Vad vet du om bön?

PRAKTISKT taget alla människor ber, även om en del inte gör det så ofta. Många gånger tillgriper människor bönen som en sista utväg — något de tar till när allt annat har misslyckats.

Under andra världskriget sades det till exempel: ”Det finns inga ateister på räddningsflottarna.” När flygplanet låg i havets djup, radion var död, det var tusentals kilometer till land, provianten i det närmaste var slut och ingen hjälp var i sikte — när alla andra resurser uttömts — då lyfte männen upp sina ögon och bad.

Men är detta hela syftet med bönen? Är bönen en sista utväg, något man gräver fram ur minnets djup sedan allt annat misslyckats?

Enligt bibeln förhåller det sig inte på det sättet. Bibeln visar att bönen är det medel genom vilket vi ofta bör tala med Gud — inte bara när vi är i svårt trångmål. I våra böner kan vi be om hans välsignelser och också frambära vårt tack för att han dragit försorg om oss — både i andligt och i materiellt avseende.

Bönen grundar sig på övertygelsen att Gud existerar, att han hör och ger svar. I bibeln sägs det om Gud att han ”hör bön”. (Ps. 65:3) Bibeln visar att det är möjligt för människan att nalkas Gud. Vi bör förvänta att Gud skall lyssna på tillbörliga böner, eftersom han själv uppmanar sitt folk att bedja, och hans ord ger många exempel på böner som varit välbehagliga för honom. (2 Krön. 7:12—16) Bibeln omtalar att Jesus både i ord och i handling visade nödvändigheten av att bedja.a Om Guds Son ansåg att det var så viktigt att bedja, hur mycket mer behöver då inte vi göra det!

Bönen anger ett nära förhållande till Gud. En biblisk ordbok framhåller följande beträffande äldre biblisk tid: ”Den hängivne israeliten på den tiden hade en mycket stark tro på Gud och var kanske mer medveten om hans närhet” än många människor är i våra dagar. — James Hastings: A Dictionary of the Bible, band 4, sid. 41.

De trogna israeliterna visste att Jehova verkligen existerar och att han hjälpte och bistod dem. Psalmisten, som var förvissad om Jehovas vägledning och hjälp, sjöng: ”HERRE [Jehova], kungör mig dina vägar, lär mig dina stigar. Led mig i din sanning och lär mig, ty du är min frälsnings Gud; dig förbidar jag alltid.” ”Gud är för oss en tillflykt och styrka, en hjälp som lätt står att finna under trångmål.” (Ps. 25:4, 5; 46:2, NW) Den kristne aposteln Paulus sade: ”[Jehova är] ju icke ... långt ifrån någon enda av oss.” — Apg. 17:27.

Vilka böner blir besvarade?

Att tillbörliga böner blir besvarade är en erkänd biblisk sanning. Bibeln betonar emellertid lika eftertryckligt att inte alla böner blir besvarade.

Många människor ber av felaktiga orsaker — för att vinna högsta vinsten i ett lotteri eller ett pris i en tävling, för att få en stor affärsorder eller för att vinna ett vad eller en idrottstävling. Är det att undra på att sådana böner inte blir besvarade?

Lärjungen Jakob påminde: ”I bedjen, men I fån intet, ty I bedjen illa, nämligen för att kunna i edra lustar förslösa, vad I fån.” — Jak. 4:3.

De som utövar icke-bibliska religioner betraktar ofta sin tillbedjan som ett slags ”magi” som får deras gud att göra allt vad tillbedjaren önskar. Men Skaparen är inte lik sagans ande i Aladdins lampa, som bara väntar på att få utföra människans befallningar.

Det är visserligen sant att Jesus sade till sina efterföljare: ”Om I bedjen Fadern om något i mitt namn, så skall han giva eder det.” (Joh. 16:23, Åk) Jesus talade emellertid till sina efterföljare. Det de hade lärt sig av honom och deras kunskap om Guds uppsåt satte en gräns för vad de skulle bedja om.

”Något” inbegrep uppenbarligen inte sådant som de visste eller hade anledning att förmoda inte skulle behaga Gud eller sådant som inte var i harmoni med hans vilja. Om Gud skall ge oss det vi begär, måste vår begäran vara välbehaglig för honom. Vi får inte begära något som är orättfärdigt eller något som strider mot Guds uppenbarade vilja. Aposteln Johannes framhöll: ”Detta är den fasta tillförsikt vi hava till honom, att om vi bedja om något efter hans vilja, så hör han oss.” — 1 Joh. 5:14.

Men ibland händer det att inte heller de böner, som Guds tjänare frambär, blir besvarade. Mose bön om att få gå in i Kanaans land blev inte besvarad. Kung Davids bön till förmån för Bat-Sebas barn beaktades inte. Aposteln Paulus’ bön om att bli befriad från ”en törntagg” i köttet förblev obesvarad. För att bli hörda måste bönerna vara i harmoni med Guds uppsåt! Att man inte förstår Guds uppsåt i en viss fråga kan således resultera i obesvarade böner. — 5 Mos. 3:23—27; 2 Sam. 12:16, 22; 2 Kor. 12:7—9.

För att våra böner skall vara välbehagliga för Gud måste de frambäras genom den kanal som han godkänner. Jesus sade: ”Ingen kommer till Fadern utom genom mig.” Jesus sade också att bönerna skulle frambäras i hans namn. (Joh. 14:6; 16:23) Våra böner måste sålunda ge uttryck för vårt erkännande av att det är värdet av Jesu offrade mänskliga liv som gör det möjligt för oss att nalkas Gud i bön och att det bara finns ”en enda ... medlare emellan Gud och människor: en människa, Kristus Jesus”. — 1 Tim. 2:5.

Andra krav

För att våra böner skall bli besvarade måste vi lyda Gud. Ordspråksboken påminner oss: ”Om någon vänder bort sitt öra och icke vill höra lagen, så är till och med hans bön en styggelse.” När folket hade visat olydnad mot Gud, skrev profeten Jeremia: ”Huru jag än klagar och ropar, tillstoppar han öronen för min bön.” — Ords. 28:9; Klag. 3:8.

En orsak till att Jehova undandrar sitt stöd framhölls för det forntida Israel. Det är också tillämpligt på kristenheten i våra dagar. Gud sade: ”Detta folk nalkas mig med sin mun och ärar mig med sina läppar, men låter sitt hjärta vara långt ifrån mig, så att deras fruktan för mig består i inlärda människobud.” — Jes. 29:13.

I vår tid nalkas kristenhetens kyrkor Gud med munnen och ärar honom med läpparna, men hjärtat driver dem inte till att rätta sig efter hans vilja. De förkastar bibelns höga moralnormer, accepterar och ger sitt bifall åt människor som begår äktenskapsbrott, utövar omoraliskhet och homosexualitet — sådant som Skriften förbjuder. (Se 3 Moseboken 18:22; 1 Korintierna 6:9, 10.) Vidare förkunnar de ”människobud” som lärosatser. Bland dessa finner vi lärorna om själens odödlighet, evig pina i en helveteseld jämte andra hedniska läror, som de hämtat från icke-bibliska, mänskliga källor.b

I betraktande av Jehovas ord genom Jesaja kan endast de människor, som vänder åter till Jehovas vägar och hans läror och som sålunda låter sitt hjärta dras till honom, förvänta att deras böner skall bli gynnsamt hörda. Aposteln Johannes skrev: ”Vadhelst vi bedja om, det få vi av honom, eftersom vi hålla hans bud och göra, vad som är välbehagligt för honom.” — 1 Joh. 3:22.

Vilken kroppsställning man bör inta

Det finns ingen särskild kroppsställning som är ”heligare” än någon annan och som man behöver inta medan man ber. Bibeln talar om att människor står och ber, lyfter sina händer mot himmelen, knäböjer och till och med böjer sig ned till marken med ansiktet mot jorden, på samma sätt som undersåtar brukade falla ned inför en kung. En del kroppsställningar vittnar om en ödmjuk inställning, men de många olika omständigheter under vilka böner frambars på bibelns tid visar att det inte krävs att man skall hålla händerna på något visst sätt eller inta någon särskild kroppsställning. — Mark. 11:25; 1 Kon. 8:22; Luk. 22:41; Neh. 8:6.

Vår kroppsställning har alltså ingen betydelse, men det har däremot vår sinnesinställning. Om våra böner skall bli gynnsamt hörda av Gud, krävs det att vi är uppriktiga i våra hjärtan. ”Nu mån I vända om till mig av allt edert hjärta”, sade Jehova. (Joel 2:12, 13) Inför honom har vi inga meriter att komma med, ingen anledning att berömma oss själva och ingen rätt att ställa krav. Hans omtanke är vi inte förtjänta av. Jesus gav sitt erkännande åt den ödmjuke skatteindrivaren som helt enkelt sade: ”Gud, misskunda dig över mig syndare.” — Luk. 18:9—14.

Var och när kan du bedja?

De exempel som återges i bibeln visar att böner kan frambäras från vilken plats som helst och när som helst. Hebréerna förstod att ”HERREN [Jehova] är nära alla dem som åkalla honom, alla dem som åkalla honom uppriktigt”. — Ps. 145:18.

Abrahams tjänare bad, när han råkade befinna sig vid en brunn i Mesopotamien. Daniel bad i sitt rum. Aposteln Petrus bad ensam på det platta taket till ett hus i Mellersta Östern. Jesus bad offentligt, enskilt, i lugnet och stillheten i Getsemane örtagård och på ett berg. — 1 Mos. 24:10—14, 26, 27; Dan. 6:10, 11; Apg. 10:9; Matt. 26:36; Mark. 6:46.

En tyst bön kan frambäras då andra är närvarande, utan att de vet om det. Abrahams tjänare bad tyst genom att ”tala i ... [sitt] hjärta”. Hanna bad i det hon ”talade i sitt hjärta”, och därför sägs det att ”hennes röst hördes icke”. Gud kan alltså höra våra tysta böner. — 1 Mos. 24:45; 1 Sam. 1:13; Åk.

Dessa exempel visar att det är möjligt att känna en nära gemenskap med Skaparen. Man behöver inte avtala om tid för att nalkas Gud. Man behöver inte hålla sig till något schema. Man kan bedja när som helst. David fortsatte att bedja till Jehova ”hela dagen”. Aposteln Paulus uppmanade: ”Varen uthålliga i bönen”; ”bedjen oavlåtligen”. — Ps. 86:3; Kol. 4:2; 1 Tess. 5:17.

Uppodla en djup uppskattning av förmånen att bedja. Förnim den andliga styrka bönen skänker. Man bör aldrig ta lätt på bönens privilegium. Bönen får inte reserveras som en sista utväg, något man tar till först sedan allt annat misslyckats. Bönen bör i stället vara en del av vårt dagliga liv. Enskild bön, bön i familjen och i församlingen kommer att stärka dig i dessa bekymmersamma tider. Att tala med Gud genom bön medför hans frid, främjar tillflödet av hans heliga ande och hjälper oss att med tillförsikt se fram emot hans välsignelser: evigt liv i hans rättfärdiga nya ordning.

[Fotnoter]