Återställelsen av allt som Gud har talat om

”Tiderna för återställelsen, av alla de ting som Gud har talat om förr i tiden genom sina heliga profeters mun.” — Apg. 3:21, NW.

1. Vem har talat om de ting återställelsen skall gälla, och varför kan vi av det skälet vara glada?

HUR glada kan vi inte vara över att den utlovade återställelsen inte skulle gälla de ting som jordiska politiker och filosofer har talat om utan ”de ting som Gud har talat om”! Dessa ting bör därför vara något gott för alla människor. Det bör vara säkert att de blir återställda. Vi bör önska att dessa ting skall bli återställda, eftersom vår Skapare bättre än någon annan vet vad som behöver bli återställt åt oss. Men önskar vi dessa ting?

2. Hur önskar vi besvara denna fråga, och vilka frågor uppstår därför i sinnet?

² Vi vill inte besvara denna fråga blint, i okunnighet. Vi har fått rätten till moralisk handlingsfrihet. Vi vill först veta vilka ting som är inbegripna för att vi skall kunna göra ett förståndigt, upplyst val. Vad är alla dessa ting? Hur kan vi få reda på att Gud har talat om alla dessa ting? Vem hörde honom tala? När talade han om dem? Och hur? Sådana frågor uppstår i våra sinnen. De förtjänar att bli besvarade med stöd av en pålitlig auktoritet. Det kan de.

3. Vem tog upp detta ämne om återställelsen av allt? När gjorde han det, var och varför?

³ En man som hade en framträdande ställning under det första århundradet av den vanliga tideräkningen tog upp detta ämne, och han gjorde det i en stad vars namn ofta omnämns i nyhetsmeddelanden i vår tid. Denne man har fått många platser på jorden uppkallade efter sig. Mannen hette Petrus, Johannes’ son, och var från en stad i den omtvistade Mellersta Östern. Platsen där han talade var i templet i staden Jerusalem. Detta tempel, som byggdes av den ryktbare konung Herodes den store, finns inte på denna plats i vår tid. Det förstördes år 70 i det första århundradet, då de romerska härarna tillintetgjorde hela staden Jerusalem. På detta ställe finns nu en plats för tillbedjan enligt en annan religiös tro. Men då Petrus, Johannes’ son, talade, var det ännu trettiosju år kvar till denna nyhetsskapande händelse år 70 v.t. En stor skara gudsdyrkare hade församlats omkring Petrus. Det som hade hänt genom det Petrus hade gjort väckte frågor i deras sinnen. Det var vid detta tillfälle som Petrus uttalade de betydelsefulla orden: ”tiderna för återställelsen av alla de ting som Gud har talat om förr i tiden genom sina heliga profeters mun”. — Apg. 3:21, NW.

4, 5. a) Varför var dessa män inte falska profeter, och hur har det de talade blivit bevarat? b) Varför finns det knappast någon ursäkt för oss om vi i denna tid inte känner till vad dessa män talade om?

⁴ Å, här finner vi svar på våra frågor. Det var förr i tiden, till och med före Petrus’ tid, som Gud hade talat. Det var förmedelst sina ”heliga profeter” som han hade talat om dessa livsviktiga ting. De var inga falska profeter, utan de var Guds ”heliga profeter”. Han talade till dem, och de använde i sin tur sin mun till att tala med andra om de ting som Gud hade talat om. Dessa heliga profeters röster tystnade för mer än två tusen tre hundra år sedan. Deras röster blev inte bevarade på grammofonskivor eller ljudband. De budskap som Gud sände genom dessa heliga profeters mun blev bevarade i skrift. Dessa skrifter, som krävde mer än tusen år för att bli fullbordade, har svartsjukt bevarats i de trettionio första böckerna i bibeln. Petrus, Johannes’ son, läste dessa böcker. Därför visste han vad han talade om.

⁵ Vi kan också känna de ting Gud har talat om genom sina heliga profeters mun genom att läsa just dessa böcker. Det finns knappast någon ursäkt för oss om vi inte känner till dem, eftersom bibeln är den bok som har den största spridningen och har tryckts på de flesta språken på jorden. Denna odödliga bok är vår pålitliga auktoritet till stöd för vad vi säger.

6. a) Varför godtog Petrus dessa skrifter på det sätt han gjorde? b) Var finner vi det som Petrus skrev och det han sade i templet?

⁶ Åratal senare skrev Petrus ett brev om dessa heliga skrifter och riktade det till bibelläsare. Han skrev: ”Ni vet detta först och främst, att ingen Skriftens profetia kommer av någon enskild uttolkning. Ty profetior har inte vid något tillfälle frambragts av en människas vilja, utan människor talade från Gud, så som de fördes åstad av helig ande.” (2 Petr. 1:20, 21, NW) Eftersom Petrus kände till detta, godtog han vad dessa av anden ledda män profeterade såsom Guds ord, inte människors ord. Fastän vi lever på 1900-talet bör vi godta dessa inspirerade skrifter alldeles som Petrus gjorde, eftersom dessa skrifter är oförändrade än i dag. Vad Petrus där skrev och vad han talade i templet i Jerusalem finns bevarat åt oss i de tjugosju sista böckerna i bibeln.

7. Angående vad ville den folkskara som samlades omkring Petrus och Johannes ha en förklaring?

⁷ Men varför samlades denna skara av gudsdyrkare omkring Petrus och hans följeslagare Johannes, Sebedeus’ son? Det var av nyfikenhet! En lam tiggare vid templet hade hoppats att Petrus skulle ge honom en allmosa. Petrus gav honom någonting bättre. Han sade: ”Silver och guld äger jag inte, men det som jag har, det ger jag dig: I Jesu Kristi, nasaréens, namn: gå!” (NW) Tiggaren, som var lam från födelsen, fick hjälp av Petrus att resa sig och gå. Var inte detta nog för att en folkskara skulle samlas? Jo. Följaktligen ville folkskaran ha en förklaring från Petrus.

8. Vad hade hänt med den man som Petrus omnämnde, så att Petrus’ bruk av detta namn gjorde verkan på den lame?

⁸ Låt oss nu komma ihåg att tidigt på våren det året, 33 v.t., hade ett mord begåtts offentligt, mitt på ljusa dagen, strax utanför Jerusalems murar. Det var mordet på just den som Petrus här nämnde: Jesus Kristus, nasaréen. Det betydde Jesus, Messias, från staden Nasaret. Romerska soldater brukades till att fastnagla honom vid en påle för att dö alldeles som en brottsling, men hans vänner fick tillåtelse att begrava honom i närheten. Men på tredje dagen sedan han begravts öppnades den förseglade graven av en ängel, och man fann då att den var tom. Som bevis för att Jesus Kristus inte var en skuldbelastad brottsling hade den allsmäktige Guden upprest honom från de döda till liv, men inte i köttet igen, utan i anden. Petrus och Johannes hade sett den uppväckte Jesus Kristus efter uppståndelsen visa sig inför många pålitliga ögonvittnen genom att materialisera sig i köttet vid vissa tillfällen under fyrtio dagar. På den fyrtionde dagen hade Petrus och Johannes och deras följeslagare sett denne Jesus Kristus fara upp mot himmelen och försvinna. Nu gjorde Petrus’ bruk av Jesu Kristi, nasaréens, namn verkan på den lame mannen.

9. Med vilka ord avsade sig Petrus varje form av ära för detta mirakel, och hur talade han också om uppfyllelsen av profetian?

⁹ Petrus avstod från varje form av ära för detta underbara mirakel. Till den undrande folkskaran sade Petrus: ”Abrahams och Isaks och Jakobs Gud, våra förfäders Gud, har förhärligat sin tjänare, Jesus, som ni, för er del, överlämnade och förnekade inför [landshövdingen] Pilatus’ ansikte, när han hade beslutat att frige honom. Ja, ni förnekade denne helige och rättfärdige, och ni bad att en man, en mördare, fritt skulle ges åt er, medan ni däremot dödade den främste förmedlaren av livet. Men Gud uppväckte honom från de döda, varom vi är vittnen. Följaktligen har hans namn, genom vår tro på hans namn, gjort den här mannen stark, vilken ni ser och känner, och den tro som kommer genom honom har gett mannen denna fullständiga hälsa inför er alla. Och nu, bröder, vet jag att ni handlade så av okunnighet, alldeles som edra styresmän också gjorde. Men på detta sätt har Gud uppfyllt de ting som han kungjorde på förhand genom alla profeternas mun: att hans Smorde skulle lida.” — Apg. 3:1—18, NW.

10. Varför var mordet på Jesus, fastän det hade begåtts i okunnighet, inte ursäktligt och utan följder för denna judiska folkskara?

¹⁰ Även om det hade gjorts i okunnighet så långt det gällde denna folkskara, hade ett brott begåtts. Och vad värre var: Det hade begåtts mot Guds egen Messias eller Kristus. Det förhållandet att Gud genom sina profeter hade förutsagt att hans Messias eller Kristus skulle lida urskuldade inte folkskaran. Enligt Guds lag, som gavs åt judarna genom profeten Mose, skulle till och med ett dråp som begåtts oavsiktligt eller av våda gottgöras, för att landet inte skulle orenas genom oskyldigt blod. (4 Mos. 35:9—34) De som lyssnade till Petrus visste detta. De visste att samhällsansvar vilade på dem på grund av mordet på Jesus Kristus, Guds trogne tjänare. Vad skulle de göra för att undgå följderna av detta brott? Hur skulle deras synder i detta avseende kunna bli utplånade? Det var sannolikt att Petrus, som hade utfört detta mirakel, visste det. Det gjorde han också. Därför sade han till denna folkskara:

11. Hur kunde dessa judar få sina synder utplånade, och vad skulle följa på detta i vederbörlig tid?

¹¹ ”Ändra därför sinne och vänd om så att edra synder kan utplånas, för att tider av vederkvickelse må komma från Jehovas person och för att han må sända ut den Smorde som är bestämd för er, Jesus, som himmelen i sanning måste behålla intill tiderna för återställelsen av alla de ting som Gud har talat om förr i tiden genom sina heliga profeters mun.” — Apg. 3:19—21, NW.

Hur man får synder utplånade

12. Vilket mönster när det gäller att få synder utplånade ger detta oss i denna tid? Ge skäl för svaret.

¹² Dessa ord av Petrus anger mönstret för oss i denna tid. Vi har alla synder som behöver bli utplånade enligt Guds kärleksfulla anordning, eftersom vi alla är födda syndare genom den synd vi ärvt från våra första jordiska föräldrar, Adam och Eva. (1 Mos. 3:1—24; Rom. 5:12, 18, 19) Vi måste komma ihåg att ”den lön synden betalar är död”. (Rom. 6:23, NW) Om vi är angelägna att vinna evigt liv i Guds ynnest, då är det nödvändigt att vi ändrar sinne, dvs. känner sorg och ledsnad över vår syndfullhet och ofullkomlighet och våra synder mot Guds lag. Om vi verkligen känner sorg och hatar oss själva på grund av att vi syndar mot Gud, då kommer vi att försöka komma bort från detta syndfulla tillstånd och upphöra att synda. Men hur skall vi göra det?

13. Vad var det nödvändigt för dessa judar att göra förutom att ändra sinne, och vilket handlingssätt krävdes det att de skulle följa?

¹³ Petrus sade att man måste handla i överensstämmelse med att man ändrar sinne. Han tillade: ”Och vänd om så att edra synder utplånas.” Enbart sinnesändring kommer inte att utplåna våra synder. Vi måste ”vända om” och gå i motsatt riktning mot det syndiga handlingssättet, göra en ansträngning att upphöra med det. För judarna på den tiden betydde det att sluta upp att stå emot Jesus Kristus och i stället börja vandra i hans fotspår såsom ”den Smorde [eller: Messias] som är bestämd för er, Jesus”. (Apg. 3:19, 20, NW) Dessa judar var redan överlämnade åt Jehova såsom Gud på grund av att de hade blivit födda in i det förbund som Jehova genom Mose hade ingått med deras förfäder. Därför måste de nu godta den som Jehova hade bestämt som deras Messias eller Kristus och framställa sig för Jehova såsom sådana som trodde på och följde hans Messias. Några dagar tidigare hade Petrus sagt till omkring tre tusen judar som ändrat sinne att de behövde symbolisera sin sinnesändring och omvändelse genom att bli döpta i vatten i Jesu namn, hans som nu var deras godtagne Messias, Guds Son. — Apg. 2:37—42.

14, 15. a) Vilka goda resultat får den förlåtne genom att hans synder utplånas? b) Vad har Johannes att säga angående om utplånandet av synder kommer genom vattnet vid dopet?

¹⁴ Vad skulle, enligt vad Petrus sade, bli det goda resultatet av att man på detta sätt vände om från den väg som stred mot Guds uppsåt och förordnande och gick på hans godkännandes och viljas väg? Detta: ”för att tider av vederkvickelse må komma från Jehovas person”.

¹⁵ Helt säkert skulle det vara ytterst vederkvickande för dem att få sina synder utplånade, så att de inte längre bar på syndens fördömelse eller hade ett skuldtyngt samvete inför honom, i synnerhet sedan de hade motstått Jehovas Messias eller Kristus. Deras synder utplånades inte genom vattnet som de blev döpta i utan genom det blod som Jesus Kristus utgöt såsom ett fullkomligt mänskligt offer för hela människosläktets synder. Det är alldeles som Petrus’ följeslagare, Johannes, Sebedeus’ son, senare skrev beträffande vår vandring med Gud: ”Om vi vandrar i ljuset, såsom han själv är i ljuset, har vi verkligen delaktighet med varandra, och Jesu, hans Sons, blod renar oss från all synd.” (1 Joh. 1:7, NW) Sålunda betraktar Gud oss inte längre som syndare, och det fredliga förhållande till Gud som blir följden av denna barmhärtighet å Guds sida ger oss sannerligen mycket stor vederkvickelse.

16. Vad menade Petrus, när han sade att dessa ”tider av vederkvickelse” kommer ”från Jehovas person”, och vad visar historien i detta avseende beträffande judarna sedan 70 v.t.?

¹⁶ Eftersom dessa ”tider av vederkvickelse” sägs ”komma från Jehovas person”, betyder det att hans ansikte är vänt mot oss med ynnest. Han ägnar oss välvillig uppmärksamhet. Hans goda vilja kommer oss till del under ”året av god vilja å Jehovas sida”. Vi har blivit hans ”människor av en god vilja”. (Jes. 61:1, 2; Luk. 2:14; NW) På den kristne aposteln Petrus’ tid var det mycket viktigt för dessa judar att vinna Jehovas goda vilja efter mordet på hans Messias i Jerusalem, eftersom förstöringen av staden Jerusalem och slutet för den judiska nationen i Juda land var mycket nära. Det judiska folkets sorgliga historia efter Jerusalems förstöring genom romarna år 70 v.t. bevisar att det kringspridda judiska folket inte har åtnjutit ”tider av vederkvickelse ... från Jehovas person [bokstavligen: från Jehovas ansikte]”.

17. Vad måste i samma avseende sägas om kristenheten, och vad visar Jerusalems förstöring år 70 v.t. beträffande kristenheten?

¹⁷ När vi undersöker kristenhetens religiösa organisations historia sedan den grundades på 300-talet, måste vi medge att kristenheten inte har åtnjutit ”tider av vederkvickelse ... från Jehovas person” under de mer än ett tusen sex hundra år den har existerat fram till vår tid. Under hela sin historia har den sargats av inre religiösa tvister och krig, sekteristisk splittring och oenighet och religiös förvirring som ständigt blivit värre. Förstöringen av Jerusalem år 70 v.t. var en mönsterbild som förebildade kristenhetens förstöring i en nära framtid genom världsliga fiender. Jehovas ynnests ansikte är vänt bort från kristenheten, och lika litet som han skyddade Jerusalem år 70 v.t. kommer han att skydda kristenheten mot den annalkande förstöringen.

18. Vilket råd är det därför angeläget för alla människor att följa nu? Vilka har redan gjort det, och med vilket resultat?

¹⁸ Det är orsaken till att det nu är så angeläget för människorna, judar och hedningar i lika mån, att göra det som aposteln Petrus rådde till: ”Ändra därför sinne och vänd om så att edra synder kan utplånas [eller: blir förlåtna].” Det är vad Jehovas kristna vittnen har gjort, och alla bevis pekar på att de i andligt avseende i överflödande mått åtnjuter ”tider av vederkvickelse ... från Jehovas person”. Genom att framställa sig för honom i helt och fullt överlämnande genom hans Messias, Jesus, har de blivit hans ”människor av en god vilja”. Som en belöning för detta åtnjuter de vad änglarna i samband med Jesu födelse i Betlehem sade så att herdarna hörde det: ”på jorden frid bland människor av en god vilja”. De vill inte bli tillintetgjorda i en nära framtid med kristenheten, som inte äger någon fred, och inte heller med det övriga av den falska religionens världsvälde. De känner stor ”vederkvickelse” på grund av att de befrias från varje samhällsandel i kristenhetens och detta religiösa världsväldes, det stora Babylons, synder. — Upp. 18:2—5.

Messias sänds en andra gång och orsaken till det

19. Hur skiljer sig kristenheten och de köttsliga judarna från varandra i fråga om Messias’ ankomst, och vad måste kristenheten göra för att få ”vederkvickelse”?

¹⁹ Kristenheten påstår sig vänta på Jesu Kristi återkomst, och den förväntar att få erfara ”tider av vederkvickelse” som ett resultat av hans återkomst. Men för att det skall bli så måste kristenheten göra vad Petrus sade att de syndbelastade judarna skulle göra: ”Ändra därför sinne och vänd om [eller: bli omvända] så att edra synder kan utplånas.” Sådana tider av vederkvickelse följer på ett sådant handlingssätt, alldeles som Petrus visade, när han fortsatte: ”För att tider av vederkvickelse må komma från Jehovas person och för att han må sända ut den Smorde som är bestämd för er, Jesus, som himmelen i sanning måste behålla intill tiderna för återställelsen av alla de ting som Gud har talat om förr i tiden genom sina heliga profeters mun.” (Apg. 3:19—21, NW) De köttsliga, omskurna judarna, som inte tror att Messias kom för nitton hundra år sedan, ser fram emot att han någon gång i framtiden skall komma för första gången. Men Petrus och Johannes och de andra kristna judarna såg fram emot att Messias skulle återvända eller komma för andra gången och då för ett annat syfte. Petrus och Johannes hade sett honom fara tillbaka upp till himmelen.

20. Varför var Messias’ återkomst nödvändig, och varför hade Gud sänt honom första gången?

²⁰ Petrus och Johannes kom ihåg Jesu ord till judarna: ”Hur skall det då bli, om ni får se Människosonen stiga upp dit, där han var förut?” Samma dag som Jesus uppstod från de döda visade han sig för Maria från staden Magdala och sade: ”Jag har ännu icke farit upp till Fadern. Men gå till mina bröder och säg till dem: Jag far upp till honom som är min Fader och er Fader, min Gud och er Gud.” (Joh. 6:62; 20:17; Hd) Jesus for tillbaka upp till himmelen på den fyrtionde dagen efter sin uppståndelse från de döda. Men för att uppfylla alla profetior beträffande Messias måste han komma tillbaka. Därför fortsatte aposteln Petrus, sedan han talat om ”tider av vederkvickelse” från Jehovas person: ”Och för att han må sända ut den Smorde som är bestämd för er, Jesus.” Första gången Jehova sände sin Son till jorden var det för att han skulle dö som ett lösenoffer för hela människosläktet. Följaktligen sade Petrus till skaran av judar omkring honom: ”På detta sätt har Gud uppfyllt de ting som han kungjorde på förhand genom alla profeternas mun: att hans Smorde skulle lida.” — Apg. 3:18, NW.

21. Vilka andra ting förutsade Jehovas profeter om Messias, enligt vad Petrus visade i sitt brev, och varför sänder Jehova honom för andra gången?

²¹ Andra ting som tillkännagetts på förhand genom alla Jehovas profeters mun skildrade hans kommande härlighet i det messianska riket. I sitt första brev till kristna troende skrev aposteln Petrus om dessa profeter och sade: ”De fortfor att efterforska vilken särskild tid eller vad för slags tid anden i dem angav beträffande Kristus, när den på förhand bar vittnesbörd om lidandena för Kristus och om de härligheter som skulle följa på dessa.” (1 Petr. 1:10, 11, NW) Petrus kom ihåg Jesu Kristi ord i profetian om Jerusalems förstöring: ”När Människosonen kommer i sin härlighet och alla änglar med honom, då skall han sätta sig på sin härlighets tron.” (Matt. 25:31) Hans lidanden i köttet på jorden, så som de förutsagts för honom genom profeterna, skulle då vara förbi för evigt. När Jehova sänder honom till jorden för andra gången är det för att han skall regera i himmelsk härlighet för att uppfylla alla de andra profetiorna om Messias’ rike.

22. Vad visar Psalm 110:1, 2 och Hebréerna 10:12, 13 i fråga om när denna uppfyllelse av profetiorna om Riket skall inträffa?

²² Exakt när skulle detta ske? Konung David i Jerusalem, som var en kunglig stamfader till Jesus Kristus, sade profetiskt om hans uppstigande till himmelen: ”Jehovas utsaga till min Herre är: ’Sitt vid min högra sida, till dess jag lägger dina fiender såsom en pall för dina fötter.’ Din styrkas stav skall Jehova sända ut från Sion i det han säger: ’Drag kuvande fram mitt ibland dina fiender.’” (Ps. 110:1, 2, NW) Som kommentar till denna profetiska psalm säger Hebréerna 10:12, 13 om Jesus Kristus och hans fullkomliga mänskliga offer: ”Denne frambar för beständigt ett enda offer för synder och satte sig på Guds högra sida och väntar alltifrån den tiden till dess hans fiender skall läggas såsom en pall för hans fötter.” Denna profetia betydde att den förhärligade Jesus Kristus vid Guds högra sida i himmelen skulle segra över alla människor på jorden som skulle kunna sätta sig emot att han regerar över hela människosläktet såsom Jehovas Messias.

23. Vilken livsviktig fråga gör alltså var och en av oss väl i att ställa sig själv? Varför det?

²³ Var och en av oss gör därför väl i att ställa sig den viktiga frågan: Är jag fiende till Jehovas messianska rike genom Jesus Kristus? Kristenheten är det! Det stora Babylon, den falska religionens världsvälde, är det! Det är också de politiska nationer som ingår i den världsomfattande organisationen för internationell fred och säkerhet, Förenta nationerna. Alla sådana fiender skall kuvas, krossas! Bibelns profetior och världsförhållandena visar att detta skall ske snart!

24. Intill vilka ”tider” skulle himmelen behålla Messias, Jesus, och vad är därför nu den viktiga frågan för oss?

²⁴ Varför är vi övertygade om att denna världsomfattande katastrof är nära? Av det skälet att aposteln Petrus profeterade om denne Kristus Jesus, som farit upp till himmelen, att ”himmelen i sanning måste behålla [honom] intill tiderna för återställelsen av alla de tinga som Gud har talat om förr i tiden genom sina heliga profeters mun”. (Apg. 3:21, NW) Den viktiga frågan här är: Vilka är ”alla de ting” intill vilkas återställelse himmelen måste behålla den till himmelen upptagne Messias, Jesus, som sitter på Jehovas högra sida och väntar på att hans fiender skall göras till hans fotapall?

25. Vad är, kort sagt, alla dessa ”ting”, och vilka frågor väcker detta korta svar?

²⁵ Alla dessa ”ting” är det messianska riket och dess intressen på jorden. Är detta ett förvånande svar på frågan? Är någon av oss böjd att fråga: Hur skulle det kunna vara så, då man på aposteln Petrus’ tid fortfarande väntade på att Jehovas messianska rike skulle komma? Hur skulle detta Messias’ rike kunna återställas, då det inte hade blivit upprättat och gått under?

26. Beträffande återställelsen av vad hade Petrus och hans medapostlar frågat Jesus innan han for upp till himmelen, och vad svarade Jesus?

²⁶ Aposteln Petrus visste emellertid vad han talade om. Han visste hur detta rike kunde bli återställt. Han var en av de apostlar som frågade den uppståndne Messias, Jesus, strax innan han for upp till himmelen: ”Herre, skall du i denna tid åter upprätta riket åt Israel?” På denna fråga svarade den uppståndne Messias, Jesus: ”Det tillhör inte er att få kunskap om de tider eller stunder som Fadern har lagt under sin egen domvärjo; men ni skall erhålla kraft, när den heliga anden kommer över er, och ni skall vara vittnen om mig både i Jerusalem och i hela Judeen och Samarien och intill jordens avlägsnaste del.” Sedan han sagt detta och medan han välsignade dem, togs han bort från sina lärjungar där på Oljeberget upp till himmelen. — Apg. 1:6—11, NW; Luk. 24:5—53.

[Fotnoter]

Sedan 1919 v.t. urskiljer dessa kristna vittnen för Jehova en andlig uppfyllelse på dem av orden i Jesaja 1:25—27: ”Jag vill vända min hand emot dig och bortrensa ditt slagg såsom med lutsalt och skaffa bort all din oädla malm. Jag vill åter giva dig sådana domare som tillförne och sådana rådsherrar, som du förut ägde. Därefter skall du kallas ’rättfärdighetens stad’, ’en trogen stad’. Sion skall genom rätt bliva förlossad och dess omvända genom rättfärdighet.”