Hur är det med din andliga aptit?

”Jag [böjer] mina knän för Fadern ... för att han måtte förläna eder ... att göras starka till eder invärtes människa.” — Ef. 3:14-16, NW.

 1. Vad hjälper oss att till fullo förstå ämnet eller begreppet kunskap? „

KUNSKAP är ett mycket betydelsefullt ämne som avhandlas i bibeln, och Jehova har låtit sig mycket angeläget vara att i sitt ord förklara allt som vi måste veta om det. Men då det är ett andligt ämne, ett andligt begrepp, skulle vi förmodligen ha haft mycket svårt att förstå vad kunskap är och åstadkommer, om det inte vore möjligt att få det förklarat för oss med de välbekanta uttryck som gäller vår föda, vårt ätande och drickande. Ja, den lekamliga födan lånar sig så utomordentligt väl till att förklara kunskapens hemligheter, att man känner sig böjd för att fråga om inte Skaparen har danat oss så att vi skulle äta mat just för att hjälpa oss att bättre förstå kunskapens långt större värde. Kunskap omtalas ofta som ”andlig föda”.

 2. Vilka anordningar har Jehova gjort för att tillfredsställa människans begär efter föda?

² Jehova Gud har inte endast lagt ned de naturliga instinkterna hos människan, utan han har också sörjt för att de skall bli tillfredsställda. När Adam placerades i Edens lustgård, fick han alltså besked om de föranstaltningar som gjorts för att han skulle få föda. Sedan upproret mot Gud skedde i Eden, har visserligen hungersnöd många gånger drabbat människosläktet i allmänhet, men med några få särskilda undantag som omtalas i bibeln har detta inte kommit från Gud. Trogna Jehova Guds tjänare har aldrig behövt svälta ihjäl, utom i enstaka fall där Satan har fått lov att låta ett särskilt prov komma över dem för att han skulle få se att han inte kunde bryta Guds vittnens ostrafflighet. På det sättet blev Jehovas namn hävdat och förhärligat. Kung David betygar emellertid: ”Jag har varit ung och är nu gammal, men jag har icke sett den rättfärdige övergiven eller hans barn gå efter bröd.” — 1 Mos. 1:29, 30; 2 Kon. 8:1; Hes. 5:16,17; Ps. 145:15,16; 37:25; Matt. 6:25, 26.

 3, 4. Hur tillfredsställde Jehova Adams begär efter andlig föda?

³ Skaparen sörjde likaså för medel att tillfredsställa människans inneboende hunger efter kunskap. Det fanns fullt upp med frågor, som Adam kunde framställa, och det fanns rika möjligheter för honom att tillfredsställa sin nyfikenhet. Eftersom han skulle vara trädgårdsmästare, var det helt naturligt att hans första lärokurs gällde botanik. För att finna den föda som var lämplig för honom måste han lära sig att undersöka och känna igen växter och träd. Zoologi blev Adam undervisad i, när ”varje vilt djur på marken och var och en av himlarnas flygande varelser” fördes till honom för att han skulle ge namn åt dem alla. — 1 Mos. 2:15, 19, 20, NW.

⁴ Vidare skulle Edens lustgård utvidgas till att omfatta hela jorden, och följaktligen måste geografi komma därnäst tillsammans med kunskap om de lagar, som var avsedda till ledning och rättesnöre för ett mänskligt samhälle, när människorna tillväxte i antal. Och framför allt fanns där det ämnet som gällde förhållandet och förbindelsen mellan människan och hennes Gud, en lärokurs vari den himmelske Fadern själv skulle undervisa sin jordiske son. Det förrådshus av kunskap som stod öppet för Adam var så stort, att vetenskapen inte ens i vår tid ser någon fara för att frågorna Hur? och Varför? skall behöva ta slut.

 5. Vilken likhet råder mellan föda och kunskap, vad näringsvärdet beträffar?

⁵ Liksom det finns olika slags föda, så finns det olika slags kunskap, och liksom inte all mat har samma näringsvärde för kroppen, så har inte all kunskap samma näringsvärde för sinnet. Ja, somlig kunskap gör en människa mer skada än nytta, alldeles som fallet är med vissa födoämnen.

 6—8. Om man ser saken frän det eviga livets synpunkt, vilket värde som näring för sinnet har då a) konsten? b) vetenskapen?

⁶ Vi begränsar oss nu till det kunskapsområde, som ofta omtalas som kultur, och finner att det grovt kan indelas i konst, vetenskap och religion. All denna kunskap är inte av samma värde för oss, ty allt bidrar inte till att vi får evigt liv från Gud.

⁷ Från den synpunkten sett är kunskap om konst avgjort det minst värdefulla som vi kan låta vår hjärna syssla med. Den är som en stimulans. Den har sin tid och plats, och den förljuvar livet, men den ger inte liv, och om man alltför mycket hänger sig åt den, kommer den endast att göra skada.

⁸ Den sanna vetenskapen är värdefullare än konsten som andlig föda betraktad, ty den kommer alltid att leda till vördnad för den store Skaparen och bygga upp tron, medan däremot den falska vetenskapen, som inte kan skilja mellan fakta och teorier, är ett av de medel, genom vilka ”denna tingens ordnings gud har förblindat de icke troendes sinnen”. Om någon förlitar sig på sådan kunskap, är detta endast till skada för honom, ty det bringar hans tro på fall. — 2 Kor. 4:4, NW; 1 Tim. 6:20.

 9. Vilken andlig föda är oumbärlig, om man skall kunna få evigt liv?

⁹ Det är på religionens område som vi finner den väsentliga kunskap, utan vilken det inte finns något evigt liv. ”Människan måste leva icke endast av bröd, utan av varje uttalande som går ut genom Jehovas mun”, sade Jesus och visade därigenom att källan till livgivande kunskap och sann religion är bibeln och endast den. Det är här vi kan få kunskap om Jehova Gud och Kristus Jesus, och detta ”betyder evigt liv”. — Matt. 4:4; Joh. 17:3; NW; Jes. 8:20, Åk.

10. Varför bör vi tillägna oss andlig föda?

¹⁰ Syftet med att man äter mat är att man skall bygga upp en stark kropp och hålla den vid makt. Syftet med att man tillägnar sig det mest betydelsefulla slaget av andlig föda, kunskapen om Jehova Gud och hans Son, Kristus Jesus, förmedelst Guds ord är att man skall bygga upp en stark tro och hålla den vid makt, ty den kristne lever ”förmedelst tro”. ”På grund härav böjer jag mina knän för Fadern”, säger Paulus, ”... för att han måtte förläna eder ... att göras starka till eder invärtes människa med kraft genom hans ande, ... så att ni må vara rotade och befästa på grundvalen.” — Rom. 1:17; Ef. 3:14—17; NW.

Regelbundenhet något man måste lära sig

11. Varför är det inte betungande för oss att äta regelbundet och ofta?

¹¹ I olikhet med djur som ligger i vinterdvala, såsom ormar och många insekter, vilka kan reda sig utan föda under långa perioder, har människan blivit skapad till att vara sysselsatt varje dag och fördenskull till att äta regelbundet och ofta. Många människor måste ha åtminstone tre mål om dagen för att hålla sig i god kroppslig kondition. Vilken mängd mål det blir bara under en vanlig livstid, och så mycket mera då under ett evigt liv! Det låter nästan betungande, men det är det inte. En frisk människa finner varje måltid vara ett angenämt avbrott, ett tillfälle då man kopplar av och känner sig tillfredsställd och även ofta får njuta av trevligt och glatt sällskap, och det var så Skaparen menade att det skulle vara. I annat fall kunde Jehova ha givit oss piller att äta tre gånger om dagen med samma verkan på våra kroppar. Några vetenskapsmän tycker om att leka med den tanken, att det är på det sättet som människan kommer att tillägna sig föda i framtiden. Men Jehova har inte ordnat det så. Han ville att vi skulle få allt det nöje och den glädje som följer med normala måltider varje dag.

12. Varför är det ännu viktigare att vara regelbunden, när det gäller andliga måltider?

¹² Är regelbundenhet och upprepning lika väsentliga, när det blir fråga om andlig föda? Ja, ännu mera. Guds ord och erfarenheten visar oss att det inte var meningen att människan skulle ta till sig en mängd andlig föda på en gång och sedan gå utan föda i veckor eller månader. Liksom brist på föda försvagar kroppen, så försvagas tron eller den ”inre människan” av brist på andlig föda. Men under det att en svag kropp inte har någon inverkan på Guds värdering av en människa som tjänar honom, så kan en svag tro leda till att man förlorar sin ostrafflighet inför Gud genom att man kompromissar eller helt avfaller från tron, och detta omintetgör i Guds ögon rätten till evigt liv. Andlig undernäring är alltså mycket farligare än bokstavlig undernäring. Det är därför som Jehova förklarar dem lyckliga som studerar hans ord ”både dag och natt”. Är detta betungande? Inte alls. Det är inget tvivel om att Jehova ämnade göra de andliga måltiderna, som är nödvändiga för att människan skall leva, lika mycket till en stund av avkoppling, tillfredsställelse och glatt kamratskap för henne som de värdiga måltiderna är. Om vi har normal andlig aptit, så är det så vi kommer att känna det. — Hebr. 10:25; Ps. 1:2; Jos. 1:8; 5 Mos. 6:7; Ords. 6:20—22.

13. Vad är det bland annat som gör att man kan känna igen en mogen kristen?

¹³ Naturligtvis måste vi lära oss regelbundenhet i fråga om de bokstavliga måltiderna, alldeles som vi måste lära oss det mesta här i livet. Barn är ofta alltför sysselsatta för att komma ihåg måltidstimmarna, men goda föräldrar övar dem tills de får vanan att gå till bords vid bestämda tider varje dag. Det är inte alltid sagt att vi känner oss hungriga vid matdags, men vi reflekterar inte över det. Av vana infinner vi oss automatiskt till måltiden, och när vi väl sitter till bords, finner vi ofta att aptiten växer medan vi äter. Samma vana måste utvecklas med avseende på andliga måltider. Om vi verkligen känner oss hungriga i det ögonblicket eller inte har inte med saken att göra. En mogen kristen har utvecklat vanan att automatiskt styra sina steg till Rikets sal eller det enskilda studierummet, när tiden är inne för en andlig måltid. Om du ännu är alltför ung som kristen för att ha utvecklat denna vana till fullo, så bör någon påminna dig om måltidstimmarna. Om du helt enkelt är alltför upptagen för att tillbörligt reflektera över det nödvändiga i att utveckla vanan att äta regelbundet, så har du orsak att tacka Gud om det finns någon som har tillräckligt intresse för dig för att öva dig, så att du kan göras stark nog att övervinna och överleva världen genom Jehovas oförtjänta godhet.

Svält

14, 15. Hur försöker Satan vålla svält för Guds tjänare?

¹⁴ Ett av Satans mest effektiva medel, när det gäller att dra människor bort från Jehovas inflytande och de stärkande verkningarna av Hans ande, är att avskära dem från den andliga födan, om detta är möjligt. Somliga lurar han till att stanna borta från den andliga födan genom materialism, sexuella lockelser, högmod, människofruktan eller genom att vädja till deras själviskhet på andra sätt. De lämnar Jehovas rikt försedda bord av eget val, och de får själva ta ansvaret för att de svälter ihjäl framför ett rikt dukat bord. Deras kraft måste försvinna, deras tro måste lida skeppsbrott. — Jes. 25:6; 65:13,14; Matt. 24:45—51; 1 Tim. 1:19.

¹⁵ Andra Guds tjänare händer det, att Satan med våld berövar dem den andliga födan för att svälta dem till döds genom att sätta dem i fängelser och slavläger, så att de kan bli andligen nedbrutna och då bli utsatta för påtryckningar och frestelser, allt för det syftet att få dem att bryta sin lojalitet mot Jehova Gud.

16, 17. Hur påverkas en människa av andlig svält, och vad bör vi lära av detta?

¹⁶ Ett av Jehovas vittnen, som utstod flera års inspärrning i ensam cell i Hitlers Tyskland, beskriver vad som sker när en Guds tjänare får svälta andligen: ”I ett sådant tillstånd är hjärnan det enda organ som arbetar, och hur gott var det inte för mig att jag hade studerat Vakttornet noga under de föregående åren och således hade blivit väl beredd för förföljelsens tid genom studium av artiklarna om Ester och Mordokai, om att inte frukta, om Daniel i lejongropen, de tre männen i den brinnande ugnen osv. Under detta tillstånd utarbetade jag hela föredrag, och delar av dem har jag faktiskt framfört under loppet av många år efter min frigivning. Men när man är avskuren från andlig föda och det inte finns något tillfälle att utbyta tankar med andra, så försvinner så småningom vissa bilder och idéer. Efter en tid faller skriftställen och viktiga sanningar, som man kan hålla levande för sinnet endast genom ständigt bruk, helt och hållet ur ens minne. På detta stadium minskas tankeförrådet undan för undan. En person som kommer i en sådan situation och har bara ett litet förråd gör slut på det åtskilligt fortare. Det har också erfarenheten lärt. Hur många i denna belägenhet har inte gjort allt vad de möjligtvis kunnat för att bli fria igen, och de har inte varit redo att gå i fängelse för andra gången, vilket de kunnat avvärja endast genom att kompromissa.”

¹⁷ Allt detta lär oss tydligt att liksom vanlig mat måste också andlig föda inmundigas regelbundet och ofta för att en människa skall bevaras i den sinnesförfattning som kallas tro, utan vilken det är omöjligt att vinna Jehovas välbehag. En kristen har sitt eget slag av föda; han blir ”närd genom trons ... ord”. — Hebr. 11:6; 1 Tim. 4:6, NW.

Aptitlöshet

18. Nämn några orsaker till brist på aptit, och hurudan bör vår reaktion vara?

¹⁸ Trots människans normala behov av föda kan ett sjukt kroppstillstånd utvecklas därhän att hon inte känner något begär efter mat. Hon saknar aptit. När man tänker på vad födan betyder för oss, är det klart att brist på aptit är ett hot mot god hälsa och en direkt fara för vårt liv, om den inte botas snart. Det kan finnas en hel del orsaker till aptitlöshet: Förgiftning av organismen, nervös spänning, brist på sällskap, motion eller frisk luft. Vad anledningen än är, så måste någonting göras. Den berörda personen måste ta saken i egna händer, eller om han inte kan göra det, måste någon annan ingripa. Att låta förhållandena förbli sådana de är kan vara ödesdigert.

19. Nämn några orsaker till brist på andlig aptit, och vad kan man göra åt saken?

¹⁹ Hur är det med din andliga aptit? Är du frisk och sund i andligt avseende, och njuter du, när du äter, och ger därvid också glädje åt dens hjärta som är den store Givaren av andlig föda? Verkar ditt goda exempel stimulerande på alla andras andliga aptit och bidrar till en atmosfär av förnöjsamhet och välbefinnande? Eller har du ätit någonting som har förgiftat dig? Pröva i så fall de renande verkningarna av att låta stora mängder av Guds ord skölja igenom ditt sinne. Eller är du av nervositet som en spänd sträng, därför att du låter detta livets omsorger bekymra dig alltför mycket? Varför då inte låta den store läraren, Kristus Jesus, bringa ditt sinne till ro och jämvikt? När spänningen har släppt, kommer du att bli hungrig. Eller är det sällskap du saknar, så att du mister aptiten, därför att du inte är tillsammans med andra? Varför går du inte då och äter regelbundet med resten av familjen av kristna bröder i Rikets sal? Det kommer att reta din aptit. Eller är det motion och frisk luft som fattas dig? Har du tagit tjänsten på fältet litet lättvindigt de senaste månaderna? Vad än orsaken till din brist på andlig aptit kan vara, så finns det bot för den. Det är emellertid en sak du inte har råd att göra, och det är att låta tillståndet förbli sådant det är. Du måste avgjort ta saken i egna händer. Att låta den bero för olycka med sig. Det är en fråga om liv och död. — Matt. 6:25—34.

20. Varför är fem möten i veckan inte för mycket?

²⁰ Några bröder menar att de är mogna, men de tycks inte kunna utveckla tillräcklig andlig aptit eller fostra sig själva till att vara med vid alla de regelbundna mötena. De blir kräsna med avseende på vilka möten de skall vara med om. Kan det möjligen vara så att vi har för många möten? Är det inte nog för oss att bara välja några av dem att regelbundet vara med på? Glöm inte att åtminstone åtta timmar om dagen är du utsatt för den falska propagandan från Satans värld, vilken är avsedd att ur din hjärna skölja bort varje smul av näring för det andliga livet. Så hur skulle fem timmar i veckan på möten kunna vara för mycket till att bygga upp och vidmakthålla det sinnestillstånd som kallas tro? Det finns olika grader av tro. Somliga människor har mycken tro, andra har ringa tro. Samma person kan ha mer eller mindre tro vid olika tider, men alltsammans beror i första hand på den andliga föda som denna person tillägnar sig och sedan också på de troshandlingar som han utför. Tron liknas vid en sköld, som är ”i stånd till att utsläcka alla den ondes brinnande projektiler”. I denna projektilernas tidsålder har ingen kristen råd att sänka sin sköld ens för ett ögonblick genom att utebli från vissa möten och vara med vid andra efter eget val. Det är därför vi måste vara regelbundna i att gå på alla möten, som anordnas för de sanna kristna, och vi måste också studera enskilt. Detta är till skydd för oss såväl som till utbildning, så att vi kan undervisa andra och göra också dem starka i tron. — Ef. 6:16, NW.

21. Varför bör vi känna oss oroade, om vi inte kan hysa ett levande intresse för de ämnen vi studerar enskilt eller vid mötena?

²¹ Kom också ihåg att det är möjligt att komma till bordet och ändå inte äta på grund av bristande aptit. Du kan också komma till mötena eller studera enskilt utan att verkligen inhämta någonting. Några gör så. Visst är de närvarande vid mötena, men deras sinnen är inte verksamma för att tillägna sig kunskap att livnära sig av. De är tankspridda. De studerar inte i förväg för att tränga in i det ämne som avhandlas och så kunna ta del i att dryfta det. De blir inte uppbyggda. Om detta skulle hända dig i fråga om din naturliga aptit, så skulle du bli orolig. Varför? Gör det ont? Det är inte så att det gör ont. Du känner ingen hunger eller lust att äta. Det är allt — åtminstone i början. Varför skulle du då oroa dig för det? Det gör det ju i alla fall billigare att leva! Ack nej. Du tar det inte på det viset. Din förmåga att tänka säger dig att om detta fortsätter, så blir det till din ofärd. Ditt sunda förstånd tvingar dig därför att äta något eller att företa dig något annat i saken, eller också går du till en doktor, men du låter det inte vara som det är. Borde du inte tänka på liknande sätt angående din andliga hälsa?

Botemedlet

22. Vad bör man göra för att övervinna bristen på andlig aptit?

²² Det händer att somliga människor mister aptiten, när de kommer till ett varmt klimat Såsom vilken doktor som helst kommer att säga, är allt vad de då kan göra att tvinga sig att äta, vare sig de tycker om det eller inte. Tvinga organismen att bearbeta födan, smälta den och hämta den normala kraften från den. Det kräver viljestyrka, så länge kuren varar, men efteråt kan de slappna av och glädja sig åt en god aptit. De behöver inte längre tvinga sig. I många fall är detta vad som behövs för att du skall återfå din andliga aptit. En smula viljekraft, en smula självdisciplin, i det att du tvingar din organism att tillägna sig kunskapen, smälta den, göra bruk av den, och sedan du har gjort detta en tid, kan du slappna av och helt enkelt glädja dig åt en utmärkt aptit. Du behöver inte längre tvinga dig.

23. Varför får några inte den fulla behållningen av Vakttornsstudiet?

²³ Några visar ingen vidare andlig aptit vid Vakttornsstudierna därför att de inte har utvecklat något sinne för detaljer. De väntar sig mer eller mindre att varje nummer av Vakttornet skall klargöra någon ny stor sanning för dem, som fallet var i början, när de kom in i sanningen. Då var det lätt att livnära sig av Guds ord. Varje tanke, nästan varje skriftställe var någonting nytt på den tiden, då de däremot nu är böjda för att tänka, att det alltid är samma gamla innehåll om och om igen. Jesus talade om för oss varför han inte skulle förse oss med nya ting och tankar hela tiden, och orsaken var den att vi inte skulle vara i stånd att tillgodogöra oss det så fort. Därför är det gott att inte vartenda nummer av Vakttornet kommer med nytt ljus från Jehovas tempel. Vi skulle inte kunna tillägna oss det så hastigt, men likväl finns det alldeles tillräckligt med föda i varje Vakttornsnummer till att hålla oss välnärda och livaktiga i andligt avseende. Det beror helt på hur du betraktar det. Om du övar dig i att söka efter detaljer, kommer du att bli häpen över vad du kan finna i vartenda nummer av Vakttornet. Vet du svaren på sådana frågor som dessa: Varför säger vi att den nya världens samhälle grundades år 1919? När var den exakta tidpunkten då den nya världens grund blev lagd? Vem var det som avlägsnade det gamla förbundet och naglade fast det vid pålen? Detta är några av de ting som du borde vara på spaning efter, och om du vet hur du skall gräva och söka, kommer du att finna dem i varenda Vakttornsartikel. Vad vi behöver är att ständigt skola och öva oss, tills vi kan upparbeta vår aptit på sådana detaljer. Om du kan hålla i med att fråga varför? och hur?, kan du hålla din andliga aptit vid makt.

24. Varför bör vi inte förtvivla, om vi lider av brist på andlig aptit, och vilka anordningar har Jehova gjort för att göra sina tjänare oövervinneliga?

²⁴ Repa därför mod, om du känner att du har förlorat din andliga aptit. Det är aldrig så illa att det inte kan botas, om du önskar bli bra. Den allra bästa tiden att arbeta upp din aptit är just nu i denna tid i människans historia, då Jehova har dukat ett så rikt bord med andlig föda genom att göra sitt ord förstått i en grad som aldrig har varit fallet tidigare. I våra dagar låter han sin ”trogne och omdömesgille slav” betjäna allt tjänstefolket i Guds hushåll och deras följeslagare av en god vilja för att ”giva dem deras mat i rätt tid”. Betrakta inte bara helt passivt din personliga oförmåga att tillägna dig denna särskilda livsviktiga föda, som är avsedd för ändens tid, och förvandla den till oövervinnelig styrka, utan gör någonting åt saken! Öva självdisciplin för att vinna livet. — Jes. 25:6; 55:1—3; 65:13, 14; Joh. 6:35; Upp. 7:16; Matt. 24:45, NW.

25. Hur bör hopsamlad energi användas?

²⁵ Syftet med att man bygger upp en stark kropp är att den skall arbeta och använda sin energi. Syftet med att den kristne blir stark till sin ”inre människa” är att han skall arbeta i sin Guds tjänst. ”Tron i sig själv [är] död, om den icke har med sig gärningar.” (Jak. 2:17) Se till att du har en god andlig aptit och tillfredsställ den!