”Redo till allt gott verk”
DEN inspirerade Skriften förmanar de kristna att vara ”redo till allt gott verk”. (Tit. 3:1) Vad kräver detta av Guds hängivna tjänare? Det kräver ett beredvilligt gensvar på andras behov. Om vi kan göra någonting positivt för att lämna hjälp, bör vi sannerligen inte vilja skjuta upp det till något senare tillfälle och inte heller överlåta åt någon annan att sköta om det. I stället bör vi till och med vara villiga att förneka oss själva, om så behövs, för att hjälpa sådana som är förtjänta.
Det är många verksamheter som kan beskrivas som ”gott verk”, som är till gagn för våra medmänniskor och till behag för vår Gud. Till detta hör att uppmuntra medtroende genom ord och exempel. Ett utomordentligt tillfälle att göra detta är vid de kristna mötena. Aposteln Paulus uppmanade: ”Låt oss ge akt på varandra och sporra varandra till kärlek och goda gärningar. Försumma inte era [kristna] sammankomster, som några brukar göra, utan uppmuntra varandra, och detta så mycket mer som ni ser att dagen närmar sig.” (Hebr. 10:24, 25, 1974 års sv. provövers.) Ja, det är ett ”gott verk” att vi regelbundet är till hands vid den kristna församlingens möten för att uppmuntra, egga och bygga upp våra bröder. Om vi själva inte skulle vara i god form fysiskt, kan vi verka inspirerande på andra som lägger märke till hur vår svaghet ger vika för styrka genom Jehovas andes hjälp.
Vid sådana sammankomster kan det vara några närvarande som är deprimerade, djupt bedrövade, nedtyngda i anden, sorgsna. Att du är till hands gör att du är i stånd att bistå dem. Att du ger uttryck åt intresse för deras välfärd och visar värme i samtalet kan stimulera dem att börja tänka på bättre ting. Bortse inte heller från den uppmuntran de kan få genom dina svar på frågor som ställs från podiet.
Det är verkligen Jehovas ande som kommer att göra det möjligt för dig att uppbygga medtroende ”till kärlek och goda gärningar”. Denna ande var över Jesus Kristus och gjorde det möjligt för honom att ”trösta alla sörjande, ... låta [dem] ... få huvudprydnad i stället för aska, glädjeolja i stället för sorg, högtidskläder i stället för en bedrövad ande”. (Jes. 61:2, 3; Luk. 4:17—21) Efterliknar du Jesus Kristus genom att med Guds andes hjälp ge sådan tröst också åt dem som ännu inte är besläktade med dig i tron?
Vårt deltagande i det livsviktiga verket att förkunna de ”goda nyheterna” om Guds rike kan verkligen ge tröst åt många. Följaktligen vill vi vara säkra på att vi avsätter tid för den nödvändiga tjänsten att gå hem till människor i vårt grannskap för att söka intressera dem för Guds budskap till människorna i denna generation.
Hur styrkta blir vi inte själva då vi bygger upp uthållighet i detta arbete! Eftersom det är ett verk som i bibeln beskrivs som ett sökande efter förlorade ”får”, kan vi inte förvänta att finna en verkligt fårlik människa på varje gata eller i varje by eller samhälle. (Jämför Matteus 10:6, 14.) Därför bör vi inte bli modfällda, när vi träffar människor som inte ger gensvar. I stället bör vi önska vara ihärdiga, när vi möter brist på gensvar såväl som när vi råkar ut för okunniga och hädiska motsägelser. Sådan ihärdighet frambringar ståndaktighet eller uthållighet. — Rom. 5:3—5.
Vi vill också göra bruk av de möjligheter vi har i våra dagliga kontakter att göra andra bekanta med de trösterika löften som finns i bibeln. Vi kan träffa människor medan vi väntar på bussen eller medan vi är ute och reser, och vi kan ha möjlighet att tala helt kort med främlingar. Visar vi inte att vi är redo för ”gott verk”, när vi riktar deras uppmärksamhet på vad bibeln har att säga om de nuvarande världsförhållandena och profetiornas uppfyllelse? Eftersom det ofta uppstår sådana möjligheter, skulle vi kunna göra det till en vana att ha med oss en bibelstudiehjälpreda — en liten bok, en småskrift eller ett lösnummer — som vi skulle kunna erbjuda åt dem som visar ett visst intresse för budskapet om Riket.
Den lag som israeliterna fick genom Mose befallde dem att visa omsorg om dem som råkade i fattigdom. (5 Mos. 15:7, 8, 11) Kristna tillbedjare av Jehova i denna tid bör sträva efter att vara ännu mera beredda i sinne och benägenhet för att urskilja sina fattigare bröders behov och i den utsträckning det är möjligt fylla dem. De som är förtjänta av deras hjälp och frikostighet bör vara de som trots svårigheter visar nitälskan för Rikets verk och djup hängivenhet för Jehova Gud. Vi bör vilja efterlikna Kornelius’ frikostighet. Ja, redan innan han blev döpt erkändes det att han var en man som ”fruktade Gud” och ”gjorde mycket för att hjälpa de fattiga” och ”alltid [bad] till Gud”. I en syn sade en ängel till honom: ”Dina böner och dina gåvor till de fattiga har stigit upp till Gud, och han kommer ihåg dem.” — Apg. 10:2—4, Hd.
I vår tid liksom på apostlarnas tid finns det resande representanter för den världsvida kristna församlingen, vilka reser från plats till plats för att bygga upp brödernas uppskattning av det storslagna privilegiet att få tjäna Jehova och dela med sig åt dem av nyttiga förslag och erfarenheter som har att göra med sådan tjänst. Dessa resande bröder förtjänar vårt helhjärtade och frikostiga stöd, alldeles som aposteln Paulus rekommenderade i sitt brev till Titus (3:13, 14): ”Utrusta omsorgsfullt advokaten Senas och Apollos för deras fortsatta resa och se till att de har allt de behöver. Alla våra vänner bör lära sig att göra kärlekens gärningar, där det är nödvändigt, så att deras tro inte blir utan frukt.” — Hd.
Det är naturligtvis inte alltid möjligt för oss att vara medvetna om våra medtillbedjares fysiska och andliga behov, i synnerhet när det gäller dem som bor i avlägsna länder. Men också när det förhåller sig så kan vi göra ett ”gott verk” för dem. Vad vi inte kan göra personligen för att nå dem som är i nöd kan vi göra genom det lagenliga redskap som används av Jehovas kristna vittnen, nämligen Watch Tower Bible and Tract Society of Pennsylvania. Bidrag som sänds till detta sällskap (i Sverige till Sällskapet Vakttornet, Box 8, 175 21 Järfälla [postgiro 45 94 57-8] och i Finland till Vakttornet, PB 68, 01301 Vanda 30) används för att främja andliga intressen över hela jorden. På grund av att en stor skara bröder visat sig vara frikostiga och redo finns också medel tillgängliga för Sällskapet, så att man kan sätta i gång med omedelbara hjälpåtgärder till förmån för dem som blir lidande till följd av någon stor katastrof eller på grund av förföljelse.
Genom att vara ”redo till allt gott verk” bevisar vi att vi sätter vårt hopp till Gud. Vi kan därför vara säkra på hans välsignelse nu och i framtiden. Detta är vad aposteln Paulus framhöll när han anbefallde en frikostig anda. Hans förmaning till Timoteus gick ut på att han skulle uppmuntra vissa medtroende att ”göra gott, vara rika på goda gärningar, vara frikostiga och gärna dela med sig. På det sättet samlar de åt sig en rik skatt för framtiden, så att de kan vinna det verkliga livet.” (1 Tim. 6:18, 19, Hd) Hur gott är det inte att kunna ta del i ett ”gott verk” och därigenom efterlikna Gud, som ger villigt och frikostigt åt alla, både av materiella och av andliga ting! — Matt. 5:45; Jak. 1:5.