Hurudan är Israels ställning hos Gud?

”Och nu, om ni noggrant vilja lyda min röst och verkligen hålla mitt förbund, så skola ni förvisso bliva min särskilda egendom ut ur alla andra folk, ty hela jorden tillhör mig. Och ni själva skola bliva mig ett rike av präster och en helig nation.” — 2 Mos. 19:5, 6, NW.

 1. Varför var de människor som församlade sig vid Sinai berg ett gynnat folk?

DE MER än två millioner människor som församlade sig vid foten av Sinai berg en morgon år 1513 f. Kr. var ett gynnat folk. Det var inte nog med att de fick se Guds närvaro manifesteras i synlig måtto på ett sätt som ingav respektfylld bävan, utan de fick därtill höra att de — av alla folk på jorden — hade blivit utvalda av Gud till att vara hans folk, en särskild besittning. De skulle bära hans namn, upprätthålla hans tillbedjan på jorden och ha hans lagar som rättesnöre. Detta folk, Israels folk, skulle på det sättet bli en helig nation. Detta privilegium skulle bli deras på det villkoret att de lydde alla de befallningar och föreskrifter som den allsmäktige Guden, Jehova, gav dem.

 2—4. a) På vilket villkor skulle israeliterna bli Guds folk, och hur svarade de på Guds erbjudande? b) Vad gavs åt dem som en följd därav?

² Den överenskommelse eller det förbund som ingicks där vid Sinai berg var ett tvåsidigt förbund, i det att någonting krävdes av båda parterna. Gud för sin del skulle göra dessa människor till sitt folk och skulle välsigna dem, förutsatt att de höll sin del av överenskommelsen, och den gick ut på att de skulle vara lydiga mot honom. Om de underlät att hålla sin del, var han inte förpliktad att hålla sin.

³ När Mose kom ned från toppen av Sinai berg och underrättade folket om Jehovas befallningar, gav de uttryck åt sin villighet att göra allt som Han fordrade av dem. ”Så kom då Mose och kallade till sig de äldre männen bland folket och förelade dem alla dessa ord, som Jehova hade befallt honom. Därefter svarade allt folket enhälligt och sade: ’Allt det som Jehova har talat äro vi villiga att göra.’ Genast gick Mose tillbaka till Jehova med folkets ord.” — 2 Mos. 19:7, 8, NW.

⁴ Eftersom de samtyckte till att vara lydiga, grep Jehova sig an med att ge dem en rättfärdig lag, efter vilken de skulle rätta sitt uppförande. Det var det ryktbara lagförbundet, den mosaiska lagen.

 5, 6. Hur gjordes lagförbundet giltigt?

⁵ Sedan folket hade hört lagen och samtyckt till att göra allt som den krävde av dem, skrev Mose ned orden och bestänkte det skrivna dokumentet med blodet av djur. (2 Mos. 24:3—8) Detta tillvägagångssätt gjorde förbundet giltigt, det vill säga kom det att träda i kraft och gjorde det lagligen bindande. ”Ty där det finnes ett förbund, där behöver den mänsklige förbundsslutarens död bestyrkas. Ty ett förbund är giltigt över döda offer, eftersom det icke är i kraft någon gång medan den mänsklige förbundsslutaren lever. Följaktligen blev icke heller det förra förbundet invigt utan blod. Ty när varje bud enligt lagen hade blivit kungjort av Mose för allt folket, tog han blodet av de unga tjurarna och av bockarna tillsammans med vatten och scharlakansröd ull och isop och stänkte på själva boken och på allt folket, i det han sade: ’Detta är förbundets blod, det förbunds som Gud har lagt som en befallning på eder.’” — Hebr. 9:16—20, NW.

⁶ Offerdjuren fick träda i stället för Mose, detta förbunds medlare. På det sättet utgjorde deras blod en ersättning för hans i fråga om att ge lagförbundet gällande kraft.

En nations födelse

 7. Hur gjorde lagförbundet israeliterna till ett säreget folk?

⁷ Förmedelst denna överenskommelse eller detta förbund blev israeliterna en nation med Jehova Gud som sin konung. Hans bud utgjorde deras lagsamling. Detta gjorde dem till ett säreget folk, helt olikt alla andra nationer. Ingen annan nation på jorden hade denna nära gemenskap med människosläktets Skapare. ”Se, jag sluter nu ett förbund: Inför allt ditt folk skall jag göra underbara ting, som aldrig hava blivit skapade någonstädes på jorden eller inom någon enda av nationerna; och hela det folk som du är ibland skall i sanning se Jehovas verk, ty det är något som ingiver fruktan, detta som jag skall göra med dig.” — 2 Mos. 34:10, NW.

 8, 9. Nämn några av de förunderliga ting som Gud gjorde för dem, och hur bevisade detta att de var hans utvalda folk?

⁸ Under de år som följde på denna minnesvärda sammankomst vid Sinai berg utförde Jehova Gud många underverk för dessa människors skull. Det var inte nog med att deras skor och kläder inte blev utslitna under deras fyrtio vandringsår i öknen, utan de fick också på mirakulöst sätt mat i form av manna. (5 Mos. 29:5; Ps. 78:24) När de ställdes inför fiendenationers krigshärar, stred Gud för dem och gav dem seger. Han förde dem in i ett åtråvärt land och gav det åt dem såsom det område där de skulle få bo. Han upprätthöll kontakten med dem förmedelst profeter och gav dem kunskap om framtida händelser. Dessa och många andra förunderliga ting skedde för deras skull.

⁹ I hundratals år erkände han israeliterna som sitt utvalda folk. Inget annat folk under denna tid åtnjöt denna enastående utmärkelse. Inga andra fick de underverk utförda inför sina ögon, som israeliterna fick, eller hörde sådant som denna nation fick höra. ”Har något annat folk hört Guds röst tala mitt ur elden på det sätt som du själv har hört den och blivit vid liv? Eller försökte Gud komma och taga en nation åt sig ut ur en annan nation med prövningar, med tecken och med under och med krig och med stark hand och med utsträckt arm och med stor förskräcklighet, likt allt det som Jehova, eder Gud, har gjort för eder i Egypten inför edra ögon?” ”Blott eder bland alla jordens släkter har jag känt.” — 5 Mos. 4:33, 34, NW; Am. 3:2, Åk.

Israels återvändande

10. Vilken slutsats drar många människor i kristenheten på grund av den ynnest som visades Israels nation?

¹⁰ Då ju denna historia vittnar om gudomlig ynnest, tror många människor i kristenheten att Gud står bakom judarnas återvändande till Palestina i våra dagar. De tror att det var Guds verk att staten Israel upprättades den 14 maj 1948. De tror också att i de yttersta dagarna skulle judarna vända tillbaka till sitt hemland utan tro på Kristus men sedan bli omvända genom hans framträdande. Stöd för denna uppfattning kan man inte finna i bibeln. Jesus själv sade att inget annat tecken skulle ges judarna än Jonas tecken, hans som under delar av tre dagar befann sig i ett gravliknande tillstånd. De fick sitt tecken när Jesus gick ned i graven och sedan blev uppväckt på tredje dagen. Då detta var det enda tecken som skulle ges dem och det inte fick dem att omvända sig, hur kan man då säga att de skall få ett annat tecken, som kommer att uträtta det som detta första tecken inte lyckades med?

11. Går profetiorna om ett judarnas återvändande i uppfyllelse på det nutida återvändandet till Palestina? Förklara.

¹¹ Det finns emellertid många profetior som verkligen talar om ett återvändande av judarna till deras hemland, men dessa profetior går inte i uppfyllelse på den nutida staten Israel. De uppfylldes mer än fem hundra år före Kristus, när en judisk kvarleva återvände från Babylon för att på nytt ta Jerusalems ödelagda plats i besittning. Det var år 537 f. Kr., sjuttio år efter det att de mäktiga babyloniska härarna hade förvandlat Jerusalem till en ruinhög.

12, 13. Varför blev det utlovade landet ödelagt?

¹² Det bör nämnas att deras land inte skulle ha blivit ödelagt av hedniska inkräktare, om de hade hållit sin del av den överenskommelse som ingicks vid Sinai berg. De hade underlåtit att hålla sitt löfte att göra allt vad Jehova hade talat. Gång på gång överträdde de de gudomliga lagar som var deras ledning och rättesnöre. Men fastän de ofta blev straffade genom att bli överlämnade åt sina fiender, underlät de att upprätthålla en ren och obesudlad tillbedjan.

¹³ Den olycka som drabbade dem genom att babylonierna lade Jerusalem och Juda öde, för en tid av sjuttio år, hade blivit förutsagd långt i förväg av profeten Jeremia, som sade: ”Och fastän HERREN titt och ofta har sänt till eder alla sina tjänare profeterna, haven I icke velat höra. I böjden icke edra öron till att höra, när de sade: ’Vänden om, var och en från sin onda väg och sitt onda väsende, så skolen I för evärdliga tider få bo kvar i det land som HERREN har givit åt eder och edra fäder. Och följen icke efter andra gudar, så att I tjänen och tillbedjen dem; och förtörnen mig icke genom edra händers verk, på det att jag icke må låta olycka komma över eder.’ I villen icke höra på mig, säger HERREN, och så förtörnaden I mig genom edra händers verk, eder själva till olycka. Därför skall jag sända åstad och hämta alla nordens folkstammar, säger HERREN, och skall sända bud till min tjänare Nebukadnessar, konungen i Babel; och jag skall låta dem komma över detta land och dess inbyggare, så ock över alla folken här runt omkring. Och dem skall jag giva till spillo och skall göra dem till ett föremål för häpnad och begabberi och låta deras land bliva ödemarker för evärdlig tid. Ja, hela detta land skall bliva ödelagt och förött, och dessa folk skola vara Babels konung underdåniga i sjuttio år.” — Jer. 25:4—7, 9, 11.

14. Vad är det för olikheter mellan återvändandet från Babylon och det nutida återvändandet?

¹⁴ När denna period av ödeliggande var slut, vände en kvarleva av judarna tillbaka till sitt hemland för att återuppbygga det. Eftersom Gud hade hållit landet tomt på mänskliga invånare och husdjur, återvände de till ett obebott område. Men detta har inte varit fallet med den nutida strömmen av judiska invandrare till Palestina. Inte heller finns det någon parallell i deras motiv för att återvända. Kvarlevan från Babylon återvände inte i otro, utan tvärtom i tro. De var Jehovas tillbedjan hängivna och ville återupprätta den i sitt ödelagda hemland. Så är det emellertid inte med dem som i våra dagar återbördas. De beger sig inte till Palestina för att återuppliva Jehovas obesudlade tillbedjan där eller för att återuppbygga hans tempel.

15. Varför kan inte templet byggas upp igen och de av lagen föreskrivna prästerliga åliggandena utföras?

¹⁵ Även om de ville bygga upp templet igen på dess av Gud utsedda plats, skulle de inte kunna göra det, därför att en muhammedansk moské står där. De saknar också ett befullmäktigat prästerskap. Att släktregistren förstördes år 70 e. Kr. gör det omöjligt för nutida judar att återupprätta det aronitiska prästadömet och så kunna få de prästerliga åligganden utförda som krävdes av den mosaiska lagen.

16, 17. Av vilka söker republiken Israel få erkännande och hjälp, och hur är detta i strid med Guds föreskrifter?

¹⁶ Republiken Israel har denna världens makter att tacka för sin existens, och den har sökt erkännande av dessa makter. Den har blivit en del av den världsliga tingens ordning. Detta är i strid med de föreskrifter som Gud gav åt deras förfäder. Han befallde dem att inte söka hjälp från Egypten, som är en symbol av denna världen. ”Ve dem som fara ned till Egypten efter hjälp och förlita sig på hästar och förtrösta på vagnar, emedan dessa äro många, och på ryttare, emedan de äro mycket starka, men icke blicka upp till den Helige i Israel och icke söka Jehova!” — Jes. 31:1, Åk.

¹⁷ I stället för på vagnar och ryttare förtröstar den nutida staten Israel på tanks, reaplan, motoriserade kolonner och liknande. Den ignorerar Guds uppsåt att styra vår jord genom sin egen regering och genom den konung som han har utvalt. Liksom Israel under det första århundradet förkastade denne konung för kejsaren, så förkastar Israel honom nu på 1900-talet. Det är därför fel att mena att Gud ger sitt stöd åt judarnas nutida återvändande till Palestina.

Det köttsliga Israel blev förkastat

18, 19. Varför förkastade Gud Israels nation?

¹⁸ När Israels nation underlät att begagna sig av det slutliga tillfälle som Gud gav den att vinna hans godkännande och bli ett rike av präster, så förkastade han den. Israeliterna kunde inte längre göra anspråk på ynnest såsom Guds utvalda folk. De hade underlåtit att hålla den överenskommelse som nationen ingick vid Sinai berg. De hade underlåtit att bevara en obesudlad tillbedjan av Gud och hade tillåtit mänskliga traditioner och mänsklig filosofi att besmitta sin tillbedjan. De underlät att ta emot den som Gud hade lovat att sända och förkastade honom till förmån för kejsaren samt tillskyndade honom en våldsam död. Av dessa orsaker blev de avskurna från sin ställning som Guds heliga nation. Deras materiella hus för tillbedjan blev övergivet av Gud, alldeles som Jesus sade:

¹⁹ ”Jerusalem, Jerusalem, som dödar profeterna och stenar dem som blivit utsända till det! Hur ofta ville jag icke samla dina barn tillhopa, så som en höna samlar sina kycklingar tillhopa under sina vingar! Men ni människor ville det icke. Se, edert hus lämnas övergivet åt eder!” — Matt. 23:37, 38, NW.

20. Nämn ett av de synliga bevisen för att Israel övergivits av Gud.

²⁰ Bevis för att det blivit övergivet kom med Jerusalems förstöring år 70 e. Kr., då templet blev förstört för sista gången. Jehovas tillbedjan kunde inte längre utövas på den plats han hade utvalt och på det sätt som var uttryckligen angivet i lagförbundet År 136 e. Kr. invigde den romerske kejsaren Hadrianus ett tempel åt Jupiter Capitolinus på templets forna plats, och längre fram, år 691 e. Kr., byggde Abd-el-Melila en muhammedansk moské där. Denna moské, som kallas Klippmoskén, står där fortfarande.

Det andliga Israel

21, 22. a) Varför har Gud fäst sin ynnest vid en ny nation, och varav består denna nation? b) Varför kan inte judar peka på köttslig släktskap med Abraham såsom bevis för att de är Abrahams säd?

²¹ Gud har fäst sin ynnest vid en ny nation, som inte består av köttsliga utan av andliga israeliter. De ådagalägger Abrahams tro, som det köttsliga Israel underlät att visa. De är de verkliga ”Abrahams barn” och har ett högre anspråk på de löften som uttalades till Abraham än de människor har, som pekar på köttslig frändskap med denne patriark. ”Det är emellertid icke så, att Guds ord har svikit. Ty icke alla som härstamma från Israel äro verkligen ’Israel’. Icke heller äro de alla barn, därför att de äro Abrahams säd, utan: ’Det som skall kallas ”din säd” skall komma genom Isak.’ Det vill säga: barnen i köttet äro icke i verkligheten Guds barn, men barnen genom löftet räknas såsom säden.” (Rom. 9:6—8, NW) Detta betyder att naturliga judar inte kan peka på köttslig släktskap med Abraham såsom bevis för att de är Abrahams säd. Kom ihåg att Ismael var son till Abraham efter köttet, och ändå blev han förkastad. Det krävs alltså mer än köttsliga släktskapsband och omskärelse på köttet. Det måste finnas tro och en hjärtats omskärelse.

²² Mose klargjorde detta förhållande, när han sade: ”Omskären därför edert hjärtas förhud och varen icke längre hårdnackade.” (5 Mos. 10:16) Aposteln Paulus kommenterade samma sak: ”Ty den är icke jude, som är det utvärtes, icke heller är det omskärelse, som sker utvärtes, på köttet. Men den är jude, som är det invärtes, och hans omskärelse sker på hjärtat genom anden och icke i kraft av en skriven lagsamling.” — Rom. 2:28, 29, NW.

23. Varför är den nya nationens medlemmar judar i ordets verkliga mening?

²³ Den nya nationen, som bär Jehovas namn, har detta slags omskärelse. Dess folk är judar i ordets verkliga mening, därför att de ger lov och pris åt Gud genom sin tro och lydnad. De utgör en direkt kontrast till det köttsliga Israel, som följde en kurs av olydnad och halsstarrighet från den tid då det lämnade berget Sinai.

24. Hur fick det köttsliga Israel röna en särskild ynnest efter år 29 e. Kr., och under hur lång tid?

²⁴ Gud började utvälja människor för denna nya nation år 29 e. Kr. I våra dagar är endast en kvarleva av denna nation ännu vid liv på jorden. I sju år efter det att Kristus hade börjat den kristna förkunnartjänsten utfärdades inbjudan att bli medlemmar av denna nation av andliga israeliter uteslutande till judar efter köttet. Av hänsyn till sitt namn, som var fäst vid de naturliga judarna, och sina löften till deras förfäder erbjöd Gud först tillfället åt dem att bli Abrahams andliga söner. — 5 Mos. 7:6—8.

25. Hur sattes det köttsliga Israels tro på prov?

²⁵ Eftersom inbjudningen utfärdades till dem genom Kristus, sattes deras tro på prov. Om de hade tro på Guds löften, som givits genom Mose och profeterna, skulle de godtaga Kristus för det som han var. De skulle erkänna honom såsom den store profet som Gud sade skulle komma, när han lovade Mose: ”En profet skall jag uppresa åt dem ur deras bröders krets, lik dig, och jag skall i sanning lägga mina ord i hans mun, och han skall förvisso tala till dem allt vad jag skall befalla honom.” (5 Mos. 18:18, NW) Kristus sade till dem rakt på sak: ”Men om ni trodde Mose, skulle ni tro mig, ty denne skrev om mig.” (Joh. 5:46, NW) Men den judiska nationen underlät att utöva den nödvändiga tron.

26. Vad med för rättfärdiggörelse, och hur underlät det köttsliga Israel att inse detta?

²⁶ Egenrättfärdigt menade de att de kunde göra sig förtjänta av Guds ynnest och välsignelser genom laggärningar. Deras egenrättfärdighet gjorde dem blinda för det förhållandet att Abraham erhöll Guds godkännande på grund av sin tro. Det är tro som medför rättfärdiggörelse i Guds ögon, inte laggärningar. ”Vidare är det tydligt, att ingen genom lag blir förklarad rättfärdig inför Gud, ty ’den rättfärdige skall leva på grund av tro’. Varför finnes då lagen? Den blev tillagd för att göra överträdelserna uppenbara, till dess säden skulle komma, åt vilken löftet hade blivit givet.” (Gal. 3:11, 19, NW) Men när den utlovade säden verkligen kom, då ville nationen inte ta emot honom, trots de under som han utförde inför deras ögon och de ord av vishet som han talade.

27. a) Underlät alla i det köttsliga Israel att visa tro? b) Hur är det nya förbundet annorlunda, och vilken verkan hade dess invigning på lagförbundet?

²⁷ Emellertid var det en kvarleva av nationen som utövade tro. Dessa individer var de första som blev andliga israeliter och som fördes in i ett nytt förbund eller en ny överenskommelse med Jehova Gud. Det var ett förbund som ersatte det som hade ingåtts vid Sinai berg och som gavs såsom en vägvisare för israeliterna, till dess den utlovade säden anlände. Jeremia förutsade detta nya förbund och sade att det skulle vara ett förbund som var annorlunda. I stället för att skrivas på stentavlor skulle det skrivas på hjärtan. — Jer. 31:31—33.

28. Vad fick den judiska kvarlevan undergå?

²⁸ Den kvarleva av den judiska nationen som utövade tro togs in i detta nya förbund. De undergick en hjärtats omskärelse. Deras hjärtas åstundan var att lyda Gud i allt som han krävde av dem. De kände en inre drift att göra vad som var rätt i hans ögon. Med den exakta kunskap som de hade vunnit om Guds skrivna ord och med denna önskan att göra Guds vilja behövde de inte någon lag med många negativa bud, som talade om för dem vad de inte skulle göra. När det nya förbundet invigdes vid pingsten år 33 e. Kr., var således det gamla lagförbundet, som gavs vid Sinai berg, inte längre bindande för dem. Det hade blivit avskaffat. Kristus hade bragt det till ett slut genom att fullborda syftet med det.

29. Hur gjordes det nya förbundet giltigt, och varför är det förmer än lagförbundet?

²⁹ Som det var med det gamla förbundet, så förhöll det sig också med det nya: ett offer var nödvändigt för att göra det giltigt. Det gjordes emellertid giltigt genom någonting bättre än blodet av djur. Det fick gällande kraft genom Kristi fullkomliga livsblod. Detta gjorde det nya förbundet överlägset det gamla. Det var också förmer genom att det hade ett bättre prästadöme, en fullkomlig medlare och bättre löften. ”Men nu har Jesus erhållit ett förträffligare offentligt värv, så att han också är medlare för ett i motsvarande grad bättre förbund, vilket har blivit lagligen stadfäst på bättre löften.” — Hebr. 8:6, NW.

30, 31. Vilka är Abrahams sanna säd, och varför kunde de liknas vid sand på havsstranden?

³⁰ Nu är de människor som förts in i detta förbund Guds sanna Israel, Abrahams sanna säd. Det löfte som gavs åt Abraham och som är nedtecknat i 1 Moseboken 22:17, 18 har avseende på dem och inte på Abrahams köttsliga avkomlingar, vilka såsom nation betraktade inte har lyssnat till Gud och inte har visat denne patriarks tro och lydnad. Löftet förutsäger hur de skulle vara förenade med Abrahams förnämsta säd, Kristus Jesus, såsom en kunglig familj.

³¹ Emedan det inte var Guds vilja att på Abrahams tid bekantgöra antalet av de människor, som skulle utgöra det andliga Israel, lät han det tills vidare framstå som ett obestämt antal. Det blev inte uppenbarat. Han sade: ”Jag [skall] förvisso formera din säd, så att den blir lik himlarnas stjärnor och lik sandkornen, som äro på havsstranden.” (NW) Liksom stjärnorna och sandkornen är oräkneliga, så var det andliga Israel oräkneligt, ty Gud hade ännu inte uppenbarat dess antal.

32. Var i bibeln omtalas antalet av det andliga Israel?

³² Det var inte förrän efter det att det nya förbundet hade blivit invigt som denna hemlighet gjordes känd. Antalet finns nedskrivet åt oss i Uppenbarelseboken 14:1. Det omtalas där hur de andliga israeliterna är tillsammans med den förnämsta säden, Kristus Jesus, på det himmelska Sions berg. ”Och jag såg, och se! Där stod Lammet på Sions berg och med honom ett hundra fyrtiofyra tusen, som hade hans namn och hans Faders namn skrivna på sina pannor.” (NW) Alltså består det andliga Israel inte av fler än 144.000 medlemmar under översteprästen, Kristus Jesus. Endast dessa förs in i det nya förbundet och bildar en ny nation, som bär Jehovas namn.

33. Att den judiska nationens hus för tillbedjan blivi förkastat, betyder det att enskilda judar inte kan vinn Guds ynnest? Förklara.

³³ Guds ynnest vilar nu på denna nya nation och inte på det naturliga Israel. Men att den judiska nationens hus för tillbedjan blev förkastat betyder inte att enskilda judar inte kan komma in i Guds ynnest. Att denna nation förkastades betydde inte att varje individ inom den förkastades, ty en kvarleva av nationen utövade tro och fördes in i det nya förbundet. (Rom. 9:27) Liksom denna kvarleva vann Guds ynnest genom att utöva tro på honom och hans Son, så kan enskilda judar i denna tid vinna den med samma medel. De måste inse och medge att Gud har ersatt det gamla lagförbundet med ett nytt och bättre förbund. De måste erkänna dess bättre offer, Kristi mänskliga liv, och förstå hur arvsynden från Adam för beständigt blir avtvådd förmedelst Kristi blod. De måste erkänna Kristus såsom Guds förordnade konung, och de måste erkänna det andliga Israel såsom Guds sanna Israel. Med andra ord: enskilda judar kan vinna Guds ynnest på samma sätt som icke-judar kan göra det.

34. Vilken slutsats måste vi komma till beträffande de köttsliga Israel?

³⁴ När man besinnar det som vi här har betraktat, framstår det tydligt att det köttsliga Israel inte har någon gynnad ställning hos Gud. I stället för att vara hans heliga nation har det blivit förkastat, övergivet av honom, på grund av sin halsstarrighet och olydnad och därför att det visat ifrån sig hans handlingar av kärleksfull godhet. Det Israel som verkligen har en god ställning hos honom är det andliga Israel. Därför att de som är utvalda till att utgöra det andliga Israel har visat Abrahams tro och lydnad, är de Abrahams sanna söner. Det är därför inte det köttsliga Israel utan hela det andliga Israel som kommer att bli frälst. Det är de som får den välsignelsen att vara Guds särskilda egendom, ett rike av präster och en helig nation.