Underordnar du dig Kristi ställning som huvudet i våra dagar?
I FÖRSTA århundradet av vår vanliga tideräkning gav Jesus Kristus aposteln Johannes en gudomlig uppenbarelse. I den uppenbarade han den aktiva ledning han såsom huvudet utövade över de kristna församlingarna på den tiden. Uppenbarelsen visade att Kristus personligen inspekterade förhållandena inom församlingarna. Han var intresserad av hur det stod till med deras andliga hälsa, deras kristna gärningar och verksamhet. Men han inte bara inspekterade. Han var beredd att vidta passande åtgärder, enligt vad hans inspektion uppenbarade angående det gensvar som hans rådgivning fick. — Uppenbarelseboken, kapitel 1—3; se också Vakttornet för 15 februari 1972, sidan 84.
Kristus Jesus fortsätter att utöva högsta ledningen över den sanna kristna församlingen på hela jorden i dag. Och alldeles som han gjorde på den tiden, så använder han nu jordiska redskap till att ge uttryck åt denna ledning. Den kristna församlingen i första århundradet hade en styrande krets, som bestod av apostlar och äldste i Jerusalem. En liknande krets av smorda kristna fungerar nu. Denna styrande krets är den administrerande delen av den ”trogne och omdömesgille slavens” eller ”förvaltarens” klass, om vilken Jesus lovade: ”Hans husbonde ... skall sätta honom över alla sina tillhörigheter.” (Matt. 24:45—47; Luk. 12:42—44; NW) Det är därför nödvändigt att man urskiljer och erkänner denna styrande krets och dess ställning i Guds teokratiska sakernas ordning, om man skall kunna underordna sig Guds Sons ställning som huvudet.
Lokala kretsar av äldste i samförstånd
Som det var i det första århundradet har emellertid också nu varje församling sin lokala krets av äldste. Om sådana män skrev aposteln Paulus till de kristna på hans tid: ”Var lydiga mot dem som har ledningen bland er och var undergivna, ty de håller vakt över edra själar såsom de som skall avlägga räkenskap.” (Hebr. 13:17, NW) Enligt en mera noggrann återgivning av det grekiska ord, som aposteln använde, skulle de vara lydiga mot dem som ”styrde” dem. (Se Kingdom Interlinear Translation.) Betyder detta att varje lokal krets av äldste utgjorde en separat styrande krets, som fungerade oberoende av den ”trogne och omdömesgille slav”-klassens styrande krets?
Nej, så kunde det inte vara. Varför inte? Därför att det skulle ha inneburit att de hade skilt sig från Kristi Jesu ledning såsom huvudet. Att alla de som utgör den kristna församlingen är förenade med sitt huvud, Kristus Jesus, liknas vid det sätt varpå lemmarna i en människokropp är förenade med huvudet. Om Jesus skriver aposteln: ”Från honom verkar hela kroppen — genom att den är harmoniskt sammanfogad och eftersom den är danad till att samarbeta genom varje led, som ger vad som behövs, enligt varje särskild lems funktion i tillbörligt mått — för kroppens tillväxt till sin egen uppbyggelse i kärlek.” (Ef. 4:16, NW) Huvudet, Kristus Jesus, har därför olika anordningar för att ”sammanfoga” församlingens individuella medlemmar med honom, och dessa får man inte ringakta.
Hur går det om någon skulle bli ”uppblåst” på grund av köttslig i stället för andlig sinnesinställning och vilja ignorera dessa föranstaltningar? Han skulle då motsvara den beskrivning som aposteln ger av någon som ”inte håller fast vid huvudet, vid honom från vilken hela kroppen, som får sitt behov fyllt och är harmoniskt sammanfogad genom sina leder och senor, fortfar att växa med den tillväxt som Gud ger”. (Kol. 2:18, 19, NW) För oss alla, vare sig vi är kristna äldste eller inte, gäller alltså att om vi skall vara förbundna med Kristus Jesus såsom vårt huvud, så krävs det att vi är i överensstämmelse med hans församling som en helhet. Det kräver att vi skall samverka med alla dess delar, förmedelst ”lederna och senorna” som förenar och sammanhåller hela församlingen såsom en förenad enhet, nämligen medlen och anordningarna för att åstadkomma andlig näring, kommunikation och samordning. Det är detta som skänker kroppen andlig ”tillväxt till sin egen uppbyggelse i kärlek”. Ja, kärleken frambringar ödmjukhet och en ande av enhet, inte oberoende och känsla av sin egen betydenhet. Visar ni att ni erkänner Kristus Jesus såsom ert huvud genom att ni blir på det här sättet harmoniskt förenade med varandra och samarbetar i kärlek?
Må vi låta Skriften, Guds ande och Kristi exempel råda
Kretsarna av äldste visar att de håller fast vid Kristus som huvudet genom att hysa djup respekt för Guds ord, som Jesus lärde, i det de låter det kontrollera och vägleda deras tänkesätt. När de gör detta blir de inte vilseledda genom något som ytligt sett kan te sig ”praktiskt” eller genom metoder som förefaller verka bäst ute i världen, så som den nu är organiserad. Därjämte söker de Guds andes vägledning, när det gäller att tillämpa principer från Skriften. De måste vara i harmoni med denna ande, frambringa dess frukt och inte ”bedröva” den genom uppstudsighet. — Ef. 4:30.
De måste också på ännu ett sätt ådagalägga att de håller fast vid Kristus som huvudet. De måste efterfölja hans föredöme, återspegla hans personlighet och tillvägagångssätt. Kristi apostlars exempel hjälper dem att se hur de skall göra detta. (Jämför Filipperna 4:9.) Genom dessa sätt och medel kan de åstadkomma största möjliga harmoni med sina medäldste och med alla sina bröder och systrar.
När de äldste på detta sätt blickar upp till Kristus Jesus som huvudet, kan de vara förvissade om hans vägledning. De äldstes uppriktiga hängivenhet och undergivenhet visar att de i sanning böjer sina knän i det upphöjda ”namn” som Jehova Gud har gett sin Son. Fastän bara två eller tre av dem har kommit samman i Jesu namn, så äger de hans löfte: ”Där är jag mitt ibland dem.” (Fil. 2:9—11; Matt. 18:20) När de är församlade på det viset, kommer de att vara mycket medvetna om hans ställning som huvudet i det som de dryftar och talas vid om.
För att man skall samarbeta som en krets krävs det ödmjukhet och djupt känd omsorg om Mästarens intressen, att de må förkovras och ha framgång. Ingen enskild äldste kommer då att mena att hans tillvägagångssätt, hans synpunkt eller det han föredrar måste segra och att i annat fall ”kan ingenting bli gjort eller utfalla som sig bör”. Han kanske är äldre till åren än de andra såsom kristen eller har haft mera erfarenhet i herdeverksamheten än de övriga. Detta talar till hans förmån. Det bör ge ökad vikt åt det han säger i hans medäldstes uppfattning. Men det gör honom inte ofelbar. Hans kunskap, omdöme och erfarenhet kan aldrig mäta sig med huvudets, Kristi Jesu, och inte heller överträffa den vishet som finns i Guds ord. Att han underordnar sig huvudet kommer till synes i hans villighet att samarbeta med de övriga äldste som en krets och erkänna att församlingens huvud kan använda dem såväl som honom. — 1 Kor. 3:5—9, 21—23; jämför Romarna 12:3—8.
Blygsamhet och rätt värdering av andra, i det man tillräknar var och en det mått av mänsklig värdighet som han förtjänar — dessa egenskaper leder till fruktbara, produktiva dryftanden inom de äldstes krets. ”Visheten från ovan” är fridsam, mild och resonlig och ger inte rum för tomma gräl eller skryt om vad man åstadkommit eller om vilka förmågor man besitter, sådant som visar att man saknar Guds ande och anlägger en köttslig syn på tingen. — Jak. 3:13—18, NW; 1 Kor. 3:3.
När ett dryftande bland de äldste inte tycks föra till något resultat, eller man finner att det tenderar till att avvika från den sanna vishetens väg, vad kan man då göra? Man kan alltid tyst bedja Gud om att hans ande måtte genom hans Son komma till uttryck och få överhand. Då bör också ens egna inlägg i dryftandet återspegla tilliten till Kristi ledning såsom huvudet. Brist på tro på denna ledning från huvudets sida skulle röjas om någon menar att han måste ”pressa” igenom en sak eller på något sätt försöka tvinga andra att godta hans syn på saken. Han är angelägen om att följa den av anden uppfyllde apostelns råd: ”Tag ledningen i att bevisa varandra heder.” — Rom. 12:10, NW.
Lydnad för Kristi lag
De kristna uppmanas kraftigt att vara ”lydiga mot dem som har ledningen” bland dem eller styr dem. (Hebr. 13:17, NW) Men detta betyder naturligtvis inte att kretsar av äldste stiftar egna lagar eller utformar regler enligt sina egna personliga synpunkter och sedan kräver att alla församlingen på platsen skall rätta sig efter dem. I stället tar dessa äldste ledningen genom att föregå med ett exempel på hur man troget håller sig till vad aposteln kallade ”Kristi lag”, ”trons lag”, som finns i Guds ord. Det är till lydnad för denna lag som de förmanar sina bröder. (Gal. 6:2; Rom. 3:27) Bröderna får också genom den styrande kretsen och de redskap som den gör bruk av vägledning i fråga om hur denna trons lag bör tillämpas.
De äldste bör till exempel visa gott omdöme, när de inbjuder medlemmar av församlingen att ta del i att framföra upplysningar från podiet vid kristna möten, och detta innebär att ägna omsorg åt att individens utseende inte är sådant att det har en olämplig verkan på församlingen i stort. Men de bör förvisso inte söka kontrollera hur församlingsmedlemmarna klär sig i sitt eget hem eller i sin dagliga verksamhet, såvida inte deras sätt att klä sig är så ytterligtgående att det skulle vålla allmänt klander i samhället.
Ja, de kommer att inse att när det gäller sådana ting, där en persons eget samvete avgör vad man företar sig, där bör de visa förstånd och följa Kristi föredöme, som aposteln Paulus gjorde. Då Paulus sade: ”Bli mina efterliknare, såsom jag är Kristi”, hade han just dryftat samvetsfrågor. I somliga fall visste Paulus att andra hade en felaktig synpunkt på grund av ett svagt samvete, men han sökte dock inte tvinga på dem sitt eget samvetes föreskrifter, och han avrådde andra från att göra det, i det han sade att de skulle ”bära de svagas skröpligheter”. — 1 Kor. 10:25—33; 11:1, NW; Rom. 14:1—23; 15:1.
Vi behöver alla förvissa oss om att vi inte bara har rätt i fråga om vår ståndpunkt i en sak, utan också att vi går till väga på rätt sätt, det vill säga följer Kristi Jesu exempel. Den anda vari vi handlar gentemot varandra gör så mycket till att vi kan uppnå den kärleksfulla harmoni som medför andlig tillväxt och ökat resultat.
Kristus Jesus leder nu alla sina lärjungar utöver jorden i ett stort verk med att predika och göra lärjungar. Det är inte bara människoliv som står på spel, utan också Guds och hans Sons namn och ära. Nu är tiden framför alla tider för oss att vara ”likasinnade” och ha ”samma kärlek”, i det vi är ”förenade till själen och bevarar en och samma tanke i sinnet och inte gör något av stridslystnad eller av självupptagenhet, utan med anspråkslöshet i sinnet”. Låt oss därigenom visa att vi har samma ”sinnesinställning ... som också fanns hos Kristus Jesus” och att vi i sanning underordnar oss hans ställning som huvudet den dag som i dag är. — Fil. 2:1—8, NW.
”Så skall också i Kristus alla göras levande. Men var och en i sin egen ordning: Kristus såsom förstlingen, efteråt de som hör Kristus till under hans närvaro. Därnäst slutet, när han överlämnar riket åt sin Gud och Fader, när han har gjort om intet allt herradöme och all myndighet och makt. Ty han måste härska som konung, till dess Gud har lagt alla fiender under hans fötter.” — 1 Kor. 15:23—25, NW.