Frågor från läsekretsen
● På sidan 53 i boken ”Let Your Name Be Sanctified” står följande att läsa: ”Medan Enok befann sig i hänryckning, såg han en syn av den kommande nya världen, i vilken ’döden ... icke mer [skall] vara till’, och under denna syn avbröt Gud Enoks liv och förde bort hans döda kropp, så att hans religiösa fiender inte kunde finna den.” Vad finns det för skriftenlig grund för detta påstående? — M. Y., USA.
Enok var en frimodig förkunnare av Jehovas domar mot de ogudaktiga människorna i hans dagar. ”Ja, den sjunde i släktlinjen från Adam, Enok, profeterade också med avseende på dem, när han sade: ’Se, Jehova kom med sina heliga myriader för att verkställa dom på alla och för att överbevisa alla de ogudaktiga i fråga om alla deras ogudaktiga handlingar, som de begingo på ett ogudaktigt sätt, och i fråga om alla de upprörande ting, som ogudaktiga syndare talade mot honom.’” (Jud. v. 14, 15, NW) De som talar mot Gud hatar också hans tjänare och förföljer dem. Eftersom kungörandet av Jehovas domar uppenbarar att dessa ogudaktiga människor är fördömda av Gud, söker dessa ogudaktiga lägga händerna på dem som kungör dessa domar för att göra av med dem. Sådan förföljelse har inte uppstått först på senare tid. Enligt Jesu ord började den i Abels, Adams sons, dagar. (Matt. 23:34, 35) Men i Enoks fall tillät inte Jehova Gud att hans religiösa fiender skulle få göra av med honom. Såsom det heter i 1 Moseboken 5:24 (NW): ”Enok fortsatte att vandra med den sanne Guden. Därpå var han icke mer, ty Gud tog honom.” Man kunde tydligtvis inte ens finna hans kropp någonstans; den lämnades inte kvar, så att hans religiösa fiender skulle kunna misshandla den. ”Gud tog honom.” Det förefaller som om Gud i Enoks fall skaffade undan hans kropp på samma sätt som han gjorde med Mose kropp, den kropp, om vilken Mikael tvistade med Satan. — 5 Mos. 34:5, 6; Jud. v. 9.
Vad det beträffar, att Enoks liv avbröts medan han hade en syn, så grundar sig detta påstående på Paulus’ ord i Hebréerna 11:5 (NW), som lyder: ”Genom tron blev Enok överflyttad, för att icke se döden, och han stod ingenstädes att finna, emedan Gud hade överflyttat honom; ty före sin överflyttning fick han det vittnesbördet, att han hade behagat Gud väl.” Att dessa ord inte innebär att Enok skulle tas till himmelen, såsom man vanligtvis tror i kristenheten, framgår tydligt av följande vittnesbörd från Skriften:
I Matteus 11:11 återfinner vi Jesu ord om att det inte hade uppstått någon som var större än Johannes döparen men att den som var minst i himmelriket likväl skulle vara större än Johannes, vilket anger att Johannes inte skulle komma att vara i himmelen. Om inte Johannes skall vara där, då skall förvisso inte heller Enok det. Vidare har vi Jesu tydliga och klara ord i Johannes 3:13, som säger att fram till hans dagar hade ”ingen [människa] stigit upp till himmelen”, inte ens Enok. Endast på grundval av Jesu död blev en ny och levande väg upplåten till himmelen. Jesus har blivit ”den som är först i allting”, inbegripet inträdet i himmelen. — Kol. 1:18; Hebr. 10:20; NW.
Därutöver är att säga att aposteln Paulus i Hebréerna 11 talar om sådana trogna män som Enok, Noa och Abraham. I verserna 39 och 40 i detta kapitel jämför Paulus de trons människor som levde före den kristna församlingens tid med dem som, i likhet med honom själv, var en del av församlingen, och säger: ”Och fastän alla dessa fingo vittnesbörd buret åt sig genom sin tro, fingo de likväl icke uppfyllelsen av löftet, eftersom Gud förutsåg någonting bättre för oss, på det att de icke måtte göras fullkomliga förutan oss.” Det är med andra ord så, att först efter det att den kristna församlingens medlemmar fått sin belöning, skall dessa trogna människor från forntiden få sin belöning.
Eftersom vi alltså inte kan dra den slutsatsen att det förhållandet att Enok blev överflyttad skulle innebära att han togs till himmelen, vad kan då åsyftas härmed? För Enok kom tydligtvis döden på ett annat sätt än för de övriga människorna, och av det skälet är det skrivet att han blev ”överflyttad, för att icke se döden”.
Det grekiska ord i Hebréerna 11:5 som återgivits med ”överflyttad” i Nya Världens översättning betyder ”överflytta”, ”förflytta” eller ”förändra platsen för”. Det verkar som om aposteln Paulus’ erfarenhet kan kasta ljus över saken, eftersom han blev överflyttad eller uppryckt till tredje himmelen; men om det skedde i kroppen eller utanför kroppen, kunde han inte säga. I detta tillstånd fick han en syn av den kristna församlingens framtida andliga paradis. (2 Kor. 12:1—4, NW) Tydligtvis var det i ett liknande tillstånd av andlig hänryckning eller extas för Enok som Gud tog denne bort eller lät honom somna in, under det att Enok hade en syn av det jordiska paradiset (Enok kände ju inte till något om ett andligt sådant). Enok såg inte döden, på så sätt att han inte såg sin egen död närma sig, och därför erfor han inte några dödskval. I hans fall kommer uppståndelsen att innebära en övergång från hans syn av den nya världen till den verklighet som består i liv i den nya världen, som han fick förmånen att se.
● Enligt profanhistorien är Amman en blomstrande stad i våra dagar och är uppförd på ruinerna efter den forntida staden Rabba i Ammon. Hur kan det då komma sig att det i ett sådant skriftställe som Sefanja 2:9 heter: ”Det skall gå Moab såsom Sodom och Ammoris barn såsom Gomorra. Ett tillhåll för nässlor och en saltgrop skola de bliva och en ödemark till evig tid”? — F. R., USA.
Den förödelse som förutsades skulle komma över Moab och Ammon kom verkligen, vilket historien visar. Moabiterna och ammoniterna har upphört att existera såsom folk. Staden Amman, som i våra dagar ligger på den plats där det forntida Rabba i Ammon var beläget, bebos inte av ammoniter, avkomlingar av det folk, mot vilket profetiorna uttalades. Nej, den bebos av avkomlingar av de nabateiska araber, i vilka ammoniterna uppgick omkring första århundradet e. Kr.
Våra dagars Amman är huvudstad i det nuvarande konungariket Jordanien. Araberna i detta land är inte ammoniter, och inte anses heller deras konung vara en ammonitisk konung. Den forntida huvudstaden, Rabba i Ammon, består bara av ruiner, som omger arabernas nutida Amman. Alltså har den profetia sannerligen besannats, som sade att Moab och Ammons barn skulle bli såsom Sodom och Gomorra; de har upphört att finnas till.