Kan du framgångsrikt uthärda prövningar?
”Håll det för idel glädje, mina bröder, när ni råkar ut för olika prövningar, då ni ju vet att den prövade äktheten hos er tro frambringar uthållighet.” — Jak. 1:2, 3.
1. När vi läser om de prövningar som kristna lidit och lider, vilka frågor kan då uppstå i vårt sinne?
Vi har hört människor säga: ”Jag undrar om jag skulle ha kunnat uthärda”, när de läser om de prövningar som kristna under det första århundradet fick genomlida liksom också de som var i nazistiska länder under andra världskriget och på senare tid i länder runt om på hela jorden. Men också i det dagliga livet uppstår det för alla kristna problem som inte bara är svåra att stå ut med, utan ofta också är mycket besvärliga att bemästra. Kan den som visar tro på Kristus och som är en tjänare åt Gud uthärda, hålla ut? Kan han möta prövningar och problem med verklig förvissning om framgång?
2, 3. Varför var Jakobs brev lägligt och passande?
2 Det var till människor som genomgick prövningar och ställdes inför sådana frågor som Jakob, Jesu Kristi halvbror, skrev. Hans ord är till stor tröst, eftersom han skrev när de kristna inte bara genomgick svår förföljelse, utan också närmade sig en tid då den romerska nationens angelägenheter skulle bli mera oroliga och stormiga, så långt det gällde de kristna.
3 Inom en kort tid efter det att Jakob skrivit skulle de kristna i Rom av den romerske kejsaren, Nero, falskeligen bli beskyllda för den stora branden år 64 v.t., som skulle förstöra en stor del av denna stad. Detta skulle naturligtvis leda till förföljelse av de kristna över hela världsväldet. Litet längre fram, år 70, skulle Jerusalem och Juda land läggas öde av de romerska härarna. I lydnad för Kristi varning skulle de kristna i Jerusalem fly över Jordan, innan staden blev förstörd, och rädda livet men förlora sina ägodelar och ställas inför många umbäranden.
4. Hur hjälper Jakobs brev de kristna att undvika att få den orätta inställning som kommer till uttryck i Psalm 73:2, 3, 5, 11—13?
4 Jakobs brev kom alltså i rätt tid. Men vare sig de kristna är utsatta för svår förföljelse eller inte, så har de behov av uthärdande och uthållighet. De måste ju leva i en värld som visar ringaktning för kristna principer, och dessutom måste de ha att göra med sjukdom och många andra problem. Den sjuttiotredje psalmen talar om svårigheter som Guds tjänare möter men som icke-kristna inte drabbas av. Varför är det så? Därför att icke-kristna vanligen inte bryr sig om vissa saker. De har inte det hopp och den tro på Gud som de kristna har, och de har inte motiv att behaga honom. Jakobs brev hjälper de kristna att undvika att få den inställning som Asaf, han som skrev denna psalm, till en tid hade.” Asaf sade:
”Men jag hade så när stapplat med mina fötter, mina steg voro nära att slinta; ty jag upptändes av avund mot de övermodiga, när jag såg, att det gick dem väl i deras ogudaktighet. De komma icke i olycka såsom andra dödliga och varda icke plågade såsom andra människor. Och de säga: ’Huru skulle Gud kunna veta det? Skulle sådan kunskap finnas hos den Högste?’ Ja, så är det med de ogudaktiga; det går dem alltid väl, och de växa i makt. Sannerligen, förgäves bevarade jag mitt hjärta rent och tvådde mina händer i oskuld.” — Ps. 73:2, 3, 5, 11—13.
5. Jakob riktar sig i sitt brev till ”de tolv stammarna som är kringspridda”. Till vilka skrev han?
5 Jakob börjar sitt brev på ett blygsamt sätt, inte genom att anspela på sin släktskap med Jesus Kristus, utan genom att kalla sig ”en Guds och Herren Jesu Kristi slav”. Han riktar sig till ”de tolv stammarna som är kringspridda” med ”Hälsningar!” (Jak. 1:1) Dessa stammar är inte det köttsliga Israels tolv stammar. Brevets innehåll uppenbarar detta. Jakob skulle inte ha skrivit som han gjorde, om hans läsare endast hade varit judar efter köttet. Dessutom var detta tilltalssätt vanligt bland de kristna, särskilt bland dem som verkligen var av judisk härkomst, vilket Jakob var. Paulus kallar den kristna församlingen ”Guds Israel”. (Gal. 6:16; jämför Romarna 2:28, 29.) Vid den tiden var de kristna kringspridda till varje del av det romerska väldet. Aposteln Paulus’ bemödanden i den västra delen av den civiliserade världen och Petrus’ ansträngningar i trakten omkring Babylon i öster bidrog mycket till den ökning som de kristna kunde glädja sig åt. Petrus riktade sig i sitt första brev till ”de tillfälliga inbyggare som är kringspridda” i delar av Mindre Asien. — 1 Petr. 1:1.
SYFTET MED PRÖVNINGAR OCH UTHÅLLIGHET
6. Varför bör den kristne ”hålla det för idel glädje”, när han möter prövningar, och av vilket värde är prövningar för honom?
6 Jakob fortsätter: ”Håll det för idel glädje, mina bröder, när ni råkar ut för olika prövningar.” (Jak. 1:2) Jesus hade i sin bergspredikan sagt: ”Lyckliga är ni när man smädar er och förföljer er och lögnaktigt säger allt möjligt ont mot er för min skull. Gläd er, ja ta glädjesprång, eftersom er lön är stor i himlarna.” (Matt. 5:11, 12) Det ges inte bara en himmelsk lön, utan det finns också ett företräde nu, eftersom Jakob tillfogar: ”då ni ju vet att den prövade äktheten hos er tro frambringar uthållighet”. (Jak. 1:3) Tro som består under provsättningar är bättre — det är bevisad tro. Detta slag av tro verkar för starkare uthållighet inför nästa provsättning.
7. Varför bör den kristne inte försöka komma ifrån prövningar eller bli uttröttad under prövningar?
7 Den kristne bör inte försöka komma ifrån prövningar eller mena att han har uthärdat länge nog. Jakob säger: ”Men låt uthålligheten uträtta sitt verk fullständigt, för att ni må vara fullständiga och välbehållna i varje avseende och ingenting sakna.” (Jak. 1:4) Det verk som uthålligheten utför i den kristne bör inte hindras genom klagande, knot eller upproriskhet. Om han troget håller ut, inte klagar mot Gud eller sina egna bröder och inte vänder sig bort i fruktan eller därför att han är trött av att tala med andra om Guds uppsåt genom Riket, kommer han att bli fullständig och välbehållen i varje avseende. Sådan uthållighet kommer att hjälpa honom att göra om sin personlighet. Han kommer att bli en person som kan hjälpa andra med resonlighet, medkänsla och barmhärtighet. Utan att ha genomgått prövningar med uthållighet kan man inte kvalificera sig på detta sätt. Man kan inte vara en fullständig kristen. — Jämför Matteus 5:48; 24:13.
VISHET TILL ATT MÖTA PRÖVNINGAR
8, 9. Hur säkra kan vi vara på att vi kommer att ha vishet till att möta en viss prövning och uthärda den?
8 Hur säkra kan vi vara på att vi kommer att ha kraft och vishet till att möta ett visst problem — vilken som helst prövning — och uthärda, hålla ut? Jakob säger: ”Men om någon av er saknar vishet, må han då fortsätta att utbe sig sådan av Gud, ty han ger frikostigt åt alla och utan att förebrå; och den skall ges honom.” (Jak. 1:5) Därför kan vi vara säkra på att om vi ber om vishet att ta itu med vilket som helst problem eller vilken som helst prövning som vi möter, så kommer detta att ges oss.
9 Detta betyder inte att problemet alltid kommer att försvinna, eller att det kommer att lösas omedelbart, utan i stället betyder det att vi kommer att kunna följa det handlingssätt som blir till det bästa, andligt sett, för oss och för andra som är inbegripna. Vi kommer att uthärda prövningen till slutet och genomgå den som bättre kristna än vi var när vi gick in i den. Och andra som lägger märke till oss och som har ett rätt hjärta kommer att bli hjälpta.
10. a) Vad slags svar får vi ofta, när vi ber om vissa ting? b) På vilka sätt kan vi få svaret, när vi ber om vishet att möta en prövning?
10 Det är många ting som vi kan be om som kanske inte blir besvarade på det sätt som vi önskar. Vi kommer att få ett svar, och det skiljer sig kanske från vad vi förväntar; det kommer att vara vad Gud vet är bäst för oss. I själva verket kan det vara en del saker som vi ber om som inte skulle vara till nytta för oss, om vi fick det som vi ber om eller begär. Men vishet att möta en prövning är avgjort något som utlovas av Gud. Vi är säkra på att få den vishet som behövs om vi ber på rätt sätt. Visheten kommer att ges på ett eller fler av tre sätt: 1) Vi kommer att få vår uppmärksamhet riktad på vissa skriftställen som ger det svar som vi behöver, och detta kommer att ske antingen genom vårt eget studium eller genom våra bröder. 2) Omständigheter och händelser som manövreras genom Guds skickelse kommer att göra det möjligt för oss att tydligt se vad vi bör göra. Vissa hinder kan avlägsnas från vår stig. 3) Guds heliga änglar kan leda vår ande på den rätta kursen.
11. Hur ger Gud ”frikostigt ... utan att förebrå”?
11 Gud ger frikostigt, dvs. med en enkel, helhjärtad ande, mera än man ber om. (Ef. 3:20; 1 Joh. 5:14, 15) Han gör detta utan att förebrå. Om du i stället frågar någon annan, kan han svara: ”Det där var en dum begäran.” Han kan till och med se ner på dig med förakt. Eller också kan han, sedan du lagt fram din begäran flera gånger, bli otålig och avfärda dig tvärt med ett avslag. Men så är det inte med Gud. Han säger aldrig: ”Vilken dåraktig begäran!” Inte heller får han dig att känna dig underlägsen. Han förebrår dig inte för ditt tidigare uppförande, som människor är benägna att göra. Han uppskattar varmt den som har tro och tillräckligt intresse för att be gång på gång om en viss sak. — Jämför Lukas 18:1—14.
12. Vad kan vi känna oss förvissade om genom Jakobs ord: ”Den skall ges honom”?
12 ”Den skall ges honom.” Vishet, som vi skaffar oss under vägledning av Guds ande, tillhör det som Gud i högsta grad åstundar att ge åt sina tjänare. Han är lycklig när vi ber om vishet. Den verkar alltid till vårt bästa och hjälper oss, när vi ber om att kunna förstå Guds ord sådant det är tillämpligt på vår situation. (1 Kor. 2:9, 10) Jesus sade: ”Om alltså ni, fastän ni är onda, förstår att ge goda gåvor åt era barn, hur mycket mer skall då inte Fadern i himmelen ge helig ande åt dem som ber honom!” — Luk. 11:13; Mark. 11:24.
TVIVLETS ÖDELÄGGANDE VERKAN
13. Med vilken inställning måste man be om vishet? Varför det?
13 ”Men han må fortsätta att be i tro, och inte alls tvivla, ty den som tvivlar är lik en havets våg, som drivs av vinden och blåses omkring.” (Jak. 1:6) Den som framställer en vädjan måste ha full tro på Gud och hans Son och på deras villighet att ge vad som behövs, och han får inte ha någon annan tanke än den kristna trons intressen och Guds uppsåt. Han får inte be om en sak och ”halvt om halvt” önska någonting annat. Hans bön måste komma från djupet av hans hjärta. I annat fall är han lik en havsvåg, som går fram och tillbaka och upp och ned. Varje vind — varje yttre inflytande, varje anledning till fruktan — åstadkommer en förändring hos honom.
14. Vad säger Jakob ytterligare om den människa som tvivlar?
14 Om en sådan person drar Jakob slutsatsen: ”Ja, låt inte den människan inbilla sig att hon skall få något från Jehova; en obeslutsam [grek.: ”tvåsjälad”] man är han, ostadig på alla sina vägar.” (Jak. 1:7, 8) Han har delad håg, försöker gå åt två håll samtidigt, slits mellan någonting i världen och de ting som tillhör Gud — eller också står han under inflytande av andra ting än Guds ord och har först en uppfattning och sedan en annan. (Jämför Matteus 6:24.) Han kan rentav tveka att lägga fram saken inför Gud. Han är entusiastisk den ena stunden och modfälld den andra. Han är på det sättet inte bara när det gäller bön, utan också i andra saker i förbindelse med tron. Han är inte ett orubbligt, pålitligt vittne för Jehova. Bibeln säger däremot: ”Utan tro är det ... omöjligt att behaga honom [Gud] väl, ty den som närmar sig Gud måste tro att han är till och att han blir deras belönare som uppriktigt söker honom.” — Hebr. 11:6.
RÅD TILL RIKA OCH FATTIGA
15. Hur kan den broder som är ringa jubla ”över sin upphöjelse”?
15 Jakob fortsätter att tänka på prövningar och talar därnäst om en som är vanlig: ”Låt den broder som är ringa jubla över sin upphöjelse.” (Jak. 1:9) De flesta av de kristna var, och är i dag, människor av enkel börd. (1 Kor. 1:26) Eftersom de befinner sig i en låg eller ringa ställning, kan deras ekonomiska förhållanden göra det svårare för dem, när förföljelse kommer. Somliga som varit rika har också blivit fattiga genom förföljelse. Likväl kunde de glädja sig, därför att deras ringa och oansenliga ställning inte är någon nackdel i den kristna församlingen. De är Guds barn, ”medborgare tillsammans med de heliga och ... medlemmar av Guds husfolk”. (Ef. 2:19) Den fattige kan glömma sin jordiska fattigdom på grund av den långt bättre rikedomen i samhörigheten med Gud och Kristus och hans kristna bröders kärlek. Och han kan vara lycklig över att han kan hjälpa andra genom att förmedla ”de goda nyheterna” till dem. Över dessa ting kan han berömma sig.
16. Hur kan den broder som är rik jubla ”över sin förnedring”?
16 När det gäller den rike som har blivit kristen, så kan han jubla ”över sin förnedring”. Nu är det inte hans rikedom som verkligen betyder något. I stället för att kännetecknas av högdragenhet och övermod, som rikedom ofta frambringar, är Kristi ande präglad av anspråkslöshet i sinnet och ödmjukhet. (Fil. 2:3—8) Han kan glädja sig över insikten att han nu, tack vare Guds oförtjänta omtanke, kan urskilja ”rikedomens bedrägliga makt” och förstå att rikedom inte är vad man skall sätta sin lit till. (Matt. 13:22) Han inser också att det är slöseri att använda tid och krafter till att samla världslig rikedom och att detta har en benägenhet att bryta ner andligheten och ofta även en människas hälsa. Jakob anför skäl till att det är så: ”Ty liksom ett växtlighetens blomster skall den rike försvinna.” Han vet att hans rikedom inte förlänger hans liv. ”Ty solen går upp med sin brännande hetta och förtorkar växtligheten, och dess blomster faller av, och dess utseendes skönhet förgår. Så skall också den rike tyna bort på sina levnadsvägar.” — Jak. 1:10, 11.
17. Förklara Jakobs beskrivning av vad det blir av den rike mannen och hans ”skönhet”.
17 Växtligheten förtorkas av solen, och dess skönhet tynar bort. På liknande sätt är det när den rike mannen blir gammal och dör — härligheten i den rikedom som omger och ”förskönar” honom är borta. Den fattige mannen dör naturligtvis också, men han har aldrig uppvisat den rike mannens sköna och blomstrande yttre. Men denna ”skönhet” hos den rike mannen övertas av hans arvingar och andra, och ofta upplöses det ”välde” som han byggde upp eller också överges de mål som han strävade efter. Medan han är ”på sina levnadsvägar”, kanhända på en affärsresa eller medan han fullgör en plan för att få större rikedom, dör han. I många fall dör den rike mannen innan han har haft möjlighet att njuta av sin rikedom. Å andra sidan kan den rike som blir kristen också njuta av sin materiella rikedom, eftersom han använder den till att främja Guds rikes intressen. Han kan vanligen ordna det så att han ägnar mera tid åt att förkunna ”de goda nyheterna”, och han kan bidra till underhållet av mötesplatser och till främjandet av Rikets verk på det världsvida planet.
UTHÅLLIGHETENS BELÖNING
18. Vilken belöning beskriver Jakob för den som troget håller ut under det han prövas?
18 Medan Jakob i verserna 3 och 4 framhåller det omedelbara gagnet av uthålligheten, framhäver han i vers 12 dess slutliga utgång eller resultat — belöningen för orubblighet i att genomgå prövningar. Han skriver: ”Lycklig är den man som fortsätter att hålla ut under det han prövas, därför att han sedan han blivit godkänd skall få livets krona, som Jehova har lovat dem som fortfar att älska honom.” (Jak. 1:12) ”Livets krona” är den livets gåva som Gud ger åt ”dem som fortfar att älska honom” genom de många prövningar som Gud låter verka tillsammans för att fullkomna hans tjänare, om de orubbligt håller ut under det de prövas, om de gör det utan att klaga och, genom hans hjälp, triumferande. (Rom. 8:28) Detta betyder inte att den här personen förtjänar rätten till liv genom sina gärningar eller sin uthållighet, eftersom livet är den fria gåvan genom tro på Jesus Kristus. Men den kristne som uthärdar har bevisat att han har denna tro. Dess beskaffenhet är prövad och befunnen stark och fullständig.
19. Vad är således den rätta kristna synen på prövningar?
19 Följaktligen KAN den kristne hålla ut under vilka som helst prövningar som kommer över honom, också de allvarligaste. Han bör aldrig gå in i dessa prövningar i förtröstan på sin egen kraft. Guds vishet och kraft måste sökas genom bön i Jesu Kristi namn, hans som när han var på jorden gav det fullkomliga föredömet i uthärdande och uthållighet. Den kristne kan lita helt och fullt på aposteln Petrus’ trösterika försäkran: ”Sedan ni har lidit en liten tid, skall all oförtjänt omtankes Gud, som har kallat er till sin eviga härlighet i gemenskap med Kristus, själv fullända er utbildning, han skall göra er fasta, han skall göra er starka.” — 1 Petr. 5:10; Rom. 8:35—39.