Det lidande som kan vara till nytta för dig
”Över detta fröjdar ni er mycket, fastän ni just nu för en liten tid, om så måste vara, har blivit bedrövade genom olika prövningar, för att den prövade äktheten hos er tro, som är av mycket större värde än guld som förgår trots att det prövas genom eld, må befinnas vara orsak till pris och härlighet och ära vid Jesu Kristi uppenbarelse.” — 1 Petr. 1:6, 7.
1. Vilken dålig behandling ställdes de kristna inför under församlingens första tid?
DE BLEV förlöjligade, misshandlade och fängslade. Man gjorde intrång i deras hem, och deras ägodelar rövades bort. Somliga av deras lojala vänner och släktingar dödades av förbittrade pöbelhopar eller dömdes till döden i domstolar. De hade inte begått något brott som rättfärdigade sådan brutal behandling. De levde på ett föredömligt sätt och hyste verklig kärlek till medmänniskorna. Men de ådrog sig mångas hat. Varför det? Därför att de var lärjungar till Jesus Kristus. — Apg. 8:1—3; Hebr. 10:32—34.
EN FORM AV GAGNELIG TUKTAN
2, 3. a) Varför blev vissa kristnade judar trötta i det tävlingslopp som gällde livet? b) Vad hade de glömt?
2 Var det fruktansvärda lidande som de kristna utstod till gagn och nytta? Man kan vara snar att svara: Nej. Bibeln framställer emellertid detta att någon tvingas utstå dålig behandling som någonting som är i högsta grad nyttigt. Till kristnade judar under det första århundradet sades det: ”I den kamp ni för mot denna synd har ni ännu aldrig stått emot ända till blods, och ni har alldeles glömt den förmaning, som riktar sig till er såsom till söner: ’Min son, förringa inte tuktan från Jehova, ge inte heller tappt, när du blir tillrättavisad av honom; ty den som Jehova älskar, den tuktar han; ja, han gisslar var och en som han tar emot såsom son.’” — Hebr. 12:4—6.
3 Det motstånd som riktades mot kristnade judar var sannerligen skoningslöst. Men deras strid mot den synd som så lätt snärjer in oss — förlust av tron — hade inte kommit så långt att de behövt utgjuta sitt blod. Det är tänkbart att många av dem var halvhjärtade i det tävlingslopp som gällde livet och därför inte förde kampen mot denna synd på ett sätt som behövdes för att de skulle få framgång i att stå emot den ”ända till blods”. De blev trötta på att behöva möta smädelserna från gudlösa människor. (Hebr. 12:3) De insåg inte att den hårda behandlingen från motståndare tjänade som en tuktan från Jehova och bekräftade att han älskade dem djupt och innerligt som sina söner. De hade glömt den bibliska förmaning som finns i Ordspråksboken 3:11, 12. I brevet till Hebréerna utvecklas tillämpningen av detta skriftställe vidare, och det heter:
”Det är till er tuktan att ni håller ut. Gud handlar med er såsom med söner. För vad är det för en son som en far inte tuktar? Men om ni är utan den tuktan som alla har fått del av, då är ni faktiskt oäkta barn och inte söner. Vidare: vi hade fäder som var av vårt kött till att tukta oss, och vi visade dem respekt. Skall vi då inte mycket mer underordna oss vårt andliga livs Fader och leva? De tuktade oss ju några få dagar, efter vad som föreföll dem gott, men han gör det till vår nytta, för att vi skall få del av hans helighet. Det är sant att ingen tuktan för ögonblicket tycks vara till glädje, utan till bedrövelse; men efteråt frambringar den, åt dem som har blivit övade genom den, fridsam frukt, nämligen rättfärdighet.” — Hebr. 12:7—11.
4. Hur bör vi betrakta den hårda och omilda behandling som människor kan utsätta oss för?
4 Hur bör de kristna, i överensstämmelse med detta inspirerade råd, betrakta det lidande som Jehova tillåter att de drabbas av? Vi bör betrakta det som en form av tuktan eller fostran som ges oss av en Fader, som hyser djup kärlek till oss och är intresserad av vårt eviga väl. Det förhållandet att sådan tuktan tas emot bevisar obestridligt att vi behandlas som söner och inte som oäkta barn som inte är önskade och inte är älskade. Eftersom Jehova Gud tillåter att de kristna undergår denna svåra behandling, bör vi ödmjukt underkasta oss den. Detta stämmer också överens med aposteln Petrus’ förmaning: ”Ödmjuka er därför under Guds mäktiga hand, för att han må upphöja er vid bestämd tid; medan ni kastar allt ert bekymmer på honom, eftersom han bryr sig om er.” — 1 Petr. 5:6, 7.
5. Varför är det rätt att ta emot tuktan i form av dålig behandling?
5 Det är bara rätt att vi tar emot denna tuktan utan att göra uppror mot den, utan att söka komma bort från Guds hand. En man som hyser kärlek till sina barn och har omsorg om dem kommer att tukta dem, när han anser att det är nödvändigt att göra det. På grund av att han är ofullkomlig kan han göra felbedömningar och missta sig. När han utdelar tuktan efter vad som förefaller honom gott, kan det följaktligen vara så att han inte alltid gör vad som är rätt och gagneligt under de relativt ”få dagar”, som deras barndom varar. Ändå visas en sådan far respekt av barn som älskar honom. Detta är sannerligen passande och tillbörligt, eftersom de står i skuld till honom för sitt liv. Å andra sidan begår Jehova Gud aldrig något misstag, och han är ansvarig för mera än att vi har livet. Ordagrant, enligt grekiskan i Hebréerna 12:9, kallas den Högste ”andarnas Fader”, och detta tyder uppenbarligen på att han är ansvarig för de kristnas andliga liv såväl som för deras eviga liv. Helt visst finns det då ännu starkare skäl att underkasta sig den himmelske Faderns tuktan än det finns att hysa aktning och respekt för en ofullkomlig jordisk far.
VÄLSIGNELSER SOM KOMMER AV LIDANDE
6. Hur kan lidande hjälpa oss att bli sådana som får del av Guds helighet?
6 Dessutom är den tuktan som kommer i form av lidande alltid till nytta eller välsignelsebringande för Guds tjänare. Den kan ha en renande verkan, uppenbara fel i personligheten som måste rättas till. Sådana fel kan inbegripa stolthet, halsstarrighet, otålighet, själviskhet, världslighet och kärlek till bekvämlighet eller njutningar. När den kristne gör de nödvändiga förbättringarna, blir han renad eller mera helig i sitt uppförande. Genom att ”vara helig” alldeles som Jehova Gud är helig blir han en som får ”del av hans [Guds] helighet”. (1 Petr. 1:14—16) På så sätt förverkligas ändamålet med tuktan.
7. Vad kan vi lära av betryck, enligt vad som visas i Jesu Kristi fall? (Hebr. 5:8)
7 Av betryck och lidande kan man också lära sig sådant som kan göra en bättre rustad för Guds tjänst. Detta blir belyst i Jesu Kristi fall. Genom att utstå ytterligtgående lidande i köttet vann han den erfarenhet han behövde för att bli en medlidsam och medkännande och förstående överstepräst. Detta har gjort det möjligt för oss att få tillträde till Gud genom Kristus med den största frimodighet och öppenhet i tal, i det vi är säkra på att Jesus förstår vår situation och kommer att lägga sig ut för oss som en barmhärtig överstepräst. — Hebr. 4:15, 16.
8, 9. Hur kan, enligt vad som visas i Hebréerna 12:11, en period av tuktan i form av dålig behandling påverka oss, medan den pågår och därpå, när den är över?
8 Den dåliga behandlingen kan naturligtvis vara mycket svår att fördra. Man kan helt visst inte känna något upplivande välbehag eller någon glädje över att behöva utstå svår smärta. En sådan erfarenhet präglas av bedrövelse. Men om vi underkastar oss provsättningen och låter den hjälpa oss att förstå var vi måste göra förbättringar, då kan den bli till god fostran och övning för oss. Slutresultatet av denna fostran och övning kommer då att vara ”fridsam frukt, nämligen rättfärdighet”. David Hedegård återger orden i Hebréerna 12:11 på följande sätt: ”All tuktan tycks för ögonblicket inte vara behaglig utan smärtsam, men senare bär den, för dem som har blivit övade genom den, en frukt som består av frid och rättfärdighet.”
9 Det kan mycket väl vara så att du genom umgänge med trogna kristna bröder och systrar har kommit att inse den goda verkan som sådan tuktan kan ha. De kan ha genomgått år av provsättning under förtryckande diktatorer eller i koncentrationsläger och i fängelser. Men ofta lyser deras ostrafflighet igenom i hela deras personlighet. Man inser att man är tillsammans med dem vilkas tro har formats av tuktan, och det lugna, glada uttryck som denna tro tar sig kan vara en inspiration för andra att på samma sätt vandra i ostrafflighet.
10. Vilken syn bör vi ha på varje slag av provsättning? Vilken fråga kan därför ställas?
10 När vi får vara med om ett vilket som helst slag av provsättning — sjukdom, missräkning, orättvisa, tragedier eller förföljelse — bör vi betrakta det som tuktan från vår kärleksfulle himmelske Fader och låta provsättningen ha en god verkan på oss för att göra oss till bättre tjänare åt honom. Men hur kan vi förbli trogna medan vi håller ut under betrycket och smärtan, så att vi efteråt har gagn av denna fostran?
HUR VI KAN HÅLLA UT
11. Vilket råd av lärjungen Jakob bör vi följa, när vi har en prövosam upplevelse?
11 Det är särskilt viktigt att vi ser upp till Jehova Gud och litar på att han ger oss vishet att ta itu med prövosamma situationer. Vi bör vädja till honom för att få hjälp och aldrig tvivla på att han skall hjälpa oss genom sin heliga ande. Lägg märke till det utmärkta råd som lärjungen Jakob gav i fråga om detta:
”Håll det för idel glädje, mina broder, när ni råkar ut för olika prövningar, då ni ju vet att den prövade äktheten hos er tro frambringar uthållighet. Men låt uthålligheten uträtta sitt verk fullständigt, för att ni må vara fullständiga och välbehållna i varje avseende och ingenting sakna. Men om någon av er saknar vishet, må han då fortsätta att utbe sig sådan av Gud, ty han ger frikostigt åt alla och utan att förebrå; och den skall ges honom. Men han må fortsätta att be i tro, och inte alls tvivla, ty den som tvivlar är lik en havets våg, som drivs av vinden och blåses omkring. Ja, låt inte den människan inbilla sig att hon skall få något från Jehova; en obeslutsam man är han, ostadig på alla sina vägar.” — Jak. 1:2—8.
12. Vad lär vi av Hebréerna 5:7?
12 Jesus Kristus gav sannerligen ett enastående föredöme i detta att han förlitade sig på sin himmelske Fader. Fastän Jesus var fullkomlig, bad han med stor intensitet medan han genomgick lidande. Bibeln omtalar: ”I sitt kötts dagar frambar Kristus, med starka rop och tårar, ödmjuka böner och även vädjanden till den som kunde frälsa honom från döden, och han blev gynnsamt hörd för sin gudsfruktans skull.” (Hebr. 5:7) På grund av att Jesus hyste vördnadsfull fruktan, lyssnade hans Fader välvilligt till hans rop om hjälp. Med den heliga andens hjälp bevarade Guds Son ostraffligheten, och därför dog han som en som var godkänd av sin Fader. Han blev sedan befriad från dödens grepp genom en uppståndelse.
13. Vad var det, enligt Hebréerna 12:2, som hjälpte Jesus Kristus att förbli trogen under lidande?
13 En annan faktor som hjälpte Jesus Kristus att förbli trogen var att han alltid tänkte på den storslagna belöning som hans Fader höll fram för honom. I Hebréerna 12:2 är det uppenbart att det är denna belöning som åsyftas med ordet ”glädje”. Vi läser: ”För den glädje som förelades honom utstod [han] en tortyrpåle, i det han föraktade skammen, och har satt sig på högra sidan om Guds tron.” Genom att se fram emot belöningen evigt liv, tillsammans med alla de välsignelser som är förbundna med det, kan vi också bevara troheten under provsättning. Likt en segerlön som ligger alldeles efter mållinjen kan denna belöning stimulera oss att med uthållighet löpa det tävlingslopp som gäller livet och slå bort alla orätta begär som skulle kunna kullkasta vår tro. — Hebr. 12:1.
14. När vi befinner oss i en oroande och plågsam situation, hur kan då orden i Klagovisorna 3:20, 21 uppmuntra oss?
14 Oberoende av hur desperat vår situation kan bli, bör vi aldrig tillåta oss att börja tänka att den Högste inte bryr sig om oss. När vi ställs inför stora svårigheter, kan orden i Klagovisorna 3:20, 21 (NW) vara till verklig tröst för oss: ”Din själ [Jehova] skall ofelbart komma ihåg och böja sig djupt ner över mig. Detta är vad jag skall återkalla i mitt hjärta. Därför skall jag visa en väntande inställning.” Som ett uttryck för sin egen ödmjukhet kommer Jehova Gud att ”böja sig” ner för att ägna oss välvillig uppmärksamhet. Han kommer att lyfta upp oss ur vårt betryckta tillstånd, alldeles som han gjorde med de ångerfulla judarna på 500-talet f.v.t. Men medan denna period av betryck och svårigheter fortsätter, bör vi tålmodigt och med orubblig tro vänta på att Jehova Gud skall ingripa till förmån för oss.
15. Vad visas, enligt Klagovisorna 3:22, 23, av det förhållandet att vi fortfarande är vid liv?
15 Själva det förhållandet att vi fortfarande är vid liv är ett bevis på Guds kärleksfulla omtanke, hans aktiva, deltagande omsorg och intresse. Detta står som en garanti för att den Högste kommer att visa barmhärtighet mot sitt betryckta folk. I Klagovisorna 3:22, 23 (NW) läser vi: ”Det är tack vare Jehovas handlingar av kärleksfull omtanke som det inte är ute med oss, ty hans barmhärtiga gärningar skall sannerligen inte få en ände. De är nya varje morgon. Din trofasthet är överflödande.”
16. Varför kan vi förtrösta på Jehovas barmhärtighet?
16 På grund av att Jehovas trofasthet, hans pålitlighet, hans trovärdighet, är överflödande kan vi förtrösta på hans barmhärtighet. Uttrycken för hans barmhärtighet eller medkänsla med oss kommer aldrig att bli svaga eller verkningslösa. Jehovas barmhärtighetsgärningar är ”nya varje morgon”, och de är vid alla tider tillgängliga i full kraft för hans lojala tjänare. Av detta skäl kan vi vara säkra på att den Allsmäktige ser vårt trångmål och att han medlidsamt kommer att ge oss den hjälp vi behöver.
17. Hur bör vi reagera, när ett tuktans ok läggs på oss?
17 Men om han tillåter att ett tuktans ok läggs på oss, bör vi godta det utan att klaga och inte tala vitt och brett om våra bekymmer. Klagovisorna 3:28, 29 anbefaller: ”Må han sitta ensam och tyst, när ett sådant pålägges honom [av Gud]. Må han sänka sin mun i stoftet”, ligga utsträckt i en ställning av fullständig undergivenhet.
18. Hur betraktar Jehova den nöd som hans tjänare måste utstå?
18 Under tiden kan vi hämta tröst av att prövningen bara är tillfällig och att Jehova Gud inte finner behag i att vi måste utstå nöd. ”Herren [Jehova, NW] förkastar icke för evig tid”, säger bibeln. ”Utan om han har bedrövat, så förbarmar han sig igen efter sin stora nåd. Ty icke av villigt hjärta plågar han människors barn och vållar dem bedrövelse.” (Klag. 3:31—33) I stället är det Jehovas uppsåt att den fostran vi får genom lidande skall tillförsäkra oss evig välgång.
19. Varför innebär inte Jehovas tillåtelse av orättvisa och lidande att ett ogynnsamt återsken kastas på honom?
19 De som bär ansvaret för att göra livet hårt för Guds tjänare är emellertid inte ursäktade för sitt hatiska handlingssätt. Och att Jehova tillåter denna hårda och omilda behandling innebär inte att det kastas ett ogynnsamt återsken på honom. Varför inte det? Det beror på att han, även om han tillåter den omilda behandlingen för att den skall kunna ha en gagnelig verkan på hans folk, inte ger sitt stöd åt en människas omänsklighet mot en annan människa. Hans ord domfäller en sådan dålig behandling. Bibeln säger oss: ”Att man krossar under sina fötter alla fångar i landet, att man vränger en mans rätt inför den Högstes ansikte, att man gör orätt mot en människa i någon hennes sak, skulle Herren icke se det [sådant har Herren aldrig godkänt, New English Bible]?” (Klag. 3:34—36) Människor som behandlar medmänniskor illa måste avlägga räkenskap inför Jehova Gud. ”Hämnden är min; jag skall vedergälla, säger Jehova.” (Rom. 12:19) Därför måste vi vara noga, så att vi inte blir förbittrade mot den Allsmäktige på grund av den uselhet som utövas av människor som sätter sig över Guds lag.
20. Vad bör inte ens de mest patetiska fallen av mänskligt lidande förmå oss att göra? Varför inte det?
20 Ibland är de omständigheter, som Guds tjänare kommer att befinna sig i som en följd av sjukdom, olyckshändelse eller dålig behandling, verkligt gripande. Våra hjärtan kan sättas i rörelse av djup medkänsla med de blinda, de lemlästade, de ofärdiga och de vanställda. Detta är bara rätt och tillbörligt. Men aldrig, nej aldrig, bör ens det värsta av mänskligt lidande förmå oss att vända ryggen åt Jehova Gud. Han ensam kan upphäva allt det lidande som har fallit över mänskligheten genom synd och ofullkomlighet. Lägg märke till vad Jesus Kristus sade om en man som var född blind: ”Det var för att Guds gärningar skulle göras uppenbara i hans fall.” (Joh. 9:3) Vilken ära kommer det inte att medföra för den Högste, när de blindas ögon öppnas och de dövas öron görs hörande och när den lame går, hoppar och springer! (Upp. 21:3—5) Om sådana hemsökelser, sådant betryck, inte hade funnits till, skulle vi aldrig ha lärt känna de storslagna ting som Jehova Gud kan göra för människorna. Och med tanke på belöningen evigt liv kommer mänskligt lidande i denna tingens ordning helt enkelt inte att betyda något alls. Det kommer att vara som om det aldrig hade varit något betryck.
21. a) När kommer lidande att vara till nytta för oss? b) Vad måste vi ha för att få nytta av motgång och olycka?
21 Om det lidande som vi ännu kan behöva genomgå gör oss mera omtänksamma, medkännande och ömsinta mot medmänniskor och leder till att vi i högre grad rättar oss efter de rättfärdiga krav som finns uttryckta i bibeln, kommer denna tuktan sannerligen att tjäna ett gagneligt syfte. För att det skall vara så måste vi ha det slag av obetingad förtröstan på vår himmelske Fader som ett litet barn har till sin jordiske far. Vi behöver orubblig tro på att vad det vara må som Jehova Gud tillåter komma över oss, så kommer det till sist att verka till vårt eviga väl och vår lycka. Må vi därför alltid tänka på orden i Romarna 8:28: ”Gud låter . . . [allting] samverka till nytta för dem som älskar” honom.
[Bild på sidan 21]
”Ingen tuktan [tycks] för ögonblicket ... vara till glädje.”