Hur räkenskapens dag blir till vårt bästa
1. Varför kommer nationerna inte att vinna seger vid Har-Magedon? Hur kommer deras konton att avslutas på räkenskapens dag?
”KRIGET på Guds, den Allsmäktiges, stora dag” vid Har-Magedon står obevekligen inför alla nationerna på jorden. Fastän de som aldrig förut är tungt beväpnade för världsomfattande krigföring, kan de aldrig förväntas vinna seger över den allsmäktige Guden. Som överbefälhavare för alla de himmelska härskarorna kommer han att ge segern åt sin store fältmarskalk, Jesus Kristus, på grund av att han är ”konungars konung och herrars herre”. Han kommer att hålla den slutgiltiga räkenskapens dag med alla motståndarnationerna. När de vägs i den gudomliga rättvisans vågskål, kommer de att befinnas för lätta. Deras konton kommer att avslutas genom att de blir tillintetgjorda för evigt. — Upp. 19:11—21; 17:14.
2. Varför riktades orden i Psalm 45:7, 8 till kungen efter striden? Vad vittnar det om för människorna att han för spiran?
2 Segern vid Har-Magedon skall hävda Guds, den Allsmäktiges, universella suveränitet. Eftersom Gud lyckosamt använder Jesus Kristus till att vinna denna seger, skall han räkna honom värdig att behålla sin himmelska tron. Så länge Gud består skall hans smorde kungs, Jesu Kristi, tron bestå. Detta viktiga faktum betonas genom orden i Psalm 45:7, 8, som psalmisten riktar till kungen, då han säger: ”Gud är din tron till obestämd tid, ja, för evigt; ditt kungadömes spira är rättrådighetens spira. Du har älskat rättfärdighet, och du hatar ondska. Det är därför som Gud, din Gud, har smort dig med den jublande fröjdens olja mer än dina medbröder.” (NW) Dessa ord erkänner vi vara de som aposteln Paulus citerade i Hebréerna 1:7—9 för att bevisa Kristi överlägsenhet över änglarna. Eftersom Jesus Kristus älskade rättfärdighet och hatade ondska eller laglöshet, måste det vara så att Kristus för sin spira till förmån för rättrådighet. Detta vittnar om vad gott är för människorna.
3. Vilka var Jesu Kristi ”medbröder”? Varför var ”den jublande fröjdens olja”, med vilken han smordes, förmer än deras?
3 Som människa på jorden hade Jesus kungar såsom förfäder. Psalmisten talar om att han skulle ha jordiska förfäder. Många av dem, från kung Jojakin tillbaka till kung David, hade varit hans ”medbröder” genom att ha del i ett rike som Gud hade upprättat och genom att sitta på ”Jehovas tron”. (1 Krön. 29:23, NW; 2 Krön. 13:5, 8; Matt. 1:6—12) Dessa kungliga förfäder kände utan tvivel jublande fröjd över sin värdighet som kung över Guds utvalda folk. Men ingen av dessa kungliga ”medbröder” kunde glädja sig och jubla av fröjd i den utsträckning som den förhärligade Jesus Kristus kunde göra. Hans kungamakt är långt överlägsen deras, eftersom den är himmelsk, ja, överordnad änglarna. Jehova, Jesu Kristi Gud, smorde honom ännu rikligare med ”den jublande fröjdens olja” på grund av hans fullkomliga, omutliga hängivenhet för Guds rättfärdighet.
ÄKTENSKAP OCH BARN
4, 5. Vad visar psalmisten, i Psalm 45:9—15a, att den segerrike kungen gör därnäst? Varför kan detta vara förvånande för oss?
4 Sedan Jesus Kristus har fört ett segerrikt krig mot sina fiender på jorden, kan han vända sin uppmärksamhet till fridfulla förehavanden. Den inspirerade psalmisten talar på ett bildligt sätt om hur han ingår äktenskap och bildar familj. Detta kan förefalla märkligt, eftersom Guds Son inte blev människa här på jorden för att ingå äktenskap med någon av människors döttrar. Han följde inte vissa av ”Guds [ängla]söners” handlingssätt på Noas tid. (1 Mos. 6:1—4) Därför kan någon undra hur det som nu följer i Psalm 45 kan stämma in:
5 ”Av myrra, aloe och kassia dofta alla dina kläder; från elfenbenspalatser gläder dig strängaspel. Konungadöttrar har du såsom tärnor i ditt hov, en drottning står vid din högra sida, i guld från Ofir. Hör, dotter, och giv akt och böj ditt öra härtill: Förgät nu ditt folk och din faders hus, och må konungen få hava sin lust i din skönhet; ty han är din herre, och för honom skall du falla ned. Se, dottern Tyrus, ja, de rikaste folk söka nu att vinna din ynnest med skänker. Idel härlighet är hon, konungadottern i gemaket: av guldvirkat tyg består hennes dräkt, i brokigt vävda kläder föres hon till konungen.” — Ps. 45:9—15a.
6. Vem är denna ”konungadotter”, som förs fram till kungen? Vad hade Johannes döparen med henne att göra?
6 Vem är nu ”konungadottern”, som förs till den väntande kungen för bröllopet, medan högtidligt strängaspel förhöjer den glada stämningen? Hon är i sanning dotter till en kung, nämligen Jehova Gud, ”evighetens Konung”. (Upp. 15:3) Således är hon en prinsessa. Hon är den förhärligade kristna församlingen om 144.000 medlemmar, som betraktas såsom en enhet, en sammansatt ”kropp” eller skara. Johannes döparen hade det ärofulla privilegiet att presentera denna brudeskaras första medlemmar för Jesus Kristus här på jorden. Johannes sade: ”Den som har bruden, han är brudgummen. Men när brudgummens vän står och hör honom, känner han stor glädje på grund av brudgummens röst. Därför har denna min glädje gjorts fullständig.” — Joh. 3:29; 1:35—42; Upp. 14:1—5.
7. Med vem var det som apostlarna genom att göra lärjungar trolovade dessa? Vad utgör alla dessa tillsammans i himmelen?
7 Genom att göra lärjungar åt Kristus trolovade på liknande sätt aposteln Paulus och de andra apostlarna dem, såsom en ”kysk jungfru”, med Jesus Kristus såsom ”en enda man”. (2 Kor. 11:2) Likt en förlovad flicka, som lämnar sitt föräldrahem för att förena sig med sin man och bo tillsammans med honom, måste lärjungarna, som är lovade i äktenskap åt den himmelske brudgummen, förgäta sitt eget folk på jorden och sin jordiske fars hus och ägna sin himmelske fästman, Jesus Kristus, sin tillgivenhet. Sedan de troget, i jungfrulig kyskhet fullbordat sitt jordiska lopp, måste de vänta på att få höra sin brudgums röst, då han kallar fram dem i en uppståndelse från de döda. (1 Tess. 4:16, 17; Joh. 6:54) I himmelen utgör alla de 144.000 tillsammans konungen Jehovas ”dotter”, för genom sin ande pånyttfödde han dem i egenskap av deras adoptivfar. Gemensamt, som en enhet, utgör de det nya Jerusalem, som kallas ”bruden, Lammets hustru”. Vid det tillfället är hon ”beredd såsom en brud smyckad för sin äkta man”. — Upp. 21:2, 9.
8. Vilka är det som med rätta, på grund av tilldragelsens art, finns med, enligt Psalm 45? Vilka är de som finns med i uppfyllelsen av psalmen?
8 Det är en kunglig tilldragelse, detta bröllop som står mellan en kungason och en kungadotter. Därför är det lämpligt att kungliga personer finns med vid det, både en ”drottning” och ”konungadöttrar”, prinsessor. Hela Guds himmelska organisation, som är en drottninglik ”hustru” till denne ”evighetens Konung”, gläder sig likt en mor, och alla denna organisations änglar gläder sig tillsammans, som om de var ”konungadöttrar”, prinsessor. Alla dessa himmelska skapelser tänker på att Jehova Gud har möjliggjort allt detta, och därför säger de: ”Låt oss glädjas, ja vara jublande glada, och låt oss ge honom äran, därför att Lammets bröllop har kommit, och hans hustru har gjort sig redo.” — Upp. 19:7.
9. Var erfar de ”jungfrur” eller ”väninnor” som följer henne denna glädje? Varför där?
9 Men skall någon alls på jorden glädja sig med de heliga himlarna åt denna strålande tilldragelse av universell vikt och betydelse? Ja! Psalm 45:15b, 16 antyder att det förhåller sig så, för det heter vidare: ”Jungfrur, hennes [dvs. brudens] väninnor, följa henne åt; de ledas in till dig [kungen och brudgummen]. Under glädje och fröjd föras de fram, de tåga in i konungens palats.” Men var är det då som dessa jungfrur, brudens väninnor, erfar denna glädje och fröjd? Visst heter det att de tågar in i ”konungens palats”, och denne kung är himmelsk; men är det de som ingår äktenskap med honom? Nej! Naturligtvis inte, för de blir aldrig ens trolovade med honom. De blir alltså inte av Guds ande pånyttfödda till himmelskt liv. — Joh. 3:3, 5.
10. Vilka i vår tid är ”jungfrurna”, brudens väninnor, en bild av? Hur kommer det sig att de befinner sig på jorden, när bröllopet äger rum i himmelen?
10 Det är medlemmarna av ”konungadotterns” klass som är trolovade med Kristus här nere på jorden, alltså medan de fortfarande är människor. ”Väninnorna”, som bara följer ”konungadottern” åt likt brudtärnor och inte kan förvänta att få ingå äktenskap med den kunglige brudgummen, måste således vara en jordisk klass. De framträder på jorden, när tiden är inne för det himmelska äktenskapets fullbordan. Dessa ”jungfrur, ... väninnor”, utgör därför en bild av den ”stora skaran”, som har framträtt nu vid ”ändens tid” och slutit sig till kvarlevan av brudklassen, innan dess medlemmar lämnar den jordiska skådeplatsen för att förenas med brudgummen, Jesus Kristus, i himmelen. Helt i överensstämmelse med detta började den ”stora skaran”, enligt vad som blivit förutsagt i Uppenbarelseboken 7:9—17, bildas år 1935 och slöt sig till den av anden pånyttfödda brudklassens sista medlemmar. Genom att denna skara blir bevarad under den stundande ”stora vedermödan” skall dess medlemmar vara vid liv här på jorden, när det himmelska bröllopet äger rum. I samband med denna tilldragelse kommer de att känna stor glädje. — Ps. 45:16.
”FURSTAR ÖVERALLT I LANDET”
11. Beror Kristi nuvarande och framtida härlighet på någon berömmelse hos hans jordiska förfäder? Hur visar Psalm 45:17 att hans äktenskap med församlingen i himmelen blir fruktsamt?
11 När Jesus Kristus var här på jorden, hade han lysande förfäder. Men hans nuvarande och framtida härlighet är inte beroende av någon som helst glans som sådana förfäder skulle kunna förläna honom. I och med honom förblir kung Davids kungliga ätt fast befäst, eftersom han är kung Davids beständige arvinge, och hans rike skall aldrig övergå till någon efterträdare. (Luk. 1:31—33) Psalm 45:17 målar emellertid en bild av att hans äktenskap med församlingen, som består av 144.000 förhärligade lärjungar, blir fruktsamt, alldeles som avsikten var med äktenskap. Den här versen riktar sig således till den kunglige brudgummen med orden: ”I dina fäders ställe skola dina söner träda; dem skall du sätta till furstar överallt i landet”, eller ”i hela världen” (Melin).
12. Vad är den högsta ställning som dessa ”söner” på jorden kan uppnå? Varför kommer kungen att ha tillräckligt många till att förordna ”på hela jorden”?
12 Ingen av dessa ”söner” skall bli den himmelske kungens efterträdare. En furstlig ställning på jorden är den högsta ställning som någon av dessa ”söner” kan uppnå. Om de skall kunna förordnas till ”furstar i hela världen” eller ”på hela jorden” (NW), måste det finnas många sådana. Kungen kommer att ha tillräckligt många ”söner” för detta syfte, vilket framgår av att han inte bara kallas ”Väldig [eller: stark, Melin] Gud” utan också skall bära titeln ”Evig fader”. (Jes. 9:6) Hans offer av sig själv såsom en fullkomlig människa till förmån för hela mänskligheten har gjort det möjligt för honom att bli detta. Genom detta lösenoffer har han köpt dem alla.
13. Hur kommer kungen att bli den livgivande fadern för alla de återlösta döda? Hur kommer den ”stora skaran” att kunna tillhandahålla kungen hans första ”furstar”?
13 Följaktligen kan ”konungen” bli livgivare åt den ”stora skaran” av brudtärnor, som överlever den ”stora vedermödan” och kommer in under hans 1.000-åriga kungavälde. Han kan också bli ”fader” för alla döda människor, hans jordiska förfäder inbegripna. Hur då? Genom att uppväcka dem från de döda, återföra dem till liv här på jorden. (Joh. 5:28, 29) Värdiga, gudfruktiga män bland alla sådana jordiska barn kan han göra till ”furstar överallt i landet”. På det sättet skall han utöva sitt styre runt hela vår jord. Följdriktigt är det ur den ”stora skaran”, vars medlemmar överlever den ”stora vedermödan” och blir hans rikes första, jordiska undersåtar, som de första ”furstar” kommer, vilka kungen sätter till att tjäna som hans jordiska representanter.
14. Hur kommer andra att i offentlig tjänst på jorden förena sig med dessa ”furstar” från den ”stora skaran”? Vad kommer denna regeringsanordning att garantera för hela mänskligheten?
14 Vilket storslaget privilegium detta kommer att bli! Till dessa ”furstar” ur den ”stora skarans” led skall andra män i officiell tjänst sluta sig, eftersom Jesu Kristi förfäder och andra trogna män från Abel till Johannes döparen skall uppväckas och göras till hans furstliga representanter. Vilken lysande, omutlig regering garanterar inte denna anordning för hela mänskligheten! Detta är den välbehövliga regering som det är Jehovas uppsåt att upprätta för att den skall ersätta alla dagens nationella regeringar, som inom kort måste räkna med hans segerrike kung, Jesus Kristus.
15, 16. a) Varför ville psalmisten, enligt Psalm 45:18, leva länge? b) Vem känner det verkliga namnet på kungen? Är det värt att göras prisat och lovas under så lång tid?
15 Värms inte vårt hjärta, i likhet med den forntida inspirerade psalmistens hjärta, så att det vill flöda över, av sådana ”sköna” utsikter för den nära framtiden? Jo, och i ett glädjerikt gensvar tar våra tungor upp psalmistens avslutningsord, som han riktar till den ljuvlige kungen, på vars skuldror Gud har lagt regeringen: ”Ditt namn vill jag göra prisat bland alla kommande släkten; så skola ock folken lova dig, alltid och evinnerligen.” — Ps. 45:18.
16 Psalmisten ville leva länge — ”bland alla kommande släkten” — helt enkelt för att göra kungens namn prisat. Han omnämnde inte kungens namn. Det var i själva verket så att han inte kände till namnet på den kung som han profetiskt skrev om under inspiration. Men vi i denna tid kan identifiera den kung som psalmisten profetiskt skrev om, och vi känner hans namn. Det är Jesus Kristus, Jehova Guds Son. Är hans namn värdigt att göras prisat ”bland alla kommande släkten”? Psalmisten förutsade att det skulle finnas ”folk” som skulle anse det och som därför skulle ”lova” honom som bar detta namn ”alltid och evinnerligen”.
17. För att göra vad är tiden nu gynnsam för oss? Vad kommer det att betyda för oss att vi gör detta?
17 I denna tid erbjuds oss tillfället att bli bevarade vid liv genom den kommande räkenskapens dag för alla nationerna och så träda in i Guds välsignelsebringande rike, som skall undantränga dem alla. Redan nu kan vi genom tro jubla tillsammans med hans smorde kung, för hans seger i Har-Magedon är säker och viss, liksom hans regering över en renad jord under 1.000 år. Och nu — i dag — är tiden gynnsam för oss att ta ställning bland de ”folk” som ”alltid och evinnerligen” skall lova och prisa den segerrike kungen. Detta kommer att lända till ära för Jehova Gud, hans himmelske Fader, som själv är den allenarådande ”evighetens Konung” såväl som ”nationernas konung”. Att vi handlar så kommer att betyda att vi får ett liv som innebär att vi lovar och prisar hans smorde kung ”alltid och evinnerligen”. Detta kommer att skänka verklig innebörd åt livet. Det kommer att ge ett upphöjt uppsåt åt vårt liv i all evighet.