Av vilken beskaffenhet är dina böner?
HUR ofta ber du? Erfar du att dina böner blir hörda? Känner du dig villrådig i fråga om hur du skall bedja eller vad du skall bedja om?
Bönen är en synnerligen värdefull anordning som Skaparen gjort, en verklig gåva att sätta högt värde på. Man bör därför vara mycket uppmärksam, så att man gör bruk av denna gåva och så att ens böner är sådana att Gud vill besvara dem.
Det grundläggande kravet på böner som skall behaga Gud och vinna hans uppmärksamhet är mycket enkelt — ett ärligt hjärta. Aposteln Paulus skriver: ”Låtom oss med uppriktiga hjärtan gå fram i full trosvisshet.” (Hebr. 10:22) Det språk man använder kan vara mycket förfinat eller helt opolerat, och man kan uttrycka sig klart och tydligt eller ha dålig formulering. Men Jehova förbigår dessa yttre ting och ser till hjärtat. ”Han känner hjärtats hemligheter.” Det är inte uttryckssättet eller ordalydelsen som han fäster sig vid, ty ”vad Jehova angår, så ser han vad hjärtat är”. — Ps. 44:22, Åk; 1 Sam. 16:7, NW.
I själva verket kan det vara så att bönen inte är hörbar alls; den kan vara blott och bart en stark vädjan till Jehova, en vädjan från hjärtat, som det var i den trogna Hannas fall. ”Hanna talade nämligen i sitt hjärta; allenast hennes läppar rörde sig, men hennes röst hördes icke.” Men Jehova besvarade hennes bön. — 1 Sam. 1:13, 20.
Tro och kunskap krävs
Förutom ett ärligt hjärta finns det andra viktiga krav. Den som ber måste ha tro på Gud. Denna tro är mer än en övertygelse om att Gud existerar, att han är Skaparen och allsmäktig. Gud säger i sitt inspirerade ord: ”Den som nalkas Gud måste tro att han är till och att han blir deras belönare, som allvarligt söker honom.” — Hebr. 11:6, NW.
För att äga denna tro måste man ha kunskap om Gud — kunskap om hans egenskaper, hans handlingssätt, hans uppsåt. Aposteln skriver: ”Huru skulle de kunna åkalla den som de icke hava kommit till tro på? ... Och huru skulle de kunna höra, om ingen predikade?” Om någon inte har studerat Guds ord, då bör han få hjälp av dem som förstår bibeln, så att de kan undervisa honom och ge honom kunskap om Gud. — Rom. 10:14.
När vi har fått en del kunskap om Guds uppsåt, kommer vi att bedja i överensstämmelse med detta uppsåt. Det är förnuftigt att dra slutsatsen att vi inte kan förvänta att Gud skall besvara en bön som gäller sådant som står i strid med hans vilja. Detta skulle innebära att be Gud motsäga sig själv. Dessutom skulle en sak som står i strid med Guds vilja inte vara bra för oss. Det är som Jesus sade till människorna: ”Om nu I, som ären onda, förstån att giva edra barn goda gåvor, huru mycket mer skall icke då eder Fader, som är i himmelen, giva vad gott är åt dem som bedja honom!” — Matt. 7:9—11.
När vi ber, måste vi inse att Jehova är en person. Jehova har känslor — starkare än våra — av tillgivenhet, omsorg, barmhärtighet och villighet att lyssna och hjälpa oss. Han sätter stort värde på en rätt inställning från vår sida. Därför bör vi verkligen tala till honom — göra det aktningsfullt men utgjuta vårt hjärta.
Kristi exempel i fråga om bön
Jesus Kristus var en bönens man. Han uppställde en mönsterbön, som finns upptecknad i Matteus 6:9—13, och i den finner vi de viktigaste tingen vi bör bedja om. Jesu bön kort efter det han instiftat Herrens aftonmåltid hjälper oss att veta vad han bad om för egen del. (Joh., kap. 17) Innan han förordnade sina tolv apostlar bad han hela natten. (Luk. 6:12, 13) Hur kunde han, en fullkomlig människa utan syndiga böjelser eller brister, ha så mycket att bedja om?
Jo, Jesus insåg att apostlarna skulle bli grundstenar i den kristna församlingen, som skulle bli ”en pelare och ett stöd för sanningen” på jorden. (1 Tim. 3:15, NW) De måste vara män av bästa halt. Därför är det helt logiskt att Jesus med sin himmelske Fader dryftade de män som var förbundna med honom — vars och ens egenskaper, svagheter, behov, om han skulle vara lämplig att inta en av de tolv platserna. Jesus sökte utan tvivel vishet från Jehova, eftersom han visste att det i själva verket var Gud som ansvarade för utväljandet av dem. (1 Kor. 12:18) Dessutom kan han ha dryftat den vidare övningen och undervisningen av dem som blivit utvalda.
Vidare måste det arbete som förestod ha varit ett ämne för Jesu bön. Han kunde ha talat om den senare utvidgningen av evangeliseringskampanjen, förordnandet av de sjuttio, de platser han själv skulle besöka och till sist den kommande rannsakningen med honom och hans offerdöd. — Luk. 10:1, NW; jämför Lukas 9:31.
Tillbörliga angelägenheter att bedja om
Vilka angelägenheter kan vi tala med Jehova om i våra personliga, privata böner? Förutom de grundläggande tingen — helgandet av Jehovas namn, hans messianska rikes ankomst och tillintetgörandet av det onda — behöver vi för egen del i hög grad personlig hjälp. Vi kan dryfta de problem vi har ställts inför under dagen. Vi kan erkänna våra misstag — tala om precis hur vi har felat.
Det kan hända att vi känner besvikelse över hur vi har utfört en viss uppgift. Det kan ha varit fråga om att leda ett bibelstudium, hålla ett tal, ge råd eller svara för någon anordning i församlingen. Det kan ha varit fråga om att utöva ledarskap i familjen eller att visa respekt för det. Vad det än var, kommer Gud villigt att höra oss, om vi uppriktigt erkänner vårt misslyckande och ber om hjälp att göra det bättre nästa gång. — Hebr. 4:15, 16.
Med tanke på bön kan vi också ställa oss sådana frågor som: Vilka av andens frukter saknas i vårt liv? Visar vi verklig kärlek till andra och omsorg om dem? Ber vi i själva verket för andras andliga väl och framgång? Finner vi glädje i att tjäna Gud? Utövar vi självbehärskning, eller är vi benägna att så att säga släppa all vår vrede lös till skada för oss själva och andra? — Ords. 25:28; 29:11; Gal. 5:22, 23; 2 Tess. 1:11; Luk. 6:27, 28.
Hur förhåller det sig med de materiella och fysiska behoven? Gud finner behag i att vi erkänner honom som den som ger alla goda ting. Är det då tillbörligt att bedja om tillfrisknande från fysisk sjukdom, om detta skulle vara Guds vilja? Ja. Aposteln Paulus gav Gud äran för att hans trogne vän Epafroditus tillfrisknade. Han skrev: ”Han [Epafroditus] har också verkligen varit sjuk, ja, nära döden, men Gud förbarmade sig över honom.” (Fil. 2:27) Vi kan också be Gud att han, om han finner det lämpligt, låter oss leva och fortsätta att tjäna honom. Om han inte låter oss tillfriskna, är det inte så att han har förkastat vår bön. I stället inser vi att både hans och våra intressen bäst tjänas på ett annat sätt. När vi är sjuka, kan vi med full förtröstan bedja om att få styrka att bevara vår andliga jämvikt, eftersom vi under en tid av fysisk svaghet kan vara mera benägna att falla till föga för misströstan och förlora tron. Likaså kan man bedja till förmån för medkristna, som drabbats av sjukdom, fysisk eller andlig. — 1 Joh. 5:16.
I en tid av provsättning, eller när våra bröder har svårigheter, behöver vi särskild vishet för att urskilja det handlingssätt vi bör följa eller veta hur vi skall ge råd och hjälpa andra. Jesu halvbror Jakob skrev: ”Betrakta det enbart som en glädje, mina bröder, när ni råkar ut för olika prövningar. ... Om någon av er brister i vishet, må han då fortsätta med att bedja Gud, ty han ger frikostigt åt alla och utan förebråelse; och den skall ges honom.” — Jak. 1:2—5, NW.
Vi kan tänka att Gud kommer att finna att vår begäran inte är värd hans uppmärksamhet, eftersom han är så stor, ja, allvis, och vi ofta är svaga. Det har utan tvivel hänt att du har bett någon göra någonting åt dig och han då har visat sig motvillig eller svarat på ett sätt som gjort att du känt dig mycket liten och ovärdig eller dåraktig. Men Gud kommer inte att förebrå oss för ”dumhet” eller svaghet. Nej, han ger frikostigt, helhjärtat, på ett sätt som gör att vi känner oss lyckliga över att vi har framställt en sådan begäran.
Det kan vara så att vi själva har syndat allvarligt. Då behöver vi bönen i högsta grad. Om vi är ångerfulla och vill bli återställda till Guds ynnest, då bör vi omedelbart begagna oss av den möjlighet bönen ger, bekänna vår synd, erkänna exakt vad vår synd var och samtidigt göra vad som kan göras för att rätta till angelägenheterna. (Ords. 28:13) Om vi skulle tycka att vi inte når fram, bör vi utan att dröja vända oss till församlingens äldste för att få hjälp, enligt det tillvägagångssätt som beskrivs i Jakob 5:13—15. Deras bön är effektiv. — Jak. 5:16.
Goda föredömen när det gäller bön
För att förbättra våra böners beskaffenhet har vi nytta av att läsa några av bönerna i Psaltaren.a Du kommer att lägga märke till att det ofta finns en överskrift som omtalar anledningen till bönen, och du finner då också att bönen stämmer överens med denna anledning.
Du kan till exempel ge akt på Davids innerliga bön, sedan han blivit tillrättavisad av Gud på grund av sin synd med Bat-Seba. (Ps. 51) Han satte sin lit till Guds barmhärtighet. Han var först och främst bekymrad över den smälek som kommit över Jehovas namn. (Ps. 51:3—6V. 3—6) Han vädjade på grundval av sin egen nedärvda syndighet. (Ps. 51:7V. 7) Han bad om att bli renad och om att få en ny och frimodig ande. (Ps. 51:9—12V. 9—12) Han var rädd att Gud skulle ta sin heliga ande ifrån honom. (Ps. 51:13V. 13) Han bekände sin blodskuld. (Ps. 51:16V. 16) Han lovade att fortsätta att tjäna Jehova. (Ps. 51:16, 17V. 16, 17) Till sist gav han uttryck åt sitt intresse för Sion och först och främst för den rena tillbedjan som utövades där. — Ps. 51:20, 21V. 20, 21.
I andra bibliska böner finner vi hur man har uttalat lovprisning, gett uttryck åt tacksamhet, återgett skriftställen och räknat upp Guds goda egenskaper och principer som en grundval enligt vilken man kan förvänta att Jehova skall ge ett gynnsamt gensvar. Allt detta är framträdande i Psalm 86.
Vad kan du då göra, om du är missmodig, bekymrad, inte har något verkligt hopp? Sök Jehova Gud. Lär om honom av dem som tjänar honom. Ödmjuka dig till att åkalla honom genom Jesus Kristus. Han kommer att belöna dig genom att leda dig till ett verkligt hopp om liv under Kristi rikes styre, då ”landet skall vara fullt av HERRENS kunskap, likasom havsdjupet är fyllt av vattnet”. — Jes. 11:9.
[Fotnoter]