Syftet med vår förkunnartjänst

”För detta ändamål har jag blivit född, och för detta ändamål har jag kommit i världen, att jag skulle bära vittnesbörd om sanningen.” — Joh. 18:37, NW.

1, 2. a) Vad har Jehova brukat i gångna tider för att fullborda sin vilja? b) Vad är det som Jehova har bestämt skall utföras innan änden kommer för denna onda värld? Vem skall utföra det?

NÄR Jehova, den levande Guden, griper sig an med att fullgöra sitt uppsåt, är han aldrig villrådig om vilka medel han skall bruka. I sin oändliga vishet har han tagit många krafter och olika skapade varelser i bruk, så att hans eviga uppsåt skulle bli fullgjort och speciella drag i förbindelse med hans vilja bli fullbordade. I gångna tider har han brukat häftiga eldsflammor, stormpiskade hav, stora fiskar, markens djur, himmelens fåglar, insekter, änglar och människor. Alla dessa har i sin tur tjänat Guds, sin Skapares, uppsåt. — 1 Mos. 19:1, 24; Jon. 1:4; 2:1; 2 Kon. 2:24; 4 Mos. 11:31—33; 2 Mos. 8:16, 17.

² Den tid nalkas nu med hast, då enligt Jehovas uppsåt denna ogudaktiga värld skall nå sitt definitiva slut. Men innan änden kommer för denna gamla tingens ordning under Satan, djävulen, på det att väg må beredas för Jehovas beständiga nya värld, har Jehova bestämt att ett mycket angeläget och viktigt verk skall utföras. Skall Jehova Gud kalla på elden eller på stormvindarna till att fullgöra detta angelägna verk? Skall han tillkalla markens djur och himmelens fåglar? Nej! Inte heller skall detta enastående privilegium bli erbjudet åt änglarna i himmelen. Han har tilldelat detta verk åt gudfruktiga människor på jorden, åt trogna män, kvinnor och barn, som vill överge denna gamla onda värld och bli Guds tjänare. — Matt. 24:14.

 3. Vad har varit alla Jehovas tjänares huvudsyfte, och vilket bevis finns det för att Jehova välsignar deras tjänst i denna tid?

³ Alltifrån Abels tid, hans som var Guds första mänskliga vittne, har Jehova haft sina tjänare på jorden, och även om de har fått varierande tjänsteuppdrag vid olika tider, hade de alla ett huvudsakligt syfte eller uppsåt gemensamt, nämligen att ha del i att hävda och förhärliga Jehovas namn genom att göra hans namn och uppsåt kända. Detta var Kristi Jesu livsmål när han var här på jorden. Det var de trogna apostlarnas livsmål. Det är livsmålet för tusen och åter tusen av Jehovas åt honom överlämnade tjänare i denna tid, vilka utgör den nya världens samhälle. Det är för sitt stora och heliga namns skull som Jehova Gud har upprättat detta nya världens samhälle på jorden, och dess medlemmar bevisar sig vara produktiva tjänare eller Ordets förkunnare. Det ständigt växande antalet människor av en god vilja som i denna tid visar sig mottagliga för Jehovas folks livsfrälsande verksamhet och sluter sig till den nya världens samhälle är talande bevis för att Jehova verkligen välsignar sitt folks förkunnartjänst. — Ords. 14:25.

 4. Hur betraktar Jehova sina tjänare, och hur återkastar de ljus?

⁴ För att hjälpa oss att inse hur Jehova från sin upphöjda ställning betraktar sina tjänare skrev Petrus: Ni är ”’ett folk för särskild besittning, för att ni skola vitt och brett kungöra de härliga egenskaperna’ hos honom, som kallade eder ut ur mörkret in i sitt underbara ljus”. (1 Petr. 2:9, NW) Det är den kristna förkunnartjänsten som vitt och brett återkastar detta ljus, som de goda nyheterna om Guds rike utgör, på det att ”vemhelst som åkallar Jehovas namn skall bliva frälst”. — Rom. 10:13, NW.

Jehovas förhärligande betyder mest

5, 6. a) Vem är livets främste motståndare? b) Hur håller den falska religionens herdar folk i mörker och ivrar för vänskap med världen?

⁵ I många hundra år har Satan, Guds motståndare, med vild iver sökt utestänga eller utsläcka detta underbara ljus och hålla jordens folk i mörker. När denna ärelystna skapelse för nästan sex tusen år sedan i Edens lustgård drog Jehova Guds rättmätiga suveränitet i tvivelsmål, grep han sig an med att på sitt ondskefulla sätt vända hela mänskligheten emot dess Skapare. Han har satt många onda anslag i verket för att åstadkomma detta. Det verkningsfullaste av dem alla har varit den falska religionen med dess herdar i spetsen. Fastän dessa religiösa ledare har kallat sig Guds tjänare och har haft sin utkomst genom att framstå såsom sådana, visar de sanna förhållandena att i stället för att ära Jehovas namn har de dolt och smädat hans namn och tagit bort det ur sina nutida översättningar av bibeln. I likhet med de ohederliga köpmännen i forna tider, som spädde ut vinet med vatten för att dryga ut det, så att de skulle få in mer pengar, har präster och predikanter blivit falska religiösa köpmän, som späder ut och förvanskar Guds ord genom att blanda litet biblisk sanning med väldiga mängder mänsklig tradition, hedniska läror och vetenskapliga spekulationer. De har bytt ut bibelns lära mot ett hopkok av hedniska skärseldar och treenigheter, helveten och odödliga själar; och för att de serverar detta religiösa hopkok får de materiellt underhåll av sina hjordar.

⁶ Dessa religiösa ledare ivrar också för att människorna skall göra sig till denna gamla onda världs vänner. I mer än fyrtio år har de stått bakom Nationernas förbund och dess efterträdare, Förenta nationerna. I stället för att underställa sig Guds på tronen insatte konung, Kristus Jesus, vars namn deras läppar ideligen upprepar, understöder de och röstar på sina egna kandidater och beder så till Gud om framgång för dessa, varvid de lämnar Guds varning genom Jakob helt utan avseende: ”I trolösa avfällingar, veten I då icke, att världens vänskap är Guds o vänskap?” (Jak. 4:4) Jesus fördömde de falska herdarna på hans tid, såväl som i vår tid, då han citerade Guds ord genom profeten Jesaja: ”Detta folk ärar mig med sina läppar, men deras hjärtan äro långt ifrån mig.” (Matt. 15:8) På grund av prästernas vilseledande inflytande är den form av tillbedjan som praktiseras i våra dagar sämre än den som utövades vid den tid, då aposteln Paulus kom till Aten och lade märke till att folket trodde på många gudar men att den sanne Guden, Jehova, var okänd för dem. — Apg. 17:23.

 7. Vilka falska gudar tillbeder människorna, och vilka kommer att lära känna den sanne Guden?

⁷ När vi betraktar världen i vår tid, vilka surrogatgudar finner vi då att folk tillbeder och tjänar? Mänskliga ledare, kriget, materialismen; men den sanne Guden, Jehova, förblir den okände Guden för denna världen. Så skall det dock inte alltid vara. Jehovas tydligt uttryckta uppsåt är att alla skall känna honom, antingen till sin egen nytta eller till sin eviga tillintetgörelse. Genom profeten Hesekiel såsom språkrör tillkännager Jehova: ”Så skall jag bevisa mig stor och helig och göra mig känd inför många folks ögon; och de skola förnimma, att jag är HERREN”, Jehova. — Hes. 38:23.

 8. Vad var enligt Jesu egna ord ändamålet med att han kom till jorden och det uppdrag han hade här, och vilka har ett liknande uppdrag i vår tid?

⁸ I överensstämmelse med Jehovas uppsåt framhöll Jesus att den förnämsta orsaken till att han kom till jorden var att han skulle förhärliga sin Faders namn och överhöghet. När han stod till svars inför Pilatus, tillkännagav han frimodigt: ”För detta ändamål har jag blivit född, och för detta ändamål har jag kommit i världen, att jag skulle bära vittnesbörd om sanningen. Var och en som är på sanningens sida lyssnar till min röst.” (Joh. 18:37, NW) Jesus insåg vad som var hans gudagivna uppdrag och gav offentligt till känna vari det bestod, då han i synagogan läste ur Jesajas profetia: ”Jehovas ande är över mig, ty han har smort mig till att kungöra goda nyheter för de fattiga, han har sänt ut mig till att predika frigörelse för fångarna och synens återfående för de blinda, till att sända ut de underkuvade till frihet, till att predika Jehovas godtagbara år.” (Luk. 4:18, 19, NW) Jehovas vittnen i våra dagar har samma uppdrag att predika och bära vittnesbörd om Jehova Guds namn. Om dem betygar Jehova: ”Ni äro mina vittnen.” — Jes. 43:10, NW.

De andra fåren församlas genom det världsvida bibliska undervisningsverket

 9. Vad blev följden av att Paulus predikade på Areskullen, och vad kan vi lära av detta?

⁹ När aposteln Paulus var i Grekland, insåg han vilka stora möjligheter som erbjöds honom att avge ett vittnesbörd om den ende sanne Guden, som var okänd för atenarna. När han slutat sitt minnesvärda tal på den grekiska Areopagen, kallade många honom för pratmakare och började driva gäck med honom, varvid de lade i dagen sin styvsinta, oresonliga, getlika inställning. Men det fanns andra som inte visade en sådan inställning: ”Dock slöto sig några män till honom och kommo till tro. Bland dessa var Dionysius, han som tillhörde Areopagens domstol, så ock en kvinna, vid namn Damaris, och några andra jämte dem.” (Apg. 17:34) Det var dessa människor som Paulus sökte efter. Likt Paulus måste Guds tjänare begagna varje möjlighet att avge vittnesbörd för sanningen, och de blir varse att de måste utföra sin tjänst bland många motståndare för att kunna finna Herrens andra får. De måste tala med sina grannar, sina vänner, sina släktingar och dem som de arbetar tillsammans med för att finna Jehovas får, människor av en god vilja, som hörsammar den rätte Herdens, Kristi Jesu, röst, som ljuder förmedelst Jehovas tjänares läppar.

10. Varför är det så angeläget att i denna tid kungör Rikets budskap, och till uppfyllelse av vilken profetia sker det?

¹⁰ Verket att söka upp fåren och skilja dem från getterna, vilket är ett syfte med vår kristna förkunnartjänst, skulle enligt den klart tillkännagivna utsagan vara något som måste utföras under denna stora domsperiod, som nu brutit in för världen. Innan Jehova låter Satans onda tingens ordning få ett katastrofslut i Harmageddonstriden, måste budskapet om Riket kungöras av kristna Ordets förkunnare, så att Jesu profetia kan bli uppfylld: ”När Människosonen kommer i sin härlighet och alla änglar med honom, då skall han sätta sig på sin härlighets tron. Och inför honom skola församlas alla folk, och han skall skilja dem ifrån varandra, såsom en herde skiljer fåren ifrån getterna.” — Matt. 25:31, 32; Upp. 16:16.

11. Vad kan svaras på frågan om vår tjänst upphör i och med att vi finner de människor som är av en god vilja?

¹¹ Denna profetia uppenbarar ett annat viktigt syfte med vår förkunnartjänst, att till Jehovas nya världs samhälle församla ”alla nationers önskvärda ting”. (Hagg. 2:8, NW) Vårt syfte är inte att bara församla dessa andra fårliknande människor. De måste bli undervisade om Guds vilja och lärda att göra den, om de skall få livets välsignelser. Kristus Jesus uppenbarade för Johannes i en syn, som skildras i Uppenbarelseboken, att det skulle komma att finnas en stor skara, som skulle önska lära känna Jehova Gud och tjäna honom: ”Sedan fick jag se en stor skara, som ingen kunde räkna, en skara ur alla folkslag och stammar och folk och tungomål.” — Upp. 7:9; Joh. 17:3.

12. Vilket stort behov råder nu, och vad tyder på att inte alla Herrens får har blivit funna?

¹² De Ordets förkunnare i våra dagar som är kvalificerade att undervisa och hjälpa dessa som söker liv är få, alldeles som det var på Jesu tid. Jesus kände på sin tid öm tillgivenhet för folkskarorna, som uppmärksamt lyssnade till hans undervisning, ty han såg att ”de voro utplundrade och drevos hit och dit, såsom får utan någon herde. Då sade han till sina lärjungar: ’Ja, skörden är stor, men arbetarna äro få. Begär därför av skördens Husbonde att han sänder ut arbetare till sin skörd.’” (Matt. 9:36—38, NW) Det föreligger nu ett ytterst stort behov av att många fler tar del i detta storslagna verk att församla Herrens andra får. Det tycks inte som om alla dessa får ännu blivit församlade. Jehovas vittnens årsbok för 1961 visar att i republiken Guinea finns det bara ett vittne på 312.500 människor. I Afghanistan är förhållandet en på 1.714.286. I Irak är det en på 3.269.055. Människorna i dessa länder, såväl som i andra delar av världen, måste få tillfälle att höra detta budskap om Riket, som nu kungörs av Guds trogna tjänare.

13. a) Vilka frågor bör vi ställa oss med tanke på det myckna arbete som ännu skall utföras? b) Vilken inbjudan, som Paulus fick, kan vi hörsamma?

¹³ Är du kvalificerad att undervisa och att ha del i förkunnartjänstens livsfrälsande verksamhet, eller kan du kanske ha ännu större del häri än du har nu? Håller du igen utan att ha några skriftenliga skäl? Väntar du kanske på att du skall få tillräckligt med pengar på banken såsom en större säkerhet, eller skjuter du på det några år, så att du hinner skaffa dig en hustru eller man? Vänta inte! Nu är rätta tiden inne att göra Jehovas tjänst till vårt uppsåt i livet. Hörsamma Guds tjänares enträgna inbjudan, såsom aposteln Paulus gjorde, då han och Timoteus fick denna inbjudan: ”Kom över till Macedonien och hjälp oss”, ty: ”Så snart som han nu hade sett synen försökte vi begiva oss till Macedonien, i det vi drogo den slutsatsen att Gud hade kallat oss till att kungöra de goda nyheterna för dem.” (Apg. 16:9, 10, NW) Vi behöver inte begränsa vår förkunnartjänst till vår hemort eller vårt hemland. Jesus sade att ”dessa goda nyheter om riket skola bliva predikade på hela den bebodda jorden”. (Matt. 24:14, NW) Enligt Jesu ord är alltså vår förkunnartjänsts verksamhetsområde världsomfattande. Följ Jesu, Paulus’ och andra Guds tjänares exempel och bege dig, om det är möjligt, dit där behovet är stort.

14. Vilken skriftenlig metod har visat sig vara den bästa för att finna fåren, och vilka Ordets förkunnare följer denna metod?

¹⁴ Det finns inte något nytt, modernt, snabbt sätt att finna, ge föda åt och öva Herrens andra får, även om vi lever i en värld där nyheter förmedlas snabbt och där det går snabbt att färdas omkring. Predikometoden är alltjämt densamma som i Jesu och apostlarnas dagar. Just denna väl beprövade och genom tiderna utprovade metod har år efter år visat sig vara den mest effektiva. Denna metod beskrivs i bibeln med dessa ord: ”Och varje dag fortforo de att i templet och från hus till hus utan uppehåll lära och kungöra de goda nyheterna om Kristus, Jesus.” (Apg. 5:42, NW) Under 1960 visade 916.332 Jehovas vittnen sin tro på dessa ord, och de följde denna utprovade metod i sitt predikande och sin undervisning.

15. Vad skulle, enligt Ordspråksboken 3:27, göra vår tjänst ofullständig?

¹⁵ Jehovas vittnens förkunnartjänst består inte endast i att de besöker folk i hemmen och placerar biblar och skrifter till hjälp vid bibelstudium hos dem de träffar. Dessa människor med en rätt hjärteinställning skall inte bara sökas upp, utan de måste också få i sig den andliga födan. Detta kräver att Guds tjänare gör förnyade besök i deras hem för att lära dem Jehovas ord vid bibelstudium i hemmet. Om förkunnartjänsten saknade detta väsentliga drag, skulle den vara ofullständig, ty det visa rådet i Ordspråksboken säger oss: ”Neka icke den behövande din hjälp, när det står i din makt att giva den.” — Ords. 3:27; Apg. 15:36; 1 Kor. 3:6.

16. När vi har funnit och givit föda åt dem som älskar Jehova, vad följer därpå, enligt vad Paulus visar i Apostlagärningarna 20:20, och vilka resultat har kommit till synes?

¹⁶ Syftet med vår förkunnartjänst är inte ens fullgjort i och med att vi finner och ger föda åt människor av en god vilja. Nästa steg består i att vi övar dessa som söker livet till att vara Ordets förkunnare, såsom de kristna alltid har övats till att följa i Kristi Jesu fotspår. Lägg märke till hur Paulus följde denna Kristuslika metod i att göra förkunnare: ”Att jag icke avhöll mig från att meddela eder något av det som var gagneligt, ej heller från att undervisa eder offentligen och från hus till hus.” (Apg. 20:20, NW) Hur effektiv har denna metod att finna, ge föda åt och öva nya förkunnare varit? Jehovas vittnens årsböcker visar följande tillväxt av nya, döpta Ordets förkunnare: 59.828 år 1957; 62.666 år 1958; 86.345 år 1959; 69.027 år 1960.

Hur vi bevisar oss vara tjänare av det rätta slaget

17. Vad utmärker en Ordets förkunnare av det rätta slaget?

¹⁷ Det är sant att världen undrar och förvånas storligen över tillväxten inom Jehovas nya världs samhälle. Men Guds tjänare förvånas inte. De vet att Jehovas ande har varit med dem och har välsignat dem, eftersom de är Ordets förkunnare med ett uppsåt eller syfte. De har lytt Guds vilja, och de skall fortsätta att göra så i full förvissning om att Jehova alltjämt skall välsigna dem, och kanske ytterligare millioner kommer att sluta sig till dem i deras förkunnartjänst och stämma in i den högt klingande lovprisning som nu hörs jorden runt. Detta är en fruktsamhetens och tillväxtens dag för den nya världens samhälle, såsom Jesaja profeterade: ”Av den minste skola komma tusen.” (Jes. 60:22) De tusen och åter tusen andra får som årligen blir funna, får föda och blir övade i tjänsten för Riket har del i att hävda Jehovas namn och är i sig själva avgörande bevis för att Jehovas vittnen gör Guds vilja och bevisar sig vara tjänare av det rätta slaget. Liksom en läkare av det rätta slaget känns igen genom antalet patienter han kan bota, liksom en advokat av det rätta slaget känns igen på antalet rättegångar han lyckas vinna, liksom en lantbrukare av det rätta slaget är känd för sina rika skördar, så utmärker sig en Ordets tjänare av det rätta slaget genom de resultat hans förkunnartjänst ger. Han kan visa hän på dem som han har hjälpt att komma till kunskap om sanningen och som har förenat sig med honom i tjänsten. De är hans rekommendationsbrev, som visar att han är en Ordets tjänare: ”Behöva vi kanhända såsom somliga ett anbefallningsbrev till eder? Eller kanhända ifrån eder? Nej, I ären själva vårt brev, ett brev, som är inskrivet i våra hjärtan, känt och läst av alla människor.” — 2 Kor. 3:1, 2.

18. Varför är det inte bra att sätta en tidsgräns för vår förkunnartjänst, och hur länge har Jehova sagt att vi skall predika?

¹⁸ Vi får inte sätta någon tidsgräns för vår tjänst. Vi får inte tänka så: ”Jag skall vara förkunnare i två, tre, fem eller tio år. Sedan är nog Harmageddon här, och jag behöver inte predika längre.” Några som har haft sådana tankar i det flydda tillhör inte längre Jehovas framåtskridande organisation. Långt bättre är att lära den läxa Jehova gav Jesaja, då han frågade: ”Hur länge, o Jehova?” ”Då sade han: ’Till dess städerna verkligen braka samman i ruiner, så att de bliva utan någon invånare, och husen bliva utan jordemänniskan och marken själv fördärvas och blir en ödemark.’” (Jes. 6:11, NW) Jehova Gud känner tiden då predikoverket är fullbordat. Det var Jehova som bjöd att det skulle börja, vänta därför på att Jehova säger att det är tid att höra upp.

19. Vad gjorde Jeremia och Jesus som alla Guds tjänare nu måste göra efter?

¹⁹ Vi lever nu på Jehovas dag. Uppdraget från Jehova gäller att vi skall predika för jordens inbyggare. Om folk vill lyssna eller vägrar att lyssna, det är något som de själva får bestämma om. Om det är någon som vägrar, måste det vara de som det predikas för; Jehovas tjänare får inte vägra att gå ut till dem med budskapet om Riket. Vad var det som Jehova bjöd Jeremia att göra mot sin tids kallsinniga, hårdnackade människor? Sade han: ”Lämna dem i fred, de är i alla fall getter”? Nej! Hör här vad han sade: ”Och du skall säga dem alla dessa ord, men de skola icke höra på dig; och du skall ropa till dem, men de skola icke svara.” (Jer. 7:27, Åk) Jesus följde samma riktlinjer med full insikt om att hans nation inte skulle ta emot honom såsom sin Messias. Men han predikade i alla fall för folket. Djupt bedrövad sade han: ”Huru ofta har jag icke velat församla dina barn, likasom hönan församlar sina kycklingar under sina vingar! Men I haven icke velat.” (Matt. 23:37) Många människor med ärliga hjärtan hörde verkligen på Jesus och gav akt på hans predikan, men det stora flertalet förkastade och hatade hans fridfulla budskap och krönte sitt vildsinta hat med att låta döda honom. Jesus blev inte modfälld av det motstånd han fick röna, och inte väntade han sig heller att kunna omvända världen genom sin förkunnartjänst. Han förutsade att hans efterföljare skulle få ett liknande mottagande: ”Då skall man prisgiva eder till misshandling, och man skall dräpa eder, och I skolen bliva hatade av alla folk för mitt namns skull.” — Matt. 24:9.

20. Varför bör vi inte vara snara att fälla vårt omdöme om dem som till en början motstår vårt budskap?

²⁰ Även om världen hatar och motstår oss, så var inte för snar att fälla ditt omdöme om enskilda människor som till en början är motståndare till förkunnartjänsten. Tänk på att liksom förhållanden förändras, så förändras människors sinnen. Så var det med Saulus från Tarsus. Han omvände sig från att motstå Gud och förfölja Guds trogna tjänare till att behaga Gud, och han blev Guds trogne tjänare, som Gud sände till nationerna. Många av Guds trogna, överlämnade tjänare i våra dagar var motståndare till budskapet då de först fick höra det. — Apg. 9:11—15.

Förkunnartjänstens välsignelser

21. Vad var det i förbindelse med Salomos rike som gjorde sådant intryck på drottningen av Saba?

²¹ Det finns ännu många tusen får som måste sökas upp och föras in i den nya världens samhälle, och detta innebär att många glädjeämnen och välsignelser väntar dem som tar del i förkunnartjänsten. Tänk på den välgång, härlighet och glans som utmärkte Salomos rike. När drottningen av Saba kom för att själv få se detta, blev hon mållös, såsom skildringen säger: Då ”var där ingen ande mer i henne. Och hon sade till konungen: ’Sanning var det talet, som jag hörde i mitt land om dina saker och din visdom; men jag har icke satt tro till orden, förrän jag nu har kommit och sett det med mina ögon; och se, för mig är icke hälften berättat. Du övergår i visdom och goda ting det rykte, som jag har hört. Lyckliga äro dina män, lyckliga dina tjänare, som alltid stå inför dig och höra din visdom.’” — 1 Kon. 10:5—8, Åk.

22. a) Vilka välsignelser iakttar Jehovas tjänare nu? b) Vilken sinnesförfattning bör vi aldrig hemfalla åt? Varför det?

²² De som i denna tid är i den större Salomos, Kristi Jesu, tjänst ser nu med sina egna ögon den välgång, glädje och lycka som präglar den nya världens samhälle i verksamhet. De ser och hör hur män, kvinnor och barn i alla delar av jorden kungör Jehova Guds namn. Också människor av en god vilja iakttar den härlighet och glans som utmärker Guds och hans Sons rike, och under de sistförflutna tio åren har i genomsnitt mer än 1.000 av dem ofelbart varje vecka strömmat till hans organisation. Att erfara glädjen över att Herrens andra får kommer in är en annan av tjänstens välsignelser. Skjut inte möjligheter till tjänst eller tjänsteprivilegier åt sidan för alla de sysselsättningar som den här världen kan erbjuda. Förkunnartjänsten bör vara vår främsta sysselsättning, och vårt förvärvsarbete bör komma i andra hand. Det skall bara vara medlet att hålla oss i gång i tjänsten. Såsom Guds tjänare beflitar vi oss om att fortsätta med ”att först söka riket och hans rättfärdighet”. (Matt. 6:33, NW) Eftersom vi inser att detta är något som Jehova fordrar av var och en av sina tjänare, får vi aldrig hemfalla åt en sådan sinnesförfattning, att vi säger: ”Å, verket kan bli utfört utan mig.” Naturligtvis kan Jehova Gud få denna förkunnartjänst utförd utan oss. Han kan också införa sin nya värld utan oss. Men det är långt bättre att se saken så här: Han skall bruka oss och fortsätta att bruka oss för evigt i sin nya värld, om vi fullgör syftet med vår förkunnartjänst nu. Människorna i världen må söka materiella rikedomar, makt, popularitet, prestige och nöjen, men kom ihåg att dessa mål inte når längre än till Harmageddon. Men din strävan att såsom en Guds tjänare ha del i hävdandet av Jehovas namn, hjälpa andra människor att lära känna Jehova Gud och bevisa dig vara en trogen och produktiv Ordets förkunnare är ett mål som skall föra dig genom Harmageddonstriden och in i den nya världen. Må vår förkunnartjänst vara till fröjd för Jehova Gud och åt alla trogna medföra det eviga livets belöning.