vittnesbörd om Jehovas härliga rike, och vid detta särskilda tillfälle försummade han inte att göra det, ty vad Jesus sade var i själva verket detta: ”Lyckliga äro de som äro medvetna om sitt andliga behov, ty himmelriket tillhör dem” ”Lyckliga äro de fridsamma, ty de skola kallas ’Guds söner’” ”Lyckliga äro de som äro milda till sinnes, ty de skola ärva jorden.” — Matt. 5:3, 9, 5, NW.

¹⁹ Detta ger alltså en vidgad förståelse och uppskattning av den obeskrivliga glädje och lycka, som kommer Jehovas trogna vittnen till del. Först och främst att de verkligen får bevittna Jehovas våldsamma och ovanliga strid vid Harmageddon, när han i all sin väldiga härlighet och kraft skall för alltid utrota och förgöra de onda, och sedan att de såsom ”Guds söner” personligen får mottaga en dem tilldelad plats av tjänst såsom evig besittning och arvslott under Rikets fridsamma styrelse — hur kommer inte Jehovas ord och namn att på ett storartat sätt hävdas och upphöjas genom allt detta! Det kommer helt visst att bli en den underbaraste välsignelse och ett hänförande privilegium för dem som är milda till sinnes, ett privilegium som vida övergår den frihet de nu åtnjuter, vilken ju endast är en frihet från den förvirring och de sorger som nu plågar denna sjuka och suckande värld!

Mildhet och självbehärskning ger fridsam frukt

”Vem är vis och förståndig bland eder? Må han genom sitt rätta uppförande visa sina gärningar, med ett saktmod som tillhör visheten. För övrigt blir fröet till rättfärdighetens frukt sått under fridfulla förhållanden för dem som stifta frid.” — Jak. 3:13, 18, NW.

 1. a) Varav består Guds andes fridsamma frukt? b) Vilka försiktighetsmått måste vidtas, om det skall kunna bli en ymnig skörd av denna frukt?

DET är Jehovas vilja att hans lyckliga vittnen beständigt skall frambringa en ymnig skörd av andlig frukt. Denna produkt av Guds ande består inte endast i godhet, tro, glädje; kärlek och vänlighet, utan också i frid, mildhet, långmodighet och självbehärskning. Om nu en så ljuvlig frukt som denna skall kunna frambringas, så måste inte endast utsädet eller fröet sås under de rätta förhållandena, utan lika viktigt är att det är den rätta sortens frö man sår. Jehovas lag i forna tider förbjöd Israel att så blandad säd eller två slags säd tillsammans. Och Jesus sade: ”Aldrig samlar man väl vindruvor av törnen eller fikon av tistlar? Ett gott träd kan icke bära dålig frukt, ej heller kan ett ruttet träd frambringa god frukt.” Därför måste vi förvissa oss om att vi endast sår ut frön av det goda slaget, av det rätta slaget. ”Ty vadhelst en människa sår, detta skall hon också skörda; ty den som sår med tanke på sitt kött skall av sitt kött skörda förgängelse, men den som sår med tanke på anden skall av anden skörda evigt liv. Så låt oss icke upphöra med att göra vad som är rätt, ty i sinom tid skola vi skörda genom att icke giva tappt.” Aposteln tillägger därpå denna betydelsefulla förmaning: ”Ja, låt oss, så länge vi hava tid som är gynnsam för det, göra det som är gott gentemot alla, men särskilt mot dem som äro besläktade med oss i tron.” — 3 Mos. 19:19; 5 Mos. 22:9; Matt. 7:16, 18; Gal. 5:22, 23; 6:7—10; NW.

 2. a) Är det rätt av en åt Gud överlämnad tjänare att sträva efter att bli förordnad som tillsyningsman? b) Innan någon är kvalificerad att förordnas som tillsyningsman, vilket anseende måste han ha?

² I den teokratiska ordningen placeras vissa av Herrens tjänare såsom tillsyningsmän över Guds hjord. (Apg. 20:28) I denna ansvariga ställning måste de gå i spetsen i fråga om att bära fridsam frukt och göra det som är gott mot alla, i synnerhet mot dem som är ”besläktade” med dem, deras trogna bröder och systrar i Guds församling. Det är berömvärt, säger Skriften, när en överlämnad Herrens tjänare strävar efter att bli förordnad till ämbetet som tillsyningsman. Detta beror på att de allra största krav måste uppfyllas, innan någon är kvalificerad att tjäna i denna egenskap. Bland de förutsättningar som är nödvändiga för att någon skall få ett förvaltarskap från Jehova, en befattning som tillsyningsman, är att han skall ”hava ett gynnsamt vittnesbörd från människor utanför”, i det att han ”icke [är] någon drucken grälmakare, icke benägen för