Att bli kvalificerade som lärare i församlingen
”Vem är vis och förståndig bland er? Han må genom sitt utmärkta uppförande visa sina gärningar med en mildhet som hör visheten till.” — Jak. 3:13.
1. Varför är det mycket viktigt att de som tjänar som lärare och undervisare i den kristna församlingen är kvalificerade män?
EN LÄRARES inflytande kan vara antingen gagneligt eller skadligt. Det är alldeles särskilt så, när det gäller angelägenheter i samband med tillbedjan och gudsdyrkan. Med avseende på fariséerna sade Jesus Kristus: ”De är blinda vägledare. Om nu en blind vägleder en blind, kommer båda att falla i en grop.” (Matt. 15:14) Alla som blint följde fariséernas oskriftenliga läror var på väg mot andlig olycka och död, under det att de som rättade sig efter Guds Sons sunda lära befann sig på vägen till livet. (Matt. 7:13—20, 24—27) Det förhållandet att liv är inbegripna gör det absolut nödvändigt att de som tjänar som lärare och undervisare i den kristna församlingen är kvalificerade män.
2. Varför kunde aposteln Paulus säga: ”Jag är ren från allas blod”?
2 Det som aposteln Paulus sade om sig själv till de äldste i församlingen i Efesus visar att det sätt på vilket en kristen lärare sköter sin ansvarsuppgift kan göra att han antingen bär på blodskuld eller är fri från blodskuld. Aposteln förklarade: ”Jag [kallar] er till vittnen nu i dag att jag är ren från allas blod; jag har ju inte undandragit mig att berätta för er om allt Guds rådslut.” (Apg. 20:26, 27) Närhelst några äldste i församlingen i Efesus blev trolösa och började förvanska Skrifterna till andligt fördärv för sig själva och till skada för sina medtroende, så kunde detta inte lastas på Paulus’ konto. (Jämför Apostlagärningarna 20:29, 30.) De skulle själva bära på blodskuld. Aposteln hade gjort sitt yttersta för att förmedla till dem ”allt Guds rådslut”. Han hade inte undanhållit dem något som var nödvändigt för frälsning. Det hade inte varit hans önskan att vinna popularitet genom att kittla andras öron eller genom att undvika ämnen som kraftfullt avslöjade orätta inställningar, ord och handlingar. — Jämför 2 Timoteus 4:3, 4.
3. Vad bör vi, i överensstämmelse med Paulus’ exempel, förvänta av en man som är kvalificerad som lärare och undervisare i församlingen?
3 I överensstämmelse med aposteln Paulus’ exempel måste en man som är kvalificerad som lärare och undervisare i den kristna församlingen känna till och förstå allting som är nödvändigt för frälsning, så att hans undervisning inte är bristfällig i allvarlig grad. Han måste också vara villig att förmedla ”allt Guds rådslut”, oberoende av församlingens inställning. Det kan vara tillfällen då församlingen ger gott gensvar på tillrättavisning och tuktan som ges i Guds ord. Men det kan också vara tillfällen då många i själva verket inte vill ändra sin orätta inställning och sina orätta vägar. Den kristne undervisaren måste emellertid fortsätta att troget hålla fast vid Guds ord, när det gäller att ge andlig hjälp. Om några har benägenhet för det som är orätt, måste han avhålla sig från att bli otålig, och han måste fortsätta att förkunna sanningen. I detta hänseende kan vi tänka på vad aposteln Paulus skrev till Timoteus: ”Predika ordet, håll enträget på med det i gynnsam tid, i ogynnsam tid, tillrättavisa, förebrå med kraft, förmana, med all långmodighet och undervisning.” — 2 Tim. 4:2.
4. Till vilka var rådet i Jakob 3:1 riktat?
4 På grund av att den sunda läran har betydelse för en människas frälsning är undervisning en ansvarsuppgift som skall anförtros endast åt män som är kvalificerade. Den kristne lärjungen Jakob skrev: ”Inte många av er bör bli lärare, mina bröder.” (Jak. 3:1) Denna inspirerade förmaning gavs inte för att avskräcka kvalificerade män från att bli lärare, eftersom bibeln också säger: ”Om någon traktar efter en tjänst som tillsyningsman, är det ett utmärkt arbete han önskar sig.” (1 Tim. 3:1) Jakob riktade sina ord till män som satte upp sig själva som lärare för sina medtroende, trots att de inte var förordnade eller kvalificerade att undervisa. Dessa okvalificerade män ville ha den bemärkthet och myndighet som var förbunden med att vara lärare, utan hänsyn till kvalifikationerna. De måste ha varit lika de män som aposteln Paulus beskrev med orden: ”De vill vara laglärare, utan att begripa vare sig vad de säger eller de ting som de gör så bestämda påståenden om.” — 1 Tim. 1:7.
”HÅRDARE DOM”
5. Hur får lärare ”hårdare dom”?
5 På grund av att dessa förmenta lärare inte helt och fullt förstod eller uppskattade ”allt Guds rådslut”, behövde de få inskärpt hos sig den allvarliga ställning i vilken en lärare befinner sig. Jakob framhöll att lärare, också han själv, ”skall få hårdare dom”. (Jak. 3:1) På grund av att en lärare står inför andra för att undervisa eller leda dem, förväntas det mera av honom än av andra medlemmar i församlingen. Detta är i överensstämmelse med den skriftenliga principen: ”Den som man sätter över mycket, av honom kommer man att kräva mer än vanligt.” (Luk. 12:48) Följaktligen kommer en lärares ord och handlingar under närmare granskning än andra kristnas ord och handlingar. Och om en man har fel i sin undervisning och detta leder till problem för medlemmar av församlingen, eller om hans handlingar blir anledning till att någon med rätta tar anstöt, kommer han att få en strängare dom av Jehova Gud genom Herren Jesus Kristus. Guds Son sade: ”Jag säger er att varje onyttigt yttrande som människor fäller, det skall de avlägga räkenskap för på domens dag; efter dina ord skall du nämligen förklaras rättfärdig, och efter dina ord skall du dömas skyldig.” — Matt. 12:36, 37.
6. Vilken fara är, enligt Jakob 3:2, förbunden med undervisningen?
6 Lärjungen Jakob fortsätter sin argumentering: ”Vi felar alla många gånger. Om någon inte felar i ord, är denne en fullkomlig man.” (Jak. 3:2) Eftersom också föredömliga lärare är benägna att fela i ord, är risken att okvalificerade män skall göra detta mycket större. Och ju mer någon lärare felar, desto större skada kommer det att leda till för församlingen, och desto hårdare kommer domen mot individen att bli.
”VEM ÄR VIS OCH FÖRSTÅNDIG?”
7. Vad uppenbarar den fråga, som finns i Jakob 3:13, med avseende på att en man är kvalificerad som lärare?
7 Med tanke på de faror som följer med vid undervisningen av andra kan man mycket väl fråga: Vem är i själva verket kvalificerad att göra det? Lärjungen Jakob ställde en liknande fråga: ”Vem är vis och förståndig bland er?” (Jak. 3:13) Det är värt att lägga märke till att Jakob inte bara frågade: ”Vem har god förmåga som talare?” För att vara en god lärare eller undervisare behöver en man något mera än förmågan att uttrycka sig väl. Vishet och förstånd är mycket viktigt. En vis person hyser tillbörlig fruktan för Jehova Gud och vet hur han skall tillämpa kunskapen på ett sätt som kommer att medföra goda resultat. (Ords. 9:10) En person som äger förstånd är i stånd att se in i en sak, förstå innebörden i den och urskilja de olika aspekternas förhållande till varandra i en situation eller omständighet. Denne person fattar den fulla innebörden i det han begrundar. Detta betyder att han måste vara en mogen kristen, vars ”uppfattningsförmågor” genom användning blivit övade ”till att skilja mellan rätt och orätt”. — Hebr. 5:14.
8. Vad skulle visa om en man ägde det förstånd och den vishet som behövs för att undervisa sina medtroende?
8 Hur blir det uppenbart att en man har den vishet och det förstånd som behövs för att han skall kunna undervisa sina medtroende? Hans liv bör visa att han verkligen har den vishet och det förstånd som förbinds med en djup och vördnadsfull fruktan för Jehova Gud. Lärjungen Jakob säger vidare: ”Han må genom sitt utmärkta uppförande visa sina gärningar med en mildhet som hör visheten till.” (Jak. 3:13) Därför bör andra vara i stånd att se att han uppför sig på ett sätt som stämmer överens med Guds personlighet, vägar och handlingssätt.
9. Hur kan den ”mildhet som hör visheten till” ådagaläggas av en man? Varför är detta viktigt, om han skall tjäna som lärare eller undervisare?
9 Ett sådant rätt uppförande inbegriper att han visar sig äga den ”mildhet som hör visheten till”. För att vara kvalificerad som lärare måste han vara mild och vänlig, lugn och fridsam, inte barsk, bullersam och påstridig eller övermodig. Han bör inte heller vara benägen att göra bestämda påståenden utan sunda skäl eller bevis till stöd för dem. Den man som saknar mildhet skulle finna det mycket svårt att handla i överensstämmelse med Paulus’ råd till Timoteus: ”En Herrens slav bör inte strida, utan bör vara mild och vänlig mot alla, kvalificerad att undervisa, i det han behärskar sig under onda förhållanden och med mildhet visar dem till rätta som inte är gynnsamt stämda.” — 2 Tim. 2:24, 25.
DISKVALIFICERANDE KARAKTÄRSDRAG
10. a) Vad kan vara inbegripet i att någon hyser ”bitter svartsjuka”? b) Vad är stridslystnad?
10 Lärjungen Jakob riktade i huvudsak sin uppmärksamhet mot män som gjorde anspråk på att de var kvalificerade som lärare och undervisare i församlingen, och han pekade därefter på diskvalificerande karaktärsdrag. Vi läser: ”Men om ni har bitter svartsjuka och stridslystnad i era hjärtan, bör ni inte skryta och ljuga mot sanningen.” (Jak. 3:14) Dessa ord manar till självgranskning. En man kan fråga sig själv: ”Hyser jag bitter svartsjuka? Är jag stridslysten?” Bitter svartsjuka skulle inbegripa att man har en omåttlig önskan att förhärliga sig själv och sina uppfattningar. Det kan ta sig uttryck i fanatisk och oböjlig nitälskan för ens egna åsikter, medan man högljutt klandrar uppfattningar som skiljer sig från ens egna eller inte vill erkänna att andra äger vishet och förstånd, som kan jämställas med eller vara överlägset vad man själv äger. När det gäller stridslystnad, så syftar detta på att någon har en ande som går ut på tvistande eller osämja. För att förvirra andra och främja sina egna syften kan någon vara benägen att använda medel som ger upphov åt oro. Sådan stridslystnad skulle vara en produkt av stolthet och självisk ärelystnad.
11. Varför kunde Jakob antyda att en förment lärare som hyser bitter svartsjuka och är stridslysten skryter och ljuger mot sanningen?
11 En bittert svartsjuk och stridslysten man skulle genom att rikta uppmärksamheten på sina egna kvalifikationer som lärare och undervisare sannerligen skryta eller skrävla. Ändå är det så att den kristna sanningen, som han utger sig för att lära ut, domfäller de dåliga karaktärsdrag som han lägger i dagen. Följaktligen är det så att en man som har en söndrande ande av konkurrens och rivalitet, och ändå menar att han är kvalificerad som en kristen lärare och undervisare, förvränger eller ljuger mot den sanning som läggs fram i bibeln. Dessutom skulle han, på grund av att han har sådana icke önskvärda karaktärsdrag, inte ha någon grundval för att skryta om sina kvalifikationer som lärare och undervisare. Att han gör detta innebär att han ljuger. Att han är egoistisk och grälsjuk i hjärtat gör honom diskvalificerad som kristen lärare och undervisare.
12. Vad slags vishet äger en man som är bittert svartsjuk och stridslysten?
12 Den vishet som en sådan egoistisk, stridslysten man påstod sig äga skulle inte vara himmelsk vishet. Lärjungen Jakob skriver: ”Detta är inte den vishet som kommer ner från ovan, utan den jordiska, djuriska, demoniska.” (Jak. 3:15) Gudomlig vishet står i motsats till bitter svartsjuka och stridslystnad. — Ords. 6:16—19.
13—15. Hur är sådan vishet a) ”jordisk”, b) ”djurisk” och c) ”demonisk”?
13 En sådan förment lärares föregivna vishet är karakteristisk för människor som är avlägsnade från Gud. Han är lik dem som inte har någon andlighet, utan använder sin tid och sina krafter till att tillfredsställa sina begär efter nöjen och njutningar eller till att söka uppnå prestige och ägodelar i denna ostadiga, ständigt föränderliga tingens ordning. (Fil. 3:19; Kol. 3:2) Motivet till hans önskan att vara lärare och undervisare är orätt. På grund av att han är stolt åstundar han den respekt och ära som i hans sinne förbinds med ställningen.
14 En stolt och grälsjuk mans vishet är också djurisk eller själisk, dvs. den kommer helt naturligt av att en människa är en varelse med förnimmelse och medvetande, vilket är vad en själ är. Enligt bibeln är både människan och djuren själar. (1 Mos. 2:7; NW; Åkeson; 4 Mos. 31:28; NW; Åkeson; Upp. 16:3) I egenskap av förnimmande och medvetna varelser (själar) är människorna utrustade med moralisk och intellektuell förmåga, medan djuren i egenskap av förnimmande och medvetna varelser är förnuftslösa. (2 Petr. 2:12; Jud. v. 10) När denna särskilda vishet sägs vara ”djurisk” eller själisk, visas den alltså vara oandlig, produkten av köttsliga känslor, begär och böjelser.
15 Det var också med rätta Jakob kallade denna vishet demonisk. Det är så därför att demoner (onda andar) visar en läggning som strider mot gudomlig vishet. De är inte milda, utan hårda och onda och lastbara, vilket vi kan förstå av de människors sorgliga belägenhet som de har satt sig i besittning av. (Mark. 5:2—5) När det gäller Satan, djävulen, demonernas härskare, så uppenbarar bibeln att själviskt högmod och ärelystnad visade sig bli hans fall. — 1 Tim. 3:6.
DE ÖNSKVÄRDA EGENSKAPER SOM ÄR FÖRBUNDNA MED HIMMELSK VISHET
16. Vad är den himmelska vishetens kännetecknande drag?
16 För att någon skall vara kvalificerad som lärare och undervisare för sina medtroende måste han vara fri från de karaktärsdrag som är förbundna med den jordiska, själiska och demoniska visheten. Hans liv bör uppenbara att han låter sig vägledas av himmelsk vishet. Lärjungen Jakob beskriver denna vishet på följande sätt: ”Visheten från ovan är först och främst kysk, därefter fridsam, resonlig, redo att lyda, full av barmhärtighet och goda frukter, inte partisk, inte skrymtaktig.” (Jak. 3:17) Begrunda vad detta betyder.
17. Vad menas med att vara ”kysk” och ”fridsam”?
17 De som är kvalificerade att tjäna som lärare och undervisare sägs vara ”kyska”, rena eller obefläckade i sinne och hjärta. I det de är ”fridsamma” är de människor som främjar friden. Det är inte bara så att de undviker att vara aggressiva eller stridslystna, utan de anstränger sig också för att upprätta goda relationer till och mellan andra. (Rom. 14:19; 1 Tim. 3:3) De inlåter sig inte på och godkänner inte någonting som skadar friden. — Jämför Ordspråksboken 16:28; 17:9.
18. Hur visar någon att han är a) ”resonlig”, b) ”redo att lyda” och c) ”full av barmhärtighet och goda frukter”?
18 Den man som är ”resonlig” ger med sig och är måttfull eller överseende, inte fanatisk i sin nitälskan. Han kommer inte att kräva att en sak skall göras på hans sätt eller att lagens bokstav skall tillämpas, utan kommer att se mänskligt på det och visa tillbörlig hänsyn. (Jämför 1 Petrus 2:18.) I stället för att vara halsstarrig är den som äger himmelsk vishet ”redo att lyda”. Han har en ande som är inställd på samarbete, och han visar villighet att ge gensvar på det som begärs, när det är tillbörligt. En sådan man kommer att böja sig för vad bibeln säger och inte inta en ståndpunkt och hålla fast vid den, oberoende av om den är riktig eller oriktig. Han kommer att vara snar att ändra sig, när det finns tydliga bevis för att han har intagit en oriktig ståndpunkt eller har dragit felaktiga slutsatser. Den som äger himmelsk vishet är också ”full av barmhärtighet och goda frukter”. När han har med andra att göra, är han medlidsam. Han hyser medömkan med de betryckta och nödställda, och han är ivrig och villig att göra vad han kan för att hjälpa dem. Dessa ”goda frukter” inbegriper alla handlingar som är i överensstämmelse med godhet, rättfärdighet och sanning. — Ef. 5:9.
19. Vad menas med att någon ”inte [är] partisk”?
19 Den som låter sig vägledas av himmelsk vishet är ”inte partisk”. Han ger inte förmåner åt individer på grund av deras yttre, yrke, rikedom, ställning i livet eller deras inflytande i församlingen. (Jämför Jakob 2:1—4.) I sitt handlingssätt med sina medmänniskor strävar han efter att vara opartisk.
20. a) Vad är en skrymtare? b) Hur visar en som äger himmelsk vishet att han inte är en skrymtaktig?
20 Den himmelska visheten gör aldrig att någon blir ”skrymtaktig”. En skrymtare föreger sig vara vad han inte är. Den man som visar himmelsk vishet bär inte en mask, så att säga. I alla sina förbindelser med andra är han rättrådig och pålitlig. — Ef. 4:25.
21. Hur kan vi göra en personlig tillämpning av vad bibeln säger om kraven för att få tjäna som lärare eller undervisare i församlingen?
21 Det som krävs av kristna lärare och undervisare bör förmå oss alla att granska oss själva omsorgsfullt. Ger vi bevis för att vi önskar leva i överensstämmelse med himmelsk vishet? Vi är kanske inte lärare eller undervisare i församlingen, men vi har allesammans som Kristi lärjungar ansvaret att undervisa andra om sanningen. Det är därför viktigt att våra attityder, ord och handlingar är i överensstämmelse med vad vi utger oss för att vara. (Rom. 2:21, 22) Må vi fortsätta att sträva efter att vara bättre tjänare åt vår himmelske Fader och glädjas över de välsignelser som han har skänkt oss. — Jämför 1 Timoteus 4:15, 16.
[Bild på sidan 24]
”Om nu en blind vägleder en blind ...” — Matt. 15:14.