Ett exempel på ett handlingssätt som behagar Gud

 1. Vad anser många människor om att behaga Gud? Kan man få visshet om vilket handlingssätt man bör följa?

VAD anser du att det innebär att behaga Gud? Hör du till det stora antalet människor som säger: ”Mina föräldrars religion duger åt mig”, eller: ”Jag är född i den här religionen, och jag ämnar dö i den”? Eller har du menat att det får vara för din del med religionen, till dess du har skaffat dig en trygg och säker ställning i världen eller till dess du har hunnit med en del saker, som du vill göra först? Kanske har du ifrågasatt värdet av att behaga Gud, av att vara hans vän. Oberoende av den ställning du intar är ditt. liv alltför värdefullt för dig för att du skulle lägga dig till med någon av de här nämnda inställningarna, när det finns så rikliga upplysningar att tillgå, vilka kan hjälpa dig att bli viss om vilket handlingssätt du bör följa för att nå det lyckligaste, mest gagneliga resultatet.

 2. Vad blir den ärlige sanningssökaren övertygad om, ifall han granskar skildringen av Abrahams levnad? Vad får vi veta att Gud kräver av oss?

² Ett realistiskt exempel utgör skildringen av mannen Abrahams levnad. Abraham är en av de relativt få människorna i längesedan flydda tider som blev Guds vänner. När en ärlig sanningssökare granskar den här skildringen, blir han övertygad om att det inte finns någonting som en människa skulle kunna arbeta för som i fråga om värde alls skulle kunna jämföras med att äga Guds vänskap. Men den som vill äga denna värdefulla vänskap måste vara villig att handla för att vinna den, ty Gud är en handlingens Gud, en verksam Gud, och han kräver verksam lydnad från deras sida som skall kunna behaga honom. — Jak. 2:23.

 3. Vilken släktlinje följer bibeln omsorgsfullt, och av vilket framträdande skäl?

³ Abraham var den tionde generationen efter Noa och var avkomling av Noas trogne son Sem. Nimrod, som var sonson till Ham och det forntida Babylons förste konung, visade sig inte vara den säd, som hade utlovats i Edens lustgård och som skulle krossa den store ormens huvud, vilket hans efterföljare hade hoppats. Nej, denna säd skulle komma genom Sems släktlinje, den enda släktlinje som fortsätter generation efter generation fram genom bibelns böcker och inte slutar förrän med ankomsten av Guds kvinnas sanna Säd. Denna sanna säd visade sig vara Jehova Guds Son. — 1 Mos. 10:1; 11:10—26; Luk. 3:23—38.

 4. I vilken forntida stad är Abraham bosatt, när den bibliska skildringen börjar, och vad kan sägas om denna stad?

⁴ När den bibliska skildringen börjar, bor Abraham (som då kallades Abram) tillsammans med sin far i Ur i Kaldeen, en mycket gammal stad, belägen i södra Babylonien. Ur blev huvudstad i Sumer. Folket i Sumer hade många gudar. Men varje stad hade sin särskilde gud, som den ansåg vara sin skyddspatron. — 1 Mos. 11:28, 29.

 5. Vem var den främste guden i Ur, och varför fick han en mycket framträdande plats?

⁵ Liksom Marduk (Merodak) hade kommit att bli staden Babylons gud, så var Sin stadsgud i Ur. Sin var en mångud och dyrkades på grund av ätt det babyloniska året var ett manår och månen fördenskull fick en mycket framträdande plats i deras kalender. Sin ansågs vara stadens och dess områdes osynlige herre i fredstid och ledare av dess här i krigstid.

Abraham tar avstånd från den babyloniska religionen

 6. Hur kan man påstå att den situation, som Abraham befann sig i, är jämförlig med den som folk befinner sig i nu för tiden? Vad säger C. Leonard Woolley om förhållandet mellan religion och stat i det forntida landet Sumer?

⁶ Kan man säga att detta innebar att den situation, som Abraham befann sig i, är jämförlig med förhållandena i nutiden? Ja, ty det fanns många gudar och mycken religion av falskt slag på den tiden, liksom det gör i våra dagar. Religionen hade också mycket att göra med politiken, med staten, alldeles som det är nu för tiden. I sin bok The Sumerians (Sumererna), 1929 års upplaga, sidorna 128, 129, säger C. Leonard Woolley:

När vi tänker på prästadömet, måste vi komma ihåg att den sumeriska staten var väsentligen teokratisk. Stadens gud var i verkligheten dess konung; den mänsklige härskaren, patesi (regenten) eller konungen, var helt enkelt hans representant, gudens ”arrendator”. Borgerliga och prästerliga ämbeten var inte tydligt åtskilda. Konungen eller regenten var själv präst, ja, när det gällde denne patesi, var den religiösa aspekten den äldsta och tidigare den viktigaste; ... Att de sumeriska konungarna upphöjdes till gudar var endast en logisk följd av att de härskade under namn av gud. Omvänt var översteprästen vid ett av de större templen en person av stor politisk betydelse och utvaldes ofta från den kungliga familjen. Kyrka och stat var på ett så invecklat sätt förbundna med varandra att medan staten måste betraktas som en teokrati, måste kyrkan åtminstone delvis bedömas som en politisk institution och statsreligionen som ett politiskt redskap.

 7. Vad är det som talar för att Tera kan ha utövat Urs religiösa avgudadyrkan?

⁷ Det är fördenskull troligt att Abrahams far, Tera, tog del i stadens avgudadyrkan, eftersom det i Josua 24:2 sägs till israeliterna: ”På andra sidan floden [Eufrat] bodde edra [för]fäder i forna tider; så gjorde ock Tera, Abrahams och Nahors fader. Och de tjänade där andra gudar.” — Se också vers 14.

 8. Vilken tro höll Abraham fast vid, och vilken befallning och vilket löfte gav Jehova honom?

⁸ Oavsett vilken religiös tro Abrahams far omfattade så ådagalade Abraham (som föddes år 2018 f. Kr.) tro på Sems Gud. Sem var ännu i livet. Den kristne martyren Stefanus talar om för oss att Abraham befann sig i Ur, när Jehova gav honom denna befallning: ”Gå ut ur ditt land och från din släkt och från din faders hus, bort till det land som jag skall visa dig. Så skall jag göra dig till ett stort folk; ... och i dig skola alla släkter på jorden varda välsignade.” — 1 Mos. 12:1—3; Apg. 7:2—4.

 9. Var befann sig Abraham vid sin fars, Teras, död, och vad företog han sig då?

⁹ Det var en lång färd norrut från Ur till Haran, som låg vid floden Belich omkring 100 kilometer från den plats där den förenar sig med Eufrat. Här dog Tera, och Abraham, som nu var sjuttiofem år gammal, gick över Eufrat och in i det land, där avkomlingar av Kanaan, Nimrods farbror, bodde. Abraham gick över floden den 14 Nisan år 1943 f. Kr. — 1 Mos. 12:4, 5; 2 Mos. 12:40, 41.

Verksam i Guds tjänst

10. Hur visade Abraham sig vara en verksam tillbedjare av Jehova i Kanaans land? När Abraham och hans brorson Lot slutligen skildes åt, var valde Lot då att bo?

¹⁰ Abraham var inte overksam, utan han började omedelbart åkalla Jehova och kungöra hans namn för invånarna i landet. Han själv och Lot, hans faderlöse brorson, som den barnlöse Abraham hade fört med sig in i landet, var boskapsuppfödare. Slutligen skildes de åt, och Abraham, som inte var materialistisk, lät frikostigt Lot välja den välbevattnade Jordanslätten, ett område som var fruktbart ”såsom Jehovas trädgård” (NW). I denna trakt låg ”städerna på Slätten”, Sodom, Gomorra, Adma, Seboim och Bela eller Soar. — 1 Mos. 12:8; 13:5—13; 10:19; 14:2, 8.

11. Vilka händelser ledde till att Lot blev tillfångatagen och bortförd mot Babylonien?

¹¹ Tidigt under Abrahams vistelse i landet visade han sig vara en beslutsam, aktiv kämpe för den sanna gudsdyrkan. De fem kananeiska konungarna i det område, där Lot hade slagit sig ned, slöt sig samman i ett uppror mot konung Kedorlaomer i Elam, ett land som låg öster om Babylonien. Denne Kedorlaomer hade förtryckt dem i tolv år. I det fjortonde året kom Kedorlaomer jämte tre andra konungar, bland dem Amrafel, konungen i Sinear, för att strida i Siddimsdalen nära Sodom. De fem kananeiska konungarna blev slagna, och Abrahams brorson, Lot, som också tillbad Jehova, togs till fånga och fördes bort mot Sinear eller Babylonien. — 1 Mos. 14:1—12.

12. Vad gjorde Abraham, så snart han fick veta att Lot blivit tillfångatagen? Var hann Abraham ifatt inkräktarna, och hur lyckades han slå dem, fastän de var honom överlägsna?

¹² Abraham bodde då på en plats som hette Mamre, nära Hebron. När Abraham, som hade lämnat Sinear för alltid, fick veta att Lot tagits till fånga, ville han sannerligen inte låta Lot föras tillbaka dit, om han kunde förhindra det. Han lät fördenskull sina 318 beprövade tjänare rycka ut och satte efter fienden åtföljd av tre bundsförvanter. Förföljandet gällde inte några få kilometer utan innebar en lång, forcerad marsch upp till Dan, som låg mer än 160 kilometer norr om Jerusalem och mindre än 65 kilometer från Damaskus. Abraham var numerärt underlägsen motståndarna, men med himmelsk vishet delade han upp sitt folk, slog fienderna och förföljde dem ända bortom Damaskus, och han tog tillbaka allt godset och först och främst sin frände Lot. — 1 Mos. 14:13—16.

Tillbedjare av Gud, den Högste

13. När Abraham på återvägen närmade sig Jerusalem, vem kom då ut för att möta honom, och vem tillskrev han segern?

¹³ Vem var det som gav denna seger? Första Moseboken 14:18—20 säger oss att när den segerrike Abraham var på återvägen och kom i närheten av Jerusalem, lät ”Melki-Sedek, konungen i Salem, ... bära ut bröd och vin; denne var präst åt Gud den Högste. Och han välsignade honom och sade: ’Välsignad vare Abram av Gud den Högste, himmelens och jordens skapare! Och välsignad vare Gud den Högste, som har givit dina ovänner i din hand!’ Och Abram gav honom tionde av allt.”

14. Vem var alltså Guds förste präst, som bibeln omnämner? Vilket annat ämbete innehade denne präst, och av vem var han förordnad?

¹⁴ Den sanna gudsdyrkan infördes alltså inte där i landet av Abraham, ty här får vi veta att en mycket framträdande tillbedjare av Jehova redan fanns där, ja, den förste prästen eller kohén, som omnämns i bibeln, och han var präst åt den ende levande och sanne Guden samtidigt som han var en konung, förordnad härtill av Gud, den Högste, själv. Han var konung i Salem. Enligt gammal judisk och kristen uppfattning var Salem den ursprungliga delen av det som senare blev Jerusalem. I närheten av denna forntida stad mötte alltså Abraham Jehovas kohén eller präst någon gång före år 1933 f. Kr. — Se Psalm 76:2, 3; 147:12.

15. Vad säger bibeln om Melkisedeks härstamning och avkomlingar, och varför förhåller det sig så?

¹⁵ Melkisedek var en avkomling av Noa, som överlevde floden, en människa som tillbad Gud, den Högste, och inte en ängel, som materialiserat sig. Men bibeln säger inte direkt att han var Noas son Sem, som då ännu var i livet. Den utelämnar med avsikt alla upplysningar om hans härkomst, hans efterkommande och hans död, för att han skulle kunna tjäna som en profetisk förebild till Guds kvinnas utlovade Säd, som blir Guds, den Högstes, evige överstepräst och frambär det offer som medför evig frälsning åt människosläktet.

16. Vad säger aposteln Paulus, när han jämför Melkisedeks prästadöme med Levi prästadöme?

¹⁶ Hur stor denne man är framhålls av aposteln Paulus i Hebréerna 6:20—7:7, där han säger: ”I det han är faderlös, moderlös, utan släktledning och varken har en början på sina dagar eller ett slut på sitt liv [i den skrivna urkunden], men har gjorts lik Guds Son, förblir han en präst för beständigt. Se då, hur stor denne man var; ... den man [Melkisedek] som icke ledde sin härstamning från dem [dvs. de levitiska prästerna] tog tionde av Abraham [från vilken leviterna härstammade] och välsignade honom som hade löftena [från Jehova Gud]. Nu är det obestridligen den mindre som blir välsignad av den större.” — NW.

17. Hur framhöll David under inspiration att den som skulle komma och som skulle vara lik Melkisedek skulle vara en himmelsk överstepräst?

¹⁷ Konung David i Jerusalem, som skrev under inspiration, framhöll att denne, som skulle komma och som skulle vara den större översteprästen lik Melkisedek, skulle vara en himmelsk överstepräst, i det att han sade: ”Jehovas utsaga till min Herre är: ’Sitt vid min högra sida, till dess jag lägger dina fiender såsom en pall för dina fötter.’ Din styrkas stav skall Jehova sända ut från Sion. Jehova har svurit (och han skall icke känna någon ånger): ’Du är en präst till obestämd tid efter Melkisedeks sätt.’” — Ps. 110:1, 2, 4, NW.

18. Hur visade Melkisedek sin inställning till det forntida Babylon? Hur visade Abraham att han tillskrev Gud äran för segern över de babyloniska inkräktarna?

¹⁸ Melkisedek, konungen i denna stad, som senare blev Jerusalem, bevisade sig vara emot Babylon, ty han välsignade Abraham för att denne hade drivit konungen i Sinear och hans medförbundna på flykten och plundrat dem. Detta bevisar att Guds tjänare från början var Babylons fiender, ty Abraham nöjde sig inte med att dra ut ur Babylon på Guds uppfordran, utan han stred också mot konungen i Babylonien (Sinear), när detta blev nödvändigt. Abraham erkände att han hade Gud att tacka för segern, då han gav Melkisedek, Guds präst, tiondelen av allt bytet och vägrade att behålla något för egen del.

19. Vad innebar Jehovas löfte om välsignelse i 1 Moseboken 12:1—3 — såväl som den senare välsignelsen genom Melkisedek — för Abraham?

¹⁹ I motsats till Nimrod, som motstod Gud och därigenom fick sin stad, Babylon, att bli fiende till Gud under hela den tid staden existerade, blev Abraham välsignad av Melkisedek. Denna välsignelse jämte Guds löfte, som omtalas i 1 Moseboken 12:1—3, innebar att kvinnans Säd skulle komma genom Abraham. Abraham skulle få en avkomma, som skulle bli ett stort folk, en stor nation, och det var genom denna nation som Guds kvinnas Säd skulle komma.

Kvinnans förebildliga säd

20. Hur gjorde Jehova det möjligt för Abraham att få en son med Sara i överensstämmelse med det löfte han givit?

²⁰ När den alltjämt barnlöse Abraham var nittionio år gammal, fick han besök av en Guds ängel, som blivit utsänd för att underrätta honom om att han genom ett underverk skulle få en son följande år med sin verkliga hustru, Sara. Guds förbund om välsignelse skulle gå vidare till denne, som skulle kallas Isak, vilket betyder ”löje”. — 1 Mos. 17:19; 18:1—15.

21. Vad hände under tiden Lot och hans familj?

²¹ Morgonen därpå utplånade Guds ängel fyra av de av ondska uppfyllda städerna på Slätten. Lot hade av Jehovas änglar förts bort från Sodom i rätta ögonblicket, jämte sin hustru och sina båda döttrar. Soar skonades för att Lot skulle finna trygghet där. Under flykten visade sig Lots hustru ohörsam mot änglarnas föreskrifter och förgicks. — 1 Mos. 19:12—26.

22. Vilket trosprov måste Abraham genomgå i förbindelse med sonen Isak, och var inträffade detta? Hur stor var Abrahams tro på Jehova och hans storslagna löfte?

²² I förbindelse med sin älskade son, Isak, utsattes Abraham för ett mycket påfrestande trosprov. Detta inträffade när Gud befallde honom att ta med sig Isak, som då var omkring tjugofem år gammala, tillbaka mot Salem, men inte för att besöka Melkisedek utan för att lämna sin son Isak tillbaka såsom ett offer till den Gud, som hade givit honom. Abraham handlade på ett sätt som vittnade om tro och begav sig, enligt de anvisningar han fått, till Moria berg norr om Salem. Här så gott som offrade han sin älskade son, Isak. Abrahams tro var sådan att han inte tvekade i fråga om att utföra det som Gud hade befallt. Han visste att det var genom Isak som den stora nationen skulle bli till, och han var viss om att Gud skulle uppfylla sitt löfte genom att uppväcka Isak från de döda, om det skulle bli nödvändigt. Just som Abraham stod i begrepp att använda kniven, riktade Guds ängel hans uppmärksamhet på en vädur, som fastnat i ett snår och som han skulle använda till offer i stället för Isak.

Ojämförliga välsignelser i belöning åt den som behagar Gud

23. Hur klargjorde Jehova, i det att han ytterligare bekräftade sitt löfte till Abraham, vem Isak var en förebild till?

²³ Här vid sidan av altaret bekräftade Jehova Gud sitt löfte till Abraham och klargjorde att Isak, Abrahams hustru Saras son, var en förebild till Guds kvinnas Säd. Han ropade genom sin ängel: ”’Jag svär i sanning vid mig själv’, så lyder Jehovas uttalande, ’att på grund av att du har gjort detta och icke har undanhållit din son, din ende, skall jag förvisso välsigna dig och skall jag förvisso föröka din säd, så att den blir lik himmelens stjärnor. ... Och förmedelst din säd skola alla jordens nationer förvisso välsigna sig, på grund av att du har lyssnat till min röst.’” — 1 Mos. 22:15—18, NW; Hebr. 11:17—19.

24. Vem var Abrahams son och fåret av hankön en förebild till i det profetiska drama, som här utspelades?

²⁴ Fastän Abraham inte visste det, lät Gud genom honom utföra ett drama av ofantligt stor betydelse för oss. Jesus Kristus sammanfattade detta för nitton hundra år sedan i orden: ”Så älskade Gud världen, att han utgav sin enfödde Son, på det att var och en som tror på honom skall icke förgås, utan hava evigt liv.” Det var denne Guds Son, Jesus Kristus, som framställdes i en förebild genom Abrahams älskade son, Isak, och genom den vädur, det får av hankön, som offrades i Isaks ställe. Guds Son blev verkligen Guds lamm till frälsning för mänskligheten. — Joh. 3:16; 1:29, 36.

25. Vad tillförsäkrades Abraham på grund av det handlingssätt han följde? Hur blev Jakob brukad till att lägga en grundval för den stora nation, som enligt Jehovas löfte skulle härstamma från Abraham?

²⁵ Hur storligen välsignad blev inte Abraham för att han hade hörsammat Jehovas kallelse och gått ut ur Babylonien! Jehovas förbund om välsignelse fastställdes för honom. Han dog i den höga åldern av 175 år i förtröstan på en uppståndelse då Jesus Kristus regerar som konung, han som är kvinnans Säd. Jehova överflyttade personligen förbundet på Isak, och därefter på Isaks son Jakob. Jakob hade tolv söner, som kom att bli grundvalen för det stora folk, den stora nation, som löftet talat om. — 1 Mos. 26:1—5; 28:10—15; 29:1—30:26; 35:16—20; Hebr. 11:13—16.

26. Vilket förträffligt exempel är Abraham för oss i fråga om gudsdyrkan?

²⁶ Abraham är för oss ett förträffligt exempel på tro, förbunden med gärningar — verksamhet i lydnad för denna tro. Han var inte nöjd med att tillbedja sin fars avgudar. Han avskydde falsk religion och höll fast vid den sanna gudsdyrkan. Han sökte inte säkerhet och trygghet i det kaldeiska Ur, som var en stad med högt uppdriven civilisation. Han drog ut därifrån till ett land, om vilket han inte visste någonting, och bodde där såsom främling, i tält. Han avstod från de många tillfällena till materiell vinning i Ur. Men hur lyckligt och rikt blev inte hans liv trots detta, och vilken utomordentlig belöning väntar honom inte! Om vi söker Guds vänskap, måste vi handla såsom den trogne Abraham gjorde.

[Fotnot]