förmåga och våra metoder är överlägsna i jämförelse med vad våra medbröder kan prestera, eftersom detta snart skulle komma till synes i vårt tal och vårt sätt att vara. (Rom. 12:16; Luk. 6:45) Jesu anspråkslöshet i hjärtat gjorde att människor kände sig dragna till honom. Kristna äldste har långt större orsak att vara ödmjuka, eftersom de till skillnad från Guds Son är ofullkomliga människor — de begår misstag.

Ett prov på deras anspråkslöshet i hjärtat kan komma när de får sin uppmärksamhet riktad på ett misstag eller när någon, vare sig det är en annan äldste eller någon annan, lägger fram ett förslag till förbättring i någon anordning i församlingen. Den som är ”anspråkslös i hjärtat” kommer inte att vara benägen att ta sådana förslag som något personligt, som kritik av hans motiv eller sätt att sköta angelägenheterna. Om han gjorde så, skulle de ödmjuka komma att frukta för att söka upp honom. (Pred. 7:10) Han bör vara villig att ta emot råd såväl som att ge råd. (Rom. 2:21) Därigenom visar han att han inte är lik de framträdande männen i Israel, som kom att betrakta sig själva som ”gudar” bland folket och mena att de inte behövde råd eller tillrättavisning. (Jämför Psalm 82:6, 7; Jesaja 40:13, 14.) ”Fåren” kommer att söka upp ”herdar” som är verkligt milda till sinnes, och de kommer att göra detta med tillförsikt att få det som är gott. — Ps. 23:1—6.

Säkerligen önskar ingen av oss öka den börda som vilar på någon av våra bröder, utan i stället ge vederkvickelse. Likväl skulle vi kunna öka våra bröders börda, om vi var korthuggna, häftiga eller otåliga, när de sökte upp oss. Vi vet att ”den rättfärdiges hjärta betänker, vad svaras bör”, och därför bör vi inte vara för snara att dra slutsatser, tillrättavisa eller förebrå utan att höra allt som ingår i saken. (Ords. 15:28; 29:20; Jak. 1:19) Vi skulle kunna öka en känsla av nedtyngdhet som våra bröder har, om vi visade oss misstänksamma i fråga om deras motiv eller var snara att låta förstå att de inte hade gjort vad de borde eller så mycket som de borde. Vi bör inte vara benägna att som det sägs ”ana det värsta”, utan vi bör med kärlek som motiv ”hoppas på det bästa”. — 1 Kor. 13:7; Gal. 6:1.

De äldste som liknar Guds Son i att vara milda till sinnes och anspråkslösa i hjärtat ger verkligen ett utmärkt föredöme för hela hjorden. (1 Petr. 5:3) De som söker upp de äldste i församlingen kommer därför att vilja på liknande sätt ådagalägga dessa förträffliga egenskaper. De bör inte vilja vara påstridiga eller uppföra sig oartigt när de söker upp dessa bröder och inte heller i onödan göra anspråk på deras tid utan hänsyn till andra, som kan vilja få hjälp från dem. (Hebr. 13:17) I stället för att förhasta sig med ord eller vara otåliga kan de finna att det är bra att de begrundar sin fråga eller sitt problem på förhand för att se om det är något som är värt att rikta en äldstes uppmärksamhet på. De kan finna att svaret eller lösningen finns nära till hands för dem — det krävs bara litet personlig ansträngning eller studium.

Ja, hur vederkvickande är det inte att vara bland människor som visar sig äga Jehova Guds och hans Sons utomordentliga egenskaper! Ja, det är en försmak av livet sådant det kommer att vara i Guds annalkande nya ordning, där rättfärdighet skall råda. — Ps. 133:1—3.

Frågor från läsekretsen

● Hur påverkas illegitima eller utomäktenskapliga barns utsikter att bli godkända tjänare åt Gud av det krav som är uppställt i 5 Moseboken 23:2? — USA.

Befallningen i 5 Moseboken 23:2 är en del av den mosaiska lagen. Den lyder: ”Ingen som är född i äktenskapsbrott eller blodskam [Ingen illegitim son, NW] skall komma in i HERRENS församling; icke ens den som i tionde led är avkomling av en sådan skall komma in i HERRENS församling.”

Detta var en betydelsefull lag som skyddade arvsrättigheterna för söner som var födda inom äktenskapet och för deras avkomlingar. Det förhindrade också att det uppstod prostitution och att familjeanordningen bröts ned. Men denna lag stadgade inte evigt straff för individer. Bland dem som uppväcks från de döda och får möjlighet att lära känna Guds vilja i Guds nya ordning kommer det att finnas människor som har fötts utom äktenskapet. — Upp. 20:13.

I denna tid handlar inte Jehova Gud med en enda nation av människor. Den mosaiska lagen, med dess bestämmelse som gjorde att illegitima söner inte kunde bli medlemmar av hans folks församling, är inte bindande för de kristna. (Kol. 2:13, 14) Möjligheten att bli en av Guds tjänare är därför inte stängd för någon. Genom en uppenbarelse från Gud fick den kristne aposteln Petrus lära sig att ingen människa skulle räknas för ”besudlad eller oren” på grund av nationalitet. (Apg. 10:28, NW) När han talade till de första icke-judar som omfattade kristendomen, sade han därför: ”Nu förnimmer jag i sanning, att ’Gud icke har anseende till personen’, utan att den som fruktar honom