Jehova — en vördnadsbjudande men kärleksfull Gud
SÄKERT erkänner du att du tror på Gud, liksom många andra människor gör. Men hur tänker du dig Gud? Vilka egenskaper eller utmärkande drag äger han? Hur skulle du beskriva honom?
Först av allt gör man väl i att inse att Gud har ett namn — inte ett som människor gett honom, utan ett namn som han har gett sig själv. Det kan hända att du har sett detta namn, Jehova, i din egen bibel. — Ps. 83:19; Jes. 42:8; My; Åk. (Se också under ”Herren” i Ordförklaringar i 1917 års sv. övers.)
Om du har tänkt igenom saken, har du förmodligen kommit till slutsatsen att Gud alltid har funnits till och att han står bakom hela skapelsen. Utan tvivel har du funnit det mera logiskt att tro detta än att tro att universum skulle ha kommit till av sig självt och att det utan någon vägledande intelligens har frambringat allt det underbara som du ser runt omkring dig. Därför har du skäl att stämma in i den hyllning som himmelska skapelser ger Gud: ”Du är värdig, Jehova, ja, vår Gud, att ta emot härligheten och äran och makten, eftersom du har skapat alla ting, och på grund av din vilja existerade de och blev skapade.” — Upp. 4:11, NW.
Utan tvivel godtar du tanken på oändligheten — att någonting kan vara obegränsat, utan början eller slut. Du har till exempel klart för dig att tiden är ändlös och att rymden inte har någon början eller något slut så långt människan kan avgöra. Sålunda kan du erkänna det förhållandet att Jehova Gud är ”evigheternas konung” och att han, som bibeln säger, inte har någon början och inte kommer att få något slut. — 1 Tim. 1:17; Ps. 90:2; Upp. 10:6.
Vördnadsbjudande, överväldigande
Men hur ser Gud ut? Hur skulle du beskriva honom?
Eftersom Jehova är en ande och det således inte står i mänsklig förmåga att se honom, blir varje tänkbart sätt att med mänskliga begrepp beskriva hans utseende bara ett svagt försök att skildra hans oförlikneliga härlighet. (Joh. 4:24) Jehova säger: ”Vid vem viljen I då likna mig, så att jag skulle vara såsom han? ... Lyften upp edra ögon mot höjden och sen: vem har skapat allt detta? Det har han som för härskaran däruppe fram i räknade hopar; han nämner dem alla vid namn.” — Jes. 40:25, 26.
På detta sätt betonas vilken storhet och ojämförlig härlighet Skaparen av detta underbara materiella universum äger. Det kan hända att du på film har sett en kraftfull kärnexplosion med all dess imponerande prakt och ljusstyrka. Ändå är det så att de milliarder stjärnor, dvs. avlägsna solar, som Jehova har skapat och kallar med olika namn, avger oerhörda ljussken, som genom sin prakt och energi får allt vad människan kan alstra att helt förblekna. Hur vördnadsbjudande och överväldigande måste inte Skaparen av dessa oräkneliga solar vara!
Det är inte att undra på att obetydliga människor inte kan ha en fullständig uppfattning om Jehova Gud. Ja, om den allsmäktige Jehova skulle låta teckna ned en beskrivning av sig själv i andliga termer och ge oss den, skulle det vara detsamma som att ställa upp avancerade algebraiska ekvationer för människor som bara har elementära kunskaper i matematik. Man kan också säga att det skulle vara som att försöka förklara vad färger är för en människa som är född blind. — Job 37:23, 24.
Trots detta har vissa av Jehovas tjänare fått inspirerade syner av hans himmelska hov, även om de inte i verkligheten har sett Gud. (Joh. 1:18) Deras beskrivning av hans närvaro skildrar inte bara stor värdighet och vördnadsbjudande majestät, utan också lugn, ordning, skönhet och behag. Dessa beskrivningar gör bruk av bildliga uttryck och jämförelser, som liknar Jehovas framträdande vid föremål som är välkända för människor, till exempel ädelstenar, eld och en regnbåge. Men sådana beskrivningar skall naturligtvis aldrig tas bokstavligt. — Hes. 1:26—28; Upp. 4:1—3.
Skildrad som om han hade mänskliga egenskaper
På liknande sätt skildras Jehova Gud i bibeln som om han hade vissa mänskliga egenskaper. Så till exempel skrev den kristne aposteln Petrus: ”Jehovas ögon vilar på de rättfärdiga, och hans öron är vända till deras bön; men Jehovas ansikte är emot dem som gör onda ting.” (1 Petr. 3:12, NW; Hes. 20:33; 2 Mos. 15:6; Luk. 11:20) Sådana uttryck är ofta nödvändiga för att människor skall kunna förstå beskrivningen. Men de skall inte tas bokstavligt, lika litet som bildliga uttryck, där Gud sägs vara en ”sol”, en ”sköld” eller en ”klippa”, skall tas bokstavligt. — Ps. 84:12; 5 Mos. 32:4, 31.
”Men säger inte bibeln att människan danades till ’Guds avbild’?” kan du fråga. ”Och visar inte det att Gud har kroppsdelar som motsvarar människans kroppsdelar?” — 1 Mos. 1:27.
Bibelns hänvisningar till att människan skapades till Guds avbild betyder inte att den första människan skapades så att hon fysiskt liknade Jehova. I stället syftar de på att människan skapades med samma egenskaper eller utmärkande drag som Jehova har, till exempel kärlek, tankeförmåga och sinne för rättvisa. Att det inte är fysisk likhet som avses visas av den uttryckliga varning Jehova gav Israels nation genom sin talesman Mose: ”Eftersom I icke sågen någon gestalt den dag, då HERREN talade till eder på Horeb ur elden, därför mån I nu noga hava akt på eder själva, så att I icke tagen eder till, vad fördärvligt är, genom att göra åt eder något beläte, något slags avgudabild, någon bild av man eller av kvinna.” — 5 Mos. 4:15, 16.
Detta visar att det är omöjligt för människor att göra en bild av Jehova Gud, eftersom ingen människa vet hur han ser ut, det vill säga vilken gestalt han har. Men vi vet att Gud och hans andeskapelser helt och hållet skiljer sig från människor. Deras iakttagelseförmåga är till exempel inte beroende av sådana ögon och öron som människor har.
Så till exempel kan Jehova Gud till och med utan hjälp av ljusstrålar se gärningar som görs i fullständigt mörker. (Ps. 139:1, 7—12; Hebr. 4:13) Hans synförmåga omsluter i själva verket hela jorden. (Ords. 15:3) Och han behöver ingen röntgenutrustning för att se det växande fostret i en kvinnas livmoder. — Ps. 139:15, 16.
Vidare är Jehovas hörsel inte beroende av ljudvågor som går fram i en atmosfär, eftersom han kan ”höra” sådant som uttalas tyst i en människas hjärta. (1 Mos. 24:42—45; Ps. 19:15) Människan kan inte med framgång mäta det vidsträckta materiella universum, och ändå kan inte de fysiska himlarna omsluta eller inbegripa platsen för Jehovas boning, så hur mycket mindre skulle då ett jordiskt hus eller tempel kunna göra det! (1 Kon. 8:27) Vilken stor Gud är det inte vi i verkligheten dyrkar!
Kärlek visad i skaparverken
Hur tacksamma kan vi inte vara över att den vördnadsbjudande, överväldigande Jehova i framträdande grad är en kärlekens Gud! I alla hans handlingar är denna egenskap uppenbar.
Jehova visade kärlek genom att ge sin först skapade andlige Son privilegiet att ha del med honom i allt därefter utfört skaparverk. Han visade också kärlek genom att frikostigt låta detta förhållande bli känt, vilket medförde ära för hans Son. (1 Mos. 1:26; Kol. 1:15—17) Det var alltså inte så att han i svaghet fruktade för möjligheten till konkurrens, utan i stället visade han fullständigt förtroende för sin egen rättmätiga suveränitet såväl som för sin Sons lojalitet och hängivenhet. Jehova låter kärleksfullt sina andesöner få relativ frihet i fråga om hur de fullgör sina plikter, och ibland låter han dem till och med framföra sina uppfattningar om hur de bör utföra vissa uppdrag. — 1 Kon. 22:19—22.
Jehovas kärlek visas ytterligare i det att han har sörjt för att jordiska skapelser skulle få tillvaro. Eftersom människan danades ”till Guds avbild”, förstår vi att den glädje en far får av sitt barn, särskilt av ett som visar sonlig kärlek och handlar förståndigt, återspeglar den glädje som Jehova får av sina förnuftsbegåvade skapelser som älskar honom och tjänar honom på ett förståndigt sätt. (Ords. 27:11; Matt. 3:17; 12:18) Denna glädje får han inte genom någon materiell eller fysisk vinning, utan genom att han ser sina skapelser villigt hålla fast vid hans rättfärdiga normer och visa osjälviskhet och givmildhet. — Ps. 147:10, 11; Hebr. 13:16.
Säkert hade den förste mannen, Adam, i sin fullkomlighet skäl att känna stor respekt för sin Skapare och kärlek till honom. Han skulle sannerligen kunna instämma i de ord den bibliske psalmisten långt senare yttrade: ”Jag tackar dig [Jehova], för att jag är danad så övermåttan underbart; ja, underbara äro dina verk, min själ vet det väl.” — Ps. 139:14.
Adams egen kropp — så utomordentligt mångsidig bland jordiska skapelser — såväl som de ting han fann omkring sig, erbjöd goda skäl att tacka Jehova. Alla nya fåglar, djur och fiskar, alla olika växter, blommor och träd, varje fält, skog, berg, dal och vattendrag, som människan såg, borde inskärpa i henne hur djup och vittomfattande Faderns vishet är och hur färgstark Jehovas personlighet är, såsom den återspeglas i den storslagna variationen i hans skapargärningar. Alla människans sinnen — syn, hörsel, smak, lukt och känsel — borde till hennes mottagliga hjärna förmedla vittnesbörden om en mycket givmild och omtänksam Skapare.
Adams intellektuella behov, hans behov av att samtala med någon och ha gemenskap med någon, blev inte heller bortglömda, eftersom hans Fader gav honom en förnuftsbegåvad feminin motpart. (1 Mos. 2:18—23) De två kunde mycket väl ha sjungit till Jehova i likhet med den bibliske psalmisten: ”Inför ditt ansikte är glädje till fyllest, ljuvlighet i din högra hand evinnerligen.” (Ps. 16:8, 11) Eftersom Adam och Eva varit föremål för så stor kärlek, bör de sannerligen ha vetat att ”Gud är kärleken”. — 1 Joh. 4:16.
Viktigast av allt var att Jehova Gud sörjde för människans andliga behov. Han uppenbarade sig för sin mänsklige son Adam, meddelade sig med honom och gav honom gudomliga tjänsteuppdrag. Det lydiga fullgörandet av dessa uppdrag skulle vara en viktig del av människans gudsdyrkan. (1 Mos. 1:27—30; 2:15—17) Jehova upphörde inte att visa kärlek ens när det första människoparet gjorde uppror mot hans lag.
I barmhärtighet gjorde Gud anordningar för att Adams avkomlingar skulle kunna återvinna den förlorade mänskliga fullkomligheten och utsikten till evigt liv. Bibeln förklarar: ”Så älskade Gud [människo]världen, att han utgav sin enfödde Son, på det att var och en som tror på honom skall icke förgås, utan hava evigt liv.” (Joh. 3:16) Är du inte tacksam mot Jehova för denna kärleksfulla föranstaltning?
Guds normer ett bevis på kärlek
Vi kan också vara tacksamma mot Jehova för den stabilitet han har säkerställt i sitt skaparverk. Den regelbundna växlingen mellan dag och natt, flodernas oavbrutna nedåtgående lopp till gensvar på tyngdkraften och tallösa andra ting ger bevis för att jordens Skapare inte är en förvirringens Gud, utan en ordningens Gud. (1 Kor. 14:33) Människan finner sannerligen att hon har nytta av detta i sina strävanden. Hon kan på så vis planera och arbeta med tillförsikt, fri från bekymrad ovisshet. Hur kärleksfullt och omtänksamt av Jehova att sörja för en sådan standardisering i lagar och skaparverk!
I en översikt över dessa normer ger The Encyclopædia Britannica följande intressanta kommentarer:
”Människans prestationer [i att fastställa normer] ... förbleknar till en obetydlighet, när de jämförs med naturens normer. Stjärnbilderna, planetbanorna, de oföränderliga normala egenskaperna ledningsförmåga, formbarhet, tänjbarhet, hårdhet, permeabilitet, brytningsförmåga, styrka och viskositet hos naturens material, elektronbanorna i en atom och cellstrukturen är bara några exempel på den häpnadsväckande standardiseringen i naturen.”
Uppslagsverket påvisar sedan vikten av en sådan standardisering:
”Det är endast genom den standardisering man finner i naturen som det är möjligt att känna igen och klassificera ... de många arterna av växter, fiskar, fåglar och djur. Inom dessa arter liknar olika individer varandra in i minsta detalj i fråga om struktur, funktion och vanor som är säregna för varje art. Om människokroppen inte vore standardiserad på detta sätt, skulle läkarna inte kunna veta om en individ har vissa organ och inte heller var man skall söka dem. ... Utan naturens normer skulle i själva verket inget organiserat samhälle, ingen utbildning och inga läkare kunna finnas; alltsammans beror på djupare liggande, jämförbara likheter.” — 1959 års upplaga, band 21, sid. 306, 307.
Med tanke på denna standardisering i Jehovas underbara materiella skaparverk bör vi inte tycka att det är egendomligt att Jehova fastställer normer till vägledning för människans uppförande och hennes förhållande till Skaparen. Särskilt eftertryck som någonting nödvändigt ges åt kravet på lydnad för Guds anvisningar. Det är genom sådan lydnad för Gud som vi kan återgälda den kärlek Jehova har visat oss. Hans ord säger: ”Däri består kärleken till Gud, att vi hålla hans bud.” — 1 Joh. 5:3.
Menar du att sådan lydnad för Gud på något sätt skulle kunna hämma dig, på något sätt inkräkta på din lycka och din glädje i livet? Du kan helt och hållet slå bort alla sådana tankar. Inom gränserna för Jehovas krav på jordiska skapelser har man nämligen obegränsade möjligheter att finna glädje. I den förut nämnda uppslagsbokens artikel om normer och standardisering kan man läsa följande om det materiella universum:
”Trots detta överväldigande bevis på standardisering är det ingen som anklagar naturen för monotoni. Trots att ett smalt band av spektrums alla våglängder bildar grunden, är de tillgängliga variationerna och kombinationerna av färger, som kan behaga en åskådares öga, praktiskt taget utan gränser. På liknande sätt når musikens hela konstnärskap örat genom en annan liten grupp svängningstal.”
På liknande sätt ger Jehovas krav på mänskliga skapelser dem all den frihet som ett rättfärdigt hjärta kan önska. Det är sant att mänsklig ofullkomlighet och påverkan från den nuvarande djävulska världens förnedrade tänkesätt och sedvänjor gör att det inte alltid är så lätt att rätta sig efter Guds krav. (Ps. 51:7; 1 Joh. 5:19) Men när man gör denna ansträngning och när man håller sig inom de säkra gränser som Jehova har fastställt till vägledning för människors uppförande, kan man uppnå verklig belåtenhet, tillfredsställelse och lycka.
Vi har sannerligen all orsak att önska lära känna mer om denne store och vördnadsbjudande men ändå kärleksfulle Gud, Jehova. Har du inte blivit ännu mer uppmuntrad att studera bibeln, där Jehova uppenbarar sig för oss? Vilket privilegium är det inte Jehova Gud har gjort tillgängligt för oss — att lära känna och tjäna honom!