Herdar som leder fåren med skicklig hand

”Och han började vara en herde för dem enligt sitt bjärtas ostrafflighet, och med skicklig hand började han leda dem.” — Ps. 78:72, NW.

 1. Vilken i Hebréerna 11:6 omtalad egenskap är nödvändig, om man skall vara Guds tjänare, och vilken fråga väcker detta hos oss?

DU, KÄRE läsare, är kanske inte någon religiös präst, men har du någonsin tänkt på det ansvar som vilar på den som inte är rätt och slätt präst eller predikant utan en verklig Guds tjänare? Hur stark eller hur svag får hans tro på sin Gud vara? En Guds tjänare vid namn Paulus gav ett klart svar på den frågan, när han sade: ”För övrigt är det utan tro omöjligt att vinna Guds välbehag, ty den som nalkas honom måste tro, att han är till och att han blir deras belönare, som allvarligt söka honom.” (Hebr. 11:6, NW) I vår tid undrar man hur många präster och predikanter som har en klar och bestämd tro på Jehova Gud och hans skrivna ord och som litar på denna tro och hur många som verkligen söker vinna Jehovas välbehag. Hur många Ordets förkunnare tar på sig det fulla ansvaret att göra Guds vilja?

 2. Vilken syn på sin tro har 1 vår tid de flesta av eleverna vid de religiösa läroanstalterna? Vad kommer detta ärliga sanningssökare att tänka?

² I en artikel i New York Times Magazine för den 30 november 1958 med rubriken ”Studerande som söker tron” säger författaren, Stanley J. Rowland j:r, att de som besöker ”vår tids religiösa läroanstalter i det stora hela är skeptiska men hoppas finna tro genom erfarenhet och en känsla av mål och mening genom tjänst”. Han talar om de unga män, som undergår religiös utbildning, och säger: ”De är — paradoxalt nog — en smula skeptiska i fråga om en kallelse från Gud och styrkan i deras egen kristna tro. De utforskar ivrigt tillvarons fundamentala värden. De önskar göra sig grundligt hemmastadda med livet.” Måste vi tro att dessa unga män, som är skeptiska i fråga om en kallelse från Gud och inte alltför säkra på sin tro, skall bli Ordets förkunnare för den nuvarande generationens kristna? Skribenten fortsätter och citerar presidenten för Union Theological Seminary i New York, Henry P. Van Dusen, som sade: ”Man kan inte förstå dem. Många av dem tycks sakna glädje, och jag undrar om de verkligen vet vad det betyder att vara lycklig. De är religiösa sökare, en ovanlig inställning för tjugo år sedan, men den förhärskande bland de studerande i våra dagar.”

 3. Vad för slags tro hade kristendomens grundare, och visade hans lärjungar samma Inställning?

³ Vilken kontrast deras brist på tro utgör vid jämförelse med ledaren för kristna Ordets förkunnare, Kristus Jesus! Hans tro och hängivenhet för sin Fader och hans önskan att göra Guds vilja var obestridliga, och detta är klart framställt i de fyra skildringarna av hans liv. Jesus Kristus var i sanning en Guds tjänare, som var villig att ta på sig ansvaret. Han var full av tro, och han lärde sina efterföljare, som var fyllda av tro, att vara Guds ords förkunnare alldeles som han själv. Dessa Jesu lärjungar försökte inte ”finna tro genom erfarenhet”; de saknade inte glädje, utan ägde sin Mästares tro och glädje. De var lyckliga tjänare och förkunnare, som trodde att Gud är ”deras belönare, som allvarligt söka honom”, och de var inte det slags människor som alltjämt ”söker tron”. De hade tro på Jehova Gud, hans Son, Jesus Kristus, och Guds ord. Var och en som i vår tid studerar för att utöva förkunnarämbetet måste ha tro eller bli ett fullständigt fiasko som kristen förkunnare.

 4, 5. a) Är tjänsten som förkunnare endast för ett begränsat antal människor? b) Vilket större ansvar vilar pä somliga?

⁴ Aposteln Paulus, som hade stark tro på den ende Guden, Jehova, och outtröttligt predikade Guds ord, gav församlingen i Galatien denna förmaning: ”Må var och en som blir muntligen undervisad i ordet taga del i alla goda ting med den som meddelar denna muntliga undervisning.” (Gal. 6:6, NW) Envar som har hört och tror bör alltså understödja sin lärare och sedan själv undervisa. Evangelii tjänare är inte endast de få personer som bestämmer sig för att söka inträde vid en teologisk skola för att få utbildning där, utan till detta ämbetes utövare hör en vidsträckt klass av människor. Dit hör var och en som är övertygad och har tro och som blir muntligen undervisad i Guds ord, ty också denne måste dela det goda, som han har inhämtat, med andra människor som han träffar. Paulus var mycket bestämd, när han sade: ” ’Vemhelst som åkallar Jehovas namn skall bliva frälst’. Hur skola de emellertid kunna åkalla den, som de icke hava satt tro till? Och hur skola de kunna sätta tro till den, som de icke hava hört något om? Och hur skola de kunna höra utan någon som predikar?” (Rom. 10:13, 14, NW) Världen behöver förkunnare, som är fyllda av tro, inte förkunnare som alltjämt är på spaning efter en tro.

⁵ Bibeln, Guds ord, visar klart att var och en som bekänner sig vara kristen måste predika de goda nyheterna om Gud och hans rättfärdighetsrike. Men när Petrus talade till de äldre männen i församlingen av troende, visade han att större ansvar vilar på de äldre männen såsom tillsyningsmän eller herdar för Guds hjord. Under det att alla som har överlämnat sig åt Guds tjänst är Ordets förkunnare, så blir likväl ur denna grupp av trogna kristna några män utsedda till att leda hela församlingens angelägenheter. Fördenskull sade Petrus: ”Därför giver jag de äldre männen ibland eder denna uppmaning ...: Var herdar för Guds hjord, som ni hava i eder vård.” — 1 Petr. 5:1—4, NW.

Att vara herde i andligt avseende en allvarlig uppgift

 6. Vilka är kvalificerade att vara herdar, i församlingen, och hur bör detta verk betraktas?

⁶ Pålitliga herdar för hjorden kan utses endast bland dem som redan är förkunnare, personer som är helt hängivna Jehova Gud och som vill hjälpa sina bröder i församlingen. Detta är förvisso ett arbete av rätt slag för varje mogen kristen. Om dem som redan var fulla av tro och verksamma i Guds tjänst sade Paulus: ”Om någon man traktar efter ett ämbete som tillsyningsmän, åstundar han ett arbete av rätt slag.” (1 Tim. 3:1, NW) Förvisso bör de som är äldre i sanningen åstunda detta slags arbete, att hjälpa till med att som herde vårda sig om fåren i Guds fålla. Detta är ett ansvar som endast de bör ta på sig, som har tro och i sanning älskar Gud och som redan är förtrogna med Guds vilja och gör den. Det är inte något arbete för en novis, en nybörjare, en som inte har erfarenhet av kristligt arbete.

 7. a) Varför är det så nödvändigt för en tillsyningsman att studera Guds ord? b) Vilka egenskaper sade aposteln Paulus att en tilIsyningsman måste ha?

⁷ Först av allt måste en tillsyningsmän vara en som studerar Guds ord, tror på det och uppför sig enligt dess lära. Han måste hålla fast vid tron, vara vaken i denna tid för det som Paulus talade om för Timoteus: ”Emellertid säger det inspirerade uttalandet avgjort, att i senare tidsskeden några komma att avfalla från tron, i det att de ägna uppmärksamhet åt vilseledande inspirerade uttalanden och demoners läror, genom människors skrymteri, vilka tala lögner ...; och de förbjuda äktenskap och påbjuda att man skall avhålla sig från födoämnen som Gud har skapat till att med tacksägelse förtäras. Genom att giva bröderna dessa råd kommer du att vara en tjänare av det rätta slaget åt Kristus Jesus, en som har blivit närd genom trons och den rätta undervisningens ord, vilka du noggrant har efterföljt.” (1 Tim. 4:1—3, 6, NW) För att en tillsyningsman skall kunna ge goda råd, måste han vara ”närd genom trons ... ord” och noggrant efterfölja ”den rätta undervisningen”. Då kan han leda Guds hjord med skicklig hand. ”Den som är föreståndare [är verksam såsom ledare], må han vara det med verkligt allvar; den som visar barmhärtighet, må han göra det med glatt sinne.” (Rom. 12:8, NW, fotnot) En tillsyningsman måste vara ”verksam såsom ledare”, om han blir utsedd till att vara föreståndare för församlingen. Han måste följa dessa föreskrifter: ”Avsky det som är ont, håll fast vid det som är gott. Hav i broderlig kärlek öm tillgivenhet för varandra. Tag ledningen i att bevisa varandra heder. Gå icke och söla i edert arbete. Var glödande genom anden. Var slavar åt Jehova. Fröjda eder i det hopp som ligger framför eder. Härda ut under trångmål. Framhärda i bön. Dela med eder åt de heliga enligt deras behov. För en gästfri vandel. Fortsätt att välsigna dem som förfölja, välsigna och förbanna icke. Fröjda eder med dem som fröjdas, gråt med dem som gråta. Var sinnade på samma sätt mot andra som mot eder själva; ägna icke eder uppmärksamhet åt höga ting, utan låt eder ledas av de ringa tingen. Bliv icke omdömesgilla i edra egna ögon. Vedergäll ingen med ont för ont. Drag försorg om det som är tillbörligt inför alla människor. Om möjligt, så vitt det beror på eder, var fridsamma mot alla människor.” (Rom. 12:9—18, NW) För att kunna vara en gagnelig tjänare, en som handlar enligt det här återgivna mönstret, måste man redan ha tro på Gud, man får inte vara en som ”söker tron”.

 8. Blev Skriften skriven endast för tillsyningsmän? Vilken förpliktelse åligger därför hela den kristna församlingen?

⁸ Med ett sådant ledarskap å deras sida, som är herdar för församlingarna, ges ett utmärkt exempel som alla kristna medlemmar bör följa. Dessutom har den Heliga skrift inte bara blivit skriven för tillsyningsmännen, utan för hela församlingen, tillsyningsmännen inbegripna. Det är Guds vilja att fåren, sedan de blivit församlade, själva skall bli som en god herde. På Paulus’ tid föranstaltade Gud om att herdar skulle ta vård om får, och på samma sätt ger herdar i denna tid ett gott föredöme. Det är en allvarlig sak att vara herde för får. Tiden är inne då människor av alla nationer skall skiljas från varandra, och detta åtskiljande verk sker genom att de goda nyheterna om Jehovas rike predikas, inte endast av tillsyningsmännen, utan av alla kristna förkunnare i församlingen.

 9, 10. a) Har en herde stort ansvar? Vems ansvar är större? b) Vilket verk har kvarlevan hållit pä med att utföra i synnerhet sedan 1919, och hur är deras syn på saken lik den som Kristus Jesus, den större David, lade i dagen?

⁹ Att man befinner sig i en tillsyningsmans ställning gör emellertid att man får ett mycket större ansvar såsom herde för fåren. Men en tillsyningsman kommer alltid ihåg att Jehova är den store Herden, inte han själv. David sade: ”HERREN [Jehova] är min herde.” (Ps. 23:1) Det är således förnämligast Jehova som har ansvaret för att fåren skall bli församlade och få omvårdnad, men han brukar människor till att utföra herdearbetet. Sedan 1919 ser vi hur inte endast kvarlevan av den smorda ”lilla hjorden” har blivit församlad, utan vi ser också en stor skara av ”andra får” samlas in, i synnerhet sedan 1935. (Luk. 12:32; Joh. 10:16) De återstående eller kvarlevan av den lilla hjorden förskingrades under första världskrigets molniga och mörka dagar, men nu brukas många av kvarlevans medlemmar, sedan de blivit församlade, till att utföra arbete som herdar. Såsom Guds ords förkunnare har de allesammans gått ut med de goda nyheterna om Riket, och de har predikat dem och har gjort Guds vilja under de senast förflutna fyrtio åren. De har varit på jakt efter fåren och har fört dem in och givit dem den nödvändiga andliga födan.

¹⁰ Med andra ord, det måste ske ett stort församlande verk. Men alla dessa får, den lilla hjorden och de andra fåren, har Jehova nu gjort till en samverkande skara eller hjord, vilka alla är arvingar till liv i rättfärdighetens nya värld. Trofast har Jehova gjort för sitt folk allt det som han har lovat, men det finns några saker som de kristna måste göra själva, och i synnerhet tillsyningsmännen, som måste vara trogna herdar för hjorden eller församlingen. Kristus Jesus är den större David, och när han var på jorden påtog han sig en herdes ansvar och gav det rätta exemplet åt andra tillsyningsmän. Psalm 78:70—72 (NW) syftar på Jesus, när den säger: ”Så utvalde han [Jehova] sin tjänare David.... Han [förde] honom in till att vara en herde för Jakob, sitt folk, och för Israel, sin besittning. Och han började vara en herde för dem enligt sitt hjärtas ostrafflighet, och med skicklig hand började han leda dem.” Alldeles så var Kristus Jesus en herde, som ledde med skicklig hand. Hans Fader sade till honom: ”Du älskade rättfärdighet och hatade laglöshet.” — Hebr. 1:9, NW.

Hur man förvärvar skicklighet

11. Hur förvärvar en herde skicklighet?

¹¹ Med skicklighet menas den förmåga som kommer genom kunskap och övning; färdighet, rutin. Jesus, den rätte Herden, hade kunskap i Guds ord. Han praktiserade vad ordet lärde. Han tillämpade det på sitt eget liv och visade så vishet och förstånd. Han erkände Jehova Gud såsom den store Herden, och han riktade människornas sinnen mot Jehova, hans Fader, inte mot sig själv. Han var utvald av Gud till att vara en herde av det rätta slaget. Underherdarna i våra dagar måste vara lika Jesus och får inte vara intresserade av att ha hjorden för sin egen räkning. Med hjärtan som bevarar ostraffligheten måste de såsom herdar leda Guds hjord med skicklig hand. Hur nödvändigt är det inte då för tillsyningsmännen att ha kunskap och att i vishet omsätta denna kunskap i handling! En herde är inte en tafatt, klumpig, vårdslös tillsyningsman. Han använder skickligt Guds ord i sin omvårdnad om de andra fåren. När den rätte Herden, Jesus Kristus, genom helig ande förordnade apostlarna till att utföra arbete som herdar, sattes de till detta arbete därför att de visste hur man skulle använda Guds ord ”till undervisning, till tillrättavisning, till en norm och vägledning, till fostran i rättfärdighet”, och de utförde detta arbete med skicklighet. (2 Tim. 3:16, NW) Alla underherdar måste bruka Guds ord på samma sätt. Vår tids tillsyningsmän i den nya världens samhälle är också herdar och måste med skickliga händer handskas med Guds får och leda dem alldeles som David gjorde, när han vårdade sig om Israels barn, och som Kristus gjorde, när han vårdade sig om sina lärjungar.

12. Kan en herde tillåta sig att handskas vårdslöst med får, och vilket råd ger aposteln Petrus i denna sak?

¹² Belöningen för att man är en trogen herde består inte endast i att man frälsar sig själv, utan också i att man frälsar andra, de andra fåren. Kom ihåg att alla är får, vare sig de är tillsyningsmän eller inte. Alla är får under den store Herden, Jehova, och den rätte Herden som han har utvalt, Jesus Kristus. Jesus själv sade: ”Jag är den rätte herden; den rätte herden utgiver sin själ för fårens skull.” (Joh. 10:11, NW) Och återigen: ”Jag är den rätte herden, och jag känner mina får, och mina får känna mig.” (Joh. 10:14, NW) Det finns alltså ingen orsak för någon bland fåren, som utses till att bli herde, att bli häftig och bli vårdslös i sitt sätt att handskas med Guds ord. Petrus, ett får och en Jesu Kristi apostel, kände sitt eget ansvar som underherde, när han blev förordnad som sådan av helig ande. Därför sade Petrus till andra: ”Var herdar för Guds hjord, som ni hava i eder vård, icke på grund av tvång, utan frivilligt, icke heller av kärlek till ohederlig vinning, utan med iver, icke heller så, att ni spela herrar över dem som äro Guds arvedel, utan så att ni bliva föredömen för hjorden. Och när överherden har gjorts uppenbar, skola ni få mottaga härlighetens oförgängliga krona.” — 1 Petr. 5:2—4, NW.

13, 14. Då ju en herde har samtyckt till att göra Guds vilja, hur bör han då betrakta sina förpliktelser, och hur bör han inte göra det?

¹³ Alla tillsyningsmän i den nya världens samhälle, såsom Sällskapet Vakttornets landstjänare, områdestjänare, kretstjänare, församlingstjänare och biträdande tjänare, bör känna vikten av den maktpåliggande uppgift som Jehovas ord anförtror åt dem såsom underherdar, tillsyningsmän. Vid den tidpunkt, då dessa tillsyningsmän överlämnade sig åt Gud, samtyckte de till att göra Guds vilja, och nu måste de såsom tillsyningsmän inse att ett av de bud, som givits dem i Guds ord, är detta: ”Var herdar för Guds hjord, som ni hava i eder vård.” Tillsyningsmän, hur lyder ni detta bud? På grund av tvång? Med en känsla av att ha fått en börda lagd på er, därför att ni blivit satta på denna post? Önskar ni bli fria från detta ansvar? Petrus säger vänligt till alla: Gör det frivilligt.

¹⁴ Får det lov att finnas några, som gör det av kärlek till ohederlig vinning? På grund av den framträdande ställning man får i församlingen? Kanske av personlig stolthet? Eller för det inflytandes skull, som man utövar på Guds hjord? Petrus förmanar: Gör det ”med iver”, med glädje, hys varm kärlek till alla i församlingen, inse och erkänn att alla fåren tillhör Jehova Gud och att den församling som du är förbunden med i sanning är Guds hjord.

15. Varför är självrannsakan så nödvändig för en tillsyningsmän?

¹⁵ Rannsaka dig själv. Är du en tillsyningsman som spelar herre över dem som är Guds arvedel? Tyranniserar du fåren? Är du en överlägsen herde, som man inte kan tala till? Alltid för upptagen? Må detta aldrig förekomma, ty det är inte något gott exempel. Till hjälp för oss sade Petrus: Bli ”föredömen för hjorden”. På vilket sätt? I tro, dygd, kunskap, självbehärskning, uthärdande, gudaktig hängivenhet, broderlig tillgivenhet och kärlek. ”Ty om dessa ting förefinnas i eder och överflöda, så komma de att hindra eder från att vara vare sig overksamma eller ofruktsamma i fråga om den exakta kunskapen om vår Herre Jesus Kristus.” (2 Petr. 1:5—8, NW) Exakt kunskap och den rätta livsföringen är så nödvändiga för dig såsom tillsyningsman.

16. Hur betonas det allvarliga i en herdes arbete i en fotnot till 1 Petrus 5:3 i Nya Världens översättning?

¹⁶ Fattar du till fullo, att då du har blivit förordnad som tillsyningsman, är du en herde som har vård om Guds får som blivit dig tilldelade? En fotnot till 1 Petrus 5:3 i Nya Världens översättning betonar detta förhållande genom att säga: ”Icke ... så, att ni spela herrar över dem som blivit eder tilldelade.” I Guds stora synliga organisation är alla dessa får Guds får, men olika grupper av dem är tilldelade olika herdar. År 1958 fanns det i den nya världens samhälle 17.878 grupper eller församlingar av Jehovas vittnen världen runt. Petrus ger er tillsyningsmän det rådet att inte spela herrar över dem som blivit er tilldelade. Varje herde bör därför fråga sig: ”Hur handskas jag med Guds får? Vilket föredöme är jag för dem? Hur intresserad är jag av deras tjänstemöten? Deras teokratiska skola? Församlingsbokstudier? Vittnande från hus till hus? Återbesök? Bibelstudier i hemmen? Predikar jag dessa goda nyheter om Guds rike förmedelst dessa metoder, och hjälper jag alla de får, som har blivit mig tilldelade, att göra detsamma som jag gör, hjälper jag dem att förbli vakna och behålla sin ämbetsdräkt på sig?”

17. Vilken belöning väntar den trogne herden för Guds får?

¹⁷ När en tillsyningsman följer Petrus’ utmärkta råd och visar kärlek och gästfrihet mot Guds hjord och mot främlingar, då kommer tillsyningsmannen att ”få mottaga härlighetens oförgängliga krona”, när överherden har gjorts uppenbar. För den som hör till den lilla hjorden kommer belöningen att betyda att han blir medarvinge med Kristus Jesus i himmelsk härlighet. För de andra fåren kommer den att betyda liv på den paradisiska nya jorden. De som är skickliga och trogna som herdar för fåren i denna tid kommer förvisso att belönas med att bli satta till styresmän över många städer, om man så får säga. Om tillsyningsmännen i vår tid visar trohet i små ting, kommer de att få större ting att utföra, alldeles som konungen i Jesu liknelse sade: ”Väl gjort, gode slav! Du har bevisat dig trogen i en mycket ringa angelägenhet; tag fördenskull emot myndighet över tio städer.” (Luk. 19:17, NW) Därför måste ni, tillsyningsmän, alltid vara på det klara med ert förhållande till Jehova Gud såväl som till den hjord, som Gud har tilldelat er, och komma ihåg budet: ”Giv akt på eder själva och på hela den hjord, inom vilken den heliga anden har förordnat eder till tillsyningsmän, till att som herdar vårda eder om Guds församling, vilken han har förvärvat med blodet av sin egen Son.” — Apg. 20:28, NW.

Hur man företer en herdes kännetecken

18. Vilka förhållanden är det livsviktigt för en herde i församlingen att inse?

¹⁸ Tillsyningsmännen måste till fullo inse att ”hjorden” eller ”församlingen” är Guds och att förordnandet till herde sker genom Guds heliga ande. Hjorden är Guds, därför att han har förvärvat den. Låt oss aldrig glömma det! Paulus talade till de smorda kristna i Korint och frågade: ”Veta ni icke, att kroppen, som består av eder, ni människor, är ett tempel åt den heliga anden inom eder, vilken ni hava från Gud? För övrigt tillhöra ni icke eder själva, ty ni blevo köpta med ett pris. För allt vad kärt är, förhärliga Gud i kroppen, som består av eder, ni människor.” (1 Kor. 6:19, 20, NW) I vår tid finns fortfarande på jorden en liten kvarleva av ”kroppen, som består av eder, ni människor”, och många av denna kvarlevas medlemmar bekläder poster som tillsyningsmän. Men oavsett om tillsyningsmannen hör till kvarlevan eller är av de andra fårens klass, så är han i alla fall Guds herde eller tillsyningsman, som tar vård om Guds får, Hans förvärvade egendom. Tillsyningsmännen måste göra Guds vilja bland alla Guds får inom den nya världens samhälle och bland dem som ännu irrar omkring utanför detta samhälle.

19. Från vems myndighet önskar en herde vända fåren bort, och varför?

¹⁹ Kristus Jesus brukade Paulus till att bege sig till nationerna utanför Israel såväl som till att trösta människor i Israel. Jesus gjorde sig synlig för Paulus för att utvälja honom till ”en tjänare och ett vittne ... under det att jag befriar dig från detta folk och från nationerna, till vilka jag sänder dig, för att du skall öppna deras ögon, vända dem från mörker till ljus och från Satans myndighet till Gud, på det att de må få syndernas förlåtelse”. (Apg. 26:16—18, NW) Paulus blev tillsyningsman och arbetade träget för att försöka vända fåren bort från Satans myndighet till den ende sanne Guden. Tillsyningsmännen i våra dagar bör göra detsamma. När herdarna så har vänt dem till Gud, måste de hjälpa till att hålla dem kvar i ljuset. Hur stora ansträngningar gör ni tillsyningsmän för att åstadkomma detta? Hur stor energi utvecklar ni? Hur mycken kärlek visar ni var och en av dem som har blivit ”eder tilldelade” i er församling? Underherdar, var trogna och visa skicklighet i ert sätt att handskas med fårlika människor, vilka alla tillhör Jehova Gud!

20. a) Vilka väsentliga drag kännetecknar en herdes arbete? b)Förklara hur man leder fåren efter Kristi Jesu förebild?

²⁰ Vilka är en herdes förnämsta kännetecken? Han 1) leder, 2) ger föda och 3) utövar en herdes omvårdnad. Jesus gav prov på sant ledarskap, därför att han själv underkastade sig att bli ledd av sin Fader, Jehova, den store Herden. Hans inställning kan uttryckas i dessa ord: ”Han vederkvicker min själ; han leder mig på rätta vägar för sitt namns skull.” (Ps. 23:3) Han ville att hans Fader, den store Herden, skulle leda honom och visa honom den rätta kursen. Jesus sade: ”Jag söker icke min egen vilja, utan dens vilja som har sänt mig.” (Joh. 5:30, NW) Liksom Jesus kommer trogna och skickliga underherdar att också leda Guds får på rättfärdighetens vägar. De får inte leda fåren bort från den sanning som är framställd i Guds ord, ty detta ord är uttryck för Guds vilja. En underherde måste alltid tänka på Guds vilja och fråga sig: Vad är det som Jehova vill ha gjort? Hur gjorde Jesus det? Vilken väg gick han? Man måste alltid leda fåren på Guds väg. Den som leder Guds får måste komma ihåg att Guds namn skall helgas. Jesus satte sin Faders namn främst, när han lärde alla sina lärjungar att bedja: ”Vår Fader i himlarna, må ditt namn bliva helgat. Må ditt rike komma. Må din vilja ske, såsom i himmelen så också på jorden.” (Matt. 6:9, 10, NW) Han ledde fåren i Jehovas namn.

21. Var gör en tillsyningsman skickligt och sakkunnigt bruk av Guds ord, och varför kan han Inte dra sig undan?

²¹ Paulus, en herde, visade de egenskaper en ledare behöver, när han sade: Ni vet, att ”jag icke avhöll mig från att meddela eder något av det som var gagneligt, ej heller från att undervisa eder offentligen och från hus till hus”. (Apg. 20:20, NW) Var inhämtade Paulus dessa gagneliga ting? I Guds ord. Och var predikade han dem? Överallt. En tillsyningsman i våra dagar känner Guds ord och kommer att sakkunnigt och skickligt bruka det, när han går från hus till hus för att predika de goda nyheterna och tar del i återbesöksverksamheten och i bibelstudiearbetet och därvid ger sann ledning för att öva andra förkunnare. Ibland tänker emellertid tillsyningsmannen i den honom tilldelade församlingen som så, att nu kommer kretstjänaren snart och att leda är en del av hans arbete. Därför slappnar tillsyningsmannen av när det gäller att hjälpa de oregelbundna förkunnarna, och så får inte fåren någon ledning. Men hela Guds organisation måste arbeta tillsammans och var och en göra sin del. En god herde är angelägen om att få se fåren växa sig starka, friska och duktiga, och han gör det som är gagneligt, så att några av fåren längre fram kan bli i stånd till att själva bli tillsyningsmän och i sin tur leda får. Detta arbete upphör aldrig. Det finns fullt av nya får som tillsammans utgör nya församlingar, vilka behöver nya herdar. Paulus drog sig inte undan. Gör du det?