av vad Jesus sade om bägaren: ”Denna bägare är det nya förbundet i mitt blod som skall utgjutas för er.” (Luk. 22:20, The Jerusalem Bible) Det är uppenbart att bägaren med vin, som användes vid detta tillfälle, inte var det nya förbundet. Bägaren hade bara ett symboliskt samband med det nya förbundet. Vad var detta symboliska samband? Svaret på den frågan framgår av blodets förhållande till det nya förbundet.

När Jehova Gud genom sin profet Jeremia förutsade instiftandet av ett nytt förbund, förklarade han: ”Jag skall förlåta deras missgärning, och deras synd skall jag icke mer komma ihåg.” (Jer. 31:31—34) Grundvalen för denna förlåtelse uppenbaras av den princip som framhålls i Hebréerna 9:22: ”Utan att blod utgjutes gives ingen förlåtelse.”

Om det gamla förbundet säger Hebréerna 9:18—20: ”Därför har icke heller det förra förbundet blivit invigt utan blod. Ty sedan alla buden, såom de lyda i lagen, hade blivit av Moses kungjorda för allt folket, tog han blod av kalvar och bockar tillika med vatten och röd ull och isop och bestänkte såväl själva boken som allt folket och sade: ’Detta är förbundets blod, det förbunds, som Gud har stadgat för eder.’” Det krävdes också blod för att det nya förbundet skulle träda i kraft.

Följaktligen representerade vinet i bägaren Jesu utgjutna blod, som satte det nya förbundet i kraft och utgjorde den verkliga grundvalen för Guds syndaförlåtelse. Hebréerna 9:11, 12 säger: ”Men Kristus kom såsom överstepräst för det tillkommande goda; och genom det större och fullkomligare tabernakel, som icke är gjort med händer, det är, som icke tillhör den skapelse, som nu är, gick han, icke med bockars och kalvars blod, utan med sitt eget blod, en gång för alla in i det allraheligaste och vann en evig förlossning.”

Vid den tidpunkt då Jesus Kristus instiftade Herrens aftonmåltid hörde ännu utgjutandet av hans blod framtiden till. Han sade inte ”mitt blod som håller på att utgjutas” utan ”mitt blod som skall utgjutas”. Om Jesus mirakulöst hade förvandlat vinet till sitt blod, skulle han ha utgjutit åtminstone något av sitt blod för sina lärjungar redan då.

Man bör inte förbise att i olikhet med djuroffren under den mosaiska lagen behöver inte Jesu offer upprepas. Hebréerna 9:27, 28 lyder enligt en katolsk översättning: ”Alldeles såsom det är bestämt för människor att dö en gång, men efter detta kommer domen, så blev också Kristus offrad en gång för att taga bort mångas synder.” — Katolska brödraskapets översättning.

Att brödet och vinet förvandlas till Jesu bokstavliga kropp och blod skulle betyda att Jesus blir offrad om och om igen. Detta strider helt och hållet mot Skriften. Jesus själv uppmanade sina lärjungar: ”Gören detta till hågkomst [inte till offer] av mig.” (Luk. 22:19, Douay) Det är tydligt att Jesus menade att detta firande skulle ske till åminnelse av hans offer men inte som en upprepning av det.

Det är alltså uppenbart att ordalydelsen ”detta betyder min kropp” och ”detta betyder mitt blod” är i full överensstämmelse med återstoden av bibeln. Denna lydelse förmedlar den verkliga innebörden i Jesu ord, som de måste ha uppfattats av hans lärjungar då Herrens aftonmåltid instiftades.

Att tänka på andra

■ Den vikt Jesus lade vid att de kristna skall älska sin nästa hjälper en att undvika faran att man tänker på sig själv varje gång man tänker.