Frågor från läsekretsen
● Är det en oförlåtlig synd att vara borta från kristna möten, eftersom aposteln Paulus i Hebréerna 10:24—29 talar om denna synd alldeles efter det att han har dryftat mötenas vikt och betydelse?
Det är en allvarlig sak att inte bry sig om uppmaningen att vara med vid kristna möten. Det skulle kunna leda till förödande konsekvenser för Jehovas tjänare. Men det är mer som är inbegripet i detta att begå en oförlåtlig synd.
Det kommer att vara till stor hjälp för oss att förstå frågan, om vi läser hela kapitel 10 i Hebréerna. Aposteln framhåller först att offer som frambars under lagförbundet inte i verkligheten kunde förlåta synder, utan bara var en skugga av de goda ting som skulle komma, vilket inbegrep Jesu Kristi offer. Jehova gav Jesus Kristus som det fullkomliga offret för att ta bort synder. Detta är en speciell anordning i det ”nya förbundet”. Aposteln uppmuntrar oss till att ”hålla fast vid den offentliga bekännelsen av vårt hopp utan att vackla”. (Hebr. 10:23) Hur kan vi göra detta? Han framhåller nödvändigheten av att regelbundet församlas för att sporra varandra till förträffliga gärningar och att inte som några har för sed försumma kristna möten. Vi bör i stället vara med vid sådana möten ”så mycket mer som [vi] ... ser dagen närma sig”. — V. 25.
Det är i detta sammanhang som aposteln fortsätter: ”Ty om vi med vilja bedriver synd, sedan vi har fått den exakta kunskapen om sanningen, finns inte längre något slaktoffer för synder kvar, utan bara en viss förskräcklig väntan på dom och en flammande svartsjuka som skall förtära dem som är i opposition. Var och en som har föraktat Mose lag dör utan medömkan, efter vittnesmål av två eller tre. Hur mycket strängare straff menar ni då inte att den skall räknas värd som har trampat på Guds Son och som har ansett förbundets blod, som han helgades med, för att vara av allmänt värde och som med förakt har kränkt den oförtjänta omtankens ande?” — Hebr. 10:26—29.
Konjunktionen ”ty”, som avsnittet börjar med i vers 26, har inte bara att göra med uppmaningen att vara med vid kristna möten, utan har också att göra med allt det som har sagts dessförinnan. Vi måste acceptera Guds väg till frälsning genom Kristus och fortsätta att uppskatta denna anordning och komma ihåg att möten är en anordning som Jehova har gjort för att bevara oss starka i tron och verksamma i goda gärningar. Att det är så bekräftas ytterligare genom det som aposteln säger i vers 29, där han framhåller vilket straff den får betala som ”har trampat på Guds Son och som har ansett förbundets blod, som han helgades med, för att vara av allmänt värde”.
Man bör därför inte dryfta Hebréerna 10:24, 25 utanför sitt sammanhang och mena att om man inte regelbundet är med vid möten, är detta i sig självt som att begå den oförlåtliga synden som aposteln här talar om. När någon har ”seden” att inte vara med vid möten, arbetar han naturligtvis mot sitt eget andliga intresse och är i allvarlig fara att bli svag i tron och overksam i kristna gärningar. Detta i sin tur skulle kunna leda till att en person inte tar Jesu Kristi lösenoffer på allvar eller rentav förnekar detta offer och på så sätt förlorar det eviga livet.
Den synd som omtalas i Hebréerna 10:26—29 tillämpas inte på den synd, från vilken någon kan ångra sig genom att visa djup bedrövelse och vädja till Gud genom Jesus Kristus om hans barmhärtighet. Syndaren har i själva verket förnekat Guds Son som sin frälsare och uppskattar inte återlösningsvärdet av hans offer. — Jämför Hebréerna 6:4—6.
En sådan människa syndar mot exakt kunskap och mot Guds heliga andes verksamhet, och det finns ingen möjlighet för henne att ändra sig och begagna sig av Guds anordning för frälsning. Gud har inte gjort andra hjälpmedel tillgängliga för att frälsa sådana uppsåtliga syndare.
● När en vän till mig blev kristen, skilde sig hans hustru från honom och vägrar nu till och med att träffa honom. Fastän han förstår att han enligt bibeln inte är fri att gifta om sig, stämmer han träff med en annan kvinna. Vad säger bibeln om sådana träffar, och hur kan jag bäst hjälpa honom?
Det är sorgligt att hans hustru genom en oberättigad skilsmässa har utsatt honom för ensamhet och frestelser. Men så länge som han inte är fri att gifta om sig enligt bibeln, är det fel av honom och även farligt för honom att stämma träff. Han behöver vänlig men fast hjälp, något som du kanske kan ge honom.
I dag beviljas laglig skilsmässa av många orsaker. Sedan en sådan skilsmässa en gång blivit slutgiltig, är de båda kontrahenterna enligt myndigheternas sätt att se åter ”ensamstående”. Men Guds ord har en annan uppfattning. Jesus sade: ”Vemhelst som skiljer sig från sin hustru, utom på grund av otukt [porneia, grov sexuell omoraliskhet], och gifter sig med en annan begår äktenskapsbrott.” (Matt. 19:9) Om därför myndigheterna beviljar en laglig skilsmässa, när det inte finns någon skriftenlig grund för den och ingen omoralisk handling sedan dess har utförts, betraktar Gud fortfarande de två som man och hustru.
Denna kunskap hjälper en kristen man eller kvinna att förstå hur en person som enligt bibeln inte är fri att gifta om sig bör uppföra sig. Han eller hon bör handla alldeles som om han eller hon fortfarande var lagligt gift och bodde tillsammans med en äktenskapspartner. Ordspråksboken 5:15—21 (Good News Bible) hänvisar i synnerhet till de äktenskapliga relationerna, men denna text klargör också att en gift man inte bör ägna sig åt romantiska eskapader med andra kvinnor: ”Var trogen mot din egen hustru och ge din kärlek enbart till henne. ... Var därför lycklig med din hustru och finn din glädje med den flicka du gifte dig med. ... Låt hennes skönhet fortsätta att göra dig lycklig; låt henne omge dig med sin kärlek. Varför skulle du ge din kärlek åt en annan? ... HERREN ser allt du gör.” Ja, en person som i Guds ögon är gift bör undvika romantiska förhållanden med någon annan. Den trogne Josef vägrade att bli inblandad i omoraliskhet med en gift kvinna. — 1 Mos. 39:10—12.
Att handla på annat sätt skulle visa ringaktning för den äktenskapliga anordningen och för dess upphovsman, Jehova, och skulle vara ett dåligt exempel i kristet uppförande. Om dessutom ett sådant par skulle fortsätta att ”svärma” tillsammans, skulle de utsätta sig för den starka påtryckningen att bli indragna i sexuella handlingar som är tillbörliga bara inom äktenskapet. Vi läser: ”Äktenskapet må hållas i ära bland alla och den äktenskapliga sängen vara obesudlad, ty Gud skall döma otuktsmän och äktenskapsbrytare.” — Hebr. 13:4.
Människor som är andligt kvalificerade bör ge bibliska råd till den som stämmer träff men som enligt bibeln inte är fri att gifta sig och bör försöka ”föra en sådan till rätta”. (Gal. 6:1) Om han inte låter sig påverkas, bör de fortsätta i sina ansträngningar att hjälpa, varna och tillrättavisa honom och till och med ”tillrättavisa [honom] ... med stränghet”. — Ords. 29:1; Tit. 1:10, 13.
De kanske kan stärka hans kärlek till Gud och hans uppskattning av den djupa glädje och tillfredsställelse det ger att vara älskad och välsignad av Gud. (Rom. 8:35—39; 2 Kor. 4:16—18) De, och andra i församlingen, kanske kan hjälpa honom att övervinna ensamheten genom att ha lämplig och uppbyggande samvaro tillsammans med honom och genom att hjälpa honom att vara fullt upptagen i förträffliga gärningar. (Tit. 2:14) De kanske på så sätt kan få honom att ändra en kurs som skulle kunna leda till att han bryter Guds lag mot äktenskapsbrott och på grund av detta kanske måste bli utesluten ur församlingen. — 1 Kor. 5:9—11.
Om någon fortsätter att stämma träff när han enligt bibeln inte är fri att gifta sig, så kommer troligtvis många i församlingen att känna sig tvungna att tillämpa bibelns råd som gavs angående den som vägrade att arbeta: ”Om någon inte är lydig mot vårt ord, ... håll då denne märkt, umgås inte längre med honom, för att han må skämmas. Och håll honom ändå inte för en fiende, utan fortsätt att allvarligt förmana honom som en broder.” (2 Tess. 3:14, 15) Många kristna, som värderar Guds äktenskapliga anordningar högt, skulle inte vilja umgås med någon som uppsåtligt vanärar dessa anordningar. Men genom att de vägrar att ha sådan sällskaplig samvaro med individen och genom det de säger i församlingen om att ta emot Guds visa råd kanske de kan påverka honom till att överge sin felaktiga kurs. — Jud. v. 23a.