Håll på med att bevisa vad slags människa du är genom att axla ansvar
”Fortsätt att bära varandras bördor och uppfyll så Kristi lag.” — Gal. 6:2, NW.
1, 2. a) Vilken inställning har man här i världen till ansvarsbördor? b) Hur har kristenhetens ledare dragit sig undan sitt ansvar? Anför exempel.
EN BIDRAGANDE orsak till att det nu råder ”kritiska tider, svåra att komma till rätta med” är att människor fått för vana att söka undvika ansvar. Inom alla områden gör sig denna tendens gällande i så stor utsträckning, att man får leta efter den som hellre tar på sig ansvar än skjuter över det på någon annan. Föräldrar drar sig undan ansvaret att lära och undervisa sina barn på rätt sätt. Därför växer barnen upp likt onyttigt ogräs. Och som en följd härav tar inte vakna, begåvade ungdomar på sig ansvar i hemmet och gentemot andra i familjen och samhället utan blir oansvariga och samvetslösa brottslingar. — 2 Tim. 3:1, NW.
2 Kristenhetens ledare har också dragit sig undan sitt ansvar att undervisa de mer än åtta hundra millionerna kyrkobesökare, vilka understöder dem och betalar deras löner, i bibelns sanningar, och fördenskull känner kyrkomedlemmarna inget andligt ansvar för att tjäna den Gud som de påstår sig dyrka. Ja, de uppmanas att inte ens försöka försvara den tro som de bekänner sig till, enligt vad som sades i New York Times för 19 juni 1961, sidan 29. En ytterligare bekräftelse på detta utgör kyrkoherden Robert McCrackens yttrande: ”En baseballentusiast känner till mera om baseball än kyrkomedlemmarna känner till om kristendomen.” En annan präst har sagt följande om medlemmarna i hans församling: 90 procent av dem ”skulle kunna kallas religiösa analfabeter”!
3. Hur har Jehovas vittnen i samband med sin förkunnargärning lagt märke till denna benägenhet hos folk att undvika ansvar?
3 Jehovas vittnen lägger dagligen märke till denna benägenhet hos folk att söka undvika att ta på sig ansvar. Hur många gånger har de inte träffat människor som gläder sig mycket över Guds löften, inser sanningen i det budskap från Guds ord, som bärs fram till dem, men som avböjer förslaget om att få ett bibelstudium i hemmet, därför att de bävar inför det ansvar som de kanske skulle komma att få i och med att de skulle bli Jehovas vittnen. Åter andra är lika den steniga eller törnbevuxna mark som Jesus talade om i sin liknelse om såningsmannen, mark där säden grodde och spirade till en tid men sedan vissnade eller blev förkvävd. När människor av det slaget får klart för sig att de måste ta på sig ansvar, flyr de undan, och därmed låter de sanningens säd dö. Ja, till och med bland åt Gud överlämnade kristna finns det några som drar sig för att leda ett bibelstudium i hemmet hos en människa av en god vilja eller som ryggar tillbaka inför ökade tjänsteprivilegier helt enkelt därför att det skulle innebära för mycket ansvar. — Matt. 13:1—23.
4, 5. a) Varför är det inte nu lämpligt att dra sig undan ansvar? b) Vilket ansvar vilar på åt Gud överlämnade kristna?
4 När nu i det närmaste fyrtioåtta år har gått av de yttersta dagarna för denna världen sedan det ”markerade” året 1914, är det inte lämpligt att ge vika för världens ande, som kännetecknas av ansvarslöshet, nej, tiden är nu inne då man bör motstå världens ansvarslösa ande. Det följer ansvar med att bli en åt Gud överlämnad kristen, ty en sådan människa äger kunskap — kunskap som är av livsviktig betydelse för andras frälsning. Lärjungen Jakob säger: ”Den som förstår att göra, vad gott är, men icke gör det, för honom bliver detta till synd.” (Jak. 4:17) Den som har överlämnat sig åt Gud måste alltså fullgöra sitt överlämnande. Han har en ansvarsbörda som han måste bära. ”När du har gjort ett löfte åt Gud, så dröj icke att infria det; ty till dårar har han icke behag. Det löfte du har givit skall du infria.” — Pred. 5:3.
5 När du såsom en kristen överlämnade dig till att tjäna Jehova, gjorde du detta av kärlek till Gud. I likhet med profeten Jesaja sade du: ”Se, här är jag, sänd mig.” (Jes. 6:8) Därpå lärde du dig att man inte kan vara sluten till Jehovas organisation i åratal utan att göra framsteg, så att man växer till andlig mogenhet. Så här uttryckte aposteln Paulus det: ”Var och en skall bära sin egen börda.” (Gal. 6:5, NW) Fördenskull krävs det av oss att vi skall sträva framåt mot mogenhet, växa till andligen, förbereda oss för utvidgad tjänst, bli bättre undervisare och att vi skall tjäna i Jehovas organisation där vi kan gör den bästa nyttan.
Det stora behovet
6, 7. a) Vilket behov råder, som bör förmå alla att axla ansvar? b) Hur bidrar ökningen av antalet församlingar till att behovet växer?
6 En stor skara av dem som utgör ”alla nationers önskvärda ting”, människor av en god vilja, håller nu på att församlas till Jehovas nya världs samhälle. (Hagg. 2:8, NW) Men de förkunnare av Guds ord som nu är kvalificerade att undervisa och hjälpa dessa människor, som söker livet, är få, alldeles som förhållandet var i Jesu dagar. Det finns rikliga möjligheter för alla de nya i Guds organisation eller de gamla i den att ta på sig större ansvar. Det råder till exempel behov av många fler heltidsförkunnare, pionjärer. Och det behövs förkunnare som kan ge sig bort för att tjäna på platser där behovet att få höra Guds sanning är större än på en del hemmadistrikt. I många delar av Förenta staterna och den övriga världen finns det alltjämt inget organiserat predikande av de goda nyheterna. Det behövs arbetare. Vill du ta på dig ansvaret att predika i något sådant område? — Matt. 9:36—38.
7 Och tänk också på det växande behovet av fler och fler mogna tjänare, som kan öva tillsyn över förkunnarverket allteftersom det växer med oerhörd fart. Förra tjänsteåret fanns det 21.557 församlingar av Jehovas vittnen världen utöver, 549 flera än året dessförinnan. Är inte detta underbart! Men det finns också inte fullt så uppenbara välsignelser. Tänk på de tjänsteprivilegier som erbjöd sig för tusentals kvalificerade förkunnare, som ägde de nödvändiga skriftenliga kvalifikationerna. Dessa nya församlingar behövde 549 församlingstjänare, 549 biträdande församlingstjänare, 549 bibelstudietjänare osv. Allt som allt behövdes det mer än fyra tusen tjänare. Lägg härtill omkring trettio nya kretstjänare och flera stycken områdestjänare, så inser du vilket stort behov av kvalificerad hjälp som råder i denna tid. Var finns de åt Gud överlämnade, mogna förkunnare som vill ta på sig ansvar under 1962, 1963 och åren framåt? Är du en av dem? Står du fast vid det löfte du gav Jehova då du överlämnade dig och sade: ”Se, här är jag, sänd mig”?
Hur man förbereder sig och sedan axlar ansvar
8, 9. a) Vilken egenskap kan hjälpa dig att ta på dig ansvar? b) Varför är det rätt att trakta efter att få större ansvar? c) Vad bör vara vårt motiv?
8 Allteftersom vår kärlek till Jehova växer, blir vi allt angelägnare om att inte hålla igen och undvika att ta på oss ansvar. Vi skaffar oss en framåtsträvande syn på tingen och nöjer oss inte med att stå stilla. Runt omkring oss i Jehovas synliga organisation kan vi se mycket arbete som behöver göras. Vill vi hjälpa till med det? Många åt Gud överlämnade förkunnare har tagit på sig ansvaret att tjäna vid Sällskapet Vakttornets Betelhem och tryckerier. Kanske också du kan göra det.
9 Din kärlek till Gud och hans organisation kommer att få dig att trakta efter större ansvar. Detta är inte bara tillbörligt, utan Skriften uppmuntrar oss att göra detta. Aposteln Paulus framhöll: ”Om någon man traktar efter ett ämbete som tillsyningsman, åstundar han ett gott arbete.” (1 Tim. 3:1, NW) När det alltså är rätt att göra detta, bör du naturligtvis önska göra det, men du bör ha ett rätt motiv. Du bör inte ärelystet söka armbåga dig fram i organisationen och sätta i gång någon kampanj för att vinna en viss ställning, utan du bör ödmjukt och glatt erbjuda de förmågor som du må ha för att den nya världens intressen må befrämjas.
10. Vad bör vår strävan gå ut på med tanke på det stora behovet av kvalificerad hjälp?
10 Om du söker göra framsteg inom den nya världens samhälle, bevisar detta din kärlek till Jehova. Det är också ett tecken på mogenhet. Att du handlar så visar att du uppskattar de privilegier som ligger framför dig. Eftersom man inte kan bli tillsyningsman om man inte fyller de krav på en sådan som bibeln anger, bör du önska anpassa dig så att du kan nå upp till denna höga måttstock. När sedan en tillsyningsman behöver förordnas, kan du kanske komma i fråga. Det finns åt Gud överlämnade förkunnare i praktiskt taget varje församling som skulle kunna vara kvalificerade för större tjänsteprivilegier, om de bara ville släppa till sig själva. De bör i all uppriktighet önska se Jehovas verk fullgjort till hans lov och pris.
De önskvärda kvalifikationerna
11. Vilka kvalifikationer måste tillsyningsmän äga?
11 Såsom vi har sett råder det ett stort behov av åt Gud överlämnade tjänare i den nya världens samhälle, tjänare med sunt omdöme, gedigen kunskap och kärlek, män som äger de kvalifikationer beträffande tillsyningsman som Skriften anger i 1 Timoteus 3:1—7: ”Tillsyningsmannen bör därför vara oförvitlig, en enda hustrus man, måttlig i sina vanor, sund till sinnes, ordentlig, gästfri, kvalificerad att undervisa, icke någon drucken grälmakare, icke benägen för våldsamheter, utan resonlig, icke stridslysten, icke penningkär, en man som förestår sitt eget hus på gott sätt, i det han håller barnen i underdånighet med allt allvar, ... icke någon nyomvänd man, på det att han icke må bliva uppblåst av högmod och hemfalla åt den dom som har avkunnats över djävulen. Dessutom bör han också hava ett gott vittnesbörd från människor utanför.” — NW.
12. Hur visar man att man traktar efter större ansvar?
12 Om du skall kunna förbereda dig för att ta på dig teokratiskt ansvar, måste du alltså först bli andligt sinnad, du måste sätta andliga värden framför de materiella värdena. Du måste livnära ditt sinne med sådant som är uppbyggande genom regelbundet, personligt studium och genom att vara med vid alla församlingens möten. Du måste lära dig att intimt samarbeta med organisationen och lära dig värdet av enhet och endräkt. Du kommer att önska få värdefulla erfarenheter genom att arbeta tillsammans med mogna förkunnare i tjänsten på fältet. Du kommer att föresätta dig personliga mål, som du vill uppnå, så att du kan gå framåt steg för steg. Sträva efter att hålla bättre predikningar, vinnlägg dig om konsten att undervisa, lär dig de argument och bevis från Skriften med vilka du kan övervinna invändningar, lär dig hur du skall förklara Guds djupheter. När du har nått ett mål, så föresätt dig ett nytt. På det sättet kan du göra framsteg och inte bara stå stilla. — 1 Tim. 4:15, 16.
13. Vilka två egenskaper är synnerligen viktiga, och varför är de det?
13 Glöm inte bort sådana egenskaper som pålitlighet och ordhållighet. Se till att du utvecklar dessa egenskaper. Träffar du avtal utan att sedan hålla dem? Säger du nej till uppgifter vid tjänstemötena eller teokratiska skolan utan att du har något verkligt skäl att göra det? Känner du behov av att vara pålitlig och ordhållig? Gör det som du får i uppdrag att göra. Arbeta på det av hela din själ, såsom för Jehova, så skall han välsigna dig. (Kol. 3:23, NW) Mena inte att du är redo för en större uppgift, om du inte har utvecklat dessa viktiga egenskaper.
Också ungdomar bör axla ansvar
14. Vilken livsuppgift har många ungdomar valt, och varför är den den högsta livsuppgiften?
14 Unga förkunnare för Jehova bör inte hålla igen utan gå framåt och axla större ansvar. Många ungdomar i våra dagar väljer olika livsuppgifter som de skolar sig för. Andra ser ut att fullfölja sin skolgång utan att ha någon särskild livsuppgift eller något mål i tankarna. Men så bör det inte förhålla sig med unga människor som har överlämnat livet åt att tjäna Jehova Gud. Genom sitt överlämnande har de redan valt sin livsuppgift — förkunnartjänsten. Deras livsuppgift är den högsta man kan tänka sig, ty det är den enda som garanterar belöningen evigt liv! — Joh. 5:24.
15, 16. a) Vad bör ungdomar som går i skolan ta sig till vara för, och varför bör de det? b) Hur kan föräldrar uppmuntra sina barn?
15 Om du har valt förkunnartjänsten till din livsuppgift och du är inställd på att axla ansvar i den nya världens samhälle, då kommer du att ta dig till vara, så att du inte i onödan blir engagerad i sådan verksamhet vid skolan som ligger utanför det egentliga skolschemat, i sport och annan fritidsverksamhet, som skulle kunna medföra att du råkade i dåligt sällskap och att din utveckling som kristen blev hejdad. Om du ägnar dig åt sådan verksamhet, kan detta hålla dig borta från livsviktiga studier och möten och från den betydelsefulla förkunnartjänsten.
16 Föräldrar som älskar sina barn och önskar att de skall få leva i Guds nya värld kommer att uppmuntra barnen och vägleda dem mot mål som innebär ökad tjänst och ökat ansvar. Till den unge Timoteus gav Paulus detta råd: ”Håll ... på med att öva dig själv, med gudaktig hängivenhet som ditt mål. Ty kroppslig träning är gagnelig för något litet, men gudaktighet är gagnelig för allt, eftersom den har med sig löfte om livet nu och det som skall komma.” Och så tillägger han: ”Detta påstående är trovärdigt och förtjänar att till fullo godtagas.” — 1 Tim. 4:7—9, NW.
17. Varför är förkunnartjänsten en livsuppgift som har lön med sig?
17 Om man strävar efter att följa en sådan ansvarsfull kurs som den gudaktiga hängivenheten innebär, har man sannerligen gjort ett vist val. Det finns ingen bättre livsuppgift, ingen som har större lön med sig. Det är en kurs som sätter dig i stånd att bära den heliga andens frukt, som är så viktig om man skall uppnå kristen mogenhet. Det är en kurs som inte är förgäves, ty ”ni veta att edert arbete icke är förgäves i förbindelse med Herren”, sade aposteln. — 1 Kor. 15:58, NW; Gal. 5:22, 23.
Tillsyningsmän tar på sig större ansvar
18. Varför måste tillsyningsmännen fortsätta att växa till i uppskattning av sin ansvarsfulla ställning?
18 När någon har blivit förordnad till tillsyningsman eller en biträdande tjänare i den kristna församlingen därför att han har andliga kvalifikationer, bör hans tillväxt som kristen inte stanna vid detta utan fortsätta att göra sig märkbar. Paulus råder tillsyningsmän: ”Giv akt på eder själva och på hela den hjord, inom vilken den heliga anden har förordnat eder till tillsyningsmän, till att som herdar vårda eder om Guds församling.” (Apg. 20:28, NW) Tillsyningsmännen får aldrig låta sin klara uppfattning av sitt värdefulla, ansvarsfyllda uppdrag fördunklas. De måste därför, eftersom de intar en sådan ansvarsfull ställning, ta ledningen i fråga om kristet uppförande, kristen undervisning, tjänst och kärlek.
19, 20. a) Hur bör tillsyningsmännen fullgöra sin ansvarsfulla uppgift, enligt vad Petrus har sagt? b) Vad sägs om högdragenhet, om hur andan i församlingen skall kunna hållas varm och hur församlingen skall kunna bevaras enad i kärlek?
19 Hur skall de gå till väga för att avbörda sig detta sitt ansvar? Härom skrev aposteln Petrus: ”Därför giver jag de äldre männen ibland eder denna uppmaning, ty jag är också en äldre man liksom de och ett vittne om Kristi lidanden, delaktig även i den härlighet som skall uppenbaras: Var herdar för Guds hjord, som ni hava i eder vård, icke på grund av tvång, utan frivilligt; icke heller av kärlek till ohederlig vinning, utan med iver; icke heller så, att ni spela herrar över dem som äro Guds arvedel, utan så att ni bliva föredömen för hjorden.” (1 Petr. 5:1—3, NW) Var herdar för Guds hjord, säger aposteln, men inte av tvång, inte med missnöje, som om ni var tvungna till det, som om ni var alltför överhopade, nedtyngda av alltför stort ansvar. Visa er kärleksfulla, villiga, ivriga, glada, när ni som herdar vårdar er om hjorden.
20 Kom också ihåg att fåren tillhör Gud. När det förhåller sig så, finns det inget skäl till att tillsyningsmännen skulle ”spela herrar över dem som äro Guds arvedel”, eller hur? Inte heller bör någon tillsyningsman mena att han är alltför överlägsen för att andra skall kunna nå upp till honom, varigenom han blir otillgänglig. Han måste ta vård om Guds får. Hur skall han kunna göra det, om han är högdragen eller har alltför bråttom för att besvära sig med fårens problem eller är så intresserad av att sköta en högeffektiv organisation, att han glömmer bort fåren helt och hållet? Om han önskar att hans församling skall präglas av värme, enhet, lycka och tillväxt, då lyder Petrus’ råd till honom så: Bliv ett föredöme för hjorden i tro, i dygd, i kunskap, i självbehärskning, i uthärdande, i gudaktig hängivenhet, i broderlig tillgivenhet och i kärlek. — 1 Petr. 5:3; 2 Petr. 1:5—8; NW.
Hur man fullgör sitt ansvar verkningsfullt
21, 22. a) Varför är det inte någon lätt uppgift att vara tillsyningsman? b) Vilka faror och vilket ansvar måste en tillsyningsman vara vaken för?
21 Det är inte någon ringa uppgift att avbörda sig det ansvar som följer med att vara en herde för Guds hjord. Denna uppgift kräver stort tålamod, mycken styrka och skicklighet. Flitigt studium, klar insikt beträffande rätta principer och erfarenhet hör till det som fordras. Herden måste vara vaken och mån om fårens välfärd. Han måste vara på sin vakt mot fiender, både mot dem som befinner sig utanför, till exempel falska läror och materialismen, och dem som kan söka smyga sig in i hjorden och angripa den inifrån.
22 En tillsyningsman som är vaken för sitt ansvar kommer att ge akt på får som är andligen sjuka och ge dem öm vård, innan deras tillstånd blir alltför allvarligt. Han ger också nyttiga råd åt dem som har allvarliga problem eller som står inför svåra avgöranden. Det finns barn som går i skolan och som kanske vet vilken kurs som är den rätta, men i sin omogenhet kanske de dras bort av världsliga förehavanden eller av skolkamrater. Tillsyningsmän, var vakna för deras problem. Ge dem råd innan de tar ett steg i fel riktning. Fortsätt att uppmuntra dem att ”behålla ett fast grepp om livets ord”. De kommer att vara er evigt tacksamma för detta. — Fil. 2:16, NW.
23. a) Vilket ansvar i moraliskt hänseende har han gentemot församlingen? b) I vilken anda kommer han att träffa avgöranden?
23 Ett annat ansvar, som vilar på tillsyningsmännen, är att de skall vara vakna för att församlingen hålls ren. Om någon samvetslös person kommer in i församlingen och söker snappa bort något av Jehovas får eller om någon har gjort sig skyldig till uppenbara omoraliska handlingar, då måste tillsyningsmannen jämte de andra tjänarna i församlingens kommitté vidta mått och steg för att befria församlingen från detta nedbrytande inflytande och på så sätt hålla den ren genom att utesluta den skyldige. Men tillsyningsmännen får inte överila sig och träffa hastiga avgöranden som har sin rot i vrede eller irritation över någon episod. De måste vara vissa om att de har alla fakta till vägledning, så att de kan träffa ett rättvist, skriftenligt avgörande. De måste vara rättvisa och fördomsfria; de måste låta barmhärtighet, förståelse och kärlek spela en viktig roll, om de skall kunna döma rätt. — Gal. 6:1.
24. Vilka råd ger Paulus tillsyningsmännen enligt Romarna 15:1-3?
24 Av dessa exempel står det mycket klart och tydligt att det fordras mogenhet av den som skall kunna utföra herdetjänst på rätt sätt. Tillsyningsmännen kan få hjälp till att fullgöra denna sin så betydelsefulla och ansvarsfyllda uppgift genom att ta del av skildringarna av hur Jesus och hans apostlar och andra trogna män handlade. Tillsyningsmännen måste älska såsom Jesus gjorde. De måste vara villiga att hjälpa de andligen sjuka, styrka de klena och uppmuntra de svaga. Paulus säger: ”Men vi som äro starka böra bära deras svagheter, som icke äro starka, och icke vara oss själva till behag. Må var och en av oss behaga sin nästa i det som är till nytta för hans uppbyggande. Ty Kristus behagade icke heller sig själv.” Detta skedde för att församlingen skulle växa till på kärlekens och livets väg och för att Jehova skulle bli förhärligad. Tillsyningsmän i våra dagar bör önska efterlikna dessa goda exempel. — Rom. 15:1—3, NW.
Alla måste axla ansvar
25. Varför är det inte bara på tillsyningsmännen i den kristna församlingen som det vilar ansvar?
25 I Guds organisation måste alla axla ansvar. Du har ansvar för att lära dig Guds underbara råd och tillämpa dem. Oberoende av var du har privilegiet att tjäna, om det är vid ett Betelhem, såsom missionär eller såsom pionjär, om du är tillsyningsman eller en biträdande tjänare i en församling eller bokstudieledare vid en samlingsplats för tjänsten, så måste du axla ditt ansvar och fullgöra det. Men Guds råd är inte uteslutande för tillsyningsmännen och dem som har särskilda uppgifter att fullgöra; hans råd är tillämpliga på var och en som hör till Guds folk med lika stor kraft. Kraven på den som skall vinna liv är desamma för alla. De som tjänar dig är inte inbegripna i ett annat tävlingslopp för liv. De befinner sig i samma lopp som du. Fördenskull vilar samma ansvar att söka reda på Guds får, att ge dem föda och ta vård om dem i kärlek på alla och envar. — Joh. 21:15—17.
26. Vilka förmaningar har givits åt alla överlämnade tjänare åt Gud?
26 Om du är en överlämnad tjänare åt Gud, sköt då din uppgift väl! Axla ditt ansvar! Arbeta helhjärtat. ”Arbeta på det av hela eder själ, såsom för Jehova och icke för människor.” (Kol. 3:23, NW) Gläd dig över att befrämja den rena gudsdyrkan. Håll fast vid Guds ord och vid hans organisation. Följ samma kurs som aposteln Paulus, som sade till sina bröder: ”Bliv mina efterliknare, såsom jag är Kristi.” — 1 Kor. 11:1, NW.
27. Vilka belöningar kan man få om man tar emot och axlar ansvar?
27 När var och en axlar sitt ansvar, blir följden en stark, slagkraftig organisation av endräktiga tillbedjare, som effektivt leder människor av en god vilja på livets väg. Den som tar emot och axlar sitt ansvar har den särskilda glädjen att veta att han gör Guds vilja, att han är ”Guds medarbetare”. Vidare har han också den tillfredsställelsen och glädjen, den tillförsikten och tron att man vinner en bestående belöning för ett arbete som är väl gjort, vilket vi kan utläsa av Paulus’ ord: ”Jag har kämpat den goda kampen, jag har löpt banan ut, jag har hållit tron. Hädanefter är rättfärdighetens krona förvarad åt mig, vilken Herren, den rättfärdige domaren, skall giva mig som en belöning på den dagen, men icke endast åt mig, utan även åt alla dem som hava älskat hans manifesterande.” — 1 Kor. 3:6—9; 2 Tim. 4:7, 8, NW.
28. Vilka frågor återstår, som alla och envar måste besvara, och vilken slutlig lycka vinner den som tar emot ansvar?
28 Kommer du att ge gensvar på kallelsen till utvidgad tjänst? Är du redo att ta emot ansvar? Vill du söka bygga upp ditt liv omkring den förkunnartjänst som Gud har anförtrott åt dig? Det är bara du själv som kan besvara dessa frågor. Det finns mycket att göra, och arbetarna är alltjämt få. Rygga inte tillbaka inför de möjligheter du har; dra dig inte undan ditt ansvar och säg: ”Det kan någon annan göra.” Om du är kvalificerad att axla ansvar, ge då gensvar med hela din själ. Om du inte anser dig tillräckligt duglig, se då till att du bygger upp dig själv andligen med hjälp av Guds ord, hans ande och hans organisation. Bevisa vad slags människa du är genom att axla ansvar, till Jehovas ära och till evig välfärd för dig själv och därtill med den belöningen i sikte, att du kan vinna liv i hans nya rättfärdiga värld.