Har du ”tro varigenom själen bevaras vid liv”?
”Nu är vi inte av det slag som ryggar tillbaka till tillintetgörelse, utan av det slag som har tro, varigenom själen bevaras vid liv.” — Hebr. 10:39, NW.
1. Varför tror de kristna på Jesu Kristi uppståndelse?
TERTULLIANUS, som blev omvänd till kristendomen mot slutet av det andra århundradet av vår vanliga tideräkning, skrev en gång beträffande Jesus Kristus: ”Han blev begravd och därefter upprest från de döda; detta är trovärdigt, eftersom det är omöjligt.” Bedömd enligt mänskliga förmågor är Kristi uppståndelse just detta — ”omöjlig”. Likväl försäkrar oss den Heliga skrift att uppståndelsen är ett faktum. Den har till exempel bevarat dessa ord av den kristne aposteln Petrus beträffande ”Jesus, nasaréen”: ”Gud uppreste honom genom att lösa dödens våndor, ty det var inte möjligt för honom att förbli fasthållen av den.” (Apg. 2:22—24, NW) Kristi första lärjungar såg rentav den uppreste Jesus, och några av dem fick till och med tillfälle att äta och dricka med honom och samtala med honom. (Matt. 28:5—10, 16—20; Apg. 10:40, 41; 1 Kor. 15:3—8) De kristna i vår tid tror på Jesu Kristi uppståndelse därför att den finns upptecknad i Guds inspirerade ord. Dessutom urskiljer de genom uppfyllelsen av bibliska profetior i det som sker i närvarande tid att Jesus Kristus lever och nu härskar i Guds himmelska rike. — 2 Tim. 3:16, 17; Matteus, kap. 24, 25.
2. Hur betydelsefull är tron?
2 Det krävs tro av Guds tjänare. Jesus Kristus sade: ”Ha tro på Gud!” (Mark. 11:22, Hd) Den hebreiske profeten Habackuk visade att Jehova själv hade sagt: ”Men den rättfärdige skall leva genom sin tro.” (Hab. 2:2, 4) Vi blir försäkrade om att ”den som utövar tro på Sonen [Guds Son, Jesus Kristus] har evigt liv”. (Joh. 3:36, NW) Följaktligen måste alla människor som önskar få Guds ynnest och evigt liv ådagalägga sann tro.
3. Vad är tro?
3 Tertullianus’ förklaring angående Jesu Kristi uppståndelse har citerats som ett exempel på den ”extremaste formen” av tro. Men vad är tro? Tron har definierats som ”det sinnestillstånd som betraktar ett visst påstående som sant, oberoende av om dess sannfärdighet är fullständigt ådagalagd”. (The Encyclopedia Americana, 1956 års upplaga, band 10, sid. 723) Aposteln Paulus, som blev kristen efter det att den uppväckte, förhärligade Jesus Kristus genom ett underverk hade visat sig för honom (Apg. 9:1—19), har gett denna av Gud inspirerade definition av tro: ”Tron är den säkra förväntan om ting som man hoppas på, det tydliga framträdandet av verkligheter, fastän osedda.” Genom sin tro ”fick människor i forna tider vittnesbörd buret åt sig” om att de hade behagat Jehova. — Hebr. 11:1, 2, NW.
4. Vad var det som gjorde att Abel hade en ”säker förväntan” om att Guds ord om kvinnans säd skulle gå i uppfyllelse?
4 Den skriftenliga tron är en välgrundad förväntan, inte ett ogrundat hopp. Abel, den andre sonen till det första människoparet, Adam och Eva, ådagalade tro. Abel insåg att det Gud hade sagt om att döden skulle bli följden av att människan i olydnad åt av frukten från ”trädet för kunskap om gott och ont” bevisade sig vara sant. (1 Mos. 2:16, 17, NW) Han kunde på sig själv lägga märke till de nedärvda dödsbringande verkningarna av synden. (Rom. 5:12) Han kunde också lägga märke till uppfyllelsen av Guds tillkännagivande som medförde tungt arbete för hans olydige far, Adam. Och i överensstämmelse med Jehovas dom över Eva var det också så att hon kände ökad smärta under havandeskapet. (1 Mos. 3:16—19) Dessa fakta bevisade Guds sannfärdighet och gav Abel övertygelsen, den ”säkra förväntan”, att det övriga som Gud hade sagt också skulle vara sant, till exempel de profetiska ord som Jehova riktade till djävulen, då han talade till den orm den onde hade använt för att orsaka att människorna syndade: ”Jag skall sätta fiendskap mellan dig och kvinnan och mellan din säd och hennes säd. Han skall krossa ditt huvud, och du skall krossa hans häl.” — 1 Mos. 3:15, NW.
5. a) Hur ådagalade Abel sin tro på att Guds ”kvinnas” Säd skulle komma? b) På vilket sätt bar Gud vittnesbörd beträffande Abels gåvor?
5 Abel visade, genom att inför Jehova frambära ett djuroffer, som på ett bildligt sätt kunde tjäna som en ersättning för hans eget liv, sin tro på att denna Guds ”kvinnas” Säd skulle komma. Hans äldre bror, Kain, som inte hade någon tro, offrade endast blodlösa grönsaker. Därefter blev Kain en mördare som utgöt sin broders blod, men Abel dog i vetskap om att han hade behagat Jehova, eftersom ”Gud bar vittnesbörd beträffande hans gåvor” genom att godta det offer han hade framburit i tro. (Hebr. 11:4, NW; 1 Mos. 4:1—8) Kan din tro på Jesu Kristi återlösningsoffer liknas vid den tro som kom till uttryck i Abels offer?
6. Förklara hur tron är ”det tydliga framträdandet av verkligheter, fastän osedda”.
6 Tron är också ”det tydliga framträdandet av verkligheter, fastän [dessa verkligheter är] osedda”. De skapade tingens tillvaro — solen, månen, stjärnorna och jorden själv — gör det till exempel uppenbart för de kristna att det finns en Skapare, att denne Skapare är verklig, även om han inte kan ses med mänskliga ögon på grund av att han är en osynlig Ande. (Joh. 4:24, NW; Rom. 1:20—23) Följaktligen har de kristna bevis för att Gud existerar, och genom tron förnimmer de ”att tingens ordningar inrättades genom Guds ord, så att det som syns blev till av ting som inte framstår synliga”. — Hebr. 11:3, NW.
Tron bevarar själen vid liv
7. Vad är själen, och vad kan hända den?
7 Innan Paulus definierade tron, hade han förklarat beträffande de kristna: ”Nu är vi inte av det slag som ryggar tillbaka till tillintetgörelse, utan av det slag som har tro, varigenom själen bevaras vid liv.” (Hebr. 10:39, NW) Men vad är själen, som kan bevaras vid liv genom att man har tro? Du själv är en levande själ. Skriften förklarar: ”Jehova Gud begynte dana mannen av stoft från marken och i hans näsborrar blåsa in livets andedräkt, och mannen blev en levande själ.” (1 Mos. 2:7, NW) Det sägs inte här eller någon annanstans i bibeln att människan har en odödlig själ, som är i stånd att fortsätta att existera sedan kroppen dött. I själva verket förklarade Jehova genom sin profet Hesekiel: ”Den själ, som syndar, hon skall dö.” (Hes. 18:4, 1878 års sv. övers.) Här görs inte undantag för någon ofullkomlig människa, ”eftersom ingen människa finnes, som icke syndar”, och ”om vi kommer med det påståendet: ’Vi har ingen synd’, vilseleder vi oss själva, och sanningen är inte i oss”. — 1 Kon. 8:46; 1 Joh. 1:8, NW.
8. Vilka utsikter till liv finns det för Jehovas trogna tjänare som nu har varit döda en lång tid och för dem som ådagalägger tro i vår tid?
8 Likväl är det så att de Jehovas trogna tjänare som sedan länge legat döda i jordens stoft lever från Guds synpunkt sett. Han kommer att uppväcka dem från döden genom att låta sin Son, Jesus Kristus, återföra dem till liv som levande själar. (Joh. 5:28, 29) Abraham, Isak och Jakob är bland dem. (Luk. 20:37, 38) Genom trosgärningar kan en människa i vår tid likna dem. Och eftersom de händelser som inträffar i uppfyllelse av bibelns profetior visar att vi lever i de ”yttersta dagarna” för den nuvarande tingens ordning, är det nu möjligt för dig att visa tro som kommer att bevara din själ vid liv för evigt. (2 Tim. 3:1—5) Andra forntida exempel på tro på Gud kommer att hjälpa dig att odla ”tro, varigenom själen bevaras vid liv”.
Tro på patriarkernas tid
9. Hur blev Enok ”överflyttad, för att inte se döden”?
9 Likt Abel visade Enok, ”den sjunde i släktlinjen från Adam”, tro på Jehova. Enok profeterade om att Gud skulle verkställa dom på de ogudaktiga. (Jud. v. 14, 15, NW) Hur måste inte Enoks ord ha plågat hans religiösa fiender! Utan tvivel försökte de också döda honom på grund av att han kungjorde Jehovas dom. Men Gud ”tog honom”, så att han inte behövde känna dödens plåga. (1 Mos. 5:24) Enok blev således ”överflyttad, för att inte se döden”, men först ”fick han det vittnesbördet, att han hade behagat Gud väl”. (Hebr. 11:5, NW) På vilket sätt? Det grekiska ord som återges med ”överflyttad” i Hebréerna 11:5 betyder ”överflytta”, ”förflytta” eller ”ändra platsen för”, och det påminner om det som hände Paulus. Han blev genom ett underverk överflyttad eller upptagen till ”tredje himmelen” och fick en syn av den kristna församlingens framtida andliga paradis. (2 Kor. 12:1—4) Enok, som inte visste någonting om ett andligt paradis, befann sig av allt att döma i ett liknande tillstånd av hänryckning, i det han fick en syn av det kommande jordiska paradiset, då Gud lät honom somna in i döden, i säkerhet för fiendehänder. Du har inte genom Guds kraft fått en syn av det återställda paradiset på jorden. Men, om du är kristen, tror du att det kommer att finnas till? Du bör göra det. — 2 Petr. 3:13; Hebr. 11:6.
10. Vad gjorde Noa genom att utöva tro när det gäller världen på hans tid?
10 I tro visade Noa ”gudaktig fruktan och byggde en ark för att frälsa sitt husfolk”. Genom att utöva sådan tro, genom att utföra gärningar i rättfärdighet och lydnad, fördömde Noa den icke troende världen för dess onda gärningar och visade att den förtjänade att tillintetgöras. (Hebr. 11:7, NW; 1 Mos. 6:13—22) Men ådagalägger du personligen en tro lik Noas? I vår tid är det alldeles som det var på Noas tid före den världsomfattande vattenfloden. Det stora flertalet av människorna äter, dricker, gifter sig och fortsätter med de normala strävandena i livet utan att bekymra sig om Guds uppsåt. De tar ingen notis om det förhållandet att Människosonens, Jesu Kristi, utlovade andra närvaro är en verklighet. Men du behöver inte likna dem. Var i stället andligt vaksam, i det du ådagalägger tro. Ditt liv beror på det! — Matt. 24:36—42.
11, 12. Mottagandet av det utlovade landet var en storslagen framtidsutsikt, men vad för något, som var större, väntade Abraham på?
11 Abraham (Abram) hade också stor tro. Hans hemstad, kaldéernas Ur, hade mycket att erbjuda i fråga om det materiella. Men Abraham lämnade Ur och började bo i tält i Kanaans land. Detta gjorde han på grund av att han hade tro på Jehova. Abraham lydde Guds befallning och trodde på Guds löfte att göra honom till en stor nation som skulle välsigna mänskligheten. Jehova lovade också att ge ett land åt Abrahams säd eller efterkommande. Abrahams son Isak och sonson Jakob var ”hans medarvingar till samma löfte”. — Hebr. 11:9; 1 Mos. 12:1—9; 15:18—21.
12 Att få ta emot detta utlovade land var en storslagen framtidsutsikt. Men i tro såg Abraham fram emot någonting ännu större. ”Han väntade på ’staden med de fasta grundvalarna’, vars byggmästare och skapare är Gud.” Denne trogne patriark väntade på en himmelsk styrelse, under vilken han skulle leva i framtiden. Abraham, Isak och Jakob övergav inte trolöst sin gemenskap med Jehova och återvände till Ur, något som skulle ha resulterat i tillintetgörelse av deras själar. Därför heter det att Jehova ”blygs inte ... för dem — att bli åkallad såsom deras Gud” (NW). De bevarade tron på Gud intill döden, och inom kort kommer de att bli uppväckta till liv här på jorden, som är en del av den besittning som tillhör denna ”stad” eller himmelska styrelse, Guds messianska rike. (Hebr. 11:10, 13—16, 20, 21) Gud ger inte dig anvisning om att börja leva ett sådant nomadliv som Abraham, Isak och Jakob levde. Men är din tro så stark att den kan förmå dig att lämna materiella bekvämligheter bakom dig, om ett förordnande i den kristna förkunnartjänsten skulle kräva detta? Är din tro av det slaget att en eventuell förlust av materiella ägodelar genom våldsinriktade förföljare inte skulle förmå dig att överge Jehova?
13. Vad hände i Saras fall på grund av hennes tro?
13 Noa, Abraham, Isak, Jakob och andra trogna män från forna tider hade hustrur som också bevarade tron på Jehova. Tänk till exempel på Abrahams hustru Sara. Trots att hon var ofruktsam ända till dess att hon var omkring nittio år gammal och ”hade kommit förbi åldersgränsen”, i det hennes menstruation hade upphört, fick hon genom tro ”kraft att bli havande med säd, ... eftersom hon betraktade honom [Gud] som trofast, vilken hade gett löftet”. Abraham, som själv var ”så gott som död” vad det gäller förmågan att alstra barn, fick avkomma. Sara födde Isak, och genom honom frambragtes till sist barn, ”vilka till mängden var såsom himmelens stjärnor och oräkneliga såsom sanden som är vid havets strand”. — Hebr. 11:11, 12, NW; 1 Mos. 17:15—17; 18:11; 21:1—7.
14. Vad gjorde det möjligt för Abraham att nära nog offra Isak?
14 Abraham blev satt på prov så att han ”så gott som offrade ... Isak”, sin ”enfödde son”, dvs. den ende son han hade med Sara. (Hebr. 11:17, 18, NW) Vad var det som gjorde det möjligt för Abraham att göra detta? Tro på Jehova. Det är intressant att lägga märke till att de dödas uppståndelse inte omnämns i skildringen i Första Moseboken men att Abraham likväl hade kunskap om den och tro på att Jehova kunde uppväcka Isak. Aposteln Paulus förklarar: ”Men han räknade med att Gud var i stånd till att uppväcka honom till och med från de döda; och därifrån mottog han honom också på ett bildligt sätt.” (Hebr. 11:19, NW) På bara ett ögonblick skulle den dödande kniven i Abrahams hand ha gjort slut på Isaks liv, men en ängels röst förhindrade detta, så att Abraham i själva verket mottog sin son ur döden. — 1 Mos. 22:1—19.
15. Beträffande vad gav Josef uttryck åt tro, när han närmade sig döden?
15 Många år senare, i Egypten, sade Jakobs son Josef till sina bröder: ”Jag dör, men Gud skall förvisso se till eder och föra eder upp från detta land till det land som han med ed har lovat åt Abraham, Isak och Jakob.” (1 Mos. 50:24—26) Josef hade tro på att det skulle bli ett uttåg ur Egypten för israeliterna, och följaktligen talade han om det när han närmade sig slutet på sitt liv. (Hebr. 11:22) Han hade en obetingad tro på Jehova intill döden. Har du en tro på Gud som kan jämföras med denna?
Tro på Jehova som befriare
16, 17. a) Vilket beslut fattade Mose genom tron? b) Vilken belöning var det han oavvänt blickade hän emot?
16 Mose var den man som Jehova använde år 1513 f.v.t., när han befriade Israel ur slaveriet i Egypten. (2 Mos. 3:1—10; 12:37, 38) Mose föräldrar handlade i tro och höll honom gömd under tre månader sedan han fötts och satte slutligen ut honom på Nilfloden i en kista av papyrus. Detta ledde till att han upptäcktes av Faraos dotter, som ”uppfostrade honom som sin egen son”, så att han blev ”undervisad i all egyptiernas visdom”. Han blev också ”mäktig i ord och gärningar”. (2 Mos. 2:1—10; Apg. 7:21, 22, Hd; Hebr. 11:23) Men den egyptiska utbildningen och materialismen i de kungliga gemaken gjorde inte Mose till en tillbedjare av Egyptens många falska gudar. Nej, sannerligen inte! ”Genom tron vägrade Mose, när han hade blivit fullvuxen, att kallas son till Faraos dotter, i det han valde att bli illa behandlad tillsammans med Guds folk [israeliterna] hellre än att till en tid äga syndens njutning.” Varför? ”Eftersom han aktade Kristi smälek [privilegiet att vara Guds smorde] för en större rikedom än Egyptens skatter.” (Hebr. 11:24—26, NW) Som medlem av hovet kunde Mose ha sökt anseende i Egypten. Men om han hade gjort detta, skulle han sannolikt vara glömd nu, i likhet med många egyptiska faraoner, vars främsta anspråk på bemärkthet kanske är en skönt utsirad grav, ingenting annat än en kuriositet som grävts fram ur jordens stoft av arkeologens spade. I motsats till dem är Mose ihågkommen som en man av tro åt vilken Gud gav ett underbart privilegium.
17 Mose utövade tro och ”blickade oavvänt hän emot att belöningen skulle ges”, evigt mänskligt liv genom en uppståndelse på jorden i Guds nya ordning. (Hebr. 11:26, NW) I tro lämnade Mose Egypten och återvände åratal senare; där firade han den första påsken tillsammans med sina medisraeliter, och sedan tågade han med dem ut ur Egypten. ”Genom tron drogo de fram genom Röda havet likasom på torra landet; men när egyptierna försökte gå samma väg, dränktes de.” Efter Mose död gav tron seger efter seger åt Israel i Kanaan, däribland erövringen av Jeriko, där skökan Rahab skonades på grund av att hon hade tagit emot israelitiska spejare på ett fridsamt sätt. (Hebr. 11:27—31) Har du orubblig tro på Jehova och på hans förmåga att åstadkomma befrielse?
Andra exempel på tro
18. Vad satte Jehova Gideon och Barak i stånd att göra på grund av deras tro?
18 Paulus medgav att tiden inte skulle räcka till för honom om han dryftade andra exempel på tro (Hebr. 11:32), till exempel Gideon, som genom Jehovas kraft och med en skara på bara tre hundra man slog de förtryckande midjaniterna på flykten och krossade deras militära makt. (Domarboken, kap. 7) Och hur var det med Barak, som uppmuntrades av profetissan Debora? I tro mötte han Siseras mycket överlägsna militära styrka, och Jehova gav Barak den seger, som prisades i Deboras och Baraks gripande sång. — Domarboken, kap. 4, 5.
19. Vilken var Simsons sista trosgärning?
19 Sedan har vi också Simson, en mäktig fiende till filistéerna. Trots att han till sist blev deras blinde fånge, tillintetgjorde han många av dem, samtidigt med att han själv dog, genom att vräka omkull pelarna i det hus, där de hade kommit tillsammans för att frambära offer till den falske guden Dagon. Men Simson var inte en skräckslagen självmördare med osunt sinne. Det var inte i förtvivlan som han åstadkom att huset störtade samman, han önskade inte med detta göra slut på ett olyckligt liv, och han menade inte att han var en fullständigt misslyckad människa. Nej. Det krävdes tro för att han skulle kunna bönfalla Gud om tillräcklig kraft för att utkräva hämnd på de församlade filistéerna, Jehovas och hans folks fiender. — Dom. 16:18—30.
20, 21. a) Hur ådagalade Jefta och hans dotter tro? b) Anför andra förkristna exempel på tro.
20 Jefta, åt vilken Jehova gav seger över de förtryckande ammoniterna, visade också stor tro. Han gjorde detta till exempel då han uppfyllde det löfte han hade gett inför Gud genom att han överlämnade sin dotter åt Jehovas tjänst, vilket innebar att hon skulle vara jungfru för hela livet. (Dom. 11:29—40) Är du stark i tron i likhet med Barak, Debora, Simson och andra förkristna vittnen för Jehova? Och uppfyller du likt Jefta och hans dotter troget ditt löfte att tjäna Gud? — Ps. 50:14; Pred. 5:3, 4.
21 Med tro på Jehova besegrade David den filisteiske jätten Goljat, och han gick sedan vidare och blev en tapper krigarkonung som kämpade för Jehovas folks intressen. På grund av sin tro var han i överensstämmelse med Guds hjärta. (1 Sam. 17:4, 45—51; Apg. 13:22) Samuel tjänade Jehova från barndomen, och han övergav aldrig sin tro på Gud. (1 Sam. 1:19—28; 7:15—17) Det fanns naturligtvis andra profeter som visade stor tro på Jehova. Med avseende på olika trosgärningar talade Paulus om dem som ”genom tro besegrade riken i strid, verkade rättfärdighet, fick löften, tillstoppade lejons mun, höll tillbaka eldens kraft, undgick svärdets egg, från ett svaghetstillstånd gjordes fulla av kraft, blev tappra i krig, drev främmande härar på flykten”. — Hebr. 11:33, 34, NW.
22. a) Hur kommer en ”bättre uppståndelse”, som vissa förkristna vittnen för Jehova har sökt uppnå, att visa sig vara en ”bättre uppståndelse”? b) Men hur kommer det sig att de inte blir ”fullkomnade” förutan de smorda kristna?
22 De trogna männen Elia och Elisa fick genom Jehova kraft att återföra till livet de döda sönerna till två kvinnor (1 Kon. 17:17—24; 2 Kon. 4:17—37), och Paulus talade om kvinnor som fick ta emot sina döda genom uppståndelse. ”Men”, fortsatte han, ”andra människor blev torterade, eftersom de inte ville ta emot befrielse genom någon lösen, för att de skulle kunna uppnå en bättre uppståndelse.” (Hebr. 11:35, NW) Det är ”en bättre uppståndelse” än de uppståndelser som utfördes av Gud genom Elia och Elisa. Varför det? Därför att de som uppväcktes på den tiden måste dö ännu en gång, under det att trogna förkristna vittnen för Jehova kommer att bli uppväckta på jorden i Guds nya ordning, och då behöver de aldrig dö igen. Sedan visade Paulus beträffande dessa vittnen: ”Fastän ... [de] genom tron hava fått sitt vittnesbörd, undfingo de ändå icke, vad utlovat var; ty Gud hade åt oss [smorda efterföljare till Kristus] utsett något bättre, på det att de icke oss förutan skulle bliva fullkomnade.” (Hebr. 11:39, 40) Dessa smorda kristna, som uppgår till 144.000, blir uppväckta till andligt liv i himmelen, och denna uppståndelse tog sin början år 1918 v.t., sedan det himmelska riket upprättats år 1914. (Upp. 12:1—5; 14:1, 4; 20:4—6; 1 Kor. 15:50—55) Sådana kristna blir ”fullkomnade” i himmelen innan trogna, förkristna vittnen för Jehova blir uppväckta på jorden.
23. Nämn några andra exempel på tro som Paulus ger.
23 Paulus tänkte på andra exempel på tro som dessa vittnen hade gett, och han skrev: ”Ja, andra fick sin provsättning genom begabberi och gisselslag, och i sanning mer än så, genom bojor och fängelse. De blev stenade, de blev satta på prov, de blev söndersågade [Jesaja, som enligt osäker judisk tradition skulle ha lidit denna död på konung Manasses befallning], de dog genom att dräpas med svärd, de gick omkring i fårhudar, i gethudar, medan de led brist, utstod vedermöda och misshandel. ... De strövade omkring i öknar och berg och jordens hålor och grottor.” När du tänker på deras många trosgärningar, instämmer du utan tvivel med Paulus, som sade: ”Och världen var dem inte värdig.” — Hebr. 11:36—38, NW.
24, 25. a) Ådagalade de första kristna tro? b) Finns det alltjämt jämförbar tro på Jehova?
24 Det är trosstärkande att tänka på den trohet som visats av en så ”stor sky” av förkristna vittnen för Jehova. (Hebr. 12:1, NW) Men de första kristna ådagalade en liknande tro, vilket visas i de kristna grekiska skrifterna. Beträffande de första kristna har det också förklarats: ”Ibland torterades de och kastades för de hungriga vilda djuren på arenan för att ge underhållning åt de lägre klasserna. Men förföljelsen tjänade bara till att föröka deras tro och omvända många till den sak de förfäktade.” — Eugene A. Colligan och Maxwell F. Littwin: From the Old World to the New, 1932, sid. 90, 91.
25 Men det finns alltjämt sådan tro på Jehova Gud. Jehovas vittnen ådagalägger den utan fruktan. (Matt. 10:28) Beträffande kvinnliga Jehovas vittnen i det nazistiska koncentrationslägret i Ravensbrück har Genevieve de Gaulle, brorsdotter till Charles de Gaulle, framhållit: ”Alla visade prov på stort mod och tilltvang sig till slut respekt till och med hos SS. De hade genast kunnat bli fria ur lägret, om de avsvurit sig sin tro. Men de upphörde inte med sitt motstånd, och de lyckades till och med att i lägret införa böcker och traktater, vilket förde många av dem till galgen.” Eugen Kogan skrev i sin bok The Theory and Practice of Hell: ”Man kan inte komma ifrån det intrycket att SS psykologiskt sett aldrig var riktigt vuxna den utmaning mot dem som Jehovas vittnen utgjorde.” (Sid. 43) Och professor Ebenstein vid Princeton University i USA har framhållit: ”Det lidande som Jehovas vittnen fick utstå i lägren var till och med värre än det som judar, pacifister eller kommunister utsattes för. Sekten är liten, men det verkar som om varje enskild medlem är en fästning som kan jämnas med marken, men aldrig intagas.” — The Nazi State.
26. Vad kommer den kristna tron att resultera i?
26 Om du äger och vidmakthåller en liknande tro på Gud, kommer det att ge dig evigt liv. Aposteln Petrus skrev om de kristna: ”Ni ... når fram till målet för er tro, edra själars frälsning.” (1 Petr. 1:9, Hd) Men du kan fråga: ”Vad kan jag göra för att ha en uppehållande tro som är vid god hälsa?” Var förvissad om att mycket kan göras med Jehovas hjälp.
[Bild på sidan 438]
Kan din tro på Jesu lösenoffer liknas vid den tro som kom till uttryck i Abels offer?
[Bild på sidan 439]
I tro byggde Noa en ark för att rädda sitt husfolk. Visar du en tro lik Noas, trots att många i vår tid är utan tro?
[Bild på sidan 440]
Abraham visade tro genom att lämna materiella bekvämligheter bakom sig och bo i tält i Kanaan
[Bild på sidan 441]
Har du tro på Jehova som befriare? Mose hade det, och han fick erfara befrielse vid Röda havet