”Lycklig är den som högläser”
”Lycklig är den som högläser och lyckliga de som hör denna profetias ord och som iakttar det som är skrivet i den; ty den fastställda tiden är nära.” — Upp. 1:3, NW.
1. Varför är förmågan att läsa och skriva en verkligt underbar gåva som Jehova har gett människorna?
VILKEN underbar gåva Skaparen, Jehova Gud, har skänkt människorna genom att ge dem förmågan att läsa och skriva, så att de kan förstå och uppfatta innebörden av viktiga angelägenheter! När du begrundar dessa upplysningar, bör du tänka på vilken välsignelse det är att kunna förstå vad orden på denna och följande sidor betyder. Och för att du skall få inskärpt i ditt sinne hur underbar denna gåva egentligen är, bör du försöka läsa samma slag av upplysningar på något annat språk, ett språk som du inte förstår eller talar. Skulle det inte vara meningslöst? Det är verkligen underbart att kunna läsa, förstå och iaktta tillämpningen av det som är skrivet till glädje för människorna, i synnerhet när det gäller att känna och tjäna Skaparen själv: Jehova Gud!
2. Hur kan vi använda förmågan att läsa med största gagn? Vilken befallning från Jehova i fråga om detta finner vi i 5 Moseboken 31:9—12?
2 Du har alltså förmåga att läsa, men läser du någon gång högt till gagn för dig själv och andra? Visste du att det var en forntida befallning från Gud, som han gav i sitt sanningsord, bibeln, att hans folk skulle läsa högt? Slå upp i din bibel 5 Moseboken 31:9—12, så finner du följande ord upptecknade: ”Och Mose skrev upp denna lag och gav den åt prästerna, Levi söner, som buro HERRENS [Jehovas] förbundsark, och åt alla de äldste i Israel. Och Mose bjöd dem och sade: ’Vid slutet av vart sjunde år, när friåret är inne, vid lövhyddohögtiden, då hela Israel kommer för att träda fram inför HERRENS, din Guds, ansikte på den plats som han utväljer, då skall du läsa upp denna lag inför hela Israel, så att de höra den. Församla då folket, män, kvinnor och barn och främlingarna, som äro hos dig inom dina portar, på det att de må höra och lära och på det att de må frukta HERREN, eder Gud, och hålla och göra efter alla denna lags ord.’”
3. a) Varför var offentlig högläsning särskilt nödvändig i forna tider? b) Hur skulle Israels kungar skaffa en avskrift av lagen, och varför skulle de läsa den regelbundet?
3 Utan tvivel var denna offentliga läsning, som utfördes av leviterna och de äldste, till gagn för alla som hörde. Det var inte så att var och en av de församlade med lätthet kunde skaffa sig upplysningarna på egen hand närhelst han kunde önska det, ty avskrifterna av Guds ord var få till antalet. Därför var det nödvändigt med offentlig högläsning för att inskärpa viktiga ting i människornas sinnen. Ja, under inspiration från Gud hade Mose själv sagt till folket att i framtiden, när de skulle begära att få en kung över sig, skulle denne kung ha ansvaret att göra en avskrift av lagen, som fanns i förvar hos prästerna, leviterna. Det krävdes av kungen att han inte bara skulle göra en avskrift, utan också läsa i den i alla sina livsdagar, för att han skulle frukta Jehova och göra efter alla lagens ord. Genom att kungen ägnade uppmärksamhet åt Guds ord skulle han få hjälp att bevara en rätt hjärteinställning till sina bröder. Det skulle hjälpa honom att undvika att förhäva sig över sina bröder. Det skulle ge honom insikt, så att han kunde vandra på Jehovas väg och inte vika av från budet, vare sig åt höger eller åt vänster. Resultatet av detta var att han personligen skulle ha gagn av det genom att han skulle få Jehovas ynnest och skulle på detta sätt förlänga sina dagar på rikets tron. — 5 Mos. 17:18—20.
Framgång som berodde på läsning
4. Vilket råd fick Josua beträffande ”lagboken”?
4 Efter Mose död blev hans efterträdare Josua likaså befalld att ägna uppmärksamhet åt råden i Guds ord i skriven form. Bibelns skildring lyder: ”Denna lagbok bör inte vika från din mun, och du skall läsa i den med låg röst dag och natt, för att du må vinnlägga dig om att göra i överensstämmelse med allt som står skrivet i den; ty då skall du göra din väg framgångsrik, och då skall du handla vist.” — Jos. 1:8, NW.
5. Hur visade Josua att han insåg behovet av att läsa och tillämpa de ord som fanns i ”lagboken”?
5 Det råder inget tvivel om att Josua såg det förståndiga i att troget hålla fast vid Guds lag i skriven form. Beträffande det som Josua gjorde, inte långt efter det att Israels nation gått in i det land som Gud lovat åt dem, innehåller de heliga skrifterna dessa upplysningar: ”Och han [Josua] lät där på stenarna sätta en avskrift av Moses lag, den lag, som Mose hade skrivit och förelagt Israels barn. Och Israels menighet med dess äldste och tillsyningsmän och domare stod på båda sidor om arken, så att de hade framför sig de levitiska prästerna. ... Därefter läste han upp alla lagens ord, välsignelsen och förbannelsen, alldeles såsom det var skrivet i lagboken. Icke ett ord av allt det som Mose hade bjudit underlät Josua att uppläsa inför Israels hela församling med kvinnor och barn och inför de främlingar som följde med dem.” — Jos. 8:32—35.
6. a) Hur var boken med Guds lag ett skydd för Israel? b) Vilket misstag begick folket med tiden, men vilken åtgärd vidtog Josafat för att avhjälpa situationen?
6 Guds utsagor tjänade verkligen som ett gott skydd för israeliterna både under deras vandring i öknen i fyrtio år och under den tid då de erövrade löftets land och bosatte sig i det. (Pred. 7:13) Läsningen av Jehovas befallningar och anvisningar gjorde att Jehovas krav ständigt var framträdande inför dem. Med tiden upphörde de emellertid att rätta sig efter detta viktiga krav, som gick ut på att de skulle göra Guds vilja genom att läsa hans befallningar och hålla fast vid dem. På kung Josafats tid hade många i landet vänt sig bort från den rena tillbedjan, lämnat Jehovas tjänst för dyrkan av hedniska gudar och tjänst för Baalerna. Men Josafat själv älskade Jehova och vandrade efter hans befallningar, och Jehova befäste Juda rike i hans hand. (2 Krön. 17:4, 5) En av de viktigare insatserna under Josafats regering ägde rum i hans tredje år. Krönikeskrivaren Esra beskriver den med följande ord: ”Och i sitt tredje regeringsår sände han [Josafat] ut sina hövdingar ... till att undervisa i Juda städer, och med dem några leviter, ... [och] prästerna. ... Dessa undervisade nu i Juda och hade HERRENS lagbok med sig; de foro omkring i alla Juda städer och undervisade bland folket.” (2 Krön. 17:7—9) Detta visade sig bli till välsignelse för dem.
7. Vilket problem fortsatte att förekomma bland Guds folk? Hur reagerade Josia, när han hörde ”lagbokens ord”?
7 Det förefaller emellertid som om detta Guds krav, nämligen att läsa hans ord och fullgöra hans befallningar, lätt blev bortglömt av Guds folk. Mellan Josafats tid (936—911 f.v.t.) och Josias tid (659—629 f.v.t.) underlät kungen och folket åter och åter att hålla Jehovas stadgar och befallningar. Lydnaden för Jehovas befallningar betraktades så lättsinnigt att folket på den tid då Josia regerade, han som började härska då han bara var en pojke, i stor utsträckning hade glömt många av Jehovas befallningar. I själva verket var det under Josias artonde år, då han gav anvisning om att Jehovas tempel, som befann sig i ett förfallet och försummat tillstånd, skulle repareras, som översteprästen i templet fann ”lagboken” i Jehovas hus. Innehållet i denna nyfunna lagbok lästes för kung Josia. Så snart Josia hade hört vad som stod i den, rev han sönder sina kläder. Varför gjorde han det? Låt Josia själv svara: ”Stor är HERRENS vrede, den som är upptänd mot oss, därför att våra fäder icke hava velat lyssna till denna boks ord och icke hava gjort allt som är oss föreskrivet.” — 2 Kon. 22:3—13.
8. Vilket handlingssätt följde Josia sedan, och vilket gensvar gav folket?
8 Vad Josia ytterligare gjorde finns upptecknat för oss i dessa ord: ”Och konungen gick upp i HERRENS hus, och alla Juda män och alla Jerusalems invånare följde honom, också prästerna och profeterna, ja, allt folket ifrån den minste till den störste. Och han läste upp för dem allt vad som stod i förbundsboken som hade blivit funnen i HERRENS hus.” Därefter slöt kungen och folket ett förbund inför Jehova om att vandra i överensstämmelse med det som var skrivet i boken. Den offentliga läsningen av denna lag var verkligen till gagn för dem som var församlade där! — 2 Kon. 23:2, 3.
Hur läsning gjorde en kvarleva lycklig
9. a) Vad blev resultatet för Israels nation på grund av att man försummade Guds ord? b) Hur visade Jehova barmhärtighet mot sitt folk, och hur visade sig offentlig läsning återigen tjäna ett nyttigt ändamål? c) Vilka åtgärder utöver läsning vidtog man för att hjälpa folket?
9 Det är sorgligt att tänka på att Guds folk, sedan man slutit detta förbund om att vandra i överensstämmelse med vad som var skrivet i boken, glömde sin Gud och hans ord och läsningen av det för att få vägledning, och så dukade under för de nationers vilja som fanns runt omkring. Deras fortsatta försummelse ledde till att de upphörde som en nation år 607 f.v.t. Men Jehova, som är barmhärtig, hörde deras vädjanden, och i sin rätta tid tillät han en kvarleva av dem att återvända från fångenskapen till det älskade Jerusalem och Juda för att ta del i ren tillbedjan. Men Jehovas uppfattning beträffande hur viktigt hans skrivna ord är hade inte försvagats med tiden. Esra, Guds skriftlärde, ålägger dem på nytt i deras återställda tillstånd att komma ihåg det som är skrivet. Vi får veta av ståthållaren Nehemja: Då ”församlade sig folket, alla såsom en man, på den öppna platsen framför Vattenporten; och de bådo Esra, den skriftlärde, att hämta fram Moses lagbok, den som HERREN hade givit åt Israel. Då framlade prästen Esra lagen för församlingen, för både män och kvinnor, alla som kunde förstå, vad de hörde; detta var på första dagen i sjunde månaden. Och han föreläste därur vid den öppna platsen framför Vattenporten, från dagningen till middagen, för män och kvinnor, dem som kunde förstå det; och allt folket lyssnade till lagboken.” (Neh. 7:73; 8:1—3) De som var där tillsammans med Esra, leviterna, förklarade lagen för folket, medan folket förblev stående. ”Och de föreläste tydligt ur boken, ur Guds lag; och de utlade meningen, så att man förstod det som lästes.” Vad blev resultatet? ”De ... gjorde sig mycket glada, ty de hade aktat på det [hade förstått de ord, Åk] som man hade kungjort för dem.” — Neh. 8:6—8, 12.
Herren Jesus läste offentligt
10. Hur betraktade Jesus Guds skrivna ord och offentlig läsning av det?
10 Den störste uttolkaren av Guds skrivna ord, Herren Jesus Kristus, är ett enastående exempel på en person som var intresserad av att göra sin Skapares och Faders, Jehova Guds, vilja och verk. Vid tre olika tillfällen frestades han av Satan, djävulen, motståndaren till både Gud och människor, och han vägrade då att kompromissa i fråga om sin ställning inför Jehova, i det han tre gånger förebrådde Satan genom att göra bruk av Guds eget ord och säga: ”Det är skrivet.” (Matt. 4:1—11) När han som Messias första gången besökte synagogan i Nasaret, räckte man honom profeten Jesajas bokrulle, och när han då slog upp det ställe där hans uppdrag i livet var beskrivet, läste han offentligt för den församlade skaran. Resultatet var att de alla förundrade sig över de vinnande ord som utgick från hans mun. — Luk. 4:16—22.
11. Hur uppmuntrade Paulus till läsning av sanningens ord?
11 Jesu lärjungar läste och studerade likaså Guds skrivna ord. Aposteln Paulus skrev till kolosserna och uppmuntrade dem med dessa ord: ”Sedan detta brev har blivit uppläst hos eder, så sörjen för att det ock bliver uppläst i laodicéernas församling och att jämväl I fån läsa det brev, som kommer från Laodicea.” (Kol. 4:16) Till församlingen i Tessalonika skrev Paulus: ”Jag besvär eder vid Herren att låta uppläsa detta brev för alla bröderna.” (1 Tess. 5:27) Åt den unge mannen Timoteus gav Paulus denna förmaning: ”Var nitisk i att föreläsa skriften och i att förmana och undervisa, till dess jag kommer.” — 1 Tim. 4:13.
Läsning som medför lycka i vår tid
12, 13. Vad uppmanas vi enligt Uppenbarelseboken 1:3 att göra, eftersom ”den fastställda tiden är nära”? Till vilket gagn blir det?
12 Med denna bakgrund i fråga om det förståndiga i att läsa, studera och med insikt tillämpa vår Guds och Skapares ord kan vi bättre uppskatta anvisningen i Uppenbarelseboken 1:3. Det är verkligen ett budskap för vår tid. Under inspiration skriver aposteln Johannes: ”Lycklig är den som högläser och lyckliga de som hör denna profetias ord och som iakttar det som är skrivet i den; ty den fastställda tiden är nära.” — Upp. 1:3, NW.
13 För att vara bland dessa lyckliga behöver vi läsa högt och höra orden i Guds profetia i Uppenbarelseboken och helt igenom de inspirerade sextiosex breven i Guds ord, och vi måste också handla i överensstämmelse med det vi läser. Psalmisten säger om en verkligt lycklig man att ”han [har] sin lust i Jehovas lag, och i hans lag läser han med låg röst dag och natt”. (NW) Och vad blir resultaten? ”Allt vad han gör, det lyckas väl.” Men det heter också: ”Icke så de ogudaktiga”! — Ps. 1:1—4.
14. På vilka sätt bistår oss Jehovas synliga organisation, när det gäller att väl känna till innehållet i Guds ord?
14 Unga och gamla, män och kvinnor bland Guds folk uppmanas att lyssna till Guds ord och lära av det. Av detta skäl publicerar Jehovas synliga organisation biblar såväl som tidskrifter, broschyrer, böcker och traktater som riktar vår uppmärksamhet på bibeln. Den ser till att Guds folk regelbundet har möten med fem timmars studium varje vecka. Däri ingår bibelläsning, undervisning i Guds ord genom offentliga föredrag, deltagande i dryftanden som är avsedda att lära oss vad Gud vill att vi skall göra, och därtill bistånd när vi skall lära oss hjälpa andra att förena sig med oss i ren tillbedjan.
15. Vad uppmuntras vi att göra utöver att ta del i offentlig läsning och offentligt studium?
15 Liksom på det forntida Israels tid, då det fanns leviter, präster och äldste, som tog ledningen i att läsa och tillämpa Guds ord och ge undervisning i det, har Jehova i denna tid en kristen församling med ”äldste”, som hjälper oss att läsa och förstå Guds ord. Det finns en styrande krets, och det finns ”äldste” i de lokala församlingarna. De är betrodda med ansvaret att läsa ur Guds ord, undervisa och förmana med hjälp av det och att handskas med Guds ord på rätt sätt. Ja, bland kvalifikationerna för en äldste eller ”äldre man” (NW) angav aposteln Paulus att han måste vara ”väl skickad att undervisa”, vara ”en god lärare”. (1 Tim. 3:2; New English Bible) Dessutom uppmuntrar Jehovas synliga organisation var och en av oss att studera enskilt och läsa enskilt och att göra det som familj och tillsammans med vänner.
16. a) Nämn några fallgropar som gjorde att Israel försummade att göra Guds vilja. b) Hur möter de kristna liknande hinder?
16 För att undvika de fallgropar som Israel föll i krävs det lika mycket disciplin i vår tid som på den tid då Israels nation var Guds gynnade folk, om inte rentav ännu mera. På grund av påtryckningar från omgivande nationer och folk upphörde de med att tjäna Jehova, försummade att studera hans ord och lyssna när det lästes, och vi får nu möta liknande omständigheter. På alla sidor runt omkring sig hade Israel falsk religiös tillbedjan: Baalsdyrkan, kalvdyrkan, avgudadyrkan. I denna tid ställs vi inför falsk tillbedjan överallt på jorden och på liknande sätt. Det finns falska läror som vi har att strida mot. Det förekommer avgudande av staten eller av institutioner. Det finns förnedrande hedonism, den filosofiska uppfattningen att njutningen är det högsta goda i livet. Det är lätt att upphöra med att studera Guds ord och befallningar och att sluta upp att ta hans lagar till vägledning i livet. Vi behöver ständigt påminna oss att vi behöver studera Guds ord, troget hålla fast vid dess befallningar och söka behaga vår Skapare: Jehova.
Hjälp din familj att vara lycklig
17. Vad kan hjälpa dem som läser bibeln att göra bibelläsningen meningsfull?
17 På familjeplanet kan det vara särskilt nyttigt att läsa högt ur Guds ord och begrunda vad det betyder. Kom ihåg att man på Israels och Nehemjas tid läste högt ur Guds lag. Man utlade också meningen och gav förklaringar, så att det lästa kunde förstås. Ja, det är en viktig del av läsningen i Guds ord att man får reda på meningen med det och sedan förstår det budskap det har till oss personligen. — Neh. 8:8.
18, 19. Förklara meningen i orden i Hebréerna 2:1—4.
18 För att belysa nyttan med att läsa högt, kanske i en familjekrets eller bland vänner, och sedan tänka igenom det lästa och vinna insikt i det, kan vi begrunda Hebréerna 2:1—4. Där läser vi: ”Det är därför som det är nödvändigt för oss att ägna mer än den vanliga uppmärksamheten åt det som vi har hört, för att vi aldrig må glida bort. Ty om det ord som talades genom änglar bevisade sig vara fast och varje överträdelse och olydnadshandling bestraffades i överensstämmelse med rättvisan, hur skall vi kunna undfly, om vi har ringaktat en så stor frälsning — den började ju omtalas genom vår Herre och bekräftades för oss av dem som hörde honom — under det att Gud tog del i att bära vittnesbörd genom tecken såväl som förebud och olika kraftgärningar och genom att dela ut helig ande enligt sin vilja?” (NW) Låt oss på nytt granska stoffet för att få reda på meningen med dessa verser. Det är flera punkter som vi på det sättet kan komma att fullt inse och sätta värde på.
19 De inledande orden i kapitel två lyder: ”Det är därför.” Detta anknyter upplysningarna till första kapitlet i Hebréerbrevet. De hebreiska kristna skulle ”ägna mer än den vanliga uppmärksamheten” åt det som de hade hört. Varför det? Därför att det har talats av Guds Son, han som är större än alla andra profeter och till och med större än änglar. Begrunda därnäst vad som hände med israeliterna därför att de inte brydde sig om det ord som förmedlades ”genom änglars försorg”, nämligen lagförbundet. De tuktades för sin uppsåtliga olydnad mot ordet, i det de ”bestraffades i överensstämmelse med rättvisan”. Kan vi, med tanke på att det förhöll sig så, förvänta någonting mindre, om vi vägrar att ägna mer än den vanliga uppmärksamheten åt Guds ord? Vers fyra hjälper oss att inse vem som står bakom Herren Jesu ord. Och vem är det? Skaparen själv, Jehova Gud, som genom sin heliga ande bar vittnesbörd beträffande Jesu ord och gärningar. De tecken, förebud och kraftgärningar, som gjordes möjliga genom Gud, fastställde att Jesu verk var trovärdigt och hade gudomligt bemyndigande. Tänk till exempel på de underverk Jesus och hans apostlar utförde: de botade döva, blinda och lama, drev ut demoner och till och med uppväckte döda. På dessa sätt har vi avgörande bevis för att vi behöver ”ägna mer än den vanliga uppmärksamheten åt det som vi har hört”.
20. a) Vilket råd ges i 2 Timoteus 2:15? b) Vad bör vi då undvika? c) Vilket bistånd har vi i denna tid när det gäller att ”rätt handskas med sanningens ord”?
20 Genom att vi läser på detta sätt och följer det föredöme som gavs av Esra och det forntida Israels präster och leviter såväl som av Jesus och hans apostlar kan vi urskilja det mycket omfattande bistånd vi kan få, när det gäller att få grepp om innebörden i Guds ord och förstå det. Det är naturligtvis en sak som det är livsviktigt att vi gör, alldeles som Paulus förmanade Timoteus: ”Gör ditt yttersta för att träda fram inför Gud såsom godkänd, en arbetare som inte har något att blygas för, i det han rätt handskas med sanningens ord.” (2 Tim. 2:15, NW) Vi bör alltid vara aktpågivna, så att vi har den riktiga insikten i Guds ord. Vi vill undvika att förvränga skrifterna, eftersom sådant skulle leda oss till orätta slutsatser och skulle kunna göra att andra tog anstöt. (2 Petr. 3:16) Vi vill också ”undfly tomt tal, som våldför sig på det som är heligt; ty det kommer att befrämja mer och mer ogudaktighet”. (2 Tim. 2:16, NW) Det behöver inte sägas att detta betyder att vi är noga när vi väljer vad vi skall läsa. Skriften säger oss: ”Ingen ände är det på det myckna bokskrivandet, och mycket studerande gör kroppen trött.” (Pred. 12:12) Genom sin Son och genom den heliga andens verksamhet har Jehova över sina trogna tjänare på jorden utgjutit ett överflöd av välsignelser, och han har också öppnat sinnet och hjärtat på den ”trogne och omdömesgille slavens” klass till att förstå den sanna meningen i hans ord. Denna trogna slavklass förmedlar i sin tur de dyrbara sanningarna till människor överallt som vill dra nytta av sanningens skatter. Vår önskan bör då vara att verkligen rätt handskas med Guds ord. I följande artikel skall vi begrunda hur vi kan göra detta till gagn för oss själva, då vi läser och studerar Guds ord.
[Bild på sidan 368]
I synagogan i Nasaret läste Herren Jesus högt ur Jesajas bokrulle