Kapitel 15
Den sjunde ”skapelsedagen” helgas
1, 2. a) Kommer Guds ”eviga uppsåt” att ha gått i fullbordan helt och hållet i och med att den store ormen blir krossad? b) Vilka skulle enligt Guds uppsåt få gagn av att ormen blev krossad?
DEN länge väntade triumfen är nära för Guds ”eviga uppsåt som han utformade i förbindelse med den Smorde, vår Herre Jesus”, till mänsklighetens eviga bästa. Är inte detta något som är värt att leva för, någonting att uppleva och dra nytta av med outsäglig glädje? Den överlevande kvarlevan av det andliga Israel och den ”stora skaran” av deras medvittnen för Jehova skall få uppleva denna triumf och få gagn av den till evig tid. Men Guds ”eviga uppsåt” i förbindelse med hans himmelska kvinnas ”säd” kommer inte härmed helt och hållet att ha nått sin fullbordan. Det måste gå vidare mot ytterligare triumfer under de tusen år som anslagits för det styre som Messias Jesus och hans 144.000 medbröder av ”Abrahams säd” skall utöva. (Uppenbarelseboken 20:4—6; Galaterna 3:8, 16, 29) Varför det?
2 Jo, det var Guds ”eviga uppsåt” att mänskligheten, som hade blivit född under synd och död, skulle få gagn av att den store ormens huvud blev krossat. Enligt Guds löfte till Abraham skulle alla släkter på jorden och alla nationer välsigna sig, skaffa sig evig välsignelse, förmedelst Abrahams andliga ”säd”. (1 Moseboken 12:3; 22:18) De tusen åren av Kristi regering skall medge tid för detta välsignelsebringande verk.
3. Vilket ursprungligt, gudomligt uppsåt kräver för sitt förverkligande en tusenårig regering över jorden, och vilka är de som skall regera?
3 Messias Jesus och hans förhärligade 144.000 medkonungar och underpräster kommer att tänka på Guds, Skaparens, ursprungliga uppsåt med att sätta människan på jorden i Edens lustgård. Det var hans uppsåt att låta hela jorden blomstra som en världsomfattande Edens lustgård. Det var Guds ursprungliga, oföränderliga uppsåt att hela denna paradisiska jord skulle bli uppfylld med fullkomliga, rättfärdiga män och kvinnor för att dessa skulle leva här för all framtid i ett fridfullt, kärleksfullt förhållande till den himmelske Fadern, såsom medlemmar av hans universella familj i himmel och på jord, medlemmar av hans universella organisation. Detta gudaktiga människosläkte skulle på ett tryggt, välgörande sätt råda över alla fiskarna i havet och himmelens flygande varelser och alla levande skapelser som rör sig på jorden, både husdjur och vilda djur. (1 Moseboken 1:26—31; Jesaja 45:18; Psalm 115:16; 104:5) För att detta Guds ursprungliga uppsåt skulle förverkligas måste Guds himmelska kvinnas ”säd” regera under de tusen åren. Arbetet att utföra detta anförtroddes åt Messias Jesus, som kallades ”Människosonen” när han vandrade på jorden. — Psalm 8:5—9; Hebréerna 2:5—9.
4. Varför kommer inte den överlevande ”stora skaran” att utgöra de enda mänskliga invånarna på jorden, sedan kvarlevan av det andliga Israel blivit förhärligad?
4 Detta betyder att sedan den överlevande kvarlevan av det andliga Israel fullbordat sitt lopp på jorden och blivit förhärligad med den regerande Messias Jesus och alla hans övriga medarvingar, kommer den ”stora skara” som också överlevt ”vedermödan” inte att lämnas ensam på den renade jorden. Den består av alltför få människor för att kunna ”uppfylla jorden”. Dessutom är dessa människor inte de enda som blivit återlösta genom Herren Jesu Kristi fullkomliga, mänskliga offer; han blev stungen ”i hälen” för att ”smaka döden för varje människa”; han ”gav sig själv till en motsvarande lösen för alla”. (Hebréerna 2:9; 1 Timoteus 2:5, 6; NW) De allra flesta av dessa återlösta är nu döda och befinner sig i mänsklighetens gemensamma grav. Hur skall de kunna få gagn av Messias’ lösen? Genom den utlovade uppståndelsen för de döda. (Job 14:13, 14; Jesaja 26:19; Matteus 22:31, 32; Johannes 5:28, 29; Apostlagärningarna 24:15; Uppenbarelseboken 20:12—14) Till den överlevande ”stora skaran” skall alltså dessa milliarder uppståndna sälla sig, eftersom de allesammans är avkomlingar av det ursprungliga människoparet, Adam och Eva. Vilken världsomfattande återförening av den mänskliga familjen!
5. a) Vilket annat Guds uppsåt skulle Kristus och hans 144.000 förverkliga? b) Hur började Gud vila på sin sjunde ”skapelsedag”?
5 Det är nu ett särskilt uppsåt som den regerande Jesus Kristus och hans 144.000 medarvingar måste förverkliga. Vad är detta uppsåt? Att göra Guds sjunde ”skapelsedag” till en välsignad dag, en helig dag. Sedan Gud skapat Adam och Eva och tilldelat dem deras uppgift, kungjort för dem deras uppsåt i livet i detta paradis, slutade Guds sjätte ”skapelsedag”, och den sjunde ”skapelsedagen” började, vilket inträffade för omkring sex tusen år sedan. Gud utsåg denna ”skapelsedag” till en sabbatsdag åt sig själv. På den dagen skulle han avhålla sig från skapande verksamhet på jorden, vila från denna verksamhet, inte därför att han var trött på den, utan för att låta de första människorna och deras avkomlingar dyrka honom såsom deras ende levande och sanne Gud genom att tjäna honom, utföra den tjänst som han hade tilldelat dem. Han visste att hans tillkännagivna uppsåt för dem kunde förverkligas under den följande sjutusenåriga perioden, hans sabbatsdag.
”Gud välsignade den sjunde dagen och helgade den, därför att han på den dagen vilade från allt sitt verk, det som Gud hade gjort, när han skapade.” — 1 Moseboken 2:8.
6. a) Hur har Guds sjunde ”skapelsedag”, som är hans sabbatsdag, blivit vanhelgad? b) Men hur skall Gud ändå göra den till en välsignad, helig ”dag”?
6 Mycket snart därefter började den av Guds andesöner som gjorde sig själv till Satan, djävulen, att vanhelga denna Jehova Guds heliga sjunde ”skapelsedag”. I sex tusen år har han och hans ”säd” tillåtits fortsätta med sina ansträngningar att få denna sjunde ”skapelsedag” att se ut som en förbannad, ohelig ”dag”, som stör Guds ”vila”, för att försöka få honom att bryta den sabbatsdag som han själv har utsett. Men förgäves! Under de tusen år då den store ormen och hans demoniska ”säd” befinner sig i avgrunden skall Jehova Gud omintetgöra allt det onda som dessa vanhelgare av Jehovas sabbat har gjort på jorden. Förmedelst sin Sons, Jesu Kristi, tusenåriga regering skall Jehova Gud lyfta människosläktet, som härstammar från det ursprungliga människoparet, tillbaka upp till mänsklig fullkomlighet och syndfrihet. Endast de upproriska, olydiga av detta släkte skall bli tillintetgjorda, därför att de inte har någon respekt för Jehova Guds stora sabbatsdag. (Uppenbarelseboken 20:14, 15) Paradiset skall återupprättas och utbredas över hela jorden. Hela jorden skall vara uppfylld av människor, som härstammar från det första människoparet, och hela jorden skall då vara människorna underlagd. — 1 Moseboken 1:28.
7. Vilken bön, som Jesus lärde ut, skall därigenom uppfyllas, och hur skall Jesus därefter visa sitt erkännande av Jehovas universella suveränitet?
7 Genom att Guds ”eviga uppsåt som han utformade i förbindelse med den Smorde, vår Herre Jesus”, blir förverkligat skall Guds sjunde ”skapelsedag” sluta som en välsignad, helig, helgad dag. Jehovas välsignande och helgande av denna ”dag” för sex tusen år sedan skall inte ha blivit motverkat till evig smälek för honom. Den messianska bönen: ”Tillkomme ditt rike; ske din vilja, såsom i himmelen så ock på jorden” skall på ett härligt sätt ha blivit uppfylld. (Matteus 6:10) När Jesus Kristus tjänat Jehovas ”eviga uppsåt”, så att detta uppsåt triumferat till ära för Gud, kommer den stund då han ”överlämnar riket åt Gud och Fadern”, varigenom han själv underordnar sig den universelle suveränen, Jehova, den Högste. (1 Korintierna 15:24—28) Lojalt hävdar och rättfärdigar han Jehovas universella suveränitet.
DE LYDIGA MÄNNISKORNA BLIR BERÄTTIGADE TILL EVIGT LIV
8. Vilken ställning skall då den återställda mänskligheten ha inför Gud, och vad skall han göra innan han förklarar någon berättigad till evigt liv?
8 Den återställda mänskligheten står nu på egna ben, så att säga, precis som det oskyldiga, fullkomliga människoparet Adam och Eva gjorde i Edens paradisiska lustgård, då Gud gav dem deras uppdrag av helig tjänst för honom. Vilka bland den återställda mänskligheten på den paradisiska jorden skall förbli lojala mot den kärleksfulle Skaparens, Jehovas, universella suveränitet och ställning som Gud, hans som är källan till allt liv? Vilka skall han själv förklara rättfärdiga eller berättigade till evigt liv på den paradisiska jorden? För att pröva hela den återställda mänskligheten i detta viktiga avseende tar Jehova emot riket, som Jesus Kristus överlämnar åt honom, och släpper den store ormen och hans demoner lösa ur deras avgrund. Han låter dessa upproriska andevarelser, som inte har bättrat sig, försöka fresta och vilseleda mänskligheten på nytt.
9. a) Hur går det för de återställda människor som låter sig bedras av ormen och hans demoner? b) Hur förverkligas det slutgiltiga skedet av Guds ”eviga uppsåt”?
9 Jehova förnekar inte att några av de återställda människorna kommer att låta sig vilseledas av Satan och hans demoner, precis som det fullkomliga människoparet Adam och Eva lät sig vilseledas i Edens lustgård. Han tillåter att en skara av icke fastställt antal låter sig vilseledas på detta sätt. När denna provsättning har tillåtits i full utsträckning och oföränderligt har delat upp mänskligheten med avseende på vilken ståndpunkt de enskilda individerna intar till den universella suveräniteten och ställningen som Gud, kommer tillintetgörelse från himmelen ner över de upproriska människorna. Slutligen står den store vanhelgaren av Jehovas sabbat, Satan, djävulen, och hans demoniska ”säd” i tur att bli tillintetgjorda. Detta kommer utan tvivel att verkställas av Guds himmelska kvinnas ”säd”, eftersom denna ”säd” fick i uppdrag att krossa ormens ”huvud”, enligt Guds ”eviga uppsåt” som tillkännagavs i Edens lustgård. (1 Moseboken 3:15) Satan, djävulen, och hans demoner skall inte få återvända till avgrunden, utan fullständig tillintetgörelse såsom genom eld blandad med svavel skall bli deras lott. Det kommer inte att bli något tillfälligt tillfrisknande från detta slutgiltiga skede av krossandet av den store ormens huvud. Han kommer inte att få några fler tillfällen att verka som frestare. — Uppenbarelseboken 20:7—10.
10. Hur skall de bli belönade som bevisar sig lojala mot Jehovas suveränitet och ställning som Gud?
10 Vilken storslagen triumf kommer inte detta att bli för Guds ”eviga uppsåt som han utformade i förbindelse med den Smorde, vår Herre Jesus”! Jehova kommer att förklara dem av de återställda människorna rättfärdiga som ådagalägger sin oföränderliga beslutsamhet att tjäna och lyda honom såsom den universelle suveränen och den ende levande och sanne Guden. Han kommer att förläna dessa rättfärdigförklarade gåvan och belöningen evigt liv i det ständigt blomstrande jordiska paradiset, Guds fotapall. (Jesaja 66:1) Han skall fylla deras eviga liv med ett ständigt tillfredsställande, ständigt stimulerande uppsåt, till hans ära genom hans Kristus, vår Herre Jesus. (Uppenbarelseboken 21:1—5) Halleluja! — Psalm 150:6.
11. Vilket förträffligt beslut kan vi nu fatta med avseende på detta Guds enastående uppsåt?
11 Vilken enastående framtidsutsikt för oss människor! Denna framtid kommer att bli deras som nu bringar sina liv i samklang med Guds ”eviga uppsåt”. Vi kan inte fatta något bättre beslut än att göra Guds uppsåt till vårt uppsåt.