Herdetjänst — ett krävande men givande arbete
HAR du blivit betrodd med ansvaret att ta vård om de fårlika i den kristna församlingen? Att vara ”herdar för Guds hjord” är inte något lätt arbete, men det är givande. (1 Petr. 5:2—4) En andlig herdes arbete kan i vissa avseenden jämföras med en bokstavlig herdes arbete.
I Mellersta Östern har beduinherden inte förändrats nämnvärt under århundradenas lopp. Han bär fortfarande en lång, skjortliknande klädnad, som nästan når till marken. Hans kappa eller aba kan vara av kamelhår eller av grov, handspunnen ull. På huvudet bär han sin arabiska huvudbonad.
Herden har ansvaret att finna goda betesmarker och lämpliga vattningsställen. När så fåren blir sjuka eller när det föds lamm, behöver han visa särskild uppmärksamhet. En person som är född i Syrien omtalade för en del år sedan hur han hade gett akt på herdar som vallade sina hjordar på sluttningarna av berget Hermon:
”Varje herde vaktade noga sin hjord för att se hur fåren hade det. När han fann ett nyfött lamm, stoppade han det innanför sin aba, sin stora kappa, eftersom det var alltför svagt för att kunna följa sin mor. När han hade famnen full, lade han lammen på axlarna och höll i dem i fötterna, eller också lade han dem i en säck eller korg på ryggen av en åsna, ända tills de små kunde följa sina mödrar.”
På liknande sätt ägnar en god andlig herde kärleksfull uppmärksamhet åt ”hjorden”, i det han ömt vårdar sig om svaga eller nya medlemmar av församlingen. På detta sätt efterliknar han det exempel som ges av Jehova Gud, vars kärleksfulla omsorg om sitt folk mycket passande beskrivs på detta sätt: ”Likt en herde skall han vakta sin egen hjord. Med sin arm skall han samla lammen tillhopa; och i sin famn skall han bära dem. Dem som ger di skall han leda med varsamhet.” — Jes. 40:11, NW.
Det är också intressant att veta att herdar i Mellersta Östern ropar på sina får och att fåren känner herdens röst och lydigt följer honom. Författaren J. L. Porter beskrev en scen som han bevittnade bland Basans kullar:
”Herdarna förde ut sina hjordar från stadens portar. ... Herdarna stod tillsammans till dess alla [fåren] hade kommit ut. Därpå skildes herdarna åt och tog var sin stig, och var och en av dem utstötte ett genomträngande, egendomligt rop medan han gick. Fåren hörde herdarna. Till att börja med vajade och rörde sig hela massan som om den skakades av någon inre krampryckning. Så började det bildas spetsar som drog ut i samma riktningar som herdarna hade slagit in på. Spetsarna blev längre och längre, till dess den oordnade massan hade blivit upplöst i långa, levande strömmar, som följde sina ledare.” — The Giant Cities of Bashan and Syria’s Holy Places (De stora städerna i Basan och Syriens heliga platser), sidan 45.
Men är det verkligen herdens röst som fåren känner igen? Ja, det är det. Det kunde W. M. Thomson lägga märke till, när han besökte Mellersta Östern för en del år sedan. Han skrev: ”Herden utstöter då och då ett gällt rop för att påminna dem om sin närvaro. De känner hans röst och följer honom. ... Detta är inte något fantasifullt påhitt i en liknelse; det är ett enkelt faktum. Jag har upprepade gånger gjort experimentet.”
Jesus Kristus sade att han var ”den gode herden” för ”fåren”, och han sade också: ”Mina får lyssna till min röst, och jag känner dem, och de följa mig.” (Joh. 10:14, 27) Om de som tjänar som Jesu underherdar verkligen talar hans ord, troget håller fast vid det som står i bibeln, kommer ”fåren” att ge gensvar. De kommer att följa deras ledning som troget tjänar som herdar för Guds hjord.
Hur väl känner ni som andliga herdar de ”får” som har blivit anförtrodda i er vård? En god herde är flitig med att se till fårens individuella behov, i det han noga rättar sig efter bibelns förmaning: ”Du bör med visshet känna din hjords utseende. Ägna dig av hjärtat åt dina boskapshjordar.” — Ords. 27:23, NW.
En god herde behöver visa uthärdande och mod, och han behöver ägna noggrann uppmärksamhet åt hjorden. På sommaren utsätts den för den gassande solen och på vintern för kyligt regn eller snö. Det kan förekomma faror från vilddjur och till och med från rövare som kan försöka stjäla fåren. En herde för ”Guds hjord” måste likaledes ha uthärdande och mod. Han behöver hålla vakt mot vargliknande män som skulle kunna föra hjorden bort från rättfärdighetens vägar. — Apg. 20:28—30.
Herdetjänst är således ett krävande arbete, men det är också ett givande arbete. En andlig herde har i all synnerhet tillfredsställelsen att tjäna Guds intressen, hans som han förtröstansfullt ser upp till som den som belönar sitt folk.