärjungar då befann sig, utan var ”själva himmelen”, där ”Guds person” är, där Gud själv bor personligen och inte bor bara förmedelst sin ande. Men detta verkliga ”heliga rum”, nämligen ”själva himmelen”, var inte allt som hade med det verkliga templet att göra. Varför inte? Därför att det allraheligaste i det jordiska tältet och de jordiska templen, som var gjorda med händer och där Gud bodde genom sin ande, inte var allt som hade med dessa heliga byggnader att göra. Det allraheligaste var endast det innersta rummet i dessa jordiska byggnader, och det var skilt från den första avdelningen av en förlåt. (Matt. 27:50, 51) Denna inre förlåt föreställde den köttsliga barriär som Jesus måste passera för att komma in i det himmelska allraheligaste, nämligen hans köttsliga kropp, hans mänsklighet. På tal om sitt hopp säger Paulus:
19 ”Vi, som har flytt till tillflyktsorten, ... måtte få stark uppmuntran till att gripa tag om det hopp som framhålls för oss. Detta hopp har vi såsom ett ankare för själen, både säkert och fast, och det når innanför förlåten, dit en förelöpare har trätt in för oss, Jesus, som för evigt har blivit en överstepräst efter Melkisedeks sätt.” — Hebr. 6:18—20, NW.
20. Hur var det heliga i templet skilt från förgården, och vilket föremål av koppar stod i förgården?
20 Vi kommer ihåg att den första avdelningen i tältet eller tabernaklet kallades det heliga och att den var skild genom en förlåt eller ett draperi från förgården utanför tempelhelgedomen. I denna förgård och framför (eller öster om) tempelhelgedomen stod ett stort kopparaltare.
21. Från vilket altare har de judiska prästerna inte rätt att äta, och med vems offer har detta altare att göra?
21 Likt tempelhelgedomen själv var detta altare förebildligt. Aposteln Paulus visar detta, då han talar om skillnaden mellan de judiska prästerna och Kristi döpta lärjungar och säger: ”Vi har ett altare, från vilket de som gör helig tjänst i tältet inte har bemyndigande att äta. Ty kropparna av de djur, vilkas blod bärs in i det heliga rummet av översteprästen för synd, bränns upp utanför lägret. Därför var det också som Jesus — för att han skulle helga folket med sitt eget blod — led utanför porten [det vill säga utanför Jerusalems port].” (Hebr. 13:10—12, NW) Det kristna altaret har alltså att göra med Jesu mänskliga offer. Men vad är detta motbildliga altare? Och vad är motbilden till den första avdelningen eller det heliga i det jordiska tältet eller templet? Låt oss få detta klart för oss med bibelns hjälp.
22. a) Vad illustrerades av den inre förlåten i templet, och hur passerade Jesus den? b) Vad slags ting hade därför allting utanför eller öster om denna förlåt avseende på?
22 Den inre förlåten mellan det allraheligaste och det heliga i templet representerar en skiljelinje. Den illustrerar den köttsliga barriär som Jesus Kristus måste passera genom att ge ut sitt fullkomliga, mänskliga kött till ett offer, varigenom han skilde sig från det för alltid. Eftersom nu den allraheligaste avdelningen innanför den inre förlåten är en bild av ”själva himmelen”, där Gud bor, inte medelst ande utan personligen, så bör allt utanför denna förlåt (eller öster om den) beteckna någonting som inte är i de osynliga himlarna utan här nere på jorden. Det måste ha att göra med deras kött som tillber och tjänar Jehova Gud här på jorden. Denna regel gäller alltså om kopparaltaret. I Salomos tempel och i Herodes’ tempel fanns altaret på den inre förgården eller prästernas förgård, där översteprästen och hans underpräster utförde sina offerplikter. Vad föreställde detta altare?
Det motbildliga altaret
23, 24. a) Vad sade Jesus, när han kom ”i världen”, beträffande Guds inställning till offer? Varför det? b) Vad var det alltså som togs bort, och i kraft av vad blir de kristna helgade genom Kristi offer?
23 Detta görs klart för oss av aposteln Paulus i Hebréerna, kapitel 10. Sedan han beskrivit hur Jesus Kristus som Guds överstepräst trätt in i själva himmelen för att framträda med värdet av sitt eget blod inför Guds person till godo för oss, fortsätter Paulus och säger:
24 ”Ty eftersom lagen har en skugga av de goda ting som skall komma, men inte tingens själva verklighet, kan människor aldrig genom samma offer som de beständigt frambär, år efter år, göra dem som träder fram fullkomliga. ... Ty det är omöjligt för tjurars och bockars blod att ta bort synder. När han kommer i världen, säger han därför: ’”Slaktoffer och gåva önskade du inte, men du beredde en kropp åt mig. Du godkände inte brännoffer och syndoffer.” Då sade jag: ”Se, jag har kommit (i bokrullen är det skrivet om mig) för att göra din vilja, o Gud.”’ Sedan han först har sagt: ’Du önskade inte, ej heller godkände du, slaktoffer och gåvor och brännoffer och syndoffer’ — offer som frambärs enligt lagen —, säger han därpå verkligen: ’Se, jag har kommit för att göra din vilja.’ Han undanskaffar det första, för att han skall kunna upprätta det andra. I kraft av nämnda ’vilja’ har vi blivit helgade, genom att Jesu Kristi kropp blivit offrad en gång för alla.” — Hebr. 10:1—10, NW.
25. Vad var då det altare som Jesus kom till och framställde sig på för att bli offrad?
25 Härav framgår det tydligt att den motbildliga motsvarigheten till kopparaltaret i templets förgård är Guds ”vilja”, hans villighet att godta ett fullkomligt mänskligt offer, som han hade gjort föranstaltning för, och denna Guds ”vilja” var förutsagd i det som var skrivet i bokrullen. (Ps. 40:7—9) Gud hade inte varit villig att godta det ofullkomliga, mänskliga offret av Abrahams son Isak, men han var villig att godta sin enfödde Sons, Jesu Kristi, fullkomliga, mänskliga offer. Han önskade inte och godkände inte djuroffren på den årliga försoningsdagen i all oändlighet, men enligt sin vilja och sitt rådslut önskade han ett fullkomligt offer som skulle bringa försoning för människors synder, verkligen ”ta bort synder”. Jesus Kristus kom för att göra Guds vilja, och det var på grundval av Guds vilja som den fullkomlige Jesus framställde sig på altaret till ett mänskligt offer och blev godtagen och hans därför beredda, fullkomliga mänskliga kropp blev uppoffrad. Detta fullkomliga mänskliga offer på det altare som Guds ”vilja” utgjorde medförde verkligen helgelse för Kristi lärjungar. Det är därför Paulus tillade: ”I kraft av nämnda ’vilja’ har vi blivit helgade, genom att Jesu Kristi kropp blivit offrad.” — Hebr. 10:10, NW.
26. Varför har de judiska prästerna ingen myndighet att äta av det ”altare”, från vilket de kristna underprästerna äter?
26 Det är också därför Paulus längre fram sade: ”Vi har ett altare, från vilket de som gör helig tjänst i tältet inte har bemyndigande att äta. ... Därför var det också som Jesus — för att han skulle helga folket med sitt eget blod — led utanför porten.” (Hebr. 13:10—12, NW) Det vill säga, vi kristna som är andliga underpräster har ett syndförsonande offer på Guds ”viljas” altare, från vilket prästerna som tjänar i Herodes’ tempel i Jerusalem inte har något bemyndigande att äta av offret, därför att de saknar tro på Jehovas sanne överstepräst, Jesus Kristus, medlaren för Jehovas nya förbund.
27. När framställde Jesus sig själv till offer? Vilken grundval för offer blev då till, och vilken motbildlig ”dag” började då?
27 När kom Jesus som fullkomlig människovarelse för att framställa sig till offer på Guds ”viljas” altare, som det var föreskrivet i bokrullen? Det var då han framställde sig för Johannes döparen år 29 v.t. för att bli nedsänkt i floden Jordan. Att Jehova Gud tog emot Jesu offer av sig själv är tydligt, ty efter Jesu dop i vatten utgöt Jehova sin heliga ande över Jesus och gjorde honom till Kristus eller den Smorde och sade hörbart från himmelen: ”Denne är min Son, den älskade, som jag har godkänt.” (Matt. 3:13—17, NW; Joh. 1:29—34) Följaktligen var det vid den tiden som Guds motbildliga ”altare” blev till och det fanns ett godtagbart syndoffer på det. Därefter vandrade Jesus Kristus i den motbildliga prästernas förgård och övervakade sitt mänskliga offer intill döden. Den stora motbildliga försoningsdagen hade börjat, och Jesus Kristus som Guds överstepräst tjänade vid Guds sanna andliga ”altare” på liknande sätt som översteprästen av Arons hus gjorde i Jerusalems tempel på den årliga försoningsdagen, den 10 Tischri. — Hebr. 8:1—6.
[Diagram på sidan 223]
(För formaterad text, se publikationen)
PLANRITNING TILL TABERNAKLET
NORR
VÄSTER
ÖSTER
SÖDER
1 Arken
2 Förlåten
3 Det allraheligaste
4 Rökelsealtaret
5 Skådebrödsbordet
6 Lampställningen
7 Förhänget
8 Det heliga
9 Bäckenet
10 Brännoffersaltaret
11 Förgården
12 Porten
[Bild på sidan 224]
Salomos tempel, liksom också tabernaklet, var en förebild till Guds andliga tempel — anordningen för att nalkas Jehova i tillbedjan på grundval av Jesu försoningsoffer