Följ med sanningen!
”Ni löpte väl. Vem hindrade eder från att fortsätta att lyda sanningen?” Gal. 5:7, NW.
1. Varför är ständig kontakt mellan Guds och människans sinne och hjärta nödvändig, och vad har beretts för att möjliggöra denna kontakt?
JEHOVA har såsom människornas kärleksrike Skapare och välgörare gjort rikliga föranstaltningar för att hans tjänare skall kunna tillbedja honom med hela sitt sinne och hjärta.
Ja, den nära, varma gemenskap som Jehova skapar mellan sig och sina sanna tillbedjare kräver att dessas sinnen och hjärtan byggs upp. Detta sker bäst genom att man följer med sanningen. När en människa följer med och tar till sig av det ständiga flödet av nya sanningar, upprätthålls en ständig kontakt mellan Guds och denna människas sinne och hjärta. Att man ger pengar eller andra materiella gåvor i denna tid skänker den levande Guden ett visst mått av glädje. Men vad han särskilt begär är ”frukten av läppar”, lovprisningen från dem som tjänar honom av hjärtat. (Hebr. 13:15, NW) När Samuel förkastade den materialistiskt sinnade konung Saul, som hade ett kallt hjärta och inte var inställd på att göra framsteg, sade han: ”Jehova skall förvisso finna åt sig en man som är välbehaglig för hans hjärta, och Jehova skall giva honom befogenhet såsom anförare för sitt folk.” (1 Sam. 13:14; 15:22; NW) Denne man, som var i överensstämmelse med Jehovas hjärta, visade sig vara den älskade David, som senare smordes till konung. Såsom Jehova bevisade under hela Davids teokratiska levnadslopp, har Gud sörjt för ett rikligt förråd av sanning, och ur detta kan varje tjänare hämta ovärderliga skatter av kunskap och vishet, för att så kunna ge näring åt sitt ivriga sinne och fylla sitt mottagliga hjärta. ”Ty varav hjärtat är fullt, därav talar munnen. Den goda människan sänder ur sitt goda förråd ut goda ting, då däremot den onda människan ur sitt onda förråd sänder ut onda ting.” — Matt. 12:34, 35, NW.
2. Hur har den sanna religionen utvecklats?
2 I överensstämmelse härmed lärde Jesus att den sanna religionen inte är materialistisk, att den innebär tillbedjan av Jehova Gud ”med ande och sanning”. (Joh. 4:24, NW) Denna sanna religion är i själva verket en insiktsfull tillbedjan — och en som ständigt utvidgar sig — av Jehova under Guds heliga andes ledning. Den grundar sig på en lång rad meddelanden om sanningen, som har utgått från himmelen och har bekantgjorts och upptecknats från Adams tid till aposteln Johannes’ dagar. Dessa meddelanden från himmelen talar direkt till den sanne tillbedjarens sinne och hjärta och har därför i första hand med anden att skaffa. Därför utgör den enda fullständiga religionen, som undan för undan uppenbarats genom skildringarna i den fullbordade bibeln, den sanna religionen i våra dagar. För att kunna hålla jämna steg med den sanna religionen måste man följa med den sanna religionens utvidgning och göra sig förtrogen med alla de olika stegen i dess utveckling.
3. Vad utgjorde sanningen som Enok höll jämna steg med?
3 I Enoks dagar, för ungefär 4.994 år sedan, omfattade den sanna religionen Guds löfte i Eden, som väcker upp och värmer människohjärtan och som innebar att han skulle sända en mäktig Säd, en befriare, som skulle hävda och försvara Jehovas namn gentemot Satan. Detta skulle han göra genom att upprätta en rättfärdig, ny världsordning, som inte skulle få något slut. Utan tvivel omfattade Enoks (eller Hanoks) rena tillbedjan också att han följde Abels föredöme att frambära djuroffer, som pekade framåt — med ett andligt hopp — mot det stora återlösningsoffer som krävdes för människomas återlösning från sitt tillstånd av stor oförmåga under syndens och dödens välde. (1 Mos. 3:15; 4:4; 5:23) Medan Enok vandrade på den sanne Gudens vägar, blev han belönad med en ytterligare uppenbarelse från himmelen, ett tillägg av sanning till den sanna religionen. Genom en syn blev Enok uppmuntrad att bevara sin ostrafflighet, ty i denna syn fick han se att ogudaktighet inte betalar sig, eftersom Jehova skall förordna en väldig domsorganisation att träda i verksamhet, vilken består av ”heliga tio tusen”, och den skall tillintetgöra hela Satans huggormslika organisation av onda varelser. — Jud. v. 14, 15, NW, fotnot.
4. Hur följde Abraham med sanningen?
4 Längre fram, på Abrahams tid, för 3.799 år sedan, omfattade den sanna religionen inte bara (let som Enok utövade tro på, utan den utvidgades till att likaså omfatta tron på skildringen av Guds handlingssätt med Noa före floden, vilket utgjorde en förebild. Vid den tiden utfördes en världsomfattande profetisk bild, då ett ringa antal rättfärdiga människor blev bevarade och fick leva vidare på en renad jord, under det att en hel ond värld av orättfärdiga människor blev tillintetgjord. Den religiösa födan för Abrahams sinne och hjärta omfattade dessutom att han erkände och höll föreskrifterna i det förbund, som Gud ingick med Noa i samband med att regnbågen första gången blev synlig och som innehöll föreskrifter om livets helgd på jorden efter floden. (1 Mos. 6:13, 14; 9:2, 3, 13) Såsom en man av tro fick Abraham sitt hopp om en ny värld oerhört styrkt genom Jehovas särskilda förbunds ord och hans ed, vilka blev en oföränderlig laglig grundval för en ny värld. Gud gav sina tillbedjares sinnen en fast försäkran här, när han uttalade löftet om att den nya världens befriare skulle komma genom Abraham och därvid sade: ”Förmedelst din säd skola alla jordens nationer förvisso välsigna sig.” (1 Mos. 22:17, 18, NW) Den sanna religionen ledde inte Abraham till att bli materialistisk och söka bygga upp en människogjord organisation och så gå Jehova i förväg. Nej, ”han väntade på den stad [den nya världens organisation] som har verkliga grundvalar och vars byggmästare och skapare är Gud”. (Hebr. 11:10, NW) Till Isak och Jakob gavs ytterligare uppenbarelser av sanningen. För Jakob blev det uppenbarat, innan han dog, att Säden eller Konungen skulle härstamma från hans fjärde son, Juda, och att den nya världens rikes härskarstav inte skulle vika från denne Judas avkomling. — 1 Mos. 49:10.
5, 6. a) Hur växte den sanna religionen ut på Mose tid? b) Vilken sanning var ny på Davids tid?
5 Mose, den store gudsmannen, dog för 3.428 år sedan. Under hans långa tjänst som en Guds tjänare gick emellertid den sanna religionen framåt med stora steg på grund av de många meddelanden från himmelen som förmedlades genom honom. Alla dessa nya sanningar fogades till den sanna religionen som Abraham, Isak och Jakob hade utövat. Det stora antalet lagar, som stiftades vid den tid då lagförbundet ingicks genom Mose och som uppgick till mer än sex hundra, utgjorde en väldig, detaljrik förebild eller profetisk skuggbild av förhållandena i den nya världens rike, som skulle upprättas av Säden, Konungen, som var bestämd att komma genom Abraham. Såsom en del av den utvidgade sanna religionen var israeliterna genom lag bundna vid anordningar som gällde offer, sabbater, högtider, tionde, prästerskap, reningar och andra plikter, som innebar att de med sina sinnen och hjärtan måste ägna odelad hängivenhet åt sin osynlige konung, Jehova. — 2 Mos., kap. 19—23.
6 När konung David av Juda stam för 3.020 år sedan satt på tronen i ett förenat Israel, förde han till en förebild den utlovade rikesspiran. Jehova ingick ett förbund med David, som senare kallades ”de bevis på kärleksfull godhet som lovats David” och innefattade löftet att den sedan lång tid tillbaka förebådade Messias, Säden, skulle komma av Davids ätt. (Apg. 13:34, NW) Jehova sade: ”Han är den som skall bygga mig ett hus [ett tempel], och jag skall förvisso fast befästa hans tron för evigt. Jag skall själv bliva hans fader, och han skall bliva min son.” (1 Krön. 17:12, 13, NW) Den sanningen uppenbarades också, att denne framtida Messias av Davids hus skulle tjäna både som präst och konung ”efter Melki-Sedeks sätt”. — Ps. 110:4.
7. Vad hade fogats till den sanna religionen fram till år 607 f. Kr.? På Daniels tid? På Malakis tid?
7 Slutligen, för 2.562 år sedan, blev Davids regentätt overksam, i och med att konung Sidkia blev avsatt och tronen förklarades obesatt år 607 f. Kr. Vid den tiden hade alla Jesajas profetior och de flesta meddelandena genom Hesekiel och Jeremia och somliga av de ”mindre” profeterna blivit kungjorda och tillgängliga för folket. Denna flod av profetiska sanningar gällde Jerusalems fall och återställelse och utgjorde sannskyldig andlig föda för sinnet och hjärtat hos de fåtaliga trogna i Israel. Även om dessa profetior fick en uppfyllelse i miniatyr på det köttsliga Israel, så kastade de likväl längre skuggor, som gav löfte om goda ting som i senare tid skulle komma ett långt härligare andligt Guds Israel till del. Genom profeten Daniel gavs därefter profetiska sanningar från himmelen om hur de hedniska rikena skulle uppstå och falla, vilket förde den profetiska bibliska berättelsen fram till den tid då den nya världens rike under Messias skulle komma till synes på skådeplatsen, som omfattar hela världen, för att krossa och göra en ände på alla dessa riken som hör denna världen till. Detta rike, som vinner seger och genom vilket rättfärdigheten triumferar, skall bestå för evigt. Därefter, för 2.397 år sedan, skrevs den sista av de hebreiska skrifternas böcker, Malakis profetia, vari sanningar tillkännagavs som hade att göra med hur Jehova, åtföljd av sin ”förbundets ängel”, skulle komma till templet för att hålla dom och föranstalta om ett renat prästerskap, som skulle ta ledningen i den rena tillbedjan för den nya världen. — Hes. 21:27; Gal. 6:16; Mal. 3:1, 1878; Da.
Kristna framsteg i sanningen
8. a) Hur avbröts den 400-åriga tystnaden i fråga om uppenbarelser från himmelen? b) Vad hände i fråga om den sanna religionen under det första århundradet efter Kristus?
8 Under mer än fyra hundra år var förbindelselinjen för meddelanden från himmelen bruten, det rådde fullständig tystnad därifrån. För 1.958 år sedan uppstod så plötsligt, år 3 och år 2 f. Kr., en mängd ”kontakter” i samband med Davids sons födelse i Betlehem, hans som var bestämd att bli Abrahams säd, Guds himmelska ”kvinnas”, hans organisations, Säd, Befriaren. Återigen blev den sanna religionen berikad av Gud, denna gång medelst budskap som gavs genom Sakarias, Maria, Elisabet, Josef, herdarna, Simeon och profetissan Hanna. Denne son, Jesus, blev trettio år senare Jehovas Kristus, när han smordes såsom den utvalde konungen över den nya världen. Hans fantastiska predikokampanj, som varade i tre och ett halvt år, utlöste en sannskyldig flod av nya sanningar som väckte upp och fyllde deras sinnen och hjärtan som var medvetna om sitt andliga behov på ett sätt som inga budskap tidigare hade gjort. Med stor kraft framställde han läran om ett andligt ”himmelrike” och lade grunden för detta rike, som skulle utgöra uppfyllelsen av Israels hopp och ljuvaste dröm. Efter det att Jesus blivit hängd på pålen som människans återlösare, fortsatte ytterligare heliga hemligheter att flöda genom Kristi apostlar. De slutliga uppenbarelserna överbringades till Johannes för 1.860 år sedan, år 96 e. Kr. Sålunda har en lång, av många enskilda trådar fast hoptvinnad, stark kabel av uppenbarelser från himmelen, som delgivits under en tid av mer än fyra tusen år, blivit bevarad åt oss i de sextiosex böckerna i bibeln. De innehåller de heliga utsagorna eller heliga sanningsorden, som undan för undan uppenbarats genom den heliga anden. I dem finner vi skildringar, som är inom räckhåll för alla, av de förråd av andliga skatter, som Gud har gjort tillgängliga steg för steg. Vid detta ”bord”, som är dukat till andlig festmåltid och ständigt förses med allt flera rätter, finns det föda för alla, så att de kan få riklig näring för sinne och hjärta. — Luk., kap. 1, 2.
9, 10. a) Varför är Abrahams handlingssätt efterföljansvärt? b) Hur förhöll sig de flesta judarna på Stefanus’ tid?
9 Som vi har sett var Abraham, Mose och de trogna profeterna bland de många som höll jämna steg med sanningen, för att på så sätt fylla sitt andliga behov. De höll jämna steg med sanningen, allteftersom den uppenbarades för dem genom den heliga anden fram till och under deras tid. Dessa Jehovas trogna tjänare var villiga att skrida framåt i sin religiösa syn på tingen. De stagnerade inte, körde inte fast i några gamla hjulspår, lät sig inte nöja med traditionsbunden slentrian. För dem var den sanna religionen en dynamisk religion, en religion i verksamhet och rörelse, som gick framåt till nya privilegier i fråga om insikt och tjänst. De var ständigt vakna för nya uppenbarelser genom den heliga anden beträffande deras stora förhoppning om den kommande nya världen. ”Därför blyges icke Gud för dem — att bliva åkallad såsom deras Gud,—, ty han har berett en stad [den nya världens organisation] åt dem.” — Hebr. 11:16, NW.
10 Men de judar, som levde under samma århundrade som den kristne Stefanus, följde inte Abrahams och Mose föredömen i fråga om att skrida framåt. De liknade i stället många av sina otrogna förfäder, som inte följde med sanningen, blev materialistiskt sinnade och vägrade att ge sina sinnen och hjärtan andlig föda. Stefanus’ samtida bland judarna hade blivit avfälliga. De hade övergivit den sanna religionen. De hade stått emot den heliga anden. I sitt mästerliga försvarstal inför judarnas Sanhedrin beskriver Stefanus hur den sanna religionen tack vare den heliga anden på ett förunderligt sätt hade gått framåt och utvidgats, vad Guds uppsåt beträffade, från Abrahams dagar till Salomos tid. I sin avslutning kritiserar Stefanus därefter skarpt sin generations andligen sjuka människor, därför att de hade uraktlåtit att följa med sanningen, när han säger: ”Egensinniga människor, med oomskurna hjärtan och öron, ni stå alltid emot den heliga anden; liksom edra förfäder gjorde, så göra ni.” — Apg. 7:51, NW.
11, 12. a) På vilket sätt skrider den sanna religionen framåt i vår tid? b) Är det några som motstår den heliga anden i våra dagar? Hur gör de det?
11 Fastän skrivandet av bibelns böcker upphörde i och med apostlarna, fortsätter likväl nu den sanna religionen att gå framåt i och med att den rena tillbedjan blivit återställd sedan år 1919. Detta beror på att vi nu kan tillgodogöra oss en ständigt allt rikligare andlig mat i form av uppfyllelser av de många profetiorna som upptecknats i bibeln. Dessa uppfyllda profetior ger detaljerade upplysningar om upprättandet av Jehovas ny värld i denna ”ändens tid”. Dessa uppfyllelser i vår tid, dessa bevis för bibelns trovärdighet, fyller sinnet rikligen med nya fakta och styrker hjärtat, genom att vårt hopp till Jehova och vår förtröstan på honom ökas. Men i likhet med förhållandena på Stefanus’ tid har i våra dagar flertalet människor tillslutit sina sinnen och hjärtan för Jehovas rika föranstaltningar. De har avfallit från den sanna kristendomen och har sålunda blivit andligen sjuka. De följer de katolska och protestantiska religionerna, som är bundna vid hedniska trosbekännelser, vilka härstammar från 300-talet. De går inte framåt i biblisk sanning och upplysning. Därför strider de också mot sanningen och står emot Guds heliga ande. Aposteln Paulus ger en rätt och riktig beskrivning av dessa människor, när han säger: ”Så fortsätta också dessa med att stå emot sanningen, män som äro fullständigt fördärvade till sinnet, underkända vad tron angår.” (2 Tim. 3: 8, NW) Slutligen står dessa emot den heliga anden ända därhän att de hädar den, och detta medför en dom till andlig död. Den som fått en sådan dom kan inte få förlåtelse. ”Vemhelst som hädar den heliga anden får ej någonsin förlåtelse, utan är skyldig till evig synd.” — Mark. 3:29, NW.
12 Vi som nu befinner oss på den väg, som leder till andlig fullkomlig hälsa, får inte vara av det slag som ryggar tillbaka från att följa sanningens framåtskridande under den heliga andens ledning. Om vi skulle göra det, då har vi gjort oss förtjänta av Jehovas förbannelse, som betyder den andra döden. ”Nu äro vi icke av det slag som ryggar tillbaka till tillintetgörelse, utan av det slag som har tro, varigenom själen bevaras vid liv.” (Hebr. 10:39, NW) Sedan vi nu har påvisat varför det är så nödvändigt för oss att fylla våra sinnen och hjärtan med sanningen, återstår frågan: Hur kan detta ske på ett vist och förståndigt sätt?
13, 14. a) Vad bör Jehovas vittnen inse nu när de står under den sanna religionen? b) Ge exempel på vad som krävs såväl av världsliga regeringars tjänare som av Guds tjänare?
13 I våra dagar är den sanna religionen — som det konsekvent har varit i gångna tider — förbunden med Guds folk på jorden, som står under hans speciella ledning. Detta folk är ett teokratiskt organiserat folk och är nu känt som den nya världens samhälle av Jehovas vittnen. De utgör ett internationellt sällskap av Ordets förkunnare, vars syfte är att utföra det betydelsefullaste verk som finns på jorden i denna tid, predikandet av de goda nyheterna om Jehovas upprättade rike. (Matt. 24: 14) Kan vi vara tjänta med att likna dem som betraktar denna heliga förkunnarverksamhet som om den inte krävde någon särskild förberedelse? Eller dem som säger att man inte behöver följa med de underrättelser som Gud förmedlar till sina tjänare?
14 Änglarna i himmelen kallas Guds tjänare. Om vi studerar hur dessa änglar framträdde på jorden för att utföra särskilda uppdrag från Jehovas himmelska hov, finner vi att de alla tycks ha varit väl och ingående underrättade, vakna, exakta, när de frambar det gudomliga budskapet, och att de uppträdde med en värdighet som anstod tjänare åt den Allsmäktige, som hade sänt ut dem. (Dan. 7:10) Ett annat exempel kan vi rentav hämta från de världsliga regeringarna, som har bestämda krav på sina statsämbetsmän. Av dessa statens särskilda tjänare fordras det att de är ”experter” på sitt område. De måste, för det första, vara hemmastadda i sitt lands grundlag, för det andra, vara väl förtrogna med de riktlinjer som meddelas i skrivelser och förordningar av deras styrande överordnade samt, för det tredje, kunna umgås väl med sina jämställda medtjänare till ömsesidigt gagn. Hur mycket mer behöver då inte vi såsom Guds jordiska tjänare vara ”experter” i vår tjänst, i det att vi, för det första, är hemmastadda i vår Guds grundläggande skrivna ord, för det andra, är väl förtrogna med de riktlinjer som meddelas i de senaste underrättelserna från Jehovas teokratiska organisation samt, för det tredje, kan umgås väl med våra kristna medtjänare vid mötena i och för andlig uppbyggelse!
15, 16. a) Vad visades det exempel på genom Josua? b) Hur bör man betrakta Guds ord?
15 Låt oss i fråga om det första kravet minnas hur Josua, som representerade Jehova som styresman för Israels nation, fick veta hur han skulle kunna vinna framgång i sin tjänst för Gud och var han skulle skaffa sig sin grundläggande kunskap om sanningen. ”Denna lagbok bör icke vika från din mun, och du skall läsa i den med låg röst dag och natt, för att du må vinnlägga dig om att göra i överensstämmelse med allt som står skrivet i den, ty då skall du göra din väg framgångsrik, och då skall du handla vist.” I likhet med Josua lystrar vi till detta råd från Jehova. Bibeln är förvisso sanningens första och främsta källa för oss. Den innehåller den styrelses eller den regerings principer, som vi representerar. — Jos. 1:8, NW.
16 Guds ord skrevs under den inspirerande kraft som Jehovas heliga ande utgör. Härom skrev Paulus: ”Ty det är för oss som Gud har uppenbarat dem genom sin ande, ty anden tränger in i allt, till och med i Guds djupheter.” Detta innebär, att genom att vi läser ur den Heliga skrift sysslar våra sinnen med kunskap, som är andlig och kommer från en övernaturlig källa. Genom att vårt sinne tar emot dessa andliga underrättelser blir vi andligt sinnade och blir ledda av anden. Man skulle kunna säga, att mellan pärmarna på våra biblar på många språk har vi översättningar av den heliga andens infångade eller bundna yttranden. Ja, vilken häpnadsväckande skatt håller vi inte i vår hand, då vi lyfter upp den Heliga skrift! — 1 Kor. 2:10, NW.
17, 18. a) Är det orimligt att söka läsa bibeln varje dag? b) Ge ett förslag på hur man kan läsa bibeln.
17 Var det orimligt av Jehova att kräva att hans tjänare Josua skulle läsa i den bibliska lagen varje dag? Nej, visst inte. Jesus upprepade Mose ord, när han sade: ”Människan måste leva icke endast av bröd, utan av varje uttalande som går ut genom Jehovas mun.” Det är därför sannerligen gott för oss var och en att dagligen tillägna oss något av Guds andliga sanningsord, så att vi kan bevara oss andligt sinnade i en välgörande grad. Liksom Josua bör vi personligen lägga oss till med vanan att läsa ur Guds ord varje dag. — Matt. 4:4, NW.
Praktiska förslag
18 Här följer nu några praktiska förslag till ett sådant personligt bibelläsningsprogram. Varför inte varje morgon läsa hela det kapitel i bibeln ur vilket dagens text är hämtad, vilken vi finner i årsboken eller i Vakttornet? Härigenom får du genast rikligt, ytterligare stoff till ett stimulerande studium av texten och kommentaren. Om man läser ett kapitel om dagen, skulle det innebära att man komme att läsa 365 kapitel om året eller omkring en tredjedel av hela bibeln. Försök göra en sammanfattning av varje kapitel, sedan du läst det. Se om du kan finna kapitlets genomgående tema.
19, 20. Nämn ett andra och likaså ett tredje förslag.
19 Ett andra förslag går ut på att man avsätter en halvtimme om dagen för sträckläsning av bibeln. Antingen en halvtimme före frukosten, då man är pigg och utvilad till sinnet, eller på kvällen innan man går till sängs. Vid en sådan fortlöpande läsning av bibeln bör det främsta syftet inte vara att helt enkelt bara komma igenom ett visst antal sidor. Försök i stallet att tillägna dig något av bestående värde ur det som du läser. Sök att bevara en eller flera grundläggande principer eller kärnpunkter av gudomlig vägledning varje dag. Lär dig dessa punkter utantill och repetera dem följande dag.
20 Och här är ett tredje förslag: Hur vore det att varje dag läsa en grupp av besläktade skriftställen, som alla har att göra med ett bestämt bibliskt tema eller ämne, t. ex. ur boken ”Make Sure of All Things”, när vi får den på svenska en vacker dag? En sådan vana leder till att man blir skicklig i att finna bevisen i bibeln, och det får man nytta av i förkunnarverksamheten på fältet. Härigenom kan man varje dag göra upp små bibliska predikningar till att användas i tjänsten från dörr till dörr.
21, 22. a) Vilket fjärde förslag ges för bibelläsning? b) Vad uppnår man genom att följa de här gjorda förslagen?
21 Det fjärde förslaget syftar till att man så småningom skall kunna behärska hela bibeln. Ett sådant program kräver att man i följd läser ett eller två kapitel dagligen. När du omsorgsfullt har läst ett kapitel, så försök att sammanfatta innehållet i hela kapitlet genom att söka reda på huvudtanken och ge uttryck åt den. Se efter om denna huvudtanke återfinns i någon av verserna i kapitlet, och denna vers kan du då stryka för och kalla kapitlets ”temavers”. Försök alltid att inskränka denna huvudtanke till att omfatta endast några få ord, som med fördel kan skrivas ned och bevaras i minnet. När du på detta sätt har skaffat dig en ”översikt” över en viss bok i bibeln, sök då sammanfatta hela boken i en enda huvudtanke, ett tema eller ämne. Låt oss t. ex. ta Filipperbrevet, som man kan sammanfatta så här:
Tema för Filipperbrevet: Kärleksfull uppmuntran till trohet.
Kapitel ”Tema-vers” Huvudtanke
1 Flp 1:7 Försvara degoda nyheterna.
2 Flp 2:5 Bevara den rätta sinnesinställningen.
3 Flp 3:14 Jaga efter segerlönen.
4 Flp 4:7 Bevara hjärtat och sinnesförmågorna.
22 När man vid andra tillfällen önskar komma ihåg några särskilda skriftställen, kan man alltid i tanken förbinda dem med ”tema-versen” eller huvudtanken, som man redan har fastställt för kapitlet i fråga. På detta sätt kan’ man bevara dem i sitt minne genom att så att säga ställa in dem i sinnets ”kortregister” under de rätta temana. Härigenom kan man få ett häpnadsväckande fast grepp om livets ord. I stället för att tvingas lära sig utantill de 773.696 orden i bibelns 31.102 verser, om man skall kunna säga att man kan bibeln, behöver man bara komma ihåg några få ord, som anger temat för vart och ett av bibelns 1.189 kapitel, för att kunna behärska den för praktisk användning i förkunnarverket. (Siffrorna avser Konung Jakobs bibel.)
23—25. a) Vilken anordning har gjorts för att en Jehovas tjänare skall kunna hälla jämna steg med de meddelanden och underrättelser, som kommer från Hans organisation? b) Hur bör män söka skapa sig en ständigt klarare objektiv bild av den nya världen?
23 Sedan vi nu har talat om ett dagligt bibelläsningsprogram, som syftar till att hos oss bevara en ständigt livaktig andlig förtrogenhet med Skriften, skall vi dryfta nödvändigheten av att förkunnaren ser till att han håller jämna steg med underrättelserna som meddelas genom Jehovas teokratiska organisation. För denna tjänst brukar Jehova Gud, profetiornas store uttolkare, återigen sin heliga ande för att upplåta de heliga hemligheterna och meddela dessa till sina tjänare. I ett samtal med sina lärjungar sade Jesus: ”Jag har ännu mycket att säga eder, men ni äro icke för närvarande i stånd till att bära det. Men när denne kommer, sanningens ande, skall han leda eder in i hela sanningen, ty han skall icke tala av sin egen ingivelse, utan vad han hör skall han tala, och han skall för eder kungöra de kommande tingen ” — Joh. 16:12, 13, NW.
24 Det har tidigare gjorts klart för oss hur Jehova sedan 1918 givit överflödande bevis för att han har godkänt den ”trogne och omdömesgille slavens” klass, dvs. den smorda kvarlevan, och har satt den ”över sitt tjänstefolk till att giva dem deras mat i rätt tid”. (Matt. 24:45, NW) Som vi väl vet, använder denne ”trogne och omdömesgille slav” tidskriften Vakttornet för att meddela oss, som är Guds ”tjänstefolk”, de senaste andliga underrättelserna, som är nödvändiga för att vi skall bli ytterligare uppbyggda i andligt avseende. Därför är det i högsta grad tillrådligt att avsätta en viss tid varje vecka för privat studium och forskning i förbindelse med Vakttornets publikationer. Om vi i oförstånd skulle hoppa över detta personliga studium, sluter vi i själva verket våra öron för det budskap som Jehova, den store läkaren, anser vara av utomordentlig vikt just nu för vår andliga goda hälsa.
25 När vi på detta sätt följer med den sanna religionens framåtskridande, genom att vi studerar Vakttornet bättre, bör vi samtidigt försöka skapa oss en ständigt klarare objektiv bild av den nya världen. Jehovas vittnen är verkligen ett folk med en strålande framtidssyn. Sträva efter att göra denna syn alltmer levande och livfull. Då de av Guds uppsåt, som uppenbarats helt nyligen, framträder klarare, måste de inrangeras på sin rätta plats och i sitt rätta förhållande till dem av Guds uppsåt, som vi redan tidigare förstått. Genom att vi passar in varje ny framställning i Vakttornet i den stora, generella bilden av Guds uppsåt, kommer vi att få erfara att vi kan predika mera verkningsfullt. Ju klarare och tydligare ditt sinne kan uppfatta huvudmönstret, som nu håller på att utvecklas i förbindelse med Jehovas stora herradöme och rike, desto bättre skickad blir du att representera detta rike.
26, 27. Vilken tjänst, som nämns till sist, står nu Jehovas vittnen till buds genom Guds heliga ande?
26 Så finns det till slut ytterligare en sak att tänka på, när det gäller att följa med sanningen. Även om daglig bibelläsning av Guds ord är ett grundvillkor och även om det är viktigt att vi följer med de andliga underrättelserna som meddelas i Vakttornet, så finns det dessutom en tredje funktion av den heliga anden, som vi måste dryfta. Det är den heliga andens verkan som en förundransvärd organisatorisk kraft, som en hjälpare för församlingen i dess helhet. När Jesus talade till den samlade skaran av lärjungar, gav han detta löfte: ”Men hjälparen, den heliga anden, som Fadern skall sända i mitt namn, denne skall lära eder allt och påminna eder om allt som jag har sagt eder.” — Joh. 14:26, NW.
27 Denne hjälpare eller ”paraklet” är en osynlig verksam kraft, som uppenbaras genom den hjälp i ledande eller dirigerande syfte, som kommer över en hel församling av sanna kristna. Denna ande under Jesu ledning är ett redskap som han brukar för att uppfylla sitt löfte: ”Ty där två eller tre hava kommit tillsammans i mitt namn, där är jag mitt ibland dem.” (Matt. 18:20, NW) Det är på grund av just detta löfte som Guds heliga ande såsom en hjälpare kan förmärkas varhelst Jehovas folk samlas. Var och en som är tillstädes får röna en fridfull och stimulerande påverkan genom att vara närvarande vid de officiella sammankomsterna av Jehovas tjänare. När vi är församlade med varandra, sätter denna samma heliga ande våra sinnen i stånd att snabbare och lättare absorbera andliga underrättelser, gör det möjligt för oss att uppfatta hjärtanas samfällda gensvar av lovsång till vår store Skapare och att visa kärlek mot våra vänner och kamrater omkring oss. Besvärande motstånd blir också övervunnet.
28, 29. Vilka är skälen till att det är så livsnödvändigt att vi är med vid alla utlysta möten i församlingen som vi tillhör och vid de sammankomster som Sällskapet anordnar?
28 När därför den församling som vi tillhör möter upp till de utlysta mötena, tjänstemötet, Vakttornsstudiet eller veckans bokstudium, kommer Guds heliga ande att vara närvarande såsom en hjälp åt organisationen. Denna hjälpare är också närvarande vid varje krets- och områdessammankomst. Alla landskonvent och internationella konvent, som Jehovas vittnen anordnar, är likaså föremål för denna säregna andliga välsignelse. Det ligger i öppen dag att Jehovas heliga ande inte vilar över de samfundsmässigt söndrade sammankomsterna bland de andligen sjuka människorna i de falska religiösa organisationerna. Men lång erfarenhet visar att Guds heliga ande verkligen på ett underbart sätt vilar över Hans folk! När vi vet att det förhåller sig så, innebär detta, att om vi skall kunna följa med sanningen, måste vi ofelbart vara närvarande vid varje utlyst möte av Guds folk, som vi är anslutna till och verkar tillsammans med. Kan vi tänka oss en tjänande ängel i himmelen som finner på ursäkter för att inte vara närvarande när Guds hov samlas i himmelen? Nej, sannerligen inte. Likaså bör vi, såsom Guds tjänare, inte finna på ursäkter för att vara borta från mötena.
29 Gemenskapen och samvaron vid möten där bibeln studeras är upplyftande, stärkande och uppmuntrande. Ingen av oss kan undvara denna föranstaltning för ömsesidig andlig hjälp. Hur många av oss har inte sagt: ”Jag har studerat mitt Vakttorn hemma, men jag lade aldrig märke till att den där punkten behandlades där, förrän vi studerade artikeln vid församlingens möte.” Detta bevisar att hjälparen från Gud, den heliga anden, verkade på församlingen i sin helhet för att understryka denna viktiga punkt.
30. Vad allt innebär det då att följa med sanningen denna tid?
30 Nu kan vi klart och tydligt se, att detta, att följa med sanningen, i själva verket betyder att följa med Guds heliga ande. I och med att Guds ande rör sig ständigt framåt nu på 1900-talet, övervinner Kristus Jesus världen såsom Jehovas förkämpe. Han rycker alltjämt framåt till den slutliga segern vid Harmageddon. I sitt triumftåg för han oss fram som sina lyckliga efterföljare på jorden, genom Guds heliga andes aldrig svikande kraft. Håller vi jämna steg med hans segermarsch? Är vi i takt med hans obesegrade organisation? Det måste var och en av oss avgöra för sig själv. Om vi följer med anden under Kristi Jesu ledning, skall vi inte dö andligen och så vara döda för evigt som den övriga världen, utan vi skall förvisso vinna den härliga lönen evigt liv i den nya världen. ”Den som sår med tanke på anden skall av anden skörda evigt liv.” — Gal. 6:8, NW.
(The Watchtower, 1 mars 1956)