Modiga inför världens Harmageddon

”Hoppas på Jehova, var modig och må ditt hjärta vara starkt. Ja, hoppas på Jehova.” Ps. 27:14, NW.

 1, 2. a) Vilka frågor ställer många människor som inte har något hopp, då de uppmanas att vara modiga? b) Varför har de lagt sig till med en sådan sinnesinställning?

”VAR modig” — i denna tid? Varför det? Vilket skäl finns det väl till att vara modig? Världen står ansikte mot ansikte med nöd och svårigheter, de värsta svårigheter som den någonsin ställts inför, och om politikerna, militärerna, storfinansens män och arbetarledarna och de religiösa ledarna inte kan göra något åt detta, vad skulle då vi, enkla människor, kunna göra åt det? När nöden och svårigheterna blir som störst, blir vi bara tvungna att möta det, vare sig vi överlever eller vi dör. Så varför skulle vi bry oss om det nu? Låt oss leva för nuet — för i dag. Eftersom det inte finns någon framtid för mänskligheten i denna söndrade värld, med sina kärnvapen, som vart och ett av de båda mot varandra fientligt sinnade lägren har lagrat upp, varför kan man då inte följa den urgamla satsen: ”Låt oss äta och dricka, ty i morgon skola vi dö”? Är det inte det bästa handlingssättet?

² I våra dagar lägger sig många människor till med en sådan sinnesinställning. Denna världen och de framtidsutsikter den ger erbjuder dem ingenting pålitligt och övertygande, som kan få dem att önska komma på andra tankar. Från världslig ståndpunkt sett finns det inget skäl till att de skulle känna sig modiga med tanke på framtiden. Världen erbjuder bara falska förhoppningar, och folk vet det. Denna världens många gudar och avgudar kan inte ge någon lindring, besvara några böner, erbjuda någon lösning. De bevisar sig inte vara några gudar, och till följd härav tilltar ateismen alltmer, och fäderneärvda religionsuppfattningar håller inte stånd.

 3. Vem är det då som vågar uppmana oss att vara modiga, och var gör han det?

³ Vem kan väl då våga säga: ”Var modig”? Den levande och sanne Guden gör det. Han har bevarat sitt budskap om mod åt oss i skriven form i en oförstörbar bok, som fram till vår tid har utgått i flera hundra millioner exemplar, nämligen i bibeln. I denna bok ger oss universums allsmäktige Gud förnuftiga skäl till att vi bör vara modiga. Hans bok ingjuter i oss det mod vi behöver i dessa dagar. Mod fyller vårt hjärta med glädje, en glädje som inte ens utsikten till ett Harmageddon av nöd och svårigheter över världen kan beröva oss eller dämpa.

 4. Varför emotser Gud Harmageddon full av mod, och till vad skall han vända detta, som blir den största olycka för onda människor?

⁴ Det är visserligen sant att den annalkande Harmageddonstriden kommer att bli mer än denna världen kan stå ut med, men det är en tröst att veta att den inte blir för omfattande för Gud, den Allsmäktige, att manövrera. Den kommer inte att erbjuda honom något problem. Han emotser den full av mod. I detta universella krig blir han den främste kämpen. Han skall avgå med segern, fastän detta krig blir en sammandrabbning mellan honom och alla de fientliga styrkor som ställer upp emot honom i himmel och på jord. Det blir en stor dag för honom. Fördenskull kallas denna strid profetiskt för ”kriget på Guds, den Allsmäktiges, stora dag”. (Upp. 16:14, 16, NW) Han oroas inte av följderna av detta krig, trots att fiendenationerna har överfulla förråd av kärnvapen och av kemiska, bakteriologiska och radiologiska vapen, som skulle kunna utrota hela det mänskliga släktet. Han skall fördärva alla dem som nu är i färd med att fördärva jorden. Han både kan och skall bevara en del av det mänskliga släktet vid liv genom Harmageddon in i en rättfärdig, fridfull, sund, ny värld av paradisisk skönhet. Det som kommer att bli den största olycka för onda människor skall han vända till den största nytta och lindring för alla som älskar sann rättfärdighet. Fylld av dessa glada framtidsutsikter drar han mot Harmageddon med stort mod.

 5. a) Vad behöver vi, om vi skall äga osvikligt mod i dessa dagar? b) Vilket slags bok är bibeln med avseende på mod?

⁵ När man har en sådan Gud som han, varför skulle man då inte ha alla skäl i världen till att vara modig i lydnad för den uppmaning som ges i hans skrivna ord? Om vi skall äga osvikligt mod i dessa dagar, då människans själva tillvaro står på spel, måste vi känna Gud och hans ord. Oavsett det felaktiga intryck som kristenheten har givit, vilken driver handel med biblar, är Guds skrivna ord inte en de fega stackarnas och defaitisternas bok. Det är inte en bok som hör ihop med knäsvaga, karaktärslösa, likgiltiga, kompromissande religiösa människor, som söker behaga alla och inte vill stöta sig med någon, som är rädda för att hålla på av Gud givna principer och även för att dö för dem. Guds skrivna ord frambragtes av modiga människor under inspiration från Gud. Till vår uppmuntran innehåller det en fortlöpande berättelse om människor med okuvligt mod, människor som fördenskull kommer att få uppleva en strålande framtid i Guds nya värld, där man skall följa rättfärdiga principer.

 6. a) Hurudana människor frambringas av Guds ord? b) Vad blir följden för Jesu efterföljare i denna tid, då de ägnar uppmärksamhet åt Jesu ord i Johannes 16:33?

⁶ När Guds ord inte blir misstolkat eller felaktigt tillämpat, frambringar det modiga människor, som kan besegra denna världens inflytande. Den störste man som bibeln talar om sade till den lilla skara som följde honom: ”Jag har sagt eder detta, för att ni genom mig må hava frid. I världen komma ni att hava bedrövelse, men fatta mod! Jag har besegrat världen.” (Joh. 16:33, NW) Ända fram till denna dag har hans sanna efterföljare ägnat uppmärksamhet åt dessa kraftiga ord och känt sig styrkta av dem. Trots den häftiga förföljelse de utsätts för erfar de frid genom honom.

 7, 8. a) Vilket mod visade herdegossen David? b) Hur avslöjades hemligheten med herdegossens oförskräckthet?

⁷ Finns det någon bland våra läsare som skulle ha mod nog att ensam möta ett lejon eller en björn, som var ute efter rov, och döda denne marodör med enbart de vapen som en herde i Palestina var rustad med? Finns det någon bland våra läsare som skulle ha mod nog att också träda upp mot en skicklig kämpe, tre och en kvarts meter lång, klädd i full rustning och väl övad i närstrid, och döda honom enbart med ett slungkast? Men David, Isais son, från den lilla staden Betlehem hade ett sådant storartat mod, och tack vare det vann han seger över vilddjur och över den vilddjurslike jätten. (1 Sam. 17:34—44, 48—51) Vari bestod hemligheten med denne herdegosses oförskräckthet i motsats till filistéen Goljats myckna skryt och skrävel? Herden David avslöjar hemligheten genom de ord han yttrar till jätten, som förbannade David, i det han svor vid filistéernas alla falska gudar:

⁸ ”Du kommer mot mig med svärd och med lans och med kastspjut, men jag kommer mot dig i härskarors Jehovás namn, Israels härs Guds, vilket du har försmädat. Jehová skall denna dag överlämna dig i min hand, och jag skall slå dig och taga ditt huvud av dig och giva filisteernas härs lik denna dag åt fåglarna under himmelen och djuren på marken; och alla land skola förnimma, att en Gud finnes i Israel. Och hela denna menighet skall veta, att Jehová icke frälsar genom svärd eller spjut; ty striden är Jehovás, och han skall giva eder i vår hand.” — 1 Sam. 17:45—47, Åk.

 9. a) Vad var det då som ingav David segervisst mod? b) Varför förlorade David aldrig modet?

⁹ Till synes var detta ett envig mellan två kämpar som tillhörde fientliga krigsstyrkor. I själva verket var det emellertid en kamp mellan gudar, mellan de falska gudarna och den ende levande och sanne Guden, vars namn herdegossen David inte skämdes för att bekänna, nämligen Jehova. David kände sin Gud. Därför att David var en trogen tillbedjare av denne Gud och ägde odelad tro på honom blev David besjälad av sådant segervisst mod. Häri var han ett utmärkt föredöme för oss. Intill slutet av sitt liv förlorade han aldrig modet. Hur så? Därför att han aldrig övergav sin Gud. Det är en heder för David att Jehova kallar honom ”min tjänare David, som höll mina bud och följde efter mig av allt sitt hjärta, så att han gjorde allenast, vad rätt var i mina ögon”. — 1 Kon. 14:8.

10. Hur kunde David yttra sina om mod vittnande ord i Psalm 27:1?

¹⁰ Fördenskull understödde Jehova David, och David visste att han kunde lita på Jehovas, sin Guds, stöd. Detta tog bort all människofruktan hos David, och han kunde säga i första versen i Psalm 27 (Åk): ”Jehová är mitt ljus och min frälsning; för vem skall jag frukta? Jehová är mitt livs värn; för vem skulle jag rädas?” David fruktade alltså inte för jätten Goljat eller för Goljats gudar. David blev inte besviken på sin egen Gud, ty Jehova vann striden mot de falska gudarna. Davids förtröstan på Gud, när han till synes måste kämpa mot övermakten, utgjorde hemligheten med hans mod.

”Mitt ljus och min frälsning”

11. Varför behöver ingen som älskar livets ljus vandra i mörker och gå ned med världen i det mörker som den skall hamna i?

¹¹ Frälsning leder till ljus; och ögonen finner det ljuvligt och gott att se ljuset en solig dag. (Pred. 11:7) Våra dagars internationella tingens ordning ligger i den onde gudens, Satans, djävulens, våld, och dess tillintetgörelse är nära. Men varför skulle någon som älskar livets ljus gå ned i denna gamla världs tillintetgörelses mörker? Ingen enda människa i våra dagar behöver fortsätta att vandra i det mörker som denna världens ovisshet och rådlöshet är orsak till och där ingen frälsning genom mänskliga medel kan skönjas. Eftersom människorna är i mörker beträffande hurudan utgången av den stundande striden vid Harmageddon skall bli, känner de sig otrygga. Detta gör att de känner fruktan, och fruktan vållar kraftlöshet. Ack, om människorna bara ville vända sig till psalmisten Davids Gud, Jehova! Då skulle Gud bli för dem vad han var för David: ett ”ljus”, som markerar den väg man skall gå och som tar bort all fruktan för framtiden, ja, en ”frälsning”, som räddar oss undan tillintetgörelse tillsammans med denna världen. Denna frälsning kommer genom Guds älskade Sons, Jesu Kristi, rike, hans som David var en förebild till men som har blivit en himmelsk konung större än David.

12. För vem kan Jehova bli ett värn? Hur?

¹² Jehova Gud är allsmäktig och är källan till all styrka. Han blir vårt livs värn eller starka fäste, liksom han var Davids, om vi bara söker vår tillflykt hos honom och inte vänder oss till människors till undergång dömda organisationer. Med den allsmäktige Jehova såsom vårt skydd och vår frälsare kan vi inte förlora; vi kommer då inte att hamna i nederlagets mörker. Han kan bevara oss i ett frälst tillstånd nu och kan ge oss slutlig seger över allt som står oss emot i denna världen. Hos honom såsom vårt värn är vårt framtida liv tryggat och kan vi uthärda ända till slutet på vårt ostrafflighetsprov i denna världen. När vi inser vilken ointaglig, obetvinglig ställning, som vårt gudomliga ”värn” intar, behöver vi inte och skall vi inte heller hysa fruktan för några fiender eller några onda människor och inte heller för det olyckliga slut som skall drabba denna onda värld.

13. a) Varför krävs det mod, om man skall bekänna Guds namn och ta det på sig? b) Hur gick det till att en del kristna visade sådant mod år 1931 och därefter i sin predikoverksamhet?

¹³ Våra läsare känner redan till att den religiösa världen, även kristenheten, och den vetenskapliga världen har gjort den ende ”levande och sanne Gudens” namn, Jehova, föga omtyckt. Det krävs fördenskull mod, om man skall bekänna detta heliga namn och ta det på sig eller låta sig kallas med det. De åt Gud överlämnade, döpta, bibelstuderande kristna behövde alltså mod för att den 26 juli 1931 under sitt internationella konvent i Columbus i Ohio i USA anta namnet Jehovas vittnen såsom en tillbörlig och lämplig benämning. De behövde mod för att hålla i med att predika från hus till hus och nu presentera sig som Jehovas vittnen. I många fall räckte de fram ett tryckt kort till den som de besökte, på vilket det stod:

VIKTIGT

HELA VÄRLDEN BEFINNER SIG I TRÅNGMÅL. Ni undrar säkert vad orsaken kan vara, och vad den närmaste framtiden skall bära i sitt sköte. Jag har nu den förmånen att såsom ett av Jehovas vittnen och i lydnad för hans bud överbringa ett budskap till folket. På det sättet är jag med om att förkunna evangelium. Jag har här en broschyr, som innehåller detta budskap. ... Ni har inte råd att vara i okunnighet om vad den innehåller. ... — Ur anvisningarna för spridningen av broschyren Riket som är världens hopp, mars 1932.

14. a) Vad utvisar om hån och förföljelse skar ned deras antal? b) Hur hämtade David styrka hos Jehova, sin Gud, och vilket resultat har ett sådant handlingssätt fått för Jehovas vittnen i våra dagar?

¹⁴ Därför att de antog Guds namn och tjänade såsom vittnen för den himmelske bäraren av detta namn, fick de utstå hån och förföljelse. Men skar detta ned deras antal? Nej! Från att ha varit mindre än femtio tusen år 1931 har deras antal vuxit, så att de nu är mer än nio hundra tusen, som är verksamma med att i 185 länder predika om Guds rike med Kristus vid styret såsom det enda tillförlitliga, uppnåeliga hoppet för mänskligheten, som nu hotas av tillintetgörelse. Dessa vittnen vände sig till Jehova såsom deras ljus, deras frälsning, deras värn. De gjorde detsamma som David, när han blev skymfad och man hotade honom, till och med med stening. David vände sig till Gud såsom sitt värn, sitt starka fäste. Hur gjorde han det? ”David hämtade styrka hos HERREN [Jehova], sin Gud.” (1 Sam. 30:6) Han gjorde detta genom att söka ta reda på och lära sig vad som var Guds vilja för honom. Sedan han på detta sätt fått kunskap från höjden om vad han skulle göra, kände han sig stark och grep sig an med att utföra det som Gud föreskrivit för honom att göra. Därför att han handlade så rönte han framgång. På samma sätt har det varit med Jehovas vittnen. De har haft framgång trots den mussolinska eran, trots den hitlerska eran, trots andra världskrigets påfrestande sexårsperiod.

15. Vad är det som gör dem djärva nog att citera Psalm 27:2, 3 såsom tillämpligt på dem själva?

¹⁵ De erfarenheter vi har haft i det flydda av hur Jehova handlar med dem som motstår och hatar oss ger oss tillförsikt beträffande framtiden. Vi är djärva nog att citera Psalm 27:2, 3 och säga: ”När de onda draga emot mig och vilja uppsluka mig, då stappla de själva och falla, mina motståndare och fiender. Om ock en här lägrar sig mot mig, så fruktar ändå icke mitt hjärta; om krig uppstår mot mig, så är jag dock trygg.”

16. Hur har det på senare år gått dem som förgripit sig på gudagivna rättigheter i sina ansträngningar att uppsluka Jehovas vittnen?

¹⁶ Den ene diktatorn efter den andre och den ene motståndaren till gudagivna mänskliga rättigheter efter den andre, vilka har försökt uppsluka Jehovas vittnen, har själva stapplat och fallit från sin maktställning och gått ned i döden, ja, i evig tillintetgörelse, därför att de stridit mot Gud. De har inte följt rådet i Apostlagärningarna 5:38, 39: ”Befatten eder icke med dessa män, utan låten dem vara; ty skulle detta vara ett rådslag eller ett verk av människor, så kommer det att slås ned; men är det av Gud, så kunnen I icke slå ned dessa män. Sen till, att I icke mån befinnas strida mot Gud själv.” Vi glömmer inte Adolf Hitlers svar till inrikesministern, Frick, den 7 oktober 1934, då dr Frick visade Hitler ett antal telegram med protester mot den religiösa förföljelsen och sade: ”Om inte bibelforskarna omedelbart rättar sig efter oss, så kommer vi att ingripa mot dem med de kraftigaste medel.” Hitler rusade upp, knöt nävarna och skrek: ”Den avfödan skall utrotas i Tyskland.”a I detta syfte höll han i vilt ursinne i gång sina fängelser och avskyvärda koncentrationsläger intill 1945. Men vem har blivit utrotad i Tyskland i våra dagar — Hitler eller de bibelstuderande vittnena för Jehova?

17. a) Vilka är det, trots världens fruktan, som Satan, draken, verkligen strävar efter att uppsluka? b) Men hur har dessa fortsatt att visa mod?

¹⁷ I dessa dagar fruktar hela den välunderrättade världen för en tillintetgörelse genom ett världsomfattande kärnvapenkrig. Men genom vårt studium av bibelns profetior vet vi vilka det i själva verket är som Satan, djävulen, strävar efter att tillintetgöra, även om denna hans strävan skulle innebära att han därtill måste tillintetgöra hela människosläktet. Vilka är det då? De av Guds heliga organisations andliga barn, som alltjämt finns kvar på jorden men som är kallade att regera tillsammans med Jesus Kristus i hans himmelska rike, som skall bevara och välsigna människosläktet. Uppenbarelsebokens 12:e kapitel talar om Satan, djävulen, såsom en eldfärgad drake och säger i vers Upp. 12:17 (NW): ”Draken fylldes av vrede mot kvinnan [Guds heliga organisation] och gick åstad för att föra krig [mot vilka?] mot de återstående av hennes säd, som hålla Guds bud och hava arbetet att bära vittnesbörd om Jesus.” Denna kvarleva av vittnen för Riket känner alltjämt verkan av detta krig, som den symboliske draken för mot dem med hjälp av drakens alla synliga redskap, men kvarlevan fortfar att hålla Guds bud, även om detta innebär att de måste vara ohörsamma mot diktatoriska människor. De fortsätter att utföra sitt arbete att bära vittnesbörd om Jesus såsom den himmelske konung som Jehova Gud insatte i sitt ämbete i himmelen år 1914.

18. Vad bör vi förvänta från drakens sida, därför att vi håller Guds bud, men vad har likväl hundratusental gjort hitintills?

¹⁸ Det är en sak som vi måste göra klar för oss: Om vi håller Guds bud, som är framställda i bibeln, gör vi oss till måltavla för Satan, djävulen, i hans krigföring. Vi slipper inte undan; vi måste räkna med det. Men hundratusentals människor, som är gudaktigt sinnade, lägger märke till att den lilla kvarlevan visar sig äga ett oförlikneligt mod, när det gäller att hålla Guds bud och bära vittnesbörd om Jesus Kristus såsom Guds på tronen insatte konung. Därför tar de också mod till sig och sluter upp i den trogna, smorda kvarlevans led och trotsar Satans angrepp. Härigenom kommer de att befinna sig på Guds sida i kriget; och på vilken värdigare sida kunde de väl stå?

19, 20. a) När blir drakens krigföring som hetast? b) Hur blev det år 1953 fastslaget vem draken är?

¹⁹ Denna krigföring, som den symboliske, eldfärgade draken är inbegripen i, kommer att bli som hetast i ett slutligt, totalt angrepp från Satan, djävulen, med alla hans styrkor och krigarskaror i himmelen och på jorden.

²⁰ År 1953 blev det klarlagt att denne drake, dvs. Satan, djävulen, nu utför den en gång så hemlighetsfulle Gogs i Magog skändliga roll. Det året frambars ett budskap kallat ”Angrepp från yttersta norden mot den nya världens samhälle”. I detta budskap hänvisade man till Skriften och klarlade detta mysterium och fastslog att den förut omtalade Gog i Magog är djävulen, Satan, sedan han blivit nedslungad från Guds heliga himlar till jorden. — Upp. 12:7—13; Hes., kap. 38, 39.

21. Vilken varning innehöll detta budskap, och vad kommer Jehovas vittnen alltså att göra, när de blir ställda inför detta som varningen gällde?

²¹ Budskapet innehöll en varnande underrättelse till hela den nya världens samhälle av Jehovas vittnen om det stundande ”angreppet från Gog i Magog”, dvs. från den utkastade draken, Satan, djävulen, och det ingav alla och envar mod att möta angreppet. Detta sataniska angrepp på den nya världens samhälle kommer att dra striden vid Harmageddon över denna den gamla världens tingens ordning, och denna strid skall leda till fullständig tillintetgörelse för den onda tingens ordning och till inspärrning i avgrunden för Satan, djävulen, och alla fridstörande demoner. Jehova Gud själv skall strida mot denne symboliske Gog i Magog och besegra honom. Härigenom skall Jehova helga sitt eget namn och befria den nya världens samhälle, bestående av dem som håller hans bud och som utför arbetet att bära vittnesbörd om Jesus såsom vår återlösare och konung. När alltså detta slutliga drag i drakens, Satans, djävulens, krig riktas mot kvarlevan och dess gudfruktiga följeslagare, kommer dessa att göra liksom psalmisten David: fortfara att förtrösta på Jehova, deras ljus och deras frälsning.b

”Ett” är det som vi begär

22. Vad är det som — uttryckt med psalmisten Davids ord — avses med ”ett”, som vi begär och traktar efter och som i själva verket ligger bakom vår bön om att bli befriade från den onde?

²² Om vi beder Fader vår, såsom Jesus Kristus har lärt oss, beder vi: ”Befria oss från den onde.” Det är sant att vi, när vi beder så, begär att bli räddade undan Satans, djävulens, frestelser och krigföring. Men det är något annat som vi begär och önskar få oss givet, vilket förmår oss att bedja om denna befrielse från den onde, djävulen. Detta andra, som är av största intresse för oss, antyds i den första delen av Fader vår, nämligen i orden: ”Vår Fader i himlarna, må ditt namn bliva helgat.” (Matt. 6:9, 13, NW) Vad detta är, som så helt behärskar oss, har synnerligen väl kommit till uttryck i psalmisten Davids sköna ord: ”Ett har jag begärt av Jehova — det är vad jag skall bida efter: Att jag må få bo i Jehovas hus i alla mina livsdagar för att skåda Jehovas ljuvlighet och för att se med uppskattning på hans tempel.” — Ps. 27:4, NW.

23, 24. a) Varför kallades det som David önskade få skåda för ”Jehovas ljuvlighet”? b) Hur beskrev Jesus just hur ljuvlig och behaglig Jehova är?

²³ Det som David här avsåg med ”ett” var kärnpunkten eller huvudinnehållet i alla Davids böner. Det var ingenting politiskt eller materialistiskt eller köttsligt. Det var något andligt. Han önskade ha direkt, personlig kontakt med Jehovas tillbedjans tempel. Detta berodde på att han såg upp till Jehova såsom den levande Guden. Hans personliga bekantskap med Jehova genom att han läste bibeln och genom de erfarenheter han hade haft av Jehovas handlingssätt väckte en vördnadsfull inställning hos honom och en önskan att tillbedja Gud. I synnerhet i templet kände sig David vara nära sin Gud, ty det var där som Jehovas präster och leviter frambar offer och sjöng lovsånger till Jehova och ledde böner, som uppstämdes till Gud, och läste högt avsnitt ur hans skrivna ord. I templet kände David sitt broderskap med alla dem som jämte honom tillbad Gud där.

²⁴ I templet skådade han alltså ”Jehovas ljuvlighet”. För honom var Jehova inte en frånstötande gud, lik de groteska avbildningarna på romersk-katolska katedralers takrännor eller lik de skräckinjagande, hotfulla avgudar som man lägger märke till vid ingången till hedniska tempel eller inne i sådana. Hur ljuvlig och behaglig Jehova är beskrevs för oss av Davids Son, nämligen Jesus Kristus, Guds Son, då han sade: ”Gud älskade världen så mycket, att han gav sin enfödde Son, på det att var och en som utövar tro på honom icke må bliva tillintetgjord, utan hava evigt liv.” (Joh. 3:16, NW) En Gud som ger sin egen älskade Son till ett offer för oss syndare måste i sanning vara ljuvlig och behaglig.

25. Varför kunde David ”se med uppskattning” på Jehovas tempel?

²⁵ Eftersom Jehova föreföll vara en så ljuvlig Gud för David, kunde denne också ”se med uppskattning på hans tempel”. I hans ögon var templet inte rätt och slätt en materiell byggnad med ett annat utförande än de hedniska templen. Templets olika detaljer hade sin särskilda innebörd för David — altaret, kopparbäckenet, ”det heliga” med lampställningen, bordet med det heliga brödet och det gyllene rökelsealtaret och slutligen det ”allraheligaste” med den gyllene förbundsarken, på vars lock det fanns två keruber, som sträckte ut sina vingar. De profetiska ceremonier som prästerna utförde hade också en viss mening för David. Ju oftare han kom till mötena för gudsdyrkan i templet, desto större blev hans uppskattning av det som han såg där. — Jämför Psalm 84:2—5, 11.

26. Hur kunde David bo i Jehovas hus i alla sina livsdagar, och hur visade han att han bidade eller traktade efter detta privilegium?

²⁶ David hade inte för egen del någon önskan att bo i Jehovas hus i alla sina livsdagar genom att bli präst. Han visste att han inte kunde göra det, eftersom han inte var någon levit av Arons hus eller familj. Hur önskade David då göra detta? Hur kunde han göra det? Hur gick han till väga, då han ”bidade”, ”traktade” eller sökte efter detta, som han kallade för ”ett” och som han begärde av Gud? Han gjorde detta genom att söka eller ivrigt sträva efter att vid alla lägliga tillfällen vara där i templet för att förena sig med sina israelitiska medbröder i att tillbedja Jehova, den ljuvlige och behaglige Guden. Det smärtade fördenskull David oerhört mycket, när Israels otrogne konung Saul förklarade David fågelfri och hindrade honom att ta del i de årligen återkommande högtiderna och att vara närvarande vid andra tillfällen, då man dyrkade Gud och frambar offer i templet. — 1 Sam. 21:1—10.

27. Hur visade David, sedan han blivit konung, sin uppskattning av templet i överensstämmelse med sin önskan att bo i Jehovas hus?

²⁷ Hur glad var inte David, då han blev konung över hela Israel och hade full frihet att vara med vid alla högtider och fullgöra alla åligganden i Jehovas tempel tillsammans med Guds folk! Sedan David hade gjort Jerusalem till sin kungliga huvudstad, lät han föra Guds förbundsark, som hade avlägsnats från det allraheligaste, till ett passande tält i närheten av hans kungliga palats på Sions berg. Senare tycktes det honom vara alldeles bakvänt att han skulle bo i ett gediget palats, när symbolen för Jehovas närvaro, hans förbundsark, inte befann sig i en sådan omgivning. Han beslöt att bygga ett sådant palats eller tempel, men Jehova Gud sade: Nej! Privilegiet att få bygga ett sådant härligt tempel skulle ges åt hans son och efterträdare, som kom att bli Salomo. Men i sin uppskattning av ett dylikt tempel skänkte konung David en stor summa pengar och samlade tillhopa och förberedde mycket material, som hans son Salomo skulle använda vid templets uppförande. Jehova inspirerade till och med David att göra upp byggnadsritningarna till det av honom bemyndigade templet.

28. Vilka styrkande ord yttrade David till Salomo beträffande templet, och vad blev följden i sinom tid?

²⁸ Mot slutet av sin regering överlämnade David allt detta material till sin efterträdare, Salomo. Salomo var en helt ung man och vek, och arbetet med templet var ett stort företag. Det behövdes mod och gudaktig hängivenhet för att gripa sig an med det. Därför sade konung David till honom: ”Och du, Salomo, min son, lär känna din faders Gud och tjäna honom med fullständigt hjärta och med glädjefylld själ; ty Jehova rannsakar alla hjärtan, och varje benägenhet hos tankarna urskiljer han. Om du söker honom, skall han låta sig finnas av dig; men om du övergiver honom, skall han förkasta dig för alltid. Se nu till, ty Jehova själv har utvalt dig att bygga ett hus till en helgedom. Var modig och gå till verket.” (1 Krön. 28:9, 10, NW) När Salomo fått denna försäkran att den allsmäktige Guden hade utvalt honom till att bygga, kunde han fatta mod, och detta gjorde han. Han gick till verket, och det mest storslagna tempel som människor uppfört kom till, och här kunde Jehova Guds tillbedjan försiggå.

29. a) Varför kräver det nu mod att utöva den rena sortens religion? b) I förbindelse med vilken anordning måste den rena tillbedjan nu utövas?

²⁹ I dessa dagar med sin omhuldade men falska religion (omhuldad därför att den är falsk), när vi får uppleva de förutsagda religiösa förhållandena, då människorna ”skola hava en form av gudaktighet men bevisa sig falska gentemot dess kraft”, behöver vi mod, oerhört stort mod för att kunna ta del i den ”form av tillbedjan som är ren och obesudlad från vår Guds och Faders ståndpunkt”. (2 Tim. 3:1—5; Jak. 1:27; NW) Vi kan inte längre gå till ett materiellt Jehovas tempel på Moria berg i Jerusalem, ty det tempel som låg där förstördes av romerska soldater år 70 e. Kr. Och likväl utövas alltjämt Jehovas rena tillbedjan med ande och sanning, såsom Jesus Kristus själv förutsade. (Joh. 4:21—24) Jehova har något vida bättre än ett sådant förgängligt, förstörbart tempel i Jerusalem. Han har sitt andliga tempel, som skall bestå för evigt i himlarna. I detta tempel är hans Son, Jesus Kristus, som gav sig själv till ett offer, grundhörnstenen, och alla hans sanna efterföljare, som blivit smorda med Guds ande, utgör den byggnad som uppförts på honom för att vara ett levande hus, som Gud kan bo i genom sin ande. (Ef. 2:20—22) Det är i förbindelse med denna anordning, detta levande, andliga tempel, som hela mänskligheten hädanefter måste ägna en godtagbar tillbedjan åt Gud. Han som bygger detta tempel av ”levande stenar” är större än konung Salomo. Det är ”herrarnas herre och konungarnas konung”, Jesus Kristus. — 1 Petr. 2:5; Upp. 17:14; 1 Tim. 6:14, 15.

30. Varför krävdes det större mod av den som bygger detta andliga tempel än av Salomo, då han byggde sitt tempel?

³⁰ Ett tempel är förbundet med offer, och för att kunna lägga grunden till detta levande, andliga tempel måste Jesus Kristus skaffa något oändligt mycket mera värdefullt än alla de ädla metaller och stenar och allt det dyrbara trävirke, som konung David samlade tillhopa och bidrog med till uppförandet av Salomos tempel. Detta ting av större värde var hans offer av sitt eget syndfria, fullkomliga människoliv. För att kunna frambära detta måste Jesus övervinna hela världen, ty ”denna världens härskare”, Satan, djävulen, motstod honom och hans fullkomliga offer på Guds sanna altare. Detta krävde större mod än vad den unge konung Salomo måste lägga i dagen.

31. Hur lade Jesus slutligen i dagen ett sådant mod, och vad sade han i samband härmed till apostlarna före sin död?

³¹ Jesus vägrade att anropa sin himmelske Fader om att denne skulle sända mer än tolv legioner änglar till att befria honom. Han underkastade sig villigt att dödas av djävulens handgångna män. Detta bevisade att det som han sade till sina trogna apostlar kvällen innan han dog en våldsam död var sant, nämligen att han hade övervunnit djävulens värld. Jesus framhöll sitt eget föredömliga mod, i det han sade till dem: ”Jag är ... icke ensam, ty Fadern är med mig. Jag har sagt eder detta, för att ni genom mig må hava frid. I världen komma ni att hava bedrövelse, men fatta mod! Jag har besegrat världen.” — Joh. 16:32, 33, NW; Matt. 26:53.

32. Hur kan en kristen fylla kravet på mod, och vilken seger måste han vinna?

³² Det krävs mod, om man skall vara en sann kristen. Men om vi har det andliga templets grundhörnsten, Jesus Kristus, för ögonen, kan vi vara modiga och besegra eller övervinna denna världen och dess djävulske gud, vi också. Om någon skall kunna vara en ”levande sten” i Jehovas andliga tempel, måste han alltså efterlikna tempelbyggaren som är större än Salomo och göra såsom han gjorde och sade åt sina apostlar att göra: ”fatta mod!” Eftersom denne, som är större än Salomo, har besegrat världen, kan han hjälpa sina efterföljare att vinna seger och bli värdiga att vara ”levande stenar” i det himmelska templet. Hans himmelska löften gäller dessa övervinnare. (Upp. 2:7, 11, 17, 26; 3:5, 12, 21) De måste vinna denna seger genom en tro som grundar sig på Guds skrivna ord, bibeln. ”Detta är den seger, som har övervunnit världen: vår tro. Vilken annan kan övervinna världen än den som tror, att Jesus är Guds Son?” (1 Joh. 5:4, 5) I det andliga templet, där Jesus tjänar såsom Guds överstepräst, måste en kristen utöva tro. En sådan tro, som är grundad på bibeln, inger oss mod att göra Guds vilja och besegra världens falske gud.

33. Vilken del i templet kan hundratusentals människor, som nu träder fram ur alla nationer, inte få, men var måste de också bo?

³³ I likhet med David, som inte kunde bli levitpräst i Jehovas tempel därför att han var av Juda stam, kan inte de hundratusentals människor, som träder fram ur alla nationer, stammar och folk till det andliga templet för att tillbedja Jehova Gud, bli ”levande stenar” i detta himmelska tempel. De skall för evigt tillbedja honom på jorden, som Guds rike skall omvandla till ett evigt bestående paradis. (Jes. 2:2—4) I likhet med David måste de bevisa att det som de verkligen begär av Jehova är att de skall få bo i hans hus i alla sina livsdagar nu före Harmageddon och sedan för alltid på jorden efter Harmageddon.

34. Hur måste dessa visa, såsom David framhåller i Psalm 40:8—10, att detta är vad de bidar eller traktar efter?

³⁴ Hur kan de bevisa att det är detta ena som de verkligen bidar eller traktar efter? Hur kan de förvissa sig om privilegiet att få skåda Jehovas ljuvlighet och se med uppskattning på hans tempel? David sade en gång profetiskt: ”Här har jag kommit, i bokrullen är det skrivet om mig. I att göra din vilja, o min Gud, har jag haft min lust, och din lag är i mitt inre. Jag har förtäljt de goda nyheterna om rättfärdighet i den stora församlingen. Se, mina läppar lägger jag icke band på. O Jehova, du själv vet det väl.” (Ps. 40:8—10, NW) Jesus, Guds Son, tog dessa Davids ord till hjärtat och handlade modigt i överensstämmelse med dem. (Hebr. 10:5—10) Alla som jämte honom blir ”levande stenar” i det andliga templet måste göra detsamma. Alla andra måste göra detsamma, om de nu önskar tillbedja i templet, även om de inte har något hopp om att för egen del bli ”levande stenar” i det. De måste överlämna sig åt Jehova och komma till honom genom hans överstepräst, Jesus Kristus, för att göra Jehovas vilja, såsom denna vilja har blivit nedtecknad i ”bokrullen”, dvs. bibeln.

35. a) Vad är det som fordras, om man skall kunna överlämna sig på detta sätt och fullfölja sitt överlämnande i denna världen? Motivera svaret. b) För vilka är alltså Guds nya värld?

³⁵ När de har överlämnat sig, måste de göra sig underrättade om Jehovas lag och ta den till hjärtat, och de måste ha sin lust i att göra efter den. I våra dagar, då världen, kristenheten också inbegripen, inte är överlämnad åt att göra Guds vilja, utan laglösheten tillväxer, såsom det blivit förutsagt (Matt. 24:12), kräver det mod att på detta sätt överlämna sig och göra Jehovas vilja. Hela världen står emot den som vill handla så, och fördenskull innebär det att han kommer att ha bedrövelse i världen. Detta kommer att fordra av honom att han vinner seger över världen, men han kan göra detta genom vår världsbesegrande ledare, Jesus Kristus. Det finns inget skäl till att låta modet slås ned inför denna ofrånkomliga framtida förföljelse och börja tveka. ”Fatta mod”, om du önskar vandra den väg som för till evigt liv i Guds nya värld. Hans nya värld, där rättfärdighet skall bo, är inte för fega stackare; den kommer aldrig att vinnas av ”de fega och dem som äro utan tro”. — Upp. 21:7, 8, NW.

36. a) Hur var David en förkunnare åt Jehova? b) Hur var Jesus Kristus också detta, och vad måste alltså hans efterföljare vara?

³⁶ I denna tid, då Jehovas namn är föga omtyckt, krävs det mod av den som skall vara en förkunnare av Guds ord, såsom David var, fastän han inte var någon levitpräst. David sade att han hade ”förtäljt de goda nyheterna om rättfärdighet i den stora församlingen”. Jehova själv visste att David inte lade band på sina läppar i fråga om att förtälja de goda nyheterna om Guds rättfärdighet. Fördenskull kunde David säga till Jehova Gud själv: ”Din rättfärdighet har jag icke hållit dold i mitt hjärta. Din trofasthet och din frälsning har jag kungjort. Jag har icke dolt din kärleksfulla godhet och din sannfärdighet i den stora församlingen.” (Ps. 40:10, 11, NW) Såsom Davids Son var Jesus Kristus inte någon ringare förkunnare av Jehovas ord än hans kunglige förfader var. Han kungjorde de goda nyheterna om Jehovas rättfärdighet och frälsning överallt i ”den stora församlingen”, inom hela nationen i alla delar av Israels område. Han försummade aldrig att gå till mötena i Jehovas tempel, inte ens när det innebar fara för hans liv. (Luk. 8:1; Apg. 10:38, 39; Joh. 7:1—10) I likhet med Jesus måste alla hans åt Gud överlämnade efterföljare göra detsamma. Alla sanna, åt Gud överlämnade kristna måste vara förkunnare av Guds ord; de får inte behålla Guds ord för sig själva, hålla det dolt i hjärtat. De måste besöka församlingens möten.

37. a) Vad måste den kristne göra för att kunna visa att det är ”ett” som han har begärt? b) I överensstämmelse med uppfyllelsen av vilken profetia kommer han då att handla?

³⁷ Som bevis för att det är ”ett” som den kristne har begärt av Jehova, nämligen att han skall få bo i Jehovas hus i alla sina livsdagar, kommer han att speja efter alla möjligheter och tillfällen att vara tillsammans med Jehovas församling i dess tillbedjan i Guds andliga tempel. Han kommer att sörja för att han kan vara med vid alla möten, som församlingen anordnar och som han hjärtligt inbjuds att ta del i. Han kommer att försöka ta andra med sig till församlingens möten. I det syftet kommer han att gå från dörr till dörr och från hus till hus och tala med folk i deras hem om Guds ord, såsom Jesus och hans tolv apostlar gjorde. (Matt. 10:5—13; Apg. 20:20) Hans handlingssätt blir då en uppfyllelse av Jesaja 2:3 (NW): ”Många folk skola förvisso gå åstad och säga: ’Kom, ni människor, och låt oss gå upp till Jehovas berg, till Jakobs Guds hus, och han skall undervisa oss om sina vägar, och vi skola vandra på hans stigar.’” Det är mycket nödvändigt att göra detta nu med tanke på Harmageddon.

38. Vad skall han få skåda, därför att han handlar så, och hur kommer han att känna sig inför Harmageddon?

³⁸ På grund av allt detta kommer en sådan förkunnare av de goda nyheterna i Guds ord att få skåda ”Jehovas ljuvlighet”; han kommer att veta och känna att han är en ljuvlig Gud, en Gud av en god vilja. I dessa dagar, då Guds vrede skall utlösas mot de onda nationerna, får han erfara Guds goda vilja, och han blir räknad bland Guds ”människor av en god vilja”. Följaktligen skall han åtnjuta frid med Gud och med hans Son, Jesus Kristus. (Luk. 2:13, 14, NW) Eftersom han vinner allt större och större uppskattning av innebörden i de ting som hör samman med Guds tempelorganisation, kommer han att betrakta Guds andliga tempel genom tron och kommer att sträva efter att vara tillsammans med Guds församling vid alla de tillfällen då detta är möjligt för honom. Detta kommer att inge honom än mera mod att hålla i med att vara en Guds tjänare också när vi står inför Harmageddon.

[Fotnoter]