Var är din skatt?

”Där er skatt är, där kommer också ert hjärta att vara.” — Luk. 12 34.

1. Vad har varit flertalet människors främsta intresse? (Ps. 49:7—12; 144:12—14; Matt. 6:31, 32)

UNDER människans hela historia har många låtit livet kretsa kring förvärvandet av materiella ägodelar — hus, guld, silver, dyrbara stenar, stora hjordar av husdjur och liknande. Människor har kämpat för att öka sin egendom i hopp om att deras mödor skulle gagna barn och barnbarn och ännu avlägsnare generationer. Men är materiella ägodelar med rätta den skatt som bör få den främsta uppmärksamheten från Guds tjänare?

2. Om en kristen huvudsakligen koncentrerade sig på materiella mål, hur skulle han då vara lik ”denna världens människor”?

² Om en kristen huvudsakligen skulle ägna sig åt strävan efter materiella mål, skulle han då inte stå i motsättning till människor som tjänar Gud? Han skulle i hög grad likna dem som beskrivs av den inspirerade psalmisten David — ”denna världens människor, som hava sin del i detta livet ..., som hava söner i mängd och lämna sitt överflöd åt sina barn”. (Ps. 17:14) Sådana människor som tillhör ”denna världen” vet inte av något högre än att tillfredsställa sina personliga begär. Allt som livet betyder för dem är att leva gott, skaffa familj och lämna ett arv efter sig. De ägnar ingen tanke åt sin förpliktelse mot Jehova Gud.

3. Vad var av största vikt för David? (Ps. 16:5—8)

³ Hur annorlunda var inte Davids syn på livet! Han förklarade: ”Men jag skall skåda ditt ansikte i rättfärdighet; när jag uppvaknar, vill jag mätta mig av din åsyn.” (Ps. 17:15) Ja, hans främsta intresse var att förbli rättfärdig, så att han skulle kunna se Guds ansikte, dvs. erfara gudomlig ynnest och välsignelse, som om han stod inför sin Danare. När David ”uppvaknade”, blev medveten om en förvissning som kom från Gud, skulle han glädja sig över att Jehova var med honom. Psalmistens hjärta hade verkligen fäst sina känslor av tillgivenhet vid andliga skatter som består.

4. Vad avgör var vår skatt är?

⁴ Hur är det i vår tid? Var är vår skatt, om vi dömer efter vår inställning, våra ord och våra handlingar? Finns den här på jorden, eller finns den i himlarna? Var vår skatt är beror på det sätt på vilket vårt hjärta ger oss drivkraft och motiv. Jesus Kristus sade: ”Där er skatt är, där kommer också ert hjärta att vara.” (Luk. 12:34) Att vi begrundar och tillämpar det övriga, som Guds Son då framställde, kan vara till mycket stor hjälp, när det gäller att vi skall fästa våra känslor av tillgivenhet vid den plats där de bör vara.

VÄRDERA MATERIELLA RIKEDOMAR TILLBÖRLIGT

5. a) Varför vägrade Jesus Kristus att engagera sig i en arvstvist? b) Vilken varning gav han vid det tillfället? Varför det? c) Vilken liknelse framställde han för att framhäva dårskapen i att fästa otillbörlig vikt vid materiella ting?

⁵ När vi undersöker det sammanhang där vi finner Jesu ord, lägger vi märke till att en stor skara hade lyssnat till Guds Son. En av dem sade: ”Lärare, säg till min bror att dela arvet med mig.” (Luk. 12:13) Eftersom den mosaiska lagen föreskrev att den förstfödde sonen skulle få två delar av arvet, borde det i själva verket inte ha funnits något skäl till tvist. (5 Mos. 21:17) Det är tydligt att den man som bad Jesus träda emellan ville ha mera än sin lagliga andel. Guds Son urskilde vad frågan gällde och vägrade att bli indragen. I stället varnade han folkskaran för att med orätt åstunda det andra har. Han sade: ”Håll era ögon öppna och ta er i akt för allt slags habegär, därför att inte ens när någon har överflöd härrör hans liv från de ting han äger.” (Luk. 12:15) Oberoende av hur rik någon är, kan han helt enkelt inte hålla sig vid liv till obestämd tid. Han kommer att dö precis som vilken annan människa som helst och lämna efter sig all sin hopsamlade rikedom. Jesus betonade denna tanke ännu kraftigare, då han framställde följande liknelse:

”En viss rik mans odlade jord hade burit riklig skörd. Följaktligen började han överlägga med sig själv och säga: ’Vad skall jag göra, eftersom jag inte har någonstans att samla in min skörd?’ Så sade han: ’Detta vill jag göra: Jag vill riva mina förrådshus och bygga större, och där vill jag samla in all min spannmål och alla mina goda ting; och jag vill säga till min själ: ”Själ, du har många goda ting lagrade för många år; ta nu igen dig, ät drick, roa dig.’” Men Gud sade till honom ’Du oförnuftige, nu i natt avkräver man dig din själ. Vem skall då få de ting du har lagrat upp?’” — Luk. 12:16—20.

6. Vad underlät den rike mannen i Jesu liknelse att inse? Hur tillämpade Jesus liknelsen?

⁶ Den rike mannen i den här liknelsen ägnade ingen tanke åt hur han skulle kunna använda sin rikedom för att hjälpa andra. Han blev helt och hållet upptagen av sin egen bekvämlighet och hoppades ha nytta av sin hopsamlade rikedom under kommande år. Han förlorade ur sikte att hans liv kunde nå sitt slut mycket snabbt, och så underlät han att använda sina tillgångar till att inför Jehova Gud bygga upp en meritlista av förträffliga gärningar. Därför hade han vid döden inte någon skatt i form av förträffliga gärningar, som kunde belönas av hans Danare. Det är som Jesus uttryckte det: ”Så går det den som samlar skatter åt sig själv men inte är rik inför Gud.” — Luk. 12:21.

7. Vilka ord av lärjungen Jakob visar att de kristna kan bli snärjda på samma sätt som den rike mannen i Jesu liknelse?

⁷ Lärjungar till Jesus Kristus är inte immuna mot faran att hamna i samma sinnestillstånd som den rike mannen i liknelsen. Den kristne lärjungen Jakob fann det till exempel nödvändigt att klandra vissa medtroende: ”Så hör nu, ni som säger: ’I dag eller i morgon vill vi fara till den och den staden och tillbringa ett år där, och vi skall driva handel och göra vinster’, ni som inte vet vad ert liv kommer att vara i morgon. Ty ni är ett dis som syns för en liten stund och sedan försvinner. I stället borde ni säga: ’Om Jehova vill, skall vi leva och också göra det här eller det där.’ Men nu sätter ni er stolthet i era skrävlerier. All sådan stolthet är ond.” — Jak. 4:13—16.

8. När skulle det vara förmätet att sträva efter långsiktiga materiella mål? Varför det?

⁸ Det är verkligen höjden av förmätenhet och stolthet av någon att ge uttryck åt föresatsen att med framgång trakta efter långsiktiga materiella mål och göra detta utan någon hänsyn till Guds vilja i saken. Det finns inget sätt att veta ens vad nästa dag skall föra med sig. De bästa planer kan misslyckas, eller också kan döden komma plötsligt, oväntat. Människolivet är lika bräckligt och osäkert som ett dis, och därför är det inte någon pålitlig grundval som man kan bygga sina förhoppningar på. Den som skryter med hur han skall fullgöra sina planer ignorerar följaktligen sitt beroende av Gud och ringaktar det förhållandet att Guds välsignelse är nödvändig för framgång. Alldeles som lärjungen Jakob framhöll är sådana stolta handlingar onda.

9. Vad lär vi av 1 Timoteus 6:9, 10 om faran i att sträva efter rikedom?

⁹ Den som obetänksamt fortsätter med sina materialistiska planer och skjuter det som är Guds vilja för honom i bakgrunden kommer i allvarlig andlig fara. Den kristne aposteln Paulus varnade: ”De som är beslutna att bli rika faller i frestelse och en snara och många oförnuftiga och skadliga begär, som snabbt drar ner människorna till undergång och tillintetgörelse. Kärleken till pengar är nämligen en rot till alla slags skadliga ting, och genom att trakta efter denna kärlek har några villats bort från tron och har genomborrat sig själva överallt med många kval.” — 1 Tim. 6:9, 10.

10. a) Vad bör vi göra, när vi planerar för framtiden? Varför det? b) Skall materiella tillgångar användas enbart för att tillfredsställa personliga njutningar? Vad säger bibeln om detta?

¹⁰ Om å andra sidan våra hjärtan ger oss rätt motiv, kommer vi inte att förlora ur sikte att livet är osäkert och att vi är helt och hållet beroende av Jehova Gud. Närhelst vi gör upp planer för framtiden, kommer vi då att under bön begrunda hur dessa planer passar ihop med Guds uppsåt. Detta kommer att förhindra att vi går så helt upp i materialistiska strävanden att vi får mindre och mindre tid till att bygga upp en stark tro. Sådan begrundan under bön kommer också att hjälpa oss att inse att materiella tillgångar inte helt enkelt skall samlas på hög för att man skall kunna tillfredsställa personliga njutningar, utan bör användas till nytta för medmänniskor. Detta osjälviska bruk av pengar är grundläggande när det gäller att en människa är en sann kristen. Bibeln säger oss: ”Må den som stjäl inte stjäla mer utan hellre arbeta strängt och med sina händer utföra gott arbete, så att han kan ha något att dela ut åt den som har behov.” (Ef. 4:28) ”Den form av gudsdyrkan som är ren och obesudlad från vår Guds och Faders ståndpunkt är denna: att se till föräldralösa och änkor i deras betryck och att bevara sig utan fläck från världen.” — Jak. 1:27.

AKTA DIG FÖR ATT VILLAS BORT AV DAGLIGA OMSORGER

11. Vilket råd gav Jesus Kristus om den tillbörliga inställningen till dagliga omsorger i livet?

¹¹ Många kristna kan inse hur dåraktigt det skulle vara om de samlade rikedom bara för att själva njuta av den och ha nytta av den, men de inser kanske ändå inte att de dagliga omsorgerna lika lätt kan vända dem bort från att arbeta av hela sin själ i tjänsten för Jehova Gud. Det var denna tanke som Jesus uttryckligen framhöll, när han vände sin uppmärksamhet mot sina lärjungar och sade:

”Fördenskull säger jag er: Sluta upp med att vara bekymrade för er själ i fråga om vad ni skall äta eller för er kropp i fråga om vad ni skall ha på er. Själen är ju mer värd än maten och kroppen mer än kläderna. Lägg märke till att korparna varken sår ut säd eller skördar, och de har varken skafferi eller förrådshus, och ändå ger Gud dem mat. Hur mycket mer är inte ni värda än fåglarna? Vem av er kan väl genom att bekymra sig lägga en aln till sin livslängd? Om ni alltså inte kan göra det minsta ting, varför är ni då bekymrade för de övriga tingen? Lägg märke till hur liljorna växer; de varken arbetar hårt eller spinner; men jag säger er: Inte ens Salomo i all sin prakt var klädd som en av dem. Om nu Gud på det sättet kläder växtligheten på marken, som finns till i dag och i morgon kastas i ugnen, hur mycket hellre skall han då inte kläda er, ni med lite tro! Och sluta upp med att söka vad ni må äta och vad ni må dricka, och sluta upp med att sväva i bekymrad ovisshet; alla dessa ting är ju det som världens nationer så ivrigt strävar efter, men er Fader vet att ni behöver dessa ting. Sök likväl oavbrutet hans rike, så skall också dessa ting tilldelas er.” — Luk. 12:22—31.

12. Varför är det oförståndigt att ge efter för ytterligtgående bekymmer i fråga om mat och kläder och börja sakta farten i fråga om andliga strävanden?

¹² Särskilt i tider av ekonomiska svårigheter eller ökande inflation gör vi väl i att tänka på dessa ord av Jesus. Allt bekymmer, all oro och all ängslan i världen kommer inte att förbättra vår situation. Fysisk näring kan inte uppehålla vårt liv för evigt, och den kan inte heller skaffa oss ett gott namn inför Jehova Gud. Den som är så ängslig för sin mats skull att han försummar sin tjänst för Gud skulle alltså i själva verket sätta högre värde på den fysiska födan än på sitt liv. Den som blir alltför ängslig beträffande sitt behov av kläder och börjar sakta farten i sina andliga strävanden skulle på liknande sätt tillerkänna kläderna större värde än kroppen. Omåttliga bekymmer för hur man skall få det man behöver för varje dag visar brist på tro på Guds förmåga att sörja för sina tjänare.

13. Varför bör det som Jehova har gjort för korparna och liljorna på marken vara till uppmuntran för oss?

¹³ Med tanke på det oförlikneliga namn och rykte som Jehova har om sig för att vara en som sörjer för de sina, finns det ingen orsak för någon att hemfalla åt sådan brist på tro. Alldeles som Jesus framhöll bekymrar sig korparna inte över varifrån deras nästa matbit skall komma, liksom inte heller liljorna blir ängsliga i fråga om sin utsmyckning. Likväl är det så att dessa korpar genom att leta efter föda finner tillräckligt för att uppehålla livet, och i fråga om liljorna är det helt enkelt så att de växer och ikläder sig en storslagen färgprakt, som inte ens kung Salomo i sina vackra kläder skulle kunna tävla med. Ja, Jehova Gud har ordnat det så att korparna kan finna den föda de behöver, och växterna kan smycka sig med blommor av enastående skönhet. Kan vi då föreställa oss att han känslolöst skulle låta sina tjänare svälta till döds eller gå omkring utan de kläder de behöver? Sannerligen inte. Som allmän regel kan sanna kristna därför vara säkra på att när de inte låter livets omsorger hindra deras tjänst för Gud, så kommer de att få sina grundläggande behov tillgodosedda. I själva verket kommer de att ha det mycket bättre ställt än världsmänniskor i liknande ekonomiska omständigheter. Det går mycket bättre för de kristna, därför att de inte slösar bort sina tillgångar på hasardspel, rökning, omåttligt drickande och liknande.

UTTALANDEN FRÅN JEHOVAS MUN HAR UPPEHÅLLANDE KRAFT

14. Kunde israeliterna ha överlevt i öknen utan Jehovas direkta hjälp? Vad visar Mose ord i detta hänseende?

¹⁴ Tänk också på vad Jehova Gud gjorde för israeliterna i öknen. Mose påminde dem: ”Du skall komma ihåg allt vad som har skett på den väg HERREN [Jehova], din Gud, nu i fyrtio år har låtit dig vandra i öknen. ... Han tuktade [ödmjukade, NW] dig och lät dig hungra, och han gav dig manna att äta, en mat, som du förut icke visste av och som icke heller dina fäder visste av; på det att han skulle lära dig förstå, att människan lever icke allenast av bröd, utan att hon lever av allt det [varje uttalande, NW] som utgår av HERRENS mun.” (5 Mos. 8:2, 3) I den ouppodlade öknen kunde tre millioner israeliter helt enkelt inte ha överlevt under 40 år. Det var i själva verket så att Jehova Gud lät dem komma i en situation där de menade att de verkligen skulle svälta till döds. De ropade till Mose och Aron: ”I haven fört oss hit ut i öknen för att låta hela denna hop dö av hunger.” (2 Mos. 16:3) Utan det vanliga medlet till att uppehålla livet — bröd — menade israeliterna att de var dömda.

15. Varför lät Jehova israeliterna känna hunger? I vilken bemärkelse var mannat ett uttalande från hans mun?

¹⁵ Jehova ödmjukade dem verkligen genom att låta dem känna sådan hjälplöshet. Hans uppsåt med att göra detta var att lära dem att när det vanliga förrådet av mat tröt, så skulle uttalandena från Jehovas mun uppehålla människan. Det mirakulösa mannat var resultatet av ett sådant uttalande, eftersom Jehova gav befallningen och mannat blev till. Eftersom Jehova Gud höll en hel nation vid liv i en öken i 40 år, kan vi sannerligen hysa tillförsikt till att uttalandena från hans mun också kan uppehålla oss i denna tid.

16. Nämn några uttalanden som Jehova har gjort om att uppehålla sina tjänare. (Ps. 37:3, 4, 23—26; 145:14—19)

¹⁶ Vilka uttalanden har Jehova gjort angående att han skall uppehålla sina tjänare? Den inspirerade psalmisten skrev: ”HERREN förskjuter [överger, NW] icke sitt folk.” (Ps. 94:14) Och Jesus Kristus sade: ”Var därför aldrig bekymrade och säg: ’Vad skall vi äta?’ eller: ’Vad skall vi dricka?’ eller: ’Vad skall vi sätta på oss?’ ... Er himmelske Fader vet ju att ni behöver alla dessa ting. Fortsätt därför med att först söka riket och hans rättfärdighet, så skall också alla dessa andra ting tilldelas er.” — Matt. 6:31—33.

17. Vilken påtaglig form kan uttalandet från Jehovas mun ta, när det gäller att uppehålla hans tjänares liv?

¹⁷ Alla som verkligen söker Guds rike och hans rättfärdighet först kommer därför att erfara hans kärleksfulla omvårdnad. Även om de kan befinna sig i till synes hopplösa omständigheter, kommer uttalandena från Jehovas mun att uppehålla dem. Alldeles som mannat var ett påtagligt resultat av ett uttalande från Jehovas mun och höll israeliterna vid liv i öknen, kommer i vår tid Jehovas löfte att han skall uppehålla sina tjänare att ta påtaglig form. Jehova har till exempel ibland förmått medtroende eller till och med icke troende att komma till hans behövande tjänares hjälp. Eftersom otillbörlig oro över de dagliga tingen i livet kan vara fördärvbringande för vårt andliga synsätt, gör vi väl i att bevara vår tro stark, när det gäller Jehovas förmåga att sörja för oss. — Hebr. 13:5, 6.

18. a) Varför bör vi tänka allvarligt på om vi samlar skatter i himmelen? b) Vilka frågor kan vi ställa oss själva för att avgöra var vår verkliga skatt är?

¹⁸ Detta som gäller att samla en skatt i himmelen bör inte behandlas lättvindigt. Alla framtida välsignelser och livsutsikter beror på det. (Jämför Lukas 12:45—48.) Följaktligen är det bra att var och en granskar sig själv och frågar: Sätter jag verkligen Rikets intressen först i mitt liv? Använder jag min tid, mina krafter och mina tillgångar på ett sätt som leder till lovprisning av Guds namn och är till nytta för mina medmänniskor? Kan jag säga att materiella ting inte är det viktigaste i mitt liv, utan att min största glädje kommer av att jag tjänar Jehova Gud? Det är bara om vår verkliga skatt är i himlarna som vi kan svara ja på dessa frågor.

[Bild på sidan 20]

Manna — resultatet av ett uttalande från Jehova som uppehöll en nation