Universell avrustning genom himmelriket

”Folken skola ... icke mer lära sig att strida.” - Jes. 2:4.

 1. Varför är universell avrustning nu på väg, och vilka kommer att få glädja sig åt den?

UNIVERSELL avrustning är på väg. Långt före vårt eget århundrade, 1900-talet, blev en syn av en sådan avrustning given. För mer än 2.500 år sedan förutsades den i ord som har blivit nedskrivna och bevarade till nu. Vi i våra dagar är den gynnade generation av mänskligheten som kommer att få uppleva förverkligandet av den synen och de orden. Vi som nu måste bära den tyngsta och kostsammaste rustningsbörda som någonsin förekommit i nationernas historia, vi är de som också skall komma i åtnjutande av den största lättnad och lindring. Vi som nu plågas av fruktan för de förskräckligaste medel till massförintelse, vi är de som också skall bli lugnade genom att en obrytbar fred blir införd. Vi som nu står ansikte mot ansikte med den största förlust av människoliv och den vidsträcktaste förödelse av vårt jordiska hem, vi är de som också kommer att få träda in i en tid då döendet kommer att vika för liv i fullkomlig hälsa och fägring på en blomstrande jord, lika skön som människans första paradis. På ett märkligt sätt kommer universell avrustning att åvägabringas i vår tid. De oemotståndliga makter, som kan avrusta alla nationer, är nära, och i vår tid kommer de att få till stånd en verklig, varaktig avrustning.

 2. Åt vilka anvisar människorna äran att göra denna avrustning till en verklighet, och vilket löfte ligger i de profetiska ord som de har låtit rista in?

² Vem kommer att få äran av att göra den universella avrustningen till en verklighet? Denna världens människor blickar upp till människor och skulle vilja anvisa denna ära åt människor eller åt ett av människor brukat redskap. Så till exempel har man i en stenmur som flankerar United Nations Plaza, i hjärtat av New York, låtit hugga in de profetiska orden: ”Och de skola smida sina svärd till plogbillar och sina spjut till vingårdsknivar. Nation skall icke lyfta svärd mot nation, ej heller skola de mer lära sig att kriga.”a I dessa ord ligger löftet om internationell avrustning som skall följas av en era av fred och mänskligt broderskap med en fruktbringande odling av jorden.

 3. Vilken kommission upprättades för att Förenta nationerna skulle bli detta ärade redskap, och vilka resultat uppnåddes?

³ Vilka människor eller vilket av människor brukat redskap det än vore, som kunde låta dessa för sinne och hjärta upplivande ord gå i uppfyllelse, så skulle dessa personer eller detta redskap alldeles säkert få röna stor ära och skulle med rätta förtjäna tacksägelser från alla dem som älskar att leva i internationell fred och i broderskap folken emellan. På grund av sitt beslut att göra Förenta nationerna till detta ärade redskap och i enlighet med bestämmelserna i sin stadga upprättade Förenta nationerna en nedrustningskommission. I tolv år arbetade den utan att kunna åstadkomma någonting. Till följd av påtryckningar från en mäktig medlem av FN:s säkerhetsråd överflyttades slutligen de verkliga avrustningsdiskussionerna från FN:s nedrustningskommission till en tionationskommission utanför den internationella organisationen.

 4. När var det en ovanlig dag i Förenta nationerna, och vilka var de senaste bedrifter som människor vid den tiden hade utfört?

⁴ Så kom en ovanlig dag i Förenta nationerna, nämligen fredagen den 18 september 1959. Vid den tidpunkten var interkontinentala ballistiska projektiler en bister verklighet, projektiler, vilka såsom stridsspets kunde bära atom- eller vätebomber tvärs över en ocean till ett fiendeland. Man inte endast talade om och beredde sig på kärnvapenkrig, utan man gjorde också föranstaltningar för kemisk och biologisk krigföring. Människogjorda månar högt uppe i den yttre rymden kretsade kring jorden, sedan de med en fruktansvärd rekyl eller stöt hade avfyrats här nerifrån med hjälp av raketer och på det sättet slungats in i sin omloppsbana. Människogjorda planeter kretsade till och med kring solen, och just söndagen före hade ett klot på 390 kg, som avfyrats från sovjetiskt område, slagit ned på månen i grannskapet av Klarhetens hav och Stillhetens hav.

 5. Vad hände i FN den fredagseftermiddagen, och vilka skulle följderna bli av den då föreslagna planen?

⁵ Det var alltså en laddad fredagseftermiddag, när Sovjetunionens överhuvud för första gången i historien besteg talarstolen i Förenta nationernas generalförsamlings byggnad för att tala till representanterna för denna organisation om åttiotvå nationer. Hans tal rörde vid många ting av betydelse för världen, innan han avslöjade sin nya plan beträffande vår tids brännande fråga. Hans förslag, som vad honom beträffar var nytt, gick ut på ”allmän och fullständig avrustning” för alla denna världens nationer. Inom fyra år skulle alla nationer avskaffa vapen och väpnade styrkor och övergå till en vänskaplig tävlan i fredens konster och färdigheter. Bara det att äga moderna vapen var farligt. En ”enda gnista” skulle därför vara allt som behövdes för att sätta i gång ett kärnvapenkrig. Men med den ”allmänna och fullständiga avrustning”, som han nu föreslog, skulle ”det inte återstå några materiella möjligheter för staterna att bedriva något annat än en fredlig politik”. Således skulle endast de väpnade styrkor bibehållas, som behövdes för att vaka över den inre säkerheten.

 6. Varför träffade inte detta senaste ryska förslag generalförsamlingen som ett blixtnedslag, och vad bad Sovjetunionen efteråt att församlingen skulle göra?

⁶ Detta senaste ryska förslag, som framfördes av den ryske regeringschefen själv, verkade inte som ett blixtnedslag på FN:s generalförsamling. Just dagen innan hade amerikanske utrikesministern och brittiske utrikesministern framlagt västmakternas plan för generalförsamlingen, och detta bidrog till att i viss mån ta udden av den ryske premiärministerns tal, när det sedan gick av stapeln. Västmaktsplanen gick ut på en balanserad nedrustning, som skulle ske i tre etapper och leda till den totala avrustning, som den sovjetiske premiärministern senare föreslog. Vidare skulle varje steg på vägen mot detta mål vara underkastat effektiv kontroll. Inför det besvärliga problemet inspektion och kontroll yttrade sovjetledaren också att som en garanti för ”att ingen skulle kränka sina förpliktelser, föreslår vi upprättandet av ett internationellt kontrollorgan som omfattar alla stater”. Detta radikala förslag till en ”allmän och fullständig avrustning” mottogs av somliga med en hel del tvivel. Dock fanns det sådana som anbefallde att det ryska förslaget skulle tas på allvar och ägnas ett grundligt studium, för att man skulle komma underfund med vad det var värt och se hur pass praktiskt det var och hur det skulle kunna förverkligas. Kort efteråt anmodade Sovjetunionen FN:s generalförsamling att ta upp dess premiärministers förslag om ”allmän och fullständig avrustning” som en ”viktig och brådskande angelägenhet”.

7, 8. a) Vilka frågor ställer vi oss nu i betraktande av de tolv årens stillastående? b) Vilka tidigare exempel på att en sådan plan avvisats gör det osannolikt att denna nu skall bli förverkligad?

⁷ I tolv års tid fram till dess hade avrustningsfrågan stått fullständigt stilla, och FN:s nedrustningskommission hade inte kommit någon vart. Kan vi förvänta att FN:s åttiotvå medlemmar, sporrade av den ryske premiärministerns förslag, nu helhjärtat skall bemöda sig om att komma till sakens kärna? Kommer de nu att tänka på hela mänsklighetens intressen och slutligen avgöra frågan, innan den där fruktade ”enda gnistan” på ett eller annat sätt framkallas och sätter i gång ett världsomfattande kärnvapenkrig? Trots den ryske premiärministerns förslag, trots att det trängande behovet är uppenbart, har man anledning att fråga: Tror nationerna själva nu uppriktigt på allmän och fullständig avrustning?

⁸ Förenta nationerna är efterträdare och arvinge till Nationernas förbund, som upprättades efter första världskriget. År 1927 föreslog Kommunistrysslands representant inför Nationernas förbunds nedrustningskommission total avrustning för nationerna. Vid den tiden var Sovjetunionen en ung, revolutionär stat, som kämpade för att hålla sig vid makt och återhämta sig från verkningarna av första världskriget. Kritikerna trodde att den kommunistiske representanten hade framfört förslaget om total avrustning för det syftet att de starkare nationerna skulle försvagas, eftersom den kommunistiska sovjetstaten själv var svag. Omkring fem år förgick, och den 2 februari 1932 sammanträdde en nedrustningskonferens under Nationernas förbunds beskydd i Geneve i Schweiz med delegater närvarande från sextiofyra nationer. Ånyo framlade Maxim Litvinov från Sovjetryssland ett förslag till allmän avrustning. Det förkastades av de förbundna nationerna, och konferensen åtskildes utan att verkligen ha åstadkommit någonting till hjälp och lättnad för oss.

 9. a) Varför kan inte samma kritik beträffande planens syfte framföras nu som 1927? b) Vilket tillkännagivande år 1928 utsätter nu alla nationer för misstanke, när det gäller avrustning?

⁹ I det tal, som den sovjetiske regeringschefen höll år 1959 inför FN:s generalförsamling, påminde han sina synliga och sina osynliga åhörare om detta. Men i betraktande av hur starkt och förfaret Kommunistryssland för närvarande är i krigföringens konst skulle det vara ”orimligt” av några kritiker att påstå att hans förslag om ”allmän och fullständig avrustning” hade sin grund i hans lands militära, politiska och ekonomiska svaghet. Det oaktat erinrade sig en del personer, som betvivlade de ärliga motiven bakom premiärministerns förslag, att verkliga syftet med Litvinovs avrustningsförslag år 1927 hade avslöjats året därpå av Kommunistiska internationalens kongress. Där tillkännagavs det att Litvinovs båda avrustningsförslag inte hade framförts därför att Sovjetunionen trodde på dem, utan endast för att tvinga de så kallade kapitalisterna fram på arenan, ty de måste givetvis komma att förkasta dessa förslag. Nu i vår raket- och rymdålder medför detta att alla nationer, kapitalistiska såväl som kommunistiska, utsätts för den misstanken: Tror de verkligen på total avrustning?

Oöverstigliga hinder

10, 11. a) Vilket hinder för avrustning står kvar, vad nationerna än tror på? b) Varför är det till fördel för oss att inte avfärda detta förhållande som ren inbillning?

¹⁰ Vill vi i okunnighet om vissa avgörande fakta rikta våra blickar mot ett falskt hopp och så få utstå missräkning och följderna därav? Nej! Låt oss då modigt se fakta i ögonen och avgöra hur vi bäst skall handla. Vare sig nationerna under det nuvarande oerhörda trycket verkligen tror på total avrustning eller inte, så finns det vissa övermänskliga hinder för en sådan avrustning. Ett sådant hinder, som undandrar sig alla de världsliga nationernas kontroll, är den osynliga makt som står bakom alla nationer, som behärskar alla nationer. Vad är det för en makt? Det osynliga härskardöme som utövas av mänsklighetens förnämste fiende, hela människosläktets mördare, Satan, djävulen.

¹¹ Låt oss inte vara som de gudlösa nationerna och avfärda detta förhållande som ren inbillning, som en alltför barnslig idé för vår moderna, vetenskapliga tidsålder. Himmelens universelle Gud avfärdar det inte som en traditionell inbillning. Hans Son från himmelen, Jesus Kristus, betraktade det inte med förakt som en religiös vanföreställning, när han var på jorden för 1900 år sedan. Både himmelens allsmäktige Gud och hans Son, Jesus Kristus, ser det i ögonen som ett faktum. Därför underrättar de hela mänskligheten om det i den bok, varifrån man hämtade det här tidigare nämnda citatet för att låta rista in det på muren vid United Nations Plaza, nämligen i bibeln, den Heliga skrift.b Vare sig vi är kristna eller judar eller något annat, så gäller den satsen, att den som är varskodd — i det här fallet av Gud, den Allsmäktige, och hans himmelske Son — har möjlighet att värja sig.

12. Vad skulle människosläktets osynlige fiende inte tveka att göra nu, och vilken orsak har vi till att tro så?

¹² Den osynlige fiende, som blev hela människosläktets mördare, var den som också vållade mordet på hela människosläktets Frälsare, Jesus Kristus, för nitton hundra år sedan. Därför skulle han inte tveka att förorsaka hela mänsklighetens bokstavliga tillintetgörelse i det universella krig som kommer att inträffa i vår egen tid. Han vill inte att någon enda av jordens inbyggare skall bli räddad och få uppleva den storslagna epok, då döendet skall vika för evigt liv på en paradisisk jord.

13. Hur tillkännagav Jesus att denne var världens härskare, och hur stämplade han honom såsom en lögnaktig mandråpare?

¹³ Vår Frälsare tillkännagav att Satan, djävulen, var denna världens onde, osynlige härskare. Kvällen innan Jesus Kristus blev mördad utanför staden Jerusalem sade han till elva av sina trogna efterföljare: ”Jag skall icke mera tala mycket med eder, ty världens härskare kommer. Och likväl har han intet grepp om mig.” ”Denna världens härskare har blivit dömd.” (Joh. 14:30; 16:11; NW) Vid ett tidigare tillfälle sade Jesus till dem som hotade hans liv i Jerusalem: ”Om ni äro Abrahams barn, gör då Abrahams gärningar. Men nu söka ni efter att döda mig, en man som har sagt eder den sanning som jag har hört från Gud. Abraham gjorde icke så. Ni göra eder faders gärningar. ... Ni äro från eder fader, djävulen, och ni önska göra eder faders begärelser. Denne var en mandråpare, när han började, och han stod icke fast i sanningen, ty sanning finnes icke i honom. När han talar lögnen, talar han enligt sitt eget sinnelag, ty han är en lögnare och lögnens fader.” (Joh. 8:39—44, NW) I dessa ord stämplas Satan, djävulen, av Jesus såsom den mandråpare eller mördare, vars lögn vållade hela människosläktets döende tillstånd.

14, 15. a) Vad annat framkallade Satan, och vilket Inledande steg tog han i den riktningen? b) Hur blev han sedan verkligen hela människosläktets mördare?

¹⁴ Satan framkallade också det första våldsdådet, det första mordet, på jorden. Hur gick det till? För omkring sex tusen år sedan började människan sin tillvaro på jorden. Denne förste man behövde inte vara rustad med några vapen, inte ens mot de djur av alla slag som omgav honom i hans sköna friluftshem, Edens lustgård. Gud, Skaparen, talade om för den förste mannen, Adam, att han för evigt skulle kunna undgå döden genom att fullkomligt lyda sin himmelske Faders, Guds, befallning. Alla djuren fortplantade sitt släkte. För att den förste mannen, Adam, skulle kunna uppfylla jorden med ett mänskligt släkte, som skulle vara Guds avbild och honom likt, skapade Gud kvinnan och gav henne åt Adam till hustru. De förde ett fridfullt liv tillsammans och odlade och skötte sitt paradisiska hem. En motståndare till deras gudomlige, himmelske Fader, en som förtalade honom, trädde då i osynlig måtto fram på scenen för att börja krig mot Gud, Skaparen, och lägga människosläktet under sig. För att kunna göra människorna till sina fångar kallade han Gud en lögnare och förmådde Adams hustru, Eva, att tro detta och att bryta Guds lag beträffande Edens lustgård.

¹⁵ Genom Eva övade Satan sedan tryck på Adam och fick honom att göra uppror mot Gud och bli olydig mot honom. Genast fick Adam och Eva dåligt samvete och började känna fruktan. De förlorade sin fred med Gud, och den osynlige Satan, djävulen, hade genom sin lockelse vållat detta. Gud drog nu Adam och Eva till doms tillika med Satan, djävulen. Gud dömde denne nyss framträdde motståndare och baktalare till förintelse, fastän straffet inte skulle verkställas förrän mycket längre fram i tiden. Gud dömde också människosläktets första föräldrar till döden. Eftersom Satan, djävulen, hade dragit denna fördömelse över människosläktet, blev han den förste mandråparen, hela människosläktets mördare. — 1 Mos. 2:7—3:24.

16. Vad förutsade Gud också samtidigt om Satan?

¹⁶ Samtidigt förutsade Herren Gud krig med Satan, djävulen, och framhöll vem som skulle befria människornas släkte från Satans osynliga välde. Som om Satan vore blott och bart en orm på marken, sade Gud till honom: ”Jag skall sätta fiendskap mellan dig och kvinnan och mellan din säd och hennes säd. Han skall krossa ditt huvud, och du skall krossa hans häl.” (1 Mos. 3:15, NW) Enligt denna utsago skulle Guds ”kvinnas” säd tillfogas vad som kunde liknas vid ett sår i hälen, men han skulle bli återställd och förgöra Satan, djävulen, liksom man förgör en orm genom att krossa dess huvud.

17. Hur säger en bibelskribent, att Jesus Kristus är den som skall krossa ormen?

¹⁷ Att den som skulle göra detta skulle vara Jesus Kristus, Guds Son, som blev människa och levde på jorden i trettiotre och ett halvt år, det säger en av dem som skrivit bibeln, i dessa ord: ”Vi se Jesus, som har gjorts litet lägre än änglar, krönt med härlighet och ära därför att han lidit döden, på det att han genom Guds oförtjänta godhet skulle smaka döden för varje människa. Därför, då ju de ’små barnen’ äro delaktiga av blod och kött, blev han också likaledes delaktig därav, för att han genom sin död måtte tillintetgöra den som har medel till att förorsaka död, det är djävulen, och måtte frigöra alla dem som hela livet igenom av fruktan för döden voro underkastade slaveri.” (Hebr. 2:9, 14, 15, NW) Satan, djävulen, som i denna tid har medel att tillfoga människorna död genom kärnvapen och genom giftspridande kemisk och biologisk krigföring, kommer alltså att bli tillintetgjord av någon som är större än Förenta nationerna, dvs. av kvinnans säd, Jesus Kristus.

18, 19. a) Vem blev den förste våldsamme mandråparen på jorden, och varför blev han det? b) Vems son visade han sig alltså vara, såsom Johannes förklarar?

¹⁸ För att våra första föräldrar, Adam och Eva, bröt Guds lag och ställde sig på Satans, djävulens, sida, blev de drivna ut ur sitt paradisiska hem, ut på den ouppodlade jorden, och skulle komma att dö där som dödsdömda syndare. Den förste son som föddes åt dem under dödens fördömelse fick namnet Kain. Den näste son som föddes blev kallad Abel. Kain växte upp, tydligtvis i den tron att han som förstfödd var kvinnans säd, som skulle krossa den store ormens huvud. Han försökte visa sig som Guds utlovade son genom att utföra en form av tillbedjan inför Gud. Men Gud fann behag i den form av tillbedjan som den yngre Abel valde. Gud sade till Kain att han borde vända sig till att göra det som var gott; han borde få övertaget över synden. Men Kain lydde inte Guds föreskrift. I svartsjukt hat behandlade Kain Abel som om Abel vore ormens säd. Kain slog ihjäl Abel och blev således den förste våldsamme mandråparen på jorden. (1 Mos. 4:1—12) När Kain gjorde detta, bevisade han att han inte var någon son av Gud, utan var en son av djävulen, ty djävulen stod bakom hans handlingssätt. Om detta förhållande skriver Johannes, en Jesu Kristi lärjunge:

¹⁹ ”Guds barn och djävulens barn urskiljas genom detta förhållande: ... Ty detta är det budskap som ni hava hört från begynnelsen, att vi skola hava kärlek till varandra — icke likt Kain, som hade sitt ursprung hos den onde och slog ihjäl sin broder. Och av vilken orsak slog han ihjäl honom? Därför att hans egna gärningar voro onda men hans broders voro rättfärdiga.” — 1 Joh. 3:10—12, NW.

20. Åt vems våldsmentalitet gav Lemek uttryck, och vems ande ådagalade Noa, och vad blev följden för var och en av dem?

²⁰ Lemek, mördaren Kains avkomling i femte led, ådagalade sin ättefaders våldsmentalitet, i det han sade till sina båda hustrur: ”En man dräper jag för vart sår jag får och en yngling för var blånad jag får. Ja, sjufalt hämnad bliver Kain, men Lemek sju- och sjuttiofalt.” (1 Mos. 4:17—24) Det förundrar oss inte att med tiden ”jorden uppfylldes av våld”. Fördenskull fann Gud för gott att låta en alltomfattande vattenflod komma ned över detta våldsamma, trolösa släkte. Noa och hans familj, som inte var Kains avkomlingar, tog ingen del i detta våld och fördärv som hemsökte jorden. Bibelns skildring säger: ”I umgängelse med Gud vandrade Noa.” Detta fridsamma handlingssätt fick sin lön. Noa och hans familj fick i förväg underrättelse om den olycksbringande vattenfloden och fick anvisning om hur de skulle kunna överleva den. Alla avkomlingar av den mordiske Kain blev utplånade. (1 Mos. 6:9—9:2) Människor som har Kains ande lever emellertid i stort antal i denna tid. Därför är jorden nu uppfylld av våld.

Nimrod, den väldige jägaren

21. Vem upprestes såsom en ”son av djävulen” inte långt efter floden, och varför kom Assyrien att bli känt som hans land?

²¹ Efter den stora floden dröjde det inte länge förrän Satan, djävulen, uppreste en annan ”djävulens son”, nämligen Nimrod, konungen i Babel eller Babylon. Nimrod grep inte bara till vapen mot vildmarkens djur, utan också mot sina medmänniskor. Det är inte utan skäl som jägare nu för tiden kallas nimrodar. Den förste Nimrod var sonsonsson till Noa. Om denne ärelystne, aggressive Nimrod säger bibelns redogörelse: ”Han var den förste som blev en mäktig på jorden. Han visade sig vara en väldig jägare i opposition mot Jehova [Gud]. Det är därför som det talesättet finnes: ’Alldeles som Nimrod en väldig jägare i opposition mot Jehova.’ Och början av hans rike kom att bliva Babel och Erek och Ackad och Kalne, i Sinears land. Från detta land drog han ut till Assyrien och grep sig an med att bygga Nineve.” (1 Mos. 10:8—11, NW) Landet Assyrien kom att bli känt som ”Nimrods land”. Assyrien var en mycket krigisk nation och blev det andra världsväldet i bibelns historiska skildring, i det att det trängde ut Egypten från platsen som härskande makt. (Mik. 5:5, 6) Assyrien hotade till och med den heliga staden Jerusalem på den trogne kung Hiskias och profeten Jesajas tid. Fördenskull drabbades det assyriska världsväldet av en mirakulös militär katastrof, som åvägabragtes av Jehova, Hiskias och Jesajas Gud. — Jes. 36:1—37:38.

22. Vem har de världsliga nationerna efterliknat intill nu, och av vem har de varit behärskade, enligt vad deras handlingssätt bevisar?

²² Ända fram till innevarande år har nationerna och i synnerhet de världsvälden som från och med Assyrien har följt på varandra tagit efter Nimrods exempel. De har tillgripit militärmakt, de har byggt upp ett krigsväsen. Detta bevisar att de har påverkats och behärskats av det osynliga väsen som Jesus Kristus kallade för ”världens härskare”. När Jesus, Guds Son, var här på jorden för nitton hundra år sedan, blev han erbjuden tillfället att överta det sjätte världsväldet i bibelns historiska skildring, det militaristiska romerska kejsardömet, och alla de andra nationerna och rikena i denna världen.

23. Hur blev Jesus erbjuden tillfället att överta världsherraväldet, men vad valde han?

²³ Av vem blev Jesus erbjuden denna möjlighet till världsherravälde? Av den osynlige ”världens härskare”, Satan, djävulen, under Jesu frestelse i öknen, innan Jesus började sitt verk att predika och bota sjuka. Sedan Satan hade visat honom ”alla den bebodda jordens riken i ett ögonblick”, sade han till Jesus: ”Jag vill giva dig all denna myndighet och deras härlighet, ty den har blivit överlämnad åt mig, och åt vemhelst jag önskar giver jag den. Om nu du utför en handling av tillbedjan inför mig, skall därför alltsammans bliva ditt.” Jesus förnekade inte att Satan kunde skänka denna världsliga myndighet och härlighet, men han befallde Satan att gå bort, ty han valde att fortsätta att tillbedja och tjäna Jehova Gud. (Luk. 4:5—8, NW) Jesus vägrade att bli förbunden med något av Satans världsvälden.

24, 25. a) Hur blev det bestämt tillkännagivet ända fram till slutet av det första århundradet att Satan alltjämt behärskade nationerna? b) Vilket uttalande, som bekräftar detta förhållande, läser vi i beskrivningen av kriget i himmelen och dess utgång?

²⁴ Från Jesu tid här på jorden och fram till nu har Satan, djävulen, ingen gång upphört att vara den osynliga makten bakom de världsliga nationerna och förblinda dem. Mer än tjugo år efter Jesu frestelse skrev den kristne aposteln Paulus: ”Om nu de goda nyheter som vi kungöra verkligen äro höljda av ett täckelse, så äro de detta bland dem som äro på väg att förgås, bland vilka denna tingens ordnings gud har förblindat de icke troendes sinnen, så att glansen av de härliga goda nyheterna om Kristus, vilken är Guds avbild, icke skulle skina igenom.” (2 Kor. 4:3, 4, NW) Mycket senare eller nära slutet av det första århundradet, omkring år 96 e. Kr., sade Johannes att Satan, djävulen, alltjämt behärskade nationerna: ”Den av Gud födde vakar över honom, och den onde får intet grepp om honom. Vi veta att vi hava vårt ursprung hos Gud, men hela världen ligger i den ondes våld.” (1 Joh. 5:18, 19, NW) Ungefär vid samma tid hade Johannes också en profetisk syn av vårt eget 1900-tal, då en strid i himmelen skulle utkämpas mellan ”denna tingens ordnings gud” och Guds kvinnas utlovade säd. Johannes beskriver denna osynliga strid, som skulle utkämpas nu på 1900-talet, och dess utgång. Så här skriver han:

²⁵ ”Ned blev alltså den store draken slungad, den ursprunglige ormen, den som kallas Djävul och Satan, vilken vilseleder hela den bebodda jorden, han slungades ned till jorden, och hans änglar slungades ned med honom. Och jag hörde en stark röst i himmelen säga: ’Nu hava förverkligats vår Guds frälsning och makt och rike och hans Smordes myndighet, emedan våra bröders anklagare har blivit nedslungad. ... Ve över jorden och över havet, ty djävulen har kommit ned till eder i stor förbittring och vet, att han har en kort tidsperiod.’” — Upp. 12:7—12, NW.

26. Vad står alltså som ett övermänskligt hinder för fullständig avrustning å nationernas sida?

²⁶ Har vi sett jorden och havet hemsökta av ve och elände ända sedan första världskriget slutade år 1918? Bibeln upplyser oss om vem som är ansvarig för detta. Då ju den förbittrade härskaren över världen vet att han bara har en kort tidsperiod, innan hans besegrare krossar hans huvud, kan vi då ha skäl att tro att han skulle tillåta en universell avrustning att ske till frälsning, frid och välgång för människorna? Nej, inte ens om nationerna försöker fästa avseende vid den uppmaning till ”ofelbar strävan mot den universella avrustningens mål”, som en amerikansk statsman uttalade. (New York Times, 23 september 1959) Ingen Förenta nationernas nedrustningskommission kan avlägsna detta övermänskliga hinder för en allmän och fullständig, kontrollerad avrustning å nationernas sida, som Satan, djävulen, utgör.

Det rätta motivet saknas

27. Vilket annat hinder finns det, och hur gav amerikanske utrikesministern uttryck åt sin fruktan för att någonting saknades, som verkligen skulle vara behövligt?

²⁷ En annan sak, som hindrar de internationella strävandena efter total avrustning från att lyckas, är det orätta motiv som driver nationerna. Deras motiv är självisk fruktan, inte kärlek till rättfärdigheten. De har inte den rätta moraliska synen på tingen. Fruktan för att den rätta moraliska vägledningen saknades kom till uttryck i ett tal som den amerikanske utrikesministern höll vid en lunch fyra dagar efter den sovjetiske premiärministerns tal om avrustning inför FN:s generalförsamling. Han sade: ”Denna fråga om kontroll kommer att kräva ett mycket noggrant studium. Den andra fråga, som kommer att kräva ett mycket noggrant studium men som inte alls nämndes i hans tal, är denna: Låt oss anta att man kan komma fram till det tillstånd i alla världens nationer, som han har pekat på, det tillstånd nämligen, då man endast har stridskrafter och krigsutrustning i den mån som är nödvändig för den inre säkerheten. Vilka krafter, om alls några, kommer det då att finnas, utom moralisk kraft, med vars hjälp freden kulle kunna bevaras t. ex. mellan nationer, som prompt vill kriga med varandra, om så vore med knivar till vapen?” — New York Times, 23 september 1959.

28. Vilken moralisk syn på tingen visar till och med kristenheten att den inte äger, och vilken procedur har den tillgripit för att få folk till att bryta mot det sjätte budet?

²⁸ Det måste finnas en ”moralisk kraft”, som understöds av en insikt om det orätta och syndiga i att döda och mörda medmänniskor. Endast en sådan moralisk kraft skulle vara stark nog att bevara freden också bland nationer som har avstått från kärnvapen, kemiska och biologiska vapen och andra brukliga vapen utom knivar. Inga nationer, inte ens i kristenheten, äger denna moraliska syn på tingen, som är i överensstämmelse med Guds, Skaparens, lag. Inte ens kristenhetens nationer lever enligt det sjätte av de tio bud, som Gud har givit: ”Du skall icke dräpa”, eller: ”Du skall icke mörda” (NW). (2 Mos. 20:13) Till och med kristenheten har begagnat sig av den procedur, som beskrevs i den i Washington (D. C.) utgivna tidningen I. F. Stone’s Weekly i dess nummer för 21 september 1959: ”Trots all sin kärlek till krig är dock människan ovillig att döda sin broder. Före varje krig är det nödvändigt att måla ut fienden som omänsklig. Fienden måste framställas både som någonting under eller lägre än människan, så att det inte är någon synd att döda honom, och som övermänsklig, så att det är rena självbevarelsen att döda honom.” — Sidan 4, § 2.

29. Vad visar Paulus i Romarna 13 att detta anger?

²⁹ Vad anger nu detta? Den kristne aposteln Paulus säger att det anger brist på kärlek till nästan såväl som till Honom som givit de tio budorden. Så här lyder Paulus’ ord: ”Den som älskar sin medmänniska har uppfyllt lagen. Ty lagbuden: ’Du skall icke begå äktenskapsbrott; Du skall icke mörda; Du skall icke stjäla; Du skall icke hava begärelse’; och vilket annat bud som finnes — allt sammanfattas i detta ord, som lyder: ’Du skall älska din nästa såsom dig själv.’ Kärleken gör intet ont mot nästan, därför är kärleken lagens uppfyllelse.” — Rom. 13:8—10, NW.

30. Varför är nationernas motiv till att avhålla sig från ett tredje världskrig orätt?

³⁰ I våra dagar hålls inte nationerna tillbaka från ett tredje världskrig på grund av kärlek till Gud och till nästan, inte heller på grund av fruktan för Honom som har givit de tio buden, utan av skräck för varandras djävulskt grymma förstörelseredskap. De fruktar de förfärliga följderna av ett kärnvapenkrig. Den nuvarande världsfreden, sådan den nu är, är en fred som bottnar i fruktan, inte en fred på grund av moralisk insikt om det rätta i den gudomliga lagens förbud mot att ta människoliv. Det är alltså ett orätt motiv som ligger bakom förslagen till allmän och fullständig avrustning å nationernas sida. Motivet är inte kärlek till Gud, varken hos kristenhetens religiösa nationer eller hos kommunismens ateistiska nationer. Motivet är inte någon uppriktig önskan att hålla den store livgivarens bud utan är en plågsam fruktan för de katastrofala möjligheter som en krigföring i rymdåldern för med sig. Den ateistiske sovjetledaren pekade också på denna fruktan i sitt tal, när han kom med sitt förslag om allmän och fullständig avrustning.

31. Vilket tvivel å deras sida är också mycket sannolikt i våra dagar, och vad reser sig därför som ett stort hinder för verklig avrustning?

³¹ Vidare är det mycket sannolikt att — såsom Kommunistiska internationalens kongress erkände år 1928 — ingen av nationerna i våra dagar, vare sig kapitalistisk eller kommunistisk, verkligen tror på universell avrustning. De anser den inte utförbar, möjlig, praktisk. De litar inte på varandra i en vittomfattande sak som denna. Därför yrkar de misstänksamt på ett kontroll- och inspektionssystem. De medger fortfarande små krig i begränsade områden av jorden. Följaktligen reser sig bristen på det väsentliga, rätta motivet som ett stort hinder för verklig avrustning.

32. a) Om nationerna skulle avrusta till den punkt, då de kunde ropa ”Fred och säkerhet!”, vad skulle de ändå stå inför? b) Vad behöver nationerna göra, men vilken bön kommer att gå i uppfyllelse beträffande dem?

³² Låt oss emellertid tänka oss att nationerna på grund av de farofyllda tiderna verkligen inskränkte sina rustningar och nöjde sig med den inhemska polisstyrka, som vore nödvändig för den inre säkerheten, eller att de antoge en internationell polisstyrka, så att de kunde ropa ”Fred och säkerhet!”, hur skulle det då bli? Detta skulle inte rädda dem från den mest fruktansvärda olyckan i hela den mänskliga historien. Varför inte? Därför att nationerna inte skulle ha avrustat i det viktigaste avseendet! Fördenskull kommer de att fortfarande stå inför den värsta olyckan av alla — inte ett världskrig med kärnvapen, utan universellt krig med himmelens allsmäktige Gud. Vad nationerna behöver ägna ett allvarligt studium och behöver företa sig är total avrustning gentemot den Gud som de har ignorerat och vars uppenbarade, kungjorda uppsåt de har behandlat med förakt under det förblindande inflytandet från världens osedde härskare, Satan, djävulen. Därför att de har gjort detta, kommer den inspirerade psalmistens profetiska bön förvisso att bli besvarad: ”Fyll deras ansikten med skam, på det att de må söka ditt namn, o HERRE. Må de bliva förvirrade och oroade för evigt, ja, må de komma på skam och förgås. På det att människorna må veta, att du, som allena bär namnet JEHOVA, är den högste över hela jorden.” — Ps. 83:17—19, AV.

33. Vad borde nationerna sluta upp med att göra, och detta i överensstämmelse med Gamaliels lagenliga råd?

³³ Utöver att sluta strida sinsemellan borde nationerna alla sluta upp med att strida mot Jehova Gud och hans himmelska rike, vilket predikas på hela en bebodda jorden av hans nutida vittnen. Detta predikande sker i uppfyllelse av Jesu profetia om ”ändens tid” för denna gamla värld: ”Detta evangelium om riket skall bliva predikat i hela världen till ett vittnesbörd för alla folk. Och sedan skall änden komma.” (Matt. 24:14) Därför behöver nationerna följa det lagenliga råd som gavs av en medlem av Högsta domstolen i Jerusalem, den judiske fariséen Gamaliel, när han sade till de judar, som motstod och förföljde Jesu Kristi apostlar: ”Nu säger jag eder: Befatten eder icke med dessa män, utan låten dem vara; ty skulle detta vara ett rådslag eller ett verk av människor, så kommer det att slås ned; men är det av Gud, så kunnen I icke slå ned dessa män. Sen till, att I icke mån befinnas strida mot Gud själv.” — Apg. 5:38, 39.

34. Vad kommer Satan inte att låta sina nationer göra, och vad måste därför drabba dem?

³⁴ Bibelns profetior underrättar oss emellertid om att denna världens onde gud, Satan, djävulen, aldrig kommer att låta sina nationer på jorden avrusta och inleda fredliga förhållanden gentemot Jehova Gud. Därför måste olycka drabba denna våldsamma värld liksom på Noas tid.

Det sanna redskapet för verklig avrustning

35. Varför är mänskliga ansträngningar dömda att misslyckas, men vilket upplivande besked driver hopplösheten på flykten?

³⁵ De allvarligaste hindren för total avrustning är omöjliga för människor att avlägsna. Alla internationella ansträngningar, med eller utan Förenta nationernas hjälp, är därför dömda att misslyckas. Som väl är, lämnar oss bibeln, Guds ord, inte utan hopp. Den upplyser, upplivar och vägleder oss genom att ge oss detta tillförlitliga besked: Universell avrustning, följd av en rättfärdig, ny värld utan krig, skall komma genom himmelriket, himmelens Guds konungadöme.

36. Vilka sade Jesus att himmelriket tillhörde, och hur utförde han och hans lärjungar ett verk som visade vad himmelriket skall åstadkomma?

³⁶ För nitton hundra år sedan sade Guds Son, Jesus Kristus, i sin bergspredikan: ”Saliga äro de som äro fattiga i anden, ty dem hör himmelriket till. Saliga äro de fridsamma, ty de skola kallas Guds barn. Saliga äro de som lida förföljelse för rättfärdighets skull, ty dem hör himmelriket till.” (Matt. 5:3, 9, 10) Sedan Jesus hade avvisat Satans erbjudande om världens riken och deras härlighet, gick han omkring, läser vi i bibeln, ”i hela Galileen och undervisade i deras synagogor och predikade evangelium om riket och botade alla slags sjukdomar och allt slags skröplighet bland folket”. Han sände också ut sina tolv apostlar att predika och sade till dem: ”Där I gån fram, skolen I predika och säga: ’Himmelriket är nära.’ Boten sjuka, uppväcken döda, gören spetälska rena, driven ut onda andar. I haven fått för intet; så given ock för intet.” (Matt. 4:23; 10:7, 8) Jesus och hans lärjungar utförde ett verk som visade vad himmelriket skall åstadkomma.

37. Varför var det forntida Israel en beväpnad nation, men varför får kristenheten inte en sådan hjälp som det forntida Israel på sin tid fick?

³⁷ Det är sant att Jesus och hans apostlar tillhörde den judiska nationen, som hade gjort bruk av krigsvapen i forna dagar. Men då hade Jehova Gud brukat sin utvalda nation, Israel, såsom sina exekutionstrupper till att förgöra hans jordiska fiender. Fördenskull säger den bibliska skildringen: ”HERREN [Jehova], Israels Gud, stridde för Israel” (Jos. 10:14, 42; 23:3; 2 Krön. 20:29) Men sedan Jesu tid på jorden har Jehova Gud aldrig stridit för det jordiska Israel. Inte heller har Jehova Gud någonsin stridit för kristenheten, och han strider inte för kristenheten i denna tid mot den gudlösa kommunismen. Varför inte? Därför att kristenheten inte är Jehova Guds synliga organisation, trots det att den tar hans Sons, Jesu Kristi, namn och påstår sig vara delaktig i det nya förbundet med Jehova Gud. De verkliga förhållandena visar att den är i förbund med Förenta nationerna, som alltjämt måste dryfta den brännande frågan om allmän och fullständig avrustning. Fastän kristenheten har hjälpt till med att upprätta republiken Israel, hör den själv inte till Guds andliga Israel. — Gal. 6:16.

38. För vilken nation blev Jesus Kristus huvudet, och hur tillämpade han de lärdomar han hade givit i bergspredikan?

³⁸ Vid sin död och begravning upphörde Jesus Kristus att vara jude eller israelit efter köttet. På tredje dagen uppreste Jehova Gud honom till odödligt liv i himlarna. Då blev Jesus Kristus huvud och ledare för det andliga Israel. Kristenheten har aldrig praktiserat avrustning, men Jesus Kristus avrustade det andliga Israel, som endast består av hans sanna efterföljare. Vid det tillfälle, då han blev förrådd åt sina fiender, drog hans apostel Petrus ett svärd och högg av örat på en jude, men Jesus fick Petrus att sticka svärdet i skidan igen och helade mannens öra. (Matt. 26:51—56; Joh. 18:10, 11) Jesus tillämpade de principer som han hade lärt sina apostlar i sin bergspredikan. — Matt. 5:9, 21—48; Luk. 6:27—36.

39. Vilket skriftligt råd i detta ämne gav Petrus efteråt?

³⁹ Efter detta gjorde Petrus aldrig mer bruk av något svärd. I stället skrev Petrus om att Jesus led orättvist och därvid lämnade sina efterföljare ett föredöme att rätta sig efter, när de i sin tur fick lida orättvist. Därför tillade Petrus: ”Må emellertid ingen av eder lida såsom mördare eller tjuv eller ogärningsman eller såsom en som beskäftigt lägger sig i andra människors förhållanden. Men om han lider såsom kristen, må han då icke känna det som en skam, utan må han fortfara att förhärliga Gud i detta namn.” — 1 Petr. 2:21—25; 4:15, 16; NW.

40. a) Vad sade Paulus om den strid som han och Timoteus förde? b) Hur beskrev han krigföringen för de kristna i Efesus och den vapenrustning som behövdes för den?

⁴⁰ Den judiske fariséen Saulus från Tarsus tog en tid del i att döda kristna. Men sedan han visats till rätta och blivit aposteln Paulus, slutade han att döda. Han sade till den unge mannen Timoteus: ”Bär ock du ditt lidande såsom en god Kristi Jesu stridsman.” (2 Tim. 2:3) Såsom goda Kristi Jesu stridsmän sade Paulus och Timoteus till de heliga kristna i Korint: ”Fastän vi vandra i köttet, föra vi dock icke en strid efter köttet. Våra stridsvapen äro nämligen icke av köttslig art; de äro tvärtom så mäktiga inför Gud, att de kunna bryta ned fästen. Ja, vi bryta ned tankebyggnader och alla slags höga bålverk, som uppresas mot kunskapen om Gud, och vi taga alla slags tankefunder till fånga och lägga dem under Kristi lydnad.” (2 Kor. 1:1; 10:3—5) För de kristna i Efesus beskrev Paulus det slags krig som de skulle utkämpa och denna krigförings vapen, när han sade: ”Ikläden eder hela Guds vapenrustning, så att I kunnen hålla stånd emot djävulens listiga angrepp. Ty den kamp vi hava att utkämpa är en kamp icke mot kött och blod, utan mot furstar och väldigheter och världshärskare, som råda här i mörkret, mot ondskans andemakter i himlarymderna. Tagen alltså på eder hela Guds vapenrustning.” Av vilka delar består den vapenrustningen? Av sanningens bälte, ”rättfärdighetens pansar”, de skor som består i ”den beredvillighet, som fridens evangelium giver”, vidare av ”trons sköld”, ”frälsningens hjälm” och ”Andens svärd, som är Guds ord”. Och så heter det: ”Gören detta under ständig åkallan och bön.” (Ef. 6:11—18) Med dessa andliga vapen kunde de strida mot denna världens falske gud och hans övermänskliga demoner.

41. I vilka nutida prästerliga funktioner tjänade inte Petrus och Paulus, och vilket vapen använde de?

⁴¹ I överensstämmelse härmed tjänade aldrig apostlarna Petrus och Paulus som fältpräster i någon denna världens krigsmakt. De välsignade aldrig denna världens vapen eller stridstrupper, och de stänkte aldrig ”vigvatten” på dem. Petrus och Paulus använde Guds skrivna ord, som är ”skarpare än något tveeggat svärd”. (Hebr. 4:12) De är våra sanna föredömen.

Gog i Magog emot avrustning

42. Vilka efterliknar de sanna kristna i våra dagar, och hur skall då allmän avrustning komma?

⁴² Sanna, lydiga kristna i våra dagar utför Jesu befallning i Matteus 24:14 och predikar de goda nyheterna om Guds rike till ett vittnesbörd för alla nationer. De efterliknar Petrus och Paulus och strider endast med andliga vapen. Hur skall då universell avrustning kunna komma genom himmelriket, som är Guds rike? Den skall inte komma genom att nationernas regeringar omvänds till att efterlikna Petrus och Paulus, utan den skall genomföras när detta rike utkämpar det universella kriget, kriget mot Gog i Magog, som är förutsagt i Jehovas profet Hesekiels profetia, i kapitlen 38 och 39. Enligt denna profetia är Gog i Magog emot de världsliga nationernas avrustning och kommer att anföra dem i deras slutliga strid mot Jehova Gud och hans upprättade rike. The Encyclopaedia Britannica (II:e upplagan, 1910—1911, band 12, sidan 190) säger om Gog: ”Ett hebreiskt namn som vi finner i Hesekiel 38 och 39 och i Uppenbarelseboken 20 och som betecknar en antiteokratisk makt som skall bli uppenbar i världen omedelbart före den sista tidsålderns inträde. ... Magog är måhända en sammandragen form av Mat-gog, och mat är det vanliga assyriska ordet för ’land’.”

43. Vem är Gog i Magog enligt vad nyare forskning ådagalägger, och hur låter han ett slutligt ve komma över jorden och havet?

⁴³ Nyare bibelforskning har emellertid ådagalagt att Gog i Magog är en profetisk symbol av denna världens falske gud, Satan, djävulen, när han gör sitt slutliga angrepp på de kristna vittnena för Guds himmelrike. Denne symboliske Gog i Magog har nu blivit utkastad ur himmelen, sedan Guds rike föddes där uppec, och bringar nu ”ve” och svårigheter över jorden och havet. Det slutliga ve låter han komma över nationerna genom att föra dem till ett totalt angrepp på himmelriket, Guds genom Kristus utövade konungadöme, som nationerna beständigt har förkastat sedan år 1914. De har gjort så genom den vrede och förbittring som tog sig uttryck i två världskrig och genom förföljelse av de kristna, som har lytt Jesu befallning att predika de goda nyheterna om riket till ett vittnesbörd för alla nationer, kommunistiska och icke-kommunistiska i lika mån. (Upp. 11:15—18) Det måste givetvis vara mot dessa vittnen för Riket som angreppet riktas av dem som dyrkar köttsliga vapen eller militärvälde. Daniels profetia som gäller samma tid visar att de symboliska konungarna, ”Nordlandskonungen” och ”Söderlandskonungen”, kommer att vara särskilt framträdande i detta angrepp. — Dan. 11:36—12:1.

44. Vilka har kommit att spela rollerna som ”konungen i Nordlandet” och ”konungen i Söderlandet”?

⁴⁴ Undersökningar, som på senare tid har gjorts i bibeln i ljuset av 1900-talets historia, har visat att det av två makter bestående anglo-amerikanska världsväldet har kommit att spela rollen av den symboliske ”konungen i Söderlandet”, medan den ryska kommunistiska politiska makten — sedan nazistledaren Adolf Hitler och hans axelmakter störtades år 1945 — har kommit att inta ställningen som ”konungen i Nordlandet”. De båda politiska, ekonomiska och militära medtävlarna, ”konungen i Nordlandet” och ”konungen i Söderlandet”, kan visserligen föra ett kallt krig inbördes under fredlig samexistens, men de är förenade under Gog i Magog mot det regerande himmelriket, Guds rike.

45. Varför skulle ”Nordlandskonungens” avrustningsförslag, i betraktande av Daniel 11:37—39, aldrig kunna betyda total avrustning?

⁴⁵ Om den symboliske ”Nordlandskonungens” militarism och rustningsprogram säger Daniel 11:37—39 profetiskt: ”Han skall uppträda stormodigt mot dem alla [upphöja sig själv över alla, AS]. Men fästenas gud skall han i stället ära: en gud, som hans fäder icke hava känt, skall han ära med guld och silver och ädla stenar och andra dyrbara ting. Och mot starka fästen skall han med en främmande guds hjälp göra, vad honom lyster.” När vi tänker på denna beskrivning av den nutida ”konungen i Nordlandet”, förstår vi att hans förslag om allmän och fullständig avrustning för alla nationer aldrig skulle kunna betyda total avrustning gentemot Jehova Gud och Jesus Kristus och det andliga Israel. Således ansluter han sig till angreppet under Gog.

46. Mot vilket folk och land säger Hesekiel att Gogs angrepp kommer att riktas?

⁴⁶ Hesekiels profetia avslöjar att detta angrepp under Gog i Magog kommer att bli ett samfällt internationellt angrepp på Jehova Guds återupprättade folk. Därför säger Jehova genom sin profet Hesekiel till Gog i Magog: ”I kommande år skall du få tåga in i ett land som då har fått ro efter svärdet och vars folk då har blivit hopsamlat från många andra folk, ja, upp till Israels berg... . Du skall draga upp mot mitt folk Israel och komma såsom ett moln för att övertäcka landet. I kommande dagar [i de yttersta dagarna, AS] skall detta ske; jag skall då låta dig komma över mitt land, för att folken skola lära känna mig, när jag inför deras ögon bevisar mig helig på dig, du Gog. Men på den dagen, den dag, då Gog kommer över Israels land, säger Herren, HERREN [Jehova], då skall jag giva luft åt min vrede.” (Hes. 38:8, 16, 18; 39:1, 2) Har nu detta avseende på judar eller israeliter som har begivit sig tillbaka till Palestina och upprättat den demokratiska republiken Israel? Inte alls! Varför inte?

47, 48. Varför syftar Hesekiel inte på de judar eller israeliter som har upprättat republiken Israel över sig?

⁴⁷ Därför att republiken Israels folk inte är det andliga Israel, vars ledare och konung Guds Son, Jesus Kristus, är. Republiken Israel är medlem av Förenta nationerna, som inte erkänner himmelriket. Dessutom passar den beskrivning, som Jehova Gud genom Hesekiel ger av sitt folk ”i de yttersta dagarna”, inte in på republiken Israel. Guds beskrivning säger att hans folk ”då har blivit hämtat fram ifrån de andra folken, så att alla nu bo där i trygghet”. Detta förhållande föranleder Gog att säga: ”Jag vill draga upp mot det obefästa landet, jag vill komma över dessa säkra som bo där i trygghet, ja, som allasammans bo där utan murar och varken hava bommar eller portar.” (Hes. 38:8, 11) Denna beskrivning på fridsamma, obeväpnade människor, som förtröstar på Jehova, passar inte in på den militaristiska republiken Israel, från 1948 och fram till denna dag. Alla historiekännare vet att republiken Israel stred med moderna krigsvapen för sin tillblivelse och sitt bestånd, att dess soldater översvämmade Sinaihalvön under Suezkrisen 1956 och att den intill denna dag upprätthåller tungt beväpnade vaktstyrkor mot sina fientliga grannar och till och med har avslutat ett kontrakt med Västtyskland om att till detta land sälja ammunition som tillverkats i Israel.

⁴⁸ Liksom kristenheten befinner sig inte heller republiken Israel i det nya förbundet, som utlovats av Jehova Gud och fått gällande kraft genom Jesu Kristi offrade blod. Israel är i förbund med Förenta nationerna, som tar sin tillflykt till en militär polisstyrka. — Jer. 31:31—34; Matt. 26:26—29; Luk. 22:14—20; Hebr. 8:6—13; 13:20.

Det obeväpnade andliga Israels räddning och befrielse

49. Vilka har då profetian om Gogs angrepp avseende på, och vilket är följaktligen det angripna ”Israels land”?

⁴⁹ När man undersöker de religiösa organisationerna på hela jorden, så får man klart för sig att de som profetian om Gogs angrepp har avseende på är de helt åt Gud överlämnade, döpta kristna, som är andliga israeliter och bär Guds heliga namn såsom vittnen för Jehova. Alldeles som Jesus förutsade beträffande ”ändens tid” för denna gamla värld, är dessa vittnen för Jehova hatade i alla nationer och undergår förföljelse där, till och med bland de religiösa nationerna i kristenheten. I överensstämmelse härmed är det som Jehovas profetia kallar för ”Israels berg”, ”Israels land”, inte den lilla del av Mellersta Östern som innehas av republiken Israel. Nej, det är den nuvarande teokratiska ställning som intas av Jehovas vittnen på jorden. Till denna ställning har de blivit församlade från alla nationer; de representerar alla språk, hudfärger och kulturer. Där tillbeder de Jehova i enlighet med hans nya förbund, och de tjänar såsom undersåtar till himmelriket, Guds rike med hans Kristus som regent, och som vittnen för det riket.

50. På vems beskydd förtröstar detta folk, och hur har de blivit ett praktiskt exempel på total avrustning i denna tid?

⁵⁰ Trots det att dessa vittnen för Jehova lever hatade i en fientlig värld, har de bokstavligen avrustat, avväpnat sig, och i fråga om beskydd förtröstar de på sin Gud, Jehova. De har inte väntat på att den internationella organisationen, Förenta nationerna, skall uppfylla de ord som står inristade på väggen vid dess plaza i New York och som är citerade från Jehovas profet Jesaja, andra kapitlet och fjärde versen: ”Och de skola smida sina svärd till plogbillar och sina spjut till vingårdsknivar. Nation skall icke lyfta svärd mot nation, ej heller skola de mer lära sig att kriga.” (AV) Alltsedan första världskriget har Jehovas vittnen bland sig praktiserat dessa ord av Jehovas profet. De har sett att uppfyllelsen av dessa inspirerade ord är tillämplig på dem, inte först efter det internationella angreppet mot dem under Gog i Magog, utan redan nu, sedan himmelriket upprättades år 1914, ja, nu i denna ”ändens tid” för denna världen, då dess nationer är rustade på allra modernaste vis. När hundratusentals Jehovas vittnen år 1958 höll en internationell sammankomst i New York och stora sammankomster i nittio andra städer utanför Förenta staterna, antog de därför offentligt en resolution, vari de inför Gud och människor förband sig till att hålla fast vid den nyss citerade profetian hos Jesaja. Dessutom delade de ut mer än sjuttiotvå millioner tryckta exemplar av denna resolution på femtiotre språk världen runt. De utgör ett praktiskt exempel på total avrustning nu!

51. Vem förväntar de skall strida för det andliga Israel under detta anfall, och hur kommer himmelriket då att åvägabringa universell avrustning?

⁵¹ Jehovas vittnen är nu varnade och beredda och väntar anfallet från Gog i Magog med hans demoniska och mänskliga stridskrafter. De förväntar att Jehova Gud och Jesus Kristus skall strida för det andliga Israel. ”Och jag skall ropa till alla mina berg om ett svärd emot honom [Gog], säger Herren Jehova; varje mans svärd skall vara emot hans broder. Och med pest och med blod skall jag gå till rätta med honom, och jag skall låta en översvämmande skur och stora hagelstenar, eld och svavel regna över honom och över hans horder och över de många folk som äro med honom. Och jag skall bevisa mig stor och helig, och jag skall göra mig känd i många nationers ögon, och de skola veta, att jag är Jehova.” ”Där skall jag slå bågen ur din vänstra hand och låta pilarna falla ur din högra hand. På den tiden skall jag där i Israel giva åt Gog en plats till grav.” (Hes. 38:21—23, AS; 39:3, 11) Således kommer himmelriket att åvägabringa universell avrustning till Jehovas ära.

52. Vilka ord av Jesus till Petrus kommer då att besannas, och vilka kommer alltså att överleva?

⁵² I detta universella krig kommer Jesu ord till sin apostel Petrus att besannas: ”Alla som taga till svärd skola förgöras genom svärd.” (Matt. 26:52) Men de som håller sig till orden i Jesaja 2:4 och som blir utsatta för angrepp från Gog i Magog kommer att överleva det universella kriget, alldeles som Noa och hans familj överlevde den alltomfattande syndafloden.

53. Vad kommer de överlevande att göra med det som återstår av krigsmateriel, och vad anges genom längden av den tid som går åt till detta?

⁵³ Allt som återstår av nutidens vapen och annan krigsmateriel kommer att förstöras av dessa andliga israeliter, som Jehova Gud bevarar genom det universella kriget. Så här säger han om det som man skall göra på jorden efter kriget: ”Sedan skola invånarna i Israels städer [varmed menas det andliga Israel, som överlever,] gå ditut och taga rustningar, sköldar och skärmar, bågar och pilar, handpåkar och spjut såsom bränsle till att elda med, och de skola elda därmed i sju år. De skola icke behöva hämta trä från marken eller hugga ved i skogarna, ty de skola elda med rustningarna. Så skola de taga rov av sina rövare och plundra sina plundrare, säger Herren, HERREN [Jehova].” (Hes. 39:3, 9, 10) Att döma av den tid som behövs till att bränna upp alla vapnen måste det vara en fruktansvärd mängd krigsmateriel som de av Gog i Magog anförda nationerna förfogar över. Men deras krigsmateriel kommer inte att vara dem till någon nytta mot den allsmäktige Guden, härskarornas Jehova, och hans Kristus.

54. Varför kommer jorden inte längre att fyllas av dån från internationell krigföring, och varför kommer till och med fruktan för vilda djur att försvinna?

⁵⁴ Vilken glädje kommer det inte då att bli, när härskarornas Jehova har vunnit seger över denna gamla världs väpnade makt! Aldrig mer kommer denna sköna jord, som Gud har skapat, att fyllas av dånet från den internationella krigföringen människor emellan, vilka bryter Guds tio bud. Jehovas nya värld kommer att börja med endast de inbyggare på jorden, som redan har företagit total avrustning, i Jehovas fruktan och i Jesu Kristi efterföljd. Nödtvånget att frukta för vilddjurslika nationer kommer då att tillhöra det förgångna. Till och med fruktan för att lida skada av de bokstavliga vilda djuren kommer att vara försvunnen, ty om himmelrikets jordiska domän säger Jehova Gud genom sin profet Jesaja: ”Ingenstädes på mitt heliga berg skall man då göra, vad ont och fördärvligt är, ty landet skall vara fullt av HERRENS [Jehovas] kunskap, likasom havsdjupet är fyllt av vattnet.” (Jes. 11:6—11) Det kommer inte att finnas några fler nimrodar på jorden.

55. Vilket inflytande till förmån för rustningssträvanden kommer att förlora ställningen som gud, och vad blir det motiv, som förmår människorna att hålla fast vid ett avrustat tillstånd?

⁵⁵ Satan, djävulen, den symboliske ormen och draken, kommer inte längre att vara den falske gud, som osynlig behärskar denna jord och befrämjar rustningssträvanden. De lydiga människorna kommer att vandra i fruktan för den ende levande och sanne Guden, Jehova. Hans Son, Jesus Kristus, kommer att vara deras himmelske konung, Guds kvinnas säd som krossar ormens huvud. Kärlek till Gud och kärlek till nästan kommer att vara det hjärtemotiv, som förmår alla dem som vinner evigt liv på jorden under himmelriket att förbli universellt avrustade, i det att de lever i frid tillsammans i ett evigt jordiskt paradis.

[Fotnot]

(The Watchtower, 15 april 1960)