Hur man tjänar med det eviga livet i sikte
”Genom uthärdande å eder sida skola ni förvärva edra själar.” — Luk. 21:19, NW.
1. Vad menar normalt funtade människor om livet?
INGEN normalt funtad människa vill dö. Vare sig man är ung eller gammal, rik eller fattig, åtnjuter god hälsa eller är sjuk, så är driften att hålla fast vid livet mycket stark. Detta gäller inte bara om människorna i de länder i världen där det råder överflöd och där livet är lättare och bekvämare, utan det gäller också om folk i de underutvecklade länderna, där livet ofta är eländigt, hårt och ovisst. Trots alla svårigheter och problem som folk brottas med där visar sig det ordstäv alltjämt vara tillämpligt som säger att ”så länge det finns liv, finns det hopp”.
2. Hur bör de kristna betrakta det eviga livet?
2 Om det verkligen är så att man allvarligt längtar och strävar efter liv under sådana omständigheter, hur mycket flitigare och målmedvetnare bör den kristne då inte vara i att göra sitt grepp om det eviga livet fast! Ja, drivkraften till att trakta efter evigt liv bör vara oändligt mycket starkare än den naturliga driften att hålla fast vid det nuvarande mänskliga livet, som i allmänhet inte ens räcker ett hundra år. Den som läser och tror bibelns löfte att ”den gåva, som Gud ... giver, är evigt liv i Kristus Jesus, vår Herre”, har i sanning det största tänkbara hopp beträffande framtiden som någon människa skulle kunna önska eller tänka sig. — Rom. 6:23.
3. Hur beskrev Jesus människors inställning till Guds löften om evigt liv?
3 När vi läser igenom bibeln och lägger märke till alla de underbara skildringar den innehåller av det eviga livet på en paradisisk jord, fritt från sjukdom och stridigheter, då undrar vi hur någon människa kan underlåta att tro på dem och sätta hela sin förtröstan till Jehova, livgivaren. Likväl förutsade Jesus att ytterst få skulle ta emot Jehovas löften och slå in på vägen till evigt liv. ”Gå in genom den trånga porten; ty bred och rymlig är den väg, som leder till tillintetgörelse, och många äro de som gå in genom den; medan trång är den port och smal den väg, som leder till liv, och få äro de som finna den.” — Matt. 7:13, 14, NW.
4. a) Vilken inställning hade Guds förkristna tjänare till löftena om evigt liv? b) Varför bör vi rentav ha större uppskattning än de hade?
4 Om vi sätter verkligt värde på evigt liv och alla de välsignelser på en paradisisk jord som följer med ett evigt liv, då önskar vi fatta ett definitivt beslut att inte låta någonting få oss bort ifrån ”den väg ... som leder till livet”, sedan vi har funnit den. Vi betraktar det eviga livet såsom ett mål att sträva hän emot, ett mål att söka uppnå. Vi har klart för oss att när vi färdas hän emot detta mål, liknar vi trogna män i forna dagar, Abraham, Isak och Jakob, som såg Guds löften i fjärran. ”De [fingo] icke ... uppfyllelsen av löftena, men de sågo dem långt borta och välkomnade dem och tillkännagåvo offentligen att de voro främlingar och tillfälligt bosatta i landet. Ty de som säga sådant bevisa att de allvarligt söka en egen plats.” (Hebr. 11:13, 14, NW) Dessa trogna män visade uthärdande. Då på den tiden visste de att de måste dö och vänta på Guds löfte om en uppståndelse, innan de kunde få erfara uppfyllelsen av löftena. Men vi i denna tid befinner oss i mycket lyckligare omständigheter. Vi ser runt omkring oss vittnesbörden om att Guds rike har tagit makten för att härska och att det i den nu levande generationens tid skall göra slut på Satans välde och införa en ”ny jord” och med den evigt liv. (2 Petr. 3:13) Om dessa trogna män i forntiden intill sin död ville och kunde härda ut på vägen till livet, hur mycket större möjligheter bör då inte vi ha att kunna uthärda, då vi nu lever på själva tröskeln till Guds nya ordning?
5. Ge en illustration av hur viktigt det är att vi bevarar våra fötter på livets väg.
5 Vi är framför allt annat intresserade av att bevara våra fötter stadigt på den smala väg som leder till livet och som så få människor finner. När vi följer denna väg, kan vi jämföra oss med turister i ett främmande land. Om vi ser vårt mål vid horisonten, måste vi fästa blicken vid det under vår vandring hän emot det. Om vi vänder bort blicken från målet, kommer vi bort från vägen och går vilse. Om våra förhoppningar beträffande livet är mycket starka, kommer vi inte att låta locka oss ur kursen. Paulus liknar detta vårt hopp vid ett ankare, då han i Hebréerna 6:19 säger: ”I det hoppet hava vi ett fast själens ankare.” Likt ett ankare, som säkert håller ett stort fartyg på plats och hindrar det från att driva mot skären, som skulle kunna göra det till vrak, förankrar oss detta hopp om evigt liv stadigt vid Jehova Gud och hindrar oss från att komma på drift, bort från livets väg. Men om ankaret börjar dragga, då är fartyget förlorat. Vi måste följaktligen förvissa oss om att vi aldrig tappar vårt ankare, vårt hopp, och så utsätter oss för att lida skeppsbrott i fråga om vår tro.
6. Förklara varför vi måste hålla vår tro på hoppet om liv vid makt.
6 Vi behöver ideligen stärka vår tro på det eviga livet såsom ett hopp som vi ständigt har för ögonen. Tron är något som vi inte bara kan ta emot en gång för alla och sedan mena att den kommer att hålla sig vid makt utan någon ytterligare hjälp. Vår tro på Guds löften ger oss en underbar framtidssyn av Guds nya ordning, som skall bestå för evigt. Men en syn är till nytta endast så länge vi kan se den klart och tydligt. Man kan bo i ett hus med mycket vacker utsikt, men om man aldrig tvättar fönstren kommer denna utsikt snart att försvinna ur synfältet. Utsikten finns där, men man kan inte längre se den. Man måste regelbundet tvätta fönstren, om man önskar fortsätta med att njuta av den vackra utsikten.
7. Hur kan vi undvika den synd som heter brist på tro?
7 På samma sätt är det med vår tro på Guds löften; vi måste fortsätta med att förnya den, sysselsätta våra tankar med den, tala om den och så stärka den. Om vi inte gör detta, kommer vår tro slutligen att försvinna. Av denna orsak gav aposteln Paulus de hebreiska kristna en kraftig varning och uppmanade dem att bevara sin tro levande. ”Sen därför till, mina bröder, att icke hos någon bland eder finnes ett ont otroshjärta, så att han avfaller från den levande Guden, utan förmanen varandra alla dagar, så länge det heter ’i dag’, på det att ingen av eder må bliva förhärdad genom syndens makt att bedraga. Ty vi hava blivit delaktiga av Kristus, såframt vi eljest intill änden hålla fast vår första tillförsikt.” (Hebr. 3:12—14) Vi får aldrig glömma att man måste härda ut på vägen till livet, och uthärdandet är beroende av att vi ständigt har vårt hopp om liv för ögonen. Om vi förlorar vår syn av det eviga livet, innebär detta slutligen att vi förlorar livet självt.
Sådant som kan skymma vår syn av livet
8. a) Varför är det viktigt för en kristen att vara andligt sinnad? b) Hur kan vi förlora målet, det eviga livet, ur sikte, om vi förlorar vår andliga synförmåga?
8 Vad är det då som kan skymma bort vår syn av det eviga livet? Jesus hjälper oss till klarhet häri med sina ord i Johannes 6:63 (Hedegård): ”Det är anden som gör levande, köttet har inget värde.” Vårt hopp är ett andligt hopp, ty det har sitt ursprung hos den store Anden, Jehova Gud. Vi kan inte hålla blicken fäst vid ett andligt mål genom att nära och uppodla världsliga förhoppningar och köttsliga begärelser. Att vi kan bevara en klar syn av hoppet om evigt liv är helt och hållet beroende av att vi håller vår andlighet vid makt. Vi måste leva ett andligt liv, bli andligt sinnade. Detta hjälper oss att ha målet för ögonen. Låt oss se saken så här. Om du har en lång väg att gå, vad är det då som kan förmå dig att fortsätta, även sedan du har blivit mycket trött i benen? Jo, det är att du fått målet i sikte, eller hur? När du ser det komma allt närmare och närmare, blir du uppmuntrad att övervinna din tilltagande trötthet och göra förnyade ansträngningar att vandra vidare, även om det kanske alltjämt är långt borta. Men om du inte kan se målet och inte vet hur avlägset det är, vad händer då? Även om det kanske ligger strax bortom nästa vägkrök, förefaller din trötthet vara så mycket större, därför att du inte kan se det, och du är snart färdig att ge upp. Det finns i dag en mycket verklig fara, som lurar på många av de överlämnade, nämligen att de skall förlora den andliga synen, förlora målet evigt liv ur sikte och bli trötta och utledsna på Jehovas tjänst.
9. För vilka andra faror utsätts vi, om vi förlorar vår andlighet?
9 Om man förlorar sin andlighet, kan detta vålla ännu större skada. Det kan leda till att man gör köttets gärningar, som Paulus talar om i Galaterna 5:19—21. Han nämner där ”otukt, orenhet, lösaktighet, ... dryckenskap, vilt leverne och annat sådant”. Paulus säger vidare: ”Vad dessa saker angår, vill jag varna eder på förhand, liksom jag redan har varnat eder: de som ägna sig åt sådant skola icke få ärva Guds rike.” (NW) Det vore ödesdigert, om man bleve insnärjd i dessa köttets gärningar, dessa förehavanden som kännetecknar människor i världen, ty det skulle innebära att man förlorade hoppet om evigt liv. Trots denna tydliga, direkta bibliska varning har tusentals åt Jehova överlämnade tjänare låtit sig bli uppslukade av dessa köttets gärningar och har blivit uteslutna ur Jehovas rena folks gemenskap. Detta har inträffat därför att de förlorat sin andlighet, förlorat det eviga livet ur sikte. Något annat har förefallit dem mera åtråvärt. Men ingenting, nej, absolut ingenting, skulle kunna vara åtråvärdare än evigt liv under rättfärdiga förhållanden. Hur livsnödvändigt är det inte att man försäkrar sig om att ingenting någonsin fördunklar ens syn av det eviga livet!
10. Påvisa med Skriftens ord att vi måste låta Guds ande och inte vårt fallna kött ta kommando över vårt liv.
10 Det finns andra sätt, på vilka vårt mänskliga kött kan fördunkla vår syn av det eviga livet. Paulus sade: ”Omsorg om köttet betyder död, men omsorg om anden betyder liv och frid.” (Rom. 8:6, NW) Vårt syndiga mänskliga kött skulle vilja ta kommando över oss helt och hållet, rycka oss med sig för att få sina begärelser tillfredsställda och avlägsna varje inflytande av Guds heliga ande ur vårt liv. Såsom överlämnade kristna måste vi lära oss att stå emot böjelsen att låta våra köttsliga begärelser komma i första rummet såväl som lära oss att alltid låta oss ledas av Guds ande. — Gal. 5:16, 17.
11. Vilka allvarliga beslut som har med livet att göra tvingas många bröder i våra dagar att fatta?
11 Några av köttets argument är mycket starka och bestickande. Situationer kan uppstå då själva livet är i fara. Vi kanske blir sjuka, och man säger oss att ingenting annat än en blodöverföring kan rädda vårt liv. Vi vet att det är emot Jehovas vilja att man använder blod på det sättet. (Apg. 15:28, 29) Vad kommer vi då att välja? Då och då har det hänt att nationalistiska myndigheter uppmanat somliga av våra bröder att på avgudiskt vis falla ned för och tillbedja nationella symboler, alldeles som de tre trogna hebréerna Sadrak, Mesak och Abed-Nego uppmanades göra. Man har hotat med att omedelbart döda dem, om de underlåtit att göra detta. Andra kristna, som har sökt bevara sin kristna neutralitet i förhållande till krigen världsliga nationer emellan, har blivit hotade till livet på liknande sätt.
12. Vilken rätt inställning till livet kommer att styrka oss, så att vi kan överleva dessa svåra prov?
12 Hur skall vi kunna överleva sådana ytterligt svåra prövningar och förbli i Jehovas ynnest? Låt oss ställa en motfråga: Vad är det vi söker göra? Bevara vårt nuvarande mänskliga liv eller vinna evigt liv? Om vi verkligen har det eviga livet såsom mål och ständigt har det för ögonen, då anser vi inte vårt nuvarande mänskliga liv vara av så stor betydelse att vi skulle vilja kompromissa i fråga om Jehovas lagar. Vad vi allra främst kommer att fästa avseende vid är att vi bevarar vår ostrafflighet gentemot Jehova, inte att vi får behålla det nuvarande livet. Tänk på Jesu ord att ”det är anden som gör levande, köttet har inget värde”. Låt aldrig ditt kött få övertala dig att bryta mot Jehovas lagar. Ännu uttryckligare är dessa Jesu ord: ”Ty vemhelst som önskar frälsa sin själ skall mista den; men vemhelst som mister sin själ för min skull skall finna den.” (Matt. 16:25, NW) Om du håller blicken riktad på det eviga livet i stället för på ditt nuvarande korta liv, då kommer du att bevara din ostrafflighet.
13. Vilken frestelse måste vi motstå, och hur kan vi göra det?
13 Kan du vänta på evigt liv? Många kan inte det. De eftersträvar en mera omedelbar, ehuru mycket underlägsen lön. Man måste äga uppskattning av andliga ting och andlig mogenhet, om man skall kunna stå emot frestelsen att sträcka sig efter tillfälliga fördelar på bekostnad av det eviga livet. ”Vi hålla våra blickar fästa, icke vid de ting som synas, utan vid de ting som icke synas. Ty de ting som synas äro tillfälliga, men de ting som icke synas äro eviga.” (2 Kor. 4:18, NW) Utvidga ditt andliga synfält, håll blicken riktad på målet evigt liv, och låt ingenting få skymma din syn av det.
Hur man kan behålla det eviga livet i sikte
14. Vilka principer måste vi ha klart och tydligt inpräntade i våra sinnen med avseende på vårt förhållande till Jehova?
14 Jehova är livgivaren. ”Ty hos dig är livets källa.” (Ps. 36:10) Vi kan inte behålla det eviga livet i sikte utan att alltid hålla oss tätt till Jehova, livets källa. Sefanja framhöll detta kraftigt i det han satte Jehova främst, då han sade: ”Sök Jehova, alla ni ödmjuka på jorden.” (Sef. 2:3, NW) David gav uttryck åt samma betydelsefulla sanning, att man skall sätta Jehova främst, i Psalm 16:8 (My): ”Jag har satt Jehovah för mina ögon ständigt.”
15. a) Vad bör vi känna till om överlämnandet? b) Vad är det som är så nödvändigt och som kan hjälpa oss att hålla oss tätt till Jehova, ständigt sätta honom för våra ögon?
15 Det är detta vi menar när vi överlämnar livet åt Jehova. Vi överlämnar oss inte åt en religion, inte åt en människa och inte heller åt en organisation. Nej, vi överlämnar oss åt universums suveräne härskare, vår Skapare, Jehova Gud själv. Detta gör överlämnandet till ett synnerligen personligt förhållande mellan oss och Jehova. Alla som har överlämnat sig åt Gud är följaktligen inte bara privilegierade utan skyldiga att nalkas Jehova i bön. Jakob 4:8 (NW) uppmanar oss: ”Kom nära Gud, så skall han komma eder nära.” Om vi inte ständigt sätter Jehova inför oss i bön, kan vi inte uppfylla våra överlåtelselöften, ty det är helt enkelt omöjligt att upprätthålla ett intimt, varmt, personligt förhållande till någon, såvida man inte ständigt talar till honom. Vi vet alla vad som händer när familjemedlemmar slutar upp med att tala till varandra. Det är då slut med deras samhörighet. Om vi någonsin skulle låta något sådant hända beträffande vårt förhållande till Jehova, skulle det bli ödesdigert för våra förhoppningar om evigt liv.
16. Hur framhävs bönens stora betydelse i denna tid, och vad kan bönen göra för oss?
16 Detta behov av enskild bön blir allt större, då vi nalkas det fullständiga slutet för denna tingens ordning. Petrus säger oss: ”Alltings slut är nu nära. Därför måste ert liv vara präglat av besinning och självtukt, så att ni kan samla ert sinne till bön.” (1 Petr. 4:7, Hedegård) Ja, vi måste vara synnerligen vaksamma, så att vi aldrig ringaktar bönens dyrbara privilegium, som hjälper oss att nalkas livets stora källa. Genom att bedja kan vi förbli vakna för det faktum att vi överlämnat oss åt Jehova, det hjälper oss att förbli andligt sinnade, det gör oss tacksammare mot Jehova för hans godhet, och det ökar vår uppskattning av att vara hans tjänare med evigt liv såsom mål.
17. Hur hjälper oss personligt studium och enskild begrundan att låta tankarna sysselsätta sig med rätta ting?
17 Personligt studium och enskild begrundan hjälper oss också att nalkas Jehova och att bevara en klar, ogrumlad syn av sanningen. Bibelläsning bör ha en framträdande plats på vårt studieschema. Vi bör ta oss tid varje dag att begrunda bibelns ord, så att dess rätta principer blir en oskiljaktig del av vårt tänkande. Vi kan pröva oss själva i det avseendet. Ställ dig frågan: ”När mina tankar inte är strängt sysselsatta med någon särskild uppgift, vart går de då?” De bör såsom något helt naturligt gå till Jehova och dröja vid hans uppsåt och syften. Alldeles som en kompassnål tillfälligt kan fås att svänga åt vänster eller åt höger men alltid svänger tillbaka för att peka mot norr, så bör våra sinnen vända åter till Jehova och hans ord. Om våra tankar gör det, då har vi ingen orsak att frukta för stormiga tider. Vi har då tagit Guds ord från de tryckta blad, som människor kan förstöra, och gömt undan det djupt nere i vårt hjärta, där motståndare inte kan komma åt det. Vilka stormar och nödsituationer som vi än kan råka i, kommer ingenting då att kunna utplåna vår syn av det eviga livet.
18. Varför är det gott att alltid ha ”fullt upp att göra i Herrens verk”, och hur hjälper oss Jehovas synliga organisation häri?
18 Tänk också på den hjälp som Jehova i sin godhet ger oss genom sin synliga organisation på jorden. Förutsatt att vi håller oss tätt till den och tjänar tillsammans med den äger vi ett kraftigt skydd. Detta är den enda organisation i våra dagar som bara har till uppgift att tillse att Jehovas verk blir utfört, och den är i sanning en organisation av arbetare. Detta beror på att verket brådskar, såsom Jesus framhöll: ”Vi måste göra hans gärningar, som har sänt mig, så länge det är dag. Natten kommer, då ingen kan arbeta.” (Joh. 9:4, Hedegård) Ibland kan vi tycka att det krävs för mycket av oss i Jehovas tjänst och att det är för mycket som skall uträttas. Men hur vore det om vi inte såg saken på det sättet utan så här: När Jehova fyller vår tid till bristningsgränsen med tjänst för honom, då är han kärleksfull mot oss, eller hur? Om vi är riktigt flitiga i Jehovas tjänst, är detta ett skydd för oss. Då har vi helt enkelt inte tid till de världsliga intressen som finns runt omkring oss och som pockar på vår tid och uppmärksamhet. Det råder inget tvivel om att världsliga sysselsättningar kraftigt pockar på vår tid. Antingen det gäller arbete eller nöjesjakt, så skulle de vilja ta varje minut av vår tid. Men de kan inte ge oss evigt liv. När Jehova genom sin synliga organisation kärleksfullt ordnar det så att vi kan fylla vårt liv med tjänst, bör vi alltså fröjda oss. Paulus uttryckte det så här: ”Följaktligen, mina älskade bröder, må ni bliva ståndaktiga, orubbliga, i det att ni alltid hava fullt upp att göra i Herrens verk, då ni veta att edert arbete icke är förgäves i förbindelse med Herren.” (1 Kor. 15:58, NW) Det är människor med litet att göra i Jehovas tjänst som gör sig skyldiga till synd, inte de som har fullt upp att göra och gör det med glädje. Att vi har mycket att göra i Jehovas tjänst gör det säkert och visst att vi behåller vårt mål, det eviga livet, i sikte.
19. Vilken uppgift har glädjen i fråga om att hålla vår blick fäst vid målet, livet?
19 De som har mycket att göra i Jehovas tjänst erfar stor glädje i tjänsten. ”Tjäna Jehova med glädje. Kom inför honom med ett fröjdefullt rop.” (Ps. 100:2, NW) Är det inte så att du kan hålla på med ett arbete mycket längre, när du verkligen tycker det är roligt? Ja, glädjen ger förmåga till uthärdande. Det var en sådan glädje som uppehöll Jesus i hans lidanden. Paulus säger, i Hebréerna 12:2 (NW): ”För den glädje som var honom förelagd uthärdade han en tortyrpåle, föraktande skammen, och har satt sig på Guds trons högra sida.” Så länge som vi erfar samma underbara glädje i Jehovas tjänst kommer detta att hålla oss livaktiga och på vår vakt mot att sakta av och ge upp. Och för att kunna ha glädje nu måste vi alltid hålla fram för oss den underbara glädjen över att för evigt få leva i Guds nya ordning. Alldeles som Jesus triumferade över tortyrpålen och själva döden på grund av den glädje som förelagts honom, så kommer vi att kunna övervinna alla hinder på vår väg. Ja, frånvaron av glädje är ett säkert tecken på andlig ohälsa. Denna brist på glädje beror ofta på att man har förlorat målet, det eviga livet, ur sikte.
Fortsätt att tjäna med det eviga livet i sikte!
20. Hur utgör Abrahams förträffliga exempel en uppmuntran för oss?
20 Sedan vi har valt livets smala väg och bestämt oss för att hålla oss kvar på den, vad det än kommer att kosta, kan vi hämta stor tröst och uppmuntran av de trogna exempel som forntidens människor ger oss, sådana som Abraham, som villigt hörsammade Guds kallelse. Medan Abraham förde ett bekvämt liv i Ur i Kaldeen, kallade Jehova honom att dra åstad och tjäna i ett annat land, som han aldrig hade sett. Detta satte hans tro på ett stort prov. Han måste lägga om sitt levnadssätt helt och hållet, måste hädanefter leva såsom nomad och ta hand om får och kreatur. Varför drog han då åstad? Därför att han var en man med andlig synförmåga och tro. Paulus säger oss att ”han väntade på ’staden med de fasta grundvalarna’, vars byggmästare och skapare är Gud”. (Hebr. 11:10) Ja, Abraham såg Guds rike i fjärran och välkomnade det. Han visste fullt och fast att Jehovas löfte inte skulle bli uppfyllt under hans livstid. Men detta rubbade inte hans tro på löftet. Ända fram till slutet av sina 175 år på jorden bevarade han sin ostrafflighet inför Jehova, ty han tjänade med blicken riktad mot det eviga livet.
21. Vilken rätt syn på tingen, som Abraham och Mose hade, har vi nytta av att söka lägga oss till med?
21 Också Mose, som visserligen hade uppfostrats och fått sin utbildning i Faraos palats, frånsade sig villigt en sådan hög ställning och den ära och de rikedomar som var förbundna med den för att tjäna rätt och slätt såsom herde för Guds ”får”. Och vad var det som förmådde honom härtill? I Hebréerna 11:26 heter det att ”han hade sin blick riktad på lönen”. Ja, han förlorade aldrig sin syn av Guds nya ordning. Abraham och Mose hörsammade Guds kallelse, ty de ville vara i Jehovas tjänst, oavsett var den skulle utföras eller vad den bestod i. Det betydde ingenting för dem om de uppmanades att göra det ena eller det andra, dra hit eller dra dit. De ville bara tjäna Jehova, göra hans vilja, och slutligen få ta emot det eviga livets välsignelser.
22. Hur kan villighet att tjäna hjälpa oss att bevara det eviga livet i sikte?
22 En sådan utomordentlig sinnesinställning har i alla tider varit ett kännetecken på Guds sanna tjänare. Vi bör alltid odla en sådan villig ande, alltid spana efter möjligheter att tjäna Jehova och söka göra oss kvalificerade för ökade tjänsteprivilegier. Paulus sade till Timoteus: ”Om någon man traktar efter ett ämbete som tillsyningsman, åstundar han ett förträffligt arbete.” (1 Tim. 3:1, NW) Hur visar vi att vi traktar efter sådana privilegier? Vi söker utveckla de skriftenliga förutsättningarna genom att studera, ägna oss åt tjänsten, utveckla mogenhet genom erfarenhet, odla andens frukter och villigt hörsamma varje kallelse som kommer genom Jehovas organisation. När vi blir erbjudna sådana privilegier, då betraktar vi dem inte såsom bördor utan som rika belöningar för trogen tjänst.
23. Hur blir de som sätter Jehova främst välsignade nu?
23 Förutom hoppet om evigt liv har Jehova Gud underbara belöningar i beredskap nu, i den här tiden, åt dem som villigt hörsammar kallelsen att tjäna honom. Som svar på Petrus’ fråga beträffande just detta sade Jesus: ”Jag säger eder i sanning: Ingen har lämnat hus eller bröder eller systrar eller moder eller fader eller barn eller åkrar för min skull och för de goda nyheternas skull, som icke skall få hundrafalt nu i detta tidsskede, hus och bröder och systrar och mödrar och barn och åkrar, jämte förföljelser, och i den kommande tingens ordning evigt liv.” (Mark. 10:29, 30, NW) Tusentals trogna pionjärer och andra kristna har i våra dagar erfarit att Jesu ord är sanna. I sina bemödanden att visa sann kärlek har de funnit och givit föda åt Jehovas små lamm, och nu öppnar dessa sina hem på vid gavel för pionjärerna, alldeles som vore de deras egna familjemedlemmar. Ja, de har fått hundratals hem och mödrar och bröder, och därtill hoppet om evigt liv.
24. Hur uppmuntrar oss Skriften att fortsätta med att tjäna med det eviga livet i sikte?
24 Oavsett om du har befunnit dig i Jehovas organisation i sex månader eller sextio år (några har gjort det), måste du alltjämt fortsätta med att tjäna, du måste alltjämt härda ut. Ibland utgör förföljelse, sjukdom, motstånd från familjen eller bara likgiltigheten hos dem som du predikar för ett svårt prov för din förmåga att härda ut. Tänk på Jakobs ord: ”Lycklig är den som fortsätter att uthärda prövning, ty när han blivit godkänd skall han få livets krona, vilken Jehova har lovat dem som ständigt älska honom.” (Jak. 1:12, NW) Också Paulus uppmanar oss att fortsätta att tjäna Jehova med uthärdande: ”Så låt oss icke upphöra med att göra vad som är förträffligt, ty i sinom tid skola vi skörda, om vi icke förtröttas.” (Gal. 6:9, NW) Genom att vi bevarar en klar, ogrumlad syn av Jehovas löften och aldrig låter någonting vända bort vår blick från livets smala väg kan vi fortsätta att tjäna med det eviga livet i sikte så länge som Jehova begär detta av oss. Och vilket underbart resultat kommer det inte att ge oss! ”Genom uthärdande å eder sida skola ni förvärva edra själar.” — Luk. 21:19, NW.