Ett himmelskt prästerskap — Guds föranstaltning för dem som söker livet
”Lagen fullkomnade ingenting, men att ett bättre hopp därjämte infördes gjorde det, genom vilket vi kommer nära Gud.” — Hebr. 7:19, NW.
1. Vilka frågor uppstod därför att Israel inte kunde bli Jehovas ”heliga nation” av präster?
ISRAELS nation underlät att lyda Jehovas, sin Guds, röst och att hålla hans förbund och blev förkastad såsom Guds rike av präster, då detta folk genom att förkasta Guds egen Son, Messias, överskred gränsen för hans tåliga uthärdande av deras trolöshet. Skulle hela mänskligheten åter hamna i fruktansvärt mörker, bli avskuren från förbindelse med sin Skapare, livets källa? Hur tydligt insåg inte nu gudfruktiga människor att människan var i skriande behov av ett prästerskap som skulle förbli troget och bestå för alltid, så att lydiga människor inte bara skulle kunna komma i förbindelse med Gud utan också slutligen skulle få se sitt hopp om att komma nära Gud förverkligat och komma i en sådan lycklig, direkt gemenskap med honom som den fullkomlige Adam en gång åtnjöt! Men hur skulle något sådant bli möjligt? Det skulle behövas en föranstaltning för att så att säga lyfta upp människorna ur deras oförmåga till följd av synden. Från rent mänsklig ståndpunkt var en sådan möjlighet nära nog otänkbar.
2. Hur vet vi att Gud hade gjort en föranstaltning för att tillgodose människans behov?
2 Till all lycka hade Jehova gjort just en sådan föranstaltning, och dessutom hade han i sitt skrivna ord gett en kraftig försäkran om den. Denna möjlighet att vinna hans ynnest och liv visades i bild på ett fullkomligt och exakt sätt genom det som det aronitiska prästerskapet utförde i Israel, vilket framgår av vad aposteln Paulus skrev: ”I det att de [de aronitiska prästerna] tjäna i den helgedom, som är en avbild och en skugga av den himmelska.” — Hebr. 8:5.
3. Vad bör vi redan från början ha klart för oss beträffande alla de förebildliga detaljernas innebörd?
3 För att vi bättre skall kunna förstå alla de underbara detaljerna i samband med denna frikostiga föranstaltning som Jehova har gjort, måste vi från början ha klart för oss att det här är fråga om himmelska, andliga, osynliga ting. I flera hundra år har gudlösa människor handlat som om det var möjligt för dem att uppnå verklig frid och framgång genom egna bemödanden och planer. De har inte alls brytt sig om den princip som kom till uttryck i Guds lag till Israel: ”Inte endast av bröd lever människan, utan av varje uttalande från Jehovas mun lever människan.” (5 Mos. 8:3, NW) Alltså måste de som skall vinna liv höra, förstå och i sitt liv tillämpa Jehovas uttalanden, som vi finner i hans skrivna ord. Låt oss fördenskull vördnadsfullt dryfta det underbara sätt, på vilket Jehova har använt materiella ting för att undervisa oss om djupa, andliga sanningar, som vi inte skulle kunna få kännedom om på något annat sätt.
Översteprästen
4. Vilka är verkligheterna, som översteprästen, offerdjurens blod och tabernaklet pekade hän emot?
4 Aposteln Paulus redogör för några av de verkligheter som de förebildliga skuggorna pekade fram emot, då han skrev under inspiration: ”Men Kristus kom såsom överstepräst för det tillkommande goda; och genom det större och fullkomligare tabernakel, som icke är gjort med händer, det är, som icke tillhör den skapelse, som nu är, gick han, icke med bockars och kalvars blod, utan med sitt eget blod, en gång för alla in i det allraheligaste och vann en evig förlossning. Ty Kristus har icke gått in i ett allraheligaste, som är gjort med händer och som allenast är en efterbildning av det sannskyldiga, utan han har gått in i själva himmelen för att nu träda fram inför Guds ansikte, oss till godo.” Alltså är Kristus den främste i ett himmelskt prästerskap, och hans framträdande i Guds närvaro i himmelen med värdet av sitt fullkomliga offer framställdes i bild då Israels överstepräst gick in i det allraheligaste i det förebildliga tältet med blodet av felfria djur. När vi inser detta, kan vi börja förstå en mängd förebildliga skuggors sanna innebörd. — Hebr. 9:11, 12, 24.
5. Hur beskriver aposteln Paulus Kristi prästadömes överlägsenhet över Arons?
5 Kristus Jesus fick inte något prästerligt ämbete i arv av Levi stam, eftersom han inte ens tillhörde den stammen från sin födelse i köttet. Han föddes av en jungfru som tillhörde Juda stam. Hans prästadöme är mycket verkningsfullare i fråga om att föra människor närmare Gud. Hur mycket verkningsfullare? Hör här aposteln Paulus’ svar: ”I det hoppet hava vi ett säkert och fast själens ankare, som når innanför förlåten, dit Jesus såsom vår förelöpare har gått in för oss, i det han blev en överstepräst ’efter Melkisedeks sätt till evig tid’.” ”Denne som står där utan fader, utan moder och utan släktledning, utan begynnelse på sina dagar och utan ände på sitt liv och likställes med Guds Son — denne förbliver en präst för beständigt.” ”Därför kan han ock till fullo frälsa dem som genom honom komma till Gud, ty han lever alltid för att mana gott för dem.” ”Vi hava en överstepräst, som sitter på högra sidan om Majestätets tron i himmelen för att göra tjänst i det allraheligaste, i det sannskyldiga tabernaklet, vilket Herren [Jehova, NW] har upprättat och icke någon människa.” — Hebr. 6:19, 20; 7:3, 25; 8:1, 2.
6. Hur verkningsfullt är detta nya prästadöme som anförtrotts åt Kristus Jesus?
6 Det framgår klart av de här texterna att Jesus inte hade någon föregångare i ämbetet, eftersom det var ett fullständigt nytt prästadöme som Gud gav honom, ett prästadöme, i vilket alla de tidigare prästernas och prästadömenas viktiga förrättningar uppgick, ett prästadöme som skulle bestå för evigt och som skulle kunna övervinna alla de synbarligen oövervinneliga hinder som står emellan den syndiga människan och hennes rene och rättfärdige Skapare. Vi får också veta att det tält som restes under Mose uppsikt bara är en skugga av det ”sannskyldiga tabernaklet”, dvs. den osynliga himmelska anordning som Jehova själv har gjort för att ångerfulla människor åter skall kunna komma i samklang med honom och vinna frid och liv.
En skara underpräster
7. Varför bör vi förvänta att Kristus skall ha en skara underpräster förenade med sig, och anger aposteln Paulus att det förhåller sig så?
7 När vi tänker på en överstepräst, tänker vi oss honom som den främste i en skara av präster. Aron var till exempel ledare för en skara präster och för deras medhjälpare, som tillhörde Levi stam. Vi påminner här om att Jehova gjorde anspråk på alla männen i Levi stam som sin egen särskilda tillhörighet i stället för de förstfödda sönerna i alla de israelitiska familjerna, vilka hade blivit räddade undan döden på påsknatten. De blev avskilda från de andra stammarna för att sköta alla sysslorna i det förebildliga tältet eller tabernaklet. Detta ger oss anledning förvänta att den större Aron, Kristus Jesus, skall ha ett heligt broderskap av underpräster förenade med sig, vilka utväljs bland människorna och tjänar under honom för att jämna vägen till Gud för människor och göra deras gudsdyrkan godtagbar för honom. I överensstämmelse med en sådan förväntan skrev aposteln Paulus: ”Följaktligen, heliga bröder, som har del i den himmelska kallelsen, betrakta den apostel och överstepräst som vi bekänner — Jesus.” ”Han [Gud] frälste oss och kallade oss med en helig kallelse, inte på grund av våra gärningar, utan på grund av sitt eget uppsåt och sin egen oförtjänta godhet.” — Hebr. 3:1; 2 Tim. 1:9; NW.
8. Hur kan vi veta vad tabernaklet föreställer?
8 Att det ”sannskyldiga tabernaklet” är en bild av något osynligt i himmelen förstår vi av att Israels folk från porten till förgården, som omgav Mose tabernakel eller sammankomsttält, bara kunde se vad som försiggick utanför tabernaklet. Allt som fanns eller försiggick inne i tabernaklet var dolt för dem, och de kunde aldrig se detta, vare sig nationen låg lägrad eller var på vandring. Om vi så jämför tabernaklet i öknen med templet, som Salomo lät uppföra längre fram och som byggdes i stort sett efter samma mönster, fastän med mycket varaktigare material, kan vi börja förstå den fulla innebörden av dessa förebildliga platser för gudsdyrkan. Jesus Kristus gick in i detta ”sannskyldiga tabernakel” innan templet av ”levande stenar” började uppföras vid pingsten år 33 v.t., såsom aposteln Paulus säger: ”Helt visst är ni därför inte längre främlingar och bofasta utlänningar, utan ni är medborgare tillsammans med de heliga och är medlemmar av Guds husfolk, och ni har blivit uppbyggda på apostlarnas och profeternas grundval, medan Kristus Jesus själv är grundhörnstenen. I förening med honom växer hela byggnaden, som är harmoniskt sammanfogad, upp till ett heligt tempel för Jehova. I förening med honom blir också ni uppbyggda tillsammans till en plats som Gud kan bebo genom ande.” Att det här talas om att denna himmelska helgedom ”växer ... upp till ett heligt tempel” anger att den inte kommer till plötsligt utan att det tar avsevärd tid att fullborda den. — Ef. 2:19—22, NW.
9. Nämn några lärorika detaljer i förbindelse med det allraheligaste.
9 Paulus riktade dessa ord till kristna människor i första århundradet, till dem som jämte honom förkunnade om Guds rike. De visar klart och tydligt att särskilt kallade och utvalda människor blir påverkade till att förvänta att de skall bli andliga, himmelska skapelser och skall utgöra ett heligt prästerskap under Kristus. Lägg också märke till att Gud skall bebo detta tempel av ”levande stenar”. (1 Petr. 2:4, 5) Men vad det forntida livlösa materiella templet beträffar, så är det allraheligaste i tabernaklet i öknen en förebild till platsen för Guds närvaro i himmelen, ty det innehöll vittnesbördets ark med dess nådastol av guld, på vilken det fanns två keruber med utsträckta vingar som överskuggade vad som föreföll vara en tron. Jehova själv sade till Mose: ”Där skall jag uppenbara mig för dig; från nådastolen, från platsen mellan de två keruberna som stå på vittnesbördets ark skall jag tala med dig om alla bud som jag genom dig vill giva Israels barn.” Den store översteprästen och hans prästerskap kommer att höra Jehovas röst, hans som är ursprunget till all makt, myndighet och undervisning, och de kommer att återge hans budskap för alla lydiga. — 2 Mos. 25:22.
10. Vad föreställer förlåten framför det allraheligaste, och hur bekräftar detta vad vi redan vet om vikten och betydelsen av detta inre rum i tabernaklet?
10 Vi ägnar därpå uppmärksamhet åt det främre rummet i tabernaklet. Det är skilt från det allraheligaste genom en vacker, konstvävd förlåt av linne med keruber på, och med en liknande vävnad omges hela tabernaklets insida. Den under inspiration givna förklaringen till denna förlåts symboliska innebörd gör det möjligt för oss att förstå det yttre rummets betydelse. Aposteln Paulus säger: ”Eftersom vi nu, mina bröder, hava en fast tillförsikt att få gå in i det allraheligaste [själva himmelen] i och genom Jesu blod, i det att han åt oss har invigt en ny och levande väg ditin genom förlåten — det är genom sitt kött.” (Hebr. 10:19, 20) Vi ser alltså att förlåten föreställde Jesu kött, och av detta förstår vi att han genom att villigt dö som ett fullkomligt offerlamm beredde vägen för sitt återvändande till sin Faders härliga närvaro genom sin uppståndelse som en mäktig andevarelse. Och aposteln anger här klart och tydligt att på grund av att Jesu kropp av kött och hans blod blev offrade skall andra så småningom få följa honom till himmelen, sedan de slutat sitt jordiska lopp, trogna intill döden, varvid de blir gjorda ”levande i anden” i likhet med sin överstepräst. — 1 Petr. 3:18, NW.
I den himmelska världen
11. Vad föreställer det främre tabernakelrummet? Ge skäl för svaret.
11 Eftersom detta främre tabernakelrum var dolt, undanskymt för de icke prästerliga tillbedjarna av Gud, men ändå inte föreställde Guds själva närvaro i himmelen, måste vi dra den slutsatsen att det var en skugga av den säregna ställning som Jesus först och längre fram hans underpräster har intagit, medan de ännu befunnit sig i köttet. Sedan dessa underpräster tillgodogjort sig värdet av Kristi lösenoffer, har de överlämnat livet åt Jehova, och han har i sin tur kallat dem med en himmelsk kallelse. Därefter intar denna himmelska kallelse den mest omhuldade platsen i deras tankar och liv. För att de, medan de ännu befinner sig på jorden i köttet, skall kunna börja tjäna under den förhärligade översteprästen, pånyttföder Jehova dem genom sin heliga ande, varigenom de blir hans andliga söner, och han ger dem i uppdrag att utföra prästerliga tjänster. Hans heliga ande, som kommer över dem, tjänar som ett på förhand givet tecken på det himmelska liv som väntar dem såsom belöning. Så här uttrycker aposteln Petrus det: ”Välsignad vare vår Herres, Jesu Kristi, Gud och Fader, ty enligt sin stora barmhärtighet gav han oss en ny födelse till ett levande hopp genom Jesu Kristi uppståndelse från de döda, till ett oförgängligt och obesudlat och oförvissneligt arv. Det är förvarat i himlarna åt er, som av Guds kraft skyddas genom tro till en frälsning som är färdig att uppenbaras i den sista tidsperioden.” — 1 Petr. 1:3—5, NW.
12. Vad är det som skiljer dem som tillhör prästerskapet under Kristus från andra Jehovas tillbedjare? I vilket avseende är de definitivt annorlunda?
12 Det är denna nya ”födelse till ett levande hopp” som skiljer det begränsade antal personer som blivit kallade att vara ”Guds och Kristi präster” i himmelen från den stora skaran av andra tillbedjare av Gud, som ser fram emot att få leva på en renad jord, då denna bön blir fullständigt besvarad: ”Ske din vilja, såsom i himmelen så ock på jorden.” (Matt. 6:10) Så länge dessa Kristi underpräster tjänar i köttet, ser de inte annorlunda ut och handlar de inte annorlunda än den stora skaran av Guds tjänare som har jordiska förhoppningar. Vad Jehova angår, så är de emellertid redan föremål för hans speciella beskydd, och de har en sådan inblick i sitt andliga förhållande till Gud och Kristus att inga andra helt och fullt kan förstå den eller dela den med dem. De vet att innan de slutligen kan bli förenade med Kristus i himmelen, måste de lojalt avsluta sin tjänst på jorden som verksamma förkunnare av Guds namn och uppsåt. Dem gäller det dyrbara löftet: ”Var trogen intill döden, så skall jag giva dig livets krona.” — Upp. 2:10; 20:6.
13. Vilka beskrivningar finner vi i andra bibeltexter av de människors ställning som är kallade till det himmelska prästerskapet men fortfarande befinner sig i köttet?
13 Här följer några andra beskrivningar ur Skriften av den ställning som medlemmarna av denna prästerliga skara intar, medan de ännu befinner sig i köttet: ”Till er som har blivit helgade i förening med Kristus Jesus, kallade till att vara heliga.” ”Välsignad vare vår Herres, Jesu Kristi, Gud och Fader, som i [förening med] Kristus har välsignat oss med all den himmelska världens andliga välsignelse.” ”Men Gud, som är rik på barmhärtighet, har för den stora kärleks skull, varmed han har älskat oss, gjort oss levande med Kristus, oss som voro döda genom våra synder. Av nåd ären I frälsta! Ja, han har uppväckt oss med honom och satt oss med honom i den himmelska världen, i [förening med] Kristus Jesus.” Tack vare sin fasta förhoppning om ett himmelskt arv och den starka ansvarskänsla som följer med detta intima förhållande till Gud och till Kristus förefaller det dem som om de redan hade en försmak av att ha satt sig på de platser som finns i beredskap åt dem i himmelen. Vilken passande förebild till detta utgjorde inte de i konstvävnad framställda keruber som omgav dem som hade förmånen att få gå in i det förebildliga tabernaklets främre rum och tjäna i det! — 1 Kor. 1:2, NW; Ef. 1:3; 2:4—6.
Prästerliga tjänster
14. a) Vad innebär det att tabernaklets olika tillbehör inte var synliga för israeliterna? b) Vad föreställer ljusstaken?
14 Vad som åligger det himmelska prästerskapet medan det fortfarande har sin verksamhet här på jorden framgår av tillbehören i det förebildliga tabernaklets främre rum. Eftersom de alla var bortskymda och inte kunde ses av de israeliter som stod vid förgårdens port, måste de beteckna sådant som endast kan urskiljas andligen och som enbart medlemmarna av det himmelska prästerskapet kan uppskatta helt och fullt. Den sjuarmade ljusstaken med sina tända ljus föreställer det andliga ljus som de får genom Guds ord och ande, under det att de fortsätter att tjäna i sitt andliga tillstånd på jorden. Sedan de på detta sätt blivit upplysta, har de därför i uppdrag att vara ”världens ljus” genom att högt upphöja och offentligen sprida den upplysning som de har fått från Gud genom Kristus. Liksom ljusen i tabernaklet kunde brinna tack vare oljan, blir prästerskapet under Kristus upplyst av Jehovas heliga ande, och när de nu själva blir upplysta förmedelst den symboliska ljusstaken, blir de härigenom kvalificerade att delge andra den livgivande kunskapen om Guds vilja och uppsåt. (Ps. 119:105) Att oljan har denna innebörd framgår av att den store översteprästen, Kristus Jesus, inte blev smord med olja utan med Guds heliga ande, vilket aposteln Petrus bekräftar för oss: ”Gud hade smort honom [Jesus] med helig ande och kraft.” — Apg. 10:38.
15, 16. Vad antyds genom skådebrödet på bordet i det heliga?
15 Låt oss så betrakta skådebrödsbordet, som var överdraget med guld och på vilket tolv bröd, som hade form av ringar, lades i två rader med sex i varje och med rökelse på varje rad. Eftersom de inte kunde ses utifrån men likväl tjänade till mat åt det heliga prästerskapet under Aron, var de en bild av Guds ord, som det andliga prästerskapet måste livnära sig av, ja, av varje ord som utgår av Guds mun. (5 Mos. 8:3; Matt. 4:4; Jer. 15:16) Vi påminner oss också det samtal Jesus hade med sina lärjungar vid ett tillfälle: ”Han svarade dem: ’Jag har mat att äta, som ni icke känner till.’ Då sade lärjungarna till varandra: ’Kanske någon har burit mat till honom?’ Jesus sade till dem: ’Min mat är att göra dens vilja, som har sänt mig, och att fullborda hans verk.’” (Joh. 4:32—34, Hd) De här lärjungarna hade vid den tiden ännu inte fått helig ande utgjuten över sig, och därför förstod de inte. Längre fram insåg de med anden smorda medlemmarna av hans prästerskap att den uppehållande kraften i deras liv såsom andliga Guds söner kommer av att de livnär sig av Guds ord och hängivet fullgör Jehovas vilja beträffande dem.
16 Andra värdefulla föranstaltningar som Jehova har gjort för att uppehålla sitt heliga prästerskap blir vi nu påminda om i förbindelse med detta bröd. Tänk på den ständiga tillförseln av andliga sanningar genom denna tidskrifts spalter. Kristi underpräster i denna tid blir ständigt påminda om sin stora tacksamhetsskuld till honom som ger dem allt i rikt mått till att njuta därav. (1 Tim. 6:17) De visar sin uppskattning genom att vara flitigt upptagna i tjänsten för det ”sannskyldiga tabernaklet” till gagn och nytta för ett stort antal andra människor som älskar sanning och rättfärdighet. — 2 Tim. 4:2.
17. Redogör för det gyllene rökelsealtarets innebörd.
17 Det gyllene rökelsealtaret stod alldeles framför förlåten som avskärmade det allraheligaste, så att man inte kunde se dit in. Det stod alltid där. Men det fanns ett bärbart ”gyllene rökelsekar” (NW) som översteprästen bar in i det allraheligaste på försoningsdagen. För att översteprästen inte skulle dö, tog han rökelse jämte glödande kol och frambar rökelse, som uppfyllde det allraheligaste, innan han vågade bära in blodet av de särskilda offer som frambars på den årliga försoningsdagen. (Hebr. 9:1—7) Som en motsvarighet härtill kännetecknades Jesu verksamhet under de tre och ett halvt år, som förde fram till hans offerdöd och hans uppståndelse, av att han fullkomligt bevarade sin ostrafflighet mitt under förföljelsens hetta och av att han undergivet bad till sin Fader om styrka och vägledning. (Hebr. 5:7) I det forntida Israel kunde underprästerna frambära rökelse på rökelsealtaret i det heliga. (Luk. 1:8—10) Det finns en motsvarighet till detta i förbindelse med Jesu Kristi underpräster. Alla medlemmarna av hans prästerskap måste bedja ständigt, om de skall få det mått av helig ande som de behöver för att kunna bevara ostraffligheten och få tillträde till de himmelska gårdarna. Eftersom ”rökelsen betyder de heligas böner” och den befinner sig på det gyllene rökelsealtaret, kan detta vara en antydan om Jehovas föranstaltning för gemensam bön och bevarad ostrafflighet här på jorden å deras sida som utgör denna skara av präster under Kristus. — Upp. 5:8, NW; 1 Tess. 5:17.
Andra verkligheter
18. Vad bör vi förvänta beträffande kopparaltarets innebörd, eftersom det inte stod inne i tabernaklet? Vad förstår vi att det föreställer?
18 Strax innanför porten till förgården stod kopparaltaret. Eftersom man kunde se det från porten, kan vi förvänta att det föreställer något mycket påtagligt. Vidare måste det ha nära samband med de offer som frambars på det. Jesus var fullt synlig här på jorden, då han villigt erbjöd sig som ett offer för nitton hundra år sedan, och på grundval av hans offerdöd började han kring sig församla en organisation av troende, av dem som han skulle förena till ett heligt prästerskap, av vilket och genom vilket andliga offer skulle frambäras till Gud, ”offer av lovprisning” och av goda gärningar. (1 Petr. 2:5; Hebr. 13:15, 16, NW) De forntida aronitiska prästerna hade ingenting med detta symboliska altare att göra, på vilket Kristus blev offrad. — Hebr. 13:10—13.
19. Vad säger aposteln Paulus att kopparbäckenet i förgården betyder?
19 Att prästerna tvättade sig med vatten ur det stora kopparbäckenet som stod framför tabernaklet, inom synhåll för dem som såg på, riktar uppmärksamheten på en föranstaltning för rening av det himmelska prästerskapet, vars verkningar också skulle vara synliga för människor här på jorden. Paulus redogör för hur detta går till, då han skriver: ”Alldeles som Kristus också älskade församlingen [av sina underpräster] och utlämnade sig för den, på det att han måtte helga den, i det att han renade den med vattnets bad förmedelst ordet, på det att han måtte framställa församlingen för sig i dess prakt, utan någon fläck eller skrynka eller någonting dylikt; fastmer skulle den vara helig och utan vank.” Följderna av denna fortskridande rening måste bli tydligt skönjbara i deras liv och verksamhet här på jorden. — Ef. 5:25—27, NW.
20. Redogör för vad tabernaklets förgård var en bild av.
20 Den förebildliga förgården i sig själv föreställer det tillstånd av mänsklig fullkomlighet, i vilket Jesus erbjöd sig åt Gud som ”ett enda offer för synder” ”beständigt”, i likhet med den felfrie tjuren som frambars till syndoffer. (Hebr. 10:12, NW) Men hur förhåller det sig med detta? frågar du kanske. Tjänade inte hela Levi stam, som föreställde det himmelska prästerskapet under Kristus, inom detta heliga inhägnade område? Svaret kan vi hämta av det som Paulus säger om Guds sätt att handla med dem som är kallade till det himmelska prästadömet: ”Men ni har blivit rentvagna, men ni har blivit helgade, men ni har blivit förklarade rättfärdiga i vår Herres, Jesu Kristi, namn och med vår Guds ande.” (1 Kor. 6:11, NW) Skaran av andliga underpräster, som således blivit renade från adamitisk synd genom Kristi Jesu blod och räknas för att vara rättfärdiga, som om de vore fullkomliga människor, har fått förhoppningen om andligt sonskap väckt hos sig, och de uppmanas att ge ut sitt mänskliga liv med dess tillräknade rättfärdighet i trogen tjänst efter sin översteprästs föredöme.
21. Varför bör det vara till stor uppmuntran för oss i denna tid att en kvarleva av det himmelska prästerskapet fortfarande befinner sig på jorden?
21 Hur glada bör vi inte alla vara över att veta att vi lever i den tid, då de sista, återstående, medlemmarna av detta heliga prästerskap, som ännu inte har fullbordat sitt jordiska lopp, fortfarande befinner sig här mitt ibland oss! Själva deras närvaro förenar oss i stark och frimodig endräkt till att möta de kritiska tider som nu har inbrutit på jorden. Liksom helgandet av de förebildliga prästerna medförde ynnest och gudomlig vägledning för Israel, kan vi äga tillförsikten att Gud handlar med ofullkomliga skapelser här på jorden i denna tid och att han slutligen genom sitt prästerskap skall bereda möjlighet för stora skaror ångerfulla människor ur alla nationer och stammar och folk och tungomål att nå fram till honom, som är livets stora källa.
[Diagram på sidan 493]
(För formaterad text, se publikation)
Planritning till tabernaklet
1 Det allraheligaste
2 Arken
3 Förlåten
4 Det heliga
5 Rökelsealtaret
6 Skådebrödsbordet
7 Ljusstaken
8 Förhänget
FÖRGÅRDEN
9 Bäckenet
10 Brännoffersaltaret
11 Porten
ÖSTER
SÖDER
VÄSTER
NORR