De ”goda nyheterna” om en värld utan falsk religion
”De skall föra nationernas härlighet och ära in i den. Men ingenting som inte är heligt och ingen som utövar något vämjeligt och en lögn skall på något sätt komma in i den.” — Upp. 21:26, 27, NW.
1. Vem är den falska religionens ärkefiende, och hur visade han tidigt i människans historia att den falska religionen misshagar honom?
DÅ MÄNNISKAN började sin tillvaro fanns det ingen falsk religion. Människans Skapare är den falska religionens ärkefiende. Människan fick aldrig någon falsk religion från honom. Så långt tillbaka som människans historia finns upptecknad har den varit kännetecknad av religion. Redogörelsen uppenbarar att människan tidigt i sin historia blev indragen i falsk religion, dvs. tillbedjan av en falsk gud. Den falska tillbedjan på jorden blev bortsopad av dess ärkefiende genom en hela jordklotet omfattande flod, och de enda som överlevde den var tillbedjare av människans Skapare, den falska religionens ärkefiende. Det var 1.656 år efter människans skapelse på jorden.
2. Vad hände efter floden på Noas tid, och vad är detta bevis på?
2 Sedan den floden hade utrotat utövarna av falsk religion, fick människan en ny start utan någon falsk religion. Men alltsedan dess har människans historia återigen på ett dominerande sätt varit kännetecknad av religion. Profanhistorien och arkeologin överallt på jorden bevisar detta, så att antireligiösa människor inte med rätta kan säga att människan inte är religiös till själva sin läggning. Både historien och arkeologin bevisar emellertid att människans form av gudsdyrkan till största delen varit falsk religion. Historiska fakta bevisar alltså att människan måste ha sin religion för att tillfredsställa sitt naturliga behov, även om det var en falsk religion.
3. Ge bevis för att människan kan klara sig utan falsk religion. Vad skall den falska religionens ärkefiende snart göra?
3 Människan kan klara sig utan falsk religion. Hon gjorde verkligen det i själva början av sin tillvaro, för omkring sex tusen år sedan. Hon gjorde det omedelbart efter floden som varade under åren 2370 och 2369 f.v.t. Hon kommer att göra det igen, och detta inom kort, i en ny tingens ordning, som skall införas av den falska religionens ärkefiende, människans Skapare. Resultatet blir en värld av människor utan falsk religion, vilket kommer att storligen behaga människans Skapare, den ende levande och sanne Guden, och föröka hans lycka. De evigtvarande välsignelserna av en sådan ny ordning kommer att framträda i fullkomlig kontrast till förhållandena i människovärlden i våra dagar, då falsk religion når sin stora höjdpunkt. Är inte detta goda nyheter?
4. a) Eftersom det finns ”falsk” religion, vad måste det då också finnas? b) Varför skall den ”falska” religionens välde över mänskligheten snart upphöra?
4 När man talar om ”falsk” religion, så innebär det att det också finns en ”sann” religion, en sann gudstjänst eller form av tillbedjan av människans Skapare, den falska religionens ärkefiende. Ända sedan kort efter floden för mer än 4.300 år sedan har den sanna religionen beständigt blivit angripen, för att den skulle sopas bort ur tillvaron. Den är fortfarande föremål för kraftigt angrepp, men i dag blir dess angripare, den falska religionen, själv angripen som aldrig förr, och det återstår bara en kort tid, under vilken den kommer att utöva något välde över mänskligheten. Det är därför som världen utan falsk religion är nära förestående och ständigt kommer allt närmare.
5. a) Vad menar kommunisterna om religion över huvud taget? b) Hurudan är då situationen för den sanna religionen och för den falska i den ryska kommunistiska republiken?
5 Nu för tiden blir den falska religionen kraftigt angripen från många håll, och den försvagas mer och mer. Men från vilket håll kommer det angrepp som skall visa sig framgångsrikt? Med andra ord: Vilket angrepp skall inte endast utrota den utan också låta den överlevande mänskligheten njuta förblivande gagn därav? Blir det angreppet från de s. k. gudlösa kommunisterna som får sådan framgång? Kommunisterna gillar inte de ”goda nyheterna” om en värld utan falsk religion; de önskar att det skall bli en värld utan någon religion alls. Ledaren för deras revolution, som tog makten över Tsarryssland år 1917, sade: ”Religionen är opium för folket.” På grund av sina erfarenheter av falsk religion kunde han och hans medbolsjeviker inte tänka sig en sann religion, en ren religion som skulle kunna bli till gagn för mänskligheten. För dem var religion bara religion, och den var alltigenom orätt, oavsett att det finns en rätt, sann religion. Men hurudan är situationen i Ryssland nu, sedan den ryska kommunistiska republiken bestått i femtio år och bedrivit sin bittra antireligiösa kampanj, som staten har understött? Falsk religion verkar fortfarande där helt öppet i ett antal kyrko- och sektformer, men Jehovas kristna vittnen har drivits under jorden.
6. a) Vilka frågor ställs beträffande kommunisternas försök att utplåna all religion, och hur lyder svaret på alla frågorna? b) Vart har folket i kommunistiska länder nu vänt sig?
6 Har detta det ryska kommunistpartiets våldsamma försök att utplåna all religion gett kommunisterna det ”paradis”, som en av deras nu avpolletterade ledare lovade dem för inte så länge sedan? Har det medfört verklig säkerhet för dem inför den ständigt mörknande framtiden? Har det gett folket ett trösterikt hopp om något bortom det nuvarande livet i denna korrumperade, förtryckande tingens ordning? Nyheterna från detta kommunistiska land svarar: Nej! Flertalet av folket, som genom kommunismen har berövats all uppskattning av religiösa ting, har gjorts till avgudiska dyrkare av ett bestämt politiskt system, till gudlösa offer för självisk materialism och sekularism.
7, 8. Vad är ”sekularism”? Hur måste livet te sig för en sekularist?
7 Sekularism? Ja. Det är ett ord som den romersk–katolska hierarkin gärna talar om, hellre än om materialism. I en utförlig ordbok (Websters) definieras ordet sekularism så här: ”En livsåskådning eller en åsikt om vad det vara må, som är grundad på premissen att religion och religiösa betraktelsesätt bör lämnas utan avseende eller avsiktligt utmönstras”; och mera bestämt: ”Ett moralsystem som grundar sig på en lära om att sedliga normer och ett sedligt uppförande uteslutande bör regleras med hänsyn tagen till det närvarande livet och välfärd i samhället utan hänsyn till religionen”.
8 En människa bör med andra ord leva helt för stunden, nöja sig med att njuta av detta livets goda och bekvämt foga sig i nuet och dess normer utan att ta hänsyn till vad religionen har att säga, av vilket slag denna än må vara. Intressera dig för detta saeculum, det här livet, det här tidsskedet (århundradet), och bry dig inte om framtiden, som religionen ordar om. Detta leder till en sådan inställning som en skribent under första århundradet beskrev med orden: ”Om de döda aldrig skall stå upp, låt oss då äta och dricka, ty i morgon skall vi dö.” (1 Kor. 15:32, Hd) Men vilket liv tvingas inte sekularisten att leva nu, utan något framtidshopp!
9. Vilka metoder har kristenheten använt i hundratals år, när den har sänt ut sina missionärer till s. k. hedningar?
9 Kristenheten har inte ännu blivit utslagen av den internationella kommunismen, som betraktar den som ett system av falsk religion. Så som kristenheten betraktar tingen, har den själv angripit falsk religion. I hundratals år har den sänt ut sina missionärer till länder som den kallat hedniska. För att öka antalet medlemmar i sina kyrkosystem har den inte dragit sig för att använda eld och svärd för att tvinga hedningar att bli döpta medlemmar av dess organisation. Tänk till exempel på hur den dräpte de infödda indianerna i Central– och Sydamerika, sådana folk som mayafolket, aztekerna och inkafolket, därför att de vägrade att frivilligt underkasta sig de spanska erövrarna och bli döpta in i kyrkan. Tänk på de väpnade korstågen mot muhammedanerna i Mellersta Östern, förföljelserna mot s. k. kättare i själva Europa. Men vad har detta våldsamma angrepp mot falsk religiös gudsdyrkan uträttat, när allt kommer omkring?
Kristenheten gör inget framgångsrikt angrepp
10. Hur har protestantismen sökt vinna hedningarna, men hur förhåller det sig i själva verket?
10 I nyare tid har protestantismen sänt ut sina missionärer som har använt fredligare medel för att vinna hedningarna, som man har erbjudit undervisning och materiella fördelar. Men deras angrepp på falsk religion har gjort föga intryck på hedningarna, som är försänkta i demontillbedjan och grov avgudadyrkan. Och det verkliga förhållandet är att en form av falsk religion har sökt hävda sig gentemot människor som utövat en annan form av falsk religion. Detta är sant, ty kristenheten är i själva verket en förklädd form av hednisk religion, som ifört sig en kristen skrud men inunder denna har behållit hedniska religiösa uppfattningar och sedvänjor. Detta har verkligen inte inneburit någon faktisk förstöring av falsk religion alls.
11. Vilka falska läror bryr sig människor inte längre om, och vad ser folk nu upp till i stället för till den falska religionen?
11 Därför att kristenheten på så sätt har bevisat sig falsk i förhållande till bibeln, som den har haft i sin ägo så länge, blir den nu själv föremål för angrepp från dem som går till storms mot falsk religion. Allt fler människor jorden runt blir alltför upplysta för att längre svälja dess falska läror, t. ex. att odödliga människosjälar pinas för evigt i ett helvete, som bokstavligen brinner med eld och svavel och som djävulen håller i gång, liksom att det finns en treenighet — som ingen kan förklara — av tre jämlika personer i en Gud, att påven i Vatikanen är ofelbar, att världens ände kommer genom en eld som förtär vår jord och alla himmelens stjärnor, och andra liknande läror som är blott och bart traditioner från oinspirerade människor. Människan lever nu i vad som kallats hjärnans tidsålder, rymdåldern, atomåldern. Vetenskapsmännen gör många upptäckter och åstadkommer märkliga uppfinningar, och folk ser upp till dem mer än till kristenhetens religiösa prästerskap. Deras teori om människans evolution från självalstring av liv i död materia, en teori som förnekar en skapande Gud, lärs ut överallt som om den vore sanningen, ett faktum.
12. Vad håller på att hända med kristenheten, och hur söker den stärka sin ställning?
12 Följaktligen blir till och med kristenheten utsatt för slag och stötar från krafter och inflytanden i denna moderna värld med dess vitt och brett accepterade teorier och filosofiska meningar, människornas förändrade synpunkt i fråga om moral och uppförande. Kristenheten, som sätter människors traditionsbundna läror och ceremonier framför bibeln, har inget försvar mot dessa ständiga angrepp från denna moderna tidsålder, och dess religiösa fäste håller på att falla sönder. Som under hela sin förflutna historia fortsätter kristenheten att kompromissa med den här världen. Splittrad som kristenheten är i hundratals religiösa sekter söker den desperat stärka sin ställning och bevara sig vid liv genom att söka förena alla sina religiösa samfund och sekter, i tro att enighet ger styrka.
13. Varför kan kristenheten inte framgångsrikt bekämpa falsk religion, och varför kan den inte uppnå sitt mål: världsomvändelse?
13 Eftersom kristenheten i själva verket är hednisk, har den inga verkliga vapen att bekämpa falsk religion med och förgöra den. Dess läror och handlingssätt visar tydligt att det råder skillnad mellan kristenheten och sann kristendom. Eftersom kristenhetens hundratals millioner kristna bekännare befinns ”ha en form av gudaktighet men visa sig vara falska mot dess kraft”, hur kan kristenheten då med framgång möta angreppen på all falsk religion och vinna seger med gudaktighetens ”kraft”? Den kan inte göra det. Fördenskull uppnår den inte sitt påstådda mål: att sopa bort all falsk religion genom att omvända hela mänskligheten till sin religiösa organisation. Eftersom dess omvändelser blir färre och färre och världens befolkning fortsätter att ”explodera”, blir detta mål, världsomvändelse, för varje år allt mera avlägset och svåruppnåeligt. I den annalkande världen utan falsk religion kommer kristenheten aldrig att få äran för att ha åstadkommit denna värld av sann religion. Inte ens kristenheten kommer då att existera. Frälsningen blir inte något resultat av dess strävanden.
14. Eftersom kristenheten och kommunismen inte med framgång kan angripa den falska religionen, finns det då någon enda organisation som kan göra det, och blir den väl mottagen av kristenheten och kommunismen?
14 Ju mer man granskar resultaten av kristenhetens och kommunismens strävanden, desto tydligare blir det att varken kristenheten eller den internationella gudlösa kommunismen gör något framgångsrikt angrepp mot den falska religionen, med gott löfte om att slutligen kunna utplåna den från jorden. Det är sant, som de kan påstå, att villfarelsen inte har någon rätt att existera. Falsk religion har ingen rätt att existera. Men med tillåtelse av den falska religionens gudomlige ärkefiende existerar den verkligen och utgör ett stort problem för alla som älskar sanning och ren gudsdyrkan. Finns det då ingen, finns det ingen organisation, som går till framgångsrikt angrepp mot falsk religion till människornas befrielse? Det bör det finnas, och det finns det! Och alla de som kämpar mot all religion och som önskar åstadkomma en värld utan någon religion alls har misslyckats med att utrota eller ens försvaga denna ena särskilda religiösa organisation. Den allsmäktige Guden, som är ärkefiende till all falsk religion, har beskyddat och bevarat den för att bevisa att det finns en sann religion och att han har en enad organisation som kännetecknas av sann religion här på jorden. Vilken är det?
Den sanna religionen
15. a) Förklara vad sann religion är. b) När kom den sanna religionen till?
15 Den bildades under första århundradet enligt den vanliga tideräkningen, flera hundra år innan kristenheten blev till. Det var den organisation, till vilken en man som förut varit bosatt i staden Nasaret i Galileen skrev dessa ord: ”Jakob, Guds och Herrens, Jesu Kristi, tjänare, hälsar de tolv stammar, som bo kringspridda bland folken. Om någon menar sig tjäna Gud [vara religiös, AV; AS; RS] och icke tyglar sin tunga, utan bedrager sitt hjärta, så är hans gudstjänst [religion] intet värd. En gudstjänst [religion], som är ren och obesmittad inför Gud och Fadern, är det att vårda sig om fader– och moderlösa barn och änkor i deras bedrövelse och att hålla sig obefläckad av världen.” — Jak. 1:1, 26, 27.
16, 17. a) Hur vet vi att Jakob inte skrev till de köttsliga, omskurna judarna såsom de som hade den rena religionen? b) Vilken uppfattning hyste Jesus Kristus om de judiska ledarna när han var här på jorden?
16 Anger dessa inledande hälsningsord att denne Jakob riktade sig till de köttsliga, omskurna judar, som var kringspridda i den då kända världen, och att han menade att de hade Guds, den himmelske Faderns, rena och obesmittade religion och att de var den sanna religionens ena och enda organisation? Nej! Jakob, ”Guds och Herrens, Jesu Kristi, tjänare”, skrev sitt brev någon tid före sin död år 63 v.t. och följaktligen några år innan Jerusalem och dess tempel blev förstörda år 70 v.t. och innan de fångna judarna fördes åstad till alla då kända nationer, som en uppfyllelse av Jesu Kristi profetia, som vi läser i Lukas 21:20—24. Det är sant att de köttsliga, omskurna judarnas nation en gång blivit gynnad med att äga den sanna religionen på den tiden, men då Jesus Kristus framträdde på den judiska skådebanan hade den religiösa situationen förändrats. Dessa judar hade gjort några angrepp på falsk avgudadyrkande religion i främmande länder, men tidigt på våren år 33 v.t. sade Jesus Kristus i Jerusalem till deras religiösa ledare:
17 ”Ve er, skriftlärda och fariséer, ni skrymtare! Ty ni far över hav och land för att göra en enda proselyt, och när han har blivit det, gör ni honom till ett föremål för Gehenna dubbelt så mycket som ni själva är.” — Matt. 23:15, NW.
18, 19. a) Varför kunde inte judarna, enligt vad Jesus Kristus sade, omvända folk från hednisk religion till den sanna religionen? b) Hur visade Jesus att Israel som nation betraktat inte längre skulle få vara Guds förbindelsekanal för sanning?
18 Enligt dessa Jesu Kristi ord kunde dessa judar inte ha omvänt folk från hednisk religion till den sanna religionen, ty de hade ju gjort dessa omvända till föremål för förstöring i Gehenna dubbelt så mycket som de själva var. Varför förhöll det sig så? Jesus gav svaret, då han sade till de skriftlärda och fariséerna: ”Och ni — varför överträder ni Guds bud för edra stadgars skull? ... Ni hycklare, rätt profeterade Esaias om er, när han sade: ’Detta folk ärar mig med sina läppar, men deras hjärta är långt ifrån mig. Deras gudstjänst är meningslös, ty de förkunnar läror som är människobud.’” (Matt. 15:1—9, Hd; Jes. 29:13) För att visa att denna nation skulle bli förkastad och inte längre skulle få vara Guds förbindelsekanal för sanning och ren religion fördömde Jesus Kristus dess religiösa ledare, bara tre dagar innan de överlämnade honom till att dödas i Jerusalem, och han sade:
19 ”Ormar, huggormars avkomma, hur skall ni kunna undfly Gehennas dom? ... Jag säger er i sanning: Allt detta skall komma över detta släktled. Jerusalem, Jerusalem, som dödar profeterna och stenar dem som blivit utsända till det! Hur ofta ville jag inte församla dina barn, så som en höna församlar sina kycklingar under sina vingar! Men ni ville det inte. Se, ert hus lämnas övergivet åt er!” — Matt. 23:33—38, NW.
20. a) Vilket klart och tydligt bevis har vi för att Israels nation lämnats övergiven av Gud såsom hans kanal till att förmedla sanning? b) Till vilka skrev då lärjungen Jakob, när han talade om ”de tolv stammar, som bo kringspridda bland folken”?
20 Att detta deras hus eller tempel verkligen lämnats övergivet åt dem bevisades av att det blev förstört av de romerska legionerna under härföraren Titus år 70 v.t. (Matt. 24:1, 2) Eftersom nu detta ”hus”, detta religiösa tempel i Jerusalem, blev övergivet av Gud, vilket hans Son, Jesus Kristus, gett till känna, innebar detta verkligen att Israels nation, som utövade sin gudsdyrkan i detta religiösa hus, också blivit övergiven av Gud och inte längre var hans kanal till att förmedla sanning och rätt religion. Det är då helt logiskt att när lärjungen Jakob skrev sitt brev till ”de tolv stammar, som bo kringspridda bland folken”, så skrev han inte till de tolv stammarna av Israels köttsliga, omskurna nation. Han skrev till det andliga Israel, ty eftersom Israel var den enda nation som bestod av tolv stammar, så var uttrycket ”tolv stammar” liktydigt med Israel. Då Gud förkastade det köttsliga, omskurna Israels forntida nation, blev det andliga Israel Guds kanal till att förmedla religiös sanning och den aktuella rena och obesmittade religionen. Genom att vägra att ta emot den nyligen uppenbarade sanningen och den rena, obesmittade religionen tog det köttsliga Israel sin ståndpunkt på de hedniska nationernas sida. Århundradena igenom har det blivit fruktansvärt förföljt av kristenheten, men inte av det andliga Israel.
21. a) Vad har folk i vara dagar svårt att tro? b) Hur kan vi vara säkra på att den sanna, uppenbarade religionen existerade i första århundradet?
21 I betraktande av all den religiösa förvirring som rått i tusentals år, och i synnerhet råder i våra dagar, har folk svårt att tro att det någonsin har funnits en sann religion, en sann gudstjänst eller form av gudsdyrkan, eller att någon organisation någonsin haft den sanna religionen. Men den sanna, uppenbarade religionen existerade faktiskt i första århundradet enligt den vanliga tideräkningen, och det fanns då en organisation som verkligen utövade den. Om det inte varit så, kunde lärjungen Jakob inte ha riktat sig till den i sitt brev.
22. Hur påvisade aposteln Paulus att det fanns en organisation som hade uppenbarad sanning?
22 Hans medlärjunge, aposteln Paulus, skrev om denna organisation att den hade sanningen och den sanna gudaktiga hängivenheten och sålunda utövade den sanna religionen. I sitt första brev till Timoteus, en ung tillsyningsman i denna organisation, identifierar aposteln Paulus denna organisation som hade uppenbarad sanning och gudaktig hängivenhet. Paulus sade: ”Jag skriver detta till dig, ... för att du må veta hur du bör förhålla dig bland Guds husfolk, som är den levande Gudens församling, en pelare och ett stöd för sanningen. I sanning, denna gudaktiga hängivenhets heliga hemlighet är erkänt stor: Han [dvs. Jesus Kristus] manifesterades i köttet, blev förklarad rättfärdig i anden, framträdde för änglar, blev predikad bland nationer, blev trodd i världen, blev upptagen i härlighet. Emellertid säger det inspirerade uttalandet avgjort att i senare tidsskeden några kommer att avfalla från tron, i det att de ägnar uppmärksamhet åt vilseledande inspirerade uttalanden och demoners läror.” — 1 Tim. 3:14—4:1, NW.
23. Varför rådde det i apostlarnas dagar ingen ovisshet om den sanna, uppenbarade religionen, och vad kan vi nu vara säkra på?
23 Det rådde ingen ovisshet om detta: På den tiden, för nitton hundra år sedan, hade denna ”den levande Gudens församling” sanningen, den religiösa sanningen, och den kände exakt den ”heliga hemligheten” om den sanna gudaktiga hängivenhet som inte bara var en formsak utan verkligen besatt kraft. Fördenskull kunde den vara ”en pelare och ett stöd för sanningen” mitt i en värld av villfarelse och falsk religion. Det förhållandet att somliga, som bekände sig höra till ”den levande Gudens församling”, längre fram övergav den sanna tron och blev avfällingar förnekar inte eller motbevisar att den sanna religionens ena och enda organisation verkligen existerade i Jesu Kristi tolv apostlars dagar. Om den existerade då i en värld av falsk religion, kan den existera i våra dagar. Det gör den verkligen. Denna ”pelare” och detta ”stöd för sanningen” står där alltjämt till rättfärdigande och hävdande av den ”levande Guden”, den falska religionens ärkefiende.
En religion som brer ut sig
24. Hur befann sig det andliga Israels församling under en befallning som var annorlunda än de föreskrifter som gällde för det köttsliga Israel?
24 Endast denna enda organisation, som kännetecknas av religiös sanning och av ren, obesmittad religion, kan med framgång angripa den falska religionen så att människorna får gagn av det, med löfte om evigt förblivande frälsning för dem. Denna ”den levande Gudens församling”, detta andliga Israel, skulle inte likna den forntida nationen av köttsliga, omskurna israeliter och vara isolerad för sig själv i sitt gudagivna, utlovade land, så att säga. Nej, den hade tvärtom direkt befallning att ge sig ut bland nationerna som blivit så starkt påverkade av falsk religion. Tänk på att när aposteln Paulus beskrev den gudaktiga hängivenhetens erkänt stora hemlighet, sade han att Jesus ”blev predikad bland nationer”, inte bara i det forntida, köttsliga Israel. Jesus Kristus själv är den medlem av Guds heliga hemlighet, vars gudaktiga hängivenhet blivit förutsagd och beskriven i de inspirerade hebreiska skrifterna i bibeln. Hur och varför kom han att bli ”predikad bland nationer”?
25—27. Hur vet vi att Jesus inte menade att hans efterföljare skulle skilja sig från människorna?
25 Han gav inte sina apostlar och första lärjungar någon anvisning om att skilja sig från människorna i världen och göra sig till eremiter och stänga in sig i hålor i öknen, inte heller att göra sig till munkar och nunnor genom att bygga kloster och dra sig tillbaka inom dessa byggnader och på så sätt hindra den uppenbarade sanningens ljus från att lysa i en värld som blev allt mörkare. Några dagar efter Jesu Kristi uppståndelse från de döda och innan han for upp till himmelen för att framträda inför änglar och bli upptagen i härlighet, sade han tvärtom till sina lärjungar:
26 ”All myndighet har blivit mig given i himmelen och på jorden. Gå därför och gör lärjungar av människor av alla nationer, döpande dem i Faderns och i Sonens och i den heliga andens namn, lärande dem att hålla allt som jag har befallt er. Och se, jag är med er alla dagar intill avslutningen på tingens ordning.” — Matt. 28:18—20, NW.
27 Strax innan Jesu Kristi efterföljare såg honom fara till himmelen yttrade han följande, för att ge ytterligare eftertryck åt att de skulle gå till folken i alla de hedniska nationerna för att göra lärjungar åt Kristus: ”Ni skall erhålla kraft, när den heliga anden kommer över er, och ni skall vara vittnen om mig både i Jerusalem och i hela Judeen och Samarien och intill jordens avlägsnaste del.” — Apg. 1:8, NW.
28. a) Vad innebar Jesu föreskrifter som vi finner i Apostlagärningarna 1:8? b) Behöver vi tvivla på att de av anden uppfyllda kristna hade den sanna religionen? Ge skäl för svaret.
28 Detta betydde ingenting mindre än att de skulle bära vittnesbörd och göra lärjungar åt Jesus, såsom Guds utlovade Messias, utanför judenheten, till vilken den sanna religionen intill dess hade varit begränsad, ja, i alla de icke–judiska nationerna, som var försänkta i falsk religion. Vad annat kunde detta innebära än ett angrepp på all falsk religion, utfört av kristna som var uppfyllda med Guds ande och hade den sanna religionen? Det finns ingen plats för tvivel och för att säga: ”Ja, kanske de hade sanningen och den sanna religionen, och kanske inte”, ty Jesu löfte till dem uteslöt varje sådan sannolikhet eller möjlighet. Om den heliga anden, som skulle ge dem kraft och som de fick befallning att vänta på i Jerusalem, sade Jesus till dem kvällen före sin offerdöd: ”När denne kommer, sanningens ande, skall han leda er in i hela sanningen, ty han skall inte tala av sin egen ingivelse, utan vad han hör skall han tala, och han skall för er kungöra de kommande tingen.” (Joh. 16:13, NW) De fick också denna ”sanningens ande” på pingstdagen, den 6 Sivan, år 33 v.t., tio dagar efter Jesu himmelsfärd. — Apg. 2:1—36.
29. När och hur började angreppet mot den hedniska falska religionen?
29 Omkring tre år och fyra månader senare, tidigt på hösten, eller omkring den 1 Tischri, år 36 v.t., började av anden uppfyllda medlemmar av ”den levande Gudens församling, en pelare och ett stöd för sanningen”, sitt angrepp mot hedningarnas falska religion. Det var då aposteln Petrus på direkt befallning från himmelen begav sig från Joppe till Caesarea i Judeen och för första gången gick in i hemmet hos en oomskuren hedning, en icke–jude, en italisk centurion vid namn Kornelius. Medan Petrus ännu predikade sanningens budskap för hedningen Kornelius och dem som han hade samlat i sitt hus för att de skulle få höra Petrus, föll den heliga anden också över dessa troende hedningar. Till bevis för detta började de tala på främmande språk, som de inte tidigare hade någon kunskap om. (Apg. 10:1—11:18) Alltsedan dess har dörren stått vidöppen för den kristna sanningen att angripa den falska religionen i alla de hedniska nationerna.