Sions hörnsten
”Ty det heter i Skriften: ’Se, jag lägger i Sion en sten, utvald, en grundhörnsten, dyrbar; och den som med tro förtröstar få den skall ingalunda bliva besviken.’ ” — 1 Petr. 2:6, NW.
1. Vad är Sion, och vad för slags stenar brukas vid dess uppbyggande, och vad sker när det blivit uppbyggt?
JEHOVAS uppsåt är att bygga en himmelsk organisation, som skall vara en helgedom. Den kallas Sion. Den är hans egen boning, och han skall bo i den för evigt. Alla dess ”stenar” är utvalda, beredda och prövade av honom själv, och han kommer att ansvara för att de infogas på sina platser. Den viktigaste av dessa är grundhörnstenen. Hela byggnaden måste uppföras i överensstämmelse med den förnämsta hörnstenen, eftersom den är av fundamental betydelse, då det gäller att få hela byggnaden harmonisk och linjerät. Vidare måste också varenda sten i byggnaden vara fullt likformig med den förnämsta stenen. Dessa ”stenar” är i själva verket trogna Guds slavar, som blir godkända efter det att den förnämsta ”stenen”, Kristus Jesus, blivit formad enligt den store Byggherrens krav. (Nära 2.000 år har gått, sedan den första ”stenen” bereddes, men äntligen har tiden kommit att bygga upp denna Guds helgedom. Vid byggnadsverkets fullbordan röner de som är fasta i tron stor glädje och frälsning, men dom och tillintetgörelse drabbar dem som inte tror.
2. Är det nödvändigt att ha någon kunskap angående de omständigheter, under vilka profetian framfördes? Varför förhåller det sig så?
2. De ord som aposteln Petrus använder i den här återgivna texten är citerade från profetian i Jesaja 28:16. För att kunna förstå uppfyllelsen bör vi ha någon kännedom om den som talar, om dem som det talas till och om tiden och omständigheterna, sådana dessa uppenbaras för oss genom det sammanhang vari de förekommer. Bakgrunden till detta skriftställe är betydelsefull, ty den hjälper oss att lära känna orsaken till att Jehova lade grundstenen i Sion, vad för slags folk det var som han talade till, hans löfte om beskydd och frälsning åt dem som hör honom till och skälet till att han förgör andra. Vi gör därför nu en kort kommentar beträffande de lokala förhållandena.
Profetian och dess innehåll
3. Skildra i korthet den lokala bakgrunden för profetian i Jesaja 28:16.
3. Den i Jesaja 28 återgivna profetian var riktad mot ”Efraims druckna män”. Den utgör ett hotfullt budskap om förkastelse. ”Samaria är Efraims huvud”, och Samaria hade vid den tiden ännu inte blivit förstört. (Jes. 7:9) Många av israeliterna önskade skaka av sig det assyriska oket, dock inte i förlitande på Jehovas kraft utan på Egyptens hjälp. Samaria belägrades och intogs i Hiskias sjätte regeringsår. (2 Kon. 18:9, 10) Dessa ”Efraims druckna män”, som hade sammansvurit sig mot Juda konung, blev bortsopade. Samaria hade varit en skön syn, där det låg på en vacker, cirkelformig kulle belägen vid övre ändan av en dalgång, som kunde uppvisa en utomordentlig fruktbarhet. Dessutom levde folket där i staden i lyx och prakt. — Am. 6:4—6.
4. Vad hade Jehova beslutit att göra med Samaria?
4. Jehova är vred på dessa skrytsamma, bombastiska, övermodiga efraimiter och står i begrepp att låta ett straff komma över dem, och därför låter han varningen frambäras. Han skall slå Samaria till jorden, så att den stolta kronan kan trampas under fotterna. Han skall vara som en förfärlig storm och förödande hagel för dessa föraktare och drinkare. Ja, de skall vara lika ett tidigt fikon, som visar sig före augustiskörden och som är en sådan särskild läckerhet, att någon knappast hinner röra vid det med handen, förrän han slukar det. Detta är en bild av skönheten och stoltheten hos Samaria, vilket är dömt till oundviklig tillintetgörelse. Fastän Gud är vred på dessa onda människor, är han likväl för sitt folk en härlig krona och en strålande krans.
5. a) Hur beskriver profeten dessa efraimiter, och hur handlar Jehova med dem? b) Vad händer med de ”druckna männen”, när ”stenen” har blivit lagd i Sion?
5. Fördömelse drabbar både präster och profeter. De är druckna rumlare. De orättvisor som begicks av dem som de hade moraliskt fördärvat var det himmelsskriande onda, och deras plats skulle intagas av andra. Dessa vanhedrande tjänare raglade bokstavligen till sin tjänst och uttalade profetior som inte var äkta. De mest vämjeliga tecken på druckenhet karakteriserar dem och deras omgivning — allting flyter av spyor, vartenda bord är fyllt därav, och ingen plats är ren. De bespottar och förlöjligar Herrens profet, och som druckna män har för sed skrålar de högt narraktiga visor. Bespottarna inhämtar aldrig någon lärdom, fastän föreskriften gives dem om och om igen, utan de gycklar och driver med den beständiga upprepningen av samma grundprinciper, samma budskap. Oaktat deras hån, gäckeri och okunnighet svarar emellertid Jehova i de strängaste ordalag och säger att det skall bli regel på regel för dem, bud på bud, föreskrift på föreskrift. Skall de aldrig höra och börja förstå? Allt det resulterar i är litet här, litet där. Dessa drinkare har en falsk känsla av säkerhet, ty lögn och bedrägeri dolde sig bakom den egyptiska allians som de eftersträvade. Jehova skulle nu fullständigt skölja bort dem och deras orenhet. Med dessa förhållanden i minnet förstår vi att följande profetiska utsaga bebådar en överhängande dom: ”Därför säger Herren Jehova så: Se, jag lägger i Sion en sten till grund, en beprövad sten; en dyrbar hörnsten med säker grundval; den som tror skall icke behöva fly. Och jag skall låta rätten vara mätsnöret och rättfärdigheten sänklodet; och haglet skall sopa bort lögntillflykten, och vattnen skola översvämma gömstället.” (Jes. 28:16, 17, AS) Att stenen lägges i Sion sker för att dom skall hållas över dessa Efraims druckna män. Jehovas ynnest vilade inte över dessa bespottare och onda människor, utan över Sion, den älskade konungens, Davids, huvudstad. En sak är säker, nämligen att Jehova hade sina löften förbundna med ”de tillförlitliga barmhärtighetsbevisningarna mot David” (Åkeson) och därför med den utlovade innehavaren av Davids tron. Han skall utföra sitt sällsamma verk och förrätta sitt förunderliga arbete och åstadkomma precis vad som är beslutet.
Uppfyllelse i miniatyr
6. Har profetior mer än en uppfyllelse? Förklara!
6. Att de många saker och ting som hände med Israel blev upptecknade, det skedde till gagn för dem som skulle leva vid den tid då slutet på tingens ordning skulle komma, både i de dagar då Kristus Jesus var på jorden och likaså nu, i tiden för Rikets styrelse. Profetiorna skulle få en dubbel uppfyllelse, en som skulle ske i liten skala eller i miniatyr och en annan som skulle vara den större och fullständiga. Uppfyllelsen i miniatyr skall vi här först tala om, och därför börjar vi med att betrakta de skriftställen som har avseende på stenen i Sion vid Kristi första ankomst.
7. Beskriv tillståndet hos dem på Jesu tid som hade visats i en skuggbild genom ”Efraims druckna män”.
7. Israel befann sig vid denna tid i ett bedrövligt och vanärande tillstånd, som i sanning gjorde det förtjänt av Jehovas vrede och ogunst. Om de religiösa styresmän, som spelade den roll vilken visats i en förebild genom ”Efraims druckna män”, är det upptecknat: ”När [Johannes] fick syn på många av fariséerna och sadducéerna, som kommo till dopet, sade han till dem: ’Ni huggormars avkomma, vem har visat eder, hur ni skola fly från den kommande vreden? Frambringa då frukt, som anstår bättringen.’ ” ”Då Herodes [den religiös-politiske härskaren] såg att han hade blivit överlistad av astrologerna, råkade han i stort raseri, och han sände åstad och lät döda alla gossar i Betlehem och i alla dess omgivningar, upp till två års ålder, enligt den tid som han noggrant hade utrönt av astrologerna.” Jesus sade: ”Ve eder, skriftlärda och fariséer, ni skrymtare! Ty ni likna vitmenade gravar, som förvisso förefalla vackra utanpå, men inuti äro fulla av döda människors ben och av allt slags orenlighet. På det sättet förefalla också ni, förvisso utvärtes, rättfärdiga för människor, men invärtes äro ni fulla av skrymteri och laglöshet.” (Matt. 3:7, 8; 2:16; 23:27, 28; se också Matt. 3:11, 12; 12:33, 34; 23:3, 13, 25; Joh. 12:9—11; NW) Det här återgivna visar att dessa styresmän är precis lika klandervärda som de förebildliga ”druckna männen” i forna tider. De skall inom kort få sin dom. Då de bekänner sig vara Guds folk och framträder inför nationerna i denna egenskap, handlar Gud med dem på ett därmed överensstämmande sätt. Simeon hade också profeterat: ”Se, denne [Kristus] är lagd till fall ... för många i Israel och till ett tecken, som man skall tala emot.” — Luk. 2:34, 35, NW.
8. Hur erbjöd Jesus åt Israel tillfälle och möjlighet att få del i Riket?
8. Kristus Jesus predikade Riket och förkunnade att han var Riket. ”Men då han blev tillfrågad av fariséerna, när Guds rike skulle komma, svarade han dem och sade: ’Guds rike kommer icke på ett påfallande märkbart sätt, och icke heller komma människor att säga: ”Se här!” eller ”Där!” Ty se, Guds rike är mitt ibland eder.’ ” ”Men om det är förmedelst Guds ande som jag driver ut demonerna, då har Guds rike verkligen hunnit till eder.” ”Från Johannes döparens dagar intill nu är himmelriket det mål, varemot människor ivrigt sträva, och de som ivrigt sträva framåt gripa det.” (Luk. 17:20, 21; Matt. 12:28; 11:12; NW) Dessa skriftställen visar klart att många i Israel hade möjlighet eller tillfälle att få del i detta rike. Han framställde sig för Israel som dess konung, men människorna där vägrade att taga emot honom och förkastade honom alltså såsom sin konung. Dom blev då uttalad över Israel, och han renade templet. — Matt. 21:5; Luk. 19:37—40, 42—46; NW.
9. När judarna försökte döda Jesus, hur visade han då, vad deras handlingssätt innebar?
9. Därefter sökte Israels styresmän att döda honom. ”Dessutom gick han dagligen för att undervisa i templet. Men de förnämsta prästerna och de skriftlärda och de främsta av folket sökte efter att tillintetgöra honom.” (v. 47) Kort efteråt och medan Jesus höll på att predika i templet framställde han en liknelse. Den handlade om planterandet av en vingård. De som lämnades kvar för att sköta vingården tog sig till att slå ägarens slavar, som hade blivit sända dit för att få något av frukten, och slutligen dödade de ägarens son och arvinge, i det de drog den slutsatsen att nu skulle vingården bli deras. Jesus sade då: Vad skall ägaren därför göra? Och detta svar ges: ”Emedan de äro onda, skall han låta ett ont fördärv komma över dem och skall hyra ut vingården åt andra odlare, som skola giva honom frukten, när tiden är inne.” (Matt. 21:41, NW) Efter detta svar citerade Jesus från Psalm 118:22, Jesaja 8:14 och Daniel 2:34 och tillämpade dessa utsagor på sig själv såsom ”sonen” och ”arvingen” och visade att Israels styresmän var ”odlarna” och mördarna.
10. Hur allvarligt var Israels styresmäns beslut att förkasta sin Konung?
10. Lägg nu märke till vad Jesus säger till de religiösa drinkarna: ”Guds rike skall tagas ifrån eder och givas åt en nation som frambringar dess frukter.” Han avslöjade att de förkastade sin utlovade konung, stenen i Sion. Emedan de i otro och olydnad följde människors traditioner, kunde de inte finna någon plats i sin organisation för Sions grundhörnsten. De blev förvirrade och öppet bragta på skam. ”Nu var det förberedelsedag för påsken; det var omkring den sjätte timmen. Och [Pilatus] sade till judarna: ’Se, eder konung!’ Men de ropade: ’För bort honom! För bort honom! På pålen med honom!’ Pilatus sade till dem: ’Skall jag fastnagla eder konung vid pålen?’ De förnämsta prästerna svarade: ’Vi hava ingen konung utom kejsaren.’ Vid den tiden överlämnade han honom därför åt dem till att fastnaglas vid pålen.” De tog alltså anstöt av Jesus såsom den utlovade Messias, Israels Konung. ”De stötte sig mot ’stötestenen’, såsom det är skrivet: ’Se, jag lägger i Sion en stötesten och en förargelseklippa, men den som med tro förtröstar på den skall icke bliva besviken.”’ — Rom. 9:32, 33; Joh. 19:14—16, 19—22; NW.
11. Förklara med skriftställen, hur Jesus Kristus var en ”beprövad” och väl försökt hörnsten.
11. ”Sions hörnsten” är en beprövad sten, när den framställes såsom konung. Hur kunde det vara så? Det berodde på att Kristus Jesus, Guds utvalda ”sten”, skulle utgöra grundvalen i hans stad, och det behagade Fadern att först låta sin älskade Son prövas till det yttersta. I tre och ett halvt år blev han underkastad alla slags prövningar, prov, frestelser och förföljelser, och under hela den tid som hans tjänst varade var han sann och trogen och handlade inte en enda gång emot sin Faders vilja, utan älskade honom på ett fullkomligt och fullständigt sätt. Hur underbart förtäljer inte skrifterna om honom: ”Ty i det att han själv har lidit, när han har blivit satt på prov, är han i stånd att komma dem till hjälp, som blivit satta på prov.” ”Ty vi hava såsom överstepräst, icke en som icke kan hysa medkänsla med våra svagheter, utan en som har blivit satt på prov i alla avseenden, som vi själva, dock utan synd.” ”I sitt kötts dagar frambar Kristus med starka rop och tårar både böner och åkallan till den som var i stånd att frälsa honom ur döden, och hans bön blev gynnsamt mottagen för hans gudaktiga fruktans skull. Fastän han var Son, lärde han lydnad av det som han led.” ”Detta säger Amen, det trogna och sanna vittnet, begynnelsen av det som är skapat av Gud.” ”Kristus Jesus, vilken såsom ett vittne avgav den rätta offentliga förklaringen inför Pontius Pilatus.” Jesus Kristus motstod varje försök att bryta ned hans ostrafflighet, han uthärdade alla prövningar och fortsatte troget framåt oaktat syndarnas gensägelse och motstånd mot honom. Jehova kunde betro honom med vilket som helst ansvar eller privilegium; han kunde låta vilken som helst ära vederfaras honom, ty denna ”sten” var sann, beprövad och försökt på alla sätt och därför en ”säker grundval”. Han tillhörde helt och hållet Jehova Gud, Sions byggherre. — Hebr. 2:18; 4:15; 5:7, 8; Upp. 3:14; 1 Tim. 6:13, NW.
12. Visa hur Kristus Jesus på andra sätt var kvalificerad att bli hörnstenen.
12. Kristus Jesus ägde förutsättningar för att bli Sions ”hörnsten”, ty han var inte endast prövad och försökt, utan han var också arvinge till löftena om Riket. Han var ”lejonet av Juda stam”, en direkt naturlig avkomling av konung David, vars säd skulle härska på tronen för evigt. ”De tillförlitliga barmhärtighetsbevisningarna mot David” hörde honom till. Han var den utlovade ”säden”, Signalen, Återlösaren, Hövdingen, Messias, vår tros anförare och fullkomnare. Vi måste dra den slutsatsen att miniatyruppfyllelsen i fråga om stenens läggande i Sion ägde rum, när Kristus Jesus såsom en beprövad sten erbjöd sig såsom konung. När han red in i Jerusalem på en åsnefåle, hälsades han av sina lärjungar och folket i allmänhet högljutt såsom konung, men blev förkastad och bragt om livet av de religiösa härskarna. Då, vid den tidpunkten, drog Jehova undan sin ynnest från Israel, vilket utmärkte slutet på det förebildliga Sion. Alltså ser vi tydligt att Kristus Jesus, Guds smorde Konung, är ”stenen”, som blivit lagd i det himmelska Sion.
Det himmelska Sion
13. Vad avser begreppet stad, och varav var det bokstavliga Sion en symbol?
13. Det har funnits en förebildlig jordisk stad Sion, och det finns ett himmelskt Sion, och Jehova har grundat båda. Begreppet stad avser ett samhälle, som är väl organiserat för att man skall kunna utöva olika slags sysselsättningar samt bo och bedriva gudsdyrkan där. Den har ett tydligt angivet område med lokala lagar och bestämmelser och har vissa myndighetspersoner som ägnar sig åt medborgarnas allmänna välfärd, i det att de t. ex. sörjer för deras hälsovård och tillförsel av mat och vatten. En sådan stad var Sion med sitt palats och sitt tempel. Det var nationens huvudstad. Sion står som symbol för Guds organisation och i synnerhet den officiella delen, där tronen var grundad.
14. Hur vet vi att det skall finnas ett himmelskt Sion? Anför bevis från Skriften.
14. Alla de löften som gavs åt det bokstavliga, förebildliga Sion blir nu tillämpliga på det himmelska, ”eftersom lagen har en skugga av de goda ting som skola komma”. ”Ty dessa ting äro en skugga av de ting som skola komma, men verkligheten tillhör Kristus.” (Hebr. 10:1; Kol. 2:17; NW) Sion kallades ”Guds stad”, Guds boning. ”Ty Jehova har utvalt Sion; han har åstundat det till sin boning. Detta är min viloplats för evigt; här vill jag bo, ty jag har åstundat det.” (Ps. 87:2, 3; 132:13, 14, AS) Det förebildliga utgjorde en profetisk skugga av det större. ”Men ni hava närmat eder ett berg som heter Sion och en den levande Gudens stad, det himmelska Jerusalem, och myriader änglar i allmän sammankomst och församlingen av de förstfödda, som hava blivit uppskrivna i himlarna, och Gud, allas Domare, och de fullkomliggjorda rättfärdigas andliga liv, och Jesus, ett nytt förbunds medlare, och det stänkelseblod som talar på ett bättre sätt än Abels blod.” ”Men det Jerusalem som är ovan är fritt, och det är vår moder.” (Hebr. 12:22—24; Gal. 4:26; NW) Dessa skriftställen kan inte ha avseende på det jordiska Sion, utan måste gälla det osynliga, vars stenar är de ”levande stenar” som det talas om i 1 Petrus 2:5. De är andliga och blir slutligen alla byggda in i det himmelska Sion.
15. Vilka utgör det Sion som är ovan, och hur vet vi det?
15. Det har behagat Jehova att uppföra en sådan byggnad, ett andligt kungligt hus, ett andligt tempel, bestående av trogna slavar, av vilka var och en har blivit utvald av Gud, prövad och försökt såsom grundhörnstenen blev. Aposteln Paulus brukas till att uppenbara denna stora hemlighet för sina bröder i Kristus. ”Välsignad vare vår Herres Jesu Kristi Gud och Fader, ty han har välsignat oss med varje andlig välsignelse i det himmelska i förening med Kristus, alldeles såsom han utvalde oss i förening med honom före världens grundläggning, för att vi skulle vara heliga och utan vank inför honom i kärlek.” Den härliga himmelska platsen blev först given åt Kristus Jesus. Därpå gavs denna Guds oförtjänta godhet åt andra, vilket i själva verket utgjorde en inbjudan till att bli ”levande stenar” i detta andliga kungliga hus. (Ef. 1:3, 4, 20, 21; 2:19—22; NW) Aposteln Petrus tillkännager detta i ordalag som inte kan missförstås. Aposteln Johannes gjorde också profetiska uttalanden angående Sion många år efter det att det bokstavliga Sion hade blivit förstört. ”Och jag såg, och se! Där stod Lammet på Sions berg och med honom ett hundra fyrtiofyra tusen, som hade hans namn och hans Faders namn skrivna på sina pannor.” — 1 Petr. 2:4—6; Upp. 14:1; NW.
16. Vad är det fullständiga Sion?
16. Det verkliga, fullständiga Sion är därför den himmelska stad, som består av de trogna Guds slavar som är pånyttfödda av anden, smorda, rannsakade, satta på prov och godkända, uppbyggda på den ”säkra grundvalen” Jesus Kristus, hörnstenen, Guds smorde Konung.
Jehovas välbehag står till Sion
17. Beskriv den himmelska stadens prakt.
17. Hur sköna och ljuvliga är inte dessa dyrbara ord, som så klart tillkännager Sions renhet: ”Detta är min viloplats för evigt; här vill jag bo, ty jag har åstundat det.” (Ps. 132:14, AS) Vi vet ju, att det fullbordade Sion kommer att bli en praktfull himmelsk byggnad, och det gives oss nu nådefullt att andligen talat få se en skymt av denna Jehovas underbara boning. Försök ett ögonblick att mana fram för din inre syn den härlighet och strålglans som utmärker denna boningsplats. Glöm, om du så vill, denna onda tids förfärliga, smutsiga förhållanden och bannlys från dina tankar de beprisade verk som denna världens byggherrar har åstadkommit. Inrikta i stället din andliga synförmåga på den himmelska stadens underbara företräden. Läs Uppenbarelseboken 21:10—27 och se hur detta samhälle hämtar allt sitt ljus och all sin härlighet från universums Skapare, den högste Guden, Jehova. Här råder fullständig harmoni och ro, och inga missförhållanden stör dess skönhet. Till alla delar präglad av överensstämmelse och följdriktighet, med skön symmetri och med underbar nyansrikedom i sin prakt och med sitt bländande, ja, gnistrande, färgrika ljus strålande fram i oändlig klarhet. Grundvalen till stadens mur är prydd med alla slags dyrbara stenar. Stadens breda gata var rent guld, såsom genomskinligt glas. Om du kan föreställa dig allt detta, så får du någon uppfattning av hur Jehova ser på sin viloplats, där han vill bo för evigt.
18. a) Under hur lång tid har byggnaden hållit på att beredas? b) Hur var byggandet av Salomos tempel en träffande förebild av hur det går till när det himmelska templet bygges?
18. Denna stad har hållit på att beredas i nära två tusen år. Varje ”sten” formas i enlighet med Guds heliga uppsåt och lägges därpå åt sidan, tills den tid kommer, då byggnaden skall uppföras. Dessa trogna slavar har måhända varit bortglömda av människor och av denna onda tingens ordning, men inte av Gud. ”Ty ni hava dött, och edert liv har blivit fördolt med Kristus i förening med Gud.” ”Älskade, nu äro vi barn av Gud, men ännu har det icke blivit bragt i dagen, vad vi skola bliva. Vi veta emellertid, att närhelst han manifesterar sig, skola vi vara lika honom, ty vi skola se honom alldeles sådan han är.” (Kol. 3:3; 1 Joh. 3:2, NW) Byggandet av Salomos tempel var en bild av byggandet av det himmelska templet, i det alla dess stenar iordningställdes på förhand och alla lades sedan på sin plats utan något buller. ”Och när huset uppfördes, byggdes det av sten som hade blivit färdighuggen vid stenbrottet; alltså hördes varken hammare eller yxa eller andra järnverktyg vid huset, när det byggdes.” (1 Kon. 6:7) När det bokstavliga templet var byggt, var det en underbar syn, men ännu praktfullare är det himmelska Sions byggnad.
19. Beskriv hur Jehova tänker om Sion. Vad har han lovat att göra för det?
19. Uppbyggandet av Sion äger rum, när Herren framträder i sin härlighet. ”Du skall stå upp och hava förbarmande med Sion, ty det är tid att hava förbarmande med det, ja, den fastställda tiden är kommen. Ty dina tjänare finna behag i dess stenar och hava förbarmande med dess grus. Så skola nationerna frukta Jehovas namn och alla jordens konungar din härlighet. Ty Jehova har byggt upp Sion, han har trätt fram i sin härlighet.” ”Hans grundval är på de heliga bergen. Jehova älskar Sions portar mer än alla Jakobs boningar. Härliga ting äro talade om dig, o Guds stad.” ”Varför sen I så avogt, I höga berg, på det berg som Gud har åstundat till sin boning? Ja, Jehova skall bo på det för evigt.” ”Skönt i sin upphöjdhet, hela jordens fröjd, är berget Sion, norrut, den store Konungens stad. Såsom vi hava hört, så hava vi sett i härskarornas Jehovas stad, i vår Guds stad: Gud skall befästa den för evigt.” ”Jehova ... är mitt ibland dig, du skall icke mera frukta något ont. På den dagen skall det sägas till Jerusalem: Frukta icke; o Sion, låt icke dina händer bliva slappa. Jehova, din Gud, är mitt ibland dig, en mäktig som skall frälsa; han skall fröjdas över dig med lust; han skall vila i sin kärlek; han skall glädjas över dig med sång.” (Ps. 102:14—17; 87:1—3; 68:17; 48:3, 9; Sef. 3:15—17; AS) Universums huvudstad är Sion, hela jordens glädje och lust, ty hans älskade Son är dess grundval och var och en i den lovsäger Jehova.