Vattendopets samband med frälsningen

1. a) Hur blir i 1 Petrus 3:20, 21 det förhållandet att åtta människosjälar blev förda genom syndafloden sammanlänkat med det kristna dopet? b) Vilken åtskillnad görs mellan dopet och vattnet?

FÖRHÅLLANDET mellan vattendopet och frälsningen behandlas av aposteln Petrus i hans första brevs tredje kapitel. Sedan Petrus talat om att Jesus gjorts levande i anden och att han predikat för andarna i fängelset, fortsätter han: ”Guds tålamod bidade i Noas dagar, medan arken byggdes, vari några få människor, det vill säga åtta själar, blev förda i trygghet genom vattnet. Det som svarar mot detta frälsar nu också er, nämligen dopet, (inte bortskaffandet av köttets orenhet, utan den begäran som framställs till Gud om ett gott samvete,) genom Jesu Kristi uppståndelse.” (1 Petr. 3:20, 21, NW) Det är inte vattnet som frälsar. Dopet är inte själva dopvattnet. Dop betyder att bli nedsänkt i och omsluten av vatten. Dopet är en handling. Vattnet som man sänks ner i är inte det.

2. a) Hur visas i Hebréerna 11:7 det som fick till resultat att Noa blev frälst i samband med syndafloden? b) Vilket avgörande steg måste Noa ta för att bli frälst, trots att han vandrade med Gud också före syndafloden?

² Det var inte syndaflodens vatten som frälste Noa. Hebréerna 11:7 (NW) talar om hur Noa kunde bli frälst: ”Genom tron visade Noa, sedan han hade fått gudomlig underrättelse och varning angående ting som ännu inte syntes, en gudaktig fruktan och byggde en ark för att frälsa sitt husfolk; och genom denna tro domfällde han världen och blev arvinge till den rättfärdighet som är i enlighet med tron.” Även före floden var Noa en ”rättfärdig man och ostrafflig bland sitt släkte; i umgängelse med Gud vandrade Noa”. (1 Mos. 6:9) Men den tid kom då Noa måste fatta ett viktigt beslut. Det var när Gud varnade honom för vad som skulle komma i hans generation och befallde honom att bygga den väldiga arken. För att åstadkomma något sådant behövde Noa ha tro och visa lydnad. Frågan gällde nu: Skulle Noa göra Guds vilja? Han bestämde sig för att sätta i gång med det allra största företaget i sitt liv, och överlämnade sig alltså till att göra Guds vilja. Detta ledde till frälsning för honom och hans husfolk. De frälstes i denna ark. — Jämför Hebréerna 10:7—9.

3. a) Vad var alltså denna livsfrälsande ark en symbol av med avseende på Noa och hans familj? b) Vilken inre tillhörighet vann dessa åtta själar genom sin lydnad, vilken berodde på deras tro?

³ Arken blev alltså en symbol av att Noa överlämnade sig själv till att göra Guds vilja och av att han med tro och i lydnad verkställde denna gudomliga vilja. Denna ark, som var ett konkret, påtagligt, verkligt uttryck för överlämnandet till att göra Guds vilja, var det som frälste Noa och sju andra människosjälar. Flodens vatten frälste inte; det medförde död för dem som var utanför arken. Inne i arken fördes Noa och hans husfolk genom vattnet och blev räddade. Genom att överlämna sig till att göra Guds vilja i fråga om arken och sedan bygga på den fick Noa ett gott samvete inför Gud. Också hans husfolk fick det tillsammans med honom. Den rättfärdighet som de ägde fram till byggandet av arken kunde inte ensam, i kraft av sig själv, ha räddat dem igenom floden. Det hus som Noa och hans husfolk bodde i till dess de gick in i arken förgicks.

4. Varför är ett gott samvete, enligt vad som blev belyst i fallet med judarna under det mosaiska lagförbundet, någonting som vi måste framställa en begäran om till Gud?

⁴ Något som motsvarar detta är det som händer med dem som blir Jesu Kristi döpta lärjungar. Ett gott samvete inför Gud är inte något som vi blir födda med eller som vi åstadkommer åt oss själva på våra egna villkor genom självrättfärdiga gärningar. Judarna försökte förvärva ett gott samvete inför Jehova Gud genom att sträva efter att på ett fullkomligt sätt utföra de gärningar som var befallda i det lagförbund som Gud genom Mose hade slutit med deras nation, men de misslyckades. Det var därför de årligen, varje försoningsdag (den 10 Tischri), genom Israels överstepräst måste frambära försoningsoffer för sig själva för att återställa sitt goda samvete inför Gud. Därför är ett gott samvete någonting som vi måste framställa en begäran om till Jehova Gud.

5. a) Hur framställer vi en begäran till Gud om ett gott samvete, och hur får vi det? b) Vilkas vilja har vi fullgjort fram till dess?

⁵ Det är därför Petrus säger följande, då han framhåller vad dopet innebär: ”Inte bortskaffandet av köttets orenhet, utan den begäran som framställs till Gud om ett gott samvete.” (1 Petr. 3:21, NW) Hur framställer vi då en sådan begäran till Gud om detta goda samvete? Vi gör det genom att efterlikna Noa, överlämna oss innan vi blir förda genom vattnet. Likt Noa överlämnar vi oss åt Jehova Gud till att göra hans vilja och sedan allt framgent fortsätta att göra den. Och eftersom detta hör samman med att vi blir knutna till Jehovas nya förbund, som Jesus Kristus är medlaren för, måste vi göra som Israels folk gjorde vid Sinai berg innan de blev upptagna i det mosaiska lagförbundet. De överlämnade sig nämligen åt Gud med orden: ”Allt det som Jehova har talat är vi villiga att göra.” (2 Mos. 19:8, NW; 24:7, 8) Intill dess har vi ”fullgjort nationernas vilja” och levat ”för människors begär”; men nu har vi överlämnat oss till att leva ”för Guds vilja”. (1 Petr. 4:1—3, 19, NW) Detta leder till att vi får ett gott samvete, eftersom vi, när vi vet att vi fullgör Guds vilja, åtnjuter ett gott samvete.

6. Vad behöver vi få använt till vårt gagn för att bevara ett gott samvete, eftersom vi nu kan göra Guds vilja bara på ett ofullkomligt sätt?

⁶ Vi kan självfallet bara göra Guds vilja på ett ofullkomligt sätt, och därför är vi i behov av att Jesu Kristi försoningsblod av Guds överstepräst används till vårt gagn, till att rena oss från syndens och ofullkomlighetens befläckelse. I Hebréerna 9:14 (NW) ställs nämligen frågan: ”Huru mycket mera skall då inte Kristi blod, hans som genom en evig ande frambar sig själv utan vank och brist åt Gud, rena våra samveten från döda gärningar, så att vi kan ägna helig tjänst åt den levande Guden?”

7. a) Vad betyder alltså i verkligheten vårt överlämnande åt Gud genom Kristus, enligt språkbruket i 1 Petrus 3:21? b) Vad behöver vi ständigt ha tillgång till för att bevara detta goda samvete?

⁷ Att vi överlämnar oss åt Gud till att göra hans vilja innebär således i själva verket att vi framställer en begäran till Gud om ett gott samvete. Det goda samvetet får vi inte genom att vi utför självrättfärdiga gärningar, som är ”döda gärningar”, utan genom att vi utför de gärningar som Gud föreskriver, Guds vilja. Det är detta som vi överlämnar oss åt honom till att göra. För att kunna bevara detta goda samvete alltifrån den tidpunkt då vi först fick det, behöver vi ständigt ha tillgång till värdet av det blod som Jesus Kristus utgöt såsom försoningsoffret på den stora motbildliga försoningsdagen. Som Hebréerna 9:22 (NW) påminner oss om: ”Utan att blod utgjuts sker ingen förlåtelse.” På grund av detta är vi, som fått förlåtelse genom Kristus, ”inte längre ... medvetna om synder”. — Hebr. 10:1, 2, NW.

8. a) Vad använder Gud till vårt gagn på grund av att vi ångrar oss och omvänder oss och överlämnar oss åt honom? Vad blir resultatet för oss? b) Vad kan alltså vårt vattendop sägas symbolisera? c) Vilka skriftställen visar om det är vattendopet ensamt som frälsar oss?

⁸ Att vi överlämnar oss åt Gud utgör alltså en ”begäran som framställs till Gud om ett gott samvete”. Varför det? Därför att vi själva, i vårt ofullkomliga, syndiga tillstånd, inte är godtagbara för Gud. Genom att vi ångrar vår synd och omvänder oss och överlämnar oss åt Gud genom Kristus använder Jehova alltså Kristi försoningsoffers renande blod till vårt gagn, så att vi därigenom blir befriade från syndens fördömelse och får ett gott samvete inför honom. Det kan därför sägas att vårt dop i vatten, det vill säga att vi lydigt låter oss föras genom dopvattnet, symboliserar vårt överlämnande av oss själva åt Jehova Gud genom Jesus Kristus. Att Noa lydigt grep sig an med att göra Guds vilja genom att bygga arken frälste honom och hans husfolk, och att vi nu överlämnar oss åt Gud till att göra hans vilja och sedan troget fullgör den ”frälsar nu också” oss. I det sammanhanget åkallar vi Jehovas namn för att bli frälsta eller räddade. (Hebr. 13:15) Vi tror på Jesus Kristus och att frälsning kommer genom honom. (Apg. 4:12) Vi avger en öppen bekännelse eller förkunnar offentligen med vår mun att ”Jesus är Herre”, och vi tror i vårt hjärta att ”Gud uppväckte honom från de döda” för att vi skulle bli frälsta.

9. Vad kan en människa som tagit dessa positiva steg inte senare säga med avseende på sin ”begäran ... till Gud om ett gott samvete”?

⁹ Av det skälet kan ingen människa som tar dessa positiva steg, nämligen ångrar sig, omvänder sig och överlämnar sig åt Gud, längre fram göra gällande att hennes ”begäran ... till Gud om ett gott samvete” aldrig blev besvarad och att Gud aldrig gav henne ett gott samvete och att hennes överlämnande alltså inte gäller, aldrig blev bindande för henne.

10. a) Vad måste vi framställa oss för, om vi skall bli frälsta? b) Varför är det ”genom Jesu Kristi uppståndelse” som ett sådant dop nu också frälsar oss?

¹⁰ Således kan vi nu förstå att vi, om vi vill bli frälsta, måste framställa oss för dop i vatten, i likhet med Jesus Kristus och i lydnad för hans befallning. (Matt. 28:19, 20) Detta kan inte uttryckas tydligare än med orden i 1 Petrus 3:21, nämligen: ”Det som svarar mot detta frälsar nu också er, nämligen dopet, ... genom Jesu Kristi uppståndelse.” (NW) Vi måste med hjärtat tro att Gud uppväckte honom från de döda. En uppväckt Jesus Kristus är nödvändig för vår frälsning, därför att endast en uppväckt Son till Gud skulle kunna fungera som Guds överstepräst för att inför Gud i himmelen frambära värdet av sitt livsblod, som blev utgjutet för oss för att vi skulle få förlåtelse för synder och därmed också ett gott samvete. Han behövs för att Gud som svar på vår begäran skall ge oss ett gott samvete. — 1 Petr. 3:22.

Vår messianske anförare

11. Vad blir resultatet för den ”stora skaran” av att de tvättar sina fotsida kläder i Lammets blod? Vilka goda skäl har de att hylla Guds lamm?

¹¹ Ja, till och med den ”stora skara”, som i våra dagar samlas ut ur alla nationer, stammar, folk och tungomål, tvättar sina fotsida kläder och gör dem vita i Lammets, Jesu Kristi, blod och får därigenom ett gott samvete inför Gud. Detta ger dem goda skäl att stå inför Guds tron och vifta med palmkvistar i sina händer och ropa med hög röst: ”Frälsning har vi vår Gud att tacka för, honom som sitter på tronen, och Lammet.” (Upp. 7:9—14, NW) De hyllar alltså Jehovas främste förmedlare av den gudomliga styrelsen. De följer honom som sin herde och anförare.

12. Vilka på jorden måste följa den gudomliga styrelsens främste förmedlare, och vad betyder det för dem att de gör detta?

¹² Alla som blir överlämnade, döpta lärjungar till den gudomliga styrelsens främste förmedlare måste följa honom. För att kunna göra det måste de oavvänt betrakta ”den främste förmedlaren och fullkomnaren av vår tro, Jesus”. (Hebr. 12:1, 2, NW) Om vi kärleksfullt gör detta, betyder det vår eviga frälsning till den store gudomlige härskarens, Jehova Guds, eviga lov och pris.