”Den tid som återstår är förkortad”
1. Varför tror somliga att mänskligheten inte har lång tid kvar?
DENNA tingens ordning har inte lång tid kvar. En orsak till att många har kommit fram till den slutsatsen är att mänsklighetens själva existens nu är i fara. Ja, en kärnvapenkatastrof verkar nu vara så nära att det sägs vara bara ”tre minuter före midnatt”!
2. Vad har en journalist sagt om kärnvapenhotet?
2 I en artikel med rubriken ”Bombens skugga” förklarade den australiske journalisten Nick Brash: ”En salva spränggelatin som väger ett halvt kilo räcker för att spränga en människa i bitar. Men det nuvarande lagret av kärnvapen motsvarar fyra ton spränggelatin för varje man, kvinna och barn på jorden. Över 500 milliarder dollar har plöjts ner i kärnvapen, och över 40 milliarder dollar kommer i år [1983] att ges ut på vapen runt om i världen. Detta är en oerhört stor överdödande kapacitet. Den kan jämföras med att bespruta en enda mygga med 10 sprejflaskor med [insektsgiftet] Mortein.” — The Sun Weekend Magazine (Melbourne i Australien), 23 april 1983.
3. Vad kan sägas om de verkningar som ett kärnvapenkrig troligen skulle komma att få?
3 Man kan knappast föreställa sig de verkningar som ett kärnvapenkrig troligen skulle komma att få. Förutom hundratals millioner människors död, täcket av radioaktivt nedfall runt jorden, inverkan på ekologin och liknande så skulle samhällslivet, politiken och ekonomin komma att rubbas på ett sätt som man inte kan fatta. Doktor Brian Martin, en fysiker och forskare vid Nationella universitetet i Australien, medger faktiskt: ”Man känner helt enkelt inte till tillräckligt mycket för att med säkerhet kunna förutsäga alla de globala verkningarna av ett kärnvapenkrig.”
4. a) Varför kan vi vara övertygade om att mänskligheten inte kommer att utplåna sig själv i en kärnvapenkatastrof? b) Hur vet vi att den nuvarande tingens ordning inte har lång tid kvar?
4 Framtiden ser verkligen mörk ut. Men fatta mod, ni som älskar Gud! Även om den nuvarande tingens ordning inte har lång tid kvar, så kommer mänskligheten inte att tillintetgöra sig själv i en kaotisk kärnvapenkatastrof. Detta kan vi vara övertygade om, eftersom Jehova, ”Formaren och Skaparen” av jorden, ”inte skapade den som ett kaos, han skapade den till att vara bebodd”. (Jesaja 45:18, Byington) Om mänskligheten skall räddas från förintelse måste förstås övermänskliga krafter vidta snabba åtgärder för att göra slut på denna ordning och dess kärnvapenvanvett. Planeten jordens och mänsklighetens Skapare kommer lyckligtvis snart att förinta denna onda, vansinniga ordning. Dess tid är kort, eftersom ”Jehovas stora dag” står för dörren! (Sefanja 1:14 18, NW) Men hur tröstande är det inte att veta att Jehova under denna snabbt annalkande räkenskapens dag kommer att bevara ”alla dem som älskar honom, men alla ogudaktiga skall han förgöra”! — Psalm 145:20.
Hur lång tid är det kvar?
5. Vad var Jesu smorda efterföljare enligt Uppenbarelseboken 6:9, 10 intresserade av att få reda på?
5 Gud kommer ofrånkomligen att ingripa mot sina fiender. Men hur länge dröjer det, innan han sätter stopp för denna onda tingens ordning och inför sin rättfärdiga och fridfulla nya ordning? Du är kanske ett Jehovas vittne som gärna skulle vilja veta svaret på den frågan. I så fall känner du det ungefär som de slaktade smorda kristna, som enligt beskrivningen i Uppenbarelseboken ropar: ”Hur länge, suveräne Herre, helig och sann, skall du avhålla dig från att döma och att hämnas vårt blod på dem som bor på jorden?” (Uppenbarelseboken 6:9, 10) Ja, dessa smorda önskade symboliskt talat få veta när Gud skulle hämnas deras blod. Inte att undra på att alla Jehovas vittnen i våra dagar ivrigt ser fram emot ”kriget på Guds, den Allsmäktiges, stora dag” vid Har-Magedon! — Uppenbarelseboken 16:14—16.
6, 7. a) Vad sade Paulus i 1 Korintierna 7:29 angående tiden? b) Vilka ord av Petrus understryker det förhållandet att denna ordning kommer att få ett katastrofalt slut?
6 En belöning väntade dessa smorda vittnen, vars blod hade utgjutits på grund av deras trohet mot Jehova, för den bibliska berättelsen lyder: ”Det gavs åt var och en av dem en lång vit dräkt; och det sades till dem att de skulle vila ännu en liten tid, tills antalet skulle bli fullt också av deras medslavar och deras bröder som nu var på väg att bli dödade liksom också de hade blivit.” (Uppenbarelseboken 6:11) Vi kan vara övertygade om att Gud kommer att handla vid sin fastställda tid. Aposteln Paulus’ ord i 1 Korintierna 7:29 är faktiskt mycket träffande. Han sade där rent ut till sina medtroende: ”Den tid som återstår är förkortad.”
7 Förutom att Paulus’ ord skänker Jehovas nutida tjänare uppmuntran, så visar de att de kristnas liv bör vara inriktade på det viktiga arbete som Gud har gett dem i uppdrag att utföra. Aposteln Petrus var inne på samma linje, när han skrev: ”Slutet på allt har närmat sig.” (1 Petrus 4:7) Petrus visste att det är förutbestämt att denna ordning skall få ett katastrofalt slut. Det är mot detta den är på väg!
8. Vilken verkan bör det förhållandet att denna ordnings slut är nära ha på Jehovas folk?
8 Både Paulus och Petrus betonade det förhållandet att denna tingens ordning är dödsdömd. Detta är någonting som sanna kristna aldrig bör glömma. Slutet skall komma i vår tid, och alla tecken tyder på att det nu är mycket nära. Vårt livsmönster bör därför dagligen återspegla den övertygelsen. Dessutom bör det förhållandet att vi nu är så långt framme i de yttersta dagarna av denna ordning göra oss fast beslutna att göra vårt yttersta i det förträffliga och mycket viktiga arbetet att som Jehovas renade och nitiska vittnen förkunna de goda nyheterna. — Titus 2:13, 14.
Långt framme i ”ändens tid”
9. Vad går människor i allmänhet helt upp i nu i våra dagar, och har detta hänt tidigare?
9 Jesus Kristus förutsade att under hans osynliga närvaro skulle människor helt gå upp i det dagliga livet. De skulle vara distraherade, precis som människorna var i Noas och Lots dagar. ”På samma sätt skall det vara den dagen då Människosonen skall uppenbaras”, sade Jesus och syftade på den tid av sin osynliga närvaro då denna onda ordning skulle förintas. — Lukas 17:26—30.
10, 11. Vilka bevis framförs här för att visa att slutet för denna ordning är nära?
10 Tänk också på de profetior som finns nedtecknade i Matteus 24, Markus 13 och Lukas 21. Jesus förutsade sådant som var helt utanför människans kontroll — till exempel farsoter och stora jordbävningar. Sedan år 1914 har det också varit en ”tilltagande laglöshet”. Nyheterna nu för tiden, framför allt då i storstäderna, är ofta ingenting annat än en krönika om brott och korruption. Detta är inte bara en fråga om stigande brottsstatistik, utan det råder en anda av bristande respekt för lagliga inskränkningar, och kärleken hos flertalet håller definitivt på att svalna. — Matteus 24:12.
11 Dessutom ser man nu tydligt ”ängslan bland nationer”, därför att människorna inte känner utvägen ur sina ökande svårigheter. (Lukas 21:25, 26) Sedan har också ”denna [1914 års] generation”, som inte skall försvinna förrän allt det som Jesus förutsade för vår tid har uppfyllts, minskat i antal. (Matteus 24:34) Detta är ett annat tydligt tecken på att slutet för denna ordning är nära.
12. Vad är utan tvekan det största beviset för att vi nu är långt framme i ”ändens tid”?
12 Man skulle kunna lägga fram många fler bevis för att vi är långt framme i ”ändens tid”. (Daniel 12:4) Men det största beviset för att vi nu är nära slutet på denna ordning är utan tvivel det världsomfattande arbetet med att predika om Riket som Jehovas vittnen nu utför. Någonting sådant har aldrig tidigare förekommit. I 205 länder runt jorden utför faktiskt nu över 2.650.000 Jehovas vittnen nitiskt det förträffliga arbetet att sprida det uppmuntrande budskapet att Kristus har regerat i Rikets makt sedan år 1914. Och Jesus förklarade att när dessa goda nyheter om Riket har blivit predikade på hela den bebodda jorden, då ”skall slutet komma”. — Matteus 24:14.
Lev i enlighet med bibelns råd
13. Hur bör vi uppfatta Paulus’ ord om att ”de som har hustrur [må] vara som om de ingen hade”?
13 Eftersom det är tydligt att den återstående tiden är förkortad och slutet är nära, måste Jehovas folk leva i enlighet med bibelns råd, till exempel det som aposteln Paulus ger i 1 Korintierna 7:29—31. Omedelbart efter det att han sagt att ”den tid som återstår är förkortad” skrev han: ”Hädanefter må de som har hustrur vara som om de ingen hade.” Aposteln menade inte här att en kristen äkta man skall strunta i sin hustru. Nej, utan en man bör, medan han troget fullgör sina äktenskapliga skyldigheter, låta sitt förhållande till Gud inta första platsen i hans hjärta och sinne och se till att hans äktenskap bidrar till detta.
14. Hur bör förkunnare av Riket enligt 1 Korintierna 7:30 betrakta personliga problem och liknande?
14 I vers 30 fortsatte Paulus med att säga att ”de som gråter ... [må vara] såsom de som inte gråter, och de som gläder sig, såsom de som inte gläder sig, och de som köper, såsom de som inte har något i behåll”. Vad betyder detta? Dessa inspirerade ord understryker det faktum att personliga angelägenheter, antingen det gäller ägodelar, sorger eller glädjeämnen, inte är det viktigaste för Rikets tjänare. ”Tid och oförutsedd händelse” drabbar oss alla och kan plötsligt förändra våra förhållanden. (Predikaren 9:11, NW; Jakob 4:14) Det skulle därför vara oförståndigt att så helt gå upp i sorger, svårigheter och olika personliga problem att dessa bekymmer allvarligt inkräktade på vår tjänst, vår privilegierade verksamhet att predika Rikets goda nyheter.
15. Varför skulle det vara höjden av dårskap av en kristen att gå helt upp i personliga angelägenheter, till exempel materiella ägodelar och liknande?
15 I Första Korintierna 7:31 sade aposteln Paulus: ”[Må] de som gör bruk av världen ... [vara] såsom de som inte gör fullt bruk av den.” Eftersom världens människor saknar ett på bibeln grundat hopp, går de helt upp i att tänka på sina dagliga behov och sina ambitioner. De försöker ofta imponera på andra genom sina materiella ägodelar. Men som aposteln Johannes förklarade hör ”det pråliga skrytet med ens resurser i livet” till ”allting i världen”, vilket inte ”härrör ... från Fadern utan härrör från världen”. Och Johannes försäkrar oss att ”världen [håller] på att försvinna, och även dess begär, men den som gör Guds vilja, han består för alltid”. (1 Johannes 2:16, 17) Det skulle därför vara höjden av dårskap för en kristen, som har utsikten till evigt liv framför sig, att gå så upp i sina personliga angelägenheter att han inte hade någon tid över till Rikets intressen. (Matteus 6:25—32; jämför Filipperna 2:19—22; 2 Timoteus 4:10.) Även om det inte är fel att ha bra materiella ägodelar eller ens att ägna sig åt vissa sunda nöjen, får vi aldrig låta dessa ting bli det som vårt liv kretsar kring. — Lukas 12:15.
16. Vilken inställning och vilka mål har världsligt sinnade människor ofta, men vad bör vara det allra viktigaste för Jehovas tjänare?
16 Det är inte ovanligt att världsmänniskor eller sådana som saknar verklig andlighet klagar över sin lott i livet. (Jämför Judas, vers 16.) Om de är sjukliga, klagar de kanske jämt och ständigt över att de inte är friska. Likaså kan de fattiga kanske klaga över att de inte är rika. Ja, sådant som god hälsa och stor rikedom kan komma att bli mål som uppslukar hela deras intresse i livet! De kämpar för att uppnå dem, och om detta misslyckas kan det göra dem djupt deprimerade. Men för Jehovas överlämnade folk är ”helig tjänst” det allra viktigaste. (Romarna 12:1, 2) Visst ställs vi, som Jehovas tjänare, inför olika problem. Men dessa gör oss inte till sådana som knotar och klagar över vår lott i livet. Vi har ett gudagivet arbete att utföra, och vi ägnar först och främst vår uppmärksamhet åt denna välsignade verksamhet. Ja, vi är glada därför att vi sätter Rikets intressen främst i livet. — Matteus 6:33.
17. Vad får Jehovas folk aldrig låta eventuella distraherande faktorer göra?
17 Vad är då den förståndiga kursen för Jehovas tjänare? Jo, vi kan använda vissa av de ting och tjänster som världen erbjuder, men må vi aldrig låta distraherande faktorer avleda oss från Guds tjänst. (Lukas 21:34—36) Kom ihåg att ingenting i den nuvarande ordningen är bestående. Själva dess föränderlighet kan verka distraherande. Ja, det är som Paulus sade: ”Denna världens skådeplats håller på att förändras.” (1 Korintierna 7:31) Men vi får inte låta detta avleda oss från Jehovas tjänst.
Utför flitigt Herrens verk
18. a) Med vilket arbete bör vi fylla vårt liv, eftersom vi har befunnit oss i ”ändens tid” sedan år 1914? b) Vad kommer antagligen att hända med livets problem, om vi håller oss upptagna i Herrens verk?
18 Eftersom vi har andlig urskillning, erkänner vi det överväldigande beviset för att vi har befunnit oss i ”ändens tid” alltsedan år 1914. Därför vill vi inte göra fullt bruk av världen, precis som om vi skulle gå miste om någonting om vi inte gjorde det. Låt oss i stället fylla vårt liv med ”Herrens verk”. Vi bör ha ”rikligt att göra i Herrens verk”, eftersom vi vet att vår ”möda inte är förgäves i förbindelse med Herren”. (1 Korintierna 15:58) Gå därför helt upp i att predika och undervisa om Rikets sanningar. Vad kommer då antagligen att hända med problemen i livet? Jo, de kommer att få en tendens att träda i bakgrunden och bli mindre viktiga, mindre svåra!
19. Vad innebär det att hålla ut till slutet?
19 När Jesus framförde sin stora profetia om denna ordnings sista dagar, sade han att hans efterföljare skulle bli ”föremål för hat från alla” för hans namns skull. ”Men”, tillade han, ”den som har hållit ut till slutet, han skall bli frälst.” (Markus 13:10—13) För oss som individer, som är överlämnade åt Jehova, kan ”slutet” komma att bli antingen ”avslutningen på tingens ordning” eller vår egen död, kanske efter det att vi har fått lida på grund av förföljare. (Matteus 24:3) I båda fallen har vi en begränsad tid till att utföra Herrens verk. Bör vi då inte nu vara flitiga och nitiska i fråga om att förkunna Rikets budskap? Det bör vi sannerligen vara!
Hög tid för handling!
20. Hur kunde de israeliter som befriades ur babylonisk fångenskap visa sitt intresse för Jehovas tillbedjan?
20 När de landsförvista judarna befriades ur babylonisk fångenskap på 500-talet f.v.t., måste de fatta ett beslut. Skulle de återvända till sitt hemland och där återställa Jehovas tillbedjan, eller skulle de stanna kvar i Babylon? De israeliter som stannade kvar i den staden var inte nödvändigtvis onda, eftersom den åldrige Daniel var en av dem. De kunde ge den återvändande kvarlevan materiellt och moraliskt stöd och kunde också skicka med ett ”frivilligt offer” till Jehovas hus i Jerusalem. (Esra 1:2—4, NW) De kunde på så sätt hjälpa till att befrämja sann tillbedjan. Vad lyckliga kunde inte alla Jehovas tillbedjare vara, när kvarlevan gav sig i väg till sitt hemland och bar med sig de heliga kärlen som skulle användas i Jehovas tempel! Och de som bar det som hörde till helgedomen måste förvissa sig om att de hade renat sig från allt det av Babylons religiösa och moraliska orenhet som kunde ha orenat dem. — Jesaja 52:11.
21. a) Vilka frågor kan du begrunda? b) Hur är det med möjligheterna att sprida de goda nyheterna, eftersom ”den tid som återstår är förkortad”?
21 Är du lika intresserad av den sanna tillbedjan som dessa befriade israeliter var för omkring 25 århundraden sedan? Betraktar du det som ett glädjefyllt privilegium att få ägna helig tjänst åt Jehova som en del av en renad och nitisk organisation som ärar hans heliga namn? Kan du urskilja alla tecken på att vi lever långt framme i ”ändens tid”? Om du svarar ja på dessa frågor, förvissa dig då om att du just nu handlar i linje med det. Inrikta dig på att sätta Rikets intressen främst i ditt liv. Eftersom ”den tid som återstår är förkortad”, blir våra nuvarande möjligheter att sprida de goda nyheterna allt viktigare. Välsignade är alla de lojala Jehovas vittnen, vars liv kretsar kring Riket och som har rikligt att göra i fråga om att predika de goda nyheterna, medan det fortfarande ges tid!
Hur skulle du svara?
□ Varför har denna tingens ordning inte lång tid kvar?
□ Hur vet vi att vi är långt framme i ”ändens tid”?
□ Vad kommer antagligen att hända med våra problem, om vi håller oss upptagna i Herrens verk?
□ Vad bör vårt liv kretsa kring, eftersom slutet är nära?
[Bild på sidan 23]
Må livets problem inte avleda oss från arbetet med att predika om Riket