Låt oss stå fasta som om vi såg den Osynlige
”Genom tron var det han lämnade Egypten, och inte därför att han var rädd för konungens vrede. Han härdade ut, därför att han liksom såg den Osynlige.” — Hebr. 11:27, Hd.
1. a) Vilka bevis försäkrar oss om att Jehova lever? b) Varför behöver vi inte tvivla på Guds existens därför att han är osynlig?
INGEN som lever nu eller som har levat på jorden i det förgångna har någonsin sett Gud med sina bokstavliga ögon. Jehova är alltför underbar för att bräckliga människor skall kunna uthärda att se honom. Att han är osynlig bör emellertid inte göra att vi tvivlar på hans existens. Att han är osynlig gör det heller inte omöjligt för oss att ”se” honom som person med trons ögon. Hans egenskaper och makt kan också urskiljas. Vissa sidor av hans personlighet kan urskiljas genom det han har skapat, enligt vad aposteln Paulus nämnde i sitt brev till romarna: ”Hans osynliga egenskaper ses nämligen tydligt alltifrån världens skapelse, eftersom de uppfattas genom de ting som är gjorda, ja, hans eviga makt och gudomlighet.” (Rom. 1:20, NW) Att han är osynlig sätter inte hans existens i tvivel, och det gör det inte heller omöjligt för oss att hysa aktning för honom som person eller att uppskatta hans egenskaper och sätt att handla med andra, i synnerhet med hans eget folk. Hans oföränderlighet i egenskaper och normer är också framträdande. Detta bekräftas av hans eget uttalande: ”Jag är Jehova; jag har inte förändrats.” (Mal. 3:6, NW) Att Jehova är osynlig bör inte försvaga tron på hans personliga egenskaper eller på hans uppträdande eller på det sätt på vilket han handlar med dem som älskar honom.
2, 3. Vad har tron åstadkommit när det gäller att förändra Jehovas folks liv?
2 Även utan att se Gud fysiskt har Jehovas folk utövat sådan stark tro på honom att de har förmåtts att ändra sitt liv helt och hållet för att göra det som behagar honom. Detta framgår tydligt av att många av Jehovas vittnen, innan de blev vittnen, hade varit omoraliska, oärliga, benägna för våld, älskat världsliga nöjen och sökt materiell vinning såväl som varit upptagna med att göra sig själva ett ”namn”. — 1 Kor. 6:9—11.
3 Efter att ha ”sett” honom har många uppriktiga människor förmåtts att ändra sin kurs i livet och sitt levnadssätt, och nu har de ”vänt om” för att leva i enlighet med de normer som han har ställt upp — genom att vara ärliga och visa uppskattning av andliga ting såväl som genom att sätta främst i hjärtat att göra Jehovas vilja. — Apg. 3:19; 1 Petr. 4:3, 4.
4. Vad har gett Guds folk motiv att vandra på hans väg?
4 Och varför har de gjort en sådan förändring? Därför att de med sin urskillnings ögon har kommit att se vilken kärleksfull Gud Jehova är, och det är detta som har gett dem motiv att vandra på ett sätt som behagar honom. Det är denna djupa och varaktiga tro som har förmått dem att predika de ”goda nyheterna” år efter år utan uppehåll, även om de kan bli modfällda ibland på grund av förföljelse och därför att det stora flertalet människor inte vill lyssna. På grund av att vi har ”sett” honom har vi den största tillförsikt till honom och är lyckliga i hans tjänst. — Ef. 1:18; Apg. 5:42; Matt. 5:8, 10—12.
Lojala i sin tro
5. Vilken inställning har de som har varit i Jehovas tjänst under lång tid?
5 Många som har gett gensvar till Jehovas befallning att predika de goda nyheterna över hela världen har gjort detta i tjugo eller trettio eller fyrtio år eller ännu längre. Ju längre de har ägnat sig åt denna tjänst, desto djupare är deras uppskattning av hans storslagna och härliga gärningar. Deras syn på honom är ljusare. De som har varit länge i Jehovas tjänst tänker aldrig på att sluta upp eller sakta farten i sitt av Gud givna uppdrag. De är beslutna att fortsätta ända till dess de uppnår den utlovade belöningen. — Jak. 1:12.
6. Vad har de som varit lojala mot Gud uthärdat, och hur har de betraktat dessa prövningar?
6 Fastän de kan ha genomgått svår förföljelse, förblir deras tro stark. De har uthärdat motstånd och kommer att fortsätta att göra det, och de är beslutna att bevara ostraffligheten inför den allsmäktige Guden. Förföljelse har rasat mot Jehovas lojala tjänare i många delar av världen, särskilt i Tyskland under den djävulska nazistregimen, och på senare tid under Malawis grymme och hjärtlöse diktator. Under de svåraste prövningar har kristna män, kvinnor och barn förblivit lojala mot sin himmelske Fader, och i likhet med de kristna under första århundradet har de glatt sig över att göra detta. De har betraktat det som ett privilegium att få bevisa sin lojalitet mot universums suveräne härskare. — 1 Petr. 4:12, 13; Ps. 145:10.
7—9. a) Hur har Jehovas vittnen i Tyskland och i Malawi visat sin tro? b) Vad har gjort det möjligt för dem att uthärda?
7 Under Hitlers ondskefulla regim var det tusentals Jehovas vittnen som förlorade sina arbeten, sina butiker och sina hem. Det var många som inte tilläts fortsätta i de yrken de var vana vid. Deras egendom beslagtogs, de förvägrades pensioner, och de led andra personliga förluster. Det var 860 barn som togs från sina föräldrar. Sammanlagt 6.019 vittnen arresterades, flera av dem två, tre eller till och med fler gånger, så att allt som allt 8.917 arresteringar registrerades. Dessa personer avtjänade straff som uppgick till 13.924 år i fängelse. Många av dessa trogna män och kvinnor sattes i koncentrationsläger, och de tillbringade där sammanlagt 8.078 år, medan de utsattes för en ondskefull behandling. Det var sammanlagt 635 som dog i fängelse, medan 253 dömdes till döden, och av dem var det 203 som också avrättades.
8 På senare år har den så kallade kristne diktatorn i Malawi följt i Hitlers fotspår genom att låta våg efter våg av förföljelse komma över Jehovas vittnen i detta land. År 1972 var det mer än 30.000 av dessa kristna och dem som studerade bibeln tillsammans med dem som tvingades att fly för sitt liv till grannlandet Moçambique. Men i augusti och september 1975 ledde ett uppvaknande av nationalism i Moçambique till att de blev ”repatrierade” till Malawi. Här måste de återigen möta omänsklig tortyr, misshandel och stöld av pengar, egendom och kläder. De har avklätts nakna, och många av deras kvinnor har våldtagits. I oktober 1975 blev hela församlingar av vuxna vittnen hopsamlade och placerade i koncentrationsläger av Hitlers modell. Och föräldrar har tvingats att lämna sina barn, till och med diande spädbarn, utanför lägren! När polisen tillfrågades varför Malawis president hade gett order om detta, svarade polisen: ”Ni bär ansvaret för att era barn fått lära sådant som är orätt. Därför kommer de att behållas av Malawi, och vi kommer att göra dem till medborgare i Malawi.” Kan du föreställa dig något mera demoniskt? Jehovas vittnen i Malawi har lämnats utan land, hem och barn. Håller Malawi på med att upprepa nazismens sadistiska historia genom att förfölja människor vilkas enda ”brott” är att de lyder Guds ord, bibeln, genom att förbli neutrala i förhållande till ”världen” och dess politik? — Joh. 17:16.
9 Vilket djävulskt skuldregister är inte detta! Men vad har gjort det möjligt för alla dessa kristna att uthärda sådan vidrig behandling? De har sett upp till bibeln, Guds ord. De har i den funnit skildringen av sådana föredömen i trofasthet och uthärdande som Mose, Josua, profeterna och de kristna under första århundradet. I synnerhet har de tänkt på det föredöme i fråga om trofasthet som gavs av vår Herre och frälsare, Jesus Kristus. — Hebr. 12:1—3.
Att ”se” med trons öga
10. a) Vilka förmåner åtnjöt Mose under sitt tidiga liv? b) Vilken lojalitet mot Jehova visade han?
10 Från världslig ståndpunkt sett befann sig Mose i en synnerligen fördelaktig ställning i materiellt avseende. Han var adoptivson till Faraos dotter, och genom att han hade denna ställning hade han tillgång till det bästa i fråga om mat och kläder såväl som att han levde på kungligt sätt i de mest luxuösa omgivningar. (2 Mos. 2:1—10) Han hade en hel del prestige och fick ärebetygelser, och till sist skulle han ha ärvt en betydande jordegendom. Han fick det bästa i fråga om utbildning, eftersom han ”blev undervisad i all egyptiernas visdom”, och han blev ”mäktig i ord och gärningar”. Det är alltså otvivelaktigt att hans ställning i den egyptiska världen var högt gynnad. (Apg. 7:20—22) Likväl var Mose mera intresserad av sitt förhållande till Jehova. I fråga om detta utgjorde han ett passande föredöme för alla de kristna — för 1.900 år sedan och ända fram till vår tid. Lojalitet mot Gud och hans folk förmådde honom att fatta beslutet att vägra att låta kalla sig ”son av Faraos dotter”. Den bibliska skildring som upptecknats av aposteln Paulus visar Mose synsätt och klokhet, när det heter: ”Genom tro lämnade han Egypten, inte för att han fruktade kungens förbittring, ty han stod fast som om han såg den osynlige. Genom tro hade han firat påsken och utfört bestrykningen med blodet, för att förgöraren inte skulle röra deras förstfödda. Genom tro gick de genom Röda havet såsom på torrt land, men då egyptierna vågade sig ut i det, blev de uppslukade.” — Hebr. 11:23—29, NW.
11. Hur blev Mose fostrad för sitt framtida uppdrag?
11 Mose stora önskan var att han skulle bli använd av Jehova till att befria Hans folk. I fyrtio år var han borta i Midjan för att få övning på ett sätt som Gud ville. Han behövde utveckla egenskaperna tålamod, mildhet, ödmjukhet, långmodighet, saktmod i sinnet och självbehärskning, och dessutom behövde han lära sig vänta på Jehova. Som herde i detta ökenartade land blev han förberedd att uthärda besvikelser och påfrestningar som han skulle möta. Samtidigt lärde han sig att det var nödvändigt att vara lugn och visa styrka, eftersom dessa egenskaper skulle vara nödvändiga i hans framtida uppgift, som bestod i att leda Jehovas folk ut ur slavtjänsten. — Apg. 7:29, 30.
12. a) Varför måste Mose och Aron visa mod när det gällde att förtrösta på Jehova? b) Hur kom Jehova till israeliternas hjälp?
12 Skulle det inte kräva mod och tapperhet av Mose att framträda inför en så stor kung som Farao och ge honom ett ultimatum att han måste låta Guds folk ge sig av? Han och Aron, hans köttslige bror, gjorde detta, inte bara en gång, utan vid många tillfällen. Till sist drev Farao ut israeliterna med våld, men inom kort ångrade han sig och satte i väg för att förfölja dem. Utsikterna att komma undan Faraos makt tycktes obefintliga. Den egyptiska hären kom närmare bakom dem, och framför dem låg det stora Röda havet. Men Jehova sade till Mose: ”Räck ut din hand över havet.” Därpå drev Jehova undan havet genom en stark östanvind som blåste hela natten, så att havet på ett stort område blev torrt land. Israeliterna började gå igenom på torr mark. När de gick upp från havsbottnen, tog egyptierna upp jakten. Jehova sade sedan till Mose: ”Räck ut din hand över havet, så att vattnet vänder tillbaka och kommer över egyptierna, över deras vagnar och ryttare.” På så sätt frälste Jehova Israel ur egyptiernas våld! ”När Israel såg, huru HERREN [Jehova] hade bevisat sin stora makt på egyptierna, fruktade folket HERREN; och de trodde på HERREN och på hans tjänare Mose.” 2 Mos. 14:15—31.
13. a) Hur kom Josua och israeliterna att ”se” Jehova? b) Vem inne i Jeriko ”såg” Jehova? Vad var orsaken?
13 Mose efterträdare Josua visade också tro. Också han ”såg” Jehova. När prästerna som bar förbundsarken steg ner i Jordan, blev vattnet uppströms uppdämt genom ett underverk. Medan prästerna stod på torr mark mitt i Jordan, gick israeliterna över den torrlagda strömfåran. Jehovas närvaro var verklig för dessa israeliter. Vidare till Jeriko! Där tågade de runt omkring staden en gång om dagen under sex dagar i följd, och den sjunde dagen tågade de sju gånger runt omkring staden. När prästerna stötte i basunerna och folket hov upp ett härskri, söndersmulades de till synes ointagliga murarna kring Jeriko. Israeliterna kunde sannerligen ”se” Jehova i allt detta. (Jos. 3:15—17; 6:10—16) Men någon inne i Jeriko ”såg” också Jehova vid detta tillfälle. Det var Rahab. På grund av sin tro på Jehovas stora makt blev hon skonad, liksom också hennes familj. Hon hade visat sin tro genom sina gärningar i fråga om att gömma Josuas sändebud. — Jos. 2:1—21; 6:25; Jak. 2:25; Hebr. 11:30, 31.
14. Hur kunde en änka i Sarefat ”se” Jehova?
14 Längre fram i tiden besökte profeten Elia en änka i Sarefat. Kvinnans barn blev sjukt och dog. Elia sade till henne: ”Giv mig din son.” Sedan ”bar [Elia] honom upp i salen, där han bodde, och lade honom på sin säng”. Där ”sträckte han sig ut över gossen tre gånger och ropade till HERREN och sade: ’HERRE, min Gud, låt denna gosses själ komma tillbaka in i honom.’ ... Och gossens själ kom tillbaka in i honom, och han fick liv igen.” Var det så att denna änka faktiskt ”såg” Jehova? Ja, men det var inte med bokstavliga ögon. Det var med hennes tros ögon, eftersom hennes svar till Elia var: ”Nu vet jag, att du är en gudsman och att HERRENS ord i din mun är sanning.” — 1 Kon. 17:7—24; Hebr. 11:35.
15. Vad kan vi lära av exemplet med ”en så stor sky av vittnen”?
15 Trogna män i forna tider — Abel, Enok, Noa, Abraham och andra fram till Mose tid, alla de som är omnämnda i Hebréerbrevets elfte kapitel och tallösa andra — vittnar om att de har ”sett” Gud. Om dessa heter det i Hebréerna 12:1 (NW): ”Alltså, eftersom vi har en så stor sky av vittnen som omger oss, så låt oss, också vi, lägga av varje tyngande börda och den synd som lätt snärjer in oss, och låt oss med uthållighet löpa det tävlingslopp som har förelagts oss.” Genom att visa tro gav dessa män ett ovedersägligt vittnesbörd beträffande Gud och hans oföränderliga uppsåt. De ”såg” faktiskt Gud, inte med bokstavliga ögon, utan med sin tros ögon. Har du också en stark tro, som liknar deras?
Tro manar till handling
16. Hur ”ser” vi med trons öga?
16 När det är någonting som vi inte har sett i verkligheten med våra bokstavliga ögon, men vi har urskilt det genom det som andra varit med om eller uträttat, då utövar vi denna egenskap tro. Vi kan förklara att vi urskiljer eller ”ser” en ny ordning som är nära. Det är inte så att vi har fått en bokstavlig syn av den nya ordningen, även om vi sannerligen åtnjuter en försmak av den i vårt nuvarande andliga paradis; men detta betyder verkligen att vi har sett den med vår tros ögon. Vi får vår uppmärksamhet riktad på kärnpunkten i detta genom Paulus’ ord i Romarna 1:19, 20: ”Det som kan vara känt om Gud är uppenbart bland dem. ... Hans osynliga egenskaper ses nämligen tydligt alltifrån världens skapelse, eftersom de uppfattas genom de ting som är gjorda, ja, hans eviga makt och gudomlighet, så att de [de icke troende] är oursäktliga.” (NW) Tron är byggd på verkliga bevis. Pålitligheten i Guds ord och den exakta uppfyllelsen av hans profetior ingjuter tillitsfull tro i våra hjärtan.
17. Hur kan vi visa att vi står fasta i att se den osynlige?
17 Det är Jehovas önskan att alla ”skall nå fram till sinnesändring”. (2 Petr. 3:9, NW) Därför måste vi stå fasta i att predika för andra. Vi kan känna oss begränsade i våra predikoförmågor, men detta ger oss inte orsak att avhålla oss från ett sådant trosuppbyggande arbete. Jehova vill att alla som tar emot ”livets vatten” också skall erbjuda det åt andra. Låt oss likt Mose fortsätta att stå fasta, som om vi såg den osynlige, och hjälpa andra att också ”se” honom. I Uppenbarelseboken 22:17 får vi uppmaningen: ”Anden och bruden säga [säger beständigt, NW]: ’Kom.’ Och den som hör det, han säge: ’Kom.’ Och den som törstar, han komme; ja, den som vill, han tage livets vatten för intet.” I det vi har stark tro bör vi helhjärtat ta del i att föra denna inbjudan vidare till andra.
18. På vilket sätt kan vi övervinna våra begränsningar?
18 Själv kände sig Mose inte vuxen att fullgöra sitt uppdrag. Han ursäktade sig och sade att han inte var någon talför man. (2 Mos. 4:10) Men med Jehovas stöd visade han sig ändå framgångsrik. Vi kan hysa tillit till att Jehova kommer att styrka också oss till att fullgöra vårt uppdrag oberoende av de personliga begränsningar vi kan ha. Har inte många redan varit med om detta, kanske vid mer än ett tillfälle? När du började vara närvarande vid Jehovas vittnens församlingsmöten, sade du då: ”Jag skulle aldrig kunna yttra mig som alla de övriga”? Tänkte du kanske också: ”Jag skulle aldrig kunna tala inför en åhörarskara, stor eller liten”? Men gör du nu inte i själva verket allt detta som du en gång menade vara omöjligt? Detta beror på att du har studerat Guds ord och vet att Guds ande är med dig och ger dig kraft. — 2 Kor. 12:10.
19. a) I vems verk tar vi del? b) Vilket utmärkt exempel bekräftar detta?
19 Vi måste komma ihåg att det arbete som Jehova har gett sitt folk att utföra inte är deras. Det är hans arbete, och det är han som öppnar människors hjärtan till att ge gensvar. Detta blir väl belyst genom det aposteln Paulus var med om, när han predikade i Filippi: ”En viss kvinna vid namn Lydia som dyrkade Gud, en purpursäljerska från staden Tyatira, hörde på, och Jehova öppnade helt hennes hjärta till att ge akt på det som sades av Paulus.” Ja, det var Jehova som öppnade Lydias hjärta, och resultatet blev att ”hon och hennes husfolk lät döpa sig”. — Apg. 16:14, 15, NW.
20, 21. a) Hur kan vi möta den utmaning som ligger i ett distrikt där människorna inte ger gensvar? b) Hur är Jehovas namn inbegripet?
20 Vilka som helst förmågor och egenskaper som vi har bör vi använda för att vädja till människor med ärligt hjärta, oberoende av deras levnadsställning. Till vilken källa bör vi vända oss för att få kraft och styrka? Det är Jehova som kommer att styrka oss, alldeles som han styrkte Mose och Aron, och han kommer att göra det så att vi kan handla med dristighet och oräddhet, oberoende av situationen eller vad vi kan få möta. Genom att vi ständigt håller Jehova ”i sikte” kommer vi att kunna fortsätta att kämpa och bemöda oss och förkunna de ”goda nyheterna”, även om flertalet människor inte ger gensvar. (1 Tim. 4:10) Hur ovilliga till att ge gensvar människor än må vara, kan vi inte förutse vad de kan göra i framtiden. De kan ändra sig. Jehova visar tålamod och ger dem fullt tillräckliga möjligheter att ändra sig. (2 Petr. 3:9) Mose trädde fram inför Farao gång på gång. Bör då inte vi på liknande sätt om och om igen besöka människor som inte ger gensvar? Vi kommer att göra det, om vi alltid har Jehova för våra ögon och kommer ihåg att hans namn är inbegripet. — Ps. 16:8.
21 Även om människor vägrar att ändra sig, blir Guds namn kungjort. Fullt tillräcklig varning avges innan hans dom verkställs. Därpå, allra senast, skall alla nationer ”få lära känna” att Gud är Jehova. — Hes. 39:7, NW.
22. Vad händer i många delar av världen, och hur bör detta uppmuntra oss?
22 I många delar av världen ger människor i denna tid gensvar till Guds ord mera än någonsin förut. (Jes. 60:8, 22) På somliga platser kommer människor till Jehovas vittnen och ber om att det skall hållas bibelstudium med dem. Om detta händer på ditt distrikt, förmår det dig då inte att ordna dina angelägenheter så att du kan hjälpa fler människor? Uppmuntrar det dig inte att använda mera tid till att besöka människorna i deras hem och även att bistå dem i större utsträckning genom att studera med dem? På detta sätt kan du utvidga ditt arbete med att predika och göra lärjungar. Det kan hända att nästa åtgärd du kan vidta är att börja med tillfällig eller reguljär pionjärtjänst (heltidstjänst), varigenom du bistår många fler att ”se” Gud med trons ögon. Behovet av fler arbetare och nitälskan för skördeverket har aldrig varit större! — Luk. 10:2, 3.
23, 24. a) Vad uppnår vi genom en upprepad genomgång av distriktet? b) Vilken inställning anbefalls vi här att ha?
23 Oberoende av situationen i din hemtrakt vid denna tid, är det så att ju oftare människor får höra sanningen, desto större är deras möjlighet att inhämta den kunskap som betyder evigt liv. (Joh. 17:3) Vi vill inte genom slapphet bära ansvaret för att somliga inte har fått möjlighet att studera och lära känna mera om den store livgivaren, eller hur? — Hes. 33:8, 9.
24 När vi inser hur allvarligt människornas tillstånd är, bör vi då inte ge uttryck åt medlidande och medkänsla med dem? (Matt. 9:35—38) Bör det inte ingjuta i oss villighet att offra tid och ansträngningar för att hjälpa dem att lära känna sanningen om Jehova, även om det betyder olägenheter för oss? — Ef. 5:15—17.
Fasta inför motstånd
25. a) Vad har många kristna vittnen för Jehova i olika delar av världen fått erfara? b) Hur bör vi bli påverkade av detta?
25 Jehovas vittnen i olika delar av världen har genomgått svåra prövningar; i många fall har det gått så långt att de förlorat livet. Vi har nämnt att många tyska vittnen förlorade livet för några årtionden sedan. För närvarande är förföljelsen mycket svår i Malawi och i andra länder i Afrika såväl som i ett antal kommunistländer. När någon möter motstånd, kan han hämta en hel del uppmuntran av de föredömen som dessa lojala har gett. Hur orubbliga har de inte varit när det gäller sanningen och dess rättfärdiga principer! De har bevis för att Gud är med dem. — Jer. 1:19; 15:20, 21.
26, 27. a) Vad har hänt med trogna tjänare åt Jehova i gångna tider? b) Vad kan vi förvänta, och hur bör vi reagera?
26 Många trogna tjänare åt Jehova har i gångna tider uthärdat oberättigat förlöjligande. Kom ihåg hur Job blev hånad och begabbad och gjord till åtlöje på grund av att han höll fast vid sin ostrafflighet. (Job 12:4; 17:2) David blev också hånad och begabbad. — Ps. 22:8; 35:16.
27 Jeremia blev förlöjligad och utsatt för skratt och hån, och han sade till och med att han beslutat att sluta upp att tala om Jehova. (Jer. 20:8, 9) Men han upphörde inte. Varför inte det? Därför att han uppskattade Jehovas storhet och godhet och insåg att Jehova alltid hade varit med honom och till och med räddat honom undan döden för deras händer som traktade efter hans liv. Kan vi då inte förvänta liknande välsignelser, när vi fortsätter att stå fasta, alldeles som Jeremia? Blir inte vi som Jehovas nutida vittnen hatade av världen, precis som Jeremia blev under sitt liv? Vi kan helt visst hämta tröst av det förhållandet att vi som folk har överlevt förföljelse och smälek. Vi kan helt och fullt inse att Jehova har uppehållit sitt folk genom dessa prövningar. (Jer. 20:11, 13) Hur dåraktiga och trolösa skulle vi då inte vara, om vi förnekade Jehovas överhöghet eller ens saktade farten när det gäller att befrämja sanningens intressen!
28. a) Beskriv de tre trogna hebréernas provsättning. b) Vilken lärdom kan vi hämta av deras erfarenhet och av Paulus’ ord?
28 Inte ens under hård provsättning är vår belägenhet lika svår som den belägenhet Sadrak, Mesak och Abed-Nego befann sig i. Till och med när de stod inför hotet att kastas i den brännheta ugnen, förklarade de: ”Se, vi hava vår Gud, som vi tjäna, och han kan frälsa oss från den brinnande eldsugnen, och frälsa oss ur din hand, o konung.” (Dan. 3:17, Myrberg) Och det var inte nog med detta. De fortsatte: ”Men om han icke vill det, så må du veta, o konung, att vi ändå icke dyrka dina gudar och att vi icke vilja tillbedja den gyllene bildstod, som du har låtit ställa upp.” (Dan. 3:18) Vi kan hämta en hel del tröst av att inse att Jehova helt och hållet kan upphäva varje skada som Satan kan tillfoga oss. Vad är alltså ett kortvarigt lidande i jämförelse med evigt liv under fullkomliga förhållanden? Paulus’ ord till korintierna är synnerligen trösterika och belyser hur vi bör se på saken: ”Ty fastän vedermödan är kortvarig och lätt, frambringar den åt oss en härlighet, som har en mer och mer överväldigande vikt och är evig; medan vi inte håller blicken fäst vid de ting som syns, utan vid dem som inte syns. De ting som syns är nämligen tillfälliga, men de som inte syns är eviga.” — 2 Kor. 4:17, 18, NW.
29, 30. a) Vilket mönster i fråga om uthärdande bör vi följa? b) Vilket föredöme har vi i Jobs trofasthet?
29 Förtryck och förföljelse av våra medvittnen för Jehova kan göra oss sorgsna. Så var det med Mose, då han såg den hårda behandling israeliterna utsattes för av Farao. (2 Mos. 5:22, 23) Det lidande som drabbar våra bröder bör inte skrämma oss, även om vi sannerligen har medkänsla med dem i deras lidande. (1 Kor. 12:26) Om vi skulle råka ut för ett liknande lidande, kommer vi att följa deras mönster av uthärdande, i det vi har tillit till att vår tro kommer att nå sitt mål. Det är som det heter i 1 Petrus 1:6, 7 (NW): ”Över detta fröjdar ni er mycket, fastän ni just nu för en liten tid, om så måste vara, har blivit bedrövade genom olika prövningar, för att den prövade äktheten hos er tro, som är av mycket större värde än guld som förgår trots att det prövas genom eld, må befinnas vara orsak till pris och härlighet och ära vid Jesu Kristi uppenbarelse.”
30 Det är viktigt för oss att vi kommer ihåg att vi genom att bevara tron under provsättning hjälper till att visa att djävulen är en lögnare. Job var ett utmärkt exempel på detta. Satan hade kommit med utmaningen att han skulle kunna förmå Job att förbanna Gud mitt i ansiktet, men genom alla sina prövningar höll Job fast vid sin ostrafflighet. Han fortsatte att ge ära åt den sanne Guden. — Job 2:4, 5, 9, 10; se också Ordspråksboken 27:11.
31. Vad kan vi i tro se fram emot?
31 Med vår tros ögon kan vi se framtiden an med förväntan. Vi kan för vårt inre öga se Jehova triumfera över sina fiender och befria sitt folk från vedermöda. När Paulus skrev till tessalonikerna, nämnde han vad som skulle hända med ogärningsmän och förföljare: ”Dessa skola då bliva straffade med evigt fördärv, bort undan Herrens ansikte och hans överväldigande härlighet [styrkas härlighet, NW].” — 2 Tess. 1:9.
32. Varför bör vi inte bli avskräckta, oberoende av vad fienden kan låta komma över oss?
32 Vi kan hämta stor tröst av de exempel på tro som ställs fram för oss i Guds ord, bibeln. Oberoende av vad som kan komma att utvecklas mot oss på grund av folks eller regeringars hat, kan vi alltså inse vikten av att bevara absolut tillförsikt till Jehovas förmåga att uppehålla oss. Detta inbegriper att han skyddar oss, medan vi ägnar honom lojal tjänst. Låt oss alltså fortsätta att gå framåt, i det vi också i fortsättningen är beslutsamma, som om vi ser den osynlige Guden, honom som kan göra oss delaktiga i hans storslagna segers välsignelse.
[Bild på sidan 273]
Mose räckte ut sin hand över Röda havet, varigenom vattnet delade sig. Därpå gick israeliterna genom det på torr mark