Håll dig fri från knotandets ande

”Fortsätt med att göra allt utan knot och invändningar.” — Fil. 2:14, NW.

1, 2. Vilka förhållanden råder utöver världen i våra dagar, och hur reagerar många människor inför dem?

VI LEVER i ”kritiska tider, svåra att komma till rätta med”. Internationella, nationella och enskilda problem uppstår dagligen och förefaller ofta vara olösliga. Vi har fått bevittna blodiga krig, hungersnöd, dödsbringande epidemier, brottslighet bland barn och vuxna och jämmerlig fattigdom. Människorna är just sådana som bibelskribenten Paulus förutsade i sitt profetiska ord, då han talade om att de skulle ”älska sig själva, älska pengar, vara inbilska, högmodiga, hädare, olydiga mot föräldrar, otacksamma, illojala, utan naturlig tillgivenhet, omöjliga att komma överens med, baktalare, utan självbehärskning, vildsinta, utan kärlek till det goda, förrädare, halsstarriga, uppblåsta av stolthet, nöjesälskande mer än Gudälskande”. — 2 Tim. 3:1—4, NW.

² Enskilda människor reagerar mycket olika inför dessa förhållanden. Många som lägger märke till de onda förhållanden som råder lägger skulden på Gud för det som sker. De menar att han är senfärdig i fråga om att råda bot på situationen, och så knotar och klagar de och säger i själva verket: ”Var är denna hans utlovade närvaro? Från den dag då våra förfäder somnade in i döden fortfar ju allt precis som från skapelsens början.” (2 Petr. 3:4, NW) Judas, Jesu halvbroder, säger att dessa människor ”alltid knorra och knota över sin lott” i livet. — Jud. v. 16.

 3. Hur reagerar rättsinnade människor för världsförhållandena, och hur gynnade blir de fördenskull?

³ Uppriktiga, rättsinnade människor tänker emellertid såsom profeten Jeremia gjorde, då han sade följande, i Klagovisorna 3:38, 39 (NW): ”Från den Högstes mun utgå icke onda ting och det som är gott. Hur kan en levande människa hängiva sig åt att klaga, en rask man för sin synds skull?” Visst är det så att dessa människor ”sucka och jämra sig” på grund av alla avskyvärda ting som de ser inträffa runt omkring dem, men i stället för att skjuta skulden på Gud säger de ödmjukt såsom Jeremia gjorde: ”Låt oss verkligen rannsaka våra vägar och utforska dem, och låt oss verkligen vända direkt tillbaka till Jehova. ’Vi själva hava begått överträdelse, och vi hava uppfört oss upproriskt.’” (Hes. 9:4; Klag. 3:40, 42, NW) De ropar till Jehova om frälsning, och i sin överflödande kärleksfulla godhet hör han deras rop om hjälp och befriar dem från den nuvarande onda tingens ordning och för dem till andligen ”väl bevattnade viloplatser” i förening med sina kristna vittnen. — Ps. 23:2, NW.

 4. Nämn några orsaker till att Jehovas vittnen i denna tid utgör ett förnöjt folk.

⁴ Dessa sanna kristna har all orsak att vara lyckliga och förnöjda. De är visserligen bosatta i 199 olika länder, talar många olika språk och har vuxit upp i olika miljöer, men de lever likväl i frid och endräkt, flera hundra tusen av dem! De kan glädjas åt en nära, dyrbar gemenskap med sin Gud och en klar och tydlig insikt om hans vilja. Denna insikt befriar dem från de hjärtesorger och den förtvivlan som de människor erfar som fortfarande är en del av den nuvarande onda ordningen, och de ser optimistiskt framåt mot en rättfärdig, ny tingens ordning som skall införas i en mycket snar framtid. I sin lyckliga och glada sinnesstämning ger de uttryck åt denna glädje genom att använda en hel del av sin tid till att uppmuntra andra, besöka dem i deras hem, liva upp dem som är missmodiga och rikta denna allvarliga maning till dem: ”Låt försona er med Gud!” — 2 Kor. 5:20, Hd.

 5. a) Vilka frågor uppstår med anledning av Guds folks andliga välgång, och vilka tre skäl ges till svar på dem? b) Vad måste man göra för att kunna hålla sig fri från benägenheten att knota och klaga?

⁵ När det nu råder ett så lyckligt andligt tillstånd bland Jehovas folk, varför var det då nödvändigt för aposteln Paulus att skriva så här till de första kristna i Filippi: ”Fortsätt med att göra allt utan knot och invändningar”? Varför är det nödvändigt att Vakttornet tar upp detta ämne till dryftande och ger råd beträffande det? Det är nödvändigt därför att dessa kristna, även om de är andligen fria, fortfarande är ofullkomliga och påverkas av det svaga köttets böjelser, som de ärvt från Adam. De lever också fortfarande i den nuvarande onda tingens ordning, och om de inte är på sin vakt, kan de bli påverkade av ”världens ande”, och den omfattar även knotandets ande. Dessutom sluter sig varje år tiotusentals människor till Jehovas vittnen, människor som helt nyligen har tagit avstånd från allt det ohälsosamma som kännetecknar den här onda världen. Det kräver tid och ansträngning från dessa människors sida, jämte Jehovas hjälp och vägledning, om de skall kunna hålla sig helt fria från en benägenhet att knota och klaga. Varje enskild kristen som gjort sig fri från knotandets ande måste sedan kämpa en oavlåtlig, fortskridande kamp för att hålla sig fri, vilket framgår av orden: ”Fortsätt med att göra allt utan knot.” — Fil. 2:14, NW; 1 Kor. 2:12.

Dess orsaker och verkan

 6. Vad måste vi veta för att kunna bli hjälpta att hålla oss fria från knotandets ande?

⁶ Om vi skall kunna hålla oss fria från knotandets ande och kunna jaga bort den från den kristna församlingen, måste vi kunna känna igen den i de olika former i vilka den uppträder i det dagliga livet och i samvaron med våra bröder. Vi bör också veta något om de ting som kan uppväcka knotandets ande och om de förödande verkningar den kan ha. Detta är viktigt, eftersom de som knotar och klagar i många fall inte ens själva inser att de gör detta eller inte helt och fullt förstår hur fördärvliga följderna kan bli av deras knot.

 7. Hur kan orden knota och klaga definieras, och hur ger man uttryck åt knot och klagan?

⁷ Enligt en ordboka betyder verbet knota att ”uttala sitt missnöje eller ogillande, knorra, grumsa, brumma”, och klaga sägs innebära att ”jämra sig, uttrycka sitt missnöje eller sin sorg, utbrista i klagorop”. Vi finner alltså att knot och klagan är uttryck för en känsla av missnöje, irritation eller smärta. Den som menar sig ha anledning till missnöje ger vanligen uttryck åt detta genom att använda tungan, men då och då kan man också bara genom en åtbörd eller en grimas som vittnar om motvilja låta andra människor förstå vad man känner. Gärningar talar ofta bättre än ord, och människor uppfattar mycket snabbt om en person är missnöjd, även om han inte säger något för att beklaga sig.

 8. a) Vad skrev Jakob om hur svårt det är att lägga band på tungan? b) Hur bör de som knotar och klagar inte tillämpa dessa Jakobs ord, men hur kan den som ouppsåtligt syndar hämta tröst ur dem?

⁸ Det finns inte någon enda bland Adams söner som inte har syndat med sin tunga. Därför skrev Jesu lärjunge Jakob, i Jakob 3:2, 8—10 (NW): ”Ty vi fela alla många gånger. Om någon icke felar i ord, är denne en fullkomlig man, i stånd till att också tygla hela sin kropp. Tungan förmår ingen enda av människorna tämja. Oregerlig och skadlig är den, full av dödsbringande gift. Med den välsigna vi Jehova, honom som är Fadern, och likväl förbanna vi med den människor som hava blivit till ’i Guds likhet’. Ur samma mun utgå välsignelse och förbannelse.” Men ingen bör ta dessa ord som förevändning för att han har en knotande och klagande ande; Jakob säger nämligen vidare: ”Det är icke tillbörligt, mina bröder, att det fortfar på detta sätt.” Det är visserligen sant att vi alla syndar då och då, men det är oförenligt med den sanna kristendomen att man vanemässigt syndar, utövar synd, med tungan i sådan omfattning att man i själva verket blir en som knotar och klagar, dvs. lägger i dagen en knotandets ande. Å andra sidan kan vi känna oss tröstade av Jakobs ord, om vi syndar ouppsåtligt under det att vi kraftigt bemödar oss om att övervinna köttets böjelser i detta avseende.

 9. Vad är ännu viktigare än att lägga band på tungan, enligt Jesu ord som vi finner i Matteus 12:34? Förklara.

⁹ Jesus uttalade en oomtvistlig sanning då han sade: ”Vad hjärtat är fullt av, det talar ju munnen.” (Matt. 12:34) Vi finner alltså att även om det är viktigt att lägga band på tungan och hindra den från att ge uttryck åt knot och klagan, så är det rentav ännu viktigare att man håller styr på tankarna som kan få en att knota och klaga. Tungan talar bara sådant som finns i sinnet och hjärtat hos en människa, ger muntligt uttryck åt det. Vilka slags tankar kan få en människa att knota och klaga?

10, 11. a) Nämn några eventuella orsaker till att folk knotar och klagar. b) Vad är i grund och botten orsaken till en knotande inställning?

¹⁰ Stolthet kan vara en orsak till att människor knotar och klagar. Någon kanske tänker för högt om sig själv, och för att göra sig stor inför sig själv och sina bröder tar han sig kanske för att kritiklystet tala om andras fel. På det sättet vill han framhålla att han inte har just dessa fel i samma utsträckning. En annan person visar sig kanske otålig, därför att hans bröder inte är så snabba som han att fatta saker och ting, eller blir kanske irriterad på något som han anser hör samman med deras svagheter. Andra som har det ovanligt svårt på ett eller annat sätt kan bli fulla av självömkan när de jämför sina egna förhållanden med andra vänners i församlingen, och så kanske de beklagar sig över hur de har det. En åstundan efter större effektivitet kan få några att knota och klaga, därför att de kanske anser att de skulle kunna sköta en sak bättre än den som förordnats att tjäna.

¹¹ Sedan vi nu här har talat om bara några få av de många eventuella orsakerna till att bröder knotar och klagar, är det emellertid en sak som blivit mycket uppenbar: Knot och klagan orsakas i samtliga fall av att man lägger för stor vikt vid sig själv, av att man låter sina egna känslor eller sin egen ställning få för stor betydelse. Knotandet är alltså ett uttryck för själviskhet, som är kärlekens diametrala motsats.

12. Hur utvecklade han som blev Satan knotandets ande, och vad blev följden?

¹² I det sammanhanget är det nyttigt att tänka på hur han som blev Satan, djävulen, kom att bli missnöjd med sin synnerligen privilegierade ställning som innebar att han skulle öva tillsyn. Bibeln framhåller hur detta kom sig, då den riktar sig till konungen i Tyrus, som visade sig ha djävulens ande: ”Ditt hjärta högmodades över din skönhet ... du förspillde din vishet för ditt pråls skull.” (Hes. 28:17) Hans stolta åstundan att bli universums härskare fick honom att göra uppror mot suveränen Jehova. Han började tänka för högt om sig och utvecklade på så sätt en knotande ande, som snart kom till uttryck i handling och som har medfört mycken bedrövelse och olycka för människosläktet.

13. Hur påverkar knot och klagan a) den som knotet riktar sig emot, b) den som får lyssna till sådant tal och c) en ny eller svag broder? Vilken verkan har klagomål som riktas mot organisationen?

¹³ Allt slags knot och klagan får visserligen inte sådana fördärvbringande följder, men också det svagaste uttryck för missnöje får skadliga verkningar. Om någon beklagar sig över en broder eller syster, då bidrar detta till att brodern eller systern mister det anseende som han eller hon åtnjutit hos den som den klagande talar till. De klandrande orden riktar uppmärksamheten på sådant som är svagt, och därför är de negativa och nedslående. Om en svag eller ny broder får höra sådant tal, kan det göra honom så besviken att han blir ytterligt försvagad i sin tro och i sin tillit till bröderna. Om det riktas mot Guds organisation eller dess förordnade representanter, blir verkan av det ännu skadligare, eftersom det då undergräver tilliten till de organisatoriska anordningarna, och därmed försvagas tron på Jehova själv.

14. Hur påverkar en knotande och klagande tunga hela församlingen? Hur kan svaret belysas med orden i Ordspråksboken 21:19?

¹⁴ Även om en människa inte tar anstöt eller allvarligt påverkas andligen av att lyssna till en knotande och klagande tunga, därför att hon är mogen och fördenskull inte fäster sig vid det hon får höra utan slår bort det ur sinnet, är det likväl obehagligt att ha en knotande och klagande människa i sin närhet. Knot och klagan har samma effekt som den som uppstår om man häller sand i en välsmord maskin. Glädjen i församlingen dämpas ned. Det förefaller som om ett mörkt moln plötsligt hade stigit upp vid horisonten. Verkan på vännerna blir densamma som den en trätgirig hustru har på sin man, enligt vad vi läser i Ordspråksboken 21:19: ”Bättre är att bo i ett öde land än med en trätgirig och besvärlig kvinna.”

15. Hur blir den som knotar och klagar själv påverkad?

¹⁵ Förutom att den som knotar och klagar övar ett nedbrytande inflytande på dem som lyssnar till honom påverkas han i hög grad själv. Han är missnöjd, olycklig och ansätts i många fall av sitt skuldtyngda samvete, sedan han gått omkring och beklagat sig. Den vise mannen talade sannerligen rätt, då han sade under inspiration: ”Den som bevarar sin mun och sin tunga, han bevarar sitt liv för nöd.” — Ords. 21:23.

”Bevara edra hjärtan och edert sinnes förmågor”

16. Vems hjälp framhöll Paulus att vi bör bedja om, för att vi skall kunna bevara våra hjärtan och vårt sinnes förmågor, och på vad bör våra tankar vara riktade?

¹⁶ Eftersom knot och klagan uppstår i hjärtat och sinnet, är det viktigt att vi håller tankarna i styr och inriktar dem på det som är uppbyggande och uppmuntrande. Aposteln Paulus påpekade att vi måste vända oss till Jehova för att få hjälp, om vi skall kunna göra detta, i det han sade: ”Bekymra eder icke över något, utan låt i allting, genom bön och åkallan jämte tacksägelse, det som ni begära bliva kunnigt inför Gud; och Guds frid, som överträffar all tanke, kommer att bevara edra hjärtan och edert sinnes förmågor förmedelst Kristus Jesus.” Ja, om du har en svaghet av det här slaget, dra dig då inte för att bedja om Jehovas hjälp för att övervinna den. Sådana uppriktiga böner kommer Jehova att höra, och han kommer att ge dig frid och förnöjsamhet i sinnet att ersätta en knotande, missnöjd ande med. Men Paulus framhåller vidare att en människa måste arbeta hårt i överensstämmelse med sina böner, då han säger: ”Slutligen, bröder, vadhelst som är sant, vadhelst som har vikt och betydelse, vadhelst som är rättfärdigt, vadhelst som är kyskt, vadhelst som är värt att älska, vadhelst som blir väl omtalat, vad dygd som finnes och vadhelst lovvärt som finnes — fortsätt med att tänka över dessa ting.” — Fil. 4:6—8, NW.

17. a) Varför måste vi föra en ständig kamp, om vi skall kunna följa Paulus’ ord i Filipperna 4:8? b) Vad bör vi göra när vi märker att vi blir irriterade över våra bröders fel?

¹⁷ Med dessa ord underströk Paulus att det inte räcker med att en människa lägger band på sin tunga utan att hon också måste hålla själva tankarna i styr genom att fästa dem vid det som är gott, dygdigt och älskligt hos våra bröder. Det fallna köttet har en benägenhet för att först lägga märke till en människas svagheter, och det gör oss ofta blinda för de många förträffliga, älskliga och lovvärda egenskaper som hon äger. Och eftersom det är så lätt att finna svagheterna hos vem det vara må av oss, är det alltså inte svårt för knotandets ande att få näring för att hålla sig livaktig. Detta är orsaken till att vi måste föra en ständig kamp för att kunna hålla styr på tankarna. När vi lägger märke till något som uppväcker avund, svartsjuka eller irritation hos oss, bör vi försöka slå bort det ur sinnet omedelbart och tänka på de goda egenskaperna i stället. Det blir inte lätt i början, men om du med Jehovas hjälp vinnlägger dig om att göra detta, skall du finna att du kommer i allt närmare gemenskap med dina bröder och känner större uppskattning av deras hängivenhet för Jehova, och naturligtvis kommer du själv att bli en mycket gladare och lyckligare människa att ha att göra med.

18. a) Vilket fel begår den som knotar och klagar, enligt vad Paulus säger till korintierna och till romarna? b) Vem finner det följaktligen lättare att komma till rätta med en benägenhet för att knota och klaga?

¹⁸ Den som knotar och klagar lägger vikt vid köttet och dess svagheter och handlar följaktligen som ett andligt spädbarn just i detta avseende. I stället för att se på sina bröders hängivenhet och kärlek ser han på det fallna, syndiga köttet. Församlingen i Korint gjorde sig också skyldig till detta, och därför skrev Paulus till de kristna där: ”För min del kunde jag inte tala till er, mina bröder, som jag skulle ha talat till andliga människor. Jag måste tala till er som man talar till människor vilka behärskas av sin syndiga natur, som till späda barn i Kristus. När det förekommer avund och strid bland er, leds ni inte då av er syndiga natur och lever på samma sätt som människor i allmänhet?” (1 Kor. 3:1, 3, Hd) I Romarna 8:5 (NW) framhåller han varför det är på det sättet, då han säger: ”Ty de som äro i överensstämmelse med köttet inrikta sina sinnen på det som tillhör köttet, men de som äro i överensstämmelse med anden inrikta sina sinnen på det som tillhör anden.” Den som förblir uppfylld av Guds heliga ande genom regelbundet bibelstudium, mötesbesök, bön och verksam tjänst för Jehova har alltså inte så svårt att komma till rätta med en benägenhet för att knota och klaga som den som är oregelbunden i dessa slag av andlig verksamhet.

Klagomål mot enskilda personer

19. Mot vad kan klagomålen riktas?

¹⁹ När vi nu dryftar detta ämne, knot och klagan, finner vi i allmänhet två slag av klagomål: 1) Klagomål mot enskilda personer och 2) klagomål av allvarligare art som gäller Jehovas organisation eller hans uppsåt. Vi skall först undersöka hur det förhåller sig med klagomålen mot enskilda individer, och i den efterföljande artikeln i Vakttornet skall vi dryfta det andra slaget av klagomål.

20. Vad är det som orsakar flertalet klagomål mot enskilda personer, och har den som klagar i allmänhet på förhand tänkt göra detta?

²⁰ Flertalet klagomål mot enskilda individer uppstår till följd av oväsentliga missförstånd eller motsättningar mellan personligheter. En syster som är tyst och reserverad kan känna sig irriterad av en annan syster som är mycket mera frispråkig, och hon kanske talar med andra om hur irriterad hon blir. Vissa vanor, seder och bruk och förehavanden av rent personlig art kanske godtas av några, men de kan förefalla andra människor mycket besvärande, enerverande, och kan få dem att knota och klaga ibland. Den som framför sådana klagomål har i allmänhet inte på förhand tänkt göra detta utan kommer med dem snarare därför att han plötsligt retar upp sig över något oväsentligt som vållar honom förtret. Sådana klagomål framförs ofta i hastigt mod, och den som gör det ångrar sig vanligen senare. Vad kan man göra för att inte hemfalla åt detta slag av knot och klagan?

21. Hur bör vi betrakta dessa oväsentliga fel hos våra bröder, i synnerhet med tanke på Jesu ord som är återgivna i Matteus 6:14, 15?

²¹ Först och främst måste vi göra klart för oss vad dessa klagomål i själva verket är: att de är futtiga, betydelselösa, ja, barnsliga i många fall. Det finns ingen verklig orsak till klagomålen, men det är bara så att en viss broder eller syster inte gör saker och ting på det sätt som du menar att de bör göras. Vidare kan det vara oss till hjälp att allvarligt tänka på hur Jehova uppfattar dessa våra bröders ”svagheter” och samtidigt göra klart för oss att han är villig att överse med dem och förlåta dem. Är inte Jehova villig att förlåta dig trots dina många fel? Överser du inte med dina egna tillkortakommanden och ber Jehova om förlåtelse gång på gång, kanske för samma svaghet? En förutsättning för att vi skall få Jehovas förlåtelse är att vi förlåter andra såsom Jesus framhöll enligt vad vi läser i Matteus 6:14, 15 (Hd): ”Ty om ni förlåter människorna deras synder, skall också er Fader i himmelen förlåta er. Men om ni icke förlåter människorna, skall icke heller er Fader förlåta edra synder.”

22. Redogör för hur man visar sig sakna kärlek, om man beklagar sig över oväsentliga tillkortakommanden.

²² Vi skulle då sannerligen visa brist på kärlek och förlåtelse, om vi inte bortser från våra bröders oväsentliga fel och brister utan i stället förstorar upp dem genom att rikta andras uppmärksamhet på dem. Om vi handlade så, skulle vi sannerligen inte efterlikna vår himmelske Fader. Guds ord beskriver kärleken så här: ”Kärleken är tålig och mild. Kärleken ... förtörnas icke, den hyser icke agg för en oförrätts skull.” ”’Kärleken överskyler en myckenhet av synder’. Varen gästvänliga mot varandra utan knot.” (1 Kor. 13:4, 5; 1 Petr. 4:8, 9) Med tanke på detta är det inte svårt att förstå varför vi har fått rådet att fortsätta med att ha ”fördrag med varandra i kärlek”. — Ef. 4:2.

23. Vad bör man då göra med dessa oväsentliga missnöjesanledningar?

²³ Om vi inte skall hysa ”agg för en oförrätts skull”, är det följaktligen vår kristna plikt att glömma dessa oväsentliga missnöjesanledningar som vi kan få och fullständigt slå bort dem ur sinnet. Låt dem inte anta orimliga proportioner, utan gör dig genast av med dem, innan de har fått tid att slå rot och växa. Utsläck knotandets ande, så kan du förhindra en hel del ledsamheter för både dig själv och andra.

24. Hur framhåller Jesus att man bör gå till väga, då man har allvarligare klagomål mot en enskild person?

²⁴ Men det kan komma tillfällen, då en broder eller syster verkligen har orsak att anföra klagomål mot en annan. Med eller utan vetskap kan en broder ha gjort något som har sårat dig på ett eller annat sätt, och oförrätten är kanske av ett sådant slag att du inte kan glömma den och slå bort den ur sinnet. Du kanske märker att det som har inträffat oroar dig avsevärt och att det till och med påverkar din tjänst för Jehova. Det var just för sådana händelser som Jesus gav sitt mycket förståndiga råd som vi finner i Matteus 18:15: ”Om din broder försyndar sig, så gå åstad och förehåll honom det enskilt. Om han då lyssnar till dig, så har du vunnit din broder.”

25. a) Vad bör den som har ett allvarligt klagomål mot sin broder aldrig göra? Förklara. b) Redogör för hur förnuftigt det är att följa rådet i Matteus 18:15.

²⁵ Även om du har orsak till klagomål, bör du inte tala vitt och brett om detta i församlingen och beklaga dig inför andra över vad brodern har gjort. Ett sådant handlingssätt främjar inte friden utan kommer att uppröra hela församlingen, ja, kanske rentav vålla oenighet bland bröderna. Med all säkerhet blir det inte till någon hjälp för den som har förgått sig och som förmodligen på omvägar får höra att du har beklagat dig. Genom att du går omkring och beklagar dig gör du bara saken värre i stället för att råda bot på skadan, såsom det heter i ordspråket: ”Den som håller i med att tala om en sak skiljer dem åt, som äro förtrogna med varandra.” (Ords. 17:9, NW) En knotande och klagande inställning är sannerligen inte till hjälp för någon. Det rätta sättet är att gå till brodern och lugnt och fridsamt tala ut med honom i enrum om saken. Då får du kanske klart för dig att han inte alls har förstått att han har sårat dig, och om det förhåller sig så, kan du vara säker på att han blir glad över att du gick till honom direkt i stället för att gå omkring och beklaga dig i församlingen!

26, 27. a) Vilken förpliktelse vilar på den som har tagit anstöt, då hans broder ber om förlåtelse, och hur omfattande bör förlåtelsen vara? b) Påvisa hur Paulus’ råd i Kolosserna 3:12—14 är till hjälp i alla de fall då klagomål har uppstått mot enskilda personer.

²⁶ När din broder ödmjukt ber att du skall förlåta honom, är det din plikt att ta emot hans ursäkt och förlåta honom, alldeles som din himmelske Fader förlåter dig. Kärleken är en skuld som vi aldrig helt kan betala. (Rom. 13:8) När aposteln Petrus frågade Jesus: ”Hur många gånger skall min broder synda mot mig och jag skall förlåta honom? Ända till sju gånger?”, svarade Jesus honom därför så här: ”Jag säger dig icke: Ända till sju gånger, utan: Ända till sjuttiosju gånger.” (Matt. 18:21, 22, NW) Genom att vara frikostiga med vår kärlek, barmhärtighet och förlåtelse, när vi har med våra bröder att göra, kommer vi i vår tur att erfara stor glädje och lycka och kommer att lyckas med att hålla oss fria från knotandets frätande, söndrande ande. Tack vare vår djupa uppskattning av Jehova och kärlek till honom och våra bröder kan vi hålla sinnet fäst vid ”de ting som äro viktigast” och som kommer att påverka vårt framtida liv i stället för vid allt det futtiga som kännetecknar den nuvarande ofullkomliga tingens ordning. — Fil. 1:10, NW.

²⁷ Låt oss här till sist uppmärksamt lyssna till Paulus’ ord, som han för många år sedan riktade till kolosserna, och flitigt söka tillämpa dem. Om vi gör det, blir vi i hög grad hjälpta att hålla oss fria från benägenheten att framställa alla möjliga klagomål mot enskilda personer. Paulus sade manande: ”I överensstämmelse härmed må ni, såsom Guds utvalda, heliga och älskade, ikläda eder de ömma känslorna medlidande, vänlighet, anspråkslöshet i sinnet, mildhet och långmodighet. Fortsätt att hava fördrag med varandra och förlåta varandra villigt, om någon har orsak till klagomål mot en annan. Ja, såsom Jehova villigt förlät eder, så handla också ni på samma sätt. Men förutom allt detta ikläd eder kärleken, ty den är ett fullkomligt föreningsband.” — Kol. 3:12—14, NW.

[Fotnot]