Frågor från läsekretsen
◼ Om mannen till en trogen kristen hustru tagit ut skilsmässa, men ingen av dem är skyldig till äktenskapsbrott, skulle det då vara rätt av henne att dela den äktenskapliga sängen med honom när han besöker familjen?
Guds ord visar klart och tydligt att sexuellt umgänge är rätt mellan en äkta man och en hustru men inte mellan ogifta personer. Ett par som har fått laglig skilsmässa bör därför inte ha sexuellt umgänge med varandra, för det skulle vara detsamma som otukt, vilken dock inte skulle göra dem fria att gifta sig med någon annan.
De kristna är naturligtvis först och främst intresserade av Guds synpunkter och vägledning. Hans ord ger uttryckligen följande råd: ”Äktenskapet må hållas i ära bland alla och den äktenskapliga sängen vara obesudlad, ty Gud skall döma otuktsmän och äktenskapsbrytare.” (Hebréerna 13:4) Låt oss begrunda hur denna text har att göra med den fråga som ställdes här ovan.
I många delar av jorden är det vanligt att en man och en kvinna har sexuellt umgänge utan att vara gifta. Somliga påstår att detta är både moraliskt passande och godtagbart för Gud så länge som de två ”älskar” varandra eller lovat varandra trohet. Detta är emellertid inte den kristna uppfattningen. De kristna inser att ”Gud skall döma otuktsmän och äktenskapsbrytare”, och de önskar avhålla sig från både äktenskapsbrott och otukt.
När en man och en kvinna gifter sig, visar de inför alla att de är förenade som man och hustru. I lagens, samhällets och Guds ögon har de rätt till äktenskapets privilegier, vilket inbegriper sexuellt umgänge. Bibeln uppmanar i själva verket äktenskapskontrahenterna att inte undanhålla varandra de sexuella rättigheterna: ”Mannen bör tillfredsställa sin hustru sexuellt. På samma sätt bör hustrun tillfredsställa sin mans sexuella behov.” — 1 Korintierna 7:3, Simple English Bible.
Hur förhåller det sig då om ett äkta par bara tar ut legal separation, vilket är möjligt i vissa länder (dock inte i Sverige)? Eftersom de fortfarande både lagligt och enligt bibeln är man och hustru, får de inte ha sexuellt umgänge med någon annan, för detta skulle betyda att de begick äktenskapsbrott och besudlade ”den äktenskapliga sängen”. Eftersom de som separerat fortfarande är gifta med varandra, har de möjlighet att göra upp med varandra och åter bo tillsammans sedan de lagligen har upphävt sin separation. — 1 Korintierna 7:10, 11.
Tänk sedan på den situation som uppkommer när en äktenskapspartner, till exempel den äkta mannen, går längre än till separation och tar ut skilsmässa. En trogen kristen hustru, som senare får reda på att mannen (före eller efter skilsmässan) varit moraliskt otrogen, skulle åter kunna gifta sig, eftersom hennes äktenskap upphört både lagligt och i Jehova Guds ögon. Om det å andra sidan tagits ut laglig skilsmässa, men ingen av parterna begått äktenskapsbrott, skulle skilsmässan i sig själv inte få äktenskapet att upphöra från Guds synpunkt sett. Bibeln visar att omoraliskhet från ens partners sida är den enda giltiga grunden till skilsmässa. — Matteus 19:6, 9.
Detta är situationen i det fall som nämns i frågan, för det framhålls bestämt att det inte begåtts någon omoralisk handling. Mannen lämnade sin hustru och fick en oskriftenlig skilsmässa. Som en följd av denna skilsmässa är de inte längre man och hustru i full bemärkelse, för han har upplöst äktenskapet lagligen. Hur förhåller det sig då om han besöker sin familj och önskar tillgodose sina eller hennes sexuella behov? Om de har sexuellt umgänge skulle det, åtminstone i en del länder, enligt lagen och från samhällets synpunkt sett i själva verket vara detsamma som att två ogifta människor har sexuellt umgänge; det skulle vara detsamma som att begå otukt.
I denna situation är ingen tredje part inbegripen, vilket skulle vara nödvändigt för att ge biblisk grund åt den lagliga skilsmässan; i Guds ögon är varken mannen eller kvinnan fri att gifta sig med en annan individ. (1 Korintierna 6:16—18) Men att de har sexuellt umgänge med varandra skulle helt visst innebära att de ignorerar Guds råd; de skulle till en viss grad besudla den äktenskapliga sängen, eftersom deras lagliga äktenskap upphörde genom skilsmässan. Detta uppförande skulle dra smälek över dem och över den kristna församlingen som hustrun är en del av. Om hon önskar stanna kvar i församlingen, skall hon alltså inte ha sexuellt umgänge med sin före detta man, såvida inte äktenskapet åter görs lagligt. Hon bör hålla sig till den bibliska och moraliskt rättrådiga ståndpunkten att sexuellt umgänge skall begränsas till lagligt gifta äktenskapskontrahenter. Hon ökar därigenom den värdighet som bibeln visar att äktenskapet förtjänar.