Tillsyningsmän till glädje för hjorden

 1. Vad är av stor betydelse, om man skall kunna hålla på ihärdigt med vilket förehavande det vara må?

DET är svårt att ihärdigt hålla på med ett arbete om man inte finner någon glädje i att utföra det. Efter en tid blir ett sådant arbete en börda, och lusten att sluta med det växer. Fördenskull manar Jehova sina tjänare att de skall glädja sig i alla sina förehavanden, för att de inte skall ”upphöra med att göra vad som är rätt”. Den som är ledsen och modfälld kan inte hjälpa till med att bota den suckan och klagan som uppstäms av dem som lägger märke till de förskräckliga förhållandena runt omkring dem i denna gamla värld. Ordspråksboken 17:22 (NW) uttrycker det så här: ”Ett glatt hjärta gör gott såsom hälsobringare, men en hemsökt ande gör benen torra.” — 5 Mos. 12:18; Gal. 6:9; NW.

 2. Vad måste en tillsyningsman först och främst äga, innan han kan tjäna till glädje för hjorden?

² Tillsyningsmännen i församlingarna av Guds folk är angelägna att hjälpa sina bröder att troget uthärda i tjänsten för Riket. Fördenskull ligger det dem om hjärtat att se till att en anda av glädje och fröjd råder bland dem som hör till hjorden. Först och främst måste tillsyningsmannen glädja sig över den uppgift han själv har att fylla. Om han låter sin egen uppgift att tjäna bröderna bli en börda för sig och ger sparsamt och motsträvigt av sin tid och kraft, som om han gjorde det under tvång, blir han benägen för att spela herre över hjorden och kommer att sakna glädje, iver och villighet. Tillsyningsmannen måste följaktligen äga livlig uppskattning av sina storslagna tjänsteprivilegier, känna sig tacksam över dem och alltid förvänta att Jehova skall uppehålla honom genom sin heliga ande, så att han kan tjäna till glädje för hjorden. — 1 Petr. 5:2, 3.

 3. Vad bör ligga tillsyningsmannen främst om hjärtat?

³ Vilken tjänsteuppgift en tjänare än må ha i församlingen, han må vara räkenskapstjänare, tidskrifts- och distriktstjänare eller något liknande, så är hans plikt som tjänare inte bara att i likhet med en kontorist hålla ordning bland böcker och kortsystem, och inte består den heller bara i att vidarebefordra anvisningar och föreskrifter från den styrande kretsen till bröderna. Det som allra främst åligger honom är i stället att ha omsorg om församlingens andliga välfärd, så att den mest verkningsfullt skall kunna lovprisa Jehova. God fysisk hälsa återspeglas i en människas livsglädje. God andlig hälsa återspeglas i en människas nitälskan för Jehovas tjänst jämte en lycklig och glad ande. Ge akt på symptomen på andlig ohälsa: glädjelöshet, en känsla av att predikoverket är tungt och svårt, brist på resultat i förkunnarvärvet. Sök sedan under bön göra bruk av skriftenlig bot för att återställa dem som lider av något av detta, så att de vinner andlig hälsa.

 4. Hur skall tillsyningsmannen ge råd, och vad fordras om han skall kunna göra detta?

⁴ Ett rätt och sunt framåtskridande i Rikets verk kan aldrig åstadkommas genom att man driver på eller ger bannor. Ett visst framåtskridande, en viss tillväxt har kanske kommit till synes, men det man vunnit förlorar man på grund av glädjelösheten bland bröderna. Det är så lätt att kritisera, att finna fel, att upptäcka svagheter. Det krävs tid och omtanke under bön, om man skall vara i stånd att ge goda, uppbyggande råd, som kommer att uppmuntra och stärka och samtidigt vara till praktisk nytta i att övervinna svagheter. Tillsyningsmannen kommer att söka göra detta, om han är verkligt intresserad av sina bröder, om han själv är fylld av glädje i sin tjänst och önskar se sina bröder glädja sig i alla sina förehavanden.

 5, 6. a) Nämn en grundförutsättning för glädje. b) Hur visar tillsyningsmannen att han inser vad som krävs av honom?

⁵ För att kunna befrämja glädjen bland bröderna måste man känna till vad det är som frambringar glädje. Paulus talade om en grundförutsättning för glädje då han skrev: ”Jag skall ock glädja mig ... enligt min spända väntan och mitt hopp.” Paulus hade sannerligen själv en spänd förväntan och förhoppning att vinna evigt liv tillsammans med Kristus Jesus. Den klara bild han hade av sitt hopp, jämte uppskattningen av de hänförande tjänsteprivilegier det ställde i utsikt, skänkte honom en glädje som uppehöll honom i förföljelse och svårigheter av alla slag. Och hur sant var inte detta om Mästaren, Jesus själv, som ”för den glädje som var honom förelagd uthärdade ... en tortyrpåle”. Antingen man äger hoppet om himmelskt liv såsom medlem av kvarlevan av den ”lilla hjorden” eller hoppet om jordiskt liv såsom ett av de ”andra fåren”, är det viktigt att man omfattar detta hopp med tillförsikt, om det skall kunna uppehålla en, så att man bevarar sin glädje i Jehovas tjänst. — Fil. 1:18—20, Åk; 3:13, 14; Hebr. 12:2, NW; Luk. 12:32; Joh. 10:16.

⁶ För att kunna äga en stark tro eller ”den säkra förväntan om ting som man hoppas på” måste man skaffa sig en rätt insikt i Guds ord. Eftersom tillsyningsmannen inser detta, studerar han själv målmedvetet och uppmuntrar alla i församlingen att studera bibeln enskilt. I sin omsorg om församlingen ser han till att mötena blir livliga, uppbyggande, undervisande och uppmuntrande. I sina samtal med bröderna talar han om deras gemensamma hopp. Om han är uppmärksam, när han studerar bibeln, Vakttornet och andra av Sällskapets publikationer, så att han lägger märke till nya sanningar, uppmuntrande förslag och uppbyggande råd, är han redo att praktiskt och verkningsfullt bygga upp sina bröder och stärka deras hopp. När tillsyningsmannen besöker svaga eller overksamma förkunnare, bör besöket inte bara bli en rutinsak för att få in en rapport över tjänst på fältet eller för att göra anordningar för att få den overksamme med ut i predikoverket, utan tjänaren bör begagna tillfället till att bygga upp den han besöker, liva hans längtan efter kunskap, eftersom han tänker på att om denne, som blivit svag, skall ta fatt på Jehovas verk och hålla i med det, måste han äga den rätta uppskattningen av detta verk och känna den rätta glädjen över att utföra det. — Hebr. 11:1, NW; 1 Tess. 5:14.

 7. Hur gav Paulus uttryck åt den tillbörliga omtanke som en god tillsyningsman bör ha?

⁷ Om du har privilegiet att vara tillsyningsman, se då till att din omsorg om församlingen inbegriper alla som är anslutna till den. Må det vara din önskan att hjälpa alla och envar att glädja sig i Jehovas tjänst. Var redo att likt Jesus och apostlarna ge ut dig själv frikostigt till gagn för dem. Paulus gav uttryck åt vad han kände med dessa ord: ”Det oaktat, även om jag blir utgjuten likt ett drickoffer över det offer och den offentliga tjänst, som tron har fört eder till, är jag glad, och jag fröjdas med eder alla. Var nu också själva på samma sätt glada och fröjdas med mig.” Lägg märke till orden: ”Jag fröjdas med eder alla.” I ett annat utomordentligt uttalande om vad varje tillsyningsman bör stå efter skriver Paulus vidare: Jag vet ”att jag skall vara kvar och förbliva hos eder alla till edert framåtskridande och den glädje som hör eder tro till, på det att eder fröjd må överflöda i Kristus Jesus på grund av mig genom min närvaro återigen hos eder”. — Fil. 2:17, 18; 1:25, 26; NW.

 8. Hur kan tillsyningsmannen eller en biträdande tjänare ”fröjdas med ... alla” i församlingen?

⁸ Såsom tillsyningsman har du kanske mycket att sköta, när du är i Rikets sal i samband med församlingens möten. Före och efter mötena är det saker och ting som du måste avhandla med de andra tjänarna i församlingen. Men tag dig ändå litet tid, även om det bara kan bli ett par minuter, till att tala med olika bröder och systrar. I stora församlingar är det omöjligt att hinna med att tala personligen med alla bröderna vid varje möte, men vinnlägg dig om att tala med olika personer varje gång. Tänk efter vilka du inte hann tala med och sträva efter att göra det vid nästa möte, och ha då något uppmuntrande att säga. Detta gäller också de biträdande tjänarna i församlingen. Bibelstudietjänaren till exempel lägger kanske märke till en rapport om ett nytt bibelstudium som lämnats in. Det är kanske första gången som den förkunnaren av Riket har lett ett bibelstudium. Tjänarens personliga intresse driver honom till att begagna några minuter för att tala med den här brodern och säga hur glad han är över broderns framsteg i förkunnartjänsten och med stort intresse göra sig underrättad om det nystartade studiet. Några vänliga ord från tillsyningsmannen eller en annan av tjänarna, fastän omständigheterna kanske gör att de inte blir så många, blir mycket uppskattade av förkunnarna och bidrar i hög grad till deras glädje i tjänsten. När du talar med dem, gläder du dig med dem, och de är i sin tur glada och fröjdas med dig. Var aldrig så upptagen av organisatoriska angelägenheter, att du aldrig får tid att säga några uppmuntrande, uppbyggande ord till dina medförkunnare.

 9, 10. a) Vilket gensvar från församlingens sida gör tillsyningsmannens tjänst glädjerik? b) Vad visar sig skada glädjen i församlingen?

⁹ Men om en tillsyningsman skall kunna utföra sitt arbete väl och känna glädje och tillfredsställelse över att fullgöra det, måste de som han tjänar bjuda till att samarbeta villigt och glatt, såsom Paulus framhöll enligt citatet här ovan. Om församlingens medlemmar visar respekt för den teokratiska organisationen, i det att de lyder Guds vilja och underkastar sig den såväl som det ordningsfulla sättet att fullgöra Guds vilja under de av anden förordnade tillsyningsmännens ledning, är snara att anamma förslag och råd och därtill lägger bort all lust till knot och klagan, hur kommer inte detta att bidra till tillsyningsmannens lycka, och hur mycket verkningsfullare blir inte hans omsorg om deras andliga liv som hör hjorden till! ”Var [fördenskull] lydiga mot dem som styra eder och var undergivna, ty de hålla vakt över edra själar såsom de som skola avlägga räkenskap, att de må göra detta med glädje och icke med suckan, ty detta skulle vara till skada för eder.” — Hebr. 13:17, NW.

¹⁰ Hur sanna är inte dessa ord! I de fall där det råder brist på endräkt och samarbete mellan församlingen och tillsyningsmannen, vilket får till följd att tillsyningsmannen fullgör sina plikter ”med suckan”, kanske i en uppretad eller missmodig anda, blir detta till skada för oss alla, och följden blir att vi förlorar glädjen i vår kristna verksamhets olika grenar såväl som glädjen över mötena, eller hur? Å andra sidan heter det: ”Huru gott och ljuvligt det är, att bröder bo endräktigt tillsammans.” Det är i en sådan fridfull och endräktig atmosfär som det goda kristna verket kan blomstra, och andens frukter kommer att växa rikligen till allas glädje. — Ps. 133:1.

Praktisk vishet och framsynthet

11, 12. Hur kan brist på praktisk vishet och framsynthet störa friden och endräkten i församlingen?

¹¹ Sådana välsignade förhållanden måste ”odlas” och bevaras, och praktisk vishet och framsynthet bidrar i hög grad härtill. Om dessa egenskaper saknas, kan sådana förhållanden uppstå, som i hög grad stör endräkten och friden i församlingen. En del av oss har kanske hört historien om familjen som gav sig i väg på en utflykt. De gav sig av i familjebilen, upprymda över utsikten till en härlig dag i naturens sköte. Men så uppstår det bråk när de inte kan komma överens om vilken väg som är den bästa. Och rätt som det är, på en ödslig sträcka av vägen och mitt i solgasset, börjar motorn hosta och stannar tvärt — pappa har glömt att fylla bensintanken! För att lugna de upprörda känslorna med en kopp stimulerande kaffe tar man fram termosen, men finner den tom — mamma har glömt fylla den! Och så går det med det ena efter det andra, och en dag som lovade så mycket slutar med gräl, meningslösa beskyllningar och motbeskyllningar och besvikelser för alla. På liknande sätt kan utomordentliga utsikter till framgång i den teokratiska verksamheten gå om intet på grund av bristande planläggning och framsynthet. Det är kanske fråga om att planera för att bygga en Rikets sal, ordna med resor till en sammankomst, utföra någon särskild verksamhet på ett isolerat distrikt eller arrangera en serie offentliga möten. Omsorgsfull, detaljerad planläggning som görs i förväg garanterar god framgång och glädje i vilket förehavande det vara må.

¹² Det är också bra att man uttrycker sig klart och tydligt när man talar om de anordningar man gör för verksamheten. Tvetydighet vållar missförstånd, som i sin tur leder till besvikelse och förlust av tid och krafter. Visst skall vi vara tålmodiga och förlåtande och överse med fel som andra gör, men vi kan undvika att i onödan tära på tålamodet och villigheten att förlåta genom att göra bruk av praktisk vishet och framsynthet, som bidrar till att vi får framgång i det som vi gjort till vårt uppsåt. — Ords. 11:14.

Bevara glädjen genom förståndig tillsyn

13. Varför är det viktigt att ange syftet med en föreslagen verksamhet eller ett råd man ger och likaså orsaken?

¹³ En annan sak som bidrar till glädjen i vilket förehavande det vara må är att man inte bara förstår vad som skall göras och hur det skall göras, utan också inser varför det skall göras. När tillsyningsmannen uppmuntrar till någon speciell verksamhet eller framhåller någon ny metod eller anordning, är det alltid bra att han hjälper församlingen att inse varför man skall göra så eller så och hur det kommer att bli till gagn för andra. Om han inte gör detta, får han kanske inte helhjärtat stöd åt saken. När en kretstjänare till exempel ger en församling råd, bör han ta sig tid att framhålla fördelarna med att följa vissa råd, varför detta är bättre än något annat och hur det kommer att bidra till församlingens välfärd. Då kommer han att väcka tacksamt gensvar hos bröderna, som kommer att sätta värde på privilegiet att få utföra tjänst. Ja, den anda, med vilken man griper sig an med ett arbete, inverkar mycket på den glädje man känner då man utför det.

14, 15. Vilken tillämpning har detta på familjelivet, och vad betyder det likväl inte?

¹⁴ Samma sak gäller undervisning och fostran av barnen. Teokratiska föräldrar är angelägna om att deras barn skall vara glada och lyckliga. När förståndiga föräldrar ger sina barn enkla uppgifter att utföra i hemmet eller tillrättavisar dem när de gör saker och ting litet bakvänt, tar de sig tid att förklara varför, så att barnen kan känna sig tillfredsställda i sin lydnad, då de inser att de bidrar till hela familjens välfärd och lycka. Detta betyder inte att föräldrarna måste ge efter för varje upprorisk tendens hos barnet. Det tar tid för barnen att inse varför en del saker är rätta och andra orätta, och de måste fostras och tuktas för att komma till insikt om detta. Men föräldrarna har alltid barnens bästa för ögonen, och allteftersom föräldrarna växer till i insikt, kommer de att vara redo att hjälpa barnen att gå framåt i uppskattning av de goda tingen, så att de lär sig att vara tillfreds med det som är rätt och glädja sig över att veta vad som är Guds vilja och över att göra den.

¹⁵ Så skall det också vara i församlingen. Tillsyningsmannen är angelägen om att bröderna skall känna glädje och lycka i Jehovas tjänst, men han kommer aldrig att kompromissa i fråga om bibelns principer. Han kommer aldrig att frångå den goda teokratiska ordningen för att tillmötesgå själviskt upproriska personer. Å andra sidan vill han inte förelägga bröderna onödiga regler och föreskrifter, utan han kommer att söka tjäna sina bröder och göra anordningar för att de skall kunna arbeta och komma tillsammans på det verkningsfullaste och lämpligaste sättet.

16. a) Hur ådagalägger tillsyningsmannen jämvikt när han tar itu med svårigheter? b) Vilka rannsakande frågor kan man med rätta ställa sig då sådana situationer uppstår?

¹⁶ När svårigheter uppstår i församlingen, måste tillsyningsmannen bevara en god jämvikt. En tillsyningsman kan bli så bekymrad och så helt gå in för att skydda församlingen och bevara den ren, att han kanske glömmer bort den persons belägenhet som har gjort något orätt och behovet att i kärlek söka föra honom till rätta. Om en person visar sig ha en ogudaktig ande och vara uppsåtligt upprorisk och obotfärdig, kan uteslutning ur församlingen vara den enda väg som står öppen. Men hur är det i andra fall, kan vi kanske föra den vilsegångne till rätta? Ja, vi bör sannerligen fråga oss själva: Kunde det här felsteget ha förhindrats genom förebyggande råd och förmaningar från vår sida? Var vi tillräckligt uppmärksamma på att han började bli andligen svag? Var det brist på den rätta andan av glädje och lycka i församlingen som orsakade hans svaghetstillstånd? När vi allvarligt begrundar dessa frågor, kan vi komma därhän att vi blir varse ett behov som till och med är större än vår felande broders, en brist som är till men för hela församlingen och för oss såsom tjänare. — Gal. 6:1, 2; 2 Kor. 2:7, 8.

17, 18. Vilka egenskaper, som kännetecknade Filemon och Timoteus, får goda vitsord i Skriften?

¹⁷ Naturligtvis skall man skyndsamt söka råda bot på sådana förhållanden som vållar sorg och missmod i en församling, och tillsyningsmannen kommer att visa att han tänker på brödernas glädje genom att ofördröjligen ta itu med sådana saker. (2 Kor. 1:24—2:4) Må det få vara så vid alla tider och tillfällen, att tillsyningsmannens arbete är en frukt av hans brinnande intresse för den hjords välfärd, som är i hans vård, i det att han särskilt tänker på dess frälsning till evigt liv. För att uppnå detta vill tillsyningsmannen ”gärna utgiva och utgivas” helt och hållet. — 2 Kor. 12:15, Åk.

¹⁸ Till vilken välsignelse är inte tillsyningsmän av detta slag för bröderna! Den tjänst de utför i församlingen blir en källa till stor glädje och andligt uppbyggande. Om sådana tillsyningsmän gäller de lovord som gavs Filemon: ”Jag har fått mycken glädje och hugnad av den kärlek, varmed du, min broder, har vederkvickt de heligas hjärtan.” Ja, de påminner om de trogna Epafroditus och Timoteus, vilkas tjänst bland de första kristna var en sådan välsignelse för dessa. Om Timoteus sade Paulus: ”Jag har ingen av samma sinne som han, ingen som av så uppriktigt hjärta kommer att hava omsorg om eder [församlingen i Filippi].” — Filem. v. 7; Fil. 2:25—30, 19—23.

19. Vad kommer resande tillsyningsmän fördenskull att tänka på i sina tal till bröderna?

¹⁹ Epafroditus och Timoteus, som var resande representanter för den styrande kretsen i den första kristna församlingen, motsvaras i vår tid av bröder som reser omkring och besöker församlingarna, nämligen krets- och områdestjänare, zon- och landstjänare, och dessa kan ha stort gagn av att ge akt på de förras exempel och det som sades om dem. I denna tid, när trycket från den store fienden, Satan, har blivit så kraftigt, eftersom han mödar sig för att slå ned Jehovas tjänares mod och förmå dem att överge Jehovas tjänst, hur stort är då inte behovet att tala uppmuntrande till brödernas hjärtan! Sådana besökande Ordets förkunnare kommer fördenskull att vilja uträtta mera än bara begränsa sig till att framlägga kalla fakta, då de dryftar det tillstånd de finner vara rådande, och ge praktiska råd till förbättring. De kommer att tala med värme och medryckande entusiasm för att liva brödernas hjärtan till glädjefylld tjänst. Syftet med det besök hos bröderna i Efesus som gjordes av Tykikus, ”min [Paulus’] älskade broder och trogne tjänare i Herren”, var att han skulle ”hugna” deras hjärtan. — Ef. 6:21, 22.

20. Vilket förehavande kan vi nu ha del i, och hurudan bör därvid vår sinnesinställning vara?

²⁰ De möjligheter till tjänst för Riket som ligger omedelbart framför oss, innan tillintetgörelsen av den nuvarande tingens ordning i Harmageddonstriden för med sig slutet på vårt predikande av de goda nyheterna, är sannerligen hänförande. Den växande tillströmningen av människor av en god vilja ur alla nationer till den nya världens samhälle är bevis på det stora församlande som nu pågår. Hur länge privilegiet att ta del i detta storslagna förehavande kommer att stå öppet vet vi inte. Men låt oss besluta att utnyttja det helt och fullt och med glädje. Låt oss sträva efter det som skapar frid och glädjas med Jehovas nations glädje. — 1 Petr. 3:11, 12; Ps. 106:5.