Hur vi uppmuntrar andra att uthärda
1. a) Vad uppmanade Paulus sina hebreiska bröder? b) Hur ofta är det bra att vi uppmuntrar varandra?
DET var bara omkring nio korta år innan Jerusalem förstördes av romarna år 70 v.t. som aposteln Paulus skrev sitt dynamiska brev till den hebreiska församlingen av kristna i denna stad. I föregående artikel dryftade vi det som han behandlade i första och andra kapitlet i detta brev. I tredje kapitlet i brevet till de kristna hebréerna uppmanade Paulus sina hebreiska bröder att tänka på aposteln och översteprästen Jesus, som var trogen såsom en Son över Guds hus. De kristna har inför sig möjligheten att tillhöra detta hus, om de gör sitt grepp fast om sin dristighet att tala ut och sin berömmelse i hoppet stadig intill slutet. Detta betyder uthärdande. De kristna måste undvika att utveckla ”ett ont hjärta, som saknar tro på grund av att det drar sig bort från den levande Guden”. I stället måste de fortsätta att förmana och uppmuntra varandra varje dag, så länge som det kan kallas ”i dag”. — Hebr. 3:12, 13, NW.
2. Hur uppmuntrade Paulus sina bröder med orden i kapitel fyra i Hebréerbrevet i bibeln?
2 I Skrifterna finns det många förträffliga råd och många exempel för oss att begrunda. Till uppmuntran för dessa hebreiska kristna i Jerusalem påminde Paulus dem om några av dessa exempel. Han nämnde hur Gud blev förtörnad på det forntida Israel och förvägrade flertalet av de äldre hebréerna som kommit ut ur Egypten att träda in i det utlovade landet. Varför det? Därför att de saknade tro och handlade olydigt. Nu önskar inte vi på liknande sätt komma till korta i fråga om att ärva löftet. De goda nyheterna har blivit kungjorda för oss, och om vi utövar vår tro, kan vi vara säkra på att komma in i Guds ”vila”. Därför förmanar vi varandra och uppmuntrar varandra att inte hemfalla åt samma olydnadsmönster som de som kom ut ur Egypten. Vi bör alltid känna stor uppskattning av de goda nyheter som kungörs för oss och bevara vår tro stark. Vi bör låta Guds ord utveckla sin kraft i våra liv. ”Ty Guds ord är levande och utvecklar kraft och är starkare än något tveeggat svärd och tränger igenom ända därhän att det åtskiljer själ och ande och leder och deras märg och är i stånd till att uppdaga hjärtats tankar och avsikter.” — Hebr. 4:1—5, 11, 12, NW.
3. Vilka omständigheter kan ha blivit en snara för de hebreiska kristna?
3 Dessa hebreiska kristna under det första århundradet levde mitt ibland stora skaror av judar, som utövade den traditionella rabbinska religionen och försökte hålla lagförbundet trots att det hade upphört. De kristna var i minoritet och var därför impopulära, förföljda och hatade. Men de kunde inte börja tänka på att återvända till judaismen för att undvika hatet och förföljelsen, och inte heller kunde de låta sig dras till de festligheter och högtider som var förbundna med synagogorna. De måste äga sund kunskap och insikt i fråga om hur Kristus uppfyllde lagen för att stå emot att falla tillbaka till judaismen och frambärandet av djuroffer, vilket allt nu i Guds ögon inte var annat än en tom och otillräcklig ritual.
4. Nämn några av de läror som Paulus skrev om i sitt brev för att bygga upp hebréerna.
4 När förhållandena var sådana, vem var då bättre i stånd att förstå de påtryckningar och den förföljelse som de judiska kristna i Jerusalem var utsatta för än aposteln Paulus? Vem var bättre rustad att förse dem med kraftfulla argument till att vederlägga den judiska traditionen än Paulus, som varit farisé? Med sin kunskap i den mosaiska lagen, som han lärt vid Gamaliels fötter, var han i stånd att lägga fram obestridliga bevis för att Kristus är uppfyllelsen av lagen och dess förordningar och offer och för att den tidigare anordningen nu hade ersatts med långt underbarare verkligheter. Alla de kraftfullt strålande nya lärorna om Kristus eller den Smorde framställdes här för de omvända judarna med ett sådant överflöd av bevis från de hebreiska skrifterna att ingen förståndig människa kunde undgå att bli övertygad och uppbyggd i andligt avseende. Brevet till hebréerna visar Paulus’ djupa kärlek till sina bröder och hans brinnande önskan att hjälpa dem på ett praktiskt sätt när de var i stor andlig nöd.
Det nyas överlägsenhet över det gamla
5. Hur betonade han överlägsenheten hos den nya kristna anordningen?
5 En begrundan av detta brev till hebréerna visar hur Paulus betonade överlägsenheten hos den nya anordning som Gud hade gjort för sitt folk. Under denna nya tingens ordning blev Jesus Kristus överstepräst till evig tid, en som inte behöver några efterträdare, som översteprästerna behövde på leviternas tid i det förgångna. Han behöver inte dagligen frambära offer för sina egna synder och därpå för folkets synder, vilket dessa överstepräster gjorde. Han var i stånd att frambära ett beständigt offer för folkets synder, och därpå har han satt sig ner på Guds högra sida. — Hebr. 6:20; 7:11—28; 8:1; 9:6—28.
6. Varför var det nya förbundet så överlägset lagförbundet?
6 Nu har ett nytt förbund trätt i verksamhet, och det utför sådant som lagförbundet aldrig kunde utföra. Lagförbundet påminde ständigt människorna om deras synder genom att det krävde att de hela tiden skulle frambära offer. Men ändå kunde det aldrig göra det möjligt för en människa att få evigt liv. Paulus citerade från Jeremias profetia angående ett nytt förbund som Jehova skulle upprätta: ”’Detta är det förbund, som jag skall sluta med dem i kommande dagar’, säger han [Jehova, NW]: ’Jag skall lägga mina lagar i deras hjärtan, och i deras sinnen skall jag skriva dem.’” Och han fortsatte att citera: ”Deras synder och deras orättfärdiga gärningar skall jag aldrig mer komma ihåg.” ”Men där förlåtelse för dessa är given”, resonerar Paulus, ”där behöves icke mer något offer för synd.” (Hebr. 10:16—18; 8:7—13; Jer. 31:31—33) Det nya är alltså det gamla mycket överlägset på många sätt.
7. a) Hur framhöll Paulus vikten av att ha tro? b) Hur visade det exempel Jesus gav förhållandet mellan tro och uthärdande?
7 I Heb kapitel 11 i Paulus’ brev till hebréerna framhölls tron som någonting absolut nödvändigt, ty utan den är det omöjligt att behaga Gud. De hebréer som blivit kristna hade kunskap om sina förfäder: forntidens trogna. Paulus kunde därför använda de erfarenheter som Abraham och dessa övriga trons män hade haft som ett medel till uppmuntran. Dessa hängivna gudsmän visade hur absolut nödvändigt det är att vidmakthålla en stark tro under många provsättningar. I Heb kapitel 12 fullständigade Paulus så sitt argument med en hänsyftning på vår tros främste förmedlare och fullkomnare, i det han sade: ”Då vi alltså har en så stor sky av vittnen som omger oss, må vi då också lägga av allt som tynger och synden som lätt insnärjer oss, och må vi med uthållighet löpa det lopp som är oss förelagt, medan vi oavvänt betraktar den främste förmedlaren och fullkomnaren av vår tro, Jesus. För den glädje som var honom förelagd uthärdade han en tortyrpåle, föraktande skammen, och har satt sig på Guds trons högra sida. Ja, betrakta noga den som har uthärdat sådan motsägelse av syndare, emot deras eget intresse, på det att ni inte må bli trötta och ge tappt i edra själar.” (Hebr. 12:1—3, NW) Kristi trogna uthärdande är det exempel vi har att efterlikna. Han uthärdade motsägelser och smärta därför att han genom tron kunde se den glädje som låg framför honom, på andra sidan döden. Om vår tro är stark, så att vi har en klar bild av den nya ordningen, som ligger framför oss, bör vi också kunna uthärda. Genom att på så sätt hålla ett andligt strålkastarljus riktat på Kristi exempels överlägsenhet och på den kristna anordningen kunde Paulus förmana sina medtjänare för Gud att vidmakthålla en hög uppskattning av heliga ting.
Uppmuntrade att uppskatta heliga ting
8. Hur förhåller sig helgelse och uppskattning av heliga ting till uthärdande?
8 Han visade också vikten av helgelse och renhet, i det han band samman allt vad detta innebar på följande sätt: ”Sträva efter frid med alla människor och den helgelse, utan vilken ingen människa skall se Herren, i det att ni noga ger akt, så att ingen må bli berövad Guds oförtjänta godhet, så att ingen giftig rot må skjuta upp och vålla svårighet och så att många inte må bli besudlade genom den, så att det inte må finnas någon otuktig människa eller någon som inte uppskattar heliga ting, liksom Esau, som i utbyte mot en enda måltid gav bort sina rättigheter som förstfödd. Ty ni vet att också efteråt, när han önskade ärva välsignelsen, blev han förkastad, ty fastän han med tårar allvarligt sökte en ändring i sinnet [hos sin fader], fann han intet rum därför.” (Hebr. 12:14—17, NW) Nej, Esau kunde inte bevara uppskattningen av heliga ting fastän det var fråga om en så obetydlig påtryckning som att han kände sig hungrig. Han hade inte den tro som krävs för att levandegöra den glädje som skall tillfalla de trogna. Han kunde inte uthärda en så liten provsättning. I dessa ”yttersta dagar” kommer det att bli tider av livsmedelsbrist, och vi kan också någon gång få känna hunger. Men detta är inte orsak för oss att ge upp vår välsignade ställning som Guds tjänare. Jehova kommer att hjälpa oss genom alla våra prövningar, de må vara små eller stora. (Matt. 4:1—11) Jesus är vårt stora exempel i detta avseende.
9. Nämn ett av de bästa sätt på vilka vi kan hjälpa oss själva och andra att uppskatta andliga ting och behovet att uthärda.
9 Som ett botemedel för dem som kan bli tröga till att höra och som glider in i overksamhet ger Paulus rekommendationen: ”Låt oss hålla fast vid att offentligen kungöra vårt hopp utan att vackla, ty han som gav löftet är trofast. Och låt oss tänka på varandra för att uppegga till kärlek och förträffliga gärningar, i det att vi inte försummar att församlas, såsom några har för sed, utan uppmuntrar varandra, och detta så mycket mer som ni ser dagen närma sig.” (Hebr. 10:23—25, NW) Genom detta inskärps hos oss vikten av att både vara närvarande vid mötena och regelbundet medverka i mötena för att vi skall vidmakthålla vår uppskattning av andliga ting. De som har blivit svaga eller tröga till att höra kan bli återupplivade eller uppeggade till kärlek och förträffliga gärningar genom att vi tar dem med oss till kristna möten. Det finns verkligen ingen ersättning för denna föranstaltning som Gud har gjort.
10. a) Varför bör vi uppmuntra varandra nu? b) Vilken egenskap förmår en att uppmuntra sina bröder?
10 Paulus uppmanade oss att uppmuntra varandra, och detta så mycket mer som vi ser dagen närma sig. Nu, då vi nått det stadium i historien då slutet på Satans styre är nära, blir det absolut nödvändigt att vi håller i med att uppmuntra varandra. De flesta av de sanna kristna i vår tid har inte kommit ut ur den judiska religiösa ordning som motstod och förföljde de första kristna, men de är ändå omgivna av frestelser och står under påtryckningar genom förföljelse och hat från många andra håll. Vi har kommit ut ur det stora Babylon, som fortfarande förefaller vara materiellt framgångsrikt på somliga platser, men vi önskar helt visst inte återvända till dess onda sedvänjor. Petrus varnade för just detta. (2 Petr. 2:21, 22) Nu är det tid för oss att vidmakthålla verklig uppskattning av de heliga ting som vi har fått kunskap om. På grund av den kärlek som råder i den kristna församlingen önskar alla se sina bröder och systrar uthärda och fortsätta på den väg som leder till evigt liv. Därför är det nu tid att vi förmanar och uppmuntrar varandra. Var och en av oss kan komma ihåg vad aposteln Paulus gjorde för att uppmuntra och hjälpa sina bröder. Han framhöll för dem överlägsenheten hos denna nya och bättre anordning som Gud har gjort för sitt folk. Därför bör det inte finnas någon benägenhet hos oss att glida bort till världen och dess religiösa ordningar.
11. Hur har vi gagn av de andliga ting som Paulus skrev om till hebréerna?
11 Vi kan också ha gagn av det som Paulus sade till hebréerna, i det vi påminner oss den stora föranstaltning Jehova har gjort genom det eviga prästadömet, det gagn det nya förbundet ger och dessutom borttagandet av synder för evigt genom Kristi enda offer. Vi kan ha hört om dessa ting många gånger, men de är ändå inte någonting som är vanligt eller alldagligt. De är helt och hållet överlägsna. Repetition av sanningen är uppbyggande. Vi har många utomordentliga tillfällen att tala om det andliga gagn vi alla såsom Jehovas överlämnade tjänare åtnjuter i dessa ”yttersta dagar”. Genom att vi påminner varandra om dessa ting som är viktigare än allt annat kommer vi att hjälpa varandra, så att vi inte långsamt glider bort.
Andligt gagn
12. a) Varför är det nu någonting alldeles särskilt med att veta hur man vinner evigt liv? b) Nämn några av de andra ting som jämförelsevis få människor har nu.
12 Vilka detaljer i fråga om det som är till andligt gagn kan vi som Jehovas kristna vittnen tala om med varandra? Det är verkligen mycket. Till att börja med kan vi säga att vi vet hur man vinner liv; vi sätter värde på Kristi lösenoffer. (Rom. 6:23) Tänk på dem som ännu utövar judaism och fortfarande väntar på en Messias, eller tänk på dem som är hedningar och vet litet eller ingenting om Kristus och hoppet om liv. (1 Kor. 1:18, 23) Eller tänk på kristenheten, som är helt och hållet uppblandad med många falska teorier och filosofiska uppfattningar och som inte följer den kurs som leder till frälsning genom Kristus. (Jämför Matteus 15:1—9.) I kontrast härtill har Jehovas tjänare blivit frigjorda från det stora Babylons traditioner. (Joh. 8:31, 32) Vi lever inte i fruktan för att få lida i en skärseld eller i ett helvete. Vi vet att de döda sover. Vi har det underbara uppståndelsehoppet. (Joh. 5:28, 29; 1 Tess. 4:13—18; Upp. 20:4—13) Vi är inte förvirrade genom någon falsk lära om en treenighet. Vi har gjorts fria från vidskepelser — vi förtröstar inte på amuletter, bilder eller avgudar och behöver inte krypa på våra knän uppför bergssidor eller fram till altaren i religiösa ceremonier. Vi behöver inte lida genom andlig försummelse som de falska herdarna i kristenheten är skyldiga till, och vi är inte heller förtryckta av kristenhetens prästerskap. (1 Kor. 10:14; Matt. 9:36; Luk. 22:25, 26; 2 Kor. 1:24) Dessa sanningar är någonting speciellt som jämförelsevis få människor förstår.
13. Hur finner de som tjänar Jehova skydd mot demonism?
13 Tänk på hur Jehova har öppnat sitt folks sinne och insikt till att inse farorna med demonismen i dess många yttringar, sådana som astrologi och spådomskonst, och tänk på hur han ger skydd mot det. (5 Mos. 18:10—12; 1 Kor. 10:21; Gal. 5:19, 20; 1 Tim. 4:1; Upp. 18:4, 23) Även om andra är rädda, behöver vi inte frukta för spiritismen. — 4 Mos. 23:21, 23; Ords. 18:10.
14, 15. Vilka är några av de fördelar som Guds tjänare har i denna tid av världshistorien?
14 Förhållandena i världen blir värre för varje dag. Människor blir vanmäktiga av fruktan för det som skall komma. Av alla människor är det bara Jehovas kristna vittnen som har ett verkligt hopp för framtiden. Dessa kristna har kärleksfulla bröder som tröstar dem och uppbygger dem; när någon är i nöd finns det andra som kan ge hjälp. I synnerhet då det stora Babylon blir tillintetgjort mitt under stora våldsyttringar kommer det att vara tid för dessa trogna kristna att trösta och hjälpa varandra och att ge akt på Jehovas frälsning. Man kommer sannerligen att få många välsignelser genom att befinna sig inom Jehovas folks led vid den tiden. — Luk. 21:26; 1 Tess. 5:12—15; Upp. 17:15—18; 19:1.
15 Vi vet varför det onda har tillåtits. Vi förstår innebörden i de ”yttersta dagarna”, och vi behöver inte bli inblandade i världens politik och förvirring. Sanna kristna blir inte invecklade i strejkerna, upploppen, upproren och laglösheten i dessa ”yttersta dagar”. Allt detta är ett skydd för oss. — 2 Mos. 9:15, 16; Job 1:6—2:10; Joh. 6:15; 17:16; Rom. 13:1—9.
16. Nämn något av det gagn vi personligen har genom att vi har kunskap om Guds ord och lever enligt det.
16 Personligen har Jehovas vittnen gagn på många sätt. Vi har inte sådana bekymmer som människorna i denna gamla tingens ordning, vilka inte har något hopp, och därför kan vi undvika många bedrövelser. Bekymmer är en av de viktigaste orsakerna till hjärtsjukdom. Genom att följa Jehovas lagar för moralen kan vi undvika världens veneriska sjukdomar, som sprider sig så snabbt nu i dessa ”yttersta dagar”. Vi håller oss rena från tobaksvanan, och detta är ett skydd mot cancer, som plågar så många nu. Vi blir inte drinkare, och därför plågas vi inte av alkoholismens nedbrytande verkan på sinne och kropp. Vi drabbas inte av den olyckliga känsla som spelförluster medför. Världsliga helgdagar förmår många människor att sätta sig i skuld för att kunna visa ”helgstämning”, och därefter använder de många månader till att försöka betala igen dessa skulder. I kontrast härtill är det kunskapen om sanningen från Guds ord som gör oss lyckliga, och det har sagts att ett lyckligt hjärta är god medicin. Det ligger också mycken lycka i att ge sanningen åt andra. Ja, vi får verkligen gagn på alla sätt! — Fil. 4:6, 7; Gal. 5:19—23; Ords. 4:20—22; Matt. 5:3—12; Apg. 20:35.
17. Vilket gagn tillkommer kristna familjer genom att de håller Guds lagar?
17 Ett stort antal familjer i världen i vår tid har upplösts på grund av att man underlåtit att visa respekt för Jehovas lagar. Men Jehovas undervisning har hjälpt oss att uppnå enhet inom familjen. Barn som följer bibeln sedan de blivit tillbörligt instruerade av sina föräldrar i fråga om kristna strävanden är skyddade mot de skadliga verkningarna av brottslighet och narkotikaslaveri, som är så utbrett i vår tid och som leder till så mycken nöd och bedrövelse. — Ef. 6:1—4; Ords. 3:1, 2.
18. Visa med skriftställen den kristna gemenskapens överlägsenhet över världslig gemenskap.
18 Vårt umgänge med varandra i den kristna församlingen och i gemenskapen med våra bröder är en stor välsignelse, ty det är en verklig njutning att vara tillsammans med dem som frambringar andens frukt. På så sätt blir vi inte inblandade i köttets gärningar, som är så skadliga. — Ords. 17:17; Gal. 5:22—26; 1 Kor. 15:33.
19. a) Kan du tänka ut flera skäl till att vara tacksam mot Jehova? Nämn några av dem. b) Hur kan vi uthärda till slutet?
19 Det skulle vara möjligt att gå ännu längre och använda många timmar till att se tillbaka på de välsignelser Jehovas anordning ger hans tjänare. Vilka utom Jehovas tjänare kan se vad Guds rike betyder sedan konungen Jesus Kristus började härska i himlarna år 1914? (Ps. 2:4—6; 110:1, 4; Dan. 2:44; 7:13, 14; Matt. 11:25—27; 13:44; Upp. 11:15—17; 19:11—21) Vilka andra förstår hur Jehova under detta rikes styre kommer att göra jorden till ett paradis, i vilket människan kommer att leva för evigt? (Upp. 21:1—5; Ps. 37:9—11, 29; Pred. 1:4; Jes. 65:17—23; Hes. 34:25—27; Luk. 23:42, 43) När du läser Guds ord, tänk då hela tiden på alla de sätt på vilka Jehova har gett oss det vi behöver, och försumma aldrig att tacka Jehova. (Rom. 8:28) Det är detta slag av uppskattning av Jehovas goda ting och denna begrundan av hans många välsignelser som uppbygger och uppmuntrar. Detta är vad vi bör tala om. (Apg. 14:21, 22; 1 Kor. 14:3) Det är på detta sätt vi kan hjälpa varandra att vidmakthålla vår andlighet. Det kan visserligen komma provsättningar, men vi har fått så många föranstaltningar genom Jehova till hjälp för oss att uthärda. (Jak. 1:12) Som enskilda och som församlingar har vi styrkt vår tro, så att vi befinner oss i en utomordentlig position att kunna uthärda till slutet, medan vi motstår frestelserna och de onda inflytandena under dessa ”yttersta dagar” och tar del i kungörandet av de goda nyheterna. Må alltså vårt beslut vara detsamma som aposteln Paulus gav uttryck åt: ”Nu är vi inte av det slag som ryggar tillbaka till tillintetgörelse, utan av det slag som har tro, varigenom själen bevaras vid liv.” — Hebr. 10:39, NW.
[Bild på sidan 250]
Genom att ge kommentarer vid mötena uppmuntrar vi och förmanar vi varandra att uthärda
[Bild på sidan 251]
Är det som vi talar om verkligen sådant som medför andligt gagn?