-
Hur hela Skriften, inspirerad av Gud, är gagneligVakttornet – 1964 | 1 april
-
-
i stället smärtsam; likväl giver den sedermera åt dem som hava blivit fostrade därigenom en fridens frukt, nämligen rättfärdighet.” (NW) Må vi alltså älska Gud, vår himmelske Fader, för denna fostran och aga.
41. Om vi ägnar uppmärksamhet åt ”hela Skriften”, vad blir vi då?
41 I denna tid måste vi framleva vårt liv, vi måste endräktigt fortsätta vårt världsomfattande arbete såsom Jehovas kristna vittnen, vilka blivit föremål för disciplinerande fostran. Vi måste handla och tjäna såsom gudsmänniskor, såsom hans överlämnade folk. Den vishet vi behöver för att vinna evig frälsning inhämtar vi genom att vi troget studerar hans bok med ”eviga goda nyheter” och gör flitigt bruk av den. I sin kärlek har han givit oss den ”för att Guds människa må bliva fullt duglig, fullständigt utrustad för allt gott verk”. — 2 Tim. 3:17, NW; Upp. 14:6.
-
-
Har du begått oförlåtlig syndVakttornet – 1964 | 1 april
-
-
Har du begått oförlåtlig synd
DÅ OCH då får Sällskapet Vakttornet brev från åt Gud överlämnade kristna som känner sig nedslagna, modlösa och fyllda av ängslan och oro. De bär på en överdriven skuldkänsla, menar sig vara fullständigt ovärdiga och stå under fördömelse. De plågas av ett skuldtyngt samvete och undrar om det finns något hopp för dem. De tycker, kort och gott, att de har begått oförlåtlig synd.
Skriften visar klart och tydligt att det existerar oförlåtlig synd. Så här sade Jesus Kristus vid ett tillfälle: ”Allt slags synd och hädelse skall bliva människor förlåten, men hädelse mot anden skall icke bliva förlåten.” En liknande tankegång var en av hans efterföljare inne på, då han skrev: ”Det är omöjligt vad dem beträffar, som en gång för alla hava blivit upplysta” helt och fullt, ”men som hava avfallit, att återuppliva dem till bättring, då de ju på nytt fastnagla för sig Guds Son vid pålen”. ”Om vi uppsåtligt utöva synd, sedan vi erhållit den exakta kunskapen om sanningen, finnes det ej längre kvar något offer för synder, utan det finnes en viss förskräcklig förväntan på dom.” Ja, såsom en annan bibelskribent säger, ”det finnes synd som leder till döden”, och för sådan synd skall vi inte bedja. — Matt. 12:31; Hebr. 6:4—6; 10:26, 27; 1 Joh. 5:16; NW.
Naturligtvis är det endast Gud själv, vilken är domaren, som vet om en viss kristen har begått oförlåtlig synd eller inte. Men just det förhållandet att den kristne är så bekymrad och djupt oroad över det som han har gjort tyder på att han förmodligen inte har begått oförlåtlig synd, i synnerhet inte om han är överväldigad av sorg och känner ånger över sin synd.
En kortfattad undersökning av några exempel från bibeln på fall av oförlåtlig synd och av synd som blev förlåten bör kunna ge upplysning och tröst. Av dessa exempel kommer vi att se att problemet inte i så hög grad gäller vilket slag av synd som begåtts utan snarare gäller syndarens motiv eller hjärtetillstånd, hur stor hans försumlighet varit och i vilken utsträckning han uppsåtligt handlat illa. Det är detta som avgör om hans synd kan förlåtas eller inte. Exemplen visar att den som uppsåtligt gör det till en vana att synda, sedan han lärt känna sanningen, begår oförlåtlig synd. Det bör också vara en hjälp att begrunda vad den som råkat synda kan göra för att återvinna sin andliga jämvikt och sin fröjd i Jehova.
Den synd, som de judiska prästerna på
-