”Tillrättavisningar är livets väg”
”Budet är en lampa, och ett ljus är lagen, och tuktans tillrättavisningar är livets väg.” — Ords. 6:23, NW.
Vakttornet för 15 maj 1977 innehöll en serie artiklar om ämnet tillrättavisning. Många läsare har uppskattat stoffet och uttryckt önskan att ytterligare upplysningar skulle publiceras för att närmare behandla punkter som togs upp där. Studieartiklarna i detta nummer har utarbetats med tanke på detta.
1. Med tanke på vilket tillstånd som mänskligheten befinner sig i uppstår frågan hur vi kan uppnå och vidmakthålla en oklanderlig ställning inför Jehova? (Rom. 3:23)
VI OFULLKOMLIGA människor felar ofta i ord, inställning och handling. Aposteln Johannes skrev till medkristna och sade: ”Om vi skulle påstå: ’Vi har ingen synd’, vilseleder vi oss själva, och sanningen är inte i oss.” (1 Joh. 1:8) Den kristne lärjungen Jakob erkände: ”Vi felar alla många gånger. Om någon inte felar i ord, är denne en fullkomlig man, i stånd att också tygla hela sin kropp.” (Jak. 3:2) Hur kan vi då uppnå och vidmakthålla en god ställning inför Gud?
2. a) Vad måste man göra för att av Jehova betraktas som ren? (1 Kon. 8:46—50; Jes. 1:16—18; 55:6, 7; Kol. 1:13, 14; Upp. 7:14) b) Hur hjälper oss på bibeln grundad tillrättavisning att vidmakthålla en oklanderlig ställning inför den Allsmäktige? (Ords. 3:12; Upp. 3:19)
2 Vi behöver få våra synder förlåtna. Detta kräver att vi inför den Högste bekänner våra överträdelser, visar sann sinnesändring eller ånger och ber om förlåtelse på grundval av Jesu försoningsoffer. ”Om vi bekänner våra synder”, säger bibeln, ”är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet.” (1 Joh. 1:9) Tillrättavisning grundad på Guds ord och dess rättfärdiga principer kan visa oss precis hur vi syndar, och därför hjälper den oss att vidta de nödvändiga åtgärderna för att vinna Guds förlåtelse och därigenom vidmakthålla en oklanderlig ställning inför honom. Sådan tillrättavisning kan också hjälpa oss att undvika ett ännu allvarligare orätt handlingssätt.
3. Vad kan forma oss att tillrättavisa oss själva, och hur gör vi detta? (Ords. 1:20—25)
3 När vi läser bibeln eller på bibeln grundade råd eller när vi hör Guds ord dryftas vid ett församlingsmöte, kan vi komma att inse att vi har syndat i något avseende. Vi kan uppriktigt ångra våra brister, bedja om att bli förlåtna och begära Guds andes hjälp till att göra ytterligare framsteg mot att bringa vårt liv i samklang med hans vilja. I det att vi på så sätt tar bibelns råd till hjärtat och tillämpar dem, tillrättavisar vi oss själva.
NÄR MAN ÄR PLÅGAD I HJÄRTAT
4. a) Varför kan någon komma att känna sig ovärdig att nalkas Jehova i bön? b) Vad bör den som befinner sig i andlig nöd göra, och hur kan detta hjälpa honom?
4 Vidare kan det vara så att någon, sedan han blivit indragen i ett orätt handlingssätt eller beroende på den syndiga natur han har, känner sig ovärdig att nalkas Gud i bön. Hans andliga betryck kan påverka hans fysiska välbefinnande. Detta kan inträffa även om individen verkligen hatar det orätta och uppriktigt önskar göra det som är rätt. När man finner sig vara i ett sådant tillstånd, vad bör man då göra? Lärjungen Jakob svarar: ”Han må kalla till sig församlingens äldste, och de må bedja över honom.” (Jak. 5:14) När den som känner sig betryckt hör en äldstes innerliga och uppriktiga bön för honom, kan han känna sig styrkt att komma nära Jehova i bön. Dessutom kan han få hjälp att resonera på rätt sätt: ”Om andra förtröstar på att Jehova kommer att besvara böner som gäller mig, kan jag då inte också förtrösta på att han kommer att besvara mina böner?”
5. a) Varför behöver inte tillrättavisning ges åt någon som är djupt bedrövad över synder som han kan ha begått? b) Vad kan de äldste göra för att hjälpa en sådan ångerfull person?
5 En sådan ångerfull person behöver inte tillrättavisning av någon annan för att han skall bli medveten om allvaret i sin synd. Hans eget hjärta har redan tillrättavisat honom, i själva verket domfällt honom. (1 Joh. 3:19—22; jämför 2 Samuelsboken 24:10; Psalm 32:3—5.) De äldste kan alltså behöva påminna den i andligt avseende försvagade personen om Jehovas barmhärtighet och hans villighet att höra våra böner. (Neh. 9:17; Matt. 7:7—11) Det kan behöva göras anordningar för att bygga upp personen i fråga andligen, steg för steg under en period på flera veckor eller till och med månader. Någon som på så sätt är i nöd skulle helt visst inte vilja undervärdera den hjälp som kan ges genom de äldste.
ATT KOMMA TILL RÄTTA MED OSUNDA TENDENSER
6. Nämn några osunda tendenser som skulle kunna utvecklas i en församling. Vad bör de äldste tänka på i sådana fall?
6 Det förekommer naturligtvis tillfällen då äldste behöver tillrättavisa individer, eller i allmän bemärkelse församlingen kollektivt sett, med avseende på vissa inställningar eller handlingar. Osunda tendenser kan hålla på att utvecklas. Somliga kan ha förlorat ”den kärlek ... [som de] först hade” och vara allvarligt försumliga i fråga om sina andliga ansvarsuppgifter. (Upp. 2:4; 3:15—18) Det kan hända att världslighet håller på att smyga sig in vid de tillfällen till samvaro med varandra som de har. (1 Petr. 4:3) Vissa kan göra sig skyldiga till skadligt skvaller eller kan på andra sätt underlåta att behärska sin tunga. (Ef. 4:29, 31; 5:3, 4) Föräldrar kan vara mycket slappa vid fostran av sina barn. (Ef. 6:4) Det kan finnas de som går till överdrift i fråga om att dricka alkoholhaltiga drycker eller som tar sig friheter i samvaron med personer av det motsatta könet. (Ef. 5:18—20; jämför 1 Timoteus 5:1, 2.) När förhållanden av detta slag råder i församlingen, skulle det vara bra om de äldste tillsammans dryftar vad som kan göras för att hjälpa enskilda individer och bröderna som skara betraktade.
7. Vad är ett sätt på vilket äldste kan ge skriftenlig tillrättavisning i sina bröders hem?
7 Det är tänkbart att lämpliga kapitel ur bibeln eller på bibeln grundade artiklar skulle kunna läsas och dryftas privat med någon som har allvarliga andliga problem. Genom att förvissa sig om att den som behöver hjälp förstår vad de skriftställen som dryftas betyder och hur de är tillämpliga på hans situation kommer de äldste att tillrättavisa honom. Detta kan ofta göras av en eller två äldste i den informella atmosfären i personens hem. — Jämför Apostlagärningarna 20:18—20, 31.
8. Hur kan på bibeln grundade tal om icke önskvärda omständigheter i församlingen tjäna som en tillrättavisning för dem som lyssnar?
8 Å andra sidan kan de äldste anse det tillrådligt att hålla bibliska tal som tar itu med och dryftar icke önskvärda omständigheter och tendenser i församlingen. (2 Tim. 4:2; Tit. 1:10—14) Den tydliga och kraftfulla bibliska framställningen bör förmå dem som lyssnar att rannsaka sig själva och göra de nödvändiga förändringarna i livet. (Jämför Jakob 1:22—25.) När de inser att de skriftställen som dryftas är tillämpliga på dem personligen, kommer de att bli tillrättavisade. — Jämför 1 Korintierna 14:24, 25, där det omtalas hur en icke troende blir tillrättavisad genom det han hör vid ett församlingsmöte.
FALL AV ORÄTT HANDLINGSSÄTT AV ALLVARLIGT SLAG SOM KRÄVER TILLRÄTTAVISNING
9. a) Vad slags synder kan dra stor smälek över församlingen? b) Varför kan någon, som begått en grov synd bara en gång, ändå befinna sig i en oren ställning inför Jehova?
9 Alldeles som det förhöll sig under det första århundradet, så händer det också i vår tid att en del döpta kristna begår grova synder, som drar smälek över församlingen. (Exempel på sådana orätta handlingar finns i 1 Korintierna 5:11; Galaterna 5:19—21 och 1 Timoteus 1:9, 10.) Det kan vara så att de begår en sådan orätt handling av allvarligt slag en enda gång, eller också kan de fortsätta i ett syndigt handlingssätt under en tid. Den som begår en orätt handling av skändligt slag, även om det bara är en gång, förblir oren i Guds ögon till dess han vänder sig till Jehova i ånger och söker förlåtelse från Gud.
10. Vilket ansvar har äldste gentemot personer som gjort sig skyldiga till grov synd?
10 Vilket ansvar har de äldste gentemot dem som blir indragna i orätta handlingar av allvarligt slag? Alla ansträngningar bör göras för att hjälpa dessa personer i andligt avseende, bistå dem med att uppnå ånger och sinnesändring, om de inte redan har gjort detta. De äldste behöver omsorgsfullt och under bön begrunda hur detta bäst kan göras.
11. Varför kan någon som är ångerfull i fråga om sitt grovt orätta handlingssätt behöva ytterligare tillrättavisning?
11 Ibland är den som ertappats med ett grovt orätt handlingssätt bedrövad på ett gudaktigt sätt och ger uttryck åt en fast föresats att göra det som är rätt. Hans ord uppenbarar att han förstår hur ond och dålig hans synd var. Därför behöver han inte bli övertygad om allvaret i detta särskilda orätta handlingssätt med tanke på att han skall föras till ånger och sinnesändring. Men han kanske inte helt och fullt inser att det var andra synder som ledde till hans allvarliga fel. Individen i fråga kan ha halkat in i ett fördärvat tankemönster. Han kan ha varit oaktsam i sitt val av läsning och underhållning. Genom att han tillåtit att han kommit under starka världsliga inflytanden kan han ha avtrubbat sin uppfattningsförmåga, så att han har svårt att skilja rätt från orätt. (Hebr. 5:11, 14) Därför behöver han avgjort tillrättavisning, och det kan krävas att de äldste ägnar avsevärd tid åt att hjälpa honom att förstå exakt vad det betyder att vara en kristen i ordets fulla bemärkelse. De kan behöva framhålla för honom hur han upprepade gånger har satt sig över skriftenliga förmaningar. De kan också behöva göra honom medveten om vikten av att han ångrar sig och ändrar sinne, och då inte bara i fråga om den grova synden, utan också i fråga om de mindre synder som ledde fram till den.
12. Vilka faktorer kan föranleda äldste att offentligt tillrättavisa en medlem av församlingen?
12 För att församlingen skall hysa sund fruktan för att bli indragen i ett liknande syndigt handlingssätt kan de äldste besluta att inför församlingen hålla en skriftenlig framställning som tar upp den felandes problem. Även om hans namn inte nämns, kommer han själv att veta att han blir tillrättavisad inför alla, och det kommer också de som känner till situationen att veta. (1 Tim. 5:20) När det gäller att avgöra om det bör förekomma offentlig tillrättavisning med avseende på en persons orätta handlingssätt, bör de äldste tänka på om det verkligen är till nytta för församlingen och för den ångerfulle person som handlat orätt. De bör också tänka på vilka restriktioner, om sådana behövs, som bör åläggas den som blir tillrättavisad.
ATT BEVARA EN FAMILJELIK INSTÄLLNING
13. Hur bör det förhållandet, att en församling är som en familj, vägleda det sätt på vilket felande personer bör behandlas?
13 När de äldste tillrättavisar dem som handlat orätt, bör de komma ihåg att församlingen är som en familj, en skara av bröder. (1 Petr. 5:9) De som tillhör församlingen bör behandlas skonsamt och aktningsfullt, dvs. på samma sätt som man skulle behandla medlemmar av sin egen köttsliga familj. (1 Tim. 5:1, 2) Goda föräldrar behandlar inte sina barns orätta handlingssätt på samma sätt som en domare i en domstol gör — genom att helt enkelt få fram fakta och sedan avge ett domslut. De försöker hjälpa vilsefarande barn att komma till besinning och att i framtiden uppföra sig på ett sätt som är till heder för familjen och inte vanärar den.
14. Hur kan goda föräldrar sköta angelägenheterna i förbindelse med sina barns orätta handlingssätt?
14 Ofta är det så att föräldrarna sköter angelägenheterna i enrum när det gäller ett barn som kommer i svårigheter, och de utsätter inte sin son eller dotter för skam inför hela familjen. Men när de anser det nödvändigt, kan de låta alla de andra barnen få veta vad som har inträffat, och den tuktan som ges åt den olydiga familjemedlemmen tjänar på så sätt som ett varnande exempel för dem. Föräldrar kan till en tid tålmodigt ha fördrag också med det orätta handlingssätt som visas av en vuxen son eller dotter som fortfarande bor hemma. Sedan, när upprepade disciplinära ansträngningar inte förmår rätta till en dålig situation, kan de kräva att den vuxne sonen eller den vuxna dottern lämnar huset. (Jämför detta med vad israelitiska föräldrar gjorde i överensstämmelse med budet i 5 Moseboken 21:18—21.) När de vidtar denna åtgärd, kanske de också tänker på att skydda sina yngre barn mot ett fördärvligt inflytande.
15. Vad bör vara de äldstes främsta mål när det gäller dem som handlat orätt, och endast när bör de vidta en uteslutningsåtgärd?
15 Även om de äldste är som äldre bröder för dem som tillhör församlingen, snarare än som föräldrar, bör de på liknande sätt i första hand göra allt de kan för att förmå dem som handlat orätt att ändra sinne och ångra sig. Detta kan kräva tid, så att tillbörlig skriftenlig tillrättavisning kan ges. Det var rentav så att Jesus Kristus med avseende på kvinnan Jesabel i församlingen i Tyatira sade: ”Jag har gett henne tid till att ändra sinne, men hon är inte villig att ändra sinne i fråga om sin otukt.” (Upp. 2:21) När det, i likhet med fallet med den där kvinnan Jesabel, inte förekommer någon villighet att ändra sinne, bör de äldste vidta en uteslutningsåtgärd, avlägsna den fördärvbringande ”surdegen” ur församlingen. — 1 Kor. 5:6, 7.
16. Nämn några av de ting som de äldste behöver göra för att vara till största hjälp för dem som handlat orätt.
16 För att de äldste skall kunna vara till verklig hjälp för dem som handlat orätt måste de betrakta angelägenheterna i ljuset av Guds ord i dess helhet, och inte bara i ljuset av några få ställen som nämner orätta handlingar av tydligt angivet slag. Ytligt sett kan ett visst fall av orätt handlingssätt förefalla vara identiskt med något som behandlats tidigare. Men omständigheterna och de enskilda individernas inställning och motiv kan vara helt annorlunda. Alla faktorer bör noga övervägas i bibelns ljus för att man skall utröna vad som är bäst för församlingen och för den som handlat orätt. En eventuell skriftenlig tillrättavisning som ges bör stämma överens med den enskilda personens behov. Efter att ha skaffat sig en fullständig bild av vad som inträffat och vad som lett fram till det orätta handlingssättet kan de äldste som har hand om problemet behöva ta sig tid till att personligen tänka igenom detta och under bön begrunda vad bibeln har att säga, innan de kommer tillsammans som skara för att dryfta vad som bör göras. Detta kommer att försätta dem i en långt bättre ställning, i vilken de kan ge sund tillrättavisning och behövlig andlig hjälp.
17. Vad bör vi som medlemmar av församlingen vara beslutna att göra, och vilka belöningar erbjuds härigenom?
17 Skriftenlig tillrättavisning har avgjort en viktig uppgift när det gäller att hjälpa alla i den kristna församlingen att följa ett handlingssätt som leder till evigt liv. Må vi individuellt förbli uppmärksamma på den tillrättavisning som finns i bibeln och motstå frestelser att bli indragna i ett handlingssätt som skulle dra smälek över den högste Guden och över församlingen av hans hängivna folk. Om vi gör detta, kan vi vara förvissade om Jehovas välsignelse nu och belöningen evigt liv i hans kommande rättfärdiga nya ordning. — Joh. 17:3.
[Bild på sidan 14]
Vi kan bli tillrättavisade på olika sätt, till exempel genom att läsa bibeln eller en bibelstudiehjälp, genom att någon talar med oss personligen och genom att vi hör ett bibliskt tal vid ett församlingsmöte