har sannerligen inte varit så framgångsrik i sina försök att skapa en säker och fridfull värld. Om det finns en Gud, behöver människan verkligen hans hjälp.

Visst finns det människor som säger: ”Jag vet att det finns en Gud. Jag känner det!” Men en sådan ”känsla” är inget övertygande bevis för Guds existens, eller hur? Du kanske tror att Gud existerar. Men antag att någon frågade dig: ”Hur vet du att Gud existerar?” Skulle du kunna ge övertygande bevis till stöd för din tro? Om du inte personligen är övertygad om att Gud finns, är det föga sannolikt att din tro kommer att hålla, om du utsätts för stora påtryckningar. Och hur är det med dina barn? Är du säker på att de inte tvivlar på Guds existens? Är deras övertygelse tillräckligt stark för att motstå det våldsamma angreppet från evolutionsundervisningen i skolan? Hade de kunnat genomskåda den ateistiska lärarinnans kortsynta, naiva resonemang?

Skulle det inte vara förståndigt att begrunda de tillgängliga bevisen för Guds existens, vare sig du är övertygad om att Gud existerar eller inte?

Övertygande bevis genom sunt resonemang

FÖR att bli övertygad om något måste man få säkra eller pålitliga bevis. ”Nu är tron verkligheten hos ting man hoppas på, beviset på ting som man inte ser”, skrev en inspirerad bibelskribent. — Hebr. 11:1, Eng. aukt. övers.

Det grekiska originalspråkets ord för ”bevis” betyder ”det genom vilket en sak bevisas eller prövas”. Ordet användes av samtida icke-bibliska skribenter med avseende på bevis i rättsfall. Det inbegrep helt visst mer än känslor; det krävde framläggande av fakta. Vem skulle inställa sig inför rätta och säga: ”Jag känner” att den åtalade gjorde det eller det? Nej, man skulle vara tvungen att framlägga bevis, övertygande bevis.

Vi måste därför röra oss med fakta. Vad finns det då för bevis för att det måste finnas en Gud?

Sund vetenskaplig logik

”Ingenting kommer av ingenting” är ett vetenskapligt och logiskt axiom. Rent matematiskt är noll gånger 1.000 fortfarande noll! Även ett barn inser det. Om barnet tar sin spargris, inte lägger några pengar i den och gömmer den, och om det går dagar, kanske månader utan att någon rör den, vad finner barnet, när det tar fram spargrisen? Fortfarande inga pengar. Materia kommer inte till av sig själv, den uppstår inte bara helt plötsligt.

I universum finns det emellertid materia i överflöd. Varifrån kom all denna materia? Helt logiskt kan den inte ha kommit av ingenting. Det måste därför alltid ha funnits något, från vilket all denna materia har kommit. Detta ”något” måste vara evigt.

Så nyligen som år 1977 sade kosmologen Jayant Narlikar att den mest grundläggande frågan i kosmologin (vetenskapen om universums uppkomst och utveckling) är: ”Varifrån kommer ursprungligen den materia vi ser omkring oss?” Biokemisten Isaac Asimov liknar universum i dess början vid ett mycket kompakt ”kosmiskt ägg”, som förmodas