Verkställande av dom på motståndare
1. På vilken organisation är det som säges i Romarna 13:2 tillämpligt? Varför måste alltså myndigheten” respekteras, och varför får vi inte taga ståndpunkt emot den?
DET ÄR med avseende på Jehovas teokratiska organisation som Paulus säger: ”Den som sätter sig upp mot myndigheten har därför tagit ståndpunkt emot Guds. anordning; de som hava tagit ståndpunkt emot den skola få dom över sig.” (Rom. 13:2, NW) Jehova Gud har byggt upp en universell organisation av sina trogna skapelser i himmelen och på jorden, och han insätter olika skapelser i vissa ställningar med särskild myndighet. Dessa representerar honom, och fördenskull bör de respekteras. De har inte själva tagit sig denna myndighet. De har fått den från Gud på ett teokratiskt sätt. Vi måste därför respektera ”myndigheten”, det ämbete som Guds tjänare innehar, även om vi personligen skulle vilja göra invändningar mot den tjänare som bekläder ämbetet. Gud har upprättat den kristna församlingens teokratiska organisation. Han gjorde Jesus, av Nasaret till dess Huvud och satte också helt vanliga män utan någon högre skolbildning såsom apostlar närmast honom i organisationen. De icke troende judarna, i synnerhet deras religiösa ledare, motstod denna Guds anordning och förföljde Jesus och hans apostlar. När de gjorde detta, tog de ståndpunkt mot Guds anordning och stred i själva verket mot honom. Gamaliel, en laglärare, varnade den judiska Sanhedrin för detta och sade: ”Befatta eder icke med dessa män, utan låt dem vara; (ty om detta anslag och detta verk är från människor, skall det slås ned; men om det är från Gud, skola ni icke kunna slå ned dem;) i annat fall skola ni kanske befinnas i själva verket strida mot Gud.” (Apg. 5:38, 39, NW) Då det är Guds anordning som motståndarna tar ståndpunkt mot och som de bekämpar, drar de över sig en direkt dom från honom. Han kommer förvisso att verkställa den på dem.
2. Varför har nationernas handlingssätt sedan 1914 visat, att de inte är de ”högre myndigheterna”? Varför kan vi inte ställa oss vid deras sida?
2. År 1914 e. Kr. utlöpte nationernas fastställda tider. Då insatte Gud sin Son i myndigheten såsom den nya världens Konung. På det sättet kom ”hans Smordes myndighet”, och Gud säger nu: ”Må alla Guds änglar tillbedja honom.” (Upp. 12:10 och Hebr. 1:6, NW) Denna världens nationer, ivrigt upptagna av att vidmakthålla sitt eget herravälde över jorden, motsatte sig detta teokratiska förordnande av Kristus, och de har sedan dess larmat och tänkt fåfänglighet i opposition däremot. Jehovas vittnen fortfar att underrätta dem om att de på det sättet har tagit ståndpunkt emot Guds oövervinneliga anordning och kommer att för detta få en ogynnsam dom av honom. Hans eldsglödande dom kommer att verkställas genom att de blir totalt tillintetgjorda i striden vid Harmageddon. Av denna särskilda orsak kan de världsliga politiska härskarna inte vara de ”högre myndigheterna”, som kristna själar skall vara underdåniga i allting. Om vi skulle underkasta oss dem i deras idéer, genom vilka de söker för alltid bevara sitt politiska herravälde över jorden, skulle vi inrangera oss vid deras sida mot Jehovas rike och hans Kristus. Vi skulle då få dom över oss tillsammans med dem och skulle lida förintelse tillsammans med dem i striden vid Harmageddon.
3, 4. Är inte världsliga härskare föremål för fruktan för den goda gärningen? Är de för oss Guds tjänare till vårt bästa?
3. Det är till vårt bästa, att vi underordnar oss under de ”högre myndigheterna” och Guds anordning i fråga om dem. ”Ty de som härska äro föremål för fruktan, icke för den goda gärningen, utan för den onda. Vill du då slippa att hysa fruktan för myndigheten? Håll i med att göra vad gott är, och du skall bliva prisad av den; ty den är för dig Guds tjänare till ditt bästa.” (Rom. 13:3, 4, NW) Detta kan inte sägas om världsliga härskare, som ser genom fingrarna med ogärningsmän och prisar och håller lovtal över dem som utövar det onda i denna tingens ordning. Den största goda gärning som en människa kan utföra är att tjäna Gud i enlighet med hans bud och att vara verksam som förkunnare av hans ord och bära vittnesbörd om hans namn, uppsåt och universella suveränitet. Men i länder bakom ”järnridån” och i så kallade demokratiska länder, där fascistiska diktatorer och totalitära hierarkier utövar väldet, är Jehovas vittnen förbjudna att utföra en sådan god gärning. I själva verket blir de i alla länder på olika sätt underkastade straff för att de tjänar den levande, sanne Guden i harmoni med hans ord. De är hatade av alla nationer och folk. — Matt. 10:22; 24:9.
4. Emedan de världsliga härskarna terroriserar dem som vill göra den goda gärningen och skapar fruktan hos dem, blir massor av människor avskräckta från att öppet ta ståndpunkt för Jehova och hans rike och sluta sig till hans vittnen i att tillbedja och tjäna honom. Således är dessa politiska härskare inte för oss Guds tjänare till vårt bästa. Må dessa härskare rannsaka sig själva och ärligt medge detta.
5, 6. Vem är som härskare Guds tjänare, som de som gör det onda bör hysa fruktan för? Hur prisar han dem som gör vad gott är?
5. Om Jesus Kristus blev det profeterat: ”Där skall vara Jesse [konung Davids faders] rot, och där skall en stå upp för att härska över nationer; till honom skola nationer sätta sitt hopp.” Sedan Jesus uppstod från döden och blev förhärligad i himmelen är han ”härskaren över jordens konungar”. (Rom. 15:12 och Upp. 1:5, NW) Han är i sanning föremål för fruktan för dem som gör vad ont är, men han är en uppmuntrare för dem som gör vad gott är enligt Guds vilja. Dessa hyser ingen fruktan för honom i den ställning av myndighet som han intar sedan 1914, utan människor av en god vilja av alla nationer ledes till att sätta sitt hopp till honom.
6. För att vi gör vad gott är i lydnad för Guds ord blir vi verkligen prisade, så att vi vet att vi äger Guds godkännande och välsignelse. Emedan de ”andra fåren” gör gott mot de smorda vittnen som är Kristi bröder, säger Konungen, Jesus Kristus: ”Kom, ni som hava min Faders välsignelse, tag i arv det rike som är berett för eder från världens grundläggning. ... I den utsträckning, vari ni hava gjort det mot en av de minsta av dessa mina bröder, hava ni gjort det mot mig.” (Matt. 25:34, 40, NW) I den strängaste bemärkelse är Härskaren Jesus Kristus Guds tjänare till vårt högsta bästa. Han försäkrar oss om sitt godkännande trots det hån, den fördömelse och förföljelse som denna världens härskare utsätter oss för. Och de individer inom den teokratiska organisationen, som representerar de ”högre myndigheterna” i någon officiell ställning, kommer likaså att prisa dem som gör vad gott är och kommer att uppmuntra dem.
7. Vad bär myndigheten, och för vilket ändamål? Var och hur kommer Kristus att bruka det gentemot nationerna?
7. ”Men om du gör vad ont är, hys då fruktan; ty det är icke utan sin mening som den [myndigheten] bär svärdet; ty den är Guds tjänare, en hämnare till att låta vreden drabba den som övar det onda.” (Rom. 13:4, NW) Hur sant är inte detta nu i ”ändens tid” sedan 1914! Domen över nationerna rycker an. Det är en tid då man måste frukta för att göra vad ont är. Sök i stället rättfärdighet, ödmjukhet och gudaktighet, ty Jehovas bemyndigade härskare över den nya världen, Jesus Kristus, sitter på tronen och härskar mitt ibland sina fiender. Han är Guds hämnare och den som hävdar hans suveränitet över universum. Det svärd som myndigheten bär är en symbol av den av Gud givna makten att verkställa dom och avskära dem som sätter sig upp emot Gud. Därför heter det i den symboliska beskrivningen av Kristus, när han rider åstad, för att verkställa Guds hämnd i striden vid Harmageddon: ”Ur hans mun skjuter ett skarpt långt svärd fram, för att han må slå nationerna med det, och han skall som en herde vakta dem med en järnstav.” (Upp. 19:15, NW) Mot nationerna som utövar det onda kommer han alltså att fungera som hämnaren som låter Guds, vrede drabba dem. I striden vid Harmageddon kommer han inte att erkänna denna världens politiska makter som de ”högre myndigheter” som har absolut välde över var mänsklig själ. Nej, utan han kommer att förgöra dem. Han kommer att behandla dem som sin fotapall, ha dem under sina fötter, och han kommer att trampa dem till förintelse i Guds vredes vinpress. Då kommer det inte längre att finnas någon ”kejsare”, till vilken någonting måste betalas. Allting kommer då att vara Guds och betalas tillbaka till honom. — 1 Kor. 15:24—28.
”På grund av edert samvete”
8. Hur handlade apostlarna med svärdbärande myndighet?
8. I den kristna församlingens första århundrade utövade apostlarna betydande makt såsom hörande med till de ”högre myndigheterna”. Såsom inspirerade språkrör för Gud uttalade de hans domar över dem i församlingen som gjorde vad ont var, och i vissa fall drabbades vederbörande av straffet omedelbart därefter. Vi påminner oss hur Ananias och Safira genast föll ned och gav upp andan, när Petrus påpekade att de hade handlat bedrägligt, inte mot människor, utan mot Gud. Vilken verkan hade detta på andra? ”Som en följd härav kom stor fruktan över hela församlingen och över alla dem som hörde om dessa ting.” När aposteln Paulus och Barnabas predikade inför den romerske prokonsuln på ön Cypern och när trollkarlen, den judiske falske profeten Elymas, satte sig emot det gudomliga budskapet, uttalade Paulus Guds dom över honom. ”Ögonblickligen föll ett tjockt töcken och mörker över honom, och han gick omkring och sökte efter män som kunde leda honom vid handen. Då blev prokonsuln troende, när han såg vad som hade hänt, eftersom han häpnade över Jehovas lära.” (Apg. 5:1—11 och 13:6—12, NW) Det var i sanning inte utan sin mening som den gudomliga myndigheten, vilken apostlarna representerade, bar svärdet.
9, 10. Vilket tvingande skäl har vi till att vara underdåniga? Varför?
9. Man uppfylles av fruktan, när man begrundar verkställandet av Guds dom över missgärningar. Men det är inte endast av sådana motiv som fruktan vi skall undvika att göra orätt och i stället göra vad gott är. En starkare drivkraft inom oss bör vara den med samvetet överensstämmande kärleken till rättfärdighet. Därför säger aposteln: ”Det finnes därför tvingande skäl för eder att vara underdåniga, icke endast på grund av denna vrede, utan också på grund av edert samvete.” (Rom. 13:5, NW) Det ger oss frid i hjärtat och frihet från fruktan, om vi har vårt samvetes godkännande. Men för att vi skall kunna vara säkra på att vårt samvete verkligen ger ett sant och tillförlitligt utslag i fråga om det rätta i våra handlingar, bör det undervisas genom Guds ord.
10. Om vi älskar livet och önskar få Guds. godkännande, vill vi naturligtvis göra det som är rätt och undfly Guds vrede. Fruktan för vrede är inte den kraftigaste drivfjädern till ett rätt handlingssätt. ”Demonerna tro och rysa.” (Jak. 2:19, NW) Men trots all sin fruktan för Guds vrede sliter de sig inte lösa från att göra det onda i djävulens organisation. När vi har ett samvete, som är övat i rättfärdighet, och vi vill att det alltid skall godkänna oss för att vi gör rätt, kommer vi emellertid att överge det orätta handlingssättet och ägna oss åt att göra det som är rätt. Att vi är underdåniga de ”högre myndigheterna”, därför att de är Guds anordning, är rätt. Inte endast för att undgå Guds vrede, utan ännu mer för vårt goda samvetes skull, vill vi alltså förbli i underdånighet under de ”’högre myndigheterna”. Detta resulterar i evigt liv för oss, ty det hävdar och bevisar Guds universella suveränitet.
11. Vad är det alltså i främsta rummet som gör att vi betalar skatt? Och vilket ändamål tjänar beständigt de som är Guds tjänare i offentliga värv?
11. Med myndighet tillsade Jesus sina efterföljare att betala tillbaka till kejsaren det som var kejsarens, vilket inbegrep betalning av skatter. Och därför betalar vi för samvetets skull skatt till ”kejsaren”, så länge Gud, den Allsmäktige, låter honom finnas kvar på jorden. ”Ty det är därför ni också betala skatt”, skrev Paulus till de kristna som var i Rom, själva huvudstaden för kejsaren, den store påläggaren av skatter och avgifter. Därpå tillfogar Paulus, och syftar nu återigen på Jehovas teokratiska organisation: ”Ty de äro Guds tjänare i offentliga värv och tjäna beständigt just detta ändamål.” (Rom. 13:6, NW) Kristus och hans apostlar, som blivit beklädda med myndighet från Gud och sålunda förlänats en högre ställning inom hans organisation, är och måste vara hans tjänare i offentliga värv. Gud utövar noggrant överinseende över dem och håller dem ansvariga för det sätt varpå de brukar den myndighet som anförtrotts dem. Inför honom måste de i sinom tid avlägga räkenskap för hur de har brukat sin myndighet i hans namn. Därför tillkommer det dessa högre myndigheter under den Högste att beständigt tjäna hans uppsåt till evigt gagn för dem som visar underdånighet i överensstämmelse med Guds vilja. Kristus Jesus och de som är förenade med honom i himmelen kommer att göra detta.
12. Vad är det som tillkommer olika vederbörande och som vi vill ge dem, såsom det blivit befallt?
12. Aposteln slutar nu sin framställning med att visa att vi med gott samvete kan betala tillbaka till ”kejsaren” det som är ”kejsarens”, medan vi samtidigt betalar tillbaka det som är Guds till Gud. I betraktande av Jesu ord och apostelns föreskrifter angiver detta handlingssätt vår underdånighet under de ”högre myndigheterna”. Paulus, säger: ”Giv åt alla vad dem tillkommer, åt den som kräver skatt [som pålägges personer och jordegendom], skatten; åt den som kräver en avgift [till det allmänna i samband med handelsvaror o. dyl.], avgiften; åt den som kräver fruktan, denna fruktan; åt den som kräver ära, denna ära.” (Rom. 13:7, NW) De högre myndigheterna inom den gudomliga organisationen kräver tillbörlig fruktan och ära av oss. Dessa dem tillkommande ting vill vi ge dem. Åt ”kejsaren” vill vi ge vad som tillkommer honom för de tjänster han ger oss, men vi vill inte låta honom göra intrång på vår tillbedjan av Gud, den Högste, genom påbud emot Guds anordning. Vi vill ”hysa ... fruktan för honom som kan tillintetgöra både själ och kropp i Gehenna”, dvs. den Allsmäktige och Högste. (Matt. 10:28, NW) För personer i framträdande ställningar inom ”kejsarens” organisation vill vi visa tillbörlig och passande respekt, men vi vill göra detta med fruktan för Gud. ”Ära människor av alla slag”, skriver Petrus, ”hys kärlek till hela sammanslutningen av bröder, hys fruktan för Gud, giv ära åt konungen.” (1 Petr. 2:17, NW) I Guds fruktan vill vi ära hans Konung, som han har beklätt med den nya världens myndighet.
13. Vad vill vi alltid hålla på med att betala till varandra, såsom något vi är skyldiga varandra? I lydnad för vilken befallning vill vi vara högre myndigheter underdåniga?
13. Om vi handlar på detta sätt, som är föreskrivet av den högsta myndigheten, kommer vi att till var och en betala vad som tillkommer denne. Våra förpliktelser i denna världen både mot ”kejsaren” och mot Gud vill vi uppfylla, så att i den slutliga domen inga obetalda skulder kan läggas oss till last. En sak kommer vi alltid att vara skyldiga vår medmänniska, och det är kärlek, kärlek till vår nästa av samma grad som vår kärlek till oss själva. Denna vill vi sträva efter att alltid betala, i lydnad för apostelns föreskrift: ”Var icke skyldiga någon någonting alls, utom att älska varandra; ty den som älskar sin medmänniska har uppfyllt lagen.” (Rom. 13:8, NW) I lydnad för det största budet av alla, det om fullständig kärlek till Gud, vill vi vara underdåniga de ”högre myndigheterna”.
(The Watchtower, 15 november 1950)